"Alla stora sanningar börjar som kätterier." - GB Shaw


Judiska Uppslagsverk bekreftar att ingen "förintelse" av judar förekom

Av 723 judar i ledande ställning i 12 nazistkontrollerade länder mellan åren 1938 och 1945 dog endast 50, eller 7%, till följd av "organiserat maamord", enligt en undersökning av den svenske statistiske experten Carl O Nordling.

Nordling baserar sin undersökning på den mest auktoritativa judiska källan - Encyklopedia Judaica av år 1970.

De 12 länderna (med antalet framstående judar inom parentes) är följande: Frankrike (170), Polen (96), Tyskland (94), Österrike (85), Ungern (64), Italien (63), Nederländerna (49), Tjeckoslovakien (42), Rumänien (29), Danmark (13), Jugoslavien (9) och Belgien (9).

De 723 judarna, som Nordlings undersökning omfattar, var alla väletablerade författare, journalister, akademiker, konstnärer, vetenskapsmän, rabbiner och politiker, vanligen sionistiska aktivister.

Av stort intresse är att 44% av denna grupp prominenta judar emigrerade eller flydde till länder utanför de av det nazistiska Tyskland kontrollerade områdena - huvudsakligen mellan 1938 och 1943 och att dessutom 35% undgick att gripas av nazisterna eller av andra antisemitiska aktionsgrupper som t ex pilkorsarna i Ungern, järngardet i Rumänien, hlinkagardet i Slovakien och liknande.

Enligt det mest auktoritativa judiska uppslagsverket drabbades aldrig de mest prominenta judarna av Holocaust eller Förintelsen: 79% eller 4/5 fängslades aldrig, av de resterande 21% överlevde nära hälften och av de 12.5% som dog är det i flertalet fall svårt att fastställa dödsorsakerna: hur många som dog en "naturlig" död, av påtvingade umbäranden, av tyfusepidemier och andra farsoter i koncentrationslägren där livsmedel och medicin inte nådde fram p g a sönderbombade transportleder, av interna uppgörelser, av pogromer eller avsiktliga mord eller av avrättningar genom exekverad ståndsrätt efter samverkan med sabotage- eller partisanförband. Till detta kommer att många av de saknade, som bedöms som offer för nazistisk utrotning, kan ha fallit offer för röda arméns synnerligen våldsamma framfart i samband med "befrielsen" i krigets slutskede.

Enligt Nordling var det "färre än 50" eller 7% som föll offer för "organiserat (nazistiskt) massmord" - men några bevis för ens detta relativt låga antal offer kan han naturligtvis inte förete. Och lika litet kan han påvisa att dessa föregivet organiserade massmord var sanktionerade av den ansvariga nazityska ledningen. Om så skulle ha varit fallet, är det onekligen märkligt att denna ledning lät så många inom denna ledande grupp av judar undkomma.

Av de 61 judar - i denna grupp av prominenta judar på 723 - som sändes till koncentrationsläger i det tyskockuperade Polen (Auschwitz:33, andra läger:13 eller till okänd destination:15) återvände endast 4 levande, medan 57 hade omkommit eller försvunnit.

Tredje rikets antisemitiska politik var att avlägsna det judiska inflytandet i politik och kulturliv i Europa. Nordling hävdar på basis av sina undersökningar, att "för att uppnå detta mål var det mycket effektivare att förmå dessa inflytelserika judar att emigrera än att döda dem." Att dessutom så många som 35% undgick att fängslas av nazisterna är dock anmärkningsvärt, i synnerhet om man tar hänsyn till att det här rörde sig om kända judar som i långt större utsträckninga än andra "ofta protesterade och i handling ingrep mot förföljelserna." (Nordling).


Engelska DEBATE.DEBATE.DEBATE