 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
FAURISSON - INTERVJU
med Radio Islam
1991-04-14
|
Jag heter Robert Faurisson och är 62 år gammal. Jag är professor vid ett universitet i Frankrike och revisionist. Först vill jag framföra mina hjärtligaste hälsningar till Radio Islams lyssnare och speciellt till (dess ansvarige utgivare) Ahmed Rami. Ahmed Rami har bett mig besvara sju frågor om Holocaust och revisionismen.
Den första frågan lyder: Vad är revisionismen? Fråga nummer två: Hur förhöll det sig med gaskamrarna? Fråga nummer tre: Hur förhöll det sig med folkmordet? Fråga nummer fyra: Vad kan man säga om siffran sex miljoner? Fråga nummer fem: Är vittnena tillförlitliga? Fråga nummer sex: Berätta om de två revisionisterna Zündel i Kanada och Leuchter i USA. Och sista frågan (sju): Berätta om den senaste rättegången mot Er i Paris, 21 och 22 mars och i vilken domen kommer att kungöras den 18 april.
Jag ska nu försöka besvara dessa sju frågor.
Första frågan - vad är revisionism? Med revisionism menas att man reviderar, dvs omprövar, ett tidigare allmänt accepterat faktum. T ex: för länge sedan ansågs det allmänt som ett accepterat faktum att jorden var platt och att solen cirkulerade runt jorden. Men så kom vissa forskare att ta denna vedertagna sanning under revidering och fann då att jorden är rund och att det är jorden som cirkulerar runt solen. Vi har andra liknande exempel som: Nero satte eld på Rom. Detta är osant. Napoleon satte eld på Moskva. Detta är också osant. Ett annat exempel är att under första världskriget påstods det att tyskarna högg armarna av belgiska småbarn och att bulgarerna, som var allierade med Tyskland, gasade ihjäl människor i gaskamrar. Det är osant. Under andra världskriget påstods det att tyskarna gjorde sig skyldiga till ihjälgasningar. Det var vad den internationella militärdomstolen i Nürnberg slog fast 1945 och -46. I själva verket var det Sovjet som gjorde sig skyldig till detta brott. Ytterligare ett exempel: gasningar påstods ha skett i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen. Men 1960 slog historikerna plötsligt fast att det faktiskt inte skett några gasningar i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen. Däremot vidhöll man fortfarande att det förekommit gaskammare och gasningar i Auschwitz och på andra platser. Och så mera färska exempel på revisionism som visar hur nödvändig den är. Tänk bara på vad journalisterna skrev om Rumänien eller Timisoara eller om kriget i Persiska Gulfen. Den förste verklige revisionisten var en fransman vid namn Rassinier. Han var socialist och motståndsman och deporterades till Buchenwald. Men när han återvände upptäckte han att det florererade en mängd underliga historier om hans läger och om andra läger och han beslöt att göra en noggrann undersökning. Han sade sedan: "Vi har ingen rätt att överdriva eller fara med lögner även om det är mot människor vi hatar. Sanningen måste råda." Och han upptäckte att, visst fanns det deportation av judar t ex, koncentrationsläger fanns också. Gaskammare för desinfektion - ja; men gaskammare för att döda människor - nej. Han insåg att siffran sex miljoner dödade judar var rent nonsens och han sade, att det var väsentligt att ta reda på den verkliga siffran för döda och dödade - både judar och icke-judar. Han sade också att Zyklon B användes för desinficering och krematorier för att bränna döda kroppar. Han var den förste. Idag finns revisionister över hela världen.
Andra frågan - gaskamrarna: Människor tenderar att föreställa sig att vilket rum som helst kan användas som gaskammare att gasa ihjäl människor i. Detta är en absolut vanföreställning. Speciellt om man använder sådan typ av gas som Zyklon B eller cyanvätegaser. Människor blandar ihop självmord och olyckor med gas med avrättningar med gas och tror att det kan fungera på samma sätt. Om man vill ta livet av sig genom gasning, så kan det ske relativt enkelt men man kan också orsaka en omfattande olycka. Av alla vapen är gasen den mest svårhanterliga. Om man vill avrätta någon genom gasning vill man givetvis inte själv också bli dödad. Gör ett besök vid en amerikansk gaskammare i en fångvårdsanstalt. Här avrättar man endast en person åt gången. Och för att avrätta endast en person krävs extraordinära försiktighetsåtgärder. Lufttäthet är ett stort problem. Mycket komplicerat blir det om man t ex använder Zyklon B eftersom den häftar fast intensivt vid alla ytor och i synnerhet på människokroppar. Man behöver en mycket tät och stark dörr till en sådan gaskammare. Speciella rengöringsmedel behövs för att neutralisera gasen efter avrättningen. En läkare och två andra personer går efter avrättningen in i gaskammaren med specialgjorda gasmasker och man måste noggrant rengöra kroppen eftersom den i sig själv är förgiftad av gasen. Det är därför rent löjligt att påstå att man kunnat avrätta 2000 personer i en enda omgång med Zyklon B i Auschwitz speciellt när man dessutom påstår att medlemmar av Sonderkommandot sedan gick in där rökande och ätande, dvs utan gasmasker. Zyklon B är dessutom explosivt. Åtskilliga skäl talar för att gaskammare, för att döda någon människa, var en omöjlighet. Det är fysiska skäl, kemiska skäl, topografiska skäl, byggnadstekniska skäl m fl.
Tredje frågan - hur var det med folkmordet? Mitt svar är: det fanns absolut ingen policy för en fysisk förintelse av de europeiska judarna. Ingen order, ingen plan, ingen budget, inga instruktioner och inga vapen. Den s k "slutliga lösningen" var en territoriell lösning. Det s k Wannsee-protokollet säger uttryckligen att efter kriget skulle de överlevande judarna friges och börja ett nytt liv. Ett tag funderade tyskarna på Madagaskar som den "slutliga lösningen". Men genom kriget blev detta omöjligt, så de beslöt istället att isolera judarna så mycket som möjligt, som fiender till Tyskland, i koncentrationsläger och genomgpångsläger men aldrig i utrotningsläger.
Fjärde frågan - Siffran sex miljoner: I Nürnbergrättegången fick vi höra att sex miljoner judar hade dödats. Denna siffra är befängd. År 1979 kom historikerna överens om att siffran skulle betraktas som symbolisk, dvs falsk. Faktum är att många judar dog under kriget men många överlevde också. Se på alla dessa organisationer med överlevande! Frågan är vad man menar med många. Den frågan bör besvaras av dem som anklagar Tyskland. Och jag tror att det är möjligt att besvara den. Detta under förutsättning att vi får lov att arbeta i en ort med namnet Arolsen, vid den internationella spårningscentralen. Men det är inte tillåtet att resa dit och forska. Låt mig ta ett exempel: fram till april 1990 sades det att fyra miljoner människor, varav 90% judar, hade dödats i Auschwitz. Detta ristades t o m in i ett stort monument i Birkenau. Men i april 1990 beslöt myndighetern vid Auschwitz museum att avlägsna dessa inskrifter eftersom siffran, den officiella siffran från Nürnbergrättegången var överdriven och osann. Nu säger man att det är "kanske en miljon". Detta är revision. Detta är revisionism. Men det är inte det sista budet. Faktum är att jag på goda grunder kan tänka mig att kanske 150 000 människor dog i Auschwitz. Jag säger dog - inte dödades - förstås kan vissa ha dödats - men de flesta dog, främst i tyfus.
Femte frågan - vittnena: Många säger, "men vittnena då?" Jag kan då bara svara att vi har vittnen på allt möjligt- inklusive flygande tefat. Men varje jude, som överlevde Auschwitz, är ett levande bevis på att Auschwitz inte var något utrotningsläger. Många överlevande tror förstås på historien om gaskamrarna. Vissa judar, vissa, sade att de sett gasningar, men de blev aldrig ordentligt förhörda om dessa påstådda gasningar. Första gången någon av dem korsförhördes om detta var vid Zündelrättegångarna i Toronto 1985. Och tro mig, det blev en katastrof för dessa självutnämnda vittnen. Den berömde Rudolf Wrba sade om sitt nedskrivna vittnesbörd från Auschwitz, att det var en poetisk beskrivning och han kallade det t o m på latin, en 'licentia poetarum'. Det finns alltså inte ett enda vittne om dessa gasningar.
Sjätte frågan - vilka är Ernst Zündel och Fred Leuchter? Ernst Zündel är tysk. Han bor i Toronto. Han har gjort mer än någon annan för revisionismen. Och han har ställts inför rätta som så många andra världen över. Han blev dömd. Men hans två långa rättegångar 1985 och 1988 avslöjade mycket. De avslöjade t ex att den judiske professorn, Raol Hilberg, holocausthistorikernas främste, var totalt inkompetent. Han hade aldrig besökt ett läger, han visste inget om de s k gaskamrarna. Han hade nämnt att det fanns order från Hitler att döda judarna men då han ombads att visa upp dessa order blev han tvungen att erkänna att de inte existerade etc etc. 1988 sände Ernst Zündel, Fred Leuchter, en specialist från Boston på gaskamrar i amerikanska fängelser, till Auschwitz, Birkenau och Majdanek. Fred Leuchter skrev en 193 sidor lång rapport med kemiska analyser av prover tagna i dessa läger och analyserade i ett amerikanskt laboratorium. Resultatet visade att det fanns åtskilliga bevis för att det funnit desinfektionskammare i dessa läger. Men det fanns inga som helst bevis för att de föregivna gaskamrarna använts att gasa ihjäl människor i. Det senaste beträffande Leuchterrapporten avslöjade jag i Bryssel förra månaden. Vi hade då fått veta att myndigheterna vid Auschwitz museum låtit expertis från Krakow i Polen kontrollera Leuchterrapporten. Resultatet av denna undersökning resulterade i en bekräftelse av Fred Leuchters rapport.
Fråga sju - den senaste rättegången mot mig: Under tolv års tid har jag redan haft åtskilliga rättegångar, men det gör mig inget. Det enda som är viktigt för mig är sanningen. Nyligen antog man i Frankrike en lag som påbjuder 1 månad - 1 års fängelse eller 2000 - 300 000F i böter för den som ifrågasätter brott mot mänskliga rättigheter så som de definieras i Nürnberg -domstolen. Och det var därför jag blev stämd inför rätta. Jag gjorde då något mycket enkelt. Jag tog till rättssalen de 42 volymerna från Nürnbergdomstolen och jag sade: "Här har ni 25 000 sidor. Försök att finna ett bevis, ett enda bevis, på att det fanns åtminstone en gaskammare. Och försök därefter att finna ett bevis, ett enda bevis, på att folkmord begicks, dvs att det fanns en plan att fysiskt utrota judarna." Och jag visste att de inte skulle kunna finna ett enda exempel, ett enda bevis. Nürnbergdomstolen försökte nämligen inte ens att föra detta i bevis. Man förutsatte att det redan var bevisat. Så för mig har rättegångarna ingen betydelse. Jag kommer att fortsätta mitt arbete. Jag kommer att fortsätta forska i denna stora lögn om gaskamrarna. Det är f ö en mycket gammal lögn, c:a 75 år. Redan 1916 och 1917 påstods det att bulgarerna gasade ihjäl människor. Men 1920 kunde man konstatera att detta inte var sant. På 40-talet togs sedan denna gamla lögn fram igen som någon slags återvinningsteknik och man började påstå att tyskarna gasade ihjäl judar. Jag kan inte tänka mig att föra denna lögn vidare och jag bryr mig inte om ifall människor beskyller mig för att vara antisemit, nazist eller liknande. Jag är definitivt varken antisemit eller nazist.
Jag vill till sist säga följande: jag är optimistisk för revisionismen, men jag är pessimistisk för revisionisterna, för livet kommer att bli svårare och svårare för oss revisionister. Men jag ser revisionismen som den stora intellektuella händelsen i slutet av detta århundrade och jag lyckönskar Ahmed Rami och andra likasinnade, i Sverige och på andra ställen i världen, i deras kamp mot en stor lögn och i deras kamp för sanning, frihet och rättvisa.
|
