Israels ideologiska grund:
Den judiska "bibeln" (Gamla Testamentet)

Ett falsarium
[Intervju (sändes i Radio Islam) med en österrikisk filosofie doktor Ernst Karman]

***
"Utan Gamla Testamentet ingen judendom, utan judendom ingen sionism och utan sionism inget Israel!"
"Judenheten har skapat judendomen, som lär judarna att hata sina fiender (icke judar) och skapat kristendomen för att lära kristna att älska sina fiender, judarna."
"Det är rätt att göra uppror mot makhavarna. Det kallas revolution när dessa är icke judar.Det kallas "pogrom" när dessa är judar!"
"Judarna genomtränger alla andra folk. Själva låter de sig aldrig influeras av andra. Judarna bekämpar stenhårt folkens naturliga anlag till nationellt fortbestånd och falskt predikar multikulturens välsignelser. Men själva har de strängaste rasistiska renhållningsreglerna.Judarna tar sig rätten att bli insläppta hos andra folk, själva släpper de inte in någon främmande. Judarna kräver tolerans av alla människor och folk. Själva är de ofördragsamma mot utomstående. Det märkligaste av allt är detta: Kristendomen blev judendomens ideologiska vägröjare och har gjort den judiska tron och mentaliteten världsomspännande."
***

 

- Ahmed.Rami: Jag skulle först be dig att berätta lite om dig själv.

E.K: Jag kom till Sverige för nästan ett halvt sekel sedan och är född österrikare. Jag kom hit på inbjudan av universitetet i Uppsala för att delta i ett forskningsprojekt. Och sedan efter avslutat projekt stannade jag här och var verksam i industrin. Jag är naturvetare, filosofie doktor och är intresserad av musik, historia och religion.

- A.R.: Välkommen.

E.K: Tack.

- A.R.: Jag verkar i Sverige, ett kristet land och Radio Islam sänder ifrån Stockholm som är Sveriges huvudstad. Jag vill fråga dig: Vad är "Bibeln", som infattar både Nya och Gamla Testamentet?

E.K: Bibeln är den mest spridda boken i världen. Den är översatt till ungefär 1100 språk. Jag själv är född österrikare och katolik, men min fru är protestant. Så jag är hemma i båda religionerna så att säga.

Bibeln består av två delar. Det Gamla Testamentet och det det Nya Testamentet. Det Gamla Testamentet beskriver - i inalles 36 böcker - händelserna från tidernas begynnelse fram till några århundranden före Kristus. Och de berättar judarnas "historia" eller historier.

Det väsentliga är egentligen de fem Moseböckerna som utgör judarnas Torah. Alltså deras heliga skrift, och de beskriver grovt räknat de första och de andra årtusende före Kristus. Det Nya Testamentet består av 23 apostoliska skrifter och de fyra evangelierna. Evangelierna berättar om Jesu liv och tillskrivs de fyra evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Men det är intressant att de själva aldrig har mött Jesus. Författandet av evangelierna påbörjades egentligen först 70 efter Kristus. D.v.s. 70 år efter Jesu korsfästelse.

- A.R.: (För våra lyssnare): När du talar om Gamla Testamentets "böcker" så menar du kapitel?

E.K: Det är givetvis olika skrifter som har buntats ihop till någonting som kallades "böcker". Det var tidigare skriftrullar och den definitionen som vi idag använder för "bok" det är egentligen inte särskilt vidkommande.

- A.R.: Så när man säger "första Moseboken", "andra Moseboken" o.s.v. det betyder bara "kapitel" i det judiska Gamla Testamentet (GT)?

E.K: Det är alldeles rätt. Och grunden är ju som de s.k. fem Moseböcerna som i sin tur är uppdelade i kapitel och verser. Men det vedertagna namnet eller begreppet är helt enkelt "de fem Moseböckerna".

- A.R.: Judarna kallar inte Gamla Testamentet för "Gamla Testamentet". De erkänner inte det Nya.

E.K: Judarna kallar "Gamla Testamentet" för "Bibeln". De fem Moseböckerna de kallar "Torah".

- A.R.: Lagen.

E.K: Torah det är lagen. Och det har senare egentligen kompliterats med en praktiskt tillämning som kallas för "Talmud".

- A.R.: Det är förklaringar och tolkningar till Torah.

E.K: Det är förklaringar och det är en "bruksanvisning" till Torahn.

- A.R.: Tar man den kristna"Bibeln" som helhet, märker man att det är en ganska tjock bok. Men över 2/3-delar av den , utgörs av den judiska Bibeln.

E.K: Det kan man säga. Dessa "böcker" kommer till, utöver de fem Moseböckerna, Kungaböckerna o.s.v. - det finns ju ett 25-tal olika böcker utöver Moseböckerna - härstammar också från de gamla judiska skrifterna som har skrivits på andra, tredje århundradet före Kristus. Och de har övertagits till stor del av den kristna kyrkan. Det är riktigt.

- A.R.: Vad kan du säga om "Gamla Testamentets" historier?

E.K: Det som är mest iögonfallande är att inte i någon av de gamla kulturerna ( Rom, Grekland, Egypten, Babylon eller i någon annan - det fanns flera gamla kulturer som är kända ), inte någonstans, där det har skrivits historia, delvis mycket, mycket detaljerad, ingenstans kan man hitta skildringar eller berättelser som kunde länkas till Gamla Testamentet, alltså till det judiska Gamla Testamentet. Det finns ett mycket cynisk citat av en amerikansk judisk psykolog eller psykiatiker. Han heter William Hirsch. Han skriver i sin bok, Religion and Civilisation på sida 636: "Det ligger en oerhörd tragik i att mänskligheten i årtusenden upplyfte sjukdomssymtomen av några sinnessjuka judar till sina ideal." Observera det är en judisk läkare som har sagt detta.

- A.R.: Du nämnde att det judiska Gamla Testamentet utgör grunden till de tre världsliga religionerna. Judendomen är en stamreligion, en rasistisk religion som kom bara för en stam. Kristendomen och islam, Jesus och Mohammed har kommit för att annullera och ersätta denna rasistiska judiska stamreligion och ersätta den med en universell religion där Gud är allas Gud, och inte en som väljer ett folk framför alla andra folk. Gud kan inte vara rasist och kan inte utöva apartheid. Islam betraktar dagens "Gamla Testamentet" som en förfalskning och Koranen är det sista budskapet för en muslim. Dagens judendom är även en förfalskning, en rasistisk ideology.

E.K: Ja, dessa böcker - som hela "Gamla Testamentet" bygger på - de är ju ytterst tvivelaktiga. Gamla Testamentets "Gud", Jahve, är ju en hämndens och hatets Gud. Däremot den kristna Guden är förlåtelsens och kärlekens Gud. Förlåtelsen och kärleken förekommer inte i Gamla Testamentets skrifter: där det är alltid tal om strid, förintelse och folkmord.

- A.R.: Det är muslimer och kristna som har samma Gud. För judarna, judendomens Gud är en rasistisk stamgud. Judendomen är ingen monoteistisk religion eftersom judarna tror på att de har en egen Gud som har "utvalt dem som människor" medan andra folk betraktas - av den judiska sataniska Jahve - som boskap. Judendomen är ingen religion. Judendomen är judens strategi att utnyttja icke judar.

E.K: Ja, det är riktig. Det stämmer nog.

- A.R.: Och judarna erkänner varken Jesus´ eller Mohammeds budskap.

E.K: Nej, det gör de inte.

- A.R.: Judendomen erkänner varken kristendom eller Islam.

E.K: För judendomen slutar praktiskt taget historien och stannar någon gång på 300-talet före Kristus.

- A.R.: Hur började det hela egentligen?

E.K: Ja, vi kan gå tillbaka till konung Nebukadnessar som hade besegrat judarna. Det var 586 f.Kr. Men allt som ligger före detta, det är judiska legender.

Nebukadnessar hade kämpat mot judarna, besegrat dem och deporterat många av dem till Babylonien. 70 år senare: en av Nebukadnessars efterföljare, kung Kyros släppte judarna år 539 f.Kr. Judarna kom då till Palestina och fick leva med andra folkstammar som bodde där. Och det var Filistéerna, den första gruppen, samt Hititerna, Samariterna och en del andra folk.

- A.R.: Vilka är Filistéerna?

E.K: Filistéerna var en folkstam hade ett stort rike som grundades ungefär 1200 f.Kr. Det varade i hela 600 år till ungefär 600 f.Kr. Deras stora betydelse kan man se däri att när romarna hade besegrat judiskt uppror år 135 e.Kr. då kallade romarna landet för Palestina. Ordet "Palestina" härleds ifrån Filistéerna. Det betyder alltså att fortfarande 135 e.Kr. hade Filistéerna som grundade sitt rike 1200 f.Kr. hade fortfarande så stor betydelse att romarna kallade sen landet efter Filistéerna.

Judarna hade utvecklat under tiden en bokstavsskrift. Tidigare hade man bara bildskrifter egentligen. Hereglyfer o.s.v. Denna bokstavsskrift bestod dock bara av konsonanter. De radades upp efter varann utan mellanrum för vokaler, utan mellanrum mellan orden eller mellan meningarna. Det var alltså mycket svårt egentligen att tyda skriften. Men ändå var det ett enormt framsteg. Man kunde då bilda ord, meningar. Och nu efter den babyloniska "fångenskapen" började prästen Esra diktera judarnas historia för ett flertal skrivare. Men observera "började DIKTERA". Det fanns inga skriftliga underlag ifrån de gamla tiderna. Och Esra dikterande nu judarnas historia under 1000 eller 2000 år, bara enligt legenden.

- A.R.: På arabiska dagens Palestina - idag - heter på arabiska "Filistin" (Philistin).

E.K: Det kommer ifrån Filistéer.

- A.R.: Vilka är judarna?

E.K: Nu ska vi gå in i Moseböckerna som grundar alltså legenden.

- A.R.: Enligt legenden ?

E.K: Ja. Enligt sagorna: judarna var ett litet nomadfolk. Det var Adam och Evas två söner - enligt första Moseboken, fjärde kapitlet -, där står det skrivet ungefär: Kain var den bofasta bonden. Han brukade sina åkrar. Den kringvandrande, nomadiserande Abel, han var herde och han skötte sina jordar. Båda offrade till sin Gud Jahve. Och Jahve såg nådigt på Abel och hans offer..

- A.R.: Det är alltså ifrån Gamla Testementet, Moseböckerna.

E.K: Ja. Enligt Första Moseboken såg Jahve nådigt på Abel och hans offer, dock inte på Kain och dennes offer. Alltså enligt Jahve är nomaderna Jahves gundslingar. Och så som "nomader" känner sig judarna uppenbarligen än idag "spridda" över hela världen, men ingenstans riktigt hemma. Och enligt första Moseboken: "Bonden Kain dräpte sin broder nomaden Abel". Och därmed hade den första nomaden gått ur, inte världen, men ur legenden. Så blev den judiska legenden och de judiska historierna "historien" enligt, alltså första Moseboken. Men Eva födde sedan en tredje son, och det var Set vars ättling blev sedan Noah, och denne hade tre söner: Sem, Ham och Jaffed. Enligt nionde kapitlet i första Moseboken blev Noah - efter syndafloden - bonde. Han odlade sin vingård. Och när han - någon gång (påverkad av vinet, som han tyckte mycket om tydligen) låg naken i sin hydda, upptäcktes detta av Ham, hans yngste son. Ham blev sedan Kanans far. Hans son var Kanan. Och han berättade detta för sina bröder Sem och Jaffed, som lade en mantel på Noah, för att skyla hans nakenhet. När sedan Noah hade vaknat och han hörde vad hans yngste son hade tillfogat honom för skam, då sade han, enligt Moseboken:

"Förbannat vare Kanan, och vare träl till alla hans bröders trälar. Lovat vare Herren Sems Gud. Och Kanan vare hans träl."

Och detta enligt första Mosebokens 10:e kapitel.
Om vi fortsätter till 10:e kapitlet då räknas det upp Jaffed, Hams och Sems ättlingar, alltså alla tre söners ättlingar. Däremot i 11:e kapitlet räknas bara upp Sems avkomma. Stammarna Jaffed och Ham är försvunna och dyker inte heller upp någonstans senare i Bibeln eller i Moseböckerna. Så är - enligt den judiska legenden - judarnas stamtavla.

- A.R.: Enligt legenden altså.

E.K: Enligt legenden, givetvis. Sem är tältens ägare. Stammen Jaffed får bo i Sems tält. Men han upptar rang två. Sem är fortfarande nummer ett. Hams ättlingar Kananiterna, det är Jaffeds och framför allt Sems trälar. Förbannelsen åvilar dem än idag. Om vi fortsätter till 12:e kapitlet så talade där Jahve - den judiska stam Guden - till Sems ättling Abraham och sade:

"Gå ur din faders hus till ett land som jag kommer att visa dig. Och jag ska göra dig till det stora folket och välsigna dig. Jag skall välsigna de som välsignar dig och förbanna de som förbannar dig."

Därmed är judarnas mystiska och mytiska härkomst - enligt Gamla Testamentet - avslutat. Och vi ser tydligt att här i det 12:e kapitlet, Jahve sa:

"Gå ur ditt faders tält och jag ska leda dig. Göra dig till det stora folket och visa dig det landet som du ska få."

Här har vi alltså det citatet som judarna än idag åberopar. Om vi nu sammanfattar:

Den judiska bibelns Gud är Sems Gud, semiternas Gud. Judarna ser sig själva som Beni Adam, dvs "Adams söner" dvs "människor". De andra - icke judar - är boskap och kallades senare gojim på jiddish.

- A.R.: Betraktar judarna Gamla Testamentets texter - idag - som historia eller som legender typ Kalle Anka?

E.K: Gamla Testamentets texter utgörs huvudsakligen av de fem Moseböckerna (judarnas Torah). Där beskrivs Patriarkerna. Det betyder israels stamfäder Abraham, Isak och Jakob. De lär ha levt - enligt legenden - någon gång under 21:a, 20:e, enda fram till 15:e århundradet före Kristus. Och sen skrivs det i Moseböckerna om Mose. Och han lär ha levt omkring 14:e, 13:e århundradet före Kristus.

Men det finns ingenstans några som helst andra än Bibelns bevis om deras existens. Trots att många äldre kända kulturer lämnade en rik dokumentation. Det finns egyptiska historieskrivare. De skrev detaljrika skildringar om härskare, fälttåg m.m. Det finns lerskivor, pappyrus-rullar, det finns stenstoder, gravplatser med inskriptioner, hieroglyfer, kilskrifter m.m. Ingenstans finns dock något som kunde sammanlänkas med Moseböckerna.

- A.R.: Som alltså kunde bekräfta Moseböckernas "historie-skrivning"?

E.K: Ja, alltså som passade ihop med Moseböckerna. Det finns inte ens något namn omnämnt i alla dessa andra krönikor. Inte ens i Egypten. Urtåget t.ex. ut ur Egypten. Josef i Egypten. Ingenting är nämnt i egyptiska krönikor, trots att de är otroligt detaljrika.

En enda gång omnämns ett barn barn barns till Mose. Men där kan ordet Mose även tydas som Menasse. Det är nämligen så att skriften som jag nämnde tidigare är så otrolig svår att tyda därför att vokalerna fattades. Bara konsonanter togs upp. "Mose" och "Menasses", består ungefär av samma konsonater. Vokalerna kan inte tydas. Och den muntliga judiska traditionen är sådeles den enda som bevisar eller talar om Mose. Skriftliga bevis hos något annat folk finns inte. Det var alltså sägner och sagor, det var legender, det var myter, som levde i israeliternas minne. Och det blandades upp och utsmyckades med rik blomstrande orientaliska, persiska, indiska fantasier. Och det kryddades kanske sedan också med några fragment i östliga religions-föreställningar. Till detta kom sedan säkerligen några subjektiva bedömningar, överdrifter för att poängtera och framhäva särskilt betydelsefulla begivenheter.

Ovannämnda skrivmetoden (att skriva bara konsonanter och bristen på grammatiska regler) gjorde att en berömd bibelforskare i Amerika, professor Moses Stuart - som studerade de kvarlevande eller kvarfundna hebreiska texterna - tror att Gamla Testaments texter "tillåter miljontals taltolkningar".

Och en levande modern svensk präst -Anna Lois Eriksson (hon är präst i svenska kyrkan och lektor vid teologiska högskolan i Stockholm) säger: "Dessa texter avspeglar ju sin tids värderingar och behov och dessutom författarnas syften."

Det betyder att Esra har väl lagt in förmodliga personliga värderingar, det han ville få framfört, och hur han ville styra sina kära medbröder. I Esras rasistiska patriotism beskrevs israeliterna som de enda människorna på jorden som av Gud hade begåvats med land, som vi såg i 12:e kapitlet i första Moseboken.

A.R.: Alltså judarnas Gud har lovat dem ett annat folks land, palestiniernas land, med rätt att fördriva och förinta folk som bor där.

E.K: Ja, och det är just det, de har begåvats med land bara de utrotade alla människor som redan bodde där. Alltså man kan säga folkmord. Grymma genosider beskrivs och hyllas faktiskt i otaliga variationer både i Domarboken och i Moseböckerna. Och ibland hävdades det senare att namn som Mose eller David eller Salomon, Jesaja, de ska tas som symboler eller kollektivnamn, men inte som författare till de berömda böckerna. Och de så kallade 'detornistiska böckerna', de fem Moseböckerna, Josua, Domare, Samuel, Kungarna o.s.v. de bör ses som episka verk, observera "episka verk", alltså diktningar, mytologiska berättelser, legender och hjältesagor. Och i ett bibliskt historiskt lexikon anses Moseböckerna vara "bortom historiskt kontrollerbarhet".

A.R.: Vissa lyssnare kan undra, varför tar vi upp de här frågorna. Mitt svara är att: utan Gamla Testamentet ingen judendom, utan judendom ingen sionism och utan sionism inget Israel. Tragedin idag i Palestinafrågan, bygger just på att judarna bygger judenhetens anspråk - på palestiniernas land - på judendomens legender.

Min fråga är: har judarna i verkligheten ägt någon gång landet Palestina?

E.K: Nej. Inte alls. Palestina har aldrig varit ett hebreiskt land. Det var Filistéernas (palestinierna) stora kungarike genom sex århundraden. Utmed Palestinas kust var det Filistéerna och längre österut inåt land var det det hamitiska kananiterna. Alltså hamiter som enligt bibeln inte är semiter. Det var just Hams efterkommande, och det var den bofasta befolkningen. Judarna lyckades aldrig att underkuva varken Kanan eller Palestina, Filistéernas land. Judarna härleder sitt anspråk endast ur de tvivelaktiga Moseböckerna.

En intressant detalj är kanske den att under senare år har arkeologer vid flera tillfällen försökt sig på utgrävningar på Palestinskt område för att få bevis för Bibelns legender. Det har ju gjorts utgrävningar i Grekland, t.ex. romerska utgrävningar. Det ligger flera 1000 år tillbaka, och det finns mycket väl bevarade arkelogiska fynd. Däremot i Palestina har de trofasta judarna försvarat sig med att utgrävningar får inte göras för att inte störa det dödas frid. Min tolkning är de är rädda att sanningen kommer fram. Det finns inte mycket kvarlämningar ifrån judarnas förflutna ifrån Moses 4000 år tillbaka. Och de vill undvika att arkeologer genom att inte hitta någonting, bevisa att Bibeln saktar all saklig grund.

A.R.: Det har varit nyligen utgrävningar i Massada. Den judiska legenden "Massada" har avlivats genom att man har hittat där - bland människornas kvarlevor - kvarlevor av grisar som husdjur. D.v.s. att de som har dött i Massada, de var inte judar eftersom de som har levt där hade griskött som mat. Men judar äter inte griskött.

E.K: Ja, grisar var deras husdjur helt enkelt.

 A.R: Om Palestina inte var judarnas hemland, var är judarnas hemland egentligen?

E.K: Det finns inget. Jag skulle definiera det så att Gamla Testamentets skrifter blev judarnas hemland. Det är judarnas enande historie-skrivning baserade på judiska legender. Deras historieskrivning fick obegränsad spridning över Persien, Fenicien, Grekland, Rom och hela Europa. Judarna har alltid sin sammanhållning i de judiska Gamla Testaments skrifter. Det var det som svetsade ihop dem, oavsett var de fanns.

A.R.: Vad säger du om myten "diasporan". Alltså judarna som har "spridit" sig "över hela världen". Är det judarana som har spridits sig eller judendomen?.

E.K: Judarnas diaspora - eller förskingringen som det också kallas den började - enligt den judiska legenden - 586 f.Kr. Detta enligt judarnas starkt överdrivna historieskrivning. Historiskt sett är dock diasporan närmast en myt de fakto. Det var deras religion som blev utspridd, inte folket.

A.R.: Sionisterna vill påtvinga på oss - som "historia" - judiska sagor för att legitimera den judiska ockupationen i Palestina. Dessa sagor som judarna kallar "Bibeln" och kristna kallar Gamla Testamentet (GT), på vilka språk har den skrivits från början?

E.K: Gamla Testamentet - alltså Esras texter som han dikterade - de är avfattade på gammal hebreiska. Och på 300-talet f.Kr. gjordes en grekisk översättning. Esras diktamen, den härleder sig ungefär till 550, 540, 530, alltså på 500-talet f.Kr. Men på 300-talet f.Kr. kunde judarna - t.ex. i Grekland - inte längre förstå hebreiskan. De talade grekiska. Och då översattes Esras hebreiska texter till grekiskan. Och den översättningen kallas för Septuaginta och det är de äldsta fragmenten som härstammar från den tiden, från andra århundrade före Kristus.

Senare: i samma mån som de kristna övertog översättningen Septuagintan, alltså den grekiska översättningen av GT, fjärmade sig judarna ifrån denna. De trodde mindre och mindre på den. Judarna tyckte inte längre om denna översättningen, för att i slutet av första århundradet efter Kristus helt förbjuda den. Alltså för judarna var den grekiska översättningen av GT en förbjuden skrift. Men i den katolska kyrkan anses endast Septuaginta - texterna så som kanoniska (det betyder erkända). emotsats till de hebreiska skrifterna som kallas för 'proto-kanoniska' (icke godkända). Men den reformerade kyrkan bestrida dessa dock in sin helhet. Den Lutherska och den anglokanska kyrkan ligger någonstans mitt emellan. Skrifter som inte är kanoniska alltså erkända kallar de senare för apokryfer (användbara men inte riktigt erkända skrifter). Genom att erkänna Septuaginta har den unga kristna kyrkan anammat den judiska historieskrivningen och därmed också judendomen. Därmed blev kristendomen den judiska religionen för icke-judar. En intressant definition av kristendomen, kan man säga.

Den äldsta officiella latinska bibelöversättningen Vulgatan gjordes på 400-talet e.Kr. av Hieronymus som dog år 420 e.Kr. Och det var påven Damasus I [den förste] som gav i uppdrag den latinska översättningen.

Våra moderna översättningar, de började senare med Martin Luther, med reformationen. Det fanns några tidigare översättningar men de var inte så spridda. Hur autentiska och korrekta de var? Där går uppfattningarna isär. Men Luther var den förste som använde folkets språk, alltså tyskan. Han skapade därmed inom det tyska språkområdet ett förenligande element. Han översatte först det kristna Nya Testamentet, och senare även det judiska Gamla Testamentet (GT). Luther använde därvid urtexterna som han själv kallade det. D.v.s. den hebreiska kanon från omkring 100 e.Kr. Det var alltså hebreiska skrifter. Alltså judarna själva som hade byggt upp sin gudstjänst-ordning efter Esras gamla skrifter och kallade de alltså för den hebreiska kanon. Luther använde sedan några andra användbara fragment som fanns. Dels grekiska, men i huvudsak gick han tillbaka till de hebreiska kvarbefintliga texterna.

A.R.: Kan man inte säga att Gamla Testamentet utgör en judisk Trojansk häst i kristendomen?

E.K: Ja, det kan man säga. Precis som den Trojanska hästen: man visste ingenting om innehållet. Den stod bara där och var vacker. För de kristna: de gamla judiska skrifterna - som dagens judiska propagandan - ansågs ju som en ganska autentisk sak. Det fanns ju som sagt 36 böcker. Det fanns ju mycket skrivet i alla fall och det gjorde ett ganska saklig och autentisk intryck. Men vad det sedan i själva verket innebar, det kom ju först egentligen mycket senare fram.

A.R.: Judenheten har skapat judendomen, som lär judarna att hata sina fiender (icke judar) och skapat kristendomen för att lära kristna att älska sina fiender, judarna.

E.K: Ja, bildligt sett. Men där ligger den stora skillnaden att judarnas skrifter dyrkar en mycket grym Gud, som anbefaller sina troende, sitt folk att slakta alla andra som står i vägen för judarna. Däremot den kristna Guden är ju förlåtelsens och barmhärtighetens Gud. Långt ifrån slakta någon annan, utan man ska med mildhet och kärlek möta sin nästa. Det är just en 180 graders helt omvändning.

A.R.: I den judiska traditionen nu betraktas tyskarna som fiender. Tyskland ger 100-tals miljarder tyska mark till Israel som hjälp. Alltså till fienden. Och fienden tar emot hjälpen. Men vanligtvis, den som ger hjälpen bestämmer och har villkor över bidragstagare. Men i det här fallet när Tyskland ger bidrag till judarna då är det Israel som bestämmer, som lägger villkor och bestämmer över Tyskland.

E.K: En omvänd värld.

A.R.: Vi återvänder till den judiska Bibeln. Grundaren av protestantismen, Luther - som översatt Gamla Testamentet - till tyska , vem var han?

E.K: Med Luther har kyrkan gått en ny väg. Reformation har börjat med Luther. 1517 spikade han upp sina teser. Han var teologie doktor. 1512 fick han en proffesur i bibeltolkning. Under sina bibelstudier kunde han inte undgå att upptäcka Gamla Testamentets alla grymheter. Han höll föreläsnings-serier om detta tema. Han skrev bland mycket annat även en bok som inte är så särskilt välkänd. Den heter ''Om judarna och deras lögner''. Han var tydligen medveten om bokens brännbarhet, för det var först tre år före sin död - 1546 - som han vågade publicera den. Men det var redan 1517, det var 5 år efter att han blivit professor som han spikade upp sina berömda teser. Det var på slottskyrkan i Wittenberg i provinsen Sachsen i Tyskland. Nyare forskningar gör gällande att det kanske inte är riktigt att han spikade upp teserna utan att kanske skickade ut dem bara till andra befrändade präster och till några biskopar. Men det har ju ingen principiell betydelse. Men i alla fall, den dagen då han publicerade sina teser, den dagen anser man vara början till reformationen. Men det var egentligen aldrig Luthers avsikt att bryta med kyrkan. Han ville bara påtala vissa excesser som hade smugit sig in i kyrkans praktiska liv. T.ex. handeln med avlatsbreven och en del annat. Men på den här kritiken reagerade påven Leo X [den tionde] med att året därpå - alltså 1518 - börja en så kallad kanonisk process mot Luther. Och 1520 översändes hotelsen om banbullan till honom.

A.R.: Från vem?

E.K: Det kom från påven. Och Luther stod då fast vid sin övertygelse och det resulterade sedan i att bannlysningen uttalades eller banbullan skickades till Luther den 3 januari 1521 av påven Leo X. Men en överraskande detalj är den att påven Leo X var en av inalles 15 påvar av judisk börd.

A.R.: Det är som idag ärkebiskopen i Frankrike, Lustiger...

E.K: Lustiger är av judisk börd.

A.R.: Han är fortfarande jude och ledare för den franska katolska kyrkan.

E.K: Ja, det är riktigt.

A.R.: Alltså, den judiska "påven" blev förbannad på Luther som vågade kritisera judendomen.

E.K: Ja, och det är just min uppfattning att det var åt det hållet. Påven kände givetvis till Luthers negativa hållning gentemot judarna. Och då var ju banbullan ett praktiskt sätt att bli av med honom och hans växande anhängarskara. Kanske tänkte påven då på det gamla romerska receptet splittra och härska. Så att bannlysa Luther kan mycket väl har varit därför att det var judarnas lyckade försök till en splittring av den allt mäktigare kristna kyrkan och att stärka greppet om den trofasta och kvarstannade romerska sedarmera katolska delen i själva Rom.

A.R.: Inifrån alltså.

E.K: Inifrån, precis.

A.R.: Och judarnas ställning i andra länder. Hur var den?

E.K: De var ju spridda redan i flera länder. De hade utvandrat till flera länder. De kom dels över Nordafrika till Spanien. De kom andra vägen över Rom till Europa. Och mer eller mindre har de alltid varit först välkomna och sen med tiden så blev det lite annorlunda. I likhet med många andra länder har ju just t.ex. Spanien varit ett typiskt exempel på hur det hände. Där kom det till en utvisning av judarna. Och vägen dit var både i Spanien och även i andra länder så att, först fick de privilegier när de kom dit som en minoritet. Sen missbrukade de privilegierna så att misstroende växte kring judarna. Och så kom förföljelsen. Det var alltså en händelse i fyra steg. Privilegier, missbruk av privilegier, misstroendet uppstår och utvisning börjar.

A.R.: Det är rätt att göra uppror mot makhavarna. Det kallas revolution när dessa är icke judar.Det kallas "pogrom" när dessa är judar!

E.K: Det är alldeles rätt. I Spanien var det så att många judar konverterade till kristendomen, gjorde karriär och blev kardinaler och makthavare i den kristna kyrkan.

A.R.: Alltså judar som har konverterat som blev ledare i den kristna kyrkan.

E.K: Som blev kardinaler, biskopar i den kristna kyrkan och sedan även påvar av judisk börd.

A.R.: Om sionisterna inte kan stoppa kristendomen kan de styra den inifrån.

E.K: Precis. Andra trofasta judar lät sig döpas, men fortsatte i smyg med sin gamla tro. Spanjorerna hade en rätt så ful betäckning för dessa hemliga judar under kristen mask: Maranos, som betyder svin. Andra härleder ordet från hebreiskan 'mairhein' som betyder skenskristna. Men ordet Maranos används och är känt i Spanien än idag.

Men inte nog med detta, en av de mest framgångsrika försöken att få inflytande på den kristna kyrkan, var grundandet av Jesuitorden år 1534 . Grundaren var Inigo Lopes de Loyola senare kallade han sig Ignatius de Loyola. Han var en spansk Marano.

A.R.: En spansk jude?

E.K: Ja, döpt jude. Och hans medgrundare och närmaste män var en man som heter 'Polanko' och hertigen av 'Bodja de Fransico de Bodja'. Båda var Maranos. Och de två närmast följande ordensgeneraler hette 'Laines' och igen en 'Bodja'. Alla var av judisk börd.

A.R.: D.v.s. att Jesuitorden är en judisk grej!.

E.K: Även Påven. Redan 6 år efter grundandet blev orden godkänd av påven Paul III [den tredje], även han av judisk börd.

Denna judiska maktkoncentration kring grundandet för tankarna osökt till att det sattes en viss politik i system. Det var en viss planläggning i det hela.

A.R.: Du menar det kan inte bara vara en slump?

E.K: Nej. Det verkar så utstuderat. Och att det skulle vara så många sammanträffanden slumpartat, det förefaller ganska osannolikt.

A.R.: Skulle du kunna i några ord nu sammanfatta?

E.K: Judarna genomtränger alla andra folk. Själva låter de sig aldrig influeras av andra. Judarna bekämpar stenhårt folkens naturliga anlag till nationellt fortbestånd och falskt predikar multikulturens välsignelser. Men själva har de de strängaste rasistiska renhållningsreglerna. Judarna tar sig rätten att bli insläppta hos andra folk, själva släpper de inte in någon främmande. Judarna kräver tolerans av alla människor och folk. Själva är de ofördragsamma mot utomstående.

Det märkligaste av allt är detta: Kristendomen blev judendomens ideologiska vägröjare och har gjort den judiska tron och mentaliteten världsomspännande.

A.R.: Tack.



För mer information:



Vad är
Israel?
101 fakta istället för
den judiska

lögnpropagandan
---Av Ahmed Rami.

ZIP


Israel
Falsk
Varudeklaration

Den Judiska myten
om rasen
-Av Ahmed Rami.

ZIP


Israels makt
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



Judisk
häxprocess
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP


Bakom denna hemsida står en grupp frihetskämpar från olika länder till stöd för
Ahmed Ramis kamp mot den judiska ockupationen och herraväldet i Palestina
och i resten av världen. Du också är välkommen som frihetskämpe.
Handla nu! I morgon kommer det att vara för sent!
 
No hate. No violence. Races? Only one Human race.
United We Stand, Divided We Fall.
Know Your enemy

You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late!
Compose your letter online. Write now to Rdio Islam
Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam.
Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address:
Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, Sweden
Phone:+46708121240

Latest additions:
English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi

©
No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced
as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned.

HOME