Öppet brev av ETC:s Johan Ehrenberg publicerad i Aftonbladet, 15/11-2001, i samband med att Carl-Johan Bonnier, ordförande i juryn för Stora Journalistpriset, samma dag delar ut årets journalist priser vid en mottagning i Bonnierhuset i Stockholm:
BÄSTE KOLLEGA.
Jag skriver till dig eftersom du, som vd för Bonnierföretagen, är en dominerande ägare i den svenska mediavärlden.
Jag ber dig att göra en insats för yttrandefriheten i det här landet. Nu.
I dagarna fyller tidningen ETC 25 år, en beaktansvärd ålder i mediavärlden.
Under det senaste decenniet har beslut som du och dina kollegor fattat varit de största hoten mot tidningens överlevnad.
Tillsammans med dina kollegor inom Allers och Egmont kontrollerar du det bolag, Tidsam, som i praktiken styr tidningsdistributionen i Sverige.
Denna kontroll gör att ni ensidigt kan gynna och stödja framväxten av egna medier. Om man inte råkar vara född i någon av de ägarfamiljer som kontrollerar detta bolag är det i princip omöjligt att nå ut med en ny röst i Sverige.
Ni har makten över distributionen och därmed makten över ordet.
Detta är givetvis absurt.
Det erkände du själv i viss mån på en debatt i Publicistklubben nyligen, där du förklarade att du inte insåg vilka konsekvenser er dominans av ett stort distributionsmonopol som Tidsam skulle få för mindre tidningar som till exempel ETC.
Nå, nu är det dags att lösa problemen.
Låt mig påminna om sakförhållandena. Det finns två företag som distribuerar tidningar. Det ena, Tidsam, har alla kiosker och varuhus i sitt nät, det andra - Interpress - når bara ut till ett mindre antal.
Tidsam distribuerar tidningar som kan sälja tiotusentals exemplar, Interpress distribuerar tidningar som kan sälja hundratalet ex.
Tidsam har fram till i dag vägrat ta emot tidningar av typen ETC med motivet att de "inte är lönsamma".
Men när ETC distribuerades via Tidsams föregångare i början på 90-talet (och på 80-talet) hade vi upplagor mellan 8 000 och 10 000 sålda ex. På åttiotalet kunde vi nå upp i över 20 000 ex.
När vi - genom ert övertagande av Tidsam - tvingades distribuera via Interpress sjönk upplagan omedelbart till under 2 000 ex. I dag är situationen absurd. En tidning som Le Monde diplomatique - som i Frankrike säljs i 200 000 exemplar - distribueras i Sverige i totalt 200 exemplar till kiosker och varuhus.
Du inser säkert det absurda.
Jag är för konkurrens när det gäller tidningar (det är du också, har du sagt). ALLA ska ha lika möjligheter att nå ut. Sedan får läsarna avgöra vad de vill läsa.
I dag är ETC:s största problem att folk inte kan få tag i tidningen.
Trots att efterfrågan finns.
Samtidigt, Carl-Johan, använder du ditt ägande i Tidsam för att medvetet stödja och hålla i gång produkter som för länge sedan borde ha slagits ut från Tidsam om de regler som gäller oss också skulle gälla dem.
Enligt Tidningsstatistik säljer ditt flaggskepp Månadsjournalen endast 4 400 ex i lösnummer.
Din politiska affärstidning Veckans affärer säljer bara 2 000 ex.
Jag tycker det är bra att dessa tidningar får bred distribution och ses av många människor, trots svag försäljning.
Det enda jag begär är att samma villkor ska gälla tidningar utanför era egna förlag. Som ETC.
Svarar du med att Tidsam är ett bolag du inte får påverka hycklar du. Som stor ägare är det din uppgift att se till att bolaget stödjer och uppmuntrar yttrandefriheten i det här landet, inte motarbetar den.
Jag har ett liknande ansvar. Eftersom jag är ägare till landets kanske största radikala (om än lilla) mediaföretag har det blivit min uppgift att skapa kanaler som gör det möjligt för andra - ännu mindre - publicister att nå en publik. Via vårt radikala.com kan de nå ut utan kostnader. Vi gör det då vi är stora på internet och därför har ett distributionsövertag.
Dina möjligheter att skapa fria och lika distributionsmöjligheter för tidskrifter är givetvis ännu mycket större. Jag uppmanar dig att ta det ansvaret.
Hänvisa inte till Konkurrensverket eller andra statliga myndigheter. Du vet ju att Konkurrensverket är en papperstiger som inget gör. Det är helt enkelt en fråga om medborgaransvar: när staten misslyckas med att upprätthålla yttrandefrihet och fri konkurrens måste man själv ta sitt ansvar.
Du kanske undrar hur man lyckas hålla i gång en tidning som inte kan nå nya läsare och därmed inte växa (som du vet får radikala tidningar inga annonser).
Svaret är ändå enkelt: pengar. Varje år understödjer vi tidningen ETC med över två miljoner kronor. Tidningen finansieras av annat arbete inom företaget. I praktiken kostar varje sålt exemplar av ETC 99 kronor. Eftersom köparens pris är 59 kronor - och eftersom vi bara får drygt halva den summan då återförsäljare och posten ska ha sitt - så förstår du hur omöjlig den ekvationen är så länge man inte får chansen att nå ut ordentligt.
Under det senaste decenniet har jag, genom det arbete vi gjort på ETC, betalat över 20 miljoner kronor för att ändå hålla en viss yttrandefrihet i gång.
Jag har tagit mitt ansvar.
Nu hoppas jag du gör det du kan.
Du inser säkert att det här inte handlar om mig eller dig. Personligen är jag efter 25 år oerhört trött på den här kampen och väntar mest på att nya generationer ska ta vid.
Men så länge detta distributionsmonopol finns kvar är det omöjligt för andra röster att växa fram.
Konkret tänker jag därför göra följande.
Vi kommer nu att lämna in en ansökan till Tidsam om att från och med ETC nr 1 2002 få distribuera tidningen den vägen. Detta kommer totalt att kosta oss ytterligare en miljon kronor. Vi tar den startkostnaden.
Vårt mål är att omgående spöa Veckans Affärers upplaga, inom ett år Månadsjournalens.
Fri och öppen konkurrens, med andra ord.
Jag hoppas att du agerar så att bolaget Tidsam omgående gör det möjligt för oss att distribuera den vägen.
Kan vi sen lyckas har andra radikala tidningar möjlighet att följa efter.
I dagens läge, där 40 000 människor demonstrerar vid ett EU-toppmöte och där nya radikala ungdomar kan räknas i hundratusental är det ju inte frågan om det finns någon marknad.
Den finns där.
Problemet är att inga utom de stora förlagen får chansen att finnas där.
Ändra på det nu.
Med högaktningsfulla hälsningar
Johan Ehrenberg