"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
HOME
Inledning
"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
HOME
Inledning
Vad är egentligen sionismen, som jag angriper i min bok? Den har ofta definierat sig själv,1.) som en politisk doktrin: "Sedan 1896 hänför sig begreppet sionism till den politiska rörelse, som grundades av Theodor Herzl."
("Encyclopaedia of Zionism and Israel", Herzl Press, New York 1971, del 2, s.1262).2.) som en nationalistisk doktrin, född ur judendomen. Den politiska sionismens grundare, Herzl, åberopade sig aldrig på religionen: "Jag följer aldrig någon religiös impuls." ... "Jag är agnostiker."
(Thedor Herzl: "Diaries", Victor Gollancz 1958).Det som intresserar honom är inte särskilt den "heliga marken". För sina nationalistiska syften accepterar han lika gärna Uganda eller Libyen, Cypern eller Argentina, Mozambique eller Kongo. Men inför sina opponerande vänner av den judiska tron säger han sig vara medveten om vikten av den "mäktiga legenden", som "utgör en samlingsparoll av oemotståndlig makt". (Herzl: "L´état juif", s. 45.) Det är ett mobiliserande slagord, som denne realistiske politiker vet att han inte kan ignorera: "Palestina är vårt oförglömliga historiska hemland." ... "Judefrågan är för mig varken en social eller religiös utan en nationell fråga." (Herzl: "L'état juif", s. 209.)
3.) som en kolonial doktrin. Den klargörande Herzl döljer här inte sina syften: att i en första etapp bilda ett "affärsdrivande företag" under beskydd av England eller någon annan stormakt, i avvaktan på rätta tillfället att därav göra en "judisk stat".
Det är därför som han vänder sig till en mästare på detta område: affärsmannen Cecil Rhodes, som förstod att förvandla sitt affärsdrivande företag till ett Sydafrika och ett Rhodesia. I ett brev till honom den 11 januari 1902 skrev Herzl: "Jag ber Er att skicka mig några rader om att Ni har undersökt och godkänt mitt program. Ni kanske undrar över att jag har vänt mig till Er. Det är därför att mitt program är ett kolonialt program."
(Herzl: "Tagebuch", del 3, s. 105.)En politisk, nationalistisk och kolonial doktrin, så kan sionismen definieras, som den 1897 i Basel framgångsrikt lanserades av sin geniale och machiavelliske grundläggare Theodor Herzl. Han kunde med rätta vid slutet av kongressen summera sin insats som så: "Jag har grundat den judiska staten." ("Diaries", s. 224.) Senare skulle hans troende lärjungar exakt tillämpa hans politiska teser och metoder, när de strax efter slutet av 2:a världskriget skapade staten Israel. Dragande fördel av FN, rivaliteten nationerna emellan och det obetingade stödet från USA kunde den israeliska sionismen tvinga sig på som en dominerande kraft.
Martin Buber, en av de största judiska rösterna i vårt århundrade, har oavlåtligen under hela sitt liv, ända till sin död i Israel, påvisat den religiösa sionismens urartning. I New York förklarade han: "Den känsla som jag gillade, när jag för 60 år sedan gick med i den sionistiska rörelsen, är i huvudsak densamma som jag gillar i dag...Jag hoppades, att dess nationalism inte skulle följa samma väg som andra - börja med stora förhoppningar och sedan förnedra sig ända till att bli en "helig egoism" av samma slag som den Mussolini proklamerade. Som om den kollektiva egoismen skulle vara mer helig än den individuella!"
("Jewish Newsletter" 2 juni 1958.)Professor Judas Magnes, rektor vid Hebreiska universitetet i Jerusalem sedan 1926, ansåg att det under 2:a världskriget framförda kravet på en judisk stat i Palestina skulle leda till krig mot araberna. I sitt tal vid återöppnandet av universitetet 1946 sade han: "Den nya judiska rösten talar ur gevärspiporna...Sådan är den nya mosaiska läran om israelisk mark... Det är en hednisk judendom, som har erövrat en stor del av den mäktiga judendomen utanför Palestina."
(Norman Bentwich: "For Zion's sake - Biography of Judas Magnes", Philadelphia, Jewish Publication Society of America, 1954, s. 131)I Amerika hade de sionistiska ledarna hädanefter den allra mäktigaste beskyddare: Förenta Staterna, och den sionistiska världsorganisationen hade krävt inte bara skapandet av ett "judiskt nationalhem" i Palestina enligt Balfour-deklarationen från 1:a världskriget utan också upprättandet av en judisk stat i Palestina.
Redan år 1938 hade Albert Einstein fördömt den inställningen: "Det skulle enligt min mening vara rimligare att komma till en uppgörelse med araberna på grundval av en fredlig samexistens än att skapa en judisk stat med gränser bevakade av en armé och en världslig maktapparat."
(Rabbinen Moshe Menuhin: "The decadence of Judaism in our time", 1969, s. 324.)Vad som ger näring åt antisemitismen, det är inte så mycket kritiken av sionismens aggressionspolitik, bedrägerier och blodsutgjutelser, utan det villkorslösa stödet åt denna politik, som ställs ovanför varje internationell lag och görs oangriplig både genom äldre tiders teologiska myter och moderna myter från vår egen tid.
Tillbaks till Radio Islams Garaudy-arkiv
Till Radio Islams sidor på andra språk