"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME

Solomon Schulmans bortförklaringar

I en understreckare i Svenska Dagbladet, söndagen den 25 september 1994, skriver Solomon Schulman om ett tidigare tabubelagt ämne; den judiska bolsjevismen. Eller rättare sagt, det är fortfarande tabubelagt och skall det skrivas om ämnet så skall det vara en av egendomsfolket som håller i pennan.

Innan vi går in på själva texten kanske vi bör ställa oss frågan varför Arkadij Waxberg väljer att så öppet beskriva bolsjevikrevolutionen som judisk. Orsaken är väl densamma som när Yad Vashem väljer att avslöja tvålhistorien som en bluff och när Simon Wiesenthal väljer att offentligt gå med på att det inte fanns utrotningsläger på rikstysktområde. Saken har alltför väl varit kände och man vill inte försvara en omöjlig sak. Istället försöker man sig på att framstå som en sanningssökare.

Solomon Schulmans metod i understreckaren är att vidgå judisk medverkan i bolsjevikrevolutionen, vidgå judiska brott mot mänskligheten, samtidigt som han i nästa mening urskuldar dem och försöker hitta på fantiserade brott mot judar under inbördeskriget. Metoden fungerar inte. Solomon Schulmans understreckare är kontraproduktiv.

Låt oss titta på några av Solomon Schulmans medgivanden. Redan i början av artikeln slår Schulman fast att judarna var "bolsjevikrevolutionens stora vinnare". I detta nya samhälle "törnar kabbalans dunkla krafter samman med" det nya samhällets "halsbrytande tjugotal" (halsbrytandet blev konkret för judendomens fiender).

Schulman fortsätter: "En ny tid randades. Den nya judiska människan hade fötts". Den nya judiska människan - Sovjetmänniskan. Kan det sägas tydligare. Den estniske forskaren och publicisten Jüri Lina har påvisat hur litet det sovjetiska samhället skilde sig från det judiska gettot. Det styrdes av ett råd - Ryska 'sovjet'. Schulman beskriver ärligt nog åren fram till den första skådeprocessen "som den mest bekymmersfria i den ryskjudiska historien". Sedan försöker han sig på tricket att det faktum att en rad judar avrättades 1936 skulle vara ett bevis på att dåliga tider begynnte för judarna. Tvärtom, det bevisar att judendomen blomstrade.

Judendomen har alltid hållit ihop sin flock med mord och terror. För kättare har straffet alltid varit döden.

Schulman har lite svårt att förklara varför Andrej Gromyko lovprisade den judiska staten i vardande och att Stalin var före USA att erkänna staten Israel.

Schulman beskriver hur under den "ryska" revolutionen "den judiske kommissarien iklädd läderrock med revolvern dinglande i livremmen fräste in i byn med sin motorcykelskvadron för att plundra kyrkan på dess rikedomar och krossa ikonerna", men givetvis finns inte ett ord av fördömande, inte ett ord av beklagande eller deltagande med offren. Det verkar nästan som om Schulman glömt bort att han skriver i en tidning som läses av gojer, icke-judar.

Detta intryck förstärks några meningar senare när Schulman gör ett mycket anmärkningsvärt uttalande; han talar om vissa judar som "ville vara mer kosher är Partiet". Den som känner till innebörden av det hebreiska 'kosher' vet att det endat är något judiskt som kan vara kosher. Som sagt, det verkar som om Schulman har glömt att han skriver för en läsekrets som huvudsakligen består av goyim.

Detta framgår än tydligare när Schulman berättar om mötet mellan Stalin och jiddischpoeten Abraham Sutzkever. Samtalet förs, hör och häpna, på jiddisch! de diskuterar jiddischkulturen och "Stalin var väl insatt"! Sedan började Stalin så småningom själv tro på personkulten som hade skapats av Sovjets (hemlige) överrabbin och verklige härskare, Lazar Kaganovitj. Denna personkult var tillkommen för att med typisk judisk list dölja det faktum att Sovjet var der Judenstaat.

På tal om Lazar Kaganovitj så beskriver Schulman honom som "denne avskydde hovjude", men han glömmer att påtala att denne jude som inte alls var någon hovjude utförde världshistoriens värsta folkmord i början på trettiotalet; folkmordet på (minst) åtta miljoner ukrainare. Nej, det är kanske litet för magstarkt att erkänna. Däremot vidgår Schulman glatt att "i Gulagarkipelagen 11 av 12 lägerchefer rekryterats bland judar" och judarna i Lubjankafängelset fanns "på alla nivåer, både bland domare och bödlar".

Nu skulle kanske någon naiv person inbilla sig att Schulmans artikel skulle utmynna i någon form av självrannsakan, men aj vad de misstog sig. Ty de känner inte det judiska sättet att tänka som Schulman visar sånt mästerligt prov på. Judar kan tillåta sig vilka skändligheter som helst mot gojer, ty dessa räknas inte till mänskligheten. Endast judar är människor! Därför utmynnar artikeln i ilskna fördömanden över de personer som efter 70 års helvetisk judisk diktatur hyser negativa känslor mot judar.


För att läsa andra artiklar från Radio Islams tidning

Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk