Någon gång vid 16-tiden, den 16 augusti 1972, kommer kungens privata Boeing 727, ett civilflygplan som tillhörde det marockanska flygbolaget "Royal Air Maroc" (RAM), med 100 passagerare (kungen och det kungliga hovet) ombord, från Frankrike via Barcelona, in över den marockanska kusten i närheten av staden Tétouan. Den civile piloten, Mohamed Kabbaj, ser plötsligt tre attackplan av typen Northrop F 5 närma sig. De tre planen formar en skyddseskort runt kungens plan. Kungen sitter vid ett skrivbord och spelar kort med den franske legoknekten och livvakten Sassia. Via radio gav major Kouera, som styrde ett av de tre attackplanen, order till Kabbaj att landa på Kénitras militärflygplats, men Kabbaj vägrade efter att ha rådfrågat Hassan. Plötsligt anfaller de tre eskortplanen kungens Boeing med sina kulsprutor. Kungens plan skadas i underdelen och i ena motorn, men planet kunde fortsätta sin färd. Kungen lämnar skrivbordet och rusar ut till piloterna. Han griper tag i en radiomikrofon. I ett meddelande till de anfallande piloterna utger han sig för att vara Boeing-planets radiotelegrafist. "Kungen är svårt skadad och döende", säger han i mikrofonen och ber om tillstånd att få landa på huvudstadens flygplats i Rabat-Salé för att undvika ytterligare skadade och döda ombord.

Senare skulle det visa sig att soldaterna, som hade försett attackplanen med ammunition, hade tagit fel ammunition till planen - träningsammunition i stället för exploderande raketer. Därtill fick Kouera eldavbrott i sin kulspruta. I ett sista desperat försök att tvinga ned kungens plan försökte Kouera ramma Boemgen med sitt eget plan, men han misslyckades. Hans jaktplan skadades och själv kastades han automatiskt ut ur planet med fallskärm. Skadad, och med en fraktur, greps han omedelbart av polisen nära Oulad Khalifa och fördes i ilfart som fånge till Rabat. De två andra jaktplanen flög tillbaka till Kénitrabasen för att få riktig ammunition.

Med enbart en enda funktionsduglig motor landar kungaplanet på flygplatsen i Rabat-Salé kl 16.10. Hassan var panikslagen och mycket förvirrad. Han gick ut ur planet, inspekterar därefter ett hederskompani som väntade på flygplatsen och drar sig sedan tillbaka till flygplatsens huvudbyggnad, där han stannar ca 5 minuter.

Omkring kl 16.40 dyker fyra jaktplan upp och börjar beskjuta flygplatsbyggnader och banor. Planen gör ideliga attacker. Åtta människor dödas och 47 såras, inklusive fyra ministrar som kommit för att ta emot kungen. Kungen, hans bror prins Moulay Abdallah samt poliser har under attacken sökt skydd i en skogsdunge vid sidan av flygplatsen. Abdallah och poliserna begav sig sedan iväg med bil till den franska ambassaden. Kungen tar sin tillflykt till den libanesiska ambassaden. Under tiden attackeras det kungliga palatset i Rabat av åtta andra plan från Kénitrabasen, där överste Amkrane har ledningen. Kl 16.45 dyker åtta attackplan upp i Rabats luftrum och började i vågor bomba kungliga palatset. De två piloterna som flög med Kouera och som flög tillbaka till Kénitrabasen, för att få attackammunition, tog med sig tio andra attackplan och försökte hinna i fatt kungens Boeing. Men Boemgen hade redan landat. Därför försökte de attackera kungen som då möjligen fanns på flygplatsen eller kanske redan i slottet.

Efter det att jaktplanen från Kénitrabasen besköt det kungliga palatset, och efter det att de fått veta att operationen hade misslyckats, lämnade vice flygvapenchefen Mohamed Amkrane och löjtnant Hassan Midawi, som deltog i attacken mot Boeingen och palatset, flygplatsen i Kénitra i en helikopter vars tre besättningsmän fick order att flyga till Gibraltar. De tre besättningsmännen förklarade för de brittiska officerarna att de inte hade något med kuppförsöket mot kungen att göra och bad att få återvända till Marocko. Amkrane och Midawi ansökte om politisk asyl i Storbritannien. De marockanska myndigheterna krävde deras omedelbara utlämnande. De hölls kvar tills Gibraltars guvernör, Sir Varyl Begg, efter att ha konsulterat UD i London, fattade beslutet att återlämna dem till Marocko. Skälet till utlämnandet var att de båda marockanska officerarnas närvaro i Gibraltar enligt den brittiska konservativa regeringen inte var "till det allmännas bästa".

Samtliga fem marockaner flögs tillbaka i ett plan tillhörande kungens flygvapen omedelbart efter det att beskedet om tillbakasändandet hade givits på kvällen den 17 augusti. (Amkrane och Midawi avrättades några månader senare tillsammans med elva andra piloter.)

Vice flygvapenchefen Amkrane fördes till palatset och kungen. "Du är en dödsdömd man", sade kungen. "Visste du att du bara hade 18 månader kvar att leva?"

"Jag visste att jag som alla andra ska dö en dag, men jag kände inte till något datum för min död", svarade Amkrane.

Tillfrågad om vem som låg bakom attentatet svarade Amkrane att han hade fått sina order av general Oufkir.

Inrikesministern, Mohamed Benhima, sade några dagar efter attentatet att han och de övriga ministrarna, som hade samlats på flygplatsen för att möta kungen, hade blivit förvånade då general Oufkir plötsligt lämnade dem och begav sig upp i kontrolltornet. När kungen hade landat, begärde han att Oufkir omedelbart skulle inställa sig hos honom, men Oufkir hade då redan begett sig till min kasern Moulay Ismail.