"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME

---

Kampanjen mot Jan Bergman:
Att tysta allt motstånd

Kapitel 1:

I en tid där kampanjer pågår dagligen i tidningarnas kultursidor mot Jan Myrdal, Sven Lindqvist och nu senast, när Per Ahlmarks bok "Vänstern och Tyranniet" utkommit, mot alla som en gång vågat visa solidaritet med tredje världen eller uttryckt sina åsikter gällande Israels ockupationspolitik i Mellanöstern, finns det en kampanj som nu pågått i över fyra år. Det är kampanjen mot professor Jan Bergman på teologiska fakulteten i Uppsala och med honom mot hela universitetsvärlden, inte minst mot rektorn vid Uppsala Universitet, Stig Strömholm.

Kampanjen har pågått ända sedan professor Jan Bergman, i enlighet med svensk rättstradition, ställde upp på försvarets sida 1989 i Rami-rättegången för att på så vis försöka utröna hur stor bakgrund som låg bakom Ahmed Ramis uttalanden om användandet av religiösa föreskrifter för att sanktionera den brutalitet som Israel har visat i sin aggresionspolitik mot det palestinska folket och i de militära åtgärder som har lett till att den israeliska armén, med klubbor och stenar i händerna, har gett sig ut för att i sann Gestapo-anda krossa armarna och benen på alla motståndare som vågat opponera sig mot den judiska ockupationen.

För de sionister som okritiskt stödjer staten Israel i dess agerande räckte detta för att stämpla Jan Bergman som antisemit. Det intressanta i sammanhanget är att, som Sigbert Axelsson på teologiska fakulteten i Uppsala sa i UNT (27/1-1994), kampanjen enbart har drivits av sionister. Det har varit sionistiska judar och sionistiska "icke-judar", men aldrig har några uttalanden skett från någon icke-sionistisk jude eller icke-jude. Detta har varit ett pinsamt faktum för kampanjmakarna som försökt skylla över det genom att faktiskt påstå att Göran Rosenberg inte skulle vara sionist (Julian Ilicki i UNT 6/4-1994)! Ett mycket intressant påstående om denne skepnadsbytare och professionelle vindflöjel, mannen som under en lång tid var dubbelagent i Sveriges Palestinagrupper och t.o.m. ledde dem ett tag! Att Göran Rosenberg sen i sin tidning "Moderna Tider" valt att sammarbeta med bl.a. Agneta Pleijel, Kay Glans, Maciej Zaremba, etc, väljer Ilicki att glömma bort, det låter inte bra att nämna att en s.k "antisionist" valt att endast låta sionister skriva i sin tidning.

Orsaken till att det endast är sionister som reagerat på Jan Bergmans vittnesmål är lika enkel som självklar. Vad Bergman i sitt vittnesmål bevisade var att man i Israel använde en s.k mitzva, ett påbud, som sade att det var en religiöst god gärning för judar att döda icke-judar. Denna användes för att minska samvetsförebråelserna hos de israeliska soldaterna när de besköt civila och gjorde också att dessa, i likhet med nazisterna, kunde påstå sig tillhöra en överlägsen "ras".

Det var alltså enbart i sammanhangen Israels ockupation av Palestina som mitzvan nämndes och det var också därför som det var just sionisterna, dessa nationalister som med en fanatism som direkt får en att tänka på nazisterna, som gick till angrepp mot Bergman. Kampanjen har blivit hetsigare med tiden, man har försökt få Jan Bergman avstängd, man har med nitisk iver attackerat alla som försvarat honom, däribland hela Uppsala Universitet, inte minst dess rektor Stig Strömholm, men intressantast av allt så har man på intet sätt angripit den som egentligen är källan till avslöjandena om mitzvan, professor Israel Shahak, ordförande vid förbundet för mänskliga rättigheter i Israel. Professor Shahak är själv en överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Han har sett likheterna mellan sionismens och nazismens välde och har därför ägnat en stor tid till att avslöja den förra för omvärlden. I en av sina skrifter, "The Shahak Papers", redogör han detaljerat för hur en israelisk armérabbin använder sig av mitzva nr. 188 och 307, den s.k Amalek-mitzvan som återfinnes i dubbel form, för att rättfärdiga dödandet av civila palestinier. Alla araber sägs räknas till potentiella fiender och är därför även de måltavlor, civila eller ej.

Kampanjmakarna känner mycket väl till Israel Shahaks skrifter, men gör sitt bästa för att inte nämna honom, det är inte lätt att anklaga en jude för "antisemitism". Att Jackie Jakubowski vid Judisk Krönika bekräftar uppgifterna om armérabbinen i antologin "Det Eviga Hatet" gör det heller inte enklare för kampanjen. Man har därför börjat inrikta sig på att helt och hållet förneka mitzvans existens (se t.ex DN 15/3-1995) och blandar på så vis in sig i ett nät av lögner.

Nu senast har universitetet i Uppsala kallat in en "oberoende" judisk teolog, den norske teologen Inge Lönning, som sagt att det är omöjligt att kalla Jan Bergman för en antisemit med grund i det vittnesmål han avgav. Ändå drar sig inte Ahlmark och de andra kampanjmakarna för att använda detta vapen i sina attacker.

Affären går nu vidare på sitt femte år.

 

Kapitel 2:

En av de saker som professor Jan Bergman tog upp i sitt vittnemål i rättegången mot Ahmed Rami 1989 var existensen av den s.k. Amalek-mitzvan, ett gudomligt påbud som används i Israel för att legitimera dödandet av icke-judar. Sionisterna har envist försökt att ge sken av att en sådan mitzva inte skulle existera, men nog både finns och används den.

Inom judendomen finns 613 mitzas (en mitzva innebär ett gudomligt påbud eller förbud inom judendomen). Bland dessa återfinns Amalek-mitzvan t.o.m. i dubbel form i den mest klassiska uppräkningen av mitzvas (Maimonides 'Sefer ha-Mitzvot), som nr 188 och som nr 307. Namnet Amalek har mitzvan fått från vad som i den judiska traditionen innebär den ständiga ärkefienden (Israels fiender) som bör förintas. Detta framgår bl.a. i 5 Mos. 25:19 i den judiska bibeln, GT:

"Därför, när Herren, Din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land, som Herren, din Gud, vill giva dig till besittning såsom din arvedel skall du utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himlen. Förgät icke detta."

Vidare kan man läsa i Sam. 15:2-3 i den judiska bibeln om den fortsatta befallningen från den judiska guden om förintelse och mass-slakt:

"Så säger Herren Seabaot: - Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vägen för honom, när han drog ut ur Egypten. Så drag nu åstad och slå amalektiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn, både fäkreatur och får, både kameler och åsnor."

I dagens Israel är det palestinierna som kallas för Amalek, det är de som man vill döda, både män och kvinnor, både barn och spenabarn. Därför faller det sig logiskt att Amalek också har en central roll inom Purimfesten, den helg då den judiske bosättaren Baruch Goldstein och hans kumpaner gick in i en moské och massakrerade 50 palestinier under bön. I anslutning till denna Purimfest läser man bl.a. ur 2 Mos. 17:8-16 där det står att läsa:

"Och Herren sade till Mose: "Teckna upp detta till en påminnelse i en bok, och inprägla det hos Josua, ty jag skall så i grund utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas mer under himlen."

Att citaten är fullständigt representativa för Amalek-mitzvan råder det inget tivel om, men hur är det, finns det verkligen folk som åberopar mitzvan idag? Absolut, exempelvis uttalar sig professor Uriel Simon, Bar-Ilan universitetet in Israel, i Jerusalem Post (6/14-1984):

"Det finns en trend i utbildningen i Israel, som i Israels fiender ser bilden av Amalek. Denna uppfattning lärs ut i skolor och hem i bosättningar på Västbanken och av supportrar i Israel."

I Gush Emunims tidning Nekuda (Nr 15, 1980) skriver Chaim Tsuria under rubriken "Rätten att hata":

"I varje generation finns det en Amalek. I vår generation är vår Amalek araberna, som motsätter sig förnyelsen av vår nationella existens i våra förfäders land."

En av de mest lästa moderna kommentarerna till Torah (de fem moseböckerna, den judiska lagen), Elie Muncks Kl ha-Torah säger bl.a om 5 Mos. 25:18:

"Ett utrotningskrig utan förbarmande förkunnas för alla generationer. Israel skall utplåna minnet av Amalek, och denna mitzva rymmer ingen reservation, man och kvinna, barn och spenabarn, stor- och småboskap ingår i denna plikt."

Även i judarnas heliga bok, Talmud, som består av tolkningar av de Fem Moseböckerna finns denna hejdlösa rasism och vilja att utrota alla icke-judar. Där står bl.a.:

"Det är påbjudet att döda dem som förnekar Torahn [de fem moseböckerna]. Till dem som förnekar Torahn hör även de kristna."
(Toschem hamischpat 425 Hagah 525.5)

"Det är tillåtet att ta kroppen och livet från en icke-jude."
(Sepher Ikkarim 111 c25)

"Varje jude som utgjuter en icke-judes blod, gör detsamma som om han offrade till Gud."
(Bamibber raba c21, Jalkut 772)

"När hos en jude en icke-judisk dräng eller tjänsteflicka dör, skall man ej framföra sitt deltagande till juden. Man skall istället till juden säga: Gud skall ersätta skadan så som en oxe eller en åsna hade kreperat."
(Jorea dea 377.1)

Och denna starka rasism, en sådan utvecklad och sofistikerad rasism, finns fortfarande i dagens Palestina. Varje dag utsätts palestinier för det våld och den grymhet som denna rasism har skapat. Nyligen kunde man exempelvis få läsa om Amalek-mitzvan i Jerusalem Post (24/3-1994):

"I den förra generationen var Amalek Nazi-Tyskland; i vår tid är det arabvärlden, speciellt palestinierna."

Här skrivs som en självklarhet att man i dagens Israel likställer alla palestinier (och araber med för den delen) med nazister! Palestinierna som varit ockuperade i 50 år och utsatts för den judiska nazismen under hela denna tid, ändå är det de som pekas ut som "Amalek" som bör förintas. Detta skrevs som en förklaring till Hebron-massakern vilket ger en större insikt i hur mycket Amalek-mitzvan egentligen tillämpas av de religiösa fanatikerna i Israel.

Påbudet att döda - som en god gärning - i religionens namn är idag väldigt aktuellt. I Expressen (21/6-1994) kunde vi läsa om hur den förre israeliska överrabbinen Shlomo Goren har sagt att det är en religiös plikt att döda Yassir Arafat. Goren, som av Expressen kallas för en av Israels mest vördade religiösa ledare, är en av de främsta uttolkarna av de judiska skrifterna och är en av de mest representativa för den judiska religionen. Han blev kontaktad av ett råd av rabbiner, som ville veta hur man skulle reagera på Arafats väntade besök i Jerusalem, och svarade utan tvekan:

"Det är varje judes plikt att döda Arafat."

Shlomo Goren är inte enbart rabbin. Han är också generalmajor i armén och har själv försökt genomföra Amalek-mitzvan när han under en israelisk attack mot Jordanien, 1968, tillhörde en grupp soldater vars uppdrag var att döda PLO-ledaren. Han misslyckades då och nu uppmanar han istället alla religiösa judar i Israel att hjälpa honom att följa hans religiösa påbud, "mitzva". I Israel är det tämligen vanligt att rabbinerna ingår i armén och själva hjälper till att försöka fullborda amalek-mitzvan. När det i Sverige vore omöjligt att tänka sig att en präst eller biskop skulle gå ut med vapen och hand för att massakrera oskyldiga är det en sann plikt för en religiös rabbin i Israel.

Inte långt innan detta kunde man läsa i SvD om hur Jerusalems vice borgmästare hade satt upp ett pris på Arafats huvud. Den s.k. israeliska "freden" är i praktiken inte värt pappret som avtalet skrevs på. Så länge de religiösa i landet Israel ser det som en plikt att döda och utrota de som icke är anhängare till deras rasistiska stammreligion kan man aldrig förvänta sig att fred skall råda i Palestina. Först måste man få bukt med den religiösa fundamentalismen som nu behärskar den israeliska staten och dess parlament.

Teologen och skribenten Axel W. Karlsson sammanfattade mitzvans aktualitet i dagens av judarna ockuperade Palestina i Göteborgs-Posten (13/5-1994) då han skrev:

"De flesta människor har hört talas om att det finns bibliska texter där Israels barn uppmanas att massakrera sina fiender. Israels brutala krigsföring och kränkningar av folkrätten har rest frågan om dessa texter fortfarande idag kan ha en destruktiv inspirerande kraft. Efter Baruch Goldsteins Hebron-massaker och åtskilliga bosättares applådering av honom kan man knappast avfärda den frågan som irrelevant."

 

För att läsa andra artiklar från Radio Islams tidning

Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk