På kung Hassans slott nära staden Beauvais, åtta mil norr om Paris, förberedde man sig denna morgon, den 16 augusti 1972, för att återvända till Marocko. Kungen hade tillbringat tre veckor på slottet under ett privat besök i Frankrike.

I hans sällskap fanns, bland andra, överste Ahmed Dlimi, chef för kungens adjutanter och tidigare högste polischef.

Allt som allt - inklusive hovfolk, älskarinnor, regeringsmedlemmar och säkerhetsvakter under ledning av den franske legoknekten, kommissarie Sassia - var det ett hundratal personer som skulle följa kungen tillbaka till Rabat efter semesterns slut.

Denna dag steg jag upp som vanligt vid sextiden och åt frukost. Generalen såg jag inte till på morgonen. Den svarta tjänsteflickan Coco hos Oufkir fick sina förhållningsorder. Som vän till generalen fick jag hålla efter tjänstefolket när han och madame Oufkir var borta. Därefter for jag ned till förläggningen i min Fiat. I baksätet låg min gröna fältuniform som jag skulle byta om till på förläggningen. Jag tänkte på vad generalen hade sagt när han väckte mig vid halvfyratiden. Han hade precis kommit tillbaka från Casablanca och det sista samtalet med Amkrane och Kouera på en bar på Avenue Hassan II. "Nu ligger allt i Guds händer", hade generalen sagt. "Allt är förberett, allt ser bra ut nu".

Han ville också en sista gång höra bandinspelningen av vår kommuniké som jag redigerat och som vi skulle läsa upp i radion, om var revolutionära kupp lyckats.

Jag var varken nervös eller rädd, konstigt nog. Bara lycklig. I hela mitt liv hade jag väntat på den här dagen, väntat på att jag skulle få vara med om att avskaffa tyranniet i Marocko, sa jag var mest entusiastisk och mycket lugn och kall.

Jag tänkte inte alls på att vi skulle kunna misslyckas. Det var som om det var helt naturligt att det skulle gå bra. Att få vara med om att hindra historiens lopp i mitt eget land gav mig en fantastisk känsla, och jag var lycklig över att omständigheterna hade gjort så att jag kunde delta i den processen. Jag var beredd att ta och acceptera alla risker för att befria mitt folk från skurkarnas diktatur.