I byn Douar Ait-Mar, 80 mil söder om Rabat nära staden Tafraoute i Agadirprovinsen i södra Marocko, blev solen synlig senare än i Kénitra och Rabat. Byn omges av höga berg, vilka ingår i bergskedjan Anti-Atlas, som hindrar dagsljuset att strömma ned i dalgångarna.

För byborna inleddes en ny dag som lik de föregående dagarna och de kommande mest hade att erbjuda dem hårt och åter hårt arbete för att de skulle överleva.

Den 50-årige stamhövdingen och bonden M'barek Ben Moussa och hans två år yngre hustru Fatima Bent Belkacem kände inga undantag från de hårda levnadsvillkor som drog upp gränserna för människornas existens uppe bland bergen.

M'bareks far, Moussa, hade varit överhuvud i släkten Ait Rami i stammen Tahala. Efter Marockos självständighet 1956 blev sonen M'barek hövding över Tahala-stammen. Jag, en av hans söner, var denna morgon den 16 augusti beredd att begå en gärning som jag hade drömt om alltsedan barndomen.

Men för byborna i Douar Ait-Mar tycktes den här morgonen vara lika enahanda som alla andra morgnar. Dock skulle livet för M'barek Ben Moussa och hans hustru och deras fem söner förändras på ett brutalt sätt innan dagen var till ända.