Utdrag från Per Gahrtons bok "Kampen om Palestina" (Prisma-debatt, 1970) sidorna 302-304:Nyhetsimperialisterna "Om en tidning skulle bestämma sig för att betrakta Egyptens många invånare som lika intressanta som Israels få, skulle den klassificeras som ganska anti-israelisk", skriver lundasociologen Robin Cheesman i en undersökning om behandlingen av Israel och Egypten i europeisk "elitpress"; det paradoxala förhållandet är ett utslag av "nyhetsimperialismen", dvs. det faktum att det går en bred flod av nyheter mellan industriländer och från u-länder till i-länder, men bara tunna strilar från och mellan u-länder. Eftersom Israel är ett industriland - i varje fall i förhållande till de arabiska grannländerna - fungerar "nyhetsimperialismen" till Israels fördel.
Cheesman ger många avslöjande exempel - pinsamma inte minst för den svenska "elittidningen" Dagens Nyheter. Nio tidningar har undersökts: Dagens Nyheter (DN), Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ), Västtyskland, Guardian (G), Storbritannien, New York Herald Tribune (HT), USA (tryckt i Paris), Information (Inf), Danmark, Le Monde (M), Frankrike, Neue Züricher Zeitung (NZZ), Schweiz, Politika (Pol), Jugoslavien, och Politiken (P), Danmark. Allt innehåll har granskats - alltså både ledare, kommentarer och nyhets- och övrigt material, det är en totalbild av tidningarnas behandling av de båda länderna som framtonar i Cheesmans rapport.
Några resultat:
* För samtliga tidningar överväger Israel-materialet.
* Cheesman har mätt frekvensen omnämnanden av staternas "elit" (statsledning m. fl.) i förhållande till den totala ytan. Han fann att bara en enda tidning på ett signifikant sätt behandlar Egypten och Israel olika - Dagens Nyheter. 100 procent (!) av alla DN-artiklar om Egypten innehåller elit-omnämnanden, mot bara 43 procent för Israel. Nästan alla andra tidningar håller sig kring 30-60 procent för båda länderna. Vad innebär detta? Cheesman skriver: "Hänvisning till elit eller ledare är ofta ett resultat av förenkling. Man skriver hellre 'Nassers soldater' i rubriker än 'Meirs soldater. . .' " Eller med andra ord: Dagens Nyheters behandling av Egypten domineras av centrering till elitpersoner - framför allt Nasser - på ett sätt som signifikant skiljer sig från åtta andra europeiska tidningar.
* Cheesman har mätt andelen negativa händelser per klipp. För DN gäller att 100 procent av alla klipp om Egypten innehåller negativa händelser; för Israel är andelen 79 procent. Alla tidningar håller sig över 50 procent för båda länderna, men DN är ensam om att nå 100 procent. När det gäller förhållandet mellan andel negativa händelser för Egypten och d:o för Israel är Dagens Nyheter näst mest "pro israelisk"; bara Guardian är "värre".
* Cheesman har mätt proportionen mellan negativa och positiva klipp, dvs. klipp som totalt är negativa eller positiva för resp. land. Genom en obalanskoefficient har han kunnat få fram en tabell som visar att för Dagens Nyheter och Politiken väger det negativa klart över när det gäller Egypten (fler negativa klipp än positiva), för Le Monde, Information och Politika väger det positiva över och de övriga har jämn fördelning. När det gäller Israel väger det positiva över för alla tidningar utom Information och Politika där det negativa överväger. En jämförelse mellan tabellen för Egypten och tabellen för Israel visar totalskillnaden mellan behandlingen av de båda länderna; störst ojämnhet finns i danska Politiken och Dagens Nyheter som totalt skriver ytterst olika om Egypten och Israel - till Israels fördel; den "neutralaste" behandlingen sker i Le Monde och NZZ.
* Cheesman har mätt andelen tolkande material i förhållande till ytan. Den största skillnaden - till Israels fördel - finns i DN och FAZ; där finns mycket mer tolkande material om Israel än om Egypten. Cheesman skriver: "Det skulle kunna förklaras genom nyhetsimperialismen: en tidning måste ha en positiv inställning till det fattiga landet för att ta på sig besväret att analysera vad som händer där."
* Slutligen gör Cheesman en totalsammanställning av tidningarnas sätt att behandla de båda länderna. På den ena extrempunkten befinner sig Dagens Nyheter, följd av FAZ och Politiken: de tidningarna är mest partiska (till Israels förmån). De tidningar som framstår som "proarabiska", t. ex. Information och Le Monde, är i själva verket totalt sett mycket mer neutrala, har mycket större balans i sin bevakning, än de extremt "proisraeliska" tidningarna.
För de allra flesta svenska opinionsbildare i Sverige är Dagens Nyheter den ledande "elittidningen"; oerhört många beslutsfattare får sin huvudsakliga information genom DN. Cheesman har övertygande visat att de därigenom när det gäller konflikten mellan Egypten och Israel får en mer skev totalbild (till Israels förmån) än läsare av åtta andra ledande europeiska elittidningar.
Nog är det litet pinsamt för Dagens Nyheter; det jugoslaviska kommunistpartiorganet Politika är inte ens hälften så "proarabiskt" i sin totalbehandling av konflikten som DN är "proisraelisk"!