Kort sagt: judarna har tillskansat sig en mängd privilegier genom främst de kristna folkens/nationernas flathet, vilket bara ytterligare stärker judarna i deras inbilska tro på att vara ett utvalt gudsfolk, ett "herrefolk" med rätt att topprida andra folk! Det är skickligt uttänkt, men framför allt är det monumentalt i fräckhet!

Låt mig försöka sammanfatta vad jag kommit till som det väsentliga (för undvikande av onödiga missförstånd eller utläggningar vid sidan av):

1. Judarna är ingen ras (de har alltså ingen gemensam etnisk härkomst) utan i sällsynt hög grad är de "blandrasiga" och i den meningen "kosmopolitiska" ("särskilt mänskliga" säger de själva ofta).

2. Judarna utgör inte heller någon nation som t ex svenskarna (d v s med bl a, ett gemensamt språk, en viss nationell kultur och ett gemensamt medborgarskap), utan de tillhör ett samfund med krav på formellt medborgarskap i alla stater.

3. Judarna utgör inte heller ett folk (eftersom ett folk kännetecknas av inte bara en gemensam historia och är präglat av en gemensam "nationell" kultur, utan också av ett gemensamt språk, vanligen även av ett gemensamt medborgarskap i en gemensam stat), utan judarna är judendomens "folk" eller anhängare, eller annorlunda uttryckt: judarna är samfundsmedlemmar (i judendomen), ungefär som medlemmar av Svenska kyrkan (som ju inte behöver vara troende kristna utan är kristna endast nominellt och traditionellt och även byråkratiskt).

Judarna är alltså en tvärnationell (observera: inte internationell) kosmopolitisk samfundsgrupp. som emellertid skiljer sig från andra (religiösa) samfundsgrupper genom att inte vara blott en viss religiös grupp utan även en (extremt) nationell grupp. trots att judarna i sak är varken en nation eller ett folk, enligt allmänt gängse begrepp. Förutsättningen att judarna kunnat gå i land med detta trolleristycke ("mirakel", säger de själva ofta) är att de tror sig vara Guds utvalda folk (den s k utkorelsen) med en viss historiskt given bestämmelse, den messianska frälsningen (som är ett judiskt världsherravälde; läs Jesaja 60 med rubriken Om Sions kommande härlighet), där den judiska staten Israel ses som en inledning till denna "väntade Messias" (som ska leda judarna till deras bestämmelse, ett judiskt världsherradöme). Problemet här är att många kristna, det gäller protestantiska bibelfundamentalister i främsta rummet, är benägna att underkasta sig denna messianska världsfrälsaridé hos judarna - samtidigt som de ber och hoppas på att judarna, "guds folk", "Jesu folk", ska komma till tro på Jesus.

5. Förklaringen till att ateister också räknas (inom det judiska samfundet) som judar, vilket förbryllar många, är att den judiska/sionistiska ledningen (det råder ju en nära och ömsesidig samverkan mellan Världssionistiska organisationen och Världsjudiska kongressen, som är huvudorgan för de olika judiska församlingarna i olika länder) tidigt insåg att den s k judiska emancipationen (frigörelsen från judegettona med judarna som likvärdiga medborgare i olika stater i Europa) förutsatte sekulariserade samhällen och därmed måste man också - från ledande judiskt/sionistiskt håll - acceptera judar som agnostiker eller ateister såsom tillhörande "det judiska folket".

6. Förklaringen till att sekulariserade ateistiska judar ansluter sig till sionismen (som ju har judendomen som grundval och aldrig kan skiljas från judendomen) och accepterar bildandet av den judiska staten Israel och försvarar denna stat som en hjärtesak är främst psykologisk men även politisk och social:

Israel uppfattas som en trygghet mot "judeförföljelser". Nästan alla judar är stolta över Israel, även om de ofta oroar sig över att detta motsträviga Israel kan dra ofärd över sig självt ("förintas") och även över judar i "diasporan" (och framkalla en "ny våg av antisemitism"). Detta är ett outhärdligt tillstånd

- inte bara för palestinierna och för den arabisk-muslimska världen, utan även för hela den övriga världen som med denna oförlösta judiska dårskap kan dra in världen i ett nytt hett storkrig, sannolikt ett kärnvapenkrig (Israel, har som enda stat i regionen kärnvapenmissiler), ja, det är också en fara för judarna själva som är offer för sin egen vanvettiga mytologi, politiska mytologi.

7. Enda möjliga lösningen på detta problem (egentligen det gamla "judiska problemet") är att avslöja dem: att judarna inte är en nation och inte ett folk; därmed har de inte rätt att bilda någon judisk stat på ett annat folks bekostnad, att de inte är något "utvalt Guds egendomsfolk". Detta kan sekulariserade demokrater gå med på och att de inte är de kristnas hopp utan - som judendomens judar - är de kristnas svurna fiender (vilket ju de kristna från början länge också ansåg och hade klart för sig). Läs bara Apostlagärningarna och en del av Paulus' brev (Titus 1:10-14, i Thess. 2:14-16 - problemet med aposteln Paulus är att han samtidigt ville förbli jude, i Korintierna 9:19-21 o s v). Så länge man böjer sig för judarna och rättar sig i stort efter deras villkor, så har de övertaget och kan fortsätta att topprida omvärlden (främst den kristna och sekulariserade västvärlden).

Kanske behövs det en samlad psykiatrisk expertis för att i grunden ta itu med hela detta psykiska sjukdomskomplex som heter judendomen/sionismen/Israel?