Ahmed
Rami
Frikänn
Ahmed Rami!
(Från FOLKET I BILD
13/ 1989)
Av Erik
Göthe
Ahmed Rami,
författare till boken Vad är Israel
och utgivare av närradioprogrammet Radio
Islam ställs i början av september
inför rätta för hets mot
folkgrupp. Hundratalet inslag i radioprogrammet
ska bedömas i rättegången som
pågår i två
månader.
Man bör kräva
att Rami frikännes inte bara för
yttrandefrihetens skull skriver Erik Göthe
i denna artikel.
Radio Islams ansvarige
utgivare Ahmed Rami har åtalats av
justitiekanslern för hets mot folkgrupp,
mot judarna. Rättegången är
uppenbarligen tänkt att framstå som
detta halvsekels stora uppgörelse med
rasismen: Bortåt hundra yttranden i
närradioprogrammet Radio Islam berörs
av rättegången som beräknas
pågå i två
månader.
Per Ahlmark och hans
anhängare inom israellobbyn i Sverige, och
i FiB/K bl a Jan Guillou, har förenat sina
krafter och stämplat Radio Islams
sändningar som antisemitiska. Om
auktoriteterna ifråga medvetet drivit
saken för åtal och fällande dom
i tryckfrihetsmål vet jag inte, men jag
är inte ense med dem.
Det Ahmed Rami yttrar i
närradion och i sin bok Vad är Israel?
om judar är huvudsakligen en teologisk
kritik av judendomens trosläror, som han
menar både utgör drivkraft för
de israeliska sionisternas mordiska politik mot
palestinierna och drar med sig judar i
allmänhet att stödja sionismen. Som
muslim och vän av palestiniernas
rättigheter ska man få säga det,
anser han. Jag är helt ense. Ramis
förkastelsedom över
västvärldens judar med
utgångspunkt i Palestinafrågan
är som jämförelse bara en svag
skugga av de som avkunnas i Nya testamentet.
Blir Rami straffad för den, kriminaliseras
konfirmandundervisningen i Sverige.
Man kan anse att det är
opraktisk politik av Rami att angripa sionismen
teologiskt. Men han ska inte straffas och tystas
för detta.
Kriminalisering av hets mot
folkgrupp är inordnat under brotten mot
allmän ordning. Yttranden som ingår i
en normal debattordning bör däremot
inte straffas. Inte ens om de skulle
innebära öppen rasism, som då en
baltisk professor allvarligt förklarade i
SvD i mitten av juli 1989 att man inte kan
umgås med ryssar, eftersom deras
mentalitet bestäms av att de är
ättlingar till de tatarer som för
femhundra år sedan våldtog Rysslands
kvinnor. Jag anser att SvDs ansvarige utgivare
ska gå fri för sådana
yttranden. Men som lagen ser ut idag, efter att
politikerna kastat lagändringar p9
invandrarproblemet, vore det tveksamt (om man nu
tänker sig att JK saknade känsla
för det politiskt passande och
åtalade efter lagen).
Annat är det med
yttranden vilka "hotar, förtalar eller
smädar" en folkgrupp (vilket
lagbestämmelsen ursprungligen beskrev som
det brottsliga, det var 1948 - 70 innan
bestämmelsen deformerades). Yttranden som
välter en normal diskussion genom
rasistiska tillmälen kan man nog tänka
sig att kriminalisera och samtidigt rädda
yttrandefriheten.
Jag tvivlar dock allt mer
på den saken. Det går inte med de
damer och herrar som nu sitter vid makten och
inget säger att det skulle gå
bättre i framtiden.
Aftonbladet förkunnade
20 mars 1989 att artisten Madonna dömts
till döden av muslimer för en scen i
videon Like a prayer. "Författaren Salman
Rushdie får därmed sällskap
på muslimernas dödslista," skrev AB
andfått. "Muslimernas" dödslista! ABs
typ av yttrande utgör idag redan den
direkta förberedelsen till
våldsaktioner mot muslimer i
Storbritannien. Om nu någon trodde det,
så kommer Ramis yttranden i Radio Islam
inte ens i närheten av den gräns mot
debattvältning som AB och andra tidningar
överskrider med god marginal när det
gäller muslimer.
Det är nog inte bara
för en abstrakt yttrandefrihets skull som
man bör kräva att Rami
frikänns.
Erik
Göthe
Upprop!
ZIP
|