 |
- GB Shaw
Om sionisternas "nya världsordning"
|
|
Om sionisternas "nya världsordning"
|
|
|
Med anledning av årsdagen för det egyptiska folkets resning mot den korrupta monarkin (23 juli 1952) beviljades Ahmed Rami, korrespondent i Europa för den egyptiska tidningen AL SHAAB (Folket), år 1993 en intervju med den nu drygt 80-årige tyske generalen Otto Ernst Remer. Denne var under Andra världskriget en av de yngsta och berömdaste härförarna, som tillvann sig stor respekt också i motståndarlägret.
Intervjuaren Ahmed Rami blev som ung officer i marockanska armèn dömd till döden, beskylld för medverkan i den misslyckade kuppen mot kung Hassan II i juli 1971, men lyckades fly till utlandet. Här återges den mycket intressanta utfrågningen!
Rami: General Remer, vad anser Ni
om den "Nya världsordningen"?
Remer: Den "Nya
världsordningen" är tyvärr varken
världsomspännande eller ny. Det rör sig i det här
sammanhanget bara om en ny mask, bakom vilken döljer sig de
judiska organisationernas internationella makt. Deras spelregler
uppställdes efter Tysklands militära nederlag i Andra
världskriget.
I verkligheten var det judeorganisationernas maffia, som utgick
som segrare ur denna folkens kamp. Alla nationer, som under Andra
världskriget anslöt sig till allianserna mot Tyskland,
förlorade kriget tillsammans med dessa. De mot Tyskland
mobiliserade staterna tjänade nämligen, medvetet eller
omedvetet, judiska intressen och planer, som inte bara riktade sig
mot Tyskland utan också mot de islamska och arabiska liksom mot
de västliga folken!
Rövarkriget mot Palestina och upprättandet av staten
Israel som en följd av Andra världskriget var ingen
tillfällighet, utan resultatet av en sedan generationer
bedriven, metodisk planläggning. Det av judar grundade Sovjet
var den första stat, som officiellt erkände det
kolonialistiska Israel. "Sions vises protokoll" avslöjar
på det tydligaste de judiska organisationernas planer på
att upprätta sin i verkligheten tämligen gamla "Nya
världsordning".
Rami: Tror Ni inte, att det har
uppstått en helt ny situation efter Sovjetunionens sammanbrott
och efter gulfkriget?
Remer: Det nya ligger inte i
själva ordningen, utan i en rad utvecklingar, som är
oförmånliga för vissa sionistiska krafter. I den
situationen har regissörerna för den "Gamla
världsordningen" blandat kortleken på nytt, för att
kunna utnyttja förändringens vind.
Till nämnda utvecklingar hör, att de båda stora
förlorarna i Andra världskriget, Tyskland och Japan, vuxit
upp till supermakter, visserligen bara på det ekonomiska
området. På grund härav har det uppstått ett
slags ekonomiskt krig mellan de båda krigsförlorarna
Tyskland och Japan å ena sidan och USA å den andra. Det
är något nytt.
Samtidigt har den islamska revolutionen i Afghanistan tillfogat
det kommunistiska systemet i det forna Sovjet ett svårt slag.
Inför den här revolutionen måste det röda
Sovjetimperiet trots sin militära övermakt erkänna sin
oförmåga att besegra de islamska mujaheddin.
Ännu en helt ny situation uppstod i Iran genom den
islamiska revolutionen, som krossade den sionistiska
ledarställningen i själva landet och skakade dess
grundvalar i hela regionen. Ayatholla Khomeinys brev till Gorbatjov,
i vilket denne uppmanades att gå över till islam, var
mycket betecknande.
Något nytt är vidare den islamiska
väckelserörelsen och den ständiga maktförlusten
för de av Israel fjärrstyrda koloniala
ståthållarna i många islamiska länder. Vidare
uppstod ett nytt läge, då Irak var nära att göra
slut på det israeliska monopolet på atombomben i
Främre Orienten och genom brytandet av Israels teknologiska
hegemoni kunde hota dess makt över islamiskt område.
I fortsättningen måste utvecklingen av den så
kallade "islamiska bomben", som Pakistan lär arbeta med, leda
till en helt förändrad konstellation. Som en sista ny
utveckling kan jag nämna uppsvinget för några
länder, som judeorganisationerna saknar inflytande i.
Alla de här nya fenomenen har försatt de "Gamla
världsordningens" manipulerande makthavare i panik. De har
reagerat häftigt för att undvika den hotande förlusten
av deras makt över folkens öden. Utvecklingarna är
inte alls i deras smak.
De islamiska krafternas triumf i Afghanistan skänkte hopp åt de folk, som levde under sovjetisk dominans. Det återspeglades i uppkomsten av revolutionära oavhängighetsrörelser och ledde till det röda imperiets totala sammanbrott, till den tyska återföreningen, liksom till självständighet för de islamiska republikerna i södra delen av det forna Sovjet.
Rami: I dag beklagar många
krafter i den så kallade Tredje världen Sovjetunionens
upplösning. De tror, att det fortfarande vore bättre -
speciellt för de mindre länderna - med två
djävlar, som kämpar om makten, än med en djävul,
som härskar ensam. Vad anser Ni om det?
Remer: Sovjetunionen var rabiat
anti-islamisk. Den hade så när lyckats med att göra
ett nytt Palestina av Afganistan, och hade på alla sätt
försökt att rensa ut religionen i sina islamiska
republiker.
I USA är den judiska lobbyns enorma makt en
påfallande realitet. Sedan generationer tillbaka måste
alla USA-presidenter tävla om judarnas gunst för att
säkerställa sitt val, respektive återval. Läs
till exempel sionistiska böcker som "Den judiska paradoxen" av
Nahum Goldmann eller "Hammer", den judiske miljardären Hammers
självbiografi!
Hammers bolag "Petroleum Occidental" har väldiga arabiska
oljefält och oljekällor i sin ägo. Som bekant var den
här judiske penningmagnaten nära god vän med Lenin,
Stalin och alla de följande sovjetledarna. Som amerikansk jude
och kapitalist ägde han väldiga oljefält och
oljekällor i Sovjet!
Vet Ni, att under amerikanska inbördeskriget 1861-65
förverkligades en plan, enligt vilken två filialer av
samma judiska bank, Rothschildbanken, finansierade båda
sidorna? Filialen i Paris finansierade Sydstaterna och filialen i
London Nordstaterna!
Målet för den här strategin var att ruinera
båda parter genom att de måste bli hopplöst
skuldskrivna hos båda bankerna. Chef för filialen i London
var juden August Belmont Schonberg. Representant för filialen i
Paris var hans onkel, den judiske senatorn från Louisiana, John
Slidell. Den senare var samtidigt god vän med dåvarande
brittiske premiärministern, juden Benjamin Disraeli.
Det är välbekant, med vilken list de ledande judarna under loppet av sin historia ständigt har förstått att fördela rollerna i och för uppnåendet av samma sionistiska mål. För att inte falla offer för de här judiska intrigerna måste varje land ovillkorligen utveckla sin egen strategi till skydd för sin nationella säkerhet. Den senare får inte vara beroende av någon viss supermakts existens eller sammanbrott.
Tag till exempel Sverige eller Schweiz. Båda
länderna betecknar sig som öneutralaö och står
inte i konflikt med någon annan stat. Ingen del av deras
territorium är ockuperad av någon främmande makt.
Inte desto mindre håller sig båda länderna med egna
stridskrafter och driver en oberoende nationell
säkerhetspolitik, varvid de inte förlitar sig på
stöd från någon supermakt.
Sverige blev under båda världskrigen varken angripet
eller ockuperat av Sovjetunionen. Inte därför att det var
neutralt, utan därför att det på grund av sin
militära styrka endast skulle ha kunnat erövras till priset
av stora förluster för angriparen.
Den sovjetiska strategin bestod i att få kontroll
över de arabiska och islamska staterna genom de därvarande
kommunistiska partierna. Deras uttalade mål i Palestina var
exempelvis "människans befrielse", vilket på kommunistiskt
språk betyder, att människan blir kommunist.
Följaktligen skall alltså Palestina bli kommunistiskt,
vilket bara skulle innebära en annan form av judiskt
fjärrstyre.
Hur som helst så bar Sovjetväldet liksom varje annat
människofientligt imperium fröet till sin
förstörelse inom sig, något som inte heller de
små länder i Tredje världen, som i dag beklagar
Sovjets försvinnande, kan ändra på!
Rami: Hur bedömer Ni
gulfkriget?
Remer: Vad man kallar
"gulfkriget" var inte något krig eller någon strid
överhuvudtaget. Det utkämpades inga nämnvärda
strider vare sig till lands eller i luften eller på havet. Det
som förekom var en barbarisk massaker i form av ett ensidigt
angrepp.
Låt oss ta ett motexempel! När Argentina ockuperade Falklandsöarna, släppte Storbritannien löst ett krig för återerövring, men inte för nerslaktning av den argentinska befolkningen. USA däremot intervenerade inte för att "befria" Kuwait, som de påstod, utan enbart för att förstöra Irak, dess armé, stat, civilbefolkning, infrastruktur och ekonomi. Efter "kriget" och "befrielsen" klargjorde USA tydligt sina krigsmål: Iraks ekonomiska, teknologiska och industriella återuppbyggnad måste förhindras för de närmaste årtiondena!
Var och en vet, att Irak inte ens skulle kunna hota Amerika, om det hade kärnvapen. Saddam Hussein hyser varken någon hemlig eller öppet uttalad avsikt att angripa USA, vilket militärstrategiskt vore fullständigt omöjligt.
Det finns i normala fall överhuvudtaget inget konfliktämne mellan Irak och USA. Amerikanska ekonomiska intressen i egentlig mening hotades varken från irakisk eller persisk sida, och hotas heller inte i dag. Irak har inte planerat något krig mot USA, än mindre förklarat något sådant.
Varför har då Amerika mobiliserat sina egna och sina västliga och arabiska allierades krafter mot Irak? Svaret ligger däri, att Israel såg sina intressen, liksom sin ledande maktställning i regionen, hotade av Iraks växande styrka. Av denna anledning slog USA som en tjänst åt Israel till mot Irak. (Betecknande är vad förbundskansler Kohl yttrade vid en presskonferens i Vita husets trädgård den 16 september 1991: "Jag är något förvånad över, att man så angriper just den man (president Bush), som ända till ett krig, (Gulfkriget), som han tagit ansvaret för, har ställt sig och ställer sig solidarisk med Israel.")
Israel såg i Irak ett militärt hot mot sin hegemoni
över muslimerna i regionen. Därför mobiliserade det
som vanligt sina judiska propagandister, som kontrollerar de
västliga medierna. (Detta framgår redan av ett par rader i
den israeliska tidningen Ha'aretz den 13 januari 1991: "De judiska
lobbyisterna i USA är djupt engagerade i propagandaarbetet
för ett krig mot Irak."). Judeorganisationernas propaganda gick
mycket skickligt in för att överdriva Iraks militära
styrka. Därigenom ville man uppnå, att slaget mot Irak
skulle bli så förintande som möjligt.
I dag ser Israel ett ideologiskt och militärt hot i Iran. Judestaten försummar inget tillfälle att hetsa upp USA och Västern överhuvud liksom den kontrollerade allmänna opinionen i de västliga staterna mot Iran. Det är Israels mål att likvidera Iran, för att därigenom samtidigt krossa islam, de islamiska rörelsrna och varje motstånd mot den sionistiska världsordningens tyranni.
Rami: Föreligger det enligt
Er uppfattning en plan för att förstöra Iran, precis
som skedde med Irak under gulfkriget?
Remer: Som Ni vet, utgör
judarna numerärt en rätt så liten minoritet. All
deras styrka ligger i deras organisationers makt. Styrkan ligger
framför allt i dessa organisationers list och
manövreringsförmåga och deras skicklighet att sprida
historieförfalskningar med hjälp av sitt inflytande
över medierna.
Med de av sionisterna propagerade historieförfalskningarna
förslavar de icke-judarna andligen. Därvid utnyttjar de,
som jag redan nämnt, de av dem kontrollerade medierna som film,
press, TV, nyhetsbyråer, förlag och så vidare.
Dessutom kontrollerar de flertalet partier och politiska eller
opolitiska organisationer.
I det arabiska samhället verkar de israeliska agenterna ur
de judiska församlingarna som mikroorganismer, nämligen
inifrån, för att upplösa den folkliga organismen
genom att utnyttja dess svagheter. Under nuvarande
omständigheter spelar de islamiska rörelserna rollen av
antikroppar för att upprätthålla den folkliga
organismens hälsa. Den islamiska väckelserörelsen
övertar alltså rollen av livbojen, som räddar den
islamiska nationen från att drunkna i det judiska
upplösningsarbetets hav.
I era länder är det nuvarande politiska, kulturella och opinionsbildande ledarskiktet en produkt av västlig intellektuell och kulturell kolonialism, som är starkt judiskt präglad. De judiska underrättelseorganisationernas hegemoni i väster kan jämföras med sjukdomar som cancer eller aids. (Viktor Ostrovsky, "Mossad", Hoffmann & Campe, 1991, sidan 14: "Den israeliska underrättelsetjänsten kan räkna med en betydande och lojal understödspotential från de judiska församlingarna i hela världen. Detta sker genom det unika systemet med judiska frivilliga hjälpare.") I kroppen har inträngt fientliga celler, maskerade som kroppens egna antikroppar. Organismen förlitar sig på de förklädda försvarscellerna och blir därigenom hjälplöst utlämnad åt virusangreppet. Organismen dör.
Persiens islamiska system är den muslimska världens
enda legitima regeringsform, därför att det bygger på
folkets tänkesätt och utrycker dess vilja. Sudans
regeringssystem är inne på samma väg. Khomeiny kom
inte till makten genom någon armékupp, genom det nakna
våldet eller genom någon partisanrörelse. Hans
trumfkort var hans andliga kraft och det stöd han fick
från folket.
Det islamiska systemet i Iran har förblivit stabilt
även efter Khomeinys död och växlingen av personer och
grupper i ledningen, något unikt i den islamiska världen.
I motsats därtill utlöste schahens störtande
också ett sammanbrott av hans regim, hans konstgjorda statsform
och hans armé. Allt detta hamnade på historiens
avskrädeshög, och samma öde kommer också att
drabba de andra regimerna, som i dag härskar i den muslimska
världen..
Israel är väl medvetet härom. Det
försöker förtvivlat att hejda historiens hjul. Men
varje slag mot Iran eller de allt starkare islamiska rörelserna
kommer att öka de muslimska massornas vrede och få den
islamska revolutionens eld att flamma upp. Ingen kommer att kunna
hejda denna revolution.
Rami: Hur ser Ni som en av Andra
världskrigets stora härförare, som uppmärksamt
följer utvecklingen av den militära teknologin och
strategin, på framtiden för Islams militära makt?
Remer: De judiska organisationerna med sina statsallianser
förödmjukade det återstående Tyskland efter
Första världskriget. Vår nation blev lika
förnedrad som i dag de islamska folken. Man tvingade på
oss Versaillesdiktatet.
De segrar, som i början av 20-talet tillkämpades av Abd el-Krim (1880-1963, ledare för riffkabylerna, kämpade mot de spanska och franska ockupanterna och var från 1926 till 1946 i fransk landsförvisning och i franskt fängelse) i riffkriget mot fransmännen och spanjorerna, kändes som en tröst för vår generation. Jag minns hur min mor svärmiskt talade om Abd el-Krims hjältemod. Han var mycket populär i 20-talets av fransmännen förödmjukade återstående Tyskland. Senare fick jag förmånen och äran att personligen lära känna denne store arabiske hjälte och åtnjuta hans vänskap.
Det tyska folket igenkänner i sina historiska tragedier
överensstämmelser med palestiniernas och muslimernas
öde. Som ett resultat av Första och Andra världskrigen
har miljoner tyskar jagats ut ur sitt land och sina hem. Det
återstående Tyskland slets itu.
Än i dag håller speciellt polackerna ockuperade
stora tyska områden, som de tillerkändes av de sovjetiska
ockupanterna. I västra Polen existerar på sätt och
vis ett tyskt Palestina. Det blir kommande generationers uppgift att
återvinna de här områdena, precis som det är
intifada-generationens uppgift att befria Palestina.
Då Hitler insåg det gemensamma i problem och
intressen med de arabiska folken, föreslog han, att muftin i
Jerusalem, Mohammed Amin Husseini, skulle förlägga sin
uppehållsort till Berlin. Muftin mottogs i Tyskland som ett
statsöverhuvud. De förödmjukelser, som tillfogades oss
i Första världskriget, sporrade oss till stora
ansträngningar, och under Hitler utlöstes en nationell
pånyttfödelse. Under Hitler befriades Tyskland från
element, som sedan länge varit ansvariga för ett
försvagande av Tyskland.
Den tyska nationen hade under sin långa historia
ständigt på nytt klarat av att resa sig efter djupa fall.
Ända till kapitulationen 1945 kunde de oss tillfogade nederlagen
aldrig förstöra vår kulturella, folkliga och
civilisatoriska storhet och landvinningar.
Fram till 1945 har vi aldrig förlorat ett krig utan strid.
På bara sex år (1933-1939) lyckades vi med en
enastående kraftansträngning - uppburen av glädje och
tillförsikt - stampa fram en industri, ett lantbruk och ett enat
folk ur marken, på ett sätt som världen aldrig
förut hade skådat. Jag säger detta, därför
att en stark armé inte är möjlig utan en stark
ekonomi och industri, utan en avancerad teknologi och utan en
legitim, av folket uppbackad stat.
I dagens islamiska värld - bortsett från Iran och Sudan - hotas era citadell inifrån. Ni har knappt några legitima stater och legitima, folkviljan återspeglande konstitutioner. Man skulle kunna säga, att ni lever under den värsta formen av ockupation, den intellektuella, kulturella, mediala och ekonomiska ockupationen. Medvetet eller omedvetet är era ledare rena hantlangare åt den yttre fienden. Era arméer tjänar i dag försvaret av inte den islamiska nationen utan den härskande regimen. Motståndaren till arméerna i de islamska länderna är inte längre någon yttre fiende utan den islamska rörelsen och islam
I Israels ambassad i Tyskland verkar i dag dussintals
vetenskapliga och teknologiska öattachéerö, som
sysslar med vetenskapligt, teknologiskt och ekonomiskt spionage.
Detta tjänar till att trygga den rasistiska judestatens
säkerhet i Palestina.
I motsats härtill bedriver i de islamiska staternas
ambassader (utom Irans) hundratals polisspioner sitt ofog, som
består i att övervaka sina i Tyskland levande
landsmän. På så vis skall säkerheten för
de härskande regimerna i de islamska länderna
garanteras.
De belopp, som ges ut för dylika aktiviteter, skulle
räcka till för att hålla en hel palestinsk stad vid
liv. Det vore bättre att stänga alla dessa ambassader och i
stället använda pengarna till att försörja de
fattiga i de islamska och arabiska länderna. Den skada, som de
här ambassaderna åsamkar sina länder, överstiger
vida nyttan av dem.
Vad beträffar journalisterna och pressen i era
länder, så har de tyvärr blivit till papegojor, som
bara pladdrar på med den propaganda, som sprids av
judeorganisationernas så kallade "internationella
agenturer".
Jag talar härvid självfallet som en vän, som
önskar den islamiska nationen allt gott. Jag har i ett och ett
halvt års tid levt som politisk och militär
rådgivare åt det militära överkommandot och
presidenten i Egypten, från 1953 till 1955. Jag levde sex
år i Syrien och betraktar den islamiska jorden som mitt andra
hemland.
Det gör mig ont att behöva vara med och uppleva
förnedringen och orättvisorna, som nykolonialismen och de
av den installerade regeringarna tillfogar den islamska nationen.
För inte så länge sedan läste jag om de
militära rådplägningarna mellan USA och Egypten och
blev högeligen förvånad över att den egyptiska
armén ska köpa begagnad militär materiel från
den amerikanska armén.
Det av den egyptiska delegationen framlagda arbetspapperet betonar, att den egyptiska arméns uppgift skulle ligga i att hjälpa USA med att "trygga freden och stabiliteten i regionen"!! Vilken stabilitet?? Alldeles uppenbart är Egyptens motståndare inte längre Israel, utan islam, Iran och Sudan! Hur är det möjligt, att den islamska världen har sjunkit ner till denna låga nivå av dekadans och förnedring?
Ibland kan jag knappt tro på rapporterna om den
väldiga klyftan mellan de härskande i de islamska
länderna och deras folks ambitioner och strävanden. Den
islamska nationen förtjänar en bättre lott, en
ärofullare plats bland folken och ledare med större
förmåga. De islamska staternas rikedomar ligger i
kassaskåp tillhörande de judiska banker, som finansierar
Israels statsbudget och näringsliv.
Era hjältar, era stora personligheter sitter i
fängelse eller lever i landsflykt. Förrädarna njuter
av sin makt och bestämmer över ert öde. Era
arméer har blivit till instrument för bibehållandet
av "stabiliteten" och "freden", det vill säga för skydd
åt de israeliska ockupanterna och turisterna, medan
motståndskämparna betraktas som "terrorister" och
"extremister". Förräderi omtolkas av era medier till
"klokhet" och "diplomati", principtrohet till "extremism".
Framtiden blir frukten av våra handlingar i dag.
Därför ser jag ingen annan utväg ur dagens allvarliga
läge än upprättandet av ett sant islamiskt
samhälle och en islamisk stat i varje muslimskt land, liksom
förverkligandet av de islamiska staternas politiska och
ekonomiska enhet. Skapandet av en stor och stark stat på
grundval av en kulturell och social islamisk revolution är den
ovillkorliga förutsättningen för att kunna möta
de utmaningar, som ni ser framför er.
Rami: För närvarande
kan man i väst se en våg av rasism, som huvudsakligen
riktar sig mot araber och muslimer. Hur förklarar Ni detta
fenomen, som har tilltagit i häftighet under de senaste
åren?
Remer: Först en sak: Jag
önskar inte, att våra islamska vänner som papegojor
pladdrar efter tramset i de sionistiska medierna. Frontlinjerna
går inte mellan den islamska världen och väst. Det
är en önskedröm för Israel, judeorganisationerna
och deras medier att kunna inbilla den västliga
allmänheten, att islam skulle vara en fiende och ett hot mot
väst, och att judarna bara skulle vara förtruppen till en
anti-islamisk krigsmakt till Västerlandets försvar.
Islam är en världsreligion, som står öppen för alla människor. Judendomen däremot är uteslutande avsedd för judarnas rasistiska folkgrupp, "det utvalda folket". Hetsen mot islam är de judiska organisationernas propagandataktik, som på sin tid tjänade till att vinna allmänheten för ett krig mot Irak. Samma taktik användes i dag för att hetsa mot Iran.
Tyvärr finns det inga islamiska medier, som är
jämbördiga med de judiska. Det föreligger ett
trängande behov av att skapa ett institut för skolning av
islamiska journalister, som har studerat vår epok, den
västliga världens geopolitiska karta och våra dagars
problem mer än 600-talets. Era institut för
journalistutbildning och ert islamiska Al-Azhar-universitet är
ännu inte vuxna sin uppgift att smida ihop en bildad islamisk
kader.
Kriget mot judeorganisationerna är ett totalt krig, som
måste föras på det andliga, mediala, vetenskapliga,
kulturella och politiska planet. Judeorganisationernas
ledarställning på detta område i väst
utgör grundvalen för deras styrka. Judendomen har aldrig
själv fört ett verkligt krig och aldrig tillkämpat sig
seger med egna medel.
Vid erövringen av Palestina har de kunnat utnyttja
Väst, inte därför att människorna i de
västliga staterna älskar judarna, utan därför att
sionisterna på det noggrannaste har studerat mentaliteten och
de politiska systemen i Väst. Det har gjort det möjligt
för dem att komma underfund med hur Väst kan låta sig
ockuperas och styras. I fråga om de arabiska ledarna (som Anvar
Sadat) gick de till väga på samma sätt, varigenom de
utan strid fick tillträde till den islamiska världen. De
kunde få ett helt land under sin kontroll utan att ens ha
avfyrat ett enda skott.
Låt oss inte vilseledas av judeorganisationernas
lögnpropaganda. Den verkliga fronten går mellan gott och
ont, mellan rätt och orätt, inte mellan islam och
Väst. Om de islamiska medierna vore jämbördiga med de
judiska, så skulle de flesta människor i Väst vara
övertygade om den islamiska sakens rättmätighet. De
skulle ställa sig på rättvisans sida, inte på
den sionistiska orättvisans.
"Satansverserna" av Salman Rushdie och "Inte utan min dotter"
av Betty Mahmoudi är raffinerade propagandaalster. De
tillverkades i viss mån på beställning. Båda
finansierades och publicerades på judiska förlag. Deras
stil är attraktiv och lättbegriplig. De spriddes i
Västvärlden i miljonfaldig upplaga och innehåller
förljugen propaganda mot islam och muslimerna.
Om en bok med liknande innehåll skrevs mot judarna, skulle författaren och utgivaren omedelbart sättas inom lås och bom. Böcker av det här slaget har tillsammans med den judiska propagandan i medierna spelat en stor roll vid uppammandet av det anti-arabiska och anti-islamiska rashatet.
Mossad-agenterna begår eller organiserar
våldsdåden mot utlänningar i Tyskland och på
andra håll i Europa för att fläcka ner tyska folkets
rykte och odla fientlighet mellan tyskar och muslimer. Jag vill
fästa uppmärksamheten på att det i Rostock finns fler
judar från före detta Sovjetunionen än turkar, men de
våldsamma övergreppen riktar sig inte mot judar. Den
rasistiska propagandan är en uppfinning av de judiska
organisationerna.
Naturligtvis har den ekonomiska krisen, den grasserande
arbetslösheten och inflödet av utlänningar till Europa
åstadkommit ett klimat, som gynnar en vaksamt avvärjande
hållning från den inhemska befolkningens sida. Det
är helt normalt. I det läget ligger den enda lösning,
som bevarar muslimernas och arabernas värdighet, i ett
återvändande till hemländerna. På det viset kan
de sätta punkt för sin ovärdiga landsflykt och
medverka till att befria sina hemländer från tyranni och
korruption.
De där härskande tyrannerna är huvudorsaken till
att miljoner muslimer har flytt från fattigdom, orättvisor
och korruption. Emigrationen till Väst är för er en
förlust, eftersom också många utbildade och kreativa
människor, som ni har stort behov av, går förlorade.
Problemet med emigration till Europa är följden av era inre
ekonomiska, politiska och sociala svårigheter. Dem kan ni inte
bemästra genom att exportera miljoner av era söner och
döttrar till Europa.
Intensifieringen av utvandringen till Västeuropa kommer
inte att förbättra utan försämra ert anseende och
inkräkta på er nationella värdighet. I det
förgångna blev ni koloniserade, därför att ni
var koloniserbara, på grund av er dekadans och inre
upplösning. I dag är det en av era förnämsta
plikter att skaka av er kolonialismen och övervinna
förnedringen och dekadansen, som nästlat sig in i era
hjärtan.
Vad som inträffade i Iran var inte bara en förvandling av regeringsformen utan också en förändring i det iranska folkets medvetande. När det reste sig och övervann sin fruktan och passivitet, flydde schahen omedelbart som en skrämd hund. Era korrupta regimer är bara toppen på en pyramid av korruption och dekadans. Också kolonialismen kunde bara tränga in hos er på grund av er inre murkenhet.
Er svaghet är Israels styrka. Om islam och muslimerna
vaknar, kommer jorden att skälva under fötterna på
israelerna och de judiska organisationerna i världen och deras
herravälde över Väst att skaka i sina grundvalar.
Sök efter er styrka i ert eget inre!
Rami: Vilken möjlig
lösning ser Ni på det palestinska problemet?
Remer: Er generations huvuduppgift består i att inta en
sund och ärlig position i palestinafrågan. Kapitulationen
för israelerna är ingen lösning utan ett
förräderi mot kommande generationer. Om ni inte kan
tillkämpa er segern i dag, då är det minsta ni kan
göra att inte villkorslöst kapitulera. I stället
för att ge sig gäller det att arbeta seriöst och skapa
de ekonomiska, politiska och sociala betingelserna för den
framtida segern.
Först gäller det för er att besegra tyranniet
och korruptionen i era egna hjärtan! Ni måste veta, att er
egen återhämtning betyder Israels svaghet. Sovjetunionen
bröt samman som en murken byggnad, medan tyska folkets vitalitet
förblev oförändrad i sin kärna och
förmådde att leda oss tyskar till ständigt nya
framsteg.
Islam började på 600-talet som en kulturell, andlig
och reformatorisk kraft gentemot den tidens supermakter. Islams
militära styrka blev då en följd av deras andliga
styrka. Den enda sanna lösningen på den palestinska
frågan ligger i det palestinska folkets återvändande
till sitt hemland, i grundandet av ett riktigt Palestina, som kan
sätta de judiska usurpatorernas stat på plats. Varje med
våld påtvingad lösning, varje orättvis fred
kommer att förkastas av framtida generationer.
De härskande regimerna i den arabiska och islamiska världen kan liknas vid ett kadaver. De har gått under på grund av sin svaghet. Framtiden tillhör de islamiska krafterna. Hamas och Jihad (två icke-korrupta islamiska rörelser) utgör det islamiska svaret på den sionistiska utmaningen. Vad som för närvarande sker i era länder är följande: Era ledare är politiskt slut. I stället för att avgå med hedern behåll klamrar de sig envetet fast vid makten och försöker att dra med sig sina folk ned i avgrunden.
Rami: Hur bedömer Ni FN?
Remer: Världen
behärskas i dag utan konkurrens av USA. Det betyder, att den som
kontrollerar USA, kontrollerar världen. Nu regerar de judiska
organisationerna i Amerika. FN i sin nuvarande form är ingenting
annat än ett verkställande organ för Israels och de
judiska organisationernas världsomfattande strategi. Israel med
sin judiska lobby i USA bestämmer över USA:s inre och yttre
politik.
Det här verkställande organet ställs nu
inför problemet med Japans och Tysklands uppstigande till
ekonomiska supermakter, vilket rimligtvis borde säkra dem en
ständig plats i säkerhetsrådet. I det fallet
uppkommer självfallet också frågan om
vetorätten. Kommer Tyskland och Japan att få den eller
inte? I varje fall består FN:s roll i sin nuvarande gestalt i
att förläna den amerikanska världshegemonin an
anstrykning av laglighet.
Jag har läst, att en av de huvudkvalifikationer för
posten som generalsekreterare, som Boutros Ghali hade med sig skulle
ha varit, att han är gift med en judinna! Om exempelvis Israels
direkta intressen i Bosnien hade varit berörda, då skulle
de Förenta Nationerna, som ju är underställda USA, ha
slagit till för länge sedan, som skedde i gulfkriget. Men
eftersom det i Bosnien - liksom i Palestina - enbart handlar om
slaktade muslimer, har Förenta Nationerna inte rört ett
finger. Jag fick nyligen genom en fransk TV-sändning veta, att
95% av de i hemlighet till serberna levererade vapnen kommer
från israeliskt håll!
Vilka ämnen diskuterades vid de sju ekonomiska
stormakternas konferens i Tokyo? USA-presidenten Bill Clinton,
Israels springpojke, förklarade, att han vid konferensen
tänkte ta upp isoleringen av Iran och Sudan, liksom
stävjandet av den islamiska faran. Han skulle kräva av
Tyskland och Japan, att de deltog i den politiken.
Vad Francois Mitterand beträffar, så tillkännagav denne, att han hade lovat Israel att vid konferensen ta upp frågan om upphävande av den arabiska handelsbojkotten gentemot Israel. Och John Mayor lovade i ett uttalande, att han skulle understödja vilka aktioner som helst mot den islamiska faran!
Man ser alltså, att det i de ekonomiska stormakternas
förnäma klubb framför allt rör sig om vasallernas
trohetsförpliktelse gentemot Israel och de judiska
organisationerna. Denna krypande underkastelse under judendomen tar
sig uttryck i bekämpande av islam! Frankrike och USA har helt
officiellt tillförsäkrat Algeriets, Tunisiens och Egyptens
regeringar, att de skall stödja dem i deras kamp mot
islamisterna.
Under Bushs sista ämbetsår skänkte USA Israel
ytterligare 10 miljarder dollar, för att finansiera den judiska
invasionen från det forna Sovjet till Palestina. Redan sedan
lång tid tillbaka ställer USA årligen minst 3,5
miljarder dollar till förfogande, vartill kommer alla dessa
militära leveranser, som säkrar Israel en militär
överlägsenhet gentemot alla islamiska länder
sammantagna!
Som tysk skäms jag över att mitt land böjer sig
för det amerikanska trycket och varje år kastar åt
en stat, som under Andra världskriget ännu inte existerade
och följaktligen på inget sätt led någon skada,
ungefär 3 miljarder Mark som så kallad gottgörelse.
Enligt de Tyskland ålagda villkoren måste vårt land
ända till år 2030 leverera ytterligare 37 miljarder
D-mark, för att inte tala om "lånen", som mestadels
omvandlas till gåvor!
Tyskland har också till 72% finansierat Israels
infrastruktur. Detta bekräftar Nahum Goldmann i sin bok "Den
judiska paradoxen". Goldmann var länge president för den
judiska världskongressen. I sin bok skryter han fräckt med
att ha lurat av Tyskland miljarder D-mark, och det genom list,
utpressning och lögnhistorier.
Varje år måste de tyska kommunerna inbjuda och bespisa över 20.000 judar från USA, Israel och andra stater. Varje judisk turist kostar de tyska skattebetalarna gott och väl 20.000 D-mark. Och detta i en tid, då ekonomiska problem och arbetslöshet oroväckande ökar och tyskarna måste lida svårt under lågkonjunkturen!
Rami: Varför beviljar
Tyskland Israel och judarna ett sådant ekonomiskt
understöd?
Remer: Judarna har berikat sin
religiösa skatt av legender med det falska
påståendet om mordet på 6 miljoner judar, som till
största delen skulle ha avlivats i tyska "gaskamrar".
Fastän antalet judar i det område, som låg inom
räckhåll för den tyska krigsmakten inte uppgick till
mer än 1,5 miljoner, lyckades de judiska organisationerna med
hjälp av de av dem kontrollerade medierna förvandla sitt
lögnaktiga påstående till "ett allmänt bekant
faktum". De påstådda gaskamrarna i Auschwitz är bara
en av de många judiska propagandlögnerna mot Tyskland.
Som en av de ansvariga härförarna under andra
världskriget fastställer jag kategoriskt, att vår
armé aldrig har mördat någon enda människa i
gaskamrar. Som välinformerad general fick jag reda på att
Hitlers plan bestod i att befria Europa från
judeorganisationernas hegemoni.
Judarna skulle överflyttas till Östeuropa och
Ryssland, och i Sibirien hade redan en judisk stat bildats. Hitler
avböjde bestämt ett förslag från de sionistiska
organisationernas sida, som gick ut på att ingå en
allians mellan nationalsocialister och judar med syftet att
främja judarnas utvandring till Palestina.
Vi får framför allt inte glömma, att det var de
judiska organisationerna, som flerfaldiga gånger mellan 1933
och 1939 förklarade Tyskland krig. De värnlösa
kvinnornas, barnens och soldaternas förluster i människoliv
var mer än hundra gånger högre än judarnas.
Under Andra världskriget blev det ungefär 55 miljoner
krigsoffer.
Ingen folkgrupp utom judarnas ställer sådana fräcka gottgörelsekrav som judarna. Den judiska utsugningspolitiken gentemot det tyska folket framstår som en fortsatt provokation för våra nationella känslor, liksom för vår mänskliga värdighet, speciellt då vi vet, att hela den hjälp, som vi beviljar Israel, utgör ett bidrag till den israeliska krigsansträngningen mot det palestinska folket och mot den islamiska nationen. I dag har Israel över 200 atombomber, som speciellt framställts för att förinta muslimer.
Finns det i den islamiska världen en ledning, som har
utarbetat någon strategisk plan för att garantera den
nationella islamiska säkerheten inför denna fara, som hotar
varje muslim? På Nassers tid fanns det allvarliga
strävanden att utarbeta en gemensam arabisk plan till garanti
för den nationella säkerheten gentemot Israel.
I dag däremot ser man inget annat än arabisk
osämja och arabiska arméer, som ser sin uppgift i att
skydda den härskande regimen till priset av ett samarbete med
fienden.Efter Nasser har för första gången ett antal
arabiska stater företagit en gemensam militär operation -
under amerikansk-judisk ledning under gulfkriget, varigenom ett
islamiskt land förstördes!
Där det inte finns någon frihet och ingen av folket
legitimerad regering, där inga civiliserade politiska spelregler
gäller och där statsterrorismen rasar, där
återstår ingen annan väg till förverkligandet
av politiska förändringar eller till uttryck för
viljan att genomföra dem än att visa det despotiska
statsvåldet sin egen spegelbild.
Låt oss ta exemplet Sverige! Den nationen känner
inte i lika hög grad till samma svåra problem de i den
islamiska världen (dekadans, korruption). Ändå
får befolkningen välja sin regering vart tredje år.
Den islamiska nationen kämpar med jättestora
svårigheter, men har också stora möjligheter.
Problemen måste kunna diskuteras i en öppen,
frimodig debatt. En av huvudorsakerna till den hos er rådande
dekadansen är nämligen det politiska tyranniet, som
undertrycker varje fri diskussion. Ingenting är farligare
än en dum tyrann. Hur många sådana dumma tyranner
finns det i era länder?
Rami: Vilket personligt budskap
har Ni till AL SHAABs läsare?
Remer: Jag hälsar genom tidningen AL SHAAB det sympatiska, storslagna egyptiska folket, hos vilket jag tillbringat en härlig tid som gäst under revolutionsperioden! Sedan de åren har jag alltid uppmärksamt följt Egyptens och dess folks öde.
I Egypten har ingen av de på varandra följande
regeringarna fullständigt lyckats undertrycka pressfriheten.
Detta inte på grund av de regerandes
"människovänlighet", utan därför att friheten
inte är något skänkt utan tillkämpat. I Egypten
spelar journalisterna - i dag alldeles särskilt AL SHAABs - en
oerhört viktig roll i fråga om folkets upplysning,
klargörande av begreppen och kampen mot korruption och
förräderi.
Till varje frihetligt och legitimt system av regering hör
en opposition och en oppositionell press. Den fria pressen kan till
och med vara till nytta för en intelligent diktator, genom att
den hjälper honom att se de negativa aspekterna av hans
regering, vilka skulle förbli dolda för honom utan en
modig, öppenhjärtig och konstruktiv opposition.
Existensen av tidningen AL SHAAB, dess åsiktsfrihet och
dess fortbestånd är en heder för president Mubaraks
styre och bevisar, att det ännu finns hopp om att kunna
förbättra situationen i Egypten utan våld och
inbördeskrig.
Den islamiska nationens situation är på det
intimaste förknippad med Egyptens. Dess framsteg och bakslag
återspeglas i hela den muslimska världen. Det egyptiska
folket förde från 40-talet till 60-talet den
antikolonialistiska kampen från Kairo. Men efter Nassers
död och Sadats kapitulation har kapitalismen gripit över
på hela den islamiska världen.
I dag håller den islamiska rörelsen
motståndets fackla högt. Den facklan lyser klarast i Iran
och Sudan. Egypten kommer nog snart åter att inta den position
som tillkommer det i kampen för frihet, människovärde
och rättvisa!
AL SHAAB: Vi tackar vår vän, general Remer för att han beviljat oss denna intervju!
General Remer och Ahmed Rami, år 1993
Intervju med
general Remers fru
General
Remer är död !
Till Radio Islams sidor på andra språk