Efter att Stockholms tingsrätt frikänt min bok, Vad är Israel?, och fällde 18 åtalspunkter i en dom förra året efter en 2 månader lång process är sionisterna i full fart inför den viktiga rättegången mot mig i Svea hovrätt den 4 september 1990. Rättegångens huvudsyfte är långt mer än att tysta mig och Radio Islam. Genom att sätta ett prejudikat vill sionisterna definitivt avskaffa yttrandefriheten i Sverige om den judiska makten i Sverige och om sionismen. Det är omöjligt för sionisterna att försvara Israel i en öppen och fri debatt! En fällande dom mot mig skulle medföra, att därefter endast en debatt helt på sionisternas villkor, vore möjlig. Sionisternas målsättning är således att definitivt och för alltid kväva det fria ordet i Sverige. Maktkoncentrationen - politiskt, ekonomiskt och massmedialt - i sionisternas händer här i Sverige går inte heller att försvara i en jämlik demokratisk och fri debatt. Alltså en judisk diktatur i Sverige.

Rättegången mot mig, som inleds den 4 september 1990 i Stockholm, och som kommer att pågå i fem veckor, kommer att få stor principiell betydelse långt utanför Sveriges gränser. Ja, det är ingen överdrift att se rättegången mot mig, som en vattendelare för demokratins framtid i hela Sverige. Tillbakavisas åtalet, är ett samhälle med fritt utbyte av idéer och åsikter fortfarande möjligt. Fälls jag, finns inte längre några spärrar för de judiska krafter som söker dra ned samhället i förtryck och totalitär diktatur. Syftet är inte bara att försvara sionisternas makt över Palestina men också deras mera kamouflerade makt i Västvärlden och naturligtvis också här i Sverige. För mig och Radio Islam så gäller saken inte bara att befria Palestina utan också att befria Sverige genom kampen för demokratin och för mera frihet, mera jämlikhet och mänskliga rättigheter för alla medborgare utan diskriminering. Yttrandefriheten, jämlikheten, i Sverige, hotas idag mest av det judiska världsfrimureriet. Sionisterna vill också i Sverige utöva den judiska israeliska modellen av en selektiv och rasistisk "yttrandefrihet" enbart för judar och deras agenter.

Vad rättegången handlar om, är rätten att fritt få föra fram sanningen och åsikter. Ingen har anklagat mig för att sprida osanna uppgifter. I allt väsentligt stödjer sig mina uppgifter på dokumentation från den part som nu uppger sig förfördelad, nämligen sionisterna. Ingen har heller anklagat mig för att syssla med nonsens eller prata strunt i oviktiga frågor. Temat för Radio Islam, boken Vad är Israel?, boken Israels makt i Sverige och boken Ett liv för frihet, är sionismens makt och mellanösternkonflikten. Jag har behandlat dessa och tillhörande relevanta frågor. Få seriösa personer tvekar att benämna dessa ämnen som ödesfrågor för dagens mänsklighet. Det gäller att försvara rättvisan, friheten, demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna mot maktens och orättvisans barbari.

Har jag då gjort mig skyldig till andra övertramp, som skulle motivera ett åtal? Har Radio Islam brutit mot reklamförbudet i närradion? Har jag framfört något, som kan vara sedligt sårande, eller som hotar rikets säkerhet? Eller har jag skadat enskilda personers integritet? Nej! Inga som helst anklagelser i den vägen har kunnat riktas mot mig!

Kvar står således att det enda jag har gjort är att säga sanningen. Jag har lyft fram sionisternas egna dokument i ljuset. För detta står jag åtalad! Jag vågade säga offentligt att "kejsaren är naken"!

För att hitta motsvarigheter till den kommande rättegången mot mig, får vi gå tillbaka till den katolska Inkvisitionen och dess motsvarande häxprocesser i det protestantiska norra Europa. I senare tid hittar vi samma utgångspunkter i den berömda Dreyfus-processen i Frankrike. Situationen vid tiden för Dreyfus-processen skiljer sig emellertid från vår på ett par avgörande punkter: på Dreyfus' tid fanns i Frankrike ännu fria domstolar och, framför allt, en fri press, som kunde förmedla information till allmänheten. Som bekant föreligger inte dessa förutsättningar i dagens västvärld. All makt politiskt, ekonomiskt, domstolsväsendet och speciellt massmedialt är koncentrerat i judarnas händer.

En aktuell rättsaffär i Frankrike visar i vilken miljö ett så kallat "yttrandefrihetsbrott" avgörs i vår tid. Om Sverige härvidlag skiljer sig från Frankrike är det avgjort till det sämre. Robert Faurisson var en forskare och högt aktad universitetsprofessor i Frankrike. I sin forskning kunde han på strikt vetenskapliga grunder visa att den dagbok, som föregivits vara skriven av Anne Frank, var ett uppenbart falsarium. Dessutom kunde Faurisson visa, att påståendena om att det i Tyskland funnits ett program för utrotning av sex miljoner judar, i gaskammare, saknade all grund.

Rent vetenskapligt kunde ingen motsäga Faurisson. Hans uppgifter var ju så väldokumenterade. Och allt hade nog varit gott och väl - bara Faurisson hade behållit sina uppgifter för sig själv. Men det gjorde han inte. Han sade sanningen offentligt. Då bröt givetvis helvetet ut: Sionisterna såg till att Faurisson sparkades från sin universitetstjänst. Han och hans familj misshandlades fysiskt, osv, osv - allt enligt sionistiskt recept. Givetvis släpades professor Faurisson inför domstol, inte en utan flera gånger. Men, trots enorma ansträngningar, och trots deras betydande inflytande över domstolsväsendet, lyckades sionisterna aldrig få Faurisson fälld för att ha spridit osanning. Däremot fälldes han för att ha framfört sanningen.

Faurisson-affären i Frankrike har utspelats under 80-talet och vi har långt ifrån hört sista ordet. En intressant aspekt är att en bildad fransman eller svensk inte kan förklara sig okunnig om den medeltida inkvisitionen, häxprocesserna på 1600-talet eller om 1800-talets Dreyfus-process eller om moderna diktaturer i andra avlägsna länder. Däremot kan en svensk i hög ställning utan vidare vara helt okunnig om den fortfarande pågående Faurisson- och Rami-affären! Och, det gäller ändå en av vår tids viktigaste rättsprocesser! Förklaringen är givetvis den totala medieblockad som sionisterna idag är mäktiga att styra och förvalta.

I Sverige har medierna i stort sett slaviskt följt sina sionistiska uppdragsgivares direktiv. Dvs helt tigit, eller lämnat grovt förvanskad information, om Faurissons och Ramis processer. Det kan nämnas att en judisk sionistisk författare, Per Wästberg, genast gick ut och brännmärkte Faurisson som "ökänd anti-semit"! Per Wästberg är nu inte vilken "författare" som helst. Han har länge varit ordförande i den Internationella PEN -klubben, dvs författarnas internationella intresseorganisation. Per Wästberg förfogade sålunda över ett oerhört kraftfullt vapen med vilket han kunde slunga sina lögner mot en försvarslös person. Vi ser här återigen ett exempel på hur sionisterna lyckats infiltrera internationella intresseorganisationer och förvandla dem till sina lydiga redskap. Som vanligt sker den sionistiska infiltrationen på högsta möjliga nivå!

Här skall dock nämnas att i allafall en svensk vågat uttala sitt stöd för yttrandefriheten i fallen Faurisson och Rami. Gissa vem? Jodå, Jan Myrdal. Vi tar av oss hatten! Den pågående hatiska sionistiska propagandakriget mot Myrdal i medierna är priset!

För att kunna förstå den kommande rättegången mot mig, måste man känna till Faurisson-processen. Det är ju i högsta grad samma obskyra krafter som driver de båda processerna! Som Radio Islam tidigare meddelat, så finns en sammanställning över Faurisson-affärens tidigare skede i den svenska tidskriften för Folkets Rättigheter, Nr 1, 1982. Tidskriften ges ut av FiB Kulturfronts jurister.

Sionisternas primära strategi är givetvis att tiga ihjäl rättegången mot mig. Offret skall strypas i tysthet. Vi har under våren och sommaren kunnat följa hur sionisterna förbereder sig. Ett knep för att kunna tiga om rättegången är att ge sken av att redan ha behandlat de frågor och ämnesområden, som kan komma att aktualiseras. En företeelse, som kan komma upp vid åtalet, mot mig är naturligtvis Islam. Och vad har vi kunnat se i massmedierna? Jo, mängder av artiklar och inslag om Islam! Sionisternas "fällande dom" mot Islam är "definitiv" och utan möjlighet till överklagande. Muslimerna ges inte ens rätt till genmäle i de av sionisterna styrda massmedierna. "Ingen skall således kunna påstå att något nytt och intressant" om Islam skulle kunna dyka upp under rättegången, och motivera uppmärksamhet i medierna. "Islam har ju redan behandlats ur alla tänkbara synvinklar!" Det är Radio Islam, som försökt behandla judendomen och sionismen ur en "annan" synvinkel, som döms nu! Sionisterna presenterar Radio Islams rättegång som enbart en fråga om antisemitism!

En "diskussion" om närradion skulle ju också kunna föranledas av en mastodontisk rättegång mot ett av närradions större program (Radio Islam är det enda närradioprogram som har förstått närradions roll som åsiktsradio). Men se! Också här har medierna preparerats! Massor av spalter har offrats på inslag om närradion. Se t ex DN under vinjetten "Närradion den nya Radion?" av den 29 juni 1989. Allt behandlas där, bara med ett undantag, Radio Islam! Radio Nova som har utnyttjat närradion för kommersiell reklam har försvarats frenetiskt av alla!

Vi börjar förstå att våra media-sionister får lära sig mycket på sina kurser hos den judiska kriminella maffiaorganisationen Anti-Defamation League i USA! De två "överrabbinerna" i Sverige är ju importerade från USA. Nog står våra massmedier väl rustade för att sitta med armarna i kors under rättegången mot Radio Islam!

Viktigast för sionisterna är att framstå som yttrandefrihetens hängivna och enda sanna garanter på detta vårt jordklot. Syftet är ju att vi, icke-judar, (gojer) skall bli så övertygade om sionistens "frihetslängtan" att vi betraktar själva ordet "sionist", som synonymt med den mest osjälviska kamp för yttrandefrihet. Och härav skall den eftersträvade effekten följa: Nämligen att, om sionisterna skulle tysta någon, så skall vi omedelbart se detta som ett nödvändigt försvar för vår heliga yttrandefrihet! Den sionisterna tystar, kan bara vara ett kryp, som i själva verket endast "är ute efter att ta friheten ifrån oss."! "Det börjar alltid med judarna", brukar sionisterna skriva.

I stort sett fungerar denna sionistiska svindel enligt planerna. Yttrandefrihet i dagens västerländska samhälle tolkas, som rätten för alla att framföra av sionisterna godkända åsikter. Medan varje kritik av sionismen är tabu-belagd. Kritik mot Islam kallas "yttrandefrihet", kritik mot judendomen kallas "antisemitism". Men riktigt lugna kan inte sionisterna vara. Av och till dyker det upp någon liten goj, som genomskådar maskeraden!

Hur har då sionisterna förberett sig inför rättegången mot Radio Islam, när det gäller att framstå som yttrandefrihetens sanna banérförare? Jo, som var och en kunnat konstatera, har aktiviteten varit stor. Praktiskt taget dagligen har vi genom de sionistkontrollerade massmedierna nåtts av budskapet om "yttrandefrihetens okränkbarhet."

Givetvis suger sionisterna på Rushdie-affären. Den 20 juli 1989 kan DN utropa att:"12 000 författare, förläggare, journalister och bokhandlare från 67 länder ställt sig i samma skottlinje, som den i februari 1989 dödsdömde Salman Rushdie." Det är alltså, enligt DN, fråga om modiga män och kvinnor, som vågar sina liv för yttrandefriheten. Dessa hycklare som själva inte skulle våga "häda" mot sionismen! Snarare vill man beklaga denna 12 000-hövdade fårskock, som låter sig utnyttjas av yttrandefrihetens verkliga dödgrävare! Hur många av dessa billigt köpta opportunister och hjärntvättade stackare skulle inte stödja Radio Islam, bara de fick veta sanningen?

Så har vi Kina. Sionisterna tar förstås varje tillfälle i akt för att utnyttja det nya förtrycket i Kina. I juni 1989 får regimkritikern Fang Lizhi tidningarna DN och danska Politikens "Frihetspris".

- Men snälla sionistorgan: när ger ni en palestinsk frihetskämpe ert fina pris? Vad tycker ni om Sveriges dissidenter och förtryckta i Radio Islam?!

Redan i juli 1989 är det dags igen. Nu har turen kommit till "svenska" PEN-klubben. Jodå, samma PEN-klubb, som på det internationella planet länge haft sionistagenten Per Wästberg till ordförande! Nu är man mycket oroad över att den nya kinesiska ledningen "inte visar tillräcklig respekt för yttrandefriheten." Drivna av sitt brinnande engagemang för yttrandefriheten travar en delegation upp till den kinesiska ambassaden i Stockholm. Givetvis under stor mediabevakning. Och vilka står där utanför ambassadens dörr? Jo, de välbekanta supersionisterna: t ex Kay Glans och Agneta Pleijel! Samma personer som hyllar Israel, dess ockupation och dess förtryck mot det palestinska folket i nu över 40 år och som nu med hyckleri fördömer "ockupation" av Kuwait och "diktaturen" i Irak!

- Men ni hycklande "frihetskämpar", varför kan inte era frihetslängtande hjärtan brinna någon gång för yttrandefriheten här i Sverige eller närmare till oss i Palestina? Kan vi inte få bara en liten förklaring på frågan:Varför tycks er hänförelse för friheten bli större ju längre bort från Sverige som "hotet" visar sig? Eller som ett arabiskt ordspråk säger, "kamelen ser inte sin egen puckel, den ser bara andras"! Och dessa kameler ser varken sin puckel eller den sionistiske ryttaren! Så har medierna gått på i sin tävlan efter att hitta hot mot vår heliga yttrandefrihet. Alla aspekter berörs. Den 19 juli 1989 slår DN för den s k Lex Bratt. Den 26 juli gör samma tidning ett stort uppslag med akademiledamoten Gunnel Vallquist, som konstaterar, att "I väst är rätten att uttrycka sig helig." - Men snälla Gunnel Vallquist. Du, som är så djupt engagerad i Din katolska tro. Förklara för oss varför inte jag ingår i denna Din helighet? För det är väl inte så krasst, att du lärt dig att pig-tjänst åt sionisterna betalar sig? En plats i den prestigefyllda Svenska akademin t ex? Och fri tillgång till att breda ut sig i sionisternas massmedier?

Priset tas av DN i en huvudledare den 5 juli 1989. För att bevisa sin totala kompromisslöshet, när det gäller yttrandefriheten, pläderar DN här för att också ge röst åt svenska rasister och Ku Klux Klan-liknande organisationer. Underförstått skulle DN alltså utsträcka rätten till yttrandefrihet till "de allra farligaste bland demokratins motståndare". Men vilka är det DN talar om här? Jo, i praktiken några stackars ungdomar, som DN givetvis inte har en tanke på att ge röst åt i sina spalter.

- Nej, vördade herrar på DN. Vi ska tro er, när ni också låter sionismens kritiker komma till tals. Varför inte börja med att ge mig min lagliga rätt till replik på de påhopp ni med jämna mellanrum gör på Radio Islam. Hittills har ni ju förvägrat mig denna lagliga rätt. Varsågoda! Så lätt vore det för er på DN att bevisa er brinnande hänförelse för allas vår rätt till yttrandefrihet! Om inte? Så kommer vi att fortsätta att betrakta er som lögnare och falska hycklare!

Vi måste allvarligt fråga oss vad det är för ett samhälle, som sionisterna har i beredskap åt oss? Att det är fråga om en totalitär åsiktsdiktatur står ju helt klart. Men hur långt planerar sionisterna att gå i sitt förtryck eftersom det är den judiska israeliska "rättvisan" som håller på att importeras till Sverige? Utvecklingen i Israel kan ge oss en fingervisning. Där har landets alla diplomater nyligen förbjudits att lyssna till information om PLO. Ja, ni läste rätt! Alltså ett förbud att lyssna! Munkavlen har alltså kompletterats med öronproppar! Vad blir då nästa steg i vårt framtida samhälle här i Sverige? Det rike, som skall förverkliga Sions kommande härlighet. Kanske en svart bindel för ögonen till oss alla?