|
Redan 1890 öppnades i Förenta Staterna
särskilda skolor för utbildning av ryska
revolutionärer. Dessa bekostades av
mångmiljonären Jacob Schiff, en från
Tyskland utvandrad jude. Undervisningen planlades i
samförstånd med den judiska orden B'nai B'rith,
judarnas broderorganisation till Frimurarorden. Kull efter
kull av väl utbildade revolutionärer sändes
över till Ryssland eller väntade i
angränsande länder på tillfälle att
få i praktiken omsätta sina av judarna i Amerika
inhämtade lärdomar. De rysk-japanska
fredsförhandlingarna 1905 skedde under den med stor
majoritet valde presidenten Theodore Roosevelts
välvilliga auspicier. Ledare för den ryska
delegationen till fredskonferensen var greve Witte, gift med
en judinna, och Roosevelts representanter var den
ovannämnde Schiff samt Adolf Krause, stormästare i
B'nai B'rith. Den senare förklarade helt
oförblommerat, att judarna skulle släppa lös
revolution i Ryssland, om icke tsaren beviljade de ryska
judarna fulla medborgerliga rättigheter. I oktober
bröt revolten ut, och tsaren tvingades till eftergifter
i demokratisk anda. Alltjämt fortsatte strömmen av
revolutionärer från USA till Ryssland. En del
ryska judar hade beväpnat sig med amerikanskt
medborgarskap och amerikanska pass. Situationen i Ryssland
blev alltmer kritisk, och regeringen fann sig till slut
föranlåten att vägra erkänna
återvändande ryska judars rätt till
amerikanskt medborgarskap. Då slog Amerikas judar
åter alarm, och president Taft gick till
motåtgärder. I december 1911 uppsades det
rysk-amerikanska handelsavtalet för judarnas skull.
Under tiden har kampen gått vidare i Amerika. Judarna
har konsoliderat sin ställning. Jacob Schiff blev
direktör för den stora bankirfirman Kuhn,
Löeb & Co och kontrollerade förutom sina
järnvägs - och telegrafbolag de stora bankerna
Union Pacific, National Bank of Commerce, National City Bank
och Columbia Bank. När Lenin och Trotsky exporterats
till Ryssland 1917 försåg dessa väldiga
bankföretag sina meningsfränder med pengar. Saken
var sedan länge väl förberedd. De ryska
revolutionärerna hade i god tid försetts med
enorma ekonomiska resurser och strödde omkring sig
pengar. Det råder inget tvivel om, att detta i
hög grad underlättade deras vettvilliga, men
samtidigt målmedvetna kamp. General Hoffman, som
praktiskt taget dikterade fredsvillkoren i Brest-Litovsk,
skriver om dessa revolutionärer (citerad av Kurt
Stechert i "Tyskland och Sovjetunionen"
sid.16):'Bolsjevikledarna betraktades då endast som
extremt socialistiska fantaster. Den tyska riksledningen
hoppades att de efter sin ankomst till Ryssland ytterligare
skulle stegra förvirringen därstädes och att
Ryssland till följd härav skulle kunna tvingas
till fred inom en ej alltför avlägsen framtid.
Ingen ansåg det för troligt, att bolsjevikledarna
skulle kunna slå under sig makten för någon
längre tid. Det stod inte i mänsklig
förmåga att förutse, att dessa
revolutionärer från kaféerna i Schweiz,
skulle vara i stånd att bemäktiga sig Ryssland,
lyckas behålla makten genom blodigt
skräckvälde, vartill historien aldrig skådat
maken, och bli ett hot mot allt som människoanden under
århundraden skapat.'
JUDISKA FINANSENS
MAKT
Tyska regeringen hade ingen aning om vilka enorma
ekonomiska resurser, som stod revolutionsledarna till buds,
att de hade bakom sig praktiskt taget hela
världsjudendomens finanser, och att de redan från
början kunde påräkna obegränsad
hjälp vid organisationsarbetet av åtskilliga
miljoner intelligenta, skolbildade och fanatiska ryska
judar. Detta blev för Tyskland en synnerligen
oangenäm överraskning. De stora finanshusen i USA
var mycket säkrare informerade om saken.
I detta sammanhang kan det vara på sin plats att
påpeka, att orden B'nai B'rith, världsjudendomens
kamporganisation, öppnade skallet mot Hitlers Tyskland,
och att det var denna organisation, understödd av
finanshuset Kuhn, Löeb & Co med underlydande
storbanker, som finansierade krigshetsen i Amerika och
England.
Sven Stolpe vistades före krigsutbrottet i Tyskland i
och för moralisk upprustning under den s k
oxfordrörelsens auspicier - denna rörelses namn
utgör inom parentes sagt en ren förfalskning,
vilket experten på den verkliga oxfordrörelsen,
biskop Brillioth, torde kunna intyga.Den är snarast att
betrakta som en slags affärsrörelse i religion,
och den offentliga bikten utnyttjas säkerligen på
sina håll som internationell informationskälla.
Stolpe vann under sin tysklandsvistelse många
vänner bland nationalsocialisterna, som tydligen givit
honom vissa förtroenden. Dessa återges nu i hans
uppsats, men eftersom citaten är ordagranna är
källorna inte namngivna. Det är vanskligt med
anonyma referat, som lätt förfalskas, då den
som citerats inte har möjlighet att försvara sig.
För vår del har vi den bestämda
uppfattningen, att här föreligger ett fall av
avsiktlig förvrängning. Den saken kanske Stolpe
bäst utreder med sitt eget samvete.
|
