Ahmed Rami

---

För över 25 år sedan beordrade kung Hassan II att den f.d. löjtnanten Ahmed Rami skulle spåras upp och föras till Marocko. Han hade deltagit i åtminstone två sammansvärjningar som syftade till att störta monarkin och upprätta en islamisk republik. Den marockanska säkerhetstjänsten har inte kunnat klara av det kungliga uppdraget.

I dag är denne sympatiske, ungdomlige och otroligt energiska person en av de mest populära personerna i Sverige, men samtidigt också en av de mest hatade. Hans politiska åsikter diskuteras i riksdagen och, som det sägs, även i regeringskretsar. Han har skrivit och gett ut fyra tjocka böcker. I dessa redogör han för, på ett övertygande sätt, att i Sverige, liksom överallt i Väst, är grunderna för det nationella livet underminerade, och att det styrs av människor som inte har någonting gemensamt med äkta demokrati utan strävar efter att förverkliga fientliga syften mot varje folk. Det är den beryktade "nya världsordningen". Rami, som idag är svensk medborgare, tröttnar aldrig på att upprepa detta i Radio Islams sändningar.

***

Det är begripligt att den här sortens åsikter inte gillas utan väcker, milt sagt, märkbar irritation inom "den mäktiga världen". För några år sedan åtalades han (en arab och hundraprocentig semit) för - antisemitism. Han dömdes till fängelse där han fick tillbringa ett halvår. Förvånansvärt är att han har befunnits vara den enda politiska fången i hela Sverige.

Trots allt är Ahmed Rami inte en bruten man och har på intet sätt förlorat modet. Fängelset har kanhända endast stärkt och övertygat honom om att han har rätt. Radio Islams sändningar fortsätter och den modige marockanen tänker inte avbryta kampen. För honom är det livsviktigt "att folk i alla länder verkligen borde få vara oberoende, och inte underordna sig den minoritet som tillskansat sig makten".

 

- Vad är då grunden för hans övertygelse? Vad är det som ger honom styrkan att säga högt det som majoriteten inte ens vågar tänka? Har han förstått mot vem han lyft handen, vem det är som han har utmanat? När jag träffade Ahmed Rami kunde jag självfallet inte låta bli att ställa honom dessa frågor.

"- Ända sedan min ungdom håller jag fast vid den socialistiska övertygelsen. Jag har alltid strävat efter jämlikhet och rättvisa, säger han. Av den orsaken anslöt jag mig till "Folklig Union" (UNFP), grundat av Ben-Barka, som sedermera mördades av hemliga polisen. Kung Hassan II har helt och hållet hans död på sitt samvete. Han styr landet med medeltida grymhet sedan flera decennier, och är huvudsakligen främmande makters skyddsling, främst Israels och Israels USA.

Ibland kan man höra att Marocko är en demokratisk monarki. Och med det menas en "judekrati". Man får kritisera vem som helst, bara inte dem som har den verkliga makten. De håller sig alltid i skymundan, och deras namn får överhuvud taget inte nämnas.

Kungen kan inte ta ett steg utan juden André Azoulay - en sionistisk rådgivare från Kanada. Azoulay och sådana som han bestämmer numera över Marockos statsangelägenheter. Utbildning, massmedia och hela samhällslivet bestäms av dessa herrar, och inte av marockanerna själva. De ger inriktningen och bestämmer vilka ideal som medborgarna bör vägledas av i sitt dagliga liv. Med säkerhet kan man säga att i detta arabland har vi den verkliga sionistiska censuren som kallas "demokrati". Därför kan det aldrig bli tal om en fri folklig vilja eller det fria ordet. För övrigt har min livserfarenhet övertygat mig om att situationen i andra länder inte är bättre...

I Sverige pågår "hjärntvätten" för fullt, och man tvingar på folk främmande antisvenska värderingar. Det är bara helt blinda och döva som inte kan lägga märke till detta. Den sionistiska intellektuella terrorismens och desinformationens verk är att folk förnekar existensen av en judisk makt men samtidigt är de livrädda för den! Med all rätt kan svenskarna vara stolta över sin höga levnadsstandard, men envist vägrar de att inse vad det är som tagits ifrån dem.

Makten över banker, massmedia och näringsliv ligger i händerna på en liten grupp av de "utvalda". All undervisning i skolor och universitet bedrivs på för minoriteten fördelaktigt sätt. Utöver detta tolkas nu historien, inklusive inte alltför avlägsna händelser, i minoritetens intresse. Men sanningen är en helt annan än den som visas på TV. Och vad är det för frihet, oberoende och demokrati, när makten tillhör en minoritet? Detta gäller även i Sverige.

I den förra regeringen innehades posten som samordningsminister - en mycket viktig post - av Jan Nygren, en representant för den etniska minoriteten. På intet sätt dolde han att han kände sig som herre över Sverige. Han publicerade - i Judisk Krönika - en artikel där han helt öppet och vältaligt skrev "Mitt judiska Sverige". Denna person hade mycket att säga till om när det gällde vem som skulle sitta i regeringen!

Nu är Nygren borta från regeringen, men i gengäld fick man, som statsministerns närmaste man, en annan av "de utvalda", en mycket rik spekulant, Leif Pagrotsky, i posten som biträdande finansminister. I dag är han dessutom utrikeshandelsminister och därmed en viktig representant för "den gyllene internationalen"."

- Under vilken regering: socialdemokratisk eller högerregering märks det största inflytandet från denna minoritet?

"- Det spelar absolut ingen roll vilken regering landet har. Skillnaden mellan höger och vänster är av falsk karaktär. Det är ju faktiskt så att makten ägs av de som äger landets finansiella tillgångar och massmedierna. Jag säger rakt ut: I Sverige är alla politiska partier fullständigt judaiserade. Kampen står inte mellan höger och vänster, som okunnigt folk tror, utan mellan olika sionistiska klaner. De kämpar inte för landets bästa, utan för egen vinnings skull."

- Finns det många i Sverige som har samma åsikter?

"-Nej, inte många. Som ni förstår under en så hård intellektuell, politisk och polisiär terrorism är det svårt för de flesta att prioritera civilkurage. Det är förmodligen den primitiva självbevarelsedriften som fungerar. Alla vill äta och dricka gott och bekymra sig så litet som möjligt. Men ändå så kommer det gensvar på Radio Islams sändningar. Jag får tiotals, om inte hundratals, brev däribland många från andra länder. Tack vare Internet har det blivit lättare att umgås och utbyta information. Jag hoppas att jag ska finna meningsfränder även i Ryssland. De nykläckta slavägarna fortsätter att frukta ert land trots att de har lyckats slå det i bitar."

- Skulle ni inte vilja resa till Ryssland?

"- Jag tror att det skulle vara utomordentligt farligt. Hos er är kriminaliteten idag större än i USA. Enligt de uppgifter jag har så har många antisionister dött under egendomliga och dunkla omständigheter. Antingen har de dött under en vanlig läkarundersökning trots att de aldrig haft några problem med hälsan, eller så har de körts ihjäl av en bil, och en del har hittats hängda. I alla händelser så har man inte fått fast mördarna, eller rättare sagt, man har inte letat efter dem.

"Svenska" tidningar (och ni vet vem som äger eller styr dem ) skriver ständigt om ert land som en "fara" och ger en bild av att dagens Ryssland är ett paradis för maffian. Ert land har alltid varit och kommer att förbli det absolut största hotet mot "det lilla folket" som inte upphör att frukta Ryssland även om det nu verkar som om landet är besegrat och knappt förmår andas efter så många experiment av de utvalda "övermänniskorna". Jag drar den slutsatsen då jag läser de anti-ryska artiklarna, vilka fortsätter att dyka upp i den svenska pressen. En del av dem är skrivna av den i Sverige kände politikern Per Ahlmark. Och det är alldeles tydligt att det inte är en slump att Israel till hans ära har uppkallat en - på palestinsk stulen mark - nyplanterad skog efter honom. Ahlmark har även av den judiska fösamlingen i Danmark utnämnts till människa, "Ben Adam"!"

- Är ni inte rädd att bo i Sverige? Ni har ju redan suttit bakom galler.

"- En troende människa har ingenting att frukta. Jag är van vid hot och just nu pågår en våldsam kampanj mot mig och Radio Islam. Men i Stockholm kan man än så länge säga det man tänker, även om man inte har alltför många anhängare. Mafiosos, all världens mafiosos, betraktar sig själva idag som segrare. Enligt deras synsätt är "spelet avgjort". Och det är klart, att den som säger sanningen inte kan känna sig säker någonstans. Bara i dag har jag fått ett brev med följande innehåll:

"Du ditt smutsiga, arabiska svin, vad är det du vill åstadkomma? Vi skrattar åt dina ynkliga ansträngningar. Vi njuter av att höra dina program efter en hela vodka "Absolut". Vi har hela världen i våra händer. Och när vi har lust, så kommer du att försvinna från jordens yta som en fluga, och ingen kommer att säga ett knyst, och inte heller lägga märke till ditt försvinnande.""

- Men vad är det egentligen ni strävar efter?

-"Jag eftersträvar det som, enligt min åsikt, varje männniska borde eftersträva: frihet och rättvisa. I denna värld, skapad av Allah, ska ingen ha privilegier inklusive den sioistiska maffian som har skaffat sig omätlig makt och omätliga rikedomar genom lögner, bakslughet, bedrägerier och föraktliga lurendrejerier. I dag firar de den gränslösa, ändlösa Purim. Låt svenskar, ryssar, araber och andra folk få vara jämlika med dem som förklarat sig själv vara utvalda och förmer än alla andra folk!"

"Jag är muslim och det innebär att jag är emot alla privilegier särskilt de som är byggda enbart på makt och djungelns lag. Jag hoppas att jag uttryckt mig enkelt och klart, och att ni förstår vem det är som tycker illa om mina åsikter och det jag gör."

* * *

Någon skulle kanske kalla Ahmed Rami paranoiker eller en person med en fix idé. Jag själv ser honom som en person som tack vare sin exeptionella självuppoffring ännu inte slutgiltigt utplånat gränserna mellan ont och gott, sanning och lögn, frihet och slaveri. Man kan endast beklaga att dessa idealister - som Rami - blir allt färre i vår alltför pragmatiska värld där det är betydligt fördelaktigare att vara listig och anpassa sig än att vara sig själv.

Det går inte att köpa Ahmed Rami. Av den orsaken är han hatad och farlig för alla dem som förespråkar "den nya världsordningen" både i Sverige och långt utanför landets gränser.

Valentin Prussakov, Journalist i Pravda