FiB/K 17/73 Gunnar Ekberg - SPIONEN SOM IB SÅLDE TILL ISRAEL?

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  17/73
r   e   t   r   o   s   p   e   k   t   i   v   u   t   g   å   v   a   n

Gunnar Ekberg

RUBRIK: Gunnar Ekberg - SPIONEN SOM IB SÅLDE TILL ISRAEL?

Gunnar Ekberg var inte bara spion och angivare. Han arbetade dessutom som provokatör. Det vill säga, bland hans arbetsutgifter ingick att försöka få Palestinarörelsen att begå våldsbrott. I det syftet bombhotade han själv ett Israeliskt flygplan.

Detta skedde på IB:s uppdrag. Det innebär att försvarsministerns beskrivning av Ekbergs uppgift som ägnad att »förhindra våld« framstår som minst sagt felaktig.

Bilden visar Ekberg på tjänsteresa i Jordanien 1969. Det flyktingläger han här besökte bombades kort efter av Israel. Fem människor dödades.

Mycket av Gunnar Ekbergs agentverksamhet i Sverige är redan känt. Till exempel att han tagit sig in i KFML:s, FNL-gruppernas och studentorganisationen SDS:s lokaler för att fotografera medlemsregister etc. Vidare fick han uppdrag att forska i Aftonbladets källor för att Israels säkerhetstjänst skulle kunna spåra oppositionsmän i Israel. Juridiskt får dessa saker säkert sitt efterspel inför domstol under rubrikerna olaga intrång och grovt egenmäktigt förfarande. Vad gäller historien om Aftonbladets källor så är det frågan om brott mot tryckfrihetsförordningen, som är grundlag.
Men Ekberg var en av IB:s mest framgångsrika agenter inom vänstern och mycket återstår därför att reda ut eller förklara. Försvarsministerns påståenden om att Ekberg skulle spana efter flygkapare etc är givetvis fullkomligt orimliga, eftersom Ekberg inledde sin agentverksamhet redan 1968 - i FNL-grupperna.
Från och med slutet av 1969 fick Gunnar order att inrikta sin huvudsakliga verksamhet inom Palestinagrupperna. Detta därför att alla hans uppgifter därifrån ansågs värdefulla av israelerna - alla dessa uppgifter gick till Israels säkerhetstjänst inom ramen för det rutinmässiga underrättelsesamarbetet mellan Sverige och Israel.
Våren 1969 bombhotade Gunnar Ekberg ett israeliskt flygplan. Från en telegrafstation i Göteborg ringde han till flygplatsen Frankfurt am Main och sade att det El Al-plan som just skulle lyfta hade en bomb ombord. Detta är brottsligt - "olaga hot". Givetvis är Gunnar Ekberg den ende Palestina-aktivist som gjort sig skyldig till något liknande.
Det har stor betydelse. För vid den här tiden agerade Ekberg med frenesi för att få Palestinarörelsen mera "aktivistisk" och han förordade ivrigt bombhot och liknande aktioner. Eftersom detta skedde på uppdrag av IB så faller allt tal från försvarsminister Sven Andersson om att Ekbergs uppgift skulle vara att "förhindra våld" platt till marken. IB ville genom Ekberg inte förhindra våld utan åstadkomma våld.
Gunnar Ekberg slutade sin anställning på svenska IB den 1 januari 1972. Men han fortsatte uppenbarligen sin agentverksamhet ända fram till avslöjandet våren 1973. Han reste flera gånger till Beirut, där han infiltrerade den palestinska gerillarörelsen PFLP - han deltog PFLP:s militära arbete, inom en mycket hemlig sektion. Man måste med fog ställa frågan om inte Ekberg helt enkelt köptes från IB av Israels underrättelsetjänst från och med 1972 och därefter arbetade direkt för Israel.
Detta skulle innebära att när krigsmakten nu håller Ekberg i beskydd utomlands så är det möjligen inte ens en svensk spion man skyddar utan en israelisk. Inom den närmaste framtiden kommer vi att kunna reda ut Ekbergs arbetsuppgifter för Israels räkning.
I senaste numret av Palestinsk Front ger Palestinagruppen i Stockholm sin syn på Ekbergs verksamhet. Efter att inledningsvis ha konstaterat att Ekberg givetvis inte kan ha ställt till skada genom att avslöja "hemligheter" eftersom hemligheter inte finns i vanligt anti-imperialistiska solidaritetsarbete, skriver man:
"Israeliska oppositionsmän har genom hans verksamhet hamnat i den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beths register.
IB har alltså försett ockupationsmakten med namn på människor som enligt svensk rättsuppfattning inte begått brott (flygblad, demonstrationer, kontakter med utländsk press t ex). Gör tankeexperiment att försvarsstaben på motsvarande sätt skulle kunna skaffa fram namn på sovjetmedborgare som var verksamma med den underjordiska stencilerade oppositionslitteraturen i Sovjetunionen och att försvarsstaben därefter skulle överföra de namnen till den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB."

Femton nya avslöjanden

FiB/K nr 17 1973

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  17/73
r   e   t   r   o   s   p   e   k   t   i   v   u   t   g   å   v   a   n

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  10/73
r   e   t   r   o   s   p   e   k   t   i   v   u   t   g   å   v   a   n

DETTA ÄR GUNNAR EKBERG, GULDRINGEN 18, VÄSTRA
FRÖLUNDA. HAN BÖRJADE ARBETA ÅT IB 1967.
HAN HAR VARIT IB:s

The works

Detta är en fortsättning på vårt reportage om det svenska spionaget,
om IB (Informationsbyrån) och dess verksamhet i Sverige och utlandet.

Den här gången redovisar vi detaljer om hur IB infiltrerar svenska
vänsterorganisationer och hur samarbetet går till med utländsk under-
rättelsetjänst.

IB samarbetar mycket intimt med Israels underrättelsetjänst.

Det kan gälla att låta svenska spioner arbeta i arabstaterna lika väl
som att infiltrera Palestinarörelsen i Sverige - eller att begå inbrott på
arabiska ambassader i Stockholm.

IB har alltså - med försvarsministerns godkännande - valt sida i
konflikten i Mellanöstern. Det är ett allvarligt brott mot Sveriges av
riksdagen fastställda neutralitet. Det kommer att påverka Sveriges
förbindelser med arabvärlden.

Detta reportage är i huvudsak lämnat till tryckeriet innan före-
gående avsnitt publicerades.

Reportage Peter Bratt och Jan Guillou • foto Ove Holmqvist, Anders Petersen SAFTRA m fl

et var tillfälligheter som gjorde Gunnar Ekberg till spion. Under sin värnpliktstid utbildades han till grodman och därefter värvades han till IB för att utföra olika dykuppdrag. Han har vid flera tillfällen undersökt skroven på sovjetiska örlogsfartyg i svenska hamnar. Det var en bekant till en bekant som skötte om värvningen.

Men sommaren 1968 tog Ekberg själv ett initiativ som kom att ändra hela inriktningen av hans agentverksamhet. Han träffade en ung flicka från Göteborg som var med i FNL-grupperna. De talade om USA:s krig i Indokina, och eftersom Gunnar låtsades hålla med om allting föreslog hon att han skulle gå med i FNL-gruppen.

Gunnar diskuterade saken med sina chefer på IB och berättade om den nya möjlighet som öppnat sig. På IB tände man direkt på förslaget, eftersom de flesta som arbetar för IB är lite för gamla för att utan vidare kunna gå med i en FNL-grupp.

Så fick Gunnar ett nytt uppdrag som ledde till att kom att bli en av IB:s viktigaste agenter inom den svenska vänstern.

Gunnar gick med i FNL-gruppen och sen gick det av bara farten. Snart var han med i KFML, via Svensk-kinesiska Vänskapsförbundet (som då hette Svensk-kinesiska föreningen). Och bara något år senare var han med och startade en Palestinagrupp i Göteborg. På så vis kom han att få perfekt inblick i allt Palestina-arbete i Sverige och på så vis fick han också ursäkter för att börja resa till Mellanöstern, som han besökt en 6-7 gånger sen 1969 - varje gång (fram till 1972) på direkt uppdrag för svenska underrättelsetjänsten.

INBROTT OCH HEMLIGA MIKROFONER I KFML:s LOKALER

Till en början fick Gunnar inte ens reda på för vem han arbetade. Han hörde aldrig ordet "IB" och hans kontaktmän i Stockholm hade förklarat att de arbetade för Försvarsstabens underrättelseavdelning.

Gunnar blev inte bara en av IB:s mest effektiva agenter inom den svenska vänstern. Han blev också en av de dyraste. Hans lön var 2.500 kronor i månaden, skattefritt (IB betalade hälften och vanliga SÄPO andra hälften). Dessutom fick han en bil, en SAAB av IB för att lättare kunna röra sig mellan Göteborg, Stockholm och Oslo.

Gunnar vidarebefordrade givetvis varenda intern papper han fick från de olika organisationer han infiltrerat. Det ledde till att IB ofta fick snabbare rapportering om de interna förhållandena inom exempelvis KFML än organisationens egna medlemmar.

Våren 1969 var Gunnar med om ett inbrott i FNL-rörelsens lokaler i Göteborg. Samtliga inbetalningskort som fanns där fotograferades. Alla bidragsgivare till FNL-grupperna sorterades sedan noga på operationsavdelningen i Stockholm både kronologiskt och geografiskt. Uppgifterna skickades sedan till SÄPO.

Gunnar Ekberg på Palestinamöte i Stockholm hösten -72. En av Palestina-aktivisterna
på bilden har fått sina samtal med Ekberg inspelade på band av IB:s agenter. Ekberg
hade då en mikrofon under skjortan.

På förvåren 1970 deltog Gunnar i en liknande operation som kallades "Sydsvenskan". Gunnar tog sig in i de lokaler i studentkåren i Göteborg där SDS (den största vänsterorganisationen bland studenterna) hade sina lokaler. Gunnar tog medlemsregistret, bar iväg med det till hotell Rubinen. Där väntade Ivan Franzén (se föregående nummer av FiB), som snabbt fotograferade av papperen. Gunnar gick sen tillbaks med registret. En vaktpost från IB hade stått kvar hela tiden och tecknet på att kusten var klar var att han inte hade ett FNL-märke på sig. Allt gick perfekt och inbrottet upptäcktes aldrig.

Senare på våren 1970 deltog Gunnar i ett inbrott i KFML:s lokaler i Nordostpassagen i Göteborg. Alla viktiga dokument fotograferades av och dessutom installerades mikrofoner.

Men det faktum att Gunnar var så inne i Palestina-arbetet i Sverige kom snart att styra över nästan hela hans verksamhet på detta fält. Israels underrättelsetjänst, Shin Beth, var givetvis förtjusta över att äntligen få in en effektiv agent i den svenska Palestinarörelsen och Shin Beth pressade på IB. Gunnar fick fara som en skottspole mellan olika palestina-aktivister i Sverige och Norge. Vid flera tillfällen var han utrustad med en mikrofon under skjortan och samtalen - med svenska såväl som palestinier - avlyssnades av IB:s folk i bilar i närheten. En närmast komisk poäng var när han vid ett tillfälle efter ett besök i Norge blev förföljd av - norska SÄPO. Gunnar fotograferade de förföljande polismännen och sen skickade IB över bilderna till norska SÄPO, tillsammans med en ironisk kommentar som handlade om "klantskallighet".

ISRAEL PÅ JAKT EFTER AFTONBLADETS KÄLLOR

Vad som intresserade israelerna var bl a vilka kontakter svenska Palestina-aktivister hade med personer i Israel. Gunnar kunde avslöja mycket, också källor till tidningsartiklar i exempelvis Aftonbladet. Ett sådant exempel är källan till en uppgift som visserligen var korrekt, men som rörde ett så hemligt förhållande att israelerna absolut ville ha fram den israeliska källan. Det var när en artikel i Aftonbladet avslöjade att amerikansk ammunition transporterades från den israeliska hamnstaden Eilat till - kung Hussein i Jordanien, på israeliska lastbilar, tvärs över israeliskt territorium.

MILITÄRT SPIONAGE MOT BEFRIELSERÖRELSEN

Men Ekbergs arbete fick också en betydelsefull inriktning som kom att rikta sig direkt mot den palestinska befrielserörelsen. Gunnar for runt på olika baser och besökte flyktingläger precis som alla andra svenskar från Palestinarörelsen. Men Gunnar vidarebefordrade givetvis alla uppgifter direkt till IB - som vidarebefordrade dem till Israel.

Gunnars rapporter har lett till att Israels flygvapen bombat väl utvalda läger, såväl flyktingläger som mera militärt inriktade gerillaläger. Detta innebar alltså att Gunnars av IB vidarebefordrade rapporter har varit det direkta upphovet till många palestiniers död.

Gunnar började till slut inse att hans verksamhet inte gällde svenska statens "säkerhet" utan att hans rapporter sannolikt vidarebefordrades till Israel.

I början, när det gällde det första spionaget mot FNL-grupperna, hade hans kontaktman sagt honom att det var uppdrag som hade "en oerhörd betydelse för Sveriges säkerhet". Men under 1971 började Gunnar tvivla allt mer på sin verksamhet.

Till detta kommer en mycket viktig sak:

När Gunnar hade värvats flera år tidigare var han, enligt sin egen beskrivning politiskt omedveten och likgiltig. Men efter några år tillsammans med aktivister inom vänstern hade han förändrats. Gunnar hade blivit sympatisör med de grupper han spionerade på.

Det var en oerhört påfrestande situation. Det ledde till en depressionsperiod hösten 1971. Och även om cheferna på IB uppe i Stockholm inte hade exakt klart för sig hur det låg till insåg de att Gunnar helt enkelt hade blivit en säkerhetsrisk. IB beslöt att avveckla Gunnar från och med den 1/1 1972. Så skedde också.

Det var en stor lättnad för Gunnar, och han fortsatte sitt politiska arbete på "riktigt".

Vid ett samtal vi hade med Gunnar vi hade i slutet av april bekräftade han i så gott som varje detalj våra uppgifter. Gunnar Ekberg riskerar mot ovanstående bakgrund inga som helst repressalier från den palestinska befrielserörelsen eller från de politiska vänstergrupper i Sverige som hans verksamhet riktat sig mot.

EKBERG INTE ISRAELS ENDE AGENT I SVERIGE

Shin Beth har visserligen kunnat skaffa sig flera arabiska agenter i Sverige (de har släktingar hemma, kan utsättas för utpressning osv). Men Shin Beth har misslyckats flera gånger med att få in andra infiltratörer i Palestinarörelsen.

Det första exemplet är fallet Rolf Svensson, en äventyrare i 30-årsåldern som israelerna värvat när han tjänstgjorde i den svenska FN-bataljonen i Gaza.

1969, i februari, fick Rolf Svensson order att infiltrera Palestinagruppen i Stockholm. Han gjorde emellertid omedelbart fiasko. Han kom nämligen in i en lokal där Palestina-aktivister stod och stencilerade och började tala om att han "hatade judar". Eftersom han därmed avslöjat sig som antisemit blev han först utskälld och sedan utslängd. Rolf Svenssons konkreta uppdrag var att försöka få Palestinarörelsen att starta våldsaktioner i Sverige. Men infiltrationsförsöket hade alltså misslyckats.

Detta flygblad gjorde Ekberg våren -69.
Sen dess betraktades han med en viss,
men alldeles otillräcklig, misstänksam-
het av andra Palestina-aktivister.

Förlagan till flygbladet visade sig
nämligen vara hämtad ur en sovjetisk
antisemitisk (judefientlig) publikation.

Sådant strider mot Palestina-
gruppernas politiska arbete.

Men israelerna gav sig inte. Man genomförde en ny plan som gick till enligt följande: Rolf Svensson skickades till Beirut och presenterade sig som medlem av Palestinarörelsen i Sverige och som "sabotage-expert". Han tog kontakt med PFLP, som vid den här tiden ägnade sig åt internationella sabotage, och visade upp en plan (som israelerna gjort upp) på hur man skulle kunna ta sig till Sydamerika och på en viss flygplats mörda Israels förste premiärminister Ben Gurion. Det var en till synes skickligt uppgjord plan (vilket inte är så egendomligt) och ledningen för PFLP tände på projektet.

Någon månad senare åkte Rolf Svensson fast tillsammans med två beväpnade araber i Köpenhamn - allt i enlighet med de israeliska planerna (det var från Köpenhamn operationen skulle ha inletts). Det blev stora tidningsrubriker - provokationen hade lyckats. Danska SÄPO, som ingripit på "tips" från Israels underrättelsetjänst, insåg emellertid hur det hela låg till. Rolf Svensson släpptes "diskret" och de två araberna utvisades ur Danmark.

Rolf Svensson fick ett svindlande belopp för sina tjänster - 10.000 dollar. Men det är tveksamt om det var värt pengarna. Sen dess har han nämligen mer eller mindre gått under jorden och lever fortfarande i ovisshet om han kan drabbas av hämnd från PFLP - där man har helt klart för sig hur det hela gick till. Efter fullgjort uppdrag struntade israelerna mer eller mindre i honom.

Nästa infiltrationsförsök som misslyckades ägde rum 1971. En amerikan kom till Stockholm och påstod att han var "arabisk agent" i Israel och nu ville börja arbeta åt Palestinarörelsen i Sverige.

Men han hade extrem otur. De personer som mötte honom på Stockholms central tog honom direkt till en lägenhet i närheten. Där fanns ett besök från PFLP - Ghassan Kanafani, som satt i ledningen för PFLP. Kanafani behövde bara tala tio minuter med agenten för att sammanhanget skulle stå klart.

ETT MORDFÖRSÖK I SVERIGE

Mot bakgrund av dessa och andra misslyckanden så är det alltså naturligt att Gunnar Ekberg fram tills dess han slutade 1972 varit mycket värdefull för Israel. Gunnars rapportering har ju till stora delar rört solidaritetsrörelsen i Sverige.

Sådant har stor betydelse för Israels "mot-terror" i Europa (som man skryter öppet med i israelisk press), som sen mer än ett år tillbaks varit speciellt inriktad på personer som sysslat med för Israel skadlig propaganda. Det gäller då både personer i den palestinska befrielserörelsen och i den pro-palestinska solidaritetsrörelsen i Europa.

Ghassan Kanafani, t ex, mördades förra sommaren i Beirut av israeliska agenter. Ghassan Kanafani sysslade just med propaganda (han var bl a redaktör för PFLP:s tidning Al Hadaf). Till detta kommer en lång rad politiska mord som den israeliska underrättelsetjänsten utfört i Europa och i arabvärlden, mord som haft en huvudsaklig inriktning just på personer som sysslat med propaganda, dvs det område där Israel för närvarande är minst framgångsrikt.

I Sverige har Israel bara utfört ett sådant mordförsök, mot en palestinier som tidigare varit redaktör för en svensk Palestinabulletin och dessutom varit talesman för Al Fatah i Sverige, Omar Sufan. Han fick en brevbomb för något halvår sen, men överlevde.

Det är ingen tillfällighet att vi kan avslöja en sådan lång serie exempel på samarbete mellan den svenska och den israeliska underrättelsetjänsten. I själva verket förhåller det sig på det viset, att knappast någon västlig underrättelsetjänst får så många "tjänster" utförda av svenska IB som den israeliska.

INBROTT PÅ ARABISKA AMBASSADER

IB:s spionage i Israels tjänst riktar sig både mot enskilda araber som bor här i Sverige och mot arabiska institutioner. Sommaren 1970 begick IB och Shin Beth inbrott på egyptiska ambassaden.

Först lurade de israeliska agenterna bort ambassadvakten en viss kväll (de gick på restaurang). Därefter ringde en av IB:s chefer till SÄPO och bad att man skulle hålla polisbilar borta från den del av Strandvägen där egyptiska ambassaden ligger, mellan vissa klockslag.

Inbrottet gick perfekt. En Israelisk agent öppnade snabbt ambassadörens kassaskåp. Bland de svenskar som höll vakt utanför befann sig en expert på lås från SÄPO, som kallas "Maria Nyckelpiga". Agenterna inne på ambassaden lät sig inte störas av att ambassadören hade fest i våningen ovanför. De fotograferade av alla handlingar, stoppade tillbaks allting i kassaskåpet och låste prydligt efter sig när de gick. När den bortlurade vakten kom tillbaks till ambassaden trodde han naturligtvis att allting var i sin ordning.

Filmerna på de avfotograferade dokumenten gick direkt till Israel.

Två liknande inbrott har ägt rum på irakiska ambassaden i Stockholm. Också Algeriets ambassad har haft påhälsningar från IB.

IB har rutinmässigt och i flera år skuggat i Sverige bosatta araber åt Israel. IB har begått åtminstone ett tiotal inbrott i privatlägenheter som bebos av palestinier, fotograferat allting av intresse och i vanlig ordning skickat filmerna direkt till Israel.

IB:s AGENTER KAN STÄLLAS INFÖR RÄTTA

För det mesta har man på IB inte ens vetat varför den eller den palestiniern skulle utsättas för en "operation". Man har bara följt instruktionerna från Israel.

I juridisk mening har IB:s anställda begått olovlig underrättelseverksamhet, inbrott och brott mot internationella diplomatiska överenskommelser.

Detta innebär bland mycket annat, att den omdiskuterade "terroristlagen", som ska ge SÄPO möjligheter till husundersökningar och avlyssning, framstår i rent parodisk dager. Sådant har det svenska IB sysslat med i flera år - och dessutom utfört på uppdrag av "främmande makt".

HAN SPIONERAR I EGYPTEN

FiB/K nr 10 1973

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  10/73
r   e   t   r   o   s   p   e   k   t   i   v   u   t   g   å   v   a   n

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  18/73
r   e   t   r   o   s   p   e   k   t   i   v   u   t   g   å   v   a   n

HJÄRNSPÖKEN
på svenska pressens ledarsidor

De fördömanden som riktats mot oss den här gången blev mycket hårdare i tonen än sist. Annat var i och för sig inte att vänta eftersom vi nu beskrivit sambandet mellan underrättelsetjänsten och näringslivet, mellan IB och Statsföretag AB samt mellan IB och SAP:s ledning.

Regeringens taktik var skickligare upplagd den här gången: i stället för att ge sig in i diskussion och börja »dementera« avfärdade man allt i ett enda svep som »hjärnspöken«.

Men förra gången fick vi rätt på alla avgörande punkter. Vi är lika säkra på vårt material den här gången. Vi kommer att få rätt nu också.

Men vi har nu i stort sett hela svenska pressen emot oss. De fantastiska citat från olika ledarsidor vi citerar här nedan är samtliga skrivna av personer som inte hunnit läsa vare sig det nummer av Folket i Bild de fördömer och hånar för »hjärnspöken« eller Peter Bratts bok. Det får tjäna som en god illustration till motkampanjens minst sagt dåligt underbyggda innehåll: en koloss på lerfötter.

Text: Jan Guillou

edan tre dagar innan förra numret av Folket i Bild kom ut var domen färdig på ett stort antal ledarsidor i landet: "groteska fantasier", "inte ett ord av sanning", "hjärnspöken" osv.

Ledarskribenterna som skrev detta hade inte läst Folket i Bild och inte heller Peter Bratts bok. Men ändå skrev de sina omdömen mycket tvärsäkert. Först på plan blev ändå denna gång (liksom vid våra senaste IB-avslöjanden) tidningen Folket(s), vars chefredaktör Olle Svensson är ordförande i den s k Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

"I det nya numret av FiB/Kulturfront spränger tidningen trovärdighetsvallen definitivt, konstaterar Folkets ledare i sin första mening. Därefter heter det att "författarna lever i en konspirativ drömvärld" och "ser hjärnspöken vart de går." Och eftersom vi "missbrukat rätten till debatt och nyhetsförmedling i vårt öppna samhälle" genom att bl a "rikta anklagelser mot socialdemokratiska partiet, statsminister Palme och namngivna tjänstemän i försvarsstaben och försvarsdepartementet" så "finns det ingen anledning att se mellan fingrarna med människor som inte visar minsta lojalitet mot landets intressen utan cyniskt offrar dem i en hatkampanj mot folkstyret, socialdemokratiska partiet och dess ledare" och därför menar till sist Folket att det är bra att regeringen föranstaltat om åtal.

Ledaren är inte särskilt konkret till sitt innehåll. Men det kan, likaväl som det överraskande påståendet om att vi skulle bedriva "hatkampanj mot folkstyret" förklaras av att ledarskribenten inte vet vad det är han angriper, dvs vad som faktiskt står i den tidning som skall komma ut om tre dagar. Det enda han är säker på är att vi har fel i allting och till varje pris måste bekämpas.

"Antijudisk konspiration"

Ännu värre spekulationer förekom. Vestmanlands läns tidning (liberal) drog i sin ledare den 25 september till med att Folket i Bild skulle innehålla någonting i stil med den historiskt mest ökända anti-judiska konspirationen: "...en enklare försvenskning av Sions vises protokoll, en hopljugen konspirationsteori, som, hur stollig den än är, har vållat svåra tragedier för människor och folk."

Här har ledarskribenten tydligen gissat sig till att Mellanöstern även denna gång skulle inta en central roll i vårt kommande material. Han gissade alltså fel. Vilket inte hindrar honom från omdömet att Folket i Bild och Peter Bratt kommer med "vilka barocka omdömen som helst" och givetvis har fel.

Även denna gång är samstämmigheten mellan tidningarna av olika partifärg nästan fullkomlig. Högertidningen Norrköpings Tidningar gissar i sin inledning till ledaren den 26 september att vi med reportaget har en "klart uttalad målsättning att rasera det demokratiska samhället och ersätta det med något slags totalitärt system."

Spionaget - demokratins hörnpelare?

Den grundläggande tankegången i det resonemanget, som återkommer i flera tidningar, är att vi genom att angripa den olagliga spionverksamheten angriper själva grundvalen för demokratin. Så påstår t ex borgerliga Sydsvenska Dagbladet den 26 september under rubriken "Spöksonat i extremistregi" att vi försöker "underminera förtroendet för det bestående samhällets organ" och att vårt angrepp därigenom riktar sig mot "vårt fria och demokratiska samhälle."

Sydsvenska Dagbladet för också fram en annan tankegång som går igen på flera håll dessa dagar innan Folket i Bild kommit ut: "...de ansvariga nyhetsförmedlarna i massmedia borde ha all anledning att ifrågasätta om det är nyhetsorganens skyldighet att omedelbart och utan någon vederhäftighetsprövning så utförligt som skett vidarebefordra de misstänkliggöranden" (som Folket i Bild kommer att föra fram). Men tyvärr så har radio och TV gjort det "meningslöst för tidningarna att försöka tillämpa vedertagna publicitetsregler som gäller för tvivelaktigt material."

Med andra ord: Sydsvenska Dagbladet kräver att tidningarna skall hålla tyst i IB-affären. Ett krav som de inta var ensamma om. Hård nyhetscensur tillämpades t ex på Kvällsposten, GT och Expressen dessa dagar. Även Expressen kritiserade de tidningar som skrivit på sina nyhetssidor om IB-materialet (Expressen den 26 september).

"Öka åsiktsregistreringen"

Ytterligare ett krav som ett par högertidningar för fram dessa två dagar är att IB och SÄPO bör få ökade resurser att kontrollera politiskt opålitliga medborgare. Så skriver t ex Nya Wermlandstidningen den 25 september:

"Ska man anklaga SÄPO och IB för något så borde det vara att man inte kollar de vänsterextremistiska elementen bättre ---" vilket leder till ett indirekt förslag från högertidningen om att starta utrensningar:

"Hur många kommunister sitter på strategiska befattningar i vårt land?" Samma tankegångar förs fram i Norrköpings tidningar (m):

"Det --- finns alltjämt glapp och läckor i systemet som ger möjligheter för dessa kringsmygande lyssnare att plocka samman även väsentliga och hittills hemliga uppgifter. Ökad kontroll förefaller nödvändig."

Hela denna spekulationsvåg kom sig av att Aftonbladets redaktion i förväg skaffade fram ett exemplar av vår tidning från tryckeriet (tidningen trycks fem eller sex dagar innan den kommer ut). Och Aftonbladet därefter mycket hastigt hopskrivna referat blev det enda som den övriga pressen under fyra dagars tid hade att hålla sig till. Sen blev det referat på referat och därmed började samma process som förra gången: myndigheterna kunde få tillfälle att "dementera" saker vi aldrig påstått.

AB:s hjärnspöken om Olof Palme

Och eftersom en av Aftonbladets chefer ryckte ut den sidan som fanns i AB:s förstaupplaga och som handlade om statsminister Olof Palmes och socialdemokratiska partiets samband med underrättelsetjänsten så kom ledaravdelningen att få för sig att vi anklagat Olof Palme att ha ansvaret för avdelning R 5:s samarbete med CIA:

"Att Olof Palme, som tagit så många moraliska stötar för Nordvietnams sak, samtidigt skulle ha drivit spioneri mot Nordvietnam för USA:s räkning, är inte en anklagelse som är värd att ta på allvar --- Med tanke på sådana dumheter är det svårt att ens diskutera trovärdigheten i de övriga uppgifterna" (AB den 25 september).

Den i och för sig rimliga tankegången, som AB:s ledaravdelning inte fört fram om de fått läsa sin egen förstaupplaga dagen innan, upprepades sen av flera tidningar, däribland Arbetet (s) och Norrländska Socialdemokraten.

I själva verket hade vi ju mycket noga poängterat att i fallet Nordvietnam och Kina så var statsministern förd bakom ljuset av de svenska spionerna.

Emellertid fanns det i de första pressreaktionerna på ledarplats också en positiv tendens: Expressen (fp), Västerbottenkuriren (fp) och Trollhättans Tidning (liberal) menade alla, från skiftande utgångspunkter, att det bör tillsättas någon form av undersökning som kunde gå till botten med affären för att klargöra vad som verkligen är sant och vad som skulle vara "hjärnspöken".
Det är i skrivande stund (torsdagen den 27 september) troligt att flera tidningar kommer att instämma i det kravet allteftersom myndigheternas inledande dementier, nu som förra gången sjunker ihop en efter en.

PS 1.

Söndagen den 30 september avslöjade Aftonbladet att regeringen förbisett en viktig detalj angående det planerade åtalet mot Folket i Bild för röjande av uppgifter om Försvarets radioanstalt. Justitieminister Lennart Geijer menade att bara den tidning som först avslöjat de hemliga uppgifterna om FRA:s spionage mot Kinas med flera länders diplomatiska radiotrafik kunde åtalas. Det var Dagens Nyheter som tisdagen den 25 september, två dagar före Folket i Bild, röjde dessa uppgifter. Det blir således Dagens Nyheter och inte Folket i Bilds ansvarige utgivare som skulle komma att ställas till ansvar vid ett eventuellt tryckfrihetsmål. Dagens Nyheters ansvarige utgivare heter Börje Dahlqvist.

PS 2.

I radioprogrammet "Vår grundade mening" 1-10 enades Lars Persson, expressen, och ett antal andra redaktionschefer om att avslöjande och samhällskritiska reportage är en bjudande nödvändighet under följande betingelser: att det sker någon annanstans; i en annan fråga; i en annan tidning, helst Washington Post; och i framtiden.

PS 3.

Överbefälhavaren, som efter FiB/K:s förra nummer om IB störtade upp på expressen, störtade denna gång upp på Dagens Nyheter för att orientera.

INDEX ÖVER ALLA WEB-BILDER I REPORTAGET

Här slutar texterna i vår återpublicering av orginalmaterialet om IB-spionaget.
IB-debatterna fortsatte genom åren och fortsätter som bekant ännu idag, 1998.
Regeringen väljer låta forskare sätta ihop den sanning man själva borde visa.

Den första fråga man ställer sig i detta läge blir därför inte: Varför? utan...

Vilka brott begår dessa våra högsta makthavare mot oss idag?

F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 18/73
r e t r o s p e k t i v u t g å v a n

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  2/96

Ungdomlig journalistik
och verklighetens lögner

"Vad tror ni hade hänt om TV-reportaget handlat om en person som erkänt ännu icke preskriberat spioneri och mord i Sovjetunionens tjänst?"

I ett vimsigt TV-reportage framträdde nyligen "verklighetens Hamilton" i skepnad av förre statlige tjallaren Gunnar Ekberg. Det spelades filmmusik från Top gun och mina böcker förevisades i bild, flygplan exploderade och en atombomb fälldes från ett flygplan. En i och för sig intressant fotnot i den moderna svenska historien jönsades bort i agentromantik.
Ty det Gunnar Ekberg sysslade med som svensk statstjänsteman på 60- och 70-talen var föga heroiskt. Han samlade in namn på medborgare som hade skänkt pengar till FNL i Vietnam och gjorde upp listor på medlemmar i palestina-grupperna. Informationen lagrades hos den militära underrättelsetjänsten, vilket beror på att ett riksdagsbeslut 1969 hade kriminaliserat säkerhetspolisens åsiktsregister. Försvarsmakten hade därför övertagit åsiktsregistreringen.
Problemet med Gunnar Ekberg, för skattebetalarna såväl som för hans uppdragsgivare, var emellertid hans mytomana böjelser. I sina agentrapporter till den militära underrättelsetjänsten beskrev han livfullt hur vänsterorganisationer i Göteborg förberedde sprängningen av Göta Älv-bron, hur stockholmsvänstern förberedde sprängningen av parlamentet i Israel och hur palestinaaktivisterna ämnade bränna judiska barnhem och bomba synagogan i Stockholm.

Försvarsledningen var korkad nog att översända en förteckning på de våldsdåd som avslöjats (fast de aldrig ägt rum) genom försvarsmaktens anställde Ekberg, till riksdagens försvarsutskott. Genom ett sataniskt infall lät riksdagen offentliggöra rapporten. Och drog därmed, avsiktligt förmodar jag, ned brallorna på såväl mytomanen Ekberg som den militärledning som betalat pengar för hans tjänster. Allt detta finns i arkiv. Till och med en nyhetsreporter på TV4 skulle ha kunnat ta fram materialet. Ehuru det möjligen fått en något avromantiserande effekt på TV4:s stora avslöjande.
Men nu till något viktigare än att skoja med modern och ungdomlig TV-journalistik. Ty Gunnar Ekberg är ju som han är än idag, något fantasifull, och berättade hur han 1972 övergått från den svenska till den israeliska underrättelsetjänsten och hur han utbildat och tränat palestinska terrorister, hur de attackerade och sänkt ett fartyg m.m.
Och nu blir saken intressant, fast säkert på ett helt annat sätt än vad Gunnar Ekberg och de mindre begåvade TV4-reportrarna tänkt sig.
Det är faktiskt förbjudet att arbeta för främmande en makts underrättelsetjänst i Sverige. Om den israeliske agenten arbetar mot exempelvis arabstaters ambassader är brottet bara olovlig underrättelseverksamhet, med kort preskriptionstid. Men Gunnar Ekbergs huvudsakliga arbetsuppgifter i Sverige gällde ju svenska medborgare som kritiserade Israels politik. Då är brottet spioneri och straffskalan börjar i praktiken på 3-4 år och går upp till livstid, en tid som ännu inte runnit iväg.
Också mord, i vilket Gunnar Ekberg i dunkla ord erkände delaktighet med den juridiskt aningslösa undanflykten "jag bara vaktade utanför", har en preskriptionstid på 25 år.
Vad tror ni hade hänt om TV-reportaget handlat om en person som erkänt ännu icke preskriberat spioneri och mord i Sovjetunionens tjänst?
Just det, den personen hade suttit anhållen dagen efter TV-programmet.

Men intet sådant kommer att drabba Gunnar Ekberg. Den svenska åklagarkåren kommer icke att besvära honom.
Till detta finns en serie tänkbara förklaringar. Spioneri är ett brott med politisk innebörd och den svenska åklagarkåren är ovillig att ta initiativ i politiska mål, den vill ha en signal från regeringshåll först (vilken våra grundlagar förbjuder, men så är det i praktiken).
Den svenska åklagarkåren tycker möjligen att mord är ett mindre allvarligt brott om offren är araber, varför man inte behöver besvära sig med ärendet.
Detta är ju dystra perspektiv.
Men det kan för all del också vara så att Gunnar Ekberg får löpa av en helt annan anledning. Nämligen att ingen av de gissningsvis 100 åklagare (alla med principiell åtalsplikt) som såg hans bekännelser i TV trodde en sekund på vad han berättade.
I så fall kan det faktum att Gunnar Ekberg fortfarande befinner sig fot bara tolkas som en ovanligt kvalificerad och avsågande TV-recension från landets åklagare. Men hur sanningen skulle kunna ligga "mitt emellan" dessa två alternativ är svårt att se.

F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 2/96