"Gulfkriget"

 

Not in our names!
NO MORE ECONOMIC SANCTIONS

 

Upphäv sanktionerna mot det irakiska folket
Aftonbladet 2001-08-06

 

 

Utrikesnyheter från SVT Text
2000-08-07

Omkring 3 000 personer demonstrerade i går i USA:s huvudstad Washington mot att FN-sanktionerna mot Irak pågått i tio år. Miljökämpen Ralph Nader sade att sanktionerna, som infördes när Irak invaderade Kuwait, måste upphöra nu - inte efter att Clinton avgått. I Iraks huvudstad Bagdad inledde fyra amerikaner en matstrejk i protest mot att Irak inte får handla med omvärlden utom via FN:s program olja mot mat. Demonstrationer förekom även i Amman i Jordanien och i London.

Utrikesnyheter från SVT Text
2000-07-21

"FN:s sanktioner bakom småbarns död".

En halv miljon irakiska barn under fem år har dött - antagligen på grund av de internationella sanktionerna mot landet. Det rapporterar chefen för FN:s barnfond Unicef i Bagdad. Undernäring uppges ha skulden till den höga dödligheten bland de små barnen. Näringen var inget folkhälsoproblem i Irak på 1980-talet, men utvecklade sig till ett svårt problem på 1990-talet, sade Unicefs Rao Singh. Sanktionerna mot Irak infördes 1990 efter kriget vid Persiska viken.

 

Ekot, P1, Sveriges Radio
2000-03-31, kl 7.00

(...)

"Amerikaner och Britter bombade Bagdad under några dagar före julen 1998. Sedan dess har mest USA och i fallande skala också Storbritannien gjort 20 000 överflygningar över irakiskt territorium. Vapenförråd, militära installationer har bombats men också oljeledningar, livsmedelslager och bostadshus."

(...)

Lars-Gunnar Erlandsson, Bagdad

 

Aftonbladet:

Är hämnden värd en halv miljon döda barn?
19 JANUARI 2000

Aftonbladet debatt: Upphäv sanktionerna mot Irak!
7 MAJ 2000

 

från Radio Islams nyheter

98 03 01 - Erkända journalister avslöjar massmordspolitiken mot Irak

 

Aftonbladets skall som tidning hedras i samband med den senaste uppseglande konflikten i Irak. Slutligen verkar man på redaktionen ha förstått att "USA:s" (d.v.s. de amerikanska judarnas) politik mot Irak syftar på en förintelse av denna arabiska nation, både som folk och stat.

Som ett led att sprida information om vad som skulle bli resultatet av ett nytt "Gulfkrig" publicerades flera läsvärda artiklar, både på tidningens ledarsida och på kultursidorna.

Det bästa som skrevs var ett långt utdrag från den brittiske journalisten John Pilgers nya bok "Hidden Agendas" och som publicerades i Aftonbladet den 20 februari 1998.

Rubriken på utdraget/artikeln är "Varsågoda, kriget är serverat" och ingressen skvallrar om författarens inställning till den hotande konflikten:

"Nedräkningsklichéerna från 1991 är tillbaka... och ännu en gång sväljer journalisterna propagandan."

John Pilger ger sig in på en mycket bra sammanfattning av den nuvarande situationen i Irak - en situation som är ett direkt resultat av Israellobbyisternas förödande krig mot landet 1991:

"Enligt vad FN:s speciella sändebud rapporterade 1991 är Irak nu "ett land som har bombats tillbaka till ett förindustriellt stadium för lång tid framåt". I material som lämnades till det brittiska parlamentets utrikesutskott rapporterade de främsta internationella hjälporganisationerna att USA:s och Storbitanniens bombningar 1991 "till stor del hade förstört" Iraks hela infrastruktur på områden som elektricitets- och vattenförsörjning, avloppssystem, kommunikationer, sjukvård, jordbruk och industri, vilket resulterade i "förhållanden som orsakar svält och epidemier"."

Pilger rapporterar vidare om de katastrofala följderna för den irakiska civilbefolkningen:

"För tre år sedan rapporterade FN:s jordbruksorgan FAO att de allierades bombningar 1991, i kombination med följderna av sanktionspolitiken, hade orsakat mer än 560 000 barns död i Irak. Världshälsoorganisationen WHO bekräftade denna siffra, vilken nu betraktas som föråldrad. Enligt det irakiska hälsoministeriets statistik har 1 211 285 barn dött till följd av embargot mellan augusti 1990 och augusti 1997. I ett brev till FN:s säkerhetsråd skrev Ramsey Clark, en f d amerikansk justitieminister som har lett en undersökningskommission i Irak sedan 1991, att de flesta dödsfallen beror på "proteinbrist, undernäring och utmärgling, vilket har drabbat 12 procent av barnen, hämmad kroppslig utveckling, som 28 procent lider av, diarréer och uttorkning på grund av dåligt vatten och bristfällig mat... vanliga sjukdomar som skulle kunna stoppas med vaccinationer, och epidemier. Ingen död är grymmare än den här. Barnens lidande är utdraget, hjälplöst, i avsaknad av enkel medicinsk behandling och smärtstillande medel, utan nåd." Detta är det glömda, i stort sett orapporterade massförstörelsevapen som USA och Storbritannien använder mot vanliga irakier medan nya bombningar nu förbereds allt intensivare."

Vad Pilger inte vågar gå in på är förstås vilka som egentligen har styrt skedet i dessa fall: T.ex. så är de som ansvarar för USA:s respektive Storbritanniens utrikespolitik just nu inget annat än öppet sionistiska judar d.v.s de judiska utrikesministrarna Madeleine Albright-Korbel och Robin Cook.

Så det är snarare mer rättvisande att skriva att det är världssionismen som använder sig av svält som massförstörelsevapen mot Irak, än att anklaga USA:s och Storbritannien huvudsakliga icke-judiska befolkningar och brännmärka dem för dessa sionistiska brott.

Pilger går senare vidare i sin artikel med att berätta om vad som hände för sju år sedan under det sk. "Gulfkriget", som våra sionist-dirigerade medier då beskrevs som det vackraste och mest rättfärdigaste av krig:

"Här serveras vi nu ännu ett mediakrig; och precis som skedde under upptakten till Gulfkriget kan de mänskliga konsekvenserna, blodet och lukten av förkolnade lik, förtigas genom att kriget förklaras vara en skonsam vetenskap; politiker och journalister befrias från moraliska dilemman genom att bomberna beskrivs som "kirurgiska" och "smarta". Återigen är sanningen en helt annan. Under Gulfkriget var mindre än sju procent av de vapen som användes högteknologiska eller "smarta". Mer än 88 500 bomber fälldes över Irak - motsvarande sju Hiroshima-bomber. De flesta missade sina mål, vilket orsakade en av de mest omfattande slakterna på civila under det sena 1900-talet. Med några hedervärda undantag har medierna förpassat även dessa fakta till glömska, vilket möjliggör att historien upprepas."

Pilger skriver vidare:

"Uppemot en kvarts miljon män, kvinnor och barn dog som ett direkt resultat av den USA-ledda attacken mot Irak. Denna undersökning bekräftade opublicerade, underrättelsebaserade amerikanska och franska uppskattningar om "mer än 200 000 civila döda".

I västerländska medier fick detta chockerande avslöjande minimal uppmärksamhet; det ansågs inte nyhetsmässigt vid det laget. Flertalet dödsoffer hade dessutom sannolikt dödats på olagligt sätt: antingen med brittiska och amerikanska vapen som, enligt alla kriterier, måste klassificeras som "massförstörelsevapen" och vilkas laglighet återstår att pröva enligt Genèvekonventionen; eller till följd av attacker mot civila centra, som t ex brittiska RAF:s anfall mot staden al-Nasirijah; eller under flykt och efter kapitulation. Hemligheten med kriget vid Persiska viken är att det inte alls var något krig utan en ensidig slakt. Det fanns ingen skräckinjagande irakisk "militärmaskin", som de allierades propaganda och medierna hävdade. Inte ett enda amerikansk pansarfordon träffades av fiendens eld. General Richard Neal, sambandsansvarig under operation ökenstorm, har i efterhand medgett att de flesta irakiska militärfordon attackerades bakifrån."

Pilger ger sedan några exempel på krigsförbrytelser mot de irakiska soldaterna under "Gulfkriget", förbrytelser som effektivt nedtystats av våra medier:

"Journalisterna som vallades runt av de militära myndigheterna i Saudiarabien var lyckligt okunniga om att amerikanska bulldozers, under de två sista dagarna före eldupphöret, hänsynslöst användes för att nattetid begrava irakiska soldater, inklusive sårade, levande i deras skyttegravar. Sex månader senare avslöjade tidningen New York Newsday att tre brigader ur USA:s första infanteridivision "använde snöplogar monterade på tanks för att begrava tusentals irakiska soldater - varav flera fortfarande var vid liv - längs flera kilometer långa skyttegravar". En av brigadernas officerare, överste Anthony Moreno, sade: "Så vitt jag vet kan vi ha dödat tusentals." Samma fordon användes senare för att dumpa döda i grävda massgravar. Det fanns ingen respekt för de dödas identitet eller deras familjers rätt att få veta sanningen och därmed kunna sörja."

Pilger återvänder senare i sin exposé till den dagsaktuella situationen och erinrar om den risk för kärnvapenkrig som faktiskt finns och som våra medier också valt att nedtona: Risken att judestyrda USA använder kärnvapen för att mörda miljoner araber:

"Den 2 februari avslöjade New York Newsday - en tidning som bättre än någon annan rapporterat de militära hemligheterna under kriget i Persiska viken - att president Clinton har skrivit under ett direktiv som auktoriserar insättande av taktiska kärnvapen under vissa villkor. Det är väl känt att USA:s militär har datorsimulerat användning av en kärnvapenbomb, B61-11, som ska kunna penetrera Iraks djupast liggande bunkrar."

Det behövs pålästa och informativa artiklar som denna för att väcka folk och få dem att inse vad det är som håller på att hända. För denna informationsinsats ska Pilger ha stor heder. Dock är det samtidigt en tragedi att alla dessa uppgifter som nämns ovan om det förra kriget varit kända sedan länge, och att det är först nu som de blir "offentliga". Under tiden har folkmordet mot Irak pågått, utan den svenska allmänhetens vetskap, och hundratusentals människor avlidit.

Artikeln i sin helhet står att finna på Aftonbladets hemsidor:
http://www.aftonbladet.se/kultur/9802/20/jp.html

Jan Guillou skrev också en mycket bra artikel den 23:e februari 1998, i samma anda som Pilgers.

Guillou varnar där för att man håller på att iscensätta "ännu ett massmord på araber". Om alla mediernas uppgifter om Iraks påstådda farlighet, uppgifter som behövs för att kunna motivera att landet bombas, skriver Guillou:

"Jag skulle tro att det mesta av det som sägs i det här avseendet är lögn. Av det mycket enkla skälet att det var lögn förra gången."

Guillou skriver vidare:

"Att amerikanska presidenter då och då vill sända bombflygsflottor över ett eller annat muslimskt land är ingen nyhet. Den kommande massmordsaktionen ingår helt enkelt i vår tids politik, det är muslimerna som ersatt Sovjetunionen som vår stora fiende och fördelen med muslimer är att de är civilbefolkning och kan massmördas utan att försvara sig."

Och han utvecklar detta resonemang:

"För att möjliggöra den här politiken krävs nu inte bara att man persionifierar fienden till "Saddam" Det krävs också ett avmänskligande av araber. Offren är inte människor som vi andra.

Ty inte skulle Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters ledarsidor drömma om att kräva en miljon vita människors död av ditt eller datt politiska skäl. Massmord i vår tid kan bara försvaras av sådana ledarkribenter om offren är araber."

Helt rätt, där slog du verkligen huvudet på spiken, Jan!

Det var länge sedan man såg sådana bra och starka formuleringar i den Guillouska produktionen.

 

Andra intressanta artiklar i Aftonbladet:

Jan Guillou, kolumnist:
Varför försvaras Israels apartheid?

Herman Lindqvist, kolumnist:
Nyheterna glömmer miljarder människor.