"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME

Massakern i Hebron

Fredagen den 25 februari massakrerades ett 50-tal bedjande palestinier mitt under pågående bön.

Denna våldshandling tvingade är en gång upp den sovande omvärldens ögon till insikt om den brutala verklighet som de ockuperade palestinierna sedan 50 år under israelisk ockupation får utstå. Baruch Goldstein och hans gelikars massaker var ingalunda en isolerad händelse, massaker och terror har varit ett av de främsta medlen för bemäktigande av Palestina. 1981 trängde den amerikanske juden Alan Goodman in i Al Aqsa moskén i Jerusalem, världsreligionen Islams tredje heligaste plats, och med kulspruta i handen mejade han ner ett hundratal människor, döda och sårade.

I efterhand har det precis som väntat kommit fram att Goldstein ej var ensam med sitt dåd som det först sagts, samt att även israeliska soldater deltagit.

Att israeliska soldater deltog i denna slakt är föga förvånande, eftersom de i grund delar "bosättarnas" rasistiska grundsyn där palestinierna räknas som "untermensch". Israels premiärminister, Yitzhak Rabin, hycklade att han var "bestört" över det inträffade, detta från samme man som 1987 kommenderade ut sina soldater för att knäcka armar och ben på protesterande palestinier. Denna "bestörtning" resulterade i att ytterligare 20 palestinier sköts ihjäl under de efterföljande demonstrationerna.

Bosättaren Baruch Goldstein, major inom reserven i den israeliska armén, grundare och förtroendevald i bosättningen Kiryat Arba, läkare och fyrbarnsfar, har i media pekats ut som den ansvarige för dådet. Bosättarna är pionjärerna inom den sionistiska rörelsen, Israels ryggrad. Man skulle kunna kalla hela Israel för en enda "bosättning", uppförd i det ockuperade palestinska folkets land. Därför är även Yitzhak Rabin, av Israelvänliga medier här i väst beskriven som en "duva", inget annat är en bosättarnas okrönte kung, ledare för "bosättningen" Israel.

 

Monstruös ideologi

Svenska Dagbladets Israelkorrespondent, judinnan Cordelia Edvardsson, tillika israelisk medborgare, är mycket "oroad" över sina landsmäns uppenbara människoförakt och rasism och söker att rentvå sig själv och judendomen i läsarnas ögon, genom att i SvD (27/2-1994) citera Ephraim Sneh, ledande politiker inom Israels "arbetarparti":

"Goldstein var inte galen, men den ideologi han hyllade var ren, och mördande farlig, galenskap."

Cordelia fortsätter sedan med egna ord:

"En ideologi som utgår på att de ockuperade områdena, och speciellt Västbanken, är det judiska folkets Gudsgivna arvedel och egendom."

Vad Cordelia här givetvis utelämnar är det faktum att hela Israel ligger på ockuperad mark och att denna ockupation sanktioneras av judendomens heligaste skrifter, Torah, det Gamla Testamentet. Hela staten Israel är grundad på denna galna, mördande farliga ideologi, denna stat som Cordelia själv är medborgare i.

 

Purim - en mordisk högtid

"Och judarna anställde med sina svärd ett nederlag överallt bland sina fiender och dräpte och förgjorde dem och förforo såsom de ville med sina motståndare."
- Esters bok, kap. 9:5

Så beskrivs bakgrunden till Purim-festen i judendomens heliga bok, det Gamla Testamentet. Det var på denna dag som Baruch Goldstein och hans medbrottslingar iscensatte sin massaker på de bedjande palestinierna. Som rättrogna judar ansåg de sig ha rätten att ta till vapen mot alla de ansåg vara "Israels fiender". Detta faktum besvärade "Israelvännen" Michael Hancock som såg sig nödgad att i Expressen (4/3-1994) ta sig an denna för sionisterna så genanta fråga:

"Vittnen intygar att han ett par timmar före massmordet stilla satt i synagogan försjunken i bibelstudier tillsammans med sina barn (...) Han axlade, antagligen med tungt hjärta, sin heliga plikt, tog upp vapen "i försvar för sitt liv" och sköt fredsprocessen i sank."

Trots detta för judendomen så avslöjande citat kan Hancock inte hejda sig utan fortsätter senare i artikeln med att hylla "judendomens kärleksfulla och vidsynta budskap". Hur länge ska Hancock fortsätta med denna uppenbara dubbelmoral?

 

Massmedias taktiska bevakning

Från att ha börjat med en förväntad upprördhet återföll massmedia mycket snart till den gamla beprövade taktiken att via en gradvis nedtrappning av den för Israel så förödande kritiken och tal om fiktiva israeliska "eftergifter", dämpa den upprördhet som väcktes. Detta kan sammanfattas i främst tre huvudlinjer:

 
  • Antalet offer minskas. Detta har skett gradvis, trots att s.k. "israeliska säkerhetskällor" (efter massakern) bekräftat de ursprungliga uppgifterna på 50 döda och uppemot 300 skadade. DNs judiske Israelkorrespondent, Nathan Shachar, son till svenske akademiledamoten och f.d. ordföranden i Samfundet Sverige-Israel Knut Ahnlund, påstod t.o.m. att endast(!) 118 kulor avlossats i moskén, alla av Goldstein. Ännu ett exempel på sionistisk matematik.

  • Avväpning av bosättarrörelsen. Ingen sådan har skett och bara ett halvt dussin bosättare har "efterlysts". Rabbin Yaachov Perrin som på Goldsteins begravning predikade att "en miljon araber inte är värda en judisk fingernagel" går självklart fortfarande fri.

     
  • Avveckling av bosättningar. Media har sökt måla upp att det skulle finnas en vilja att avveckla bosättningarna på sen 1967 ockuperad mark, men faktum är att inte ens den mest provokativa "bosättningen" Kiryat Arbat mitt inne i den palestinska staden Hebron har avvecklats. Det israeliska parlametet, Knesset, har med bred majoritet hindrat alla sådana åtgärder.

 

"Goldstein's List"

Radio Islam sörjer de döda efter Hebron-massakern, här följer listan på Goldsteins offer:

Jamil Ayed Natsha - Alaa Badr Abu Sneineh - Salman Awad Ja'abri - Abu al Haq Jobari - Sufian Zahdeh - Wael Muhtassab - Ziad Karaki - Tareq Abu Sneineh - Salim Idris - Abdul Rahim Abu Sneineh - Khaled Sneineh - Marwan Muttlak Abu Najmeh - Nemr Mujahed - Muir Muhtaseb - Talal Dandis - Kairi Abu Hadid - Abdul Rahman Abu Sneineh - Ahmad Abu Sneineh - Hatern Fakhuri - Diab Muhtaseb - Ziad Qfesheh - Alaa Abu Sneineh - Raj Gheith - Saber Katheb - Attejeh Sulaymen - Salah Badr - Raid Natseh - Arafat Bayed - Akram Qfesheh - Ahmad Taha Abu Sneineh - Fawaz Saghir - Nader Zahdeh - Zeidan Jaber - Mahmoud Abu Za'noun - Arafat Barqan - Ismail Qfesheh - Ayman Qwasmi - Rami Rajbi - Yazan Marqa - Khaled Karki - Akram Joulani - Iyad Karki - Amjad Sandat - Jamal Qfeshew - Tareq Abdin - Adnan Ashour Abu Sneineh - Kamal Qfesheh - Marwan Abu Sharkh - Najwa Abu Sneineh - Walid Hamdia - Yousef Harroub.

 

(Källa: Forward, Nr. 97, feb 1994)

För att läsa andra artiklar från Radio Islams tidning


Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk