En domstol i Schweiz har dömt den 47-åriga läraren Jürgen Graf och den 78-åriga pensionerade ingenjören Gerhard Förster till böter och fängelse för att ha skrivit och publicerat påstådda anti-judiska böcker.

En distriktdomstol i Baden i norra Schweiz dömde den 21 juli [1998] Graf, en framstående revisionist, till 15 månaders fängelse för att ha skrivit ett antal böcker som skiljer sig från den gängse uppfattningen om vad som hände Europas judar under andra världskriget, och Förster till 12 månaders fängelse för att ha publicerat ett antal påstådda anti-judiska böcker, varav två av Graf. Båda dömdes dessutom till 8000 schweiziska france i böter (ca 46 000 kronor). Domstolen ålade också de två schweiziska medborgarna att överlämna 55 000 france (ca 310 000 kronor) som de tjänat på bokförsäljning. Förster att överlämna 45 000 france och Graf att överlämna 10 000 france.

Graf måste också betala 1000 france till en teologi professor i Basel, som kompensation eller gottgörelse för att ha postat till honom en av sina böcker som sägs innehålla aggressiva påståenden. Domstolen ålade också att en lång lista av böcker och broschyrer skulle konfiskeras och förstöras. På grund av sitt fängelsestraff avskedades också Graf i början av augusti från sin lärartjänst på en privat skola.

Trots domstolsutslaget så befinner sig Graf och Förster fortfarande i frihet. Domen har överklagats och det är inte troligt domstolen kommer ta upp ärendet före januari 1999. Och även om överklagandet underkänns kommer troligtvis fallet att tas upp i Schweiz Hösta domstol (Bundesgericht).

Graf/Förster processen är hittills det viktigaste fallet som grundar sig på Schweiz nya "anti-rasist lag" som började gälla i den 1 januari 1995. Under denna endags rättegång som hölls den 16 juli [1998] så försvarade Graf på ett vältaligt sätt sina skeptiska synpunkter på Holocaust historien. På liknade sätt så framförde försvarets två kallade vittnen sina åsikter på ett intelligent och skickligt sätt.

Domstolen i Baden fann att Graf hade brutit mot denna nya lag som författare till fyra böcker. Der Holocaust auf dem Prüfstand ("Holocausts hållbarhet testas"), Der Holocaust Schwindel ("Holocaust svindeln"), Auschwitz: Tätergeständnisse und Augenzeugen des Holocaust ("Auschwitz: Trosbekännelser och vittnen av Holocaust"), och Todesursache Zeitgeschichtsforschung ("Dödsorsak: Nutida historieforskning"), så väl som broschyren Das Rotbuch: Vom Untergang der Schweizerischen Freiheit ("Rödboken: Förfallet av schweizisk frihet").

Graf dömdes också för att ha postat data-disketter innehållade flera av hans "rasistiska" texter till Ahmed Rami i Sverige och till Ernst Zündel i Kanada som sedan har lagt ut dem på Internet.

Förster dömdes för att ha publicerat påstådda anti-judiska skrifter av Graf och två andra författare.

För att klargöra domstolens stränga straff så åberopade domare Andrea Stäubli de åtalades "anmärkningsvärda kriminella handlingskraft" och sa att deras brist på ånger bidrog till beslutet. Domstolens fem ledamöter, tre kvinnor och två män, var eniga i sitt domstolsutslag.

Domare Andrea Stäubli avslog försvarets argument att de "kriminella" böckerna var vetenskapligt urförda, utan hon karaktäriserade dem som cyniska och inhumana. Domstolen avslog också argumentet att Graf inte skulle straffas för åtminstone en av de "anstötliga" böckerna eftersom den var skriven före den 1 januari 1995, när lagen som de dömts för kom att verka.

När domstolsförhandlingarna startade klockan åtta på morgonen den 16 juli, var alla de 60 platserna i domstolrummet redan upptagna, mest av sympatisörer till Förster och Graf. En del av sympatisörerna hade rest från den västra fransktalade delen av Schweiz, och även från utlandet.

Grafs försvarsadvokat Dr. Urs Oswald förlorade ingen tid i att ogilltförklara åtalet eftersom lagen åtalet grundade sig på stred mot konventionen för mänskliga rättigheter. Även att försvarsadvokatens vittnen riskerade i detta fall åtalas om de försökte visa för domstolen att deras klients åsikter grundar sig på fakta. Som väntat avslog domstolen Oswald yrkande.

Han bad sedan domstolen att tillåta försvarets vittnesmål av den välkända skolade revisionisten Robert Faurisson och den österrikiske ingenjören Wolfgang Fröhlich. Domstolen avslog Dr Robert Faurisson (kanske för att domaren och åklagaren kände till honom), men gick med på att tillåta Fröhlich att vittna (kanske för att de inte kände så väl till honom).

I den sammanfattande inledningen till domstolen förklarade Wolfgang Fröhlich att han var specialist på användning av gas. Han förklarade för domstolen att han hade genomfört ett stort antal gasningar för att utrota pest och smittosamma mikrober.

Domaren Stäubli varnade Fröhlich att falskt vittnesmål skulle komma att straffas med fängelse. Hon frågade sedan ingenjören om, enligt hans åsikt, Grafs böcker var av vetenskaplig karaktär. Fröhlich svarade att han inte var kapabel att avgöra deras historiska vetenskapliga karaktär eftersom han inte var historiker. Emellertid, angående de tekniska aspekterna av den påstådda massutrotningarna, så försäkrade han att Grafs påståenden var absolut pålitliga.

Vid den tidpunken bad den allmänne åklagaren Aufdenblatten domaren att än en gång påminna Fröhlich om hans förpliktelse att stå för ett sanningsenligt vittnesmål. Det gjorde hon, och därefter följde följande utväxling (som ordagrant nedtecknades av en person som var anställda av domstolen).

Aufdenblatten: "Var det, enligt din åsikt, teknisk möjligt att massgasa människor med Zyklon B?"

Fröhlich: "Nej."

Aufdenblatten: "Varför inte?"

Fröhlich: "Zyklon B är en blåsyra som absorberas av en kornformad bärande substans. Den lösgörs när den kommer i kontakt med luft. Den ångbildas vid en temperatur av 25.7 grader Celsius. Vid högre temperatur påskyndas förångningen. I avlusnings-gaskammare med Zyklon B som användes av nazisterna i läger och på andra ställen så hettades gasen upp till 30 grader Celsius och mera, så att blåsyragasen snabbt skulle förångas. Emellertid, i de rum halv under jorden i Auschwitz-Birkenaus, där vittnen har påstått att massdödandet med Zyklon B genomfördes, så var temperaturen mycket lägre. Även på sommaren skulle temperaturen inte vara mer än höst 15 grader Celsius. Med hänsyn till det skulle det ha tagit många timmar för blåsyragasen att förångas."

"Enligt ögonvittnens rapporter dog offren mycket snabbt. Vittnesmål talar om från ögonblickligen till upp till 15 minuter. För att kunna döda på en så kort tid skulle tyskarna behövt använde en absurd stor mängd Zyklon B. Jag uppskattar till upp till 40-50 kilo för varje gasning. Det skulle ha gjort varje form av verksamhet i dessa gaskammare fullständigt omöjligt. Specialbrigaden [Sonderkommando] som påstås ha burit ut offren från gaskammaren skulle omedelbart ha kollapsat så fort dörren öppnades, även om de hade burit gasmasker. Enorma mängder blåsyragas skulle ha strömmat ut genom öppningen och skulle ha förgiftat hela lägret."

Fröhlichs vittnesmål, som applåderades av många i domstolslokalen, stämmer helt med vittnesmål från andra specialister. Hans vittnesmål stärker och överrensstämmer med undersökningar av specialister på amerikanska gaskammare som Fred Leuchter, den österrikiska ingenjören Walter Lüftl, den amerikanske kemisten William B. Lindsay, den tyska kemisten Germar Rudolf och den tyska ingenjören Wolfgang Schuster. Se the Winter 1992-93 Journal, esp. pp. 391-420, 427, 428.)

Omedelbart efter Fröhlichs uttalande säger den allmänne åklagaren Aufdenblatten: "Härmed ber jag domstolen göra en polisanmälan mot dig för diskriminering på basis av artikel 261 [anti-rasist lagen] eller också så kommer jag själv att göra en anmälan.

Vid den tidpunkten framträder Försters försvarsadvokat Jürg Stehrenbergen och ber att få informera domstolen att detta intoleranta hot av vittnet bör tas tillbaka. Tillsammans med Grafs försvaradvokat lämnar han domstolslokalen under flera minuter. När de kommer tillbaka så uttrycker de båda försvarsadvokaterna kraftfullt sin protest mot åklagarens uppförande, men säger att de i alla fall kommer att fortsätta som försvarsadvokater i målet.

Genom att hota vittnet med straffåtgärd, så har åklagaren inte bara avslöjat sin brist på tro på sanning och rättvisa, utan det är dessutom straffbart att hota ett vittne.

Den 78-åriga åtalade Gerhard Förster lider av en rad krämpor och sjukdomar. Han mår så dåligt att han fick föras till domstolen i en rullstol. Han föddes i Silesia i Tyskland. Han tjänstgjorde i den reguljära tyska armén under andra världskriget. Han far omkom tillsammans med 2 miljoner andra under den mardrömslika flykten och fördrivningen av 12-14 miljoner etniska tyskar från central- och Östeuropa 1944-1946.

Gerhard Förster flyttade från Tyskland till Schweiz 1967, och han har varit schweizisk medborgare i många år. Han är legitimerad elingenjör och har tagit fram flera patent. Han är änkeman.

Med ett uppenbart bristfälligt minne blev den gamle mannen lätt förvirrad när han vittnade, blandade ihop datum, och var inte kapabel att svara klart på vissa frågor.

Trots det så redogjorde han klart för domstolen sin roll som förlagsdirektör för Neue Visionen Verlag (Postfach, 5436 Würenlos, Switzerland), där tre av de påstått farliga böckerna av Graf har publicerats.

Kontasten mellan Försters vittnesmål och Grafs kunde knappast ha varit mer utmärkande. Till skillnad från Förster var Jürgen Graf energisk, artikulerande och höll fast vid sitt försvar av innehållet i sina böcker. Hans vittnesmål, som inkluderade korsförhör, varade i över 2 timmar.

Fast domare Stäubli upprepade gånger bad Graf att tala långsammare eller att förkorta sina svar, så tillät hon honom att presentera sina åsikter och till fullo utveckla sina argument.

Hon fokuserade också på de mest kritiserade åsikterna , och inte på den åtalades politiska åsikter.

Som svar på domare Stäublis fråga som det har varit en Holocaust eller inte säger Graf:

"Det är en definitionsfråga. Om man med 'Holocaust' menar brutala avrättningar, massdeportationer till läger, och dödande av många judar på grund av sjukdomar, umbäranden, undernäring, så är detta naturligtvis ett historiskt faktum. Men den grekiska termen 'holocaust' betyder 'totalt utslocknande', 'heligt brännoffer' och används av historiker när man menar den påstådda massgasningen och kremeringen av judar i 'utrotningsläger'. Det är en myt."

Stäubli: "Betraktar du dig själv som revisionist? Vad betyder det uttrycket?"

Graf: "Ja, jag betraktar mig som revisionist. Allmänt betyder termen med hänvisande till historiker som kritiserar den officiella historien om utrotning. Holocaust revisionism, som vi talar om här, motsäger sig tre centrala påståenden. Först, existensen av en plan för att fysiskt utrota judarna. För det andra, existensen av utrotningsläger och avrättning med gaskammare. Och för det tredje, siffran 6 miljoner judiska offer. Vi kan inte veta den exakta mängden offer eftersom dokumenten är bristfälliga. Personligen tror jag på en miljon offer."

Stäubli: "Är du en utbildad historiker?"

Graf: "Nej, men jag vill uppmärksamma dig på att två av de mest ryktbara reprenstanterna för 'Holocaust' litteraturen, judarna Gerald Reitlinger och Raul Hilberg inte heller är (eller var inte) utbildade historiker. Reitlinger var specialist på konst historia och Hilberg är jurist (alltså, en politisk forskare). Fransmannen Jean-Claude Pressac, som lovordades i media som den som rubbat förtroendet för revisionismen, är apotekare. Om en konst historiker, en jurist och en apotekare har rätt att utrycka sina åsikter på Holocaust, då har säkert en filolog, lärare det också."

Stäubli: "Vilket är ditt motiv för att skriva dessa [revisionistiska] böcker?"

Graf: "Mitt huvudsakliga motiv är inte att försöka försvara det tyska folket, även om jag tycker om tyskar. Mitt huvudsakliga motiv är känslan för sanningen. Jag kan inte acceptera lögnen."

Stäubli: "Hur skulle du vilja definiera termen 'vetenskaplig noggrannhet'?"

Graf: "Det karaktäristika kännetecknet för vetenskaplig noggrannhet är att alla motsägelsefulla argument först redovisas och testas innan man formulerar en egen tes. Revisionisterna gör det."

Stäubli: "Skulle du karaktärisera dina egna böcker som 'vetenskapligt noggranna'?"

Graf: "Jag skulle vilja dela upp dem i tre kategorier. "Auschwitz: Trosbekännelser och vittnen av Holocaust", likväl som boken om Majdanek som jag skrev tillsammans med Mattogno, och som snart kommer att publiceras, är vetenskapligt noggranna. "Holocaust svindeln" och "Holocausts hållbarhet testas" skulle jag vilja karaktärisera som populärvetenskapliga. I dessa böcker presenterar jag inte så mycket mina egna resultat, utan till största delen är det revisionistiska resultat i allmänhet. Och till slut "Dödsorsak: Nutida historieforskning" är en enkel novell och som sådan är den naturligtvis inte vetenskapligt noggrann."

Stäubli: "Vad föranledde dig att skriva boken om Auschwitz?"

Graf: "De påstådda massgasningarna i Auschwitz har varken hållbara bevis eller dokumentation, bara vittnesuppgifter. Jag fick en idé om att samla ihop alla dessa kända ögonvittnesskildringar, och citera och analysera det viktigaste i dem."

Stäubli: "Anser du att dessa vittnesuppgifter inte är trovärdiga?"

Graf: "Ja. Låt oss anta att tre vittnen beskriver en påstådd bilolycka. Den första vittnar om att bilen körde av vägen, började brinna och exploderade. Det andra vittnet säger att bilen kolliderade med en mötande bil. Det tredje vittnet påstår att bilen körde över en bro som kollapsade och drog bilen ner i floden. Vad skulle du få ut av det? Och vad skulle du säga om det inte fanns något bilvrak i närheten [av den påstådda olycksplatsen] och det inte fanns någon flod eller bro?"

"Vittnesuppgifterna av gasningen motsäger varandra på alla tänkbara sätt. Och när de överrensstämmer så innehåller de samma omöjlighet som tar ifrån dem all trovärdighet. T.ex. så vittnar många om att tre kroppar kremerades i en gemensam ugn på 15 minuter. Faktum är att kapaciteten för en ugn är en kropp per ugn på en timme. Antalet, som påstås av vittnena, blir därför en överdrift på 1 faktor av 12."

Stäubli: "I inledningen till din bok om Auschwitz skriver du att det inte finns några dokumenterade bevis för utrotningen av judar i lägret. Står du för detta påstående?"

Graf: "Naturligtvis. Den anti-revisionistiska franska historikern Jacques Baynac skrev i [den schweiziska tidningen] Nouveau Quotidien den 3 september 1996, att bristen på bevis gör det omöjligt att bevisa existensen av gaskammare. 1995 så tillbringade jag och Mattogno nästan två månader i Moskvas arkiv, där vi läste igenom 88 000 sidor av Auschwitzs dokument, och 1000-tals sidor av dokument från andra läger. Inte ett enda dokument bevisade gasning av en enda jude. Detta överraskade oss inte, eftersom om ett sådant dokument skulle existera, så skulle kommunisterna triumferande ha visat upp dem för världen 1945. Men nej, dessa dokument om Auschwitz försvann under 46 år och har bara varit tillgänglig för forskning sedan 1991. Varför?"

"De tyska dokumenten visade klart och tydligt att nazisternas policy var att de ville få bort judarna från Europa, och så länge kriget varade utnyttja deras arbetskraft."

Stäubli: "Du skriver i 'Holocaust svindeln' att 'efter kriget så fanns judarna fortfarande där'. Vad menar du med det?"

Graf: "Jag menar att de flesta av judarna i de områden som kontrollerades av tyskarna överlevde. Rolf Block, direktör för Holocuast fonden, sa i Handelszeitung den 4 februari 1998 att det finns fortfarande en miljon överlevande i livet idag. Tillgänglig statistik kan visa att våren 1945 måste det ha funnits tre miljoner överlevande. Som Walter Sanning bevisade i sin studie, The Dissolution [om Östeuropas judar], som publicerades 1983 och som baseras till största delen på judiska källor, att de fanns fyra miljoner i de områden som kontrollerades av tyskarna vid sin största utbredning. Av dessa kan vi se att mer än tre miljoner överlevde. Hur kan någon komma fram till siffran sex miljoner offer?"

Stäubli: "Kan du förstå att judar blir illa berörda av dina böcker?"

Graf: "Ja, och många icke-judar också. Hjärntvätten har varit så genomgående att om någon oavsiktligt snubblar över sanningen så blir personen avvisande och mycket upprörd."

Stäubli: "Och bryr du dig inte om ifall judar blir illa berörda av dina böcker?"

Graf: "Edgar Bronfman sa nyligen att Schweiz är som en man som behöver ha fötterna under eld innan han ser ett samband och reagerar. Och kan du förstå att en schweizisk person också kan bli illa berörd? Varför är det bara judiska känslor som räknas, och aldrig icke-judars känslor?"

Stäubli: "Anti-rasist lagen antogs efter en folkomröstning. Ska du inte respektera det?"

Graf: "Vid den tidpunkten fick folk uppfattningen att lagen gällde att skydda utlänningar mot rasistiskt våld. I verkligheten var det en exklusiv lag för att skydda judar mot all kritik. Det bevisas klart i broschyren Abschied vom Rechtsstaat, (Avvikelse från Statens lagar), i vilken jag har bidragit med två essäer. Hittills har inte en enda schweizisk medborgare blivit åtalad och dömd för att ha kritiserat en svart man, en arab eller en turk. Bara personer som har kritiserat judar har blivit åtalade och dömda."

Stäubli: "Har händelsen du beskriver i "Dödsorsak: Nutida historieforskning", alltså diskussionen i en tysk gymnasieskola verkligen ägt rum?"

Graf: "Den händelsen är naturligtvis påhittad."

Stäubli: "Men i inledningen [i boken] så presenterar du den som den verkligen hade ägt rum."

Graf: "Det är ett beprövat litterärt knep. Många författare som skriver noveller skriver att de har funnit ett gammalt manuskript eller har hittat ett meddelande i en flaska."

Stäubli: "I denna bok så säger lärarkandidaten Marietta att om tyskarna hade haft mer Zyklon tillgängligt så skulle färre fångar behövt ha dött. Förklara det påståendet!"

Graf: "Den huvudsakliga orsaken till det extremt höga dödstalet i Auschwitz var tyfus, som smittar genom löss. I slutet av sommaren 1942 orsakade tyfusepidemier att 403 personer dog på en enda dag. Dokumenten visar att tyskarna upprepade gånger rekvirerade Zyklon B för att bekämpa lössen, eftersom lagret inte räckte till. Detta uttalade av Marietta är inget annat än bevisbara historiska fakta. För övrigt kan jag lägga till att under kriget så rekvirerades Zyklon B också till Schweiz, Norge och Finland. Betyder det att judar gasades i dessa länder också?"

Stäubli: "I broschyren [Rotbuch] "Förfallet av schweizisk frihet" så skriver du att Holocaust har blivit en religion för judar. Vill du kommentera det?"

Graf: "Det har uppskattats att idag så tror inte en av tre judar på Gud, men de tror på gaskamrarna. Tron på Holocaust är idag det kitt som håller judarna samman."

Stäubli: "I samma broschyr finns meningen: 'Marshen mot en polisstat har börjat.' Varför talar du om marshen mot en polisstat?"

Graf: "Om en polisstat redan hade existerat skulle jag vara fängslad eller död, och skulle inte ha möjlighet att tala fritt som jag gör här idag. Vi kan fortfarande protestera. Om utvecklingen fortsätter i samma riktning som nu så kommer vi inom fem år inte ha den möjligheten."

Graf karaktäriserar målet mot Förster och honom själv som en "klassiskt politisk rättegång". De åttalade är inte här för något de har gjort, utan snarare för sina åsikter. Tystandet av oliktänkande [revisionister] genom en strafflag säger han, är det klassiska uppförandet i en diktatur.

I sin avslutande sammanfattning till domstolen försökte inte ens den allmänne åklagaren Aufdenblatten att klargöra kopplingen mellan de åtalade avsnitten i Grafs böcker publicerade av Förster, och den schweiziska anti-rasistlagens formuleringar.

I stället tar han upp känslomässiga anklagande fraser som "pseudo- vetenskaliga", "antisemitiska provokationer" och "rasistisk propaganda". Eftersom Graf är höst intelligent, fortsatte åklagaren, är han dubbelt så farlig. Graf har inte försökt finna sanningen, utan vill snarare medvetet förstört den. Hans texter spädde på antisemitismen och hatet mot utlänningar.

Eftersom Graf inte visade någon ånger utan till och med bekräftade att han var revisionist, visar det för domstolen, sa åklagaren, att det inte är troligt att han kommer ändra på sitt beteende. Därför ska domstolen inte överväga ett förmildrande straff mot honom. Samma sak gäller Förster, fortsatte åklagaren, som har varit lika oresonlig som Graf. Försters dåliga hälsa är inge skäl för förmildrade omständigheter. Om han är för sjuk för att klara av ett fängelsestraff, så är det något för en psykiatrier att avgöra, inte domstolen.