Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

27 SKALL VI LITA PÅ VAD SIONISTLEDARE HAR SAGT?   Den politiska världssionismens grundare och dess förste ordförande Theodor Herzl säger i sin bok Den judiska staten, som först utkom på tyska i Leipzig 1896, Der Judenstaat, på sidan 25 följande: "Vårt undre skikt proletariseras till omstörtare och bildar alla revolutionära partiers underofficerare och samtidigt växer vårt övre skikts fruktansvärda penningmakt." Den i Paris utgivna judiska tidningen Le Peu le Juifs skrev på ledande plats den 8 februari 1919, alltså två år efter bolsjevikernas Oktoberrevolution 1917, och ett år efter den av de två judarna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht ledda Spartakistrevolutionen i Berlin och samma år som den av judarna Kurt Eisner, Ernst Toller, Erich Mühsam, Levien och Levine igångsatta revolutionen i Bayern med upprättandet av en "rådsrepublik" efter sovjetisk modell och som juden Bela Kun gjorde revolution i Ungern - då skrev Le Peuple Juifs följande: "Världsrevolutionen, som vi nu upplever, är helt och hållet vårt verk. Denna revolution kommer att befästa den judiska rasens herravälde över alla andra raser." Och den sionistiska världsorganisationens ledare och sedermera den judiska staten Israels förste statspresident, Chaim Weizmann, höll år 1920 ett tal i Jerusalem om "Den judiska renässansens skönhet", som sedan återgavs i den judiska tidningen Jiidische Rundschau, nr 4, som utgavs i Berlin samma år. Där skrev sionistledaren Chaim Weizmann följande om hur Balfourdeklarationen år 1917 tillkom. Där den engelske utrikesminisiern Arthur Balfour lovade judarna "ett nationalhem i Palestina". Chaim Weizmann sade: "Vi uppnådde deklarationen - alltså Balfourdeklarationen - inte genom underverk utan genom ihärdig propaganda, 161 genom oupphörliga bevis på vårt folks livskraft. Vi sade till de tongivande politiska ledarna i världen: - Vi kommer till Palestina antingen ni vill det eller ej. Ni kan påskynda vår ankomst eller fördröja den, men det är bättre för er att hjälpa oss att komma dit, ty annars kommer vår uppbyggande kraft att förvandlas till en förödande kraft, vilken kommer att få hela världen att jäsa." Alltså, den världssionistiska organisationens ledare använde sig av exakt samma metod som alla gangsterledare och maffialedare: utpressning för att få igenom sina krav. Om inte dåtidens mäktigaste staters ledare tillmötesgick sionisternas krav på att få Palestina, så hotade sionisterna med att mobilisera den judiska befolkningen i förödande uppror och revolutionära jäsningar. Att sionistledarna verkligen menade allvar kunde de senare visa med Oktoberrevolutionen i Ryssland, revolutionerna i Tyskland och Ungern, där judar i stor omfattning var både anstiftare och ledare. Att det verkligen var övervägande judar och inte ryssar som genomdrev och sedan till egen fördel utnyttjade bolsjevikrevolutionen i Ryssland, är historiskt väl bestyrkt. Robert Wilton, den välansedda brittiska tidningen The Times korrespondent i Ryssland sedan många år, uppskattade antalet judar bland sovjetregeringens ledande kommissarier under Lenins tid till "över 90%" - Se Wiltons bok Romanoffs sista dagar, som utgavs i London 1920, sid. 27-28, 81, 118-119, 127, 147-148. Också under Stalin dominerade judarna bland Sovjets ledare: år 1936 var av 59 medlemmar i Centralkommittén 56 judar, och alla Sovjets ambassadörer - utom den i London -var judar. London Times Europakorrespondent, Douglas Reed, skrev i sin bok Dårskapens marknad 1938, att Sovjets censurmyndigheter till hundra procent bestod av judar ännu år 1935. Fram till slutet av 30-talet var Sovjet judiskt behärskat. Till detta kommer att ledande samtida sionister och sionistiska tidningar som Jewish Chronicle i London den 4 april 1919, The American Hebrew den 9 oktober 1929 och Le Droit de vivre i Paris den 5 december 1935 på ledande plats uttryckte sitt fulla stöd för och gillande av bolsjevik- 162 revolutionen och Sovjetsystemet. Den sionistiska kritiken av Sovjet kom först sedan den sionistiska staten Israel hade bildats och konsoliderats och när Sovjet inte ville släppa alla sina judar till Israel och förlora en mängd kvalificerade judiska tekniker och andra högutbildade akademiker. Fakta är fakta, även när de är synnerligen obehagliga för sionisterna och deras propaganda.   Nästa sida

Index över Vad är Israel? :