 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Radio Islam intervjuar
Germar Rudolf
|
Ahmed Rami: Det hedrar Radio Islam i kampen för yttrandefriheten att intervjua en av dessa oliktänkande tyskar som har haft civilkurage och mod att ta ställning och kämpa för yttrandefriheten i sitt eget land. Kämpa för yttrandefriheten just genom att utöva just den här yttrandefriheten. D.v.s. att tala fritt och försöka utvidga gränser och för mera frihet och mindre förbud och förtryck. Germar Rudolf är en ung ingenjör från Tyskland. Han är bara 32 år och har vågat då tala om ett tabubelagt ämne. Och genast blev han då offer för den här, på grund av den hårdnande situationen i Tyskland och dömdes till ett kännbart fängelsestraff. Och han lever idag någonstans i Europa i exil. Och Radio Islam ska då här göra en lång intervju med Germar Rudolf. Och först jag vill önska honom välkommen till Radio Islam. Välkommen Germar Rudolf. A.R.: Jag vill först att du ska presentera dig själv. Vem är du kort sagt? Germar Rudolf/Översättare: Jag är född 1964 och har tagit upp mina studier i kemi i Bonn. Och studierna har pågått 1983 till -93. Det första som kom mig tillhanda när det gäller revisionistisk litteratur, det var en bok som jag fick av en god vän av Paul Rassinier. Vännen kom från ett liberalt parti och föreföll vara mycket seriös. Kort därefter har jag läst av en schweizisk författare om Leuchter-rapporten. I denna rapport berättar en amerikansk expert på gaskammare att i Auschwitz lär det inte har funnits några fungerande gaskammare. Dessa tre personer, en fransman, Paul Rassinier, en helt odelaktig schweizare och den amerikanska experten tycktes mig vara anledning nog att själv börja få tvivel att hela förintelsen skulle ha pågått på det beskrivna sättet. A.R.: För att vi bara ska öppna en parentes för att presentera Rassinier. Paul Rassinier var en fransk socialist som har suttit själv i Buchenwalds koncentrationsläger för att han hade hjälpt judar och blev arresterad av tyskar och satt i koncentrationsläger. Och när han friades från koncentrationslägret efter kriget började han läsa om vad som skrevs om de så kallade gaskamrarna. Och då började han tycka att det var hans plikt att dementera att det fanns gaskammare i det koncentrationslägret där han själv hade suttit. G.R./Öv.: Sedan när mina tvivel hade vuxit tillräckligt och när jag hade skaffat mig Leuchter-rapporten, då tyckte jag som utbildad kemist, som utbildad civilingenjör i kemi, att Leuchter-rapporten var inte tillräcklig och började själv tänka på att ta itu med de mera speciella tekniska problemen. 1990 började jag doktorera vid Max Planck-institutet i Stuttgart och har samtidigt börjat ägna min tid mer och mer åt studierna som gäller det beskrivna förintelseproblemet. 1991 hade mitt arbete hunnit så långt att jag skickade ut till några intresserade till mig kända personer mina dittills erhållna resultat. Bland dem var det också en försvarsadvokat. Och denne försvarsadvokat bad mig sedan om jag kunde skriva en rapport om de i Auschwitz befintliga gaskamrarna. En rapport som sedan skulle kunna användas vid en rättegång. Det var en försvarsadvokat till ett offer så att säga. A.R.: Hans försvarsadvokat? G.R./Öv.: Det var försvarsadvokaten till en revisionist som stod kort före en rättegång. Och då skulle den här rapporten användas som bevismaterial. A.R.: Den här åtalade som han skulle hjälpa. Vad var han åtalad för? G.R./Öv.: Advokaten hade i och för sig flera att försvara men just i det här speciella fallet gällde det Otto Ernst Remer. En före detta generalmajor i tyska armén, som var åtalad för att ha betvivlat gaskamrarna i Auschwitz och i allmänhet det stora mordet av judarna som lär ha pågått i tredje riket. Min rapport omfattade omkring 120 sidor och den har framlagts vid flera tillfällen inför flera olika rättegångar. Däremot har den jämt vid samtliga tillfällen blivit refuserad. Det har inte ansetts vara värdigt en domstol att ta itu med de beskrivna problemen. Det finns i Tyskland ett begrepp som kunde översättas med "allmänt känt". Ett brott som gäller som allmänt känt, och det är judeförintelsen, det gäller inför rätten som ett allmänt känt faktum. Och det behöver inte bevisas. Därför en sak som är allmänt känd är ett faktum och det är tabu. Och olika arbeten som skulle närmare beskriva eller begrunda en judeförintelse tas inte emot av tyska domstolar. Det går så långt att tyska domstolar inte bara säger vi behöver inte längre några bevis för judeförintelsen, utan det går så långt att det är till och med förbjudet och straffbelagt att neka judeförintelsen, att framlägga bevis mot detta. I samband med att komplettera och bygga ut min rapport har jag sedan så småningom lärt känna min fru, har grundat familj. Och sen i samband med Remer-rättegången har jag tyvärr blivit förvecklat i en massa tråkigheter som mynnade till slut ut i att jag själv blev åtalad. General Remer har själv blivit dömd till 22 månaders fängelse. Och det har inte tillåtits honom att framlägga några som helst bevis som skulle avlasta honom. A.R.: Varför är han, [Germar Rudolf] åtalad? G.R./Öv.: Vid publicerandet av Germar Rudulfs rapport och för att få mera tyngd i begreppen har general Remer försett Rudolfs rapport med en inledning, där han angriper på ett kanske fränt språk judeförintelsen och hela koncentrationsläger-situationen i Tyskland. Och detta gjorde han utan Germar Rudolfs vetskap och därför utan hans medgivande. Germar Rudolf kände inte till denna komplettering. Och denna inledning, den har sedan används som åtalspunkt mot Germar Rudolf. A.R.: Om jag nu bara ska summera vad du sa. Det betyder att när Germar Rudolf skulle publicera sin rapport så skrev general Otto Remer en inledning, en introduktion till Germar Rudolfs rapport. Och där han upprepar då sin tvivel på existensen av gaskamrarna. Och denna inledning har publicerats tillsammans med Germar Rudolfs rapport. Och då blev Germar Rudolf åtalad för det här. G.R./Öv.: Germar Rudolf blev egentligen åtalad på grund av Remers inledning i hans rapport. Därför att rapporten själv var en ren otvivelaktig vetenskaplig handling. Och den har inte någonstans motbevisats. Den har till och med när den lämnades in vid Max Planck-institutet fått mycket höga lovord. Och tyska domstolen sedan dömde Germar Rudolf därför att de ansåg att Germar Rudolf måste ha vetat om den där introduktionen och med full vetskap har distribuerat, spritt rapporten inklusive den där introduktionen av general Remer. A.R.: Domstolen, i vilken stad i Tyskland? G.R./Öv.: Tingsrätten i Stuttgart. Intressant kan det vara i sammanhanget hur tyska rätten överhuvudtaget tog itu med de framlagda bevisen. Åtalet var formulerat så att Germar Rudolf skulle ha predikat rashat. Eller rättare sagt det var general Remers formulering som ansågs vara rashatisk. A.R.: Har Remer talat om raser i sin inledning? G.R./Öv.: Det är en underlig situation. Domstolen har själv i en kommentar medgivit att Remers inledning på intet sätt skulle vara till fyllest för ett åtal. A.R.: Min fråga är: Har Remer talat om ras i sin inledning? G.R./Öv.: Det är synnerligen oförklarligt egentligen. Därför att som Germar Rudolf säger, i inledningen står det ingenting om varken judeförföljelse, något rasistiskt mot någon ras eller förebråelser mot någon ras, utan det har bara uttytts av domstolen på det viset. I inledningen står ingenting om det. A.R.: Kan han, Germar Rudolf ge en kort resumé av innehållet av Remers inledning. G.R./Öv.: Det började med att, eftersom rätten nekade att ta emot Germar Rudolfs rapport som bevismaterial, att ändå lägga fram, sprida rapporten till allmänheten med just hans inledning. Och i anslutning till rapporten har sedan en vän till general Remer skrivit en redogörelse om hur processen har pågått. Och i denna redogörelse där har vännen skrivit om alla problem, svårigheter som domstolen beredde Remer genom att neka att ta emot alla framlagda bevis. Och i detta sammanhang publicerade Remer i sin inledning till rapporten ett brev av en jude i Israel där han skriver att hans farbror lär ha blivit gasad i Dachau och om han kunde få ersättning för detta. Omedelbart där under publicerades ett brev av förvaltningen i Dachau där de skriver att i Dachau har det aldrig funnits gaskammare. Och i samband med detta, med dessa båda brev publicerades en kommentar. Kommentaren bestod av den enda frågan: Är vittnen som denna jude från Israel hela stödet som den allmänna uppfattningen bygger på? Domstolen ansåg detta som bevis på att Remer skyller judarna att ljuga för att dra pengar från Tyskland. Det är i Tyskland nämligen på det viset att enbart på detta faktum kan en åtalad dömas i Tyskland. Man ska helt enkelt påstå att judarna ljuger för att dra finansiella eller maktpolitiska fördelar. Just detta har dock Remer med sina kommentarer inte gjort. Han frågade nämligen blott och enbart om just den sortens vittnen eller vittnesmål är stödet för den så kallade allmänna uppfattningen. Domstolens uppfattning var den att den som läser Remers påståenden får uppfattningen att judarna ljuger för att skaffa sig finansiella fördelar, för att få pengar. A.R.: Min fråga är: Om han hade publicerat sin rapport utan Remers förord, skulle den ha varit laglig? G.R./Öv.: Det är en väldigt svår fråga, kanske mera av akademisk natur. För att rätten kanske hade försökt hitta ett och annat ändå. Men det var så olyckligt att just Remer hade publicerat sina kommentarer. Och detta var det enda som rätten fäste sig vid. A.R.: Men frågan är: Leuchter-rapporten, är den tillåten att distribueras och säljas i Tyskland? Leuchter-rapporten, då man inte alls talar om judar. G.R./Öv.: När den inte kommenteras, ja. Men den gångna tiden visar tydligt att mycket enklare eller lättare förseelser räcker till att döma en person till mångåriga frihetsstraff. Jag har för det nyss nämnda exemplet fått 14 månaders frihetsstraff. I ett annat fall har straffet utfallit mycket hårdare. Jag menar i detta sammanhang fallet Günter Deckert. Han har varit ordförande, före detta ordförande för ett tyskt nationalpolitiskt parti. Han översatte ett föredrag av Fred Leuchter. Och han avkortade några ord som Leuchter använde. Bland annat sa han i stället för Holocaust, Holo. Dessutom gestikulerade han som senare rätten ansåg olämpligt och visade vid vissa passager ett olämpligt ansiktsuttryck, han smålog. Och detta räckte inför rätten, rätten tydde det så att Deckert hade identifierats sig med Leuchters föredrag. Och även hade rätten uppfattningen att han gladde sig åt vissa formuleringar eller ironiserade över Leuchters föredrag. Och detta hans agerande, nämligen att småle och att gestikulera olämpligt inbringade Deckert 2 års fängelse. Och det står redan i Orwells bok 1984 att folk blir dömda när de vid olämpliga tillfällen antingen gråter eller skrattar. A.R.: Leuchter-rapporten i resumé. Kan han sammanfatta Leuchter-rapporten innan vi kommer till han rapport? G.R./Öv.: Leuchter försökte att undersöka om gaskamrarna i Auschwitz och Majdanek var överhuvudtaget lämpliga till massförgasning. Och dessutom försökte han att verifiera att det fanns rester av giftgas i de befintliga murarna. Han försökte bevisa och han kunde bevisa att det på grund av tekniska detaljer var helt omöjligt att förgasa människor i de så kallade gaskamrarna. Och dessutom att bränna dem efteråt i de befintliga krematorie-ugnarna. I murarna hittade han bara extremt små rester av giftgas. Däremot fann han i utrymmen där det hade gasats kläder, desinficerats kläder med gas, kläder från de intagna i koncentrationslägret, att i dessa desinfektion-kammare där fanns det otroligt höga rester av gas. A.R.: Var kan de ha kommit ifrån dessa små, mycket små mängder som de har funnit i den så kallade gaskammaren. Var kan den ha kommit ifrån denna lilla halt av gas? G.R./Öv.: Det finns två möjligheter. För det första har jag konstaterat att dessa små mängder inte är reproducerbara. Det är således inte bevisat eller det går inte bevisa om det är mätresultat eller helt enkelt mätfel. Värdena ligger mycket nära den tekniska påvisbara gränsen. Å andra sidan, den andra förklaringen kan det gått tänkas att även dessa så kallade gaskamrarna har blivit då och då desinficerade som samtliga utrymmen i hela koncentrationslägret. Jag kunde mäta liknande låga värden även i de barackerna, de utrymmen där de intagna hade bott. A.R.: Innan du börjar prata om din rapport vill jag att du ska tala om dina studier. Vad är du specialiserad på och var har du studerat, vad har du doktorerat i, och var har du jobbat innan du blev då avskedad? G.R./Öv.: Som civilingenjör har man under hela studiegången varit i beröring med praktiskt taget samtliga områden inom kemin. Så att man för detta område definitivt har en tillräcklig omfattande och grundlig utbildning. I mitt doktorsarbete har jag befattat mig med kristallografi som egentligen inte har något direkt samband med, några beröringspunkter med den här aktuella undersökningen. A.R.: Och när han blev intresserad av den här problematiken. Jag vill nu att han ska tala om hans forskning, hans undersökningar av gaskamrarna. Och en resumé av hans resultat. Resultatet av hans forskning. G.R./Öv.: Hela undersökningen är uppdelad egentligen i fyra avdelningar. Det första var: Vad finns egentligen kvar av befintliga byggnader? A.R.: Vilka läger har han undersökt? G.R./Öv.: Det var endast Auschwitz och Auschwitz-Birkenau. Det andra var: Vilka egenskaper har giftgasen eller den gasen som då användes? Och det gäller både verkan på levande materia, alltså på människor, djur. Även på död materia som murar. Frågan var då dels: Hur mycket gas behövs för att döda en människa? Och dels: Fanns det överhuvudtaget reproducerbara rester som kunde finnas i murverket även efter 50 år? Den tredje frågan var om vittnesmålen: Hur trovärdiga kunde de vara? Och hur har de överhuvudtaget kommit till stånd? Och slutligen en kritik av dessa vittnesmål under beaktande av naturvetenskapliga grunder. Och den fjärde avdelningen var att ta prover på plats och undersöka dem och analysera dem laboratoriemässigt. I en appendix går jag sedan in mycket kort på en del andra arbeten som har befattat sig med samma ämne. A.R.: Och finns den på tyska och engelska den här rapporten som han har gjort? G.R./Öv.: Rapporten finns på tyska och holländska, alltså flamländska och inom några veckor på franska. Och i en avkortad fattning finns den även på engelska. A.R.: Jag kan då säga att på engelska har vi kopierat i Radio Islam om lyssnarna vill beställa. Jag vill stanna vid hans rapport. Proven som han tog där, i vilket laboratorium har han gjort analyser? G.R./Öv.: De första proven fick jag analyserade på institut Frisenius. Det är ett tyskt analyslaboratorium. En del kontrollanalyser och upprepningar av de tidigare resultaten har jag själv utfört och även ett mindre laboratorium i Stuttgart. A.R.: Har han analyserat eller undersökt samma ställen som Leuchter har undersökt? G.R./Öv.: Det är ganska osäkert därför att jag kände inte till och såg inte heller några ställen där Leuchter kunde ha tagit sina prov. A.R.: Kan han säga i några korta drag om var han har åstadkommit eller mera än Leuchter. Vilka andra rön har han kommit fram till? G.R./Öv.: Andra resultat är kanske ett felaktigt ordval, utan man skulle säga att jag gått lite djupare in i materien. Leuchter har inte gjort någon byggnadsteknisk undersökning och han har inte gått in på några mer detaljerade uppgifter eller undersökningar. Hans analysresultat liknar i stort sett mina. Men han har aldrig ställt sig frågan om överhuvudtaget dessa gasrester har kunnat uppstå, under vilka förhållanden och hållbarheten om man kan så säga av dessa gasrester, kan finnas i murarna. A.R.: Leuchter är en amerikansk ingenjör som har, jag säger det till lyssnarna, Leuchter är en amerikansk ingenjör som själv byggt gaskammare i USA för avrättning av dödsdömda i vissa stater i USA. Och efter han har publicerat sin rapport blev han utsatt för våld och påtryckningar och förföljelse så att han försvann. Först blev han avskedad, förlorade sitt jobb och allt och sen försvann han bara. Och nu vill jag om han också vill tala lite om det finns andra undersökningar, kemiska, tekniska undersökningar och vilka? G.R./Öv.: Revisionisternas planer eller undersökningar de ligger redan någon gång på 70-talet. Faurisson har då föreslagit eller krävt att liknande undersökningar måste göras. Ditlieb Felderer var en av de första som reste dit och undersökte och fotograferade på området, på Auschwitz-området. Men riktigt fart fick det hela först efter 1988, då Leuchter lämnade sin första rapport. Det finns en fransk apotekare, Jean-Cleud Presac, som har publicerat och skrivit mycket om ämnet. Men han har i stort sett endast citerat en massa dokument som han publicerade och drog slutsatser av. Han har aldrig undersökt kvaliteten av dessa dokument som han använde. Och han har inte heller varit på plats och gjort några lokala undersökningar. A.R.: Men efter din rapport, Germar Rudolfs rapport, du har skrivit också andra böcker och studier. Kan du redovisa lite från dina forskningar och vad du har publicerat efter din rapport. G.R./Öv.: När jag började med mitt arbete så upptäckte jag snart att en ren teknisk redogörelse räcker inte till. Jag har därför försökt att få forskare på olika områden runt ett bord, som då kunde bidra med var sitt specialområde. Det gällde juridiska frågor, befolkningspolitiska, källkritiska undersökningar och så vidare. Det hela har resulterat i ett ganska omfattande verk där 12,13 revisionistiska experter har bidragit med in alles omkring 15 avsnitt. Denna bok finns på tyska och vi håller på att översätta den till engelska. Och boken har hos tyska historiker lätt till positiva yttringar. A.R.: Vad hette boken på tyska? G.R./Öv.: Bokens titel kunde översättas till Fundamentet eller Grunden till tidshistorien. A.R.: På vilket bokförlag har boken publicerats? G.R./Öv.: Boken har publicerats på hos Graber i Tybinge. A.R.: Är den laglig, alltså får den distribueras? G.R./Öv.: Som många liknande böcker har även denna bok beslagtagits och förbjudits på våren 1995. I samma veva kan man säga, har det förbjudits ytterligare fyra böcker av samma förlag. Under tiden har antalet förbjudna, beslagtagna eller indragna böcker och tidskrifter, antalet har gått upp till omkring 20. 20 böcker och tidskrifter. Intressant är kanske en uppgift, att böcker som dras in av staten även bränns upp av staten. Liknande händelser som hade uppstått före kriget i Tyskland har då kritiserats mycket hårt. Men trots att det har kritiserats mycket hårt när det skedde tidigare, då är det idag ett mer eller mindre gängse handlingssätt av tyska regeringen. Författarna och förlagen är förföljda, rättsligen förföljda. Och hotas av höga fängelsestraff. Just nu pågår i Tyskland en rättegång mot mig själv, alltså Germar Rudolf, mot mitt förlag och även mot författarna av den nyss nämnda boken. Jag som redan har fått en dom på 14 månader, skulle då sannolikt få ytterligare höga straff. A.R.: Vi har talat om din rapport, Leuchter-rapporten och dina resultat. Nu vill jag bara att vi sänker oss lite till icke experters nivå, till vanliga lyssnare. Och då vill jag att du ska granska vissa påståenden som jag kommer att säga. Vittnena som åberopas i historieskrivningen nu eller på vilka historieskrivningen bygger på, de när de talar om gaskammare, de säger bland annat att man stoppar dessa fångar i läger, man stoppar in dem i gaskammare och sen efter en stund går vakterna in och tar liken, döda kroppar medan de röker och äter smörgåsar. Du som har studerat gasens egenskaper. Är detta möjligt? G.R./Öv.: Det är helt absurda fantasier. Fyra av de påstådda eller bevittnade fem gaskamrarna i Auschwitz hade inte ens något ventilationssystem. Två av dem hade en ventilationsanläggning som dock endast tjänade som luftkonditionering kan man säga eller luftbytes-anläggning till en likkällare. Det skulle alltså inte ha räckt till till en gaskammare. Gaskamrarna skulle man även med en befintlig, bra ventilationsanläggning så kunde man ha gå in först efter flera timmars vädring. Och även dessa små ventilationsanläggningar som fanns, då hade det behövts timmar och åter timmar för att få gasen ur utrymmet. Men då hade det varit fortfarande farligt att beträda gaskamrarna, de så kallade gaskamrarna, utan skyddsanordningar, utan gasmask. Och detta därför att det lär ha funnits riktiga likhögar i gaskamrarna och emellan liken skulle då ha finnits gas insluten som av en även timslång ventilation inte kunde ha vädrats bort. A.R.: Och när det gäller då att de rökte, alltså vakterna och att gaskamrarna låg inte så lång från krematorie-ugnar som var då hela tiden igång. Är gasen explosiv och i så fall kan den antändas i sådana lägen? G.R./Öv.: Den som har en gasmask på sig kan inte röka samtidigt och den som inte använde gasmask skulle dö. Frågan med krematorieugnarna är något problematisk, därför att den koncentrationen som behövs för att döda människor har inte den graden som räcker till explosionsrisken. Gasen har ju inte strömmat in som gas till gaskamrarna, utan den var bunden till fasta ämnen och ifrån dessa fasta ämnen har gasen först utvecklas. Däremot hade det nära dessa fasta ämnen, där gasen utvecklades, där hade det med all säkerhet funnits en koncentration som hade räckt till, till explosion. Så länge, alltså dessa fasta ämnen som hade lämnat gasen ifrån sig, så länge dessa ämnen inte hade avlämnat hela sitt eller större delen av sitt gasföråd, som hade pågått i kanske en eller två timmar, under den tiden hade det nära de fasta ämnena funnits explosionsrisk. A.R.: De här avloppen som fanns också och tätheten som inte fanns. Vad tycker han om det? Skulle inte då gasen spridas till hela lägret? G.R./Öv.: Ja, med all säkerhet skulle den risken ha funnits. Däremot fanns det andra delar som skulle kanske ha spritt eller givit anledning till större fara. Dörrarna som fanns där, luckorna i taket, de var alldeles otäta. Den största gaskammaren i Auschwitz-Birkenau visade så många brister som är helt uppenbara, och som visar att allt tal om gaskammare egentligen är en enda bluff. Det är då främst krematorium 2 i Birkenau. Den påstådda gaskammaren är då en underjordisk likkällare. Enligt vittnesmål ska gasen ha kastats in som fasta ämnen genom två eller tre luckor i taket. Som tur är, denna gaskammare är fortfarande i mycket gått tillstånd och tillgänglig för undersökning. Tyskarna har försökt att spränga utrymmet. Sprängningen har dock bara resulterat i att taket lyftes något men sjönk som helhet tillbaka till sitt gamla läge. Visserligen är taket brutet på några ställen, men i stort är det fortfarande helt. Om vittnesmålen är sanna skulle alltså dessa luckor i taket fortfarande finnas. Vad vi kan hitta är två hål. Och vid ett av de två hålen kan vi visa eller bevisa att hålet har gjorts, upptagits efter sprängningen. Alltså således efter det att tyskarna har lämnat lägret. Så hålet har således tillverkats av polackerna eller ryssarna. Och beviset är följande: Skulle hålet ha funnits redan före sprängningen då hade hålet varit det svagaste stället i taket. Framför allt runt detta hål skulle då sprängningen ha tillfört taket skador. Och sprickor skulle då ha utgått ifrån hålets hörn. Hålet ligger dock på ett ställe där taket är helt oskadat. Och det finns till och med spår efter mejslar, av en mejsel som tydligen tog upp hålet. Och armérings-järnen som gick genom hålet har sågats upp och böjts uppåt åt sidan. Detta bevisar helt entydigt att hålet har tillverkats först efter sprängningen. Ifall detta argument inte räcker till då är det klart att detta hål där armérings-järnen bara är bockade och dess kanter är bara grovt huggna med en mejsel, detta hål hade aldrig kunnat tillslutas tätt. Varje försök att kasta giftgas genom detta hål, det hade lett till att hela omgivningen hade blivit gasad också. Dessutom hade ju de fångna kunnat kasta ut de här fasta ämnena som gasen utgick ifrån, hade kunnat kasta ut det genom hålet och kanske hade klättrat ut själva också. Det andra hålet liknar det första. Man ser spår efter mejslar som hade huggit hålet. Det finns järnrester och annat. A.R.: Som forskare, bara som forskare, efter hans kemiska, tekniska forskningar, kan han säga som definitivt svar om det har funnits gaskammare? Har det använts gaskammare eller icke i koncentrationslägret? G.R./Öv.: Faurisson skulle ha ett enda svar och det ligger helt i linje med min uppfattning: Inga hål, ingen Holocaust. A.R.: Fråga honom, utveckla det där. G.R./Öv.: Som jag har sagt tidigare fanns under den tiden, på den tiden då koncentrationslägret var i drift, fanns inga hål i taket. Hålen har först anbragts efter tyskarna lämnat lägret. Och utan hål kan jag inte kasta in giftgas enligt vittnesmålen. Och därför kan vittnesmålen helt enkelt inte vara sanna. Så dessa gaskammare kan inte ha varit gaskammare. A.R.: Han menar alltså att vittnena talar om att det fanns hål? G.R./Öv.: Alla vittnen är ense om att i taken har det funnits några hål. Omkring tre, fyra hål. Och där har giftgasen eller de här fasta ämnena kastats in. Och dessa hål är obefintliga. A.R.: Vanliga människor förstår sig inte på gasen. Om det är gas i luften, eller om det är flytande eller om det är som pulver. Eftersom man säger det finns också kranar där de kom gas. Säg till honom att han ska beskriva gasens form. G.R./Öv.: Då måste vi gå lite tillbaka och beröra ämnet massförintelse. Och då måste vi analysera vilken sorts vittnesmål som finns. Det finns vittnesmål som påstår att dödandet har skett med gas, med ånga, elektriskt och med olika metoder. Alla dessa olika uppgifter om ånga, alltså dödandet med ånga, med elektriskt ström är idag erkända, officiellt erkända som lögn. Endast avrättning med gas påstås fortfarande ha ägt rum. Men också avrättningen med gas måste betraktas ifrån olika synpunkter. Även här finns det vittnesmål som måste betraktas som felaktiga. Där tillhör till exempel uppgifter om gasavrättningar i det så kallade gamla riket. Dessa uppgifter anses idag som icke trovärdiga eller har förkastats eller som inte anses som korrekta. Dessutom visar många vittnesmål en total brist på tekniskt kunnande eller möjlighet som överhuvudtaget var genomförbar. Det som användes då var ett preparat som kallades Cyklon B. Det är helt entydigt och obestritt att 95 till 98 procent av all levererad Cyklon B i Auschwitz har använts för att döda löss. I Tyskland har det använts 100-tals ton av Cyklon B för att desinficera lägenheter, livsmedel, förråd, kaserner och liknande. Cyklon B består dels av ett bärämne, ett bärande ämne. Det var dels gips och dels så kallat diatomén, ibland även papp. Och denna bärsubstans drängtes med blåsyra i flytande form. Dessutom några stabilisatorer och så kallade varningsämnen eller signalämnen. Blåsyra är flytande till omkring 27 grader. Denna bärsubstans indränkt med blåsyravätska. Och den transporterades i plåtburkar. Till användningen öppnades själva burken och innehållet fördelades. Det var således helt omöjligt att leda gas genom ledningar. Alla vittnesmål som påstår att gas har letts genom ledningar och har strömmat ut genom duschhuvuden måste således vara helt osanna. Det finns även andra vittnesmål som rent tekniskt sett helt tydligt visar att de avgivna vittnesmålen måste vara helt osanna därför att de är tekniskt omöjliga. Om jag således vill döda människor med Cyklon B som det påstås idag, måste jag ha möjligheten att kasta in denna substans någonstans. Och i en källare är det ju endast möjligt att kasta in det genom hål i taket. Och de fanns inte. A.R.: Nyligen var det en rättegång mot Ditlieb Felderer. Där vittnade en judinna om gaskamrarna. Hon sa att hon kom med tåget till Auschwitz och när hon steg ur tåget då luktade det gas. Hon såg rök ifrån skorstenar. Luktar gasen någonting egentligen? G.R./Öv.: Det första, röken ur en krematorieskorsten, den röker endast när ugnen sätts igång. När den väl är igång är det bara varm luft som stiger ur den och den syns inte. Det syns ingen rök. När vittnet som påstår att hon har känt lukten redan när hon lämnade tåget av gas. Redan när hon lämnade tåget, då borde det ha varit en så hög koncentration av gas att personalen inklusive vakterna i lägret borde ha legat döda allihop. Det är dock tänkbart att hitta en förklaring varför vittnet har lämnat dessa uppgifter. Man behöver inte från början påstå att hon ljög. Mycket nära till Auschwitz har det byggts upp en stor tysk kemisk industri. Och nära en kemisk industri finns det dels givetvis stor rökutveckling men samtidigt lukt av olika slags ämnen som sprider sig ut i omgivningen. Om ett vittne nu 50 år efteråt påstår att hon har känt blåsyra kan det gått och väl efter all den propaganda som hon har hört under den tiden, då kan det mycket väl vara en sann uppgift i hennes ögon, men i själva verket i sak fel. A.R.: Om mitt minne, om jag minns rätt, jag har läst någonstans att det enda bevis som har presenterats under Nürnberg-rättegången var en bild av gaskammaren i Dachau. Och man vet att efter 1960 den officiella historie-skrivningen kom fram till att gaskamrarna fanns bara i Polen som är ockuperat av ryssar. Där man inte kan forska. Och det betyder då att nu officiellt från judisk historieskrivning man erkänner att gaskamrarna fanns bara i Polen. Man vägrar att också revidera det med Polen. Kan du fråga honom också om, vad tycker han om det här. Att det fanns som bevis från början bara Dachau. Och Dachau och Buchenwald erskänns nu även från det officiella hållet som fel och att det fanns inga gaskammare där. Vad säger han om det? Det enda bevis som har presenterats i Nürnberg är en gaskammare i Dachau. Nu säger de själva att det inte har funnits. Ändå fortsätter de att säga att det fanns gaskammare i Auschwitz. G.R./Öv.: Det finns i Tyskland en institution som på svenska blir ungefär Institution för tidshistoria. Och de påstår själva att förgasningar, massförgasningar har aldrig ägt rum på rikets område. Förgasningar. Däremot har de aldrig tagit tillbaka ett tidigare påstående att gaskamrarna har funnits på rikets område. Institutet för tidshistoria påstår att massförgasningar har inte förekommit på rikets område. Det gamla tyska rikets gränser. Inte ockuperade områden. Däremot har de inte tagit tillbaka ett tidigare påstående att på samma område fanns gaskammare. Alltså detta påstående har de inte tagit tillbaka. Och de sa bara att de, gaskamrarna i Tyskland har använts bara på prov, till provavrättningar. Dock inte till massavrättningar. Men det är egentligen inte korrekt heller. Därför att det är bevisat och det är erkänt officiellt att på rikets område fanns inga gaskammare. Det finns alltså bland tyska historiker somliga som påstår att på rikets område fanns aldrig några gaskammare. Och andra påstår att det fanns. Det finns vittnesmål som påstår att tyska krigsfångar har efter kriget blivit tvungna att bygga upp både gaskammare och nackskottsanläggningar i Buchenwald. Gaskammaren i Dachau kan ändå lösas med rent logiskt tänkande. Byggnaden där gaskammaren befinner sig är inkluderad i ett större byggkomplex. Det innehåller dels krematorieugnar. Sen finns det en rad desinfektion-kammare för kläder som inte betvivlas att de endast har tjänat till desinfektion, till klädes-desinfektion. Och sen finns det utrymmen både till vänster och höger om den påstådda gaskammaren. Hela byggnaden liknar byggnader som annars fanns i övriga koncentrationsläger. Inte bara i koncentrationsläger utan även i kaserner. Hela byggnaden skulle man närmast kalla för sanitär-byggnad. Det finns dels ett avklädningsrum, en dusch och ett påklädningsrum. Och medan de fångna duschade avlusades kläderna. Och de som har dött av sjukdom, farsoter, de kremerades sen i krematoriet. Och liknande är det också i Dachau. Och duschrummet påstås ha bara byggts som kamouflage för ett duschrum och att det i själva verket var en gaskammare. Men faktiskt var det så att de fångna avklädde sig, duschade och klädde på sig. Och under duschtiden blev kläderna desinficerade. Och varje fånge fick upprepa denna procedur om och om igen. Alltså under fångenskapens tid. Skulle då gaskammaren eller ska vi säga duschrummet ha varit en gaskammare, var hade då funnits duschrummet? Det fanns inget annat duschrum. Idag har vi möjligheten att hitta järnledningar med induktionssök-apparatur. Och när man gör det då ser man att de där duschhuvudena i taket är anslutna till vattenledningssystemet. Och i rummet bredvid ser man, det är påvisbart, man kan titta in genom en glasruta, man ser hela uppvärmnings-anläggningen. Och vi vet idag att det finns en expertis i Dachau och den är inte allmänt tillgänglig. Den är alltså inte tillgänglig för allmänheten. Och denne expertis påstår att duschanläggningen är fortfarande så intakt att den från ena stunden till den andra kan tas i bruk igen. Den är ansluten alltså till varmvattenledningen. Att tyska myndigheter är tysta om sådana expertisutlåtanden visar deras inställning. A.R.: När jag var på besök i Dachau då gick jag in till det här duschrummet. Och där finns en skylt för turister: "Här är en gaskammare kamouflerad som dusch." Men under den står det som de lade till 1960, sa de till oss: "Men den har aldrig använts som gaskammare." G.R./Öv.: Ifall det verkligen finns några öppningar för att kunna kasta in till exempel Cyklon B, då är det saker som efteråt, efter kriget har anbragts under amerikansk regi av tyska fångar. A.R.: När det gäller också andra forskningar i gaskammar-frågor. Jag har hört talas om Krakow-rapporten. Ingenjörer i Krakow har gjort en rapport. Känner ni till om det? G.R./Öv.: Ja, det finns alltså en undersökning till. Utöver Leuchter-rapporten finns det institutet i Krakow som heter Sen-institut. Frågan är den att polackerna påstår att de förstår inte hur blåsyragas kan uppstå, det heter alltså järnblå, en kemisk förbindning som sitter kvar i murverket 10, 20, 50 år efteråt. Och polackerna påstår att de begriper inte det funktionssättet. Men Germar har påvisat i facklitteraturen. Det finns flera ställen, alltså olika böcker, att cyanidföreningar binder den där järnblåfärgen. Alltså han har inte undersökt det själv men det finns många ställen i litteraturen som påvisar det. Och polackerna säger att eftersom vi inte förstår processen hur denna blåa färgen tillkommer, hur den uppstår. Vi förstår inte det. Alltså det är en kemisk process som är beskriven. Men polackerna säger att vi förstår inte den processen. Därför använder vi en annan analysmetod som utesluter denna blåfärgsbildning. Jag sa just det att det är dumt att komma med det påståendet, ska vi säga det är dumt att utesluta en analysmetod bara därför att de inte förstår den. Och då sa Germar att det är inte bara dumt det är bedrägligt. Alltså de gör någonting som de inte, de utesluter saker som de inte riktigt förstår. Men han har bevisat i analysen och med dessa litteraturexempel att det är så som han påstår i sin rapport. Och polackerna som har gjort den här Krakow-rapporten påstår till och med, de citerar en litteraturhänvisning som Germar har i sin rapport, och där är hela processen beskriven. Så de kan inte säga att de inte känner till det, eftersom Germar hänvisar i litteraturen till just dessa existerande metoder. Och de bryr sig inte om det. Polackerna har helt enkelt använt en metod som passar dem i sitt koncept. Men det konceptet passar inte in, det är lögn helt enkelt. Därför att med den analysmetoden som de tillämpar kan man inte påvisa det som verkligen har hänt. Det alltså som Germar har analyserat, det bevisar vad som har hänt. Det bevisar den kemiska funktionen. Och polackerna har använt en analysmetod som utesluter dessa slutsatser. Och i och med det är det ju bedrägligt. A.R.: Men kom de till slutsatser som motsäger Leuchter-rapporten och Germars rapport? G.R./Öv.: Ja, de kommer till helt andra slutsatser därför de har inte undersökt det som Germar och Leuchter har undersökt. A.R.: Har de offentliggjort sin rapport? G.R./Öv.: Germar har redan publicerat kort i sin rapport att i deras analys, det måste vara någonting som inte stämmer. Eftersom de har fått ett helt annat resultat. Men hela rapporten har polackerna först publicerat 1994. Alltså efter Germars rapport. Och man har skrivet ett kritiskt ställningstagande på den där 1994 publicerade polska rapporten. Och det har man publicerat nyligen. Och Germar har då skrivet helt enkelt att i hans ögon är det vetenskapligt bedrägeri. Och sen hade de en brevväxling, han och polackerna, de har brevväxlat flera gånger. Och i brevväxlingen kunde polackerna inte förklara varför de har använt en egentligen felaktig analysmetod. A.R.: Min fråga är nu, i Tyskland har de bemött hans rapport, har specialister, forskare emellan, har de bemött honom vetenskapligt och redovisat att han har fel eller han har rätt i sak? G.R./Öv.: Det finns en österrikare som har ägnat sig åt rapporten. Men han argumenterar snarlikt polackerna. Han påstår att det inte kan bildas dessa stabila cyanidförbindningar. Och han tar inte lärdom av facklitteraturen. Denne österrikare som var den ende som har tagit itu med Germars rapport och han bryr sig inte om facklitteraturen som visar att det finns stabila järncyanid-förbindningar. Han påstår att den där blåa färgen kan inte uppstå vid den kemiska reaktionen och därför måste den där blåa färgen som finns massvis i desinfektion-kammaren, den måste härstamma ifrån något annat. Men han ger ingen förklaring varifrån den där färgen skulle komma. Kanske har man målat desinfektion-kammaren med blå färg. A.R.: Men min fråga är, hur viktig är den här blåa färgen? Frågan är för icke specialister, för mig. Har det funnits, har de kommit fram till att det har funnits gaskammare eller att det inte har funnits? Har gaskammare använts enligt deras metoder. Har det använts gas för massavlivning eller icke enligt polackernas rapport och enligt österrikarens bemötande av Germars rapport? G.R./Öv.: Alltså polackernas rapport har egentligen slutat med "jaså" om man säger på svenska. Därför att de har använt en egentligen för ändamålet oduglig analysmetod. Och den metoden visar att gaskamrarna, de så kallade gaskamrarna och desinfektionskammarna visade jämförbara värden, halter. Men i deras analysmetod är de så låga att de ligger vid reproduktionsmöjligheten över huvud taget. Alltså det är så små värden som de visar både i desinfektion kammaren och i de så kallade gaskamrarna att ett reproducerbart entydigt värde är omöjligt. A.R.: Kan det vara färgat av, den här Krakow-rapporten, att det var kommunistiska forskare? G.R./Öv.: Alltså personalen är förmodligen samma som den var under kommunistisk regim. Men Germar han säger att polackerna är egentligen ganska långt ifrån att vara kommunister. Problemet ligger egentligen på en annan nivå. Därför att polackerna hävdar alltid att judarna var visserligen offer nummer ett av tyskarna, men polackerna var offer nummer två. Och skulle de nu komma fram till resultat som visar att gaskamrarna inte kan ha funnits i den formen som det har beskrivits då minskar deras betydelse eller offernivå i samma grad. Och tyskarnas fördrivning ur Polen efter kriget och alla dessa miljontals offer av tyskar, det räknar polackerna som en vedergällning för alla dessa offer som polackerna fick offra så att säga under kriget. Och därför måste Auschwitz fortsätta att vara ett minnesmärke och måste fortsätta som gaskamrar och helt enkelt minne. Germar säger att det är mycket möjligt eftersom polackerna är ju kända som mycket nationalistiska, att det är i deras bevekelsegrund. Men han känner inte de polska forskarna. Och det är mycket möjligt att det inte stämmer, hans uppfattning. Men hur som helst, analysmetoden anser han är olämplig. Men på en fråga kunde polackerna inte lämna något svar heller. Nämligen varför har den största gaskammaren i Birkenau inte några hål alls, där man alltså kunde slänga in gas, i taket. A.R.: Men i Tyskland, enligt vad jag förstår, han bemöts bara av repression. Det är inget bemötande i sak från specialister, från forskare. G.R./Öv.: Det är fullt riktigt vad du säger. Därför att det verkar bara vara repressioner. Därför att Germars förre arbetsgivare, Max Planck-institutet, skulle ju i sak vara den givna institutionen som skulle bemöta rapportens resultat. Och Max Planck-institutet där han var anställd, de har inte velat bemöta hans rapport. Med de har på anmodan från judarnas centralråd i Tyskland, Bobbies, sett till att han blev sparkad. Han blev omedelbart sparkad. A.R.: Alltså på Judiska rådets uppmaning blev han avskedad. Och Bobbies han är ordförande i Judiska centralrådet i Tyskland. G.R./Öv.: Och då blev Germar omedelbart avskedad från sitt jobb. Det är bortsett från de rent juridiska förföljelserna han är utsatt för, det finns just nu fem eller sex rättegångar som väntar honom. Och utöver det finns det givetvis en ren social förföljelse som man kan säga. Germar har försökt att få rättvisa via Arbetsrättsdomstolen i Tyskland. Det är mycket kännetecknande, för arbetsdomstolens domare har sagt att varje arbetsgivare med en sådan inställning till Holocaust som Germar visar har... A.R.: Det är arbetstagare han menar? G.R./Öv.: Varje arbetsgivare som har en anställd med en liknande inställning som Germars, har omedelbar rätt att säga upp en sådan arbetstagare. Det betyder att arbetstagare som har en revisionistisk uppfattning är i Tyskland utan rättssäkerhet. Men undersökningen fortsätter. Efter andra husrannsakan hos Germar, efter andra husrannsakan... A.R.: Har han haft flera husrannsakan i sitt hem? G.R./Öv.: Tre husrannsakan har han haft in alles. Och efter andra husrannsakan gick en representant, en kommunens representant, i den kommunen där han bodde, gick till Germars hyresvärd, han som ägde huset där Germar bodde och förklarade för hyresvärden att kommunen ogillar att en hyresvärd hyr ut en lägenhet till en som Germar. A.R.: En revisionist. G.R./Öv.: De förklarade för hyresvärden att hans son inte kan ta hem några vänner, de bodde i samma hus också, därför att det bor en nazi i hans hus. Och Germar har aldrig sympatiserat eller varit medlem eller på något sätt varit i kontakt med nationalsocialister, med nazisterna. A.R.: Du sa att Germar, att den här hyresvärden han fick moralisk press av kommunen, för att han har en som Germar som bor i huset? G.R./Öv.: Hyresvärden bodde i samma hus som Germar. Och hans, hyresvärdens son, kan inte ta med några vänner hem eftersom omgivningen är olämplig så att säga. Och detta försök så att säga av kommunens sida räckte för att hyresvärden sa upp Germar omedelbart, trots att han fru väntade barn i åttonde månaden. A.R.: Och vilken motivering gav han, hyresvärden? G.R./Öv.: Det är en lag i Tyskland att om alla bor i samma hus, till exempel hyresvärden bodde också i samma hus och om det huset inte har fler än tre lägenheter, alltså om det inte är ett stort hus, om det är bara ett hus med maximalt tre lägenheter kan hyresvärden när som helst utan motivering säga upp en av hyresgästerna, som bor i det huset. A.R.: Men arbetsgivaren, vilken officiell motivering gav de i uppsägningen, när de sa upp honom från jobbet? G.R./Öv.: Det var en massa mer eller mindre påhittade svepskäl. Och det slutgiltiga som sedan användes som enda motivering var om Germar var berättigad att använda institutionens brevpapper till något privat brev. Enligt Arbetsdomstolens åsikt är dock användandet av arbetsgivarens brevpapper en ringa förseelse som i bästa fall kan motivera en liten avhyvling så att säga. En varning från arbetsgivaren. Inte mer. Till saken hör säger Germar att i institutionen har praktiskt taget alla vid beställning av det ena eller andra använt institutionens brevpapper. Och det var en vana kan man säga. Hans handledare sa till Germar att om detta skulle vara verkligen en uppsägningsgrund då skulle alla inom institutet inklusive alla professorer behöva sägas upp. Ett brev som han skrev till institut Frisenius, det analyslaboratoriet som har gjort dessa undersökningar, analyser, i den brevväxlingen använde han institutionens, Max Planck-institutets brevpapper. Men det var dock inte att förstå som ett uppdrag ifrån hans arbetsgivare. De första breven skedde på annat papper. Utan det var sen först, under pågående brevväxling medan de gjorde analysen att han då använde någon gång institutionens brevpapper. Så det kunde inte missuppfattas så som Max Planck-institutet hade gett Frisenius-institutet analysuppdraget. Så var absolut inte fallet. Alltså, som det framkom i alla diskussioner och i alla samtal senare var allt bara svepskäl. Man letade bara efter någon anledning att bli av med Germar. A.R.: Vi fortsätter alltså intervjua ingenjören Germar Rudolf från Tyskland som lever i exil. Och jag vill fråga honom nu, om förföljelserna mot honom. Hur tog han emot den här uppsägningen från sin lägenhet och har han flyttat? Och skedde inga protester, har han gjort en överklagan när han fick uppsägningen från lägenheten? G.R./Öv.: Det gick inte att göra någonting. För hyresvärden har rätt att säga upp om, som vi tidigare sa, när huset är så pass litet, har bara tre lägenheter, har hyresvärden när som helst rätt att utan angivande av motiv säga upp. Han letade efter en ny lägenhet och fick en ny lägenhet. Och så snart han fick första domstolsbeslutet mot sig blev han uppsagd där också. Och denna gång var hans fru havande i fjärde månaden med andra barnet. Och där försökte han försvara sig, lade han in protest. Alltså men å andra sidan även om han kanske hade kunnat få något resultat. Det var ingen mening att stanna där därför att hyresvärden har visat sig så besvärlig, att lägga hinder. Han ville flytta själv så småningom. Och det rättsliga läget för revisionister i Tyskland är så besvärligt att även om det hade gått till domstol, överklagandet angåendet uppsägningen, då förlorar en revisionist utan tvekan. Och han ville undvika att när det hade dragit ut några månader till, kanske sen med två små barn eller kanske en havande hustru i sjunde eller åttonde månaden, bli tvångsvräkt. Det ville han föregripa och flyttade själv därifrån. A.R.: Han ska berätta då vilka problem han har haft efter det här. G.R./Öv.: Han hittade ett nytt jobb. Men efter andra domstolsbeslutet, efter andra domen och efter den där hetskampanjen som började i pressen då förlorade han även det nya jobbet. Men eftersom de första eller några av medarbetarna slutade där, sa upp sig och leverantörer och en del konkurrenter, en del konkurrerande företag började med att ställa till med problem mot hans arbetsgivare, då insåg han själv att det hjälpte inte annat än att han måste gå. Ja, de har löst problemet sen genom att de upplöste anställningskontraktet i ömsesidig överenskommelse. För det ser bättre ut än om han hade blivit uppsagd. A.R.: Och när han nu, när han hör talas om Rushdie. Man försvarar i Tyskland Rushdies yttrandefrihet och han hyllas i hela västvärlden, medan Germar bara för sina åsikter blir han behandlad på det sättet som nu har skett. Genom en medeltida häxprocess. Bara för hans forskningsresultat har lett till någonting som de inte gillar. Hur, var är hans känslor, hur reagerar han? Säg till honom också när man tänker på Salman Rushdie, hur han hyllas i Tyskland för han kamp för yttrandefrihet. G.R./Öv.: Det fanns redan för en tid sedan en affär i Tyskland där en författarinna skrev någonting om islamiska frågor. Det var en kvinna som hade skrivit en bok. Och hon fick till och med tyska bokhandlarnas pris. Tyska bokhandlarnas hederspris för just sin gärning. Och tyska förbundspresidenten har hållit ett tal med anledning av detta. Och han sa att så snart man inträder i en diskussion med en annan människa då finns det ingenting att underhandla med egentligen. Och det som man inte kan diskutera helt enkelt, eller det som inte är diskutabelt det är det fria ordet som inte får inskränkas. Och ingen ska få lida för detta. För sina åsikter. Och en bekant till Germar har skrivit till förbundspresidenten just med anledning av detta. Och frågade speciellt, denna vän till Germar, om förbundspresidenten om detta inte även gällde för Germar. Att han fick yttra sin åsikt. Presidenten svarade på detta, eller frågan att den fria åsiktsyttringen ska inte missbrukas i Holocaust sammanhang. Eller för att neka Holocaust. Och nu har Germar själv skrivit till förbundspresidenten. Och ställt en del frågor. Och han frågade om nu vetenskapen får fråga efter allt och om vetenskapen får tvivla på allt. Och om vetenskapen får acceptera att forskningsresultaten blir på förhand fastställda, eller föreskrivna alltså. Om det inte är vetenskapens plikt att publicera sina resultat för att få en diskussion om resultaten. För endast diskussionen kan slutligen påvisa om en framlagd uppfattning, idéer, teorier är rätt eller inte. Och sen ställer Germar samma frågor i samband med Holocaust. Alltså om han får tvivla på Holocaust. Om han kan få föreskrivet att han ska komma fram till ett visst resultat i Holocaust sammanhang. Om han inte till och med är förpliktad att publicera resultat i fall han får resultat som avviker ifrån den gängse meningen. Och förbundspresidenten svarade att han inte låter insinuera sig för Germars ändamål. Det betyder alltså han låter inte göra sig till verktyg för Germars frågor. Han ville helt enkelt inte tillerkänna revisionisterna fri åsiktsyttring. Det är helt enkelt det. Och på detta skrev Germar en gång till till förbundspresidenten. Och han citerade en av vårt århundrades största filosofer. Och det är Karl Poppers bok Objektiv vetenskap. Och där skriver Popper att människans betydelse skiljer sig ifrån djuret där i att han kan utsätta sin uppfattning för kritik. Så att det kan diskuteras. Och detta sker genom att människan har förmågan att fatta sina idéer i ord och skrift. Och därmed ge andra möjligheten att diskutera, kritisera och behandla dessa idéer helt enkelt. Vetenskapen har ett mycket klart kriterium vad vetenskapen är värd. Värdet är högre desto mera den motstår alla försök att vederlägga teorin. Således kan jag bara verifiera sanningshalten i en teori om jag använder alla mig till buds stående medel att vederlägga teorin. Men om nu någon kommer och förbjuder mig att göra ett sådant försök till vederläggelse då strider han mot vetenskapens centrala utsagor. Och mer än så, han strider mot varje central punkt av människovärdet. Som Popper sa att det är så att människan skiljer sig ifrån djuret att människans idéer, utsagor och det skrivna ordet ska kunna vederläggas. Människan ska inte det ta som sanning som ger skenet av att vara sanning, utan människan ska vara beredd på och villig att tvivla. Och frågan som Germar ställde till presidenten om han vill garantera vetenskapens frihet och människovärdet. Dessa båda frågor har han inte besvarat. Mitt avslutande brev till förbundspresidenten lyder så här: Jag tyder presidentens tigande som så att han inte är villig eller att han inte har förmågan att skydda de mänskliga rättigheterna, människovärdet i Tyskland. Germar avslutar med att hänvisa, att i så fall är förbundspresidenten inte i stånd att skydda människorätten och människovärdigheten i sitt land. A.R.: En provokativ fråga, vem har mera makt i Tyskland Hertzog eller Bobbies? G.R./Öv.: Det är bara ett svar, Bobbies. Den avslutande frågan var, om han, förbundspresidenten med sin tystnad ville väcka intrycket av att tyska folket har rätten eller till och med den moraliska plikten till motstånd mot förbundspresidenten. Och då jag inte kunde föreställa mig att han ville väcka detta intryck bad jag honom enträget att ta ställning till mina brev. Kanske en kort förklaring därtill. Det finns en artikel i tyska grundlagen som tillåter varje medborgare att göra motstånd mot staten eller dess institutioner ifall staten eller dess institutioner bryter gravt mot grundlagens bestämmelser. Vägrandet av skyddet av människovärdet, yttrandefriheten, pressfriheten, friheten av vetenskapen, läran och forskning skulle utan tvivel vara ett sådant massivt brott mot grundlagen. Förbundspresidenten svarade inte längre på mina brev. Det kan nämnas att förbundspresidenten är beskyddaren av den så kallade stiftelsen för byggandet av ett minnesmärke för de av nazisterna mördade judarna i Europa. Och därför är förbundspresidentens tal vid olika festliga tillfällen inget annat än tomma ord. Uppenbarligen är han bara beredd att tillåta meningsfriheten eller yttrandefriheten till dem som delar hans egen uppfattning. Samma kriterium gäller dock likaledes för de grymmaste diktaturerna. A.R.: Före detta chefsredaktören i Dagens Nyheter, Sveriges största dagstidning, som heter Svante Nykander, han sa i en kommentar till revisionismen följande citat. Men han avsattes direkt efter som straff för det här uttalandet. Och det här uttalandet publicerades i Dagens Nyheter av den 18 april, -92, ledarsidan. Han säger så här:"De flesta av oss har helt enkelt accepterat etablerad version av vad som hände under nazismen. En del sådana etablerade sanningar om historiska händelser har visat sig vara myter. Människor med inflytande, även intellektuella har fått många att tro på grova historieförfalskningar. Varför kan då en endast måttlig historiekunnig person känna sig så säker på att förintelsen ägde rum. Det kunde ju röra sig om en myt. Om endast en version av det historiska förloppet är tillåten har folk ingen starkt skäl att tro på dess sanningshalt. Ett påstående som behöver lagens skydd kan man misstänka vara en myt." Och det här förstås, det gäller i högsta grad också den tyska nu verkligheten. G.R./Öv.: Den som är tvungen att skydda ett påstående eller en uppfattning med lagens makt, då kan man inte lita på eller kan man inte vara övertygad om att sanningshalten är särskilt hög. A.R.: Hur många månaders fängelsestraff fick han? G.R./Öv.: Det var 14 månader i första processen. A.R.: Och sen överklagade han? G.R./Öv.: Överklagandet har lämnats in och vi vet inte, det blev samma dom igen. A.R.: Och då fick han välja att krypa in i fängelse eller att skydda sin frihet och lämna Tyskland? G.R./Öv.: Det finns inte enligt Germar något land där man får välja alternativt, lämna landet eller krypa in i fängelse. Så han skulle ha tillträtt fängelsestraffet. Men han lämnade frivilligt och ganska omgående landet. A.R.: Jag vill fråga honom, kan han nämna bara några exempel till av folk, antingen som sitter i fängelse i Tyskland just nu och de som har tvingats som han att lämna landet och söker politisk asyl. Alltså oliktänkande som han. Det finns ett ordspråk som säger att kamelen ser inte sin egen puckel, han ser bara andras pucklar. Och det är samma sak i Tyskland och i västvärlden. De är för yttrandefriheten bara och försvarar dessidenter bara när det gäller i Kina eller i Iran. Men de ser inte sina egna förtryck hemma. Kan du Germar Rudolf tala lite om bara några namn av dessidenter, folk som har förföljts bara på grund av sina åsikter och sina forskningar här i västvärlden. G.R./Öv.: Den där uppställningen kan bli mycket mycket lång. Och jag ska därför bara inskränka mig till några kanske viktiga namn. Gert Honzik ifrån Österrike har blivit dömd till fängelse på grund av några "förhatliga" böcker. Han har flyttat till utlandet. Om Günter Deckert har vi redan pratat. Han sitter för närvarande i fängelse, och väntar ytterligare straff. Udo Valende är en tysk författare och förläggare som redan flera gånger har fått anmärkningar för sina skrifter och som för närvarande har rättegång och förväntas fängelsestraff. Före detta generalen Remer har också fått fängelsestraff i Tyskland på grund av en del skrifter. Och har flyttat till utlandet. Österrikaren Walter Ansberger har också redan haft ett antal fängelsestraff. Samma sak gäller också Ties Kristoffersen. I Sverige finns det Ditlieb Felderer och David Janson. Och sen får vi inte glömma Ahmed Rami själv som sitter bredvid mig. Och amerikanarna Fred Leuchter och Hans Schmit har redan blivit dömda av förbundsregeringen i Tyskland och skulle sättas i fängelse. De hade dock tur och de har undkommit tyska rättskipningen. Att göra en hel lista av juridiskt eller socialt dömda människor skulle ta upp mycket tid. Jag vill därför bara snabbt läsa upp några namn. ( Germar Rudolf läser snabbt upp cirka 35 namn. ) Och så vidare och så vidare. A.R.: Jag vill bara nu förstås till sist som jag brukar göra i intervjuer, om han har något som han vill tillägga till den här intervjun. G.R./Öv.: Att världen äntligen må ta sitt förnuft tillfånga. A.R.: Vi har glömt fråga honom, hur ser han på sin framtid nu? I den här världen som inte har förnuft. G.R./Öv.: Han ser sig själv i en strid till den där önskan till sanning och till förnuft har vunnit seger. Mänskligheten visar dock att denna strid tydligen varar i all oändlighet. A.R.: Tack så mycket för den här intervjun. Radio Islam, och ni har lyssnat på en lång intervju med ingenjören och författaren Germar Rudolf som har dömts till fängelsestraff för att han har uttryckt sina åsikter och för att han har forskat och kommit fram till slutsatser som inte stämmer med den gängse uppfattningen om en myt och religiös dogm, mytologisk och teologisk dogm som undervisas idag som historien. |
