"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
HOME
Myter om judisk antifascism
"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
HOME
Myter om judisk antifascism
Det finns bevis för detta samröre. Den 21 juni 1933 tillställde "Tysklands sionistiska federation" nazist-partiet ett memorandum, i vilket det särskilt framhölls: "Vid grundandet av den nya staten, som har proklamerat den rasliga principen, önskar vi anpassa vårt samfund efter dessa nya strukturer... Vårt erkännande av den judiska nationaliteten tillåter oss att etablera klara och uppriktiga relationer med det tyska folket och dess nationella och rasliga realiteter.. Just därför att vi inte vill underskatta dessa grundläggande principer, därför att vi också är emot blandäktenskap och för upprätthållandet av den judiska gruppens renhet...De judar som är medvetna om sin identitet, de i vars namn vi talar, kan finna sin plats i den tyska statsstrukturen, för de är befriade från den harm, som de assimilerade judarna bör känna... Vi tror på möjligheten av lojala relationer mellan de om sin samhörighet medvetna judarna och den tyska staten.
För att uppnå dessa praktiska mål har sionismen förhoppningsvis förmåga att samarbeta även med en regering som är i grunden fientlig gentemot judarna... Förverkligandet av sionismen hindras endast av den judiska harmen i utlandet, mot den nuvarande tyska inriktningen. Propagandan för den bojkott, som för närvarande riktas mot Tyskland, är till sin natur icke-sionistisk...."
(Lucy Davidowicz: "A Holocaust Reader", s. 155)I detta memorandum tillades. att " om tyskarna accepterade detta samarbete, så skulle sionisterna bemöda sig om att avleda judarna i utlandet från att ropa på en antitysk bojkott."
(Lucy Davidowicz: "The War against Jews 1933-1945", Penguin Books, s. 231-232).De tyska ledarna välkomnade inställningen hos de sionistiska ledarna, som genom sin ensidiga upptagenhet av att grunda sin judiska stat tillmötesgick deras önskan om att bli kvitt judarna.
Den viktigaste nazistiska teoretikern, Alfred Rosenberg, skrev: "Sionismen bör kraftigt understödjas, så att en kontingent tyska judar årligen kan transporteras till Palestina." (Alfred Rosenberg: "Die Spur des Juden im Wandel der Zeiten") Reinhardt Heydrich skrev 1935 i det officiella SS-organet "Das Schwarze Korps" en artikel om "Den synlige fienden", där han skilde på olika judar: "Vi bör indela judarna i två kategorier, sionisterna och anhängarna av assimilering. Sionisterna bekänner sig till ett strikt rasligt begrepp, och genom emigrationen till Palestina hjälper de till med att bygga sin egen judestat. De har våra lyckönskningar och vår välsignelse." (Hohne: "Order of the Death's Head", s. 333).
De tyska judarnas sionistiska organisation existerade lagligen ända till 1938 och kunde till denna tidpunkt ge ut en egen tidning. I utbyte mot deras officiella erkännande erbjöd sig de sionistiska ledarna att bryta de bojkott, som världens alla övriga judar försökte förverkliga.
Ända från 1933 började det ekonomiska samarbetet, som var fördelaktigt för båda parter. Nazisterna lyckades sålunda bryta blockaden (sionisterna lyckades sälja tyska varor i själva England), och sionisterna förverkligade en "selektiv" invandring, som de ville ha den: invandra kunde endast miljonärer, vilkas kapital tillät utvecklingen av den sionistiska kolonisationen i Palestina. I enlighet med sionismens mål var det viktigare att från Nazityskland rädda judiskt kapital än livet på judar, som var fattiga eller odugliga till arbete eller krigstjänst och som kunde ha blivit en börda.
Samarbetet med nazisterna, varigenom hela den sionistiska politiken underordnades målet att upprätta en judisk stat i Palestina, fortsatte även under de första krigsåren.
Just när judarna skulle deporteras från Ungern, förhandlade den sionistiska organisationens vice ordförande, Rudolf Kastner, med Adolf Eichmann på följande grundval: Om Eichmann tillät utresa till Palestina för 1684 "nyttiga" judar för uppbyggnade av den framtida staten Israel (kapitalister, tekniker, militärer etc.), då lovade Kastner Eichmann att få 460.000 ungerska judar att tro, att det inte rörde sig om en deportation till Auschwitz, utan om en enkel omplacering.
Samarbetspolitiken kulminerade 1941, då den mest extremistiska sionistgruppen, som leddes av Abraham Stern och efter hans död av ett triumvirat, där Yitzhak Shamir ingick, begick "ett ur moralisk synpunkt oförlåtligt brott: att varmt förorda en allians med Hitler mot Storbritannien".
(Bar Zohar: "Ben Gourion, Le Prophète armé", Fayar, Paris 1966, s.99).Eliezer Halevi, känd syndikalist och medlem av kibbutzen Gueva, avslöjar i sin veckotidning "Hotam" i Tel Aviv av den 19 augusti 1983 existensen av ett dokument, undertecknat av Yitzhak Shamir (som då kallade sig "Yezernitsky") och Abraham Stern, överlämnat till tyska ambassaden i Ankara, medan kriget rasade för fullt i Europa och marskalk Rommel redan stod på egyptisk mark.
I det brevet sägs speciellt: "Vad vår uppfattning beträffar, så identifierar vi oss med er. Varför då inte samarbeta med varandra?"
I den israeliska tidningen "Haaretz" av den 31 januari 1983 citeras ett hemligstämplat brev, som i januari 1941 skickades av den tyske ambassadören i Ankara, Franz von Papen, till hans överordnade och i vilket berättas om kontakterna med Stern-gruppen. Till brevet bifogades ett memorandum från Werner Otto von Hentig i tyska underrättelsetjänsten i Damaskus, angående underhandlingarna med Sterns och Shamirs emissarier. Där sägs speciellt att "samarbetet mellan rörelsen för befrielse av Israel och den nya ordningen i Europa kommer att stå i överensstämmelse med ett av rikskansler Hitlers tal, i vilket han betonade nödvändigheten av att utnyttja varje slags koalition för att isolera och besegra England". Där sägs också, att Stern-gruppen är nära förbunden med de totalitära rörelserna i Europa, med deras ideologi och deras organisatoriska uppbyggnad." De här dokumenten befinner sig i Yad Vachem i Jerusalem, klassifierade under numret E234151-8.
En av de historiska ledarna för Stern-gruppen, Israel Eldad, bekräftar i en artikel i dagstidningen "Yediot Aharonot" i Tel Aviv av den 4 februari 1983 otvivelaktigheten av de här underhandlingarna mellan hans rörelse och de officiella tyska representanterna. Han bekräftar utan omsvep, att hans kolleger förklarat för nazisterna, att det sannolikt föreligger en intressegemenskap mellan den nya ordningen i Europa enligt tysk modell och strävandena av det judiska folket i Palestina, som det företräds av förkämparna för Israels frihet, d.v.s. Stern-gruppen.
Här följer några av viktigaste avsnitten i texten, som rubricerats: De grundläggande principerna för den Nationella Militära Organisationen (Irgun Zvai Leumi) beträffande lösningen av den judiska frågan i Europa och NMO:s aktiva deltagande i kriget på Tysklands sida.
"Av de tal som hållits av ledarna i den tyska national-socialistiska staten framgår, att en radikal lösning av den judiska frågan innebär en evakuering av de judiska massorna ur Europa. Denna evakuering är den första förutsättningen för en lösning av det judiska problemet, men den är endast möjlig genom en installering av de här massorna i Palestina, i en judisk stat med sina historiska gränser.
Att uppnå en slutgiltig lösning av det judiska problemet och befria det judiska folket, det är målet för den politiska aktivitet och den mångåriga kamp, som bedrivs av "Rörelsen för Israels frihet" (LEHI) och dess Nationella Militära Organisation (NMO). Med vetskap om den tyska regeringens välvilliga inställning till den sionistiska verksamheten inom Tyskland och till de sionistiska planerna på en utvandring, gör NMO följande värdering: 1) Det skulle kunna föreligga gemensamma intressen mellan inrättandet av en ny ordning i Europa efter tysk modell och det judiska folkets verkliga strävanden som de företräds av LEHI.
2) Samarbetet mellan det nya Tyskland och en förnyad hebreisk nation borde vara möjlig.
3) Upprättandet av en historisk judisk stat på en nationell och totalitär grundval och genom ett fördrag lierad med Tyska Riket skulle kunna bidra till att vidmakthålla och förstärka Tysklands ställning i Främre Orienten.
Om den tyska regeringen erkänner de nationella strävanden, som företräds av Rörelsen för Israels frihet (LEHI), erbjuder sig Nationella Militära Organisationen (NMO) att deltaga i kriget på Tysklands sida.
Samarbetet med rörelsen för Israels befrielse skulle förlöpa enligt de nyligen hållna talen av Tyskland rikskansler, i vilka herr Hitler betonade, att varje underhandling och varje allians borde bidra till att isolera och besegra England. Enligt sin organisatoriska uppbyggnad och sin världsuppfattning är NMO nära förbunden med de europeiska totalitära rörelserna."
(Den tyska originaltexten kan läsas i tillägg nr 12 i David Yisraelis bok "Le problème palestinien dans la politique allemande, de 1889 ... 1945", Bar Ilan university, Ramat Gan 1974, s.315-317).Enligt den israeliska pressen, som har publicerat ett tiotal artiklar i det här ämnet, har nazisterna aldrig ett ögonblick tagit förslagen från Stern och Shamir samt deras vänner på allvar.
Underhandlingarna led ett bakslag , då de allierades trupper i juni 1941 arresterade Abraham Sterns och Yitzhak Shamirs emissarie Naftali Loubentchik i Damaskus. Andra medlemmar i gruppen fullföljde kontakterna ända fram till december 1941, då de brittiska myndigheterna arresterade Yitzhak Shamir, för "terrorism och samarbete med den nazistiska fienden".
Ett sådant förflutet hindrade inte Yitzhak Shamir att bli premiärminister och ännu i dag ledare för en inflytelserik "opposition", den som allra ursinnigast upprätthåller ockupationen av Västbanken. Det beror på att de ledande sionisterna, trots sin inbördes rivalitet, i verkligheten fullföljer samma rasistiska mål: att genom terror, expropriering eller fördrivning jaga iväg de arabiska invånarna ur Palestina, för att själva bli kvar som erövrare och enda herrar. Om Menahem Begin förklarade en gång Ben Gurion: "Begin är obestridligen en Hitler-typ. Han är en rasist, benägen att göra slut på alla palestinier i sin dröm om ett Israel sammanslaget till ett helt, och beredd att använda alla medel för att upp detta heliga mål."
(E. Haber: "Menahem Begin, the man and the legend", Delle Book, New York 1979, s.385)Samme Ben Gurion har aldrig trott på möjligheten av en fredlig samexistens med araberna. Ju färre araber det blir kvar inom den framtida staten Israels gränser, desto bättre. Han säger det inte uttryckligen, men det intryck, som hans ingripanden och hans påpekanden ger, är klart och tydligt: en stor offensiv mot palestinierna skulle inte bara krossa deras attacker utan också i största möjliga mån minska den procentuella storleken av statens palestinska befolkning. "man kan givetvis anklaga honom för rasism, men i så fall borde man fördöma hela den sionistiska rörelsen, som grundar sig på principen om ett rent judiskt väsen i Palestina."
(Bar Zohar: "Ben Gourion, le Prophète armé", Fayard, Paris 1966, s. 146)
Tillbaks till Radio Islams Garaudy-arkiv
Till Radio Islams sidor på andra språk