HISTORIA - RADIO ISLAM:Vad är Israel? Ahmed Rami Del 2

Angreppen på Gunnel Jonäng (c) för hennes nyttiga och tankeväckande artikel i Dagens Nyheter den 15 november 1987 med rubriken "Vakna upp i Palestinafrågan" (i två artiklar), dels av Alf Svensson (kds), dels gemensamt - över blockgränserna - av Margareta Fogelberg (fp), Ann-Catrin Haglund (m) och Oskar Lindkvist (s), kan den i Palestinafrågan varmt engagerade och kloka Gunnel Jonäng själv besvara. Men då hennes vedersakare framför en mängd oriktigheter som förvränger verkligheten är det av allmänt och principiellt intresse att korrigera dessa.

Hur man än ser på den judiska staten Israel - positivt, välvilligt kritiskt eller negativt - kvarstår ändå vissa fundamentala fakta om denna stat som gör den mycket speciell och som man inte kan förbigå, därest man vill hålla sig till sanningen och skall kunna föra en meningsfull debatt om skilda uppfattningar om hur en fredlig lösning på denna Mellanöstern-konflikt bäst skall kunna uppnås. Alltså, om staten Israel bör man rimligtvis erkänna följande:

1. Israel är en stat som är uppbyggd på en myt om att Gud (enligt Bibeln) skall ha lovat ett visst folk, Abrahams och de andra patriarkernas ättlingar (vilka judarna/sionisterna säger sig vara) rätt till ett visst land, Palestina. Alla Israels ledare från David Ben-Gurion till Menachem Begin och Yitzhak Shamir, har bekräftat detta.

2. Israel är en inkräktarstat, alla judar från hela världen har automatiskt medborgarskap i Israel, inte en invandrarstat som USA av folk av olika etnisk härkomst och olika religiösa trosbekännelser från hela världen.

3. Israel är en stat som i samband med dess självsvåldiga bildande 1948 fördrev med våld och terror bortåt 800 000 av landets egna invånare för att därmed snabbt förvandla judar från en minoritet till en maktfulllkomlig majoritet. Före Balfour-deklarationen och den judiska invasionen 1917, var judarna bara 8% av Palestinas befolkning.

4. Israel är en stat som förnekar de kvarvarande av landets ursprungliga invånare deras existens - de är "bara araber bland andra araber" som bör med lock och pock förmås att ge sig av. Premiärminister Golda Meirs uttalande "det finns inga palestinier" är beryktat och symptomatiskt för den sionistiska inställningen.

5. Israel är en stat som formellt är en demokrati av västerländsk parlamentarisk typ, fastän enbart för den judiska befolkningen, den arabiska befolkningen har i "själva Israel" mycket begränsade demokratiska fri- och rättigheter och i de ockuperade områdena på Västbanken och i Gaza "saknar den inhemska arabiska befolkningen alla demokratiska fri- och rättigheter medan den därvarande judiska befolkningen åtnjuter dessa rättigheter". Det bör dock noteras att med dessa inskränkningar och diskrimineringar kan Israel inte göra skäl för att respektera de grundläggande demokratiska värdena. När Israel åberopar sig på att landet befinner sig i krigstillstånd eller inför hot om krig, så återfaller detta på Israel som under de senaste 20 åren vägrat att återlämna de ockuperade områdena till palestinskt självstyre.

6. Israel är alltså i sak inte en demokratisk stat utan - vad sionisterna erkänner öppet - en judisk stat, varvid "judisk" skall tolkas som både en viss nationell etnisk grupp och som en viss nationalreligiös tillhörighet. Därmed är "den judiska staten Israel" inte öppen för alla folk och trosbekännare som landets medborgare, endast för "judar".

7. Israel är en stat som öppet trotsar alla FN-resolutioner som går dess inskränkt nationella intressen emot - på samma sätt som Sydafrika, som dock uteslutits från FN.

8. Israel är den stat som är den mest militariserade i hela världen - ingen stat har tillnärmelsevis så stora militärutgifter per capita som Israel med bortåt 3,6 miljoner judiska israeler.

9. Israel är en stat som inte bara är utrustat med de mest avancerade konventionella vapen, utan Israel förfogar

även över en hemlig kärnvapenarsenal sedan drygt 20 år, vilket avslöjats av den israeliske kärnvapenteknikern Mordechai Vanunu.

10. Israel är en stat som utan ofantlig ekonomisk hjälp utifrån skulle gå i konkurs inom en månad. Israel får miljarder dollar årligen, dels från USAs regering, som ger större bidrag åt staten Israel än åt USAs alla 50 delstater tillsammans, dels från den västtyska regeringen, inalles bortåt 130 miljarder D-mark som gottgörelse för det nazistiska Tysklands brutala judepolitik för över 40 år sedan, dels från privata sionistiska insamlingar i olika länder vilka årligen uppgår till miljardbelopp (och i USA är avdragsgilla på deklarationen).

11. Israel är en stat som i praktiken utövar apartheid eller "rasåtskillnad" genom att särskilja judar från icke-judar och på skilda sätt diskriminerar den senare gruppen (som palestinier, muslimer liksom kristna).

Alf Svensson i sin DN-artikel ger sig hän åt de ständigt återkommande myterna i den sionistiska propagandan: myten om ett Israel som "Mellersta Österns enda demokrati", myten att Israel utsatts för angreppskrig, myten att Israel utsätts för terror, inte det fördrivna och förtryckta palestinska folkets befrielsekamp, myten att befolkningen på Västbanken och i Gaza fått det bättre under israeliskt militärstyre. Myten om Israels rätt till "säkra gränser" (men var skall dessa gränser dras när Israel vägrar palestinierna deras nationella existensberättigande och när Israel gör sig till fiende med alla grannstater genom bombangrepp på värnlösa civila i flyktingläger, det förbigår Alf Svensson).

Vad så gäller trion Fogelberg, Haglund och Lindkvist i deras fasta förvissning om att jordansk lag gäller på Västbanken. Den som tror att så är fallet känner inte till fakta. Om jordansk lag fortfarande gällde i sin helhet skulle inte expropriering av mark och vatten kunna ske, den förbjuder nämligen sådan försäljning för att skydda medborgarnas långsiktiga intressen. På Västbanken gäller inte jordansk lag utom i vissa rent civila instanser, som ingående av äktenskap

o dyl. I själva verket gäller ingen lag i de ockuperade områdena utan Israel begagnar sig av än den ena än den andra efter behov. Ibland hänvisas till israelisk lag, ibland till de gamla ottomanska lagarna t o m. I praktiken är det mer än 1 200 militärorder som styr det dagliga livet. Vissa av dessa är baserade på de undantagslagar som infördes under den brittiska mandatperioden 1945. Det kan t ex ges kollektiv bestraffning genom hussprängning, vilket borde vara känt för svenska riksdagsledamöter.

Sverige erkänner israelernas rätt till en egen stat inom säkra och erkända gränser, sägs det vidare. Men vilka är egentligen "säkra och erkända gränser"? Staten Israel har från FNs första delningsplan 1947 ständigt flyttat fram "sina" gränser och ännu aldrig fastställt vilka de är - hela Jerusalem och Golanhöjderna har införlivats med Israel efter 1967, Västbanken och Gaza är fortfarande olöst. Arabernas ständiga vägran att erkänna Israels rätt att existera är konfliktens kärnpunkt, hävdas det vidare. Här görs "araberna" kollektivt ansvariga. För vad? Jo, för att inte erkänna inkräktarens och ockupantens rätt att beröva palestinierna deras rätt till deras eget urgamla hemland. Låt oss tänka oss följande: Om ett främmande folk, t ex ryssarna, skulle göra anspråk på Sverige med hänvisning till rubrik "ryska rikets grundläggare på 800-talet", som kom från Sverige, närmare bestämt från Uppland för 1 700 år sedan, skulle riksdagsledamöterna Fogelberg, Haglund och Lindkvist acceptera också detta?

Riksdagstrion klandrar Gunnel Jonäng för att "hon frikänner araber och palestinier från ansvar för den nuvarande situationen". Alltså, de som berövats sitt land bär alltså ansvar för att de inte kapitulerar helt, den bestulne skall ge tjuven rätt. Är inte detta att erkänna flagrant orätt som rätt?

"I stället för att befria sitt eget folk valde PLO att angripa Israel", förkunnar denna trio, som tydligen är oförmögen till eftertanke: Hur skall det egna folket som fördrivits och förtrycks av Israel kunna befria sig själv utan att angripa

denna makt, Israel? Så kommer vi till en mycket grov och ständigt i den sionistiska propagandan återkommande historieförvanskning som kräver en något utförligare korrigering. Trion Fogelberg, Haglund och Lindkvist säger: "Redan 1947 sade araberna nej till FN-förslaget om Palestinas delning i en arabisk och en judisk stat". Vilken rätt hade FN att beröva palestinierna en del av deras hemland? FN bröt här mot sina egna bestämmelser genom att neka araberna (palestinierna), vilka då utgjorde drygt två tredjedelar av Palestinas befolkning, rätten till nationellt självbestämmande i eget land. Beslutet om delning togs av generalförsamlingen, inte av säkerhetsrådet. Därmed var det att betrakta som en rekommendation, inte som ett beslut att verkställas (enligt FN-stadgan).

Det kan f ö tilläggas att Menachem Begins Irgun aldrig erkände delningsplanen, den var olaglig och skulle aldrig accepteras, hette det - fast av andra skäl, rätten för sionisterna att grabba åt sig ännu mera palestinskt land. Under de fem och en halv månaderna mellan beslutet om FNs delningsplan den 29 november 1947 och det definitiva beslutet om upphörandet av den brittiska mandatregeringen i Palestina den 15 maj 1948 intog sionistiska styrkor områden som tilldelats araberna/palestinierna t ex Jaffa och Acre. Vem kan under dessa omständigheter förebrå palestinierna och de närliggande grannländerna för att de inte fogade sig i den grymma orättvisan i detta "fullbordade faktum" eller för att de vägrade "erkänna" den sionistiska staten.

Först i maj 1948 informerade generalsekretariatet i arabförbundet FNs generalsekreterare om att arabstaterna såg sig nödda att ingripa. Sionister drev då en målmedveten terror mot den palestinska arabbefolkningen. Förstörelsen av en hel by, Deir Yassin den 9 maj 1948, är det mest eklatanta exemplet - 254 av invånarna massakrerades - män, kvinnor, barn och åldringar - av den sionistiska Irguns trupper under ledning av Menachem Begin, som senare skulle bli Israels premiärminister, besynnerligt nog även Nobels fredspristagare och mest beryktad som "Beiruts slaktare" under Israels besinningslösa angreppskrig på det värnlösa Libanon under sommaren 1982.

Hur vore det om dessa svenska riksdagsledamöter lärde känna åtminstone de mest elementära grunddragen i det moderna Palestinas tragiska historia och tillkomsten av den sionistiska staten Israel innan de tar till orda och uttalar sina omdömen, ty annars blir de offer för den gångbara sionistiska lögnpropagandan med dess skeva och falska historiebeskrivning. Åtminstone borde de - liksom andra tanklösa och okunniga talesmän för Israel - besinna den store humanisten och fredskämpen Folke Bernadottes öde och lägga märke till hans sista ord. Han beskrev det i stor skala utförda sionistiska rövandet, skövlandet och plundrandet och "alla tillfällen då byar förstörts utan varje synbar militär anledning". Denna rapport, FNs dokument A.648 sid. 14, framlades den 16 september 1948. Dagen därpå, den 17 september, mördades greve Folke Bernadotte och den franske adjutanten, överste Serot, i den del av Jerusalem som ockuperats av sionisterna. Israels nuvarande premiärminister Yitzhak Shamir var bland Bernadottes mördare.

I sin artikel "Judar är inga metaforer" (Dagens Nyheter, 7 mars 1988) klagar Henrik Bachner över att så många kritiker av Israel gör - enligt honom - otillåtna jämförelser mellan det sionistiska staten och den nazistiska i Tyskland. Bachner hör till de sionistanhängare som säger sig acceptera saklig kritik av Israel. Just saklig kritik av Israel är drabbande nog - för Israel och sionismen.

Sionisterna säger sig respektera saklig kritik av Israel. Alla jämförelser mellan Israels grymma framfart mot palestinierna och det nazistiska Tysklands mot judarna avfärdas emellertid av sionisterna som upprörande och "osaklig kritik": en antisionism som i grunden är antisemitisk.

Låt oss då sammanfatta den sakliga kritiken av Israel: kritik av den judiska staten Israels gärningar:

1. Israel är en stat som upprättats på palestinskt territorium, i Palestina, befolkat av övervägande - till över 95% - muslimska och kristna palestinier före den stora judiska invandringen av sionister efter första världskriget 1918 och i synnerhet efter andra världskriget 1945. De sionistiska judarna har alltså lagt beslag på palestiniernas land, ett annat folks land.

2. Israels judiska befolkning, sionisterna, har med våld och terror fördrivit omkring 750 000 palestinier, alltså vid den tiden hälften av det palestinska folket, från deras land enbart under åren 1947 och 1948 i samband med att sionisterna utropade sin judiska stat Israel. Därefter har Israel konstant vägrat dessa fördrivna palestinier och deras anhöriga att få återvända till sitt gamla hemland. Detta är i strid inte blott mot humaniteten utan även mot gällande internationell folkrätt. I dag är palestinierna 5 miljoner och hälften av dem lever under ockupation och resten som eviga flyktingar.

om återvändande som innebär att judar i hela världen automatiskt har rätt till israeliskt medborgarskap. Detta har lett till att hundratusentals judar från hela världen strömmat in i landet, det land som rättmätigt (enligt gällande folkrätt) är palestiniernas land. Genom denna massinvasion av främmande judar har den judiska staten Israel kunnat tillförsäkra sig en betryggande judisk majoritet i det erövrade landet. Också detta i strid mot gällande internationell folkrätt.

4. Israel åberopar sin rätt att existera som stat på ett FN-beslut antaget av generalförsamlingen 1947 om en delning av det dåvarande brittiska mandatet Palestina (mot all arabstaters uttryckliga fördömanden och utan att den palestinska befolkningen tillfrågats) i en judisk stat (57% av Palestina) och en arabisk stat (43%). Sionisterna bröt emellertid mot denna FNs delningsplan, dels genom att låta mörda FN-medlaren greve Folke Bernadotte, dels genom att lägga beslag på ytterligare palestinskt territorium, dels genom att konstant vägra palestinierna FN-beslutet om en egen palestinsk/arabisk stat. Därmed har Israel alltså egenmäktigt trotsat världssamfundet FN och raserat den grundval på vilken den folkrättsliga rätt är grundad och på vilken den judiska staten vilar. De som förfäktar Israels rätt att existera med hänsyn till att "FN erkänt den judiska staten Israel" ogiltigförklarar sålunda FNs villkor för detta erkännande och gällande folkrätt. Israel och dess försvarare gör FN och folkrätten till en fars. Shamir och hans parti har för övrigt aldrig erkänt FNs delningsplan.

5. Israel är officiellt förklarat som en "judisk stat", och detta innebär i praktiken att endast judar (ras- eller befolkningsmässigt och religiöst judiska/mosaiska trosbekännare) är fullvärdiga medborgare, medan kvarvarande palestinier i alla avgörande hänseenden är diskriminerade: de får inte göra krigstjänst (eller bära vapen) och därmed får de inte samma utbildningsförmåner som judar, de får inte äga mark och hus på samma villkor som judar, de får inte bilda egna fackföreningar, de får inte bilda egna partier, de får inte tillträde till högre ämbeten och tjänster inom den israeliska staten och inom näringslivet, de får inte fritt röra sig inom landet, de får inte resa utomlands en längre

tid och sedan återvända, de får inte fri tillgång till litteratur utan är underkastade den israeliska censuren, de får inte manifestera sin palestinska nationalitet och öppet solidarisera sig med PLO, den palestinska befrielserörelsen, de får inte ens automatiskt israeliskt medborgarskap utan måste för varje nyfött barn särskilt anhålla därom hos de judiska/israeliska myndigheterna m m. Allt detta är också i flagrant strid mot både folkrätten och FN-deklarationerna om mänskliga fri- och rättigheter.

6. Israel är den enda stat i världen som aldrig klart fastställt sitt lands gränser. Dayan sade en gång att "Israels gräns är så långt vår armé kan nå". När därför sionisterna talar om "Israels rätt att existera inom säkra gränser", får man från officiellt israeliskt håll aldrig klara och entydiga besked om var dessa gränser går, utan den frågan lämnas öppen - för nya israeliska erövringar som det visade sig efter Sexdagarskriget i juni 1967. Faktum är att alla israeliska ledare - från David Ben-Gurion till Golda Meir, Menachem Begin och Yitzhak Shamir (den senare f ö en av Sternligans medlemmar som mördade Folke Bernadotte) - har förklarat att Israel skall sträcka sig från Nilen till Eufrat i Irak, vilket tyder på att Israel är inställt på mycket betydande nya erövringar på bekostnad av Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon och Irak. I Knesset, det israeliska parlamentet, återges f ö ett stycke ur den judiska Bibeln att Eretz Israel skall sträcka sig från Nilen till Eufrat, enligt ett löfte från judarnas Gud till dennes utvalda egendomsfolk (1 Mos. 15:18-21). Därmed utgör Israel ett ständigt hot mot freden i Mellanöstern, ja, mot världsfreden.

7. När Israel i Sexdagarskriget i juni 1967 erövrade Sinai-öknen och Gazaremsan från Egypten, Golanhöjderna från Syrien och de av palestinier befolkade östra Jerusalem och Västbanken från Jordanien, ställdes dessa nya erövrade områden under israelisk militärförvaltning. Efter en tid införlivades östra Jerusalem och Golanhöjderna med "själva Israel", Sinaiöknen återlämnades till Egypten (enligt det s k Camp David-avtalet med USA och Sadats Egypten som i utbyte mot ett fredsavtal med Israel erhöll betydande amerikanskt miljardbistånd), medan Gazaremsan och Väst-

banken förblev "ockuperade områden" som Israel hårdnackat vägrat överlämna åt (den palestinska) befolkningen för bildandet av en egen stat, ett Mini-Palestina. Israel har här år efter år - i över 21 år - trotsat FNs resolution om att utrymma dessa ockuperade områden. I stället har Israel med exempellös brutalitet farit fram mot den därvarande palestinska befolkningen, dödat inemot ett hundratal palestinier, misshandlat svårt och fängslat långt fler. Återigen i strid mot gällande internationell folkrätt och humanitet.

8. Israel har år efter år fört ett grymt och hänsynslöst terrorkrig mot den palestinska befrielseorganisationen PLO - dels genom att i våg efter våg flygbombardera värnlösa män, kvinnor, barn och åldringar i palestinska flyktingläger i Libanon, dels genom att sommaren 1982 invadera i stor skala Libanon, där värnlösa libanesiska städer, inklusive Beirut, bombades samtidigt som de israeliska trupperna förhindrade hjälpsändningar från FN, Röda Korset och Röda Halvmånen att komma fram för att bistå den nödställda civilbefolkningen. Till yttermera visso överlät de israeliska soldaterna åt sina libanesiska legotrupper att skjuta ihjäl flera hundra värnlösa palestinska flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila - på order av den dåvarande israeliske försvarsministern, general Ariel Sharon. Dessa israeliska illdåd var alltför uppenbara för att inte en hel värld skulle kunna undgå att kraftfullt fördöma Israel.

9. Enligt Amnesty International, som undersöker brott mot de mänskliga rättigheterna i olika länder, har Israel under en lång följd av år torterat tillfångatagna palestinier, också minderåriga barn, i israeliska fängelser. Ytterligare ett flagrant brott mot folkrätten och FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

10. Israel betalar inte ett öre till de palestinska flyktingar som man med våld och terror drivit iväg från deras hem och härd, utan de palestinska flyktinglägren finansieras huvudsakligen genom FNs flyktingorgan UNRWA.

11. Israel säger sig bekämpa "den internationella terrorismen", men i själva verket bedriver Israel just internationell

statsterrorism, dels genom attentat på palestinier i främmande länder, dels genom bombangrepp på värnlösa palestinska flyktingar i Libanon och annorstädes, dels genom ett flygangrepp mot PLOs högkvarter ända bort i Tunisien, varvid flera civila omkom, dels genom det israeliska flygbombangreppet på Iraks kärnkraftsreaktor, trots att detta stod under internationell inspektion.

12. Israel tillverkar sedan många år egna kärnvapen i en ytterst hemlig anläggning och vägrar varje internationell inspektion. Som den enda kärnvapenmakten i den explosiva Mellanöstern utgör sålunda Israel ett fruktansvärt hot mot hela världsfreden!

13. Israel har sedan många år ett väldokumenterat samarbete med apartheidens Sydafrika, bl a på det militära området, sannolikt också inom kärnvapenteknologin. Därmed bryter Israel mot den handelsbojkott av Sydafrika som rekommenderats av FN.

14. Israel har dessutom genom stölder och spionage samt nära samarbete med USA tillägnat sig en egen avancerad teknologi för tillverkning av egna toppmoderna vapen, som Israel säljer på den internationella marknaden, bl a till Sydafrika och reaktionära diktaturregimer i Latinamerika, som är utsatta för vapenembargo av andra vapenproducerande länder.

15. Israel är inte ekonomiskt självbärande utan en parasitär stat, ett internationellt socialfall och helt beroende av att miljarder och åter miljarder dollar årligen pumpas in i landet från utländska biståndsgivare, främst från USA och även Västtyskland. Enligt färska studier kan inte Israel leva mer än några veckor utan USAs hjälp. Enbart från Västtyskland har Israel mottagit - genom taktisk utpressning - över 140 miljarder DM som "gottgörelse" för det nazistiska Tysklands judeförföljelser och judemord före och under andra världskriget, alltså då staten Israel ännu inte existerade. Från USA erhåller staten Israel cirka 3,5 miljarder dollar årligen, vilket är mer än vad alla USAs delstater erhåller i federala bidrag tillsammans. Därtill

kommer dels de stora summor som USA ger i lån till Israel (som Israel aldrig återbetalar), dels de stora summor som judiska organisationer i USA och andra västländer insamlar, vilka är avdragsgilla på bidragsgivarnas deklarationer. Allt detta genom omfattande och skrupelfria politiska påtryckningsaktioner.

16. Allt detta ofantliga ekonomiska stöd från utlandet till lilla Israel (med knappa 4 miljoner judiska invånare) beror på att Israel understöds av Världssionistiska organisationen och Världsjudiska kongressen, under vilka sorterar en mängd judiska lobbygrupper som AIPAC och ADL (Anti-Defamation League) i USA. Dessa judiska lobbygrupper har ett starkt grepp om Vita Huset (den amerikanske presidenten och hans stab), kongressen och senaten i Washington. USAs utrikespolitik i hela Mellanösternområdet är helt dikterad av att främst tjäna Israels intressen och detta oavsett om den amerikanske presidenten är demokrat och liberal som Jimmy Carter eller republikan och konservativ som Ronald Reagan. Att det verkligen förhåller sig så har mycket ingående dokumenterats bl a av förre republikanske kongressmannen Paul Findley i dennes bok They dare to speak out. En stat - som Israel - som är helt beroende av omfattande stöd från den rika västvärlden, främst från supermakten USA, är en stat som legitimerar lobbyism i främmande stater och därmed kränker dessa staters nationella oberoende och integritet med sina politiska femtekolonnare för utpressning och styrning.

17. Israel vägrar att utlämna efterspanade judiska förbrytare, som söker asyl i Israel och - som judar - automatiskt erhåller israeliskt medborgarskap. Sålunda har Israel skyddat inte bara maffialedare och massmördare som Meyer Lansky utan även en mängd judiska terrorister, tillhörande JDL (Jewish Defence League), en judisk terrororganisation som fungerar som Israels stormtrupper utanför själva Israel, främst i USA. Grundaren av denna judiska terrororganisation är en viss rabbin Meir Kahane, som i Israel har grundat ett extremistparti Kach. Denne Kahane från New York innehade länge både amerikanskt och judiskt/israeliskt medborgarskap, men fick avsäga sig sitt amerikanska, rent

formellt, när han invaldes i Knesset. Alltså, också här bryter Israel mot folkrätten, när man egenmäktigt skyddar efterspanade förbrytare, bara därför att de är judar.

18. Israel är en i grunden teokratisk stat av samma modell som mackabeernas Israel långt före Kristi födelse. I Israel har den gammaltestamentliga och talmudiska judendomen en helt dominerande ställning. Självfallet är det helt omöjligt för en israelisk jude att konvertera till någon annan religion som islam eller kristendomen, ja, en israelisk jude tillåts inte ens gifta sig med en muslim eller kristen. I den israeliska krigsmakten återfinns mängder av lägre och högre officerare som samtidigt är strängt ortodoxa rabbiner, bland dem överstelöjtnanten och rabbinen Abraham Avidan, som i samband med Yom Kippurkriget hösten 1973 utgav en av krigsmakten godkänd order att fientliga civila skall dödas liksom fientliga soldater, vilket utförligt redovisas i den israeliska hebreiskspråkiga tidningen Häolam Hazeh den 15 maj 1974. (Se prof. Israel Shahak: Begin and Company as they really are, Jerusalem, september 1977, s. 67).

Man behöver inte jämföra Israel med det nazistiska Tyskland eftersom Israel är exempelöst i sin maktbesatthet, brutalitet, girighet och arrogans. Israel kan lämpligen jämföras med det forntida Israel, sådant det framträder i den judiska Bibeln, i judendomens Torah, när Israels barn med sin Herres välsignelse plundrade och mördade först egyptierna och sedan de kananeiska stammarna, förfäderna till dagens palestinier, i det forntida Palestina, Kanaans land. Det är ju detta Bibelns Israel som tillbedjes. Om det är farlig och föraktlig "antisemitism" att fördöma den sionistiska staten Israel som sionisterna och en del av Israels vänner ständigt hävdar, är det inte ännu mer förnedrande för rättvisans sak att i stort acceptera Israels övermod och våldsövergrepp i synnerhet som Israel utrustat sig med kärnvapen och vidmakthåller en fanatisk främlingsfientlighet som riskerar att kunna utlösa ett förödande kärnvapenkrig?

- kommentarer till JKs beslut att fälla Radio Islams program den 3 oktober 1987 som uttryck för "missaktning" för den judiska folkgruppen"

Från Justitiekanslern (JK) meddelas i en skrivelse den 10 februari 1988, att "en anmälan har gjorts mot ett när radioprogram som har sänts över Stockholm av Svensk-Arab-islamiska förbundet den 3 oktober 1987 kl. 11.00-12.00. Enligt anmälan innehåller programmet uttalanden som innefattar yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp".

Observera att det här är fråga om en person som gjort denna anmälan till JK. I varje fall är det fråga om endast en anmälan mot detta program.

JK säger sig ha funnit att "programmet i dess helhet syftar till att uttrycka missaktning för den judiska befolkningsgruppen". Och JK tillfogar: "Sålunda innefattar programmet enligt min mening en sådan sammanställning av olika bibelcitat och citat ur litteratur samt kommentarer som är avsedd att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende".

Detta föranleder följande kommentarer och explikationer: För det första: Är verkligen en anmälan, även om flera personer står bakom denna enda anmälan, representativ för hela den judiska folkgruppen (som lär omfatta bortåt 18 000 personer i Sverige)? Har JK tillfrågat alla - eller flertalet av dessa - cirka 18 000 personer i den judiska folkgruppen i Sverige om de samtycker till denna enda anmälan? Eller har JK låtit företaga någon opinionsundersökning inom den judiska folkgruppen för att utröna om denna enda anmälan är representativ för folkgruppen judar i dess helhet? Om så icke är fallet, hur kan JK då göra bedömningen att det anmälda programmet i Radio Islam verkligen "syftar till att uttrycka missaktning för den judiska befolkningsgruppen" och inte uppfattas så enbart av den - eller de - person som står bakom ifrågavarande anmälan? Det gäller ju ändå en hel folkgrupp på flera tusen personer, inte en eller ett

fåtal personer inom denna folkgrupp. För rätt bedömning torde i alla händelser krävas ingående kännedom om kunskapsmaterialet.

För det andra: Är den judiska folkgruppen i Sverige enhetlig kulturellt, intellektuellt och religiöst och reagerar enhetligt på viss kritik som främst berör denna folkgrupp för flera tusen år sedan (i biblisk tid) och i ett annat avlägset land (i Palestina eller Kanaans land) och i viss mån i vår tids Israel men inte svenska judar? Är det inte tvärtom så att den judiska folkgruppen alls inte är enhetlig utan ganska splittrad? Kulturellt är den judiska folkgruppen i dagens Sverige splittrad mellan judiska traditionalister och välassimilerade judar, för vilka judendomen och de judiska traditionerna är helt betydelselösa. Intellektuellt finns det inom den judiska folkgruppen lika - eller i det närmaste lika - stora variationer som inom den helsvenska befolkningen och återfinns inom alla samhällsgrupper och intresseorganisationer liksom inom - och utanför - alla de politiska partierna i Sverige. Religiöst finns det ett fåtal s k ortodoxa judar, men främst inom den reformistiska och konservativa judendomen. Det övervägande flertalet judar i Sverige torde vara antingen ateister eller religiöst fullständigt likgiltiga. Hur kan man skäligen ens spekulera om att denna så splittrade judiska befolkningsgrupp upplever sig som allmänt missaktad av ett antal citat ur Bibeln och från en del litteratur om sionismen? Är det inte fördomsfullt att bortse från individuella olikheter?

För det tredje: Lagen om missaktning av och hets mot folkgrupp och mot människor av viss religiös tro har alldeles uppenbart tillkommit för att motverka spridning av antisemitism eller judehat och rasism eller rasfördomar samt förföljelse av avvikande religiösa. Antisemitism är ett allmänt förakt och hat till judar. Antisemitismen säger: Lita aldrig på en jude, juden är falsk och opålitlig. Antisemitismen har alltså en generaliserande nedsättande inställning till alla judar, oavsett om de är ortodoxa eller liberala i religiös mening, agnostiker eller ateister, är välassimilerade och skötsamma eller fanatiskt sionistiska. Antisemiten tycker, att inga judar hör hemma i Sverige eller andra icke-judiska

länder, utan att de skall packa sig iväg till den judiska staten Israel. Även om judar inte är en ras i antropologisk mening, är ändå antisemitismen nära besläktad med rasismen. I Radio Islam har vi ständigt vänt oss mot antisemitism och rasism, också i det anmälda programmet från den 3 oktober 1987, varvid kan hänvisas till sid. 24 (andra stycket) - sid. 30 i avskriften, där bl a sionismens samverkan med antisemiter och ledande nazister i Hitlers Tyskland berörs. Detta berör förhållanden i Tyskland och i dåvarande Palestina, främst på 1930-talet, inte förhållanden i dag och inte i Sverige. Det bör tilläggas att på 30-talet var sionisterna en minoritet - dessutom en ganska liten minoritet - av den judiska folkgruppen i Diasporan, också i Sverige. Om dagens svenska judar känner solidaritet med de ledande sionister som Theodor Herzl i början av seklet som ansåg att antisemitismen gynnade deras sak och med de sionister som samverkade med Hitlers Tyskland och t o m erbjöd den nazistiska staten vapenbrödraskap i början av 1941, då är det deras sak! I radioprogrammet antyds inte ens något dylikt.

För det fjärde: När JK säger om det anmälda programmet att det är sammanställt med bl a bibelcitat så att avsikten skulle vara "avsedd att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende", så måste man fråga sig hur detta kan vara möjligt. För de ortodoxa judarna är ju allt som står i Gamla Testamentet (GT) Guds ord och heligt, särskilt Torah eller de fem Moseböckerna. För denna - i Sverige - mycket lilla grupp kan självfallet inte några citat, oavsett hur de är sammanställda, vara en missaktning mot dem. För den något större gruppen konservativa och reformistiska judar kan inte några korrekt återgivna bibelcitat gärna vara en missaktning mot dem, oavsett hur dessa bibelcitat är sammanställda, eftersom dessa citat har sin speciella tolkning för dem. Hur dessa bibelcitat rätt skall tolkas är en renodlat teologisk tvist mellan olika grupper inom judendomen, främst mellan de ortodoxa och de reformistiska judarna, alltså en tvist som de religiösa judarna får göra upp inbördes, vilket också fortlöpande förekommer - se t ex Judisk Krönika, nr 5, 1987, sid. 2 (artikeln "Shabat-kriget" av chefredaktören Jackie Jakubowski), sid. 27 (arti-

keln "Judisk pluralism - en välsignelse" av Manfred Speier) och sid. 21 ("Antecknat i Jerusalem" av Arne Lapidus, där det rapporteras om de allt fler ultraortodoxa judarna i Jerusalem)! Så länge Gamla Testamentet, i synnerhet Torah, kvarstår som judendomens Bibel eller heliga bok, så måste det vara helt legitimt att bedöma judendomens bärande element efter vad där står. Om det stora flertalet av den judiska folkgruppen i Sverige, som ställer sig likgiltig eller främmande till Gamla Testamentets texter, skulle känna sig missaktade av dessa bibelcitat, så borde de vända sig mot sin bibel och de judar som sätter den högt som Guds ord, inte mot den som korrekt citerar därur. Man erinras osökt om historien om den konung i Antiken som hade för vana att låta avrätta budbäraren, när han framförde dåliga nyheter. Det är att missa själva saken.

För det femte: I det anmälda programmet finns också citat från Nya Testamentet, som ju är de kristnas heliga skrift. I citat från evangelierna berättas om hur de samtida judarnas högsta råd dömde Jesus till döden för hädelse och hur sedan översteprästerna och fariseerna förde Jesus till den romerske ståthållaren Pilatus för att få honom att låta verkställa dödsdomen, hur motsträvig Pilatus var, eftersom han inte kunde finna Jesus vara skyldig till något brott, men att de judiska översteprästerna och fariseerna då utsatte Pilatus för utpressning: om han inte skulle låta döda Jesus genom korsfästelse, så skulle de anmäla honom för kejsaren i Rom. Eftersom kejsar Claudius var känd för sin nyckfullhet och för sin orubbliga vilja att förhindra ett nytt jäsande missnöje i Judéen som kunde leda till ett nytt judiskt uppror, beslöt Pilatus att ge vika för översteprästernas och fariseernas ivriga övertalningsförsök sedan dessa hade uppagiterat den judiska pöbeln. Allt detta är mycket välkänt för varje kristen liksom för var och en som läst den dramatiska skildringen i evangelierna om dödsdomen och verkställandet därav mot Jesus. Hur det kan vara anstötligt för någon ett par tusen år senare att återberätta denna välkända episod, är fullständigt ofattbart. Skulle den judiska folkgruppen i Sverige solidarisera sig med de judar som dömde Jesus till döden och så här långt efteråt, i Sverige, känna sig "missaktade", när detta återberättas? Om så verkligen

skulle vara fallet, så får väl någon deputation från den judiska församlingen uppvakta Svenska kyrkans råd eller regeringen att dessa ställen i evangelierna stryks och förbjudes som uttryck för "hets mot den judiska folkgruppen". Men så länge Nya Testamentet är allmänt tillgängligt att läsa för varje läskunnig person i Sverige, kan det väl inte gärna vara brottsligt att läsa upp valda ställen därur i ett radioprogram? Notera vad som sägs i det anmälda närradio-programmet, avskriften sid. 9, andra stycket!

För det sjätte: Det bör kraftigt framhållas, att ingenstans i detta anmälda program talas det om judar i Sverige, utan om den bibliska judendomen (genom flerfaldiga citat från Gamla Testamentet, judendomens bibel). Citaten är autentiska, kommentarerna är deduceringar och förtydligande explikationer, inga fria omtolkningar. Självfallet finns det en linje eller målinriktad tendens i valet av dessa bibelcitat, nämligen att åskådliggöra brutaliteten, grymheterna och rovgirigheten liksom det etnocentriska självförhärligandet i GT-läran, som också råkar vara den judiska bibeln och dessutom en relevant förlaga för hur sionisterna i vårt århundrade bemäktigat sig palestiniernas land, fördrivit hundratusentals palestinier och sedan förtryckt och förslavat de kvarvarande palestinierna, precis som forntidens Israel erövrade samma Patestina, Kanaans land, och grymt förfor med dess folk. (Se sid. 23 i avskriften av det anmälda programmet!) Hur kan svenska judar, vilka lever som fullvärdiga och jämlika medborgare i Sverige, känna sig "missaktade" av att dessa GT-citat återges och förklaras med hänsyftning på hur palestinierna berövats sitt land? De svenska judarna bär väl inget ansvar för vare sig GT-författarnas skriverier eller sionisternas erövring av Palestina och förtryck av den palestinska befolkningen? Om de ändå anser sig vara delaktiga i eller medskyldiga till allt detta, så får de väl göra upp den saken med sig själva. I det anmälda radioprogrammet omnämnes i varje fall aldrig de svenska judarna i sammanhanget.

För det sjunde: Ett lika välkänt som genomgående drag hos Gamla Testamentets Gud (JHV eller Jahve) är hans fasansfulla hämndgirighet, hans fruktansvärda straffdomar

mot sitt utvalda egendomsfolk. Däri ligger de troende judarnas - liksom de kristna bibelfundamentalisternas - stora och ångestfyllda tragedi. I det anmälda radioprogrammet erinras om detta och framförs ett exemplifierande citat från Femte Moseboken, kapitel 28, verserna 47-48 och vers 59. (Se sista stycket på sid. 11 och första stycket på sid.12 i avskriften!) Den efterföljande kommentaren kan kanske verka chockerande ("Med dessa ord från Jahve i judendomens Torah är följaktligen Holocaust ett verktyg, ett verk av Jahve.") Men om man läser också vers 63 i detta 28 kapitlet i Femte Moseboken, så förstår man kanske denna kommentar bättre. Där står: "Och det skall ske, att liksom Herren förut fröjdade sig över eder, när Han fick göra eder gott och föröka eder, så skall Herren nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder ..." Man kan även tillfoga vad som står i Femte Moseboken, 32 kapitlet, verserna 21-25: "De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem. Ty eld lågar fram ur min näsa och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta på dem. De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter och bitter pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute skall svärdet förgöra deras barn och inomhus skall förskräckelsen göra det; ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän." Är inte detta en skildring av en fasansfull "förintelse", som alltså redan har sin religiösa sanktion i Torah?

För det åttonde: Det är välbekant att troende judar vanligen starkt protesterar när någon säger att den bibliska judendomen är rasistisk liksom sionister och prosionister livligt protesterar när någon framhåller att det sionistiska Israel är rasistiskt. Utvaldheten - eller utkorelsen - är inte en fråga om judarnas företrädesrätt framför andra folk sägs det från (troende) judiskt håll. Därvid brukar man citera Andra Moseboken, 22 kapitlet, vers 21: "En främling skall

du icke förorätta eller förtrycka: I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land." Liknande utsagor återkommer i Andra Moseboken 23:9 och Femte Moseboken 27:19. Men då måste man göra klart för sig att främling är den som helt underkastar sig Israels herravälde. Ty de som står Israels oinskränkta herravälde emot, de skall förgöras. Detta löper som en röd tråd genom hela Torah liksom i större delen av hela den judiska bibeln (GT). Så t ex i Femte Moseboken, 11 kapitlet, verserna 24 och 25: "Var ort som eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden - floden Eufrat - ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse För eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land i beträden, såsom han har lovat eder." Här kan vidare hänvisas till det anmälda radio-programmet, sid.22 och 23 i avskriften. Att den bibliska judendomen inte bara legitimerar imperialistisk erövring av andra folks land utan också är klart rasistisk, framgår bl a av Femte Moseboken, 7 kapitlet, verserna 2-3, liksom Esra 9:12, 10:2-3, 10-12 och Nehemja 13:3, 25, 29-31. Det kanske kusligaste draget i denna gammaltestamentliga tro är hämndgirigheten och den besinningslösa oförsonligheten, att den som en gång har varit Israels fiende för alltid skall förbli det och utrotas. I Andra Moseboken 17:16 heter det: "Och Moses sade: - Ja, jag lyfter min hand upp mot Herrens tron och betygar att Herren skall strida mot Amalek (amalkiterna) från släkte till släkte." I Femte Moseboken 25:17-19 heter det: "Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen när I drogen ut ur Egypten, huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. Därför, när Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig till besittning såsom arvedel, skall du utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Förgät icke detta!" Och i Femte Moseboken 20:16-17 heter det: "När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först tillbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finns där bliva arbetspliktigt åt dig och vara dina tjänare. Men om den

icke vill hava fred med dig, utan föra krig mot dig, så må du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finns i staden, allt rov du får där skall du hava såsom byte: och du må då njuta av det rov som Herren din Gud låter dig taga ifrån dina fiender. Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från dig och som icke höra till dessa folks städer. Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud vill giva dig till arvsdel, skall du icke låta något som andra har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo·"

För det nionde: Notera att själva upphovet till det anmälda närradioprogrammet är den inledningsvis återgivna nyhetsnotisen i den allkristna rikstidningen Hemmets vän av den 17 september1987, där det meddelas, att Nya Testamentet inte längre får finnas med i bibelutgåvor för israeliska skolor och att en talesman för israeliska utbildningsministeriet förklarat att Gamla Testamentet kommer från Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av människor! Alltså betraktas Gamla Testamentet som heligt också av den israeliska regeringen! Detta är resultat av en långtgående process i Israel, där fundamentalistiska (bokstavstroende) rabbiner som Tzvi Yehuda Macohen Kook och Abraham Aidan intar ledande positioner inte bara inom den israeliska skolundervisningen utan även inom den israeliska krigsmakten och dess högre officerare sedan slutet av 60-talet. (Se professor Israel Shahaks Boken om den sionistiska terrorn, utgiven på hebreiska i Jerusalem i oktober 1975 och i ett utdrag på engelska i september 1977 under titeln Begin and Co. as they really are! Se även Judisk Krönika, november 1987 sid. 1!

För det tionde: Beträffande sionisternas samverkan med det nazistiska Tyskland, som förtigits i svenska massmedia och i den svensk-språkiga litteraturen, så finns det en ganska omfattande dokumentär litteratur i ämnet utomlands, bl a följande:

* Dr Jörgen von Uthmann (Västtysklands förste ambassadör i Israel): Doppelgänger, du bleicher Geselle, Zur Pathologie

* Lenni Brenner: Zionism in the Age of the Dictators (Croom Helm, London E Canberra och Lawrence Hill, Westport, Connecticut, USA, 1983).

* Edwin Black: The Transfer Ageement - The Untold Story of the Secret Pact between the Third Reich E Jewish Palestine, New York/London 1984).

Sionisterna är inflytelserika i svensk opinionsförmedling. Det gäller framför allt tidningen Expressen, Dagens Nyheters ledarsida och flera av de stora bokförlagen ... Många frågar varför sionisterna är så upprörda över Radio Islam. Det är främst av följande orsaker:

1. Den skarpa kritiken av Israels brutala ockupationspolitik på Västbanken och i Gaza kan möjligen tolereras, sådan kritik framförs ofta också i massmedia. Men att själva Israel är en ockupationsmakt, en judisk stat som stulit de palestinska arabernas land, det är alltför pinsamt, eftersom man därmed bryter mot Israels rätt att existera som en judisk stat. Och så långt är Israel en helig ko.

2. Att sionismen är rasistisk: att den judiska staten Israel diskriminerar de palestinska araberna på samma sätt som Sydafrika diskriminerar de svarta. Tänk om Israel skulle bojkottas som Sydafrika! Israels nära samarbete med Sydafrika söker man också förtiga.

3. Att Israel genom ständiga brott mot FN-stadgan om mänskliga fri- och rättigheter förverkat rätten att vara en rättsstat i moralisk mening, och sålunda inte kan räknas till de västliga demokratiernas krets. Israel befinner sig i självförvållat permanent krigstillstånd. Och Israel vägrar att sluta fred på FNs villkor.

4. Att Israel genom ständiga brott mot FN-resolutioner om delning av Palestina förverkat rätten från FN att vara en stat - dessutom att en majoritet av FNs medlemsnationer i dag aldrig skulle erkänna Israel som stat. FNs medlemsstater är i dag mer än dubbelt så många som 1948, då Israel invaldes med rätt knapp majoritet.

5. Att de ledande sionisterna som Theodor Herzl, sionismens grundare, från början samverkade med antisemiter och ansåg att antisemiterna var sionismens bästa stöd.

Denna del av sionismens historia har man sökt förtiga från sionistiskt håll.

6. Att ledande sionister senare även samverkade med det nazistiska Tyskland och t o m anhöll om vapenbrödraskap med Hitler mot Storbritannien, den dåvarande mandatmakten i Palestina. Och detta har helt mörklagts av prosionistiska massmedia.

7. Att Israel är ekonomiskt - liksom militärt - helt beroende av enormt stöd från utlandet, främst från USA genom starka sionistiska lobbygrupper, men även från Västtyskland genom skadestånd för de nazistiska judeförföljelserna och judemorden. Det rör sig om svindlande belopp, hundratals miljarder kronor som pumpats in i Israel.

8. Att det sionistiska Israel är ideologiskt helt uppbundet av den bibliska judendomen med judar som Guds utvalda folk som av Gud utlovats ett Storisrael från Nilen till Eufrat - och att Israel aldrig fastställt sitt lands gränser just för att ständigt kunna expandera. Att det inte skulle finnas någon sionism utan den bibliska judendomen. Trots att detta är så tydligt, vägrar flertalet att se det.

9. Att den sionistiska erövringen av Palestina i vår tid i stort motsvaras av den israelitiska erövringen av Kanaans land som omtalas i Gamla Testamentet. Också detta vill man blunda för.

10. Att Israel utgör en fara för världsfreden, dels genom sin utmanande aggressiva politik, dels genom sitt hemliga innehav av kärnvapenmissiler (som konstrueras och utprovas i samverkan med Sydafrika), dels genom sionistiska lobby-gruppers starka grepp om USAs politiska ledning.

11. Att sionismen har ett så relativt starkt grepp om även svensk opinionsbildning, att den svenska allmänheten i massmedia inte får en tillräckligt kritisk rapportering och analys av vare sig själva Israel eller sionismen som politisk lobbyrörelse. Att det kaotiska Libanon är en följd av Israels invasion 1982 och inblandning framgår klart i massmedia.

12. Att en bredare folklig opinion mot Israel i Sverige liksom i övriga västländer aldrig kan effektueras, eftersom sionisterna kan sätta in så effektiva protestaktioner att massmedierna faller undan och inte kan stödja en sådan folklig antisionistisk opinion. Massmedia och politiska ledare utsätts helt enkelt för utpressning med hotelser av sionistiska lobbygrupper.

13. Att Sverige liksom andra västländer för ett dubbelspel om sionismen: Å ena sidan accepterar man sionismen som israelisk eller judisk nationalism, men å andra sidan uppmanar man inte sionisterna att ge sig iväg till Israel, när de betraktar denna judiska stat som deras stat med primär lojalitet. Inställningen till sionismen och Israel är ett enda hyckleri.

14. Att accepterandet av sionismen inte är någon solidaritet med judar som fullvärdiga svenska - eller amerikanska, franska, sovjetiska o s v - medborgare utan i stället ett stöd åt antisemitismen, eftersom sionismen bygger på tesen om att judar inte kan leva fredligt med andra folk utan måste ha ett eget land på palestiniernas bekostnad. Också detta vägrar man att inse. Sionismen ger just judehatet legitimitet.

Alla dessa 14 punkter som tagits upp är synnerligen komprometterande för Israel och sionismen. Om människor i allmänhet blir informerade om detta i Sverige och andra västländer, främst förstås USA, är det slut med Israel och sionismen spricker som en uppblåst ballong för ett nålstyng. Detta vet sionisterna, och därför måste denna information till varje pris stoppas, med alla till buds stående medel. Folk måste sväva i okunnighet om detta, det är enda möjligheten för Israels fortsatta stöd och överlevnad. När en liten närradiosändare som Radio Islam gång på gång förmedlar denna information är det visserligen bara ett försvinnande fåtal personer som mottar denna information, men det är tillräckligt allvarligt för sionisterna för att de skall känna sig allvarligt oroade. Tänk om exemplet smittar av sig! Tänk om motsvarande radiosändare börjar även i USA, England, Frankrike, Västtyskland m fl länder, då kan också små men växande rännilar av antisionistiska opinioner börja

trycka på de större massmedia. När alltfler människor samtalsvis får klart för sig att de utsatts för en falsk och skev propaganda och fått historien delvis förfalskad, blir de misstrogna och hela det opinionsskapande etablissemanget kommer i en allvarlig förtroendekris.

I USA, där sionismen är oerhört stark i opinionsmedia, har allt tydligare tecken börjat framträda på sionismens växande kris i och med att Israels vänner - förutom de sionistiska lobbygrupperna - sedan en tid främst återfinns bland de konservativa och inom den kristna fundamentalismen, den s k Moral Majority. Tidigare har Israel och sionismen alltid haft sitt främsta stöd hos vänstern, i USA bland liberalerna (eftersom socialisterna spelar en underordnad roll i USA). Men sedan en tid har detta stöd från liberalerna börjat vackla. Ett intressant exempel, som helt förbigåtts i svenska media, är fallet Gore Vidal, en mycket känd ultraliberal amerikansk författare som bl a skrivit en roman om Justinianus, den östromerske kejsaren på 500-talet, och en annan roman om Abraham Lincoln, den förra är översatt till svenska, men inte den senare. Denne Gore Vidal medarbetar regelbundet som kolumnist i tidskriften The Nation, som har en jämförelsevis liten upplaga men är mycket inflytelserik bland amerikanska vänsterintellektuella. I det nummer av The Nation som utkom den 22 mars 1986 publicerade denna veckotidning en artikel av Gore Vidal, anspelande på "femtekolonnare", alltså agenter och provokatörer för främmande makt. I sin artikel angrep Vidal särskilt Norman Podhoretz, redaktör för den inflytelserika amerikanska tidskriften Commentary, som utges av American Jewish Committee. Denna tidskrift läses alltid noga av president Reagan och hans stab. Denne Podhoretz var prosovjetisk under Vietnamkriget och tillhörde den aktivistiska nymarxistiska vänstern, men när sedan Israel var mera betjänt av ett högerorienterat nationalistiskt USA, sadlade Podhoretz - allmänt kallad "Poddy" - om och blev Reagan-anhängare. Gore Vidal skrev:

"Under flera år har Poddy, liksom hans arbetsgivare A J C, förflyttat sig från liberala ställningstaganden som traditionellt omfattas av amerikanska judar (och mig) till den yttersta högern i amerikansk politik. Orsaken härtill är mycket enkel. För att få skattepengar för Israel (förra

året 3 miljarder dollar) måste proisraeliska lobbygupper se till att ryssarna utgör ett tillräckligt starkt hot för att skrämma amerikanska folket att offra enorma summor på det militära "försvaret", vilket också innefattar stöd till Israel i dess aldrig upphörande krig. För att garantera att så gott som en tredjedel av den amerikanska regeringens budget går till Pentagon och Israel, måste de proisraeliska lobbisterna göra gemensam sak med vår galna höger." Därefter anklagar Gore Vidal den sionistiske Podhoretz för att "vifta med vår flagga som en ränksmidare med sin kaftan" och att han "inte ett dyft tänker på sig själv som amerikan utan i stället som jude med enda lojalitet till Israel". Om Podhoretz fru, Midge Decter, ordförande för den nykonservativa kommittén för den fria världen, säger Gore Vidal: "Som de flesta av våra israeliska femtekolumnister är Midge inte särskilt intresserad alls för vad gojim hade för sig före Ellis Island" och tillfogar: "Jag måste bekänna, jag gillar inte alls ditt land, som är Israel." Vidal summerar sina klagomål mot de båda liberala överlöparna till det konservativa lägret genom att räkna upp den amerikanska högerns synder i det förflutna: "Vi (amerikaner) stal andra folks land. Vi mördade många av dessa länders invånare. Vi påtvingade vår religion och vårt herradöme på de överlevande. General Ulysses S Grant (från det amerikanska inbördeskriget för över hundra år sedan) skämdes över vad vi gjorde i Mexiko, och också jag skäms över det. Mark Twain (en av de mest berömda amerikanska 1800-tals-författarna) skämdes över vad vi gjorde på Filippinerna, och det gör jag också. Men Midge Podhoretz skäms inte, eftersom i Mellersta Östern ett annat rovgirigt folk är i full färd med att fullfölja stölden av ett annat folks land i namn av en utländsk och främmande teokrati. Hon är en propagandist för dessa rovgiriga plundrare ..."

Så snart Vidals artikel kom i tryck, "blev det ett herrans oväsen och taket höll på att ramla ned på tidskriften The Nations redaktion", enligt en av tidskriftens medarbetare, som blev förfärad över den veritabla syndaflod av sionistisk vrede och ursinnigt hat som östes över tidskriften.

Norman Podhoretz själv gick i svaromål i de spalter som står till hans förfogande i en mängd dagstidningar genom att karaktärisera Vidals artikel som "en dy av kloakvatten" och som "det mest skräniga utbrott av antisemitism som någonsin framförts i en anständig amerikansk tidskrift sedan andra världskriget". Och han anklagade Vidal för att "ha uppslukats av de mest grymma och vildsinta antijudiska känslor" och att "varje ord hos honom är dränkt i hat till judar". Andra sionistiska författare stämde in i denna klagokör. William Safire anklagade Vidal för att "hetsa mot och smäda judar urskillningslöst och hätskt". Denne Safire skriver regelbundet krönikor i New York Times och en rad andra ledande amerikanska dagstidningar.

Men märkligt nog deltog inga icke-sionistiska liberaler eller moderater i detta ursinniga skall på Vidal. De föredrog att ligga lågt och tiga om saken. Podhoretz organiserade en kampanj med krav på att alla intellektuella skulle bojkotta The Nation och hans krav på att denna tidskrift skulle kasta ut Vidal ledde inte till några framgångar - endast 20% av de uppvaktade intellektuella svarade positivt på Podhoretz krav.

Också i en annan amerikansk tidning i New York den vänster-orienterade och promarxistiska Village Voice har på senare tid infört flera artiklar, där det hävdats att "andra världskrigets historia har förvrängts av sionister för att gynna sionistiska intressen" - och naturligtvis har även detta framkallat våldsamma proteststormar från sionistiskt håll - men trots allt utan märkbar effekt.

Kanske är en omsvängning av opinionen på väg även i USA - och detta är det viktigaste av allt, ty utan stödet från USA kan Israel inte fortleva utan går i kvav inom ett halvår ...

Israelerna blir allt desperatare, alltmer hysteriska inför den palestinska frihetskampen mot den arroganta israeliska ockupationsmakten. Nu har israelerna också blivit alltmer besinningslösa främlingshatare: journalister från Europa och USA skymfas och utsätts allt oftare för hatfulla glåpord och i vissa fall även misshandel av judiska bosättare och judiska soldater.

I International Herald Tribune den 12 mars 1988 publicerades en stor sexspaltig artikel av New York Times medarbetare Alan Cowell med följande rubrik i svensk översättning: När den israeliska konflikten utvidgas, springer förolämpningarna och skymforden upp efter årtiondens plågor och förödmjukelser.

Det är de skymfade och nesligt förtrampade palestinierna som vid varje närkontakt med de beväpnade israeliska soldaterna och judiska bosättargängen för denna verbala strid: de värnlösa palestinierna har rätten på sin sida och vreden mot förtryckarna som enda resurs i kampen, och med denna vrede kan de kasta sina stenar av avsky mot de avskydda förtryckarna och ockupanterna, men de kan också överösa dem med ord, vredgade ord varav deras sinnen är fulla, ord av vrede och förakt: "Judesvin, söner av suggor och hyndor", kallar de de israeliska soldaterna och de väpnade judiska bosättarna, och naturligtvis blir dessa än mer rasande och desperata, och som kulmen på detta ropar de mot de israeliska soldaterna: "Var är Hitler?" Och därefter - "Gud är stor! Gud skall segra! Vi skall segra!"

Inför detta känner sig de väpnade israeliska soldaterna alltmer vanmäktiga trots sina skjutvapen, tårgas och batonger av glasfiber: de kan döda och misshandla palestinier, de kan bryta armar och ben av palestinier, de kan bryta sig in dag och natt i palestinska hem och bortföra palestinska ungdomar, män och kvinnor, de kan spränga sönder palestinska byar och hus - men israelerna kan inte knäcka palestiniernas motståndsvilja, palestiniernas rättfärdiga strävan efter en egen palestinsk stat.

I sin artikel i Herald Tribune berättar Alan Cowell om ett typiskt fall av israelisk desperation som tar sig uttryck i ursinnigt främlingshat, särskilt mot utländska journalister: "Judehatare", skrek israelen till journalisten som på sin bils vindruta hade fäst en skylt på arabiska och engelska om att det var en pressbil. Bilen stod parkerad i västra Jerusalem, den del som övervägande befolkas av judar. När journalisten - en amerikan - närmade sig skrek den upprörde israelen besinningslöst: "nazist". Nog är det sant som ofta sagts: när argumenten tryter återstår bara för de förtvivlade de meningslösa skymforden, invektiven.

Ska man ställas framför enbart två alternativ, två val: antingen att vara Israels älskare (som den nyttiga idioten Ahlmark, och kärleken är blind) eller "judehatare" om man inte älskar Israel: dess rasism, dess ockupation och dess förtryck och, som journalist, kallar vitt vitt och svart svart? Sionisterna vill inte se sig som de är i spegeln. Det är spegelns fel. De försöker krossa spegeln som är en objektiv rapportering om grymma fakta!

Skulle det vara "judehatiskt" och "nazistiskt" att enbart vara journalist och göra sin plikt att rapportera om de illdåd som begås av israelerna mot de värnlösa palestinierna som berövats sitt land och som på det mest skändliga sätt dödas och misshandlas och ständigt utsätts för det mest brutala förtryck? Ja, då har ju orden och begreppen fullständigt perverterats och mist all sin innebörd! Då har det blivit en hedersbevisning och ett moraliskt föredöme att kallas "nazist" och "judehatare"! Är det detta som Israel egentligen vill, frågar man sig?

Den 1 juli 1987 inkom till närradionämnden en anmälan mot ett närradioprogram som sänts av Radio Islam över Stockholm den 28 maj 1987 klockan 00-06. Enligt anmälaren förekom i programmet yttranden av beskaffenhet att böra föranleda ansvar för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Närradionämnden har med skrivelse den 1 juli 1987 överlämnat ärendet till justitiekanslern för prövning av om yttrandefrihetsbrott har blivit begånget.

Justitiekanslern har tagit del av en bandupptagning av det anmälda närradioprogrammet.

Ingripande från min sida med anledning av innehållet i närradioprogram kan ske endast om yttrandefrihetsbrott föreligger. Detta följer av 1 § andra stycket lagen om ansvarighet för närradio jämfört med 2 § och 8 § radioansvarighetslagen (1966:756). Med yttrandefrihetsbrott avses framställning eller offentliggörande som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott om gärningen begåtts genom tryckt skrift.

Efter att ha tagit del av bandupptagningen av närradioprogrammet i fråga har jag funnit att det yttrandefrihetsbrott som skulle kunna komma i fråga i detta fall är hets mot folkgrupp. Brottet hets mot folkgrupp består enligt 16 kap. 8 § brottsbalken av att någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Enligt den parallella bestämmelsen 7 kap. 4 § 8 i tryckfrihetsförordningen skall - med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän

tryckfrihet - såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar framställning som innefattar hot mot eller missaktning för sådan folkgrupp eller annan sådan grupp av personer som angivits ovan.

Enligt 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen står det varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i tryckfrihetsförordningen till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Enligt bestämmelserna i 1 kap. 4 § första stycket samma förordning skall den som har att döma över missbruk av tryckfriheten alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla. Det sistnämnda stadgandet, som i likhet med det förstnämnda bl a syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, understryker vikten av att framställningens egentliga syfte uppmärksammas.

Vid tillkomsten av bestämmelsen i 16 kap. 8 § brottsbalken om hets mot folkgrupp uttalade departementschefen följande (se Beckman m.fl. Kommentar till brottsbalken II, femte upplagan s.235). "I den politiska debatten förekommer ej sällan uttalanden som innefattar kritik mot en viss stat för handlingar, för vilka dess regering är ansvarig, men som kan uppfattas som ett angrepp mot medborgarna i den staten. Även om sådana uttalanden skulle kunna tolkas som uttryck för missaktning för dessa medborgare, får emellertid straffbarhet i sådana och liknande fall som regel anses utesluten redan på grund av att kravet på uppsåt från gärningsmannens sida att uttrycka missaktning för folkgruppen som sådan icke är uppfyllt".

Det anmälda närradioprogrammet har till större delen av sitt innehåll behandlat den s.k. Palestinafrågan. I det sammanhanget har omfattande och måhända i vissa avseenden osaklig kritik riktats mot staten Israel och mot sionismen. Däremot har jag inte kunnat finna att det i programmet har förekommit några nedsättande uttalanden om judar

eller någon annan folkgrupp. Jag kan därför inte finna att vad som har förekommit i programmet innefattar något yttrandefrihetsbrott.

En anmälan har gjorts mot ett närradioprogram som har sänts över Stockholm av Svensk-Arabislamiska förbundet den 3 oktober 1987 klockan 11.00-12.00. Enligt anmälan innehåller programmet uttalanden som innefattar yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Svensk-Arabislamiska förbundet har efter anmodan överlämnat en bandupptagning av det anmälda programmet till justitiekanslern.

Det yttrandefrihetsbrott som kan komma ifråga är hets mot folkgrupp. Jag anser att programmet i dess helhet syftar till att uttrycka missaktning för den judiska folkgruppen. Sålunda innefattar programmet enligt min mening en sådan sammanställning av olika bibelcitat och citat ur litteratur samt kommentarer som är avsedd att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende. Förundersökning skall därför inledas mot programutgivaren Ahmed Rami, Box 316, 101 24 Stockholm.

Jag uppdrar åt överåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholms åklagardistrikt att ombesörja att förundersökningen verkställs och emotser besked om resultatet av denna.

Ett närradioprogram som har sänts över Stockholm av Svensk-Arabislamiska förbundet den 3 oktober 1987 mellan klockan 11.00 och 12.00 har anmälts hit för granskning. Anmälaren har påstått att den som är ansvarig för programmet har gjort sig skyldig till yttrandfrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Med anledning av anmälan uppdrog jag genom beslut den 10 februari 1988 åt överåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholms åklagardistrikt att inleda förundersökning mot ansvarige programutgivaren Ahmed Rami, Stockholm, såsom misstänkt för det anmälda brottet. Förundersökningen är numera genomförd och protokoll från denna har överlämnats till mig. Efter att ha tagit del av innehållet i förundersökningen gör jag följande bedömning.

Programmet, varav en utskrift fogas som bilaga till detta beslut, innefattar främst en sammanställning av bibelcitat samt kommentarer till dessa. Citaten används, såsom jag har uppfattat programmet, på ett sådant sätt att lyssnaren skall inges föreställningen att den till biblisk tid hänförliga karakteristik av den judiska folkgruppen som kommer till uttryck i bibelcitaten är giltig även i fråga om nutidens judar. Härigenom uttrycks i programmet missaktning för folkgruppen judar.

Såvitt Rami kan uppfattas förnekar denne att syftet med programmet har varit att uttrycka missaktning för judar såsom folkgrupp. Rami anser i stället att programmet skall ses som ett ställningstagande mot staten Israel och ett fördömande av dess ideologi, sionismen. Utgångspunkten har därvid enligt Rami varit att genom tolkning av Bibeln dra paralleller mellan den förkristna judiska statsbildningen och den nuvarande staten Israel.

Det är viktigt att i vårt land skall kunna föras en öppen och obunden debatt om olika samhällsförhållanden här och i andra länder. Kritik skall kunna uttalas om förhållandena i en viss stat och den politik som förs där.

Enligt min mening är det även med beaktande av det sist sagda inte godtagbart från yttrandefrihetsrättslig synpunkt att utforma ett närradioprogram på det sätt som har skett i detta fall. Jag vill inte förneka att syftet med programmet kan ha varit det av Rami uppgivna. Detta kommer dock inte till uttryck i den framställning som görs. En viss diskussion rörande förhållandena i Israel förekommer visserligen i programmet. Programmet betraktat såsom en helhet domineras emellertid av nedsättande omdömen om den judiska folkgruppen. I programmet tillskrivs medlemmar av denna folkgrupp karaktärsegenskaper som uttrycker missaktning för dem. Detta förfaringssätt faller inom straffbudet hets mot folkgrupp även om ett övergripande syfte med programmet må ha varit att driva en åsikt i en aktuell samhällsfråga.

Med hänvisning till det anförda har jag kommit till den uppfattningen att det föreligger laga grund för att väcka åtal mot Rami för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Det ankommer emellertid på mig att även göra en prövning av om det är från allmän synpunkt lämpligt att åtal väcks. Vid denna prövning har jag bland annat att söka bilda mig en uppfattning om verkningarna av ett rättegångsförfarande i saken. I denna fråga vill jag anföra följande.

Urvalet av de bibelcitat som har använts i närradioprogrammet är tendensiöst. Citaten skapar, lösryckta ur sitt sammanhang och utan historiskt perspektiv, enligt min mening en skev bild av judendomen och av den judiska folkgruppen. Bibelcitaten är i och för sig i stort sett riktigt återgivna men olika uppfattningar kan framföras om citatens innebörd och deras betydelse för nutida förhållanden. Det föreligger därför en uppenbar risk för att ett åtal för hets mot folkgrupp kommer att mynna ut i en debatt

inför domstolen om Bibelns innebörd och rätta tolkning. Härigenom kan komma att fördöljas vad saken verkligen gäller, nämligen att en grupp människor i samhället genom programmet har blivit utsatta för andras missaktning. Redan med hänsyn härtill kan man hysa tvekan huruvida ett åtal verkligen bör komma till stånd.

Det är viktigt att ta hänsyn till att det förekommer en intensiv, seriös debatt i massmedierna och i andra offentliga sammanhang rörande förhållandena i Israel som otvivelaktigt tjänar som motvikt till meningsyttringar av det slag som programmet representerar. Det har också sin betydelse att det inte kan uteslutas att domstol kommer att anse att det brott som har blivit begånget genom programmet är att anse som ringa och därför inte föranleder annan påföljd än böter.

Vid ett övervägande av samtliga omständigheter har jag kommit fram till den uppfattningen att åtal inte skall väckas mot Rami i detta fall.

Justitiekanslern säger att bibelcitaten i det JK-anmälda Radio Islams program den 3 oktober förra året "används på ett sådant sätt att lyssnaren skall inges föreställningen att den till biblisk tid hänförliga karakteristiken av den judiska folkgruppen som kommer till uttryck i bibelcitaten är giltig även i fråga om nutides judar". "Härigenom", tillfogar JK, "uttrycks i programmet missaktning för folkgruppen judar." I P1s Kanalen den 31 mars säger JK Hans Stark i en intervju att Radio Islam begått ett lagbrott, men att JK trots detta underlåter att väcka åtal mot Radio Islam för rättslig prövning, eftersom en ny rättegång enligt JK skulle kunna leda till ytterligare smädelser av judar och föranleda diverse teologiska tvister om olika tolkningar av anförda bibelcitat.

Jag protesterar mot JKs egenmäktiga förfarande och bestrider riktigheten i JKs godtyckliga omdöme. Låt mig framhålla följande:

* JK förbigår helt orsaken till att Radio Islam så utförligt behandlade Bibeln med citat från Nya Testamentet i den första tredjedelen av det anmälda programmet. Orsaken var ett officiellt meddelande från det israeliska utbildningsdepartementet att Israels regering beslutat att Nya Testamentet skall utgå från bibelutgåvor i den israeliska skolundervisningen och att Gamla Testamentet förklaras komma från Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av människor och alltså inte kan betraktas som likvärdig med Gamla Testamentet.

* Det är alltså Israels koalitionsregering med dess breda väljarunderlag över blockgränserna som uttalat en generell förkastelsedom över Nya Testamentet, kristendomens heliga urkund, och utrensar den som mindervärdig eller farlig i den israeliska skolundervisningen! Tydligen innehåller Nya Testamentet sådant som väcker svår anstöt hos stora delar av Israels judiska befolkning eller anses på något sätt farlig av den israeliska koalitionsregeringen.

* Eftersom Radio Islam - efter måttet av sina blygsamma resurser - bedriver undersökande journalistik, fanns det sålunda vägande skäl att ånyo granska innehållet i Nya Testamentet för att undersöka vad som där kan uppfattas som särskilt anstötligt för också vår tids judar i den judiska staten Israel. Syftet var alltså inte, som JK hävdar, att med illasinnat utvalda bibelcitat uttala "nedsättande omdömen om den judiska folkgruppen", utan syftet var att efterforska orsakerna till att Nya Testamentet väcker sådan anstöt bland Israels judar att den israeliska koalitionsregeringen utrensar och fördömer Nya Testamentet ur principiell religiös synpunkt. Därefter såg Radio Islam som sin uppgift att påvisa detta med adekvata bibelcitat, åtföljda av förtydligande kommentarer. Någon annan metodik står inte till buds för den undersökande och seriösa journalistiken.

* JK har uppenbarligen inte med erforderlig observans studerat Radio Islams programinslag, när han påstår att de anförda bibelcitaten skulle åsyfta även "nutidens judar". Redan från början - efter citaten från Matteusevangeliet, 23 kapitlet, verserna 23-33, och Johannesevangeliet, 8 kapitlet, verserna 37 och 44 - noteras särskilt i den därpå följande kommentaren: "Alltså, Jesus fördömer sin samtids judar som hårdnackat höll fast vid sin judendom ..." Här sägs sålunda klart att de i dessa evangelietexter omtalade händelserna och omdömena berör judarna på Jesu tid och dessutom endast de judar i det dåtida Judeen som höll fast vid den judiska lagtroheten och formalismen som Jesus gick till storms mot. Följaktligen handlar det inte om vår tids judar som utgör en synnerligen heterogen befolkningsgrupp spridd i många länder på flera kontinenter!

* Till yttermera visso betonas detsamma i programmet i den därpå följande kommentaren: "I alla de fyra evangelierna i Nya Testamentet omtalas att det var de ledande samtida judarna som ville döda Jesus ..." Alltså, de ledande judarna på Jesu tid som befattade sig med honom för över 1 900 år sedan, inte vår tids judar! För människor med normala förståndsgåvor finns här inga möjligheter till missförstånd.

* Alla de följande långa citaten från evangeliernas texter berättar den välkända historien om hur Jesus dömdes enhälligt till döden av judiska Stora Rådet i Judéen under en storm av smädelser och även handgripligheter utan att några verkliga bevis på hans föregivna brott kunde företes, hur sedan de judiska rådsherrarna sökte övertala den romerske ståthållaren Pontius Pilatus att låta romarna verkställa dödsstraffet genom korsfästelse, hur Pilatus envetet spjärnade emot men till slut - efter hotelser att anmäla honom till kejsaren i Rom - föll till föga och beslöt villfara de enträgna judiska rådsherrarnas begäran. Här är det sannerligen inte fråga om några "ur sitt sammanhang lösryckta citat för att ge en skev bild av judendomen och den judiska folkgruppen", som JK gör gällande, utan här ges i ett adekvat koncentrat en bild av händelseförloppet sådant det skildras i evangelierna som torde vara välbekant för varje litterat och elementärt bibelkunnig person.

* Ett intressant spörsmål är varför samtidens ledande judar i Judeen (flertalet judar bodde redan på Jeus tid utanför Judéen, i Alexandria, på Cypern, i Mesopotamien, i Mindre Asien, även i själva Rom) var så ivriga att låta romarna verkställa dödsstraffet som de själva hade dömt Jesus till. Varför lät de inte själva verkställa dödsstraffet, när de i egna angelägenheter hade autonomi och kunde verkställa det genom stening som med den förste kristne diakonen i Jerusalem, Stefanus (vilket omtalas i Nya Testamentets Apostlagärningarna)? I den religionshistoriska litteraturen är detta ämne ganska ofta behandlat, så till exempel i den tyske religionshistorikern Josef Binzlers även till svenska översatta bok Dödsdomen mot Jesus (Diakonistyrelsens förlag, Stockholm 1960, med förord av Uppsalaprofessorn Harald Riesenfeld, som var en av experterna i Bibelkommissionens nyöversättning av Nya Testamentet häromåret). I Radio Islams program ansluter vi oss till professor Binzler genom att besvara denna fråga med hänvisning till ett explikativt ställe i den judiska lagen, i Femte Moseboken, 21 kapitlet, verserna 22 och 23. Detta är en relevant förklaring, alls inte någon illasinnad eller missriktad infamitet riktad mot dagens judiska folkgrupp.

* Efter denna sammanfattande redovisning av relevanta texter i Bibeln, främst från Nya Testamentet, summeras ett svar på själva huvudfrågan som ställdes i programmets inledning, nämligen frågan varför Nya Testamentet väcker sådan uppenbar anstöt bland dagens judar i Israel att den israeliska regeringen anser sig föranlåten att ingripa med censur och fördömande uttalanden som inte bara flagrant bryter mot religionsfriheten med vederbörlig respekt för främmande trosbekännare utan även måste skada Israels ofta redan ömtåliga relationer med kristna västerländska stater. Svaret anges i programmet: "Att det föreligger en skarp motsättning mellan judendomen och kristendomen, det framgår i alla händelser mycket klart av Nya Testamentet." (s.8, JKs avskrift) Att sedan vissa kristna - både enskilda och samfund - vill se saken på ett annat sätt genom att lyfta fram vissa andra bibelcitat, må vara teologiskt mer eller mindre acceptabelt men är likväl i detta sammanhang skäligen irrelevant som svar på själva huvudfrågan varför det officiella Israel förbjuder och religiöst förkastar Nya Testamentet.

* I slutet av denna framställning om Nya Testamentet i Radio Islams anmälda program föregrips JKs anmärkningsvärda "dom" mot Radio Islam utan väckt åtal och rättegång, nämligen när vi säger: "Det återstår att se om Radio Islam i det kristna Sverige, där man respekterar religionsfriheten, skall dömas för antisemitism eller judehets, när vi ordagrant citerar ur de kristnas bibel, Nya Testamentet. I så fall är det tydligen den sionistiska makten att tolka lagarna som gäller i Sverige ... att det är sionisterna som dikterar villkoren i detta land." Detta är hårda ord. Men har de inte visat sig vara riktiga i detta fall? Den sionistiske aktivisten Per Ahlmark säger mycket belåtet i en intervju i Sydsvenska Dagbladet den 31 mars efter JKs utfall mot Radio Islam: "Det är viktigt att få en myndighet med sig, och JK är ju en tung instans som nu fått upp ögonen." När JK tidigare helt friade Radio Islam, var det annat ljud i skällan. Då förklarade Per Ahlmark i korus med sina sionistiska meningsfränder att JK var skumögd, ingenting begrep och en samhällsfarlig dåre. Men nu har alltså JK fått "upp ögonen" efter alla de energiska påtryckningar från framstå-

ende sionister, också hitkallade ända från USA efter Per Ahlmarks konsultationer i New York med Elie Wiesel och Israels FN-ambassadör (se Expressen den 20 oktober 1987)! Kan detta tolkas på annat sätt än att JK böjt sig för de starka sionistiska påtryckningarna och därmed satt både sitt höga ämbete och rättssäkerheten i fara?

* Det bör tilläggas att också i slutet av programmets framställning av Nya Testamentet betonas att bibelcitaten avser de samtida judarna: "Jesus och aposteln Paulus har sagt så vanvördiga sanningar om sin samtids judar/sionister". Om vår samtids sionister - drygt 1 900 år efteråt - känner sig illa berörda av dessa evangeliska uttalanden av Jesus och av Paulus i dennes brev i Nya Testamentet, så måste detta rimligen vara något som vår tids sionister måste göra upp med Jesus och Paulus eller möjligen med de kristna kyrkor och samfund som inhämtar sin lära och tro från Nya Testamentet och sprider den bland allmänheten, inte något som dessa sionister i vår tid kan förebrå Radio Islam med krav på att nedtysta oss när vi endast korrekt citerar från Nya Testamentet med förtydligande kommentarer. Är man ute efter att utrensa alla misshagliga ställen i Bibeln, också när de utgör omistliga element och ledtrådar i Nya Testamentets berättelser, högspänd dramatik och förkunnelse? Detta innebär införande av statlig censurmyndighet med ytterst långtgående befogenheter att strypa både kulturarvet och åsiktsfriheten. I totalitära stater förekommer ju sådant, vilket inte anses vara särdeles föredömligt ur demokratisk synpunkt. Själva metoden för dylika utrensningar beskrivs ingående av George Orwell i dennes lika kända som skrämmande framtidsroman från 1948, "1984", i det s k Sanningsministeriet, som i själva verket är ett Lögnministerium (vilket ingen får säga högt av rädsla för den allestädes närvarande STOREBROR). Är det ett dylikt sanningsministerium som föresvävar de nitiska JK-anmälarna av Radio Islam och nu även själve JK. Ett sionismens sanningsministerium för historie- och nyhetsförvanskning, också för vederbörlig utrensning av farliga eller allmänt misshagliga uttalanden i Bibeln liksom i annan litteratur också den klassiska som Shakespeares Köpmannen i Venedig (juden och procentaren Shylock är osympatisk,

även om han är tragisk), Voltaires Essai sur les meurs et I'esprit des nations (där judarna avfärdas som ojämförligt grymma och barbariska), Immanuel Kants Die Religion inerhalb der Grenzen der blossen Verruft (där judendomen förklaras vara "världens pestsmitta"), Schopenhauers Parerga und Paraltpomena (där judarna blankt avfärdas som "lögnens stora mästare"), Nietzsches Zur Genealogie der Moral (där det heter att "judarna är ett den tillbakaträngda prästerliga hämndlystnadens folk"), Martin Luthers förbittrade sista skrifter Vom Scbem Hamphoras och Die Juden und ihre Lugen och Karl Marx' uppsats Om judefrågan (där judendomen avfärdas som en besatthet av guld och girighet) ... Skall all denna och mängder av annan klassisk litteratur, däribland Anatole France's mest lovprisade mästerverk Drottning Gåsfot (där juden Mosaide skildras som den mest infernaliska skurk), utrensas ur litteraturen? Eller vad är avsikten?

Det synes uppenbart att judendomens ledande representanter i dagens Israel betraktar den kristna tron och läran som djupt anstötlig och farlig - liksom det är lika uppenbart att Israels koalitionsregering med dess breda väljarunderlag har fogat sig därefter och i gärning gjort samma bedömning. I Jerusalem Post International Edition (26 February -3 March, 1984, s. 22) rapporteras att "Israels sefardiska och askenasiska överrabbiner enhälligt fördömde kristna missionärer och beslöt att det är förbjudet för judar att ha något att göra med sådana". I världspressen har vid flera tillfällen också rapporterats att troende judar i Israel, särskilt ortodoxa, gått till fysiska angrepp på kristna - liksom ännu oftare på muslimer - och trängt in i de kristnas församlingshus - liksom i moskéer - och ofredat de bedjande, i några fall har dessa judar bränt ned kristna församlingslokaler utan att drabbas av några straffpåföljder. Israels premiärminister Yitzhak Shamir höll på långfredagen i år ett brandtal utanför Betlehem på den Israelockuperade Västbanken, där han nedlåtande förklarade att "de där nere", d v s palestinierna, "till dem säger vi från denna höjd och från ett tusenårigt perspektiv att de inte är förmer än gäshoppor". Detta vanhelgande förakt av palestinska medmänniskor (vilkas land man erövrat och vilka man ständigt skändar och misshandlar) vittnar om en sådan inhuman

arrogans att det svårligen kan överträffas. Tidigare har emellertid Israels ÖB, Rafael Eytan, kallat palestinierna "kackerlackor" (SvD,2 april 1988). Tidigare har förre israeliske premiärministern, Menachem Begin, kallat palestinierna för "den plåga som tidigare omnämnts i Bibeln", varmed han liksom senare Shamir torde åsyfta de sju "plågor" som Israels Gud sände över Egypten, däribland gräshoppssvärmar (2 Mos. 10;12-15). Här har vi i åratal fått höra, främst av judiska överlevande från "Förintelsen", att nazisternas förintelse av judar föregicks av antisemiternas föraktfulla och hätska språkliga tillvitelser mot judarna: att den som börjar med att kalla ett visst folk för parasiter eller ohyra slutar med att övergå från ord till handling och utrotar den förment plågsamma ohyran. Rabbinen och överstelöjtnanten i israeliska armén, Abraham Avidan, har till exempel förklarat att enligt gällande judisk lag, halascha, är det fullt tillåtet för den israeliska armen att "döda även goda civila bland icke-judar". (David Shacham: Al-Hamishmar Chotam supplement, Jerusalem, 28 mars 1975, citerat av prof. Israel Shahak: Begin and Co., Jerusalem, sept. 1977, s.70). Rabbinen Schlomo Ritskin, som anses tillhöra den moderata falangen bland de judiska bosättarna på Västbanken, sade i sitt hälsningstal till premiärminister Shamir på långfredagen: "Vi utkämpar ett trefrontskrig: mot araberna, mot massmedia och mot antisemiterna." (SvD, 2 april 1988).

* Det synes alldeles uppenbart att den israeliska regimen har fogat sig efter också de mer fanatiska rabbinernas påbud och krav och att därmed ett slags militant judisk teokrati, påminnande om de krigiska mackabeernas (vilkas grymma och blodbesudlade herravälde omtalas i Mackabeer-böckerna i Gamla Testamentets apokryfer), alltmer befästs i vår tids Israel. Ursprunget och förebilden i Torah, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet. Det är av största vikt - och fullt relevant - när man skall försöka förklara de aktuella förhållandena i vår tids Israel med dess skändliga behandling av palestinierna, som är både muslimer och kristna, att här framföra skarp kritik mot Israels ingrepp mot religionsfriheten - och inte bara mot de fysiska övergreppen. Detta måste vara fullt legitim samhällskritik och har självfallet inget att göra med den (övervägande

välassimilerade) judiska folkgruppen i Sverige. Om vissa medlemmar av denna judiska folkgrupp i Sverige tar anstöt av denna kritik, kan detta inte innebära annat än att dessa solidariserar sig med den fanatiska intoleransens Israel och att de därmed är principiella fiender till tolerans, religionsfrihet och upplyst demokrati, vilket måste stå för dem, inte för Radio Islam som är anhängare av tolerans, religionsfrihet och upplyst demokrati!

Vad beträffar den andra avdelningen i det anmälda programmet i Radio Islam, det som behandlar De sju dödssynderna och judendomens Torah (den judiska lagen och läran som omfattar de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet), så upprepas inledningsvis rapporten från det israeliska utbildningsministeriet att "Gamla Testamentet kommer från Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av människor och att de därför inte är likvärdiga". (s. 9) Med judendomen avses här vissa bärande inslag i just Gamla Testamentet, judendomens Bibel, eftersom allt däri "kommer från Gud", också enligt den israeliska koalitionsregeringen, inte endast från vissa rabbiner eller från en eller några judiska trossamfund. Israels koalitionsregering, bestående av de två stora politiska blocken, representerar ju den övervägande majoriteten av Israels judiska befolkning.

JK hävdar i sitt fällande utslag mot Radio Islam att detta närradioprogram är "tendentiöst: att citaten skapar, lösryckta ur sitt sammanhang och utan historiskt perspektiv, enligt min (JKs) mening en skev bild av judendomen och av den judiska folkgruppen". Denna lika försåtliga som grundlösa beskyllning måste bestämt avvisas. De återgivna bibelcitaten är självfallet tendentiösa i den meningen att de är valda för att tydliggöra den bärande förkunnelsen och moraluppfattningen, vilket är även vetenskapligt fullt befogat. Men dessa bibelcitat är infe tendentiösa i den mening som JK här lägger in i ordet: de är inte valda för att framställa "en skev bild av judendomen och den judiska folkgruppen", eftersom det i Gamla Testamentet inte finns några motbilder, inte finns något som klart och entydigt motsäger vad som framkommer i de återgivna bibelcitaten - annat än enstaka uttalanden som endast kan ge just en

skev helhetsbild av den gammaltestamentliga judendomen. Senare tillkomna teologiska spetsfundigheter och mer eller mindre godtyckliga omtolkningar av de bärande textställen som Radio Islam återgivit är i sammanhanget irrelevanta ur sanningens synpunkt.

* Radio Islam utmanar härmed JK att återge relevanta citat från Torah som motsäger eller bara modifierar de i programmet återgivna citatens klara innebörd om De sju dödssynderna (högmod, avund, vrede, lättja, vällust, girighet och frosseri). Så länge JK inte kan eller vill besvära sig med att göra detta - faller hela denna anklagelse mot Radio Islam platt till marken. För övrigt bör än en gång betonas att kritiken i Radio Islams anmälda program gäller judendomen som sanktionerats av Israels koalitionsregering, inte "den judiska folkgruppen", som ju omfattar personer av de mest skilda åskådningar, därav många ateister för vilka att religion, särskilt kanske judendomen, är förhatlig eller totalt främmande och likgiltig. Särskilt framhålls också i programmet att kritiken avser "den mosaiska judendomen" (s. 19) och att den "på Jesu tid förvaltades av sadducéerna, översteprästerna och fariseerna och som räknas till den nutida judendomens läromästare" (s. 20). Ledande rabbiner i vår tid har betygat detta. Vill och kan JK gendriva detta, så torde JK komma i konflikt med judendomens främsta representanter i Israel, USA och övriga världen, inklusive överrabbinen Morton Narrowe i Stockholm!

* Eftersom hela Gamla Testamentet och inte bara Torah (de fem Moseböckerna) sanktionerats av Israels koalitionsregering ("kommer från Gud"), så är det helt legitimt att Radio Islam med sitt starka engagemang för de fördrivna och förtryckta palestinierna och kritik av ockupations och världsmakten Israel, kritiskt granskar Gamla Testamentet, också Psaltaren, den judiska sång- och böneboken och de s k historiska böckerna som Gamla Testamentet och Andra Samuelsboken och därur återger vissa relevanta citat för att visa hur den i Israel än i dag lovprisade "hjältekonungen David" for fram mot ammoniterna ("Ammons barn"), som bebodde Kanaans land, alltså just Palestina och det nuvarande Israel, i synnerhet som vår tids palestinier fått plågsamt

och tragiskt erfara hur vår tids sionistiska judar, som räknar sig som ättlingar och arvtagare till Davids israeliter: ammoniterna mördades metodiskt och kallblodigt för att sedan förintas i eld av Davids Israel (2 Sam. 12:29-31), medan Ben-Gurions, Begins och Shamirs Israel har med våld och terror fördrivit bortåt 750 000 palestinier från deras urgamla hembygder i samband med den judiska staten Israels utropande 1948 och sedan diskriminerat, förtryckt, skändat och misshandlat kvarvarande palestinier. Att det här finns ett djupgående ideologiskt samband mellan den sanktionerade gammaltestamentliga judendomen och det militant sionistiska Israels politik har ingående dokumenterats av professor Israel Shahak, som grundat och leder Kommitten för mänskliga rättigheter i Israel - så till exempel kan vi hänvisa till Shahaks även till engelska översatta antologi BEGIN AND C.O. AS THEY REALLY ARE. I denna dokumentationssamling redovisas hur många militant ortodoxa judiska rabbiner i stor omfattning också är högre officerare i Israels armé och bedriver en rent bibelfundamentalistisk propaganda för de israeliska officerarna och soldaterna - detta har vi refererat i ett annat program i Radio Islam.

Det är signifikant att JK helt förbigår det senare inslaget i det anmälda programmet i Radio Islam, där vi dokumentärt belyser det nära samröret mellan ledande sionister och antisemiter och även med det nazistiska Tyskland. Redan den politiska sionismens grundare och förste ordförande för Världssionistiska Organisationen, dr Theodor Herzl, betygade ofta att antisemiterna var sionismens nyttigaste välgörare. Och redan kort efter Hitlers maktövertagande 1933 samarbetade sionister i Tyskland och det dåtida Palestina med ledande nazister. Så sent som 1941, alltså under andra världskriget, uppvaktade en sionisisk deputation den tyske militärattachen i Ankara och anhöll om ett vapenbrödraskap mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland - för att bekämpa Storbritannien som då var mandatmakt över Palestina! Här är det i hög grad modern historia om sionismen som belyses. Skall JKs fördömande av Radio Islams program tolkas som att det är förbjudet att beröra vissa känsliga historiska fakta, när de på något sätt kan misshaga sionisterna? Hur överensstämmer i så fall detta

med JKs bedyranden i bland annat P1s Kanalen den 31 mars 1988 att "det är viktigt med en fri och öppen debatt"? Och när JK manar Radio Islam att undvika att beröra den på Gamla Testamentet grundade sionistiska ideologin (Israel skulle aldrig finnas utan Bibelns Gamla Testamentet), innebär då inte detta att JK låter JK-ämbetet förvandlas till en kamouflerad censurinrättning som gör allt JKs lovprisande av yttrandefriheten till en grym fars?

Ständigt läser och hör vi de sionistiska propagandisterna försäkra, att "Israel är Mellanösterns enda demokrati".

Att detta är felaktigt och rent hyckleri, är uppenbart, och vi ha ofta påtalat det: Israel är ingen demokrati, eftersom denna judiska stat diskriminerar och förtrycker palestinierna, som är det erövrade och ockuperade Palestinas ursprungliga befolkning.

Det intressanta är att inte bara palestinierna och deras vänner och inte bara vissa oppositionella israeliska judar utan även framstående israeliska politiker erkänt, att Israel inte är en demokrati.

David Ben-Gurion, en av den judiska statens grundare och Israels premiärminister från 1948 till 1963, bortsett från två år under 50-talet - denne Ben-Gurion har sagt följande: "Det finns ingen demokrati i det här landet ... Folket har inget att säga till om vem som bildar regeringen och kan inte välja sina representanter - allt detta görs av partimaskinen."

Detta sade den pensionerade israeliske premiärministern och ledaren för Israels arbetarparti David Ben-Gurion den 10 oktober 1971 i New York Times.

Och Chaim Herzog, tidigare chefen för Israels militära underrättelsetjänst, därefter Israels FN-ambassadör och i dag Israels statspresident - denne Chaim Herzog sade följande i The Jerusalem Post Weekly den 4 januari 1972:

"Den genomsnittlige medborgaren i Israel erhåller inget tillräckligt stöd från regeringen, som rättar sig efter olika påtryckningsgrupper på bekostnad av den enskilde. Lagar som är avsedda att skydda individen åsidosätts på grund av vissa särintressen. Knesset, det israeliska parlamentet,

representerar inte den enskilde medborgaren, eftersom dess ledamöter inte är valda av honom. Den röstberättigade röstade inte på en representant utan på ett parti som bekymrar sig om honom eller henne endast en gång vart fjärde år."

Chaim Herzog beklagar också den genomgående tendensen i Israel att "totalt strunta i demokratins grundläggande regel att en medborgare är oskyldig inför en domstol ända tills bevis kan framläggas om att han eller hon är skyldig till en viss förseelse eller ett visst brott". Vidare har Chaim Herzog kritiserat "det skattesystem i Israel som också varje regering medgivit leder till korruption av den allmänna moralen".

Och i en ledare i Israels kanske mest inflytelserika nyhetsmagasin Háolam Hazeh den 5 mars heter det:

"Den som tror att Israel är en demokrati, en demokratisk stat, bör nog tänka efter ännu en gång om detta har med verkligheten att göra."

Att det politiska systemet i Israel inte bara möjliggör utan institutionaliserar politisk och ekonomisk korruption på högsta nivå, anser ingen mindre än professor Shlomo Avineri, som bl a var chef för socialvetenskapliga institutionen vid hebreiska universitetet i Jerusalem och direktör för premiärministerns kansli. I New York Times den 15 juni 1973 säger denne politiskt erfarne socialvetenskaplige professor:

"Israel har en klass kapitalister som uppmuntras och stöds av regeringen. De skapar personliga rikedomar på regeringens politik väldiga rikedomar som står i bjärt kontrast till det politiska systemet "

Under den brittiska mandatperioden i Palestina åren 1922 till 1947 införde de brittiska kolonialmyndigheterna mycket stränga lagar och föreskrifter för att upprätthålla ordningen och förhindra utbredning av terrorism. De judiska sionisterna protesterade våldsamt mot dessa lagar och förordningar. Vid en konferens som 400 medlemmar av judiska juristförbundet höll i Tel Aviv i februari 1946 - alltså två år före den judiska staten Israels tillkomst - förklarade förbundets ordförande dr A Dunkelbaum, som senare skulle bli medlem av Israels Högsta Domstol:

"Dessa lagar strider mot de mest grundläggande principerna för lag, rättvisa och rättsvetenskap. De ger de administrativa och militära myndigheterna makt att påbörda straff som endast kan betecknas som fullständigt godtyckliga ... Syftet med denna konferens är att protestera kraftfullt mot dessa lagar, som berövar varje bosättare de grundläggande rättigheterna ... som står i motsättning till lag, ordning och rättvisa." (Från Dunkelbaums inledningsanförande, återgivet i Haparaklete, Juristen, i februari 1946, s. 58-64)

Också den judiska agenturens representant, dr Bernard Joseph, som sedan under namnet Dov Joseph i 17 år skulle tjänstgöra som Israels justitieminister, delade denna strängt avvisande inställning till den brittiska mandatmaktens hårda säkerhetslagar och yttrade vid denna konferens följande:

"Beträffande de brittiska säkerhetslagarna har vi alla blivit offer för en officiellt erkänd terrorism, eller kommer den individuella friheten att segra ... Varje medborgare kan med dessa lagar fängslas på livstid utan rättegång. Det finns ingen trygghet för friheten eller individen. Det finns ingen möjlighet att vädja till högre rättslig instans gentemot beslut som fattats av den militära befälhavaren ..."

kansler och justitieminister framförde vid denna judiska juristkonferens sina starka protester mot de brittiska militärlagarna under mandattiden i Palestina. Han sade:

"Det system som inrättats i Palestina saknar motsvarighet i varje civiliserat samhälle - det fanns inte ens sådana lagar i det nazistiska Tyskland. Det finns i själva verket bara en motsvarighet - förhållandena i ett ockuperat land ... Det är vår plikt att ropa ut till hela världen att dessa säker hetslagar förstör själva grundvalarna för rätten i detta land."

De judiska juristernas konferens avslutades med en resolution, i vilken de brittiska militärlagarna kraftigt fördömdes för att - och här är det värt att noga uppmärksamma följande -"beröva den palestinske medborgaren hans grundläggande rättigheter som människa, undergräva lag och rättvisa, utgöra en allvarlig fara för den enskildes liv och frihet och upprätta ett våldets herravälde utan varje rättslig kontroll."

De brittiska kolonialmyndigheterna såg sig inte föranlåtna att vidtaga några ändringar. Men - när den judiska staten Israel 27 månader senare utropades, blev det inte heller någon ändring: den judiska staten övertog in till denna dag den brittiska mandatmaktens militärlagar.

Vad de höga juristerna på sin juristkonferens högtidligen fördömde som omänsklighet och fullständig rättslöshet, värre än i det nazistiska Tyskland, det har den judiska staten Israel bara fortsatt att utöva - och - väl att märka - med de tidigare upprörda juristerna som Israels högsta juridiska ämbetsmän: justitieministern Dov Joseph, justitiekanslern och senare justitieministern Jaacov Shimshohn Shapiro! Det hyckleri hos de judiska fariséerna som Jesus en gång så kraftfullt fördömde sitter sannerligen i högsätet i den judiska staten Israel! Och därtill "omänskligheten" och "rättslösheten"!

Presstalesmannen för den sionistiska fredsrörelsen Oz ve Shalom, Yehezkel Landau, har i en intervju sagt följande:

"Vår sionistiska dröm kan bli en mardröm om vi inte förstår begränsningen i Israels vilja att dominera andra människor."

Israel Shahak, ordförande i det s k Förbundet för de mänskliga rättigheterna, säger i sin bok Le Racisme de I'Etat d'Israel följande:

"Som ett offer för nazismen, vilken jag fördömer, känner jag det som min plikt att fördöma judisk nazism. Jag tvekar inte att säga att judarna i Israel - och med dem majoriteten av världens judar - just nu undergår en process av nazifiering ... Tyskarna som levde under Hitler borde ha tagit sitt liv hellre än att bli nazister. För mig råder samma förpliktelse, som jude i Israel i dag" (s.88 och 267). På bokomslagets baksida står följande: "Författaren av denna bok är hotad till döden av de israeliska fascisterna ..." Israel Shahak är kemilärare vid hebreiska universitetet och bosatt i Västra Jerusalem.

"Judendomen är ett misslyckande: I dag har den judiska ortodoxin satt en fana i händerna på en förtrupp av reaktionära krafter i det här samhället.

För mig är katastrofen i judendomen idén om att vara utvald och vittne. Ingen vill höra oss predika universell moral! Det är nonsens! Hela historien här är en neuros. "Nästa år i Jerusalem." Jag såg inte egyptier och etiopier ränna omkring i världen och längta hem. När svenskarna flyttade till Amerika blev de amerikaner och satt inte i evighet och sade, "Nästa år i Stockholm".

"Förställ dig en professor i rummet här intill som sitter och talar om Nicaragua, som han kommer ifrån, hela tiden. Han firar Nicaraguas nationaldag och samlar in pengar och skickar sina barn dit på läger. "Nästa år i Nicaragua!" Naturligtvis blir jag lömsk på denne man så småningom. Åk då för höge fan till Nicaragua!" (DN, 3 januari 1988)

David Ben-Gurion, Israels förste premiärminister och ledare för det israeliska arbetarpartiet, ville köra iväg alla palestinier. Detta uppger en av Israels ledande politiska kommentatorer Boaz Evron i den israeliska tidningen Yediot Aharonot den 1 april 1975. Han skriver: "Ben-Gurion hoppades att Israels araber skulle bli så irriterade, när vi på olika sätt besvärar dem och gör livet till ett litet helsike för dem, att de kan tvingas lämna sitt land av fri vilja".

Golda Meir, som också var Israels premiärminister och även ledare för det israeliska arbetarpartiet, visade det fullständiga föraktet för palestinierna genom att förneka deras existens. "Det finns inga palestinier", sade hon. Själva namnet Palestina är en nagel i ögat på sionisterna, eftersom det är härlett från filisteerna, ett folk som fanns utmed hela kustlandet långt innan israeliterna en gång kom till Palestina - enligt deras egen bibel, som de betraktar som sin historiebok.

Chaim Weizmann, ordförande för den judiska agenturen i Palestina under den brittiska mandatperioden och sionist-ledare och sedan Israels förste statspresident, uttalade sitt arroganta förakt för araber och muslimer till den brittiske utrikesministern Arthur Balfour den 30 maj 1918. Weizmann sade:

"Araberna, som är ytligt sluga och snabba i repliken, dyrkar en sak och endast en sak: makt och framgång ... De brittiska myndigheterna, som bör väl känna till arabernas förrädiska natur, bör ständigt se upp mycket noga. Ju rättvisare den engelska regimen försöker vara, desto mer arroganta blir araberna ... För närvarande - alltså år 1918 - ser det ut som om det skulle bli ett arabiskt Palestina, om det fanns ett arabiskt folk i Palestina. I själva verket kommer det inte att bli så, eftersom feltahen, den arabiska jordbrukaren, befinner sig minst fyra århundraden efter i utvecklingen, och eftersom den styrande klassen araber är obildade, oupp-

Dr A Carlebach, chefredaktör för den inflytelserika israeliska tidningen Máariv, säger den 7 oktober 1955 i sin tidning följande:

"Islam är fienden till all fruktbar tanke, alla verkliga initiativ och alla produktiva idéer. Islam har inte åstadkommit något gott i det förflutna, och kommer aldrig heller att göra det i framtiden. Islam representerar mörk reaktion för hundratals miljoner mänskliga varelser."

Detta säger alltså en ledande israelisk journalist - okunnigheten, arrogansen och föraktet kan inte vara större.

Och detta förakt för araber och muslimer är mycket utbrett bland den judiska befolkningen i Israel och blir bara allt värre med åren, enligt ett flertal opinionsundersökningar. År 1970 ansåg 23% av Israels judar att de kände sig besvärade om de skulle behöva sitta vid ett bord intill en arab på samma arbetsplats, 54% om deras barn skulle undervisas av en arabisk lärare i skolan, 74% om deras barn blev nära vänner med en eller flera araber. År 1985 hade dessa siffror genomsnittligt stigit med 15% - alltså rasfördomarna bara ökar bland den judiska befolkningen i Israel!

Inte undra på, när så gott som alla de ledande sionisterna - de må vara politiker eller publicister - uttalar sitt ohöljda förakt för araber och muslimer! Så är det ställt med "demokratin Israel", som Per Ahlmark och andra sionistiska propagandister lovprisar och till varje pris vill försvara mot kritik!

SKALL VI LITA PÅ VAD SIONISTLEDARNA HAR SAGT? VI TROR ATT DET FINNS ANLEDNING ATT GÖRA DET.

Den politiska världssionismens grundare och dess förste ordförande Theodor Herzl säger i sin bok Den judiska staten, som först utkom på tyska i Leipzig 1896, Der Judenstaat, på sidan 25 följande:

"Vårt undre skikt proletariseras till omstörtare och bildar alla revolutionära partiers underofficerare och samtidigt växer vårt övre skikts fruktansvärda penningmakt."

Den i Paris utgivna judiska tidningen Le Peu le Juifs skrev på ledande plats den 8 februari 1919, alltså två år efter bolsjevikernas Oktoberrevolution 1917, och ett år efter den av de två judarna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht ledda Spartakistrevolutionen i Berlin och samma år som den av judarna Kurt Eisner, Ernst Toller, Erich Mühsam, Levien och Levine igångsatta revolutionen i Bayern med upprättandet av en "rådsrepublik" efter sovjetisk modell och som juden Bela Kun gjorde revolution i Ungern - då skrev Le Peuple Juifs följande:

"Världsrevolutionen, som vi nu upplever, är helt och hållet vårt verk. Denna revolution kommer att befästa den judiska rasens herravälde över alla andra raser."

Och den sionistiska världsorganisationens ledare och sedermera den judiska staten Israels förste statspresident, Chaim Weizmann, höll år 1920 ett tal i Jerusalem om "Den judiska renässansens skönhet", som sedan återgavs i den judiska tidningen Jiidische Rundschau, nr 4, som utgavs i Berlin samma år.

Där skrev sionistledaren Chaim Weizmann följande om hur Balfourdeklarationen år 1917 tillkom. Där den engelske utrikesminisiern Arthur Balfour lovade judarna "ett nationalhem i Palestina". Chaim Weizmann sade:

"Vi uppnådde deklarationen - alltså Balfourdeklarationen - inte genom underverk utan genom ihärdig propaganda,

genom oupphörliga bevis på vårt folks livskraft. Vi sade till de tongivande politiska ledarna i världen: - Vi kommer till Palestina antingen ni vill det eller ej. Ni kan påskynda vår ankomst eller fördröja den, men det är bättre för er att hjälpa oss att komma dit, ty annars kommer vår uppbyggande kraft att förvandlas till en förödande kraft, vilken kommer att få hela världen att jäsa."

Alltså, den världssionistiska organisationens ledare använde sig av exakt samma metod som alla gangsterledare och maffialedare: utpressning för att få igenom sina krav. Om inte dåtidens mäktigaste staters ledare tillmötesgick sionisternas krav på att få Palestina, så hotade sionisterna med att mobilisera den judiska befolkningen i förödande uppror och revolutionära jäsningar. Att sionistledarna verkligen menade allvar kunde de senare visa med Oktoberrevolutionen i Ryssland, revolutionerna i Tyskland och Ungern, där judar i stor omfattning var både anstiftare och ledare. Att det verkligen var övervägande judar och inte ryssar som genomdrev och sedan till egen fördel utnyttjade bolsjevikrevolutionen i Ryssland, är historiskt väl bestyrkt. Robert Wilton, den välansedda brittiska tidningen The Times korrespondent i Ryssland sedan många år, uppskattade antalet judar bland sovjetregeringens ledande kommissarier under Lenins tid till "över 90%" - Se Wiltons bok Romanoffs sista dagar, som utgavs i London 1920, sid. 27-28, 81, 118-119, 127, 147-148. Också under Stalin dominerade judarna bland Sovjets ledare: år 1936 var av 59 medlemmar i Centralkommittén 56 judar, och alla Sovjets ambassadörer - utom den i London -var judar. London Times Europakorrespondent, Douglas Reed, skrev i sin bok Dårskapens marknad 1938, att Sovjets censurmyndigheter till hundra procent bestod av judar ännu år 1935. Fram till slutet av 30-talet var Sovjet judiskt behärskat.

Till detta kommer att ledande samtida sionister och sionistiska tidningar som Jewish Chronicle i London den 4 april 1919, The American Hebrew den 9 oktober 1929 och Le Droit de vivre i Paris den 5 december 1935 på ledande plats uttryckte sitt fulla stöd för och gillande av bolsjevik-

revolutionen och Sovjetsystemet. Den sionistiska kritiken av Sovjet kom först sedan den sionistiska staten Israel hade bildats och konsoliderats och när Sovjet inte ville släppa alla sina judar till Israel och förlora en mängd kvalificerade judiska tekniker och andra högutbildade akademiker.

Fakta är fakta, även när de är synnerligen obehagliga för sionisterna och deras propaganda.

Deras uttalanden avslöjar i varje fall deras oerhörda övermod och vad de vill och tror sig kunna genomföra.

Moshe Dayan, israelisk general och politiker, sade den 25 juni 1969 i Londontidningen Times följande:

"Våra fäder uppnådde de gränser som erkändes i delningar planen. Vår generation har nått 1949 års gränser och utvidgat den judiska statens område. Nu, efter sexdagarskriget 1967, har den nya generationen lyckats nå Suez, Jordanfloden och Golanhöjderna. Men detta är inte slutet. Vi kommer att utvidga våra gränser bortom Jordanfloden och kanske omfatta hela Libanon och centrala Syrien också "

Och generalen Yitzhak Rabin, också israelisk politiker för arbetarpartiet och idag ansvarig för den israeliska krigsmakten och ockupationspolitiken, denne Rabin sade den 20 juli 1973 till den israeliska tidningen Háaretz följande:

"Amerikanerna har gett oss vapen så att vi ska använda dem när det är nödvändigt - i vissa fall är det tillåtet för den civiliserade världen att ta kontroll med våld över oljekällorna i hela Mellanöstern."

Och den israeliske generalen och politikern Arik Sharon, ökänd som Beiruts slaktare och ordergivare av masslakten i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila sommaren 1982, sade den 7 juni 1973 i den israeliska tidningen Yediot Aharorat:

"Israel är nu en militär supermakt ... För amerikanerna är det viktigaste att Israel är starkt. Alla de europeiska ländernas militära styrkor är svagare än våra. Israel kan på en vecka erövra ett område från Khartoum i Sudan till Bagdad i Irak och ända till Alger."

Och David Ben-Gurion, som den sionistiska propagandan i bl a Sverige söker helgonförklara, han sade den 21 maj 1947 i sin dagbok:

"Arabländernas svaga punkt, deras akilleshäl, är Libanon. Det islamiska herraväldet där är konstlat och kan lätt störtas. En kristen stat bör upprättas där, som vi kan ingå ett förbund med. Sedan när vi har brutit Arablegionens styrka och bombat Amman, huvudstaden i Jordanien, kan vi utplåna Transjordanien. Därefter kommer Syrien att falla samman. Och om Egypten då skulle våga föra krig mot oss, skall vi bomba Port Said, Alexandria och Kairo. Vi skulle då sluta krigföringen och få Egypten, Assyrien och Kaldéen att betala till oss vad de är skyldiga våra förfäder."

Och detta skrev alltså David Ben-Gurion redan 1947, året innan den sionistiska banditstaten upprättades den 14 maj 1948. Kan det tydligare avslöjas vad sionistledarna från början är ute efter och vill. Är det en tillfällighet, att Israel aldrig velat fastställa sina gränser? Naturligtvis inte. Dessa sionister är ute efter att roffa åt sig mer och mer arabiskt land! Detta är expansionistisk politik, imperialistisk erövringslusta - inget annat! När skall de många okunniga och aningslösa Israelvännerna i Sverige och övriga västvärlden vakna upp och se verkligheten sådan den är?

Mot bakgrund av vissa kommentarer i massmedia till ett antal JK-anmälningar mot Radio Islam för "hets mot folkgrupp" vill jag som ansvarig utgivare för Radio Islam framhålla följande:

1. Radio Islam, bakom vilken står Svensk-Islamska Förbundet (SIF), är ekonomiskt och partipolitiskt oberoende. Radio Islam står sålunda helt fri från allt beroende av och alla bindningar till statsmakter, religiösa som profana organisationer, ekonomiska föreningar, korporationer och företag.

2. Radio Islam vill genom saklig information och fri debatt bland meningsfränder och meningsmotståndare värna om yttrandefriheten och verka för ökad förståelse och vänskap mellan de islamska folken och svenska folket, varvid bör noteras att enbart i stockholmsområdet bor drygt 35 000 muslimer och i hela Sverige bortåt 75 000 (vilket är mer än fyra gånger så många som den judiska befolkningen i Sverige).

3. Radio Islam försvarar de grundläggande demokratiska rättigheterna enligt FN-stadgan mot rasism, kolonialism och åsiktsförtryck vare sig detta sker genom statligt maktspråk, byråkratiskt paragrafrytteri eller genom politisk, ideologisk eller religiös fanatism.

4. Radio Islam hävdar alla folks och staters rätt till självbestämmande på deras

egna villkor utan inblandning från stormakter och främmande ideologier som utövar förtryck.

5. Radio Islam fördömer den sionistiska terrorismen och Israels ockupation av Palestina med åtföljande förtryck av palestinierna. Sionisterna började med ett veritabelt terrorvälde, när hundratusentals palestinier med våld och besinningslös terror fördrevs från sina gamla hembygder av beväpnade sionistiska inkräktare som sprängde hela byar i luften, kallblodigt mördade och lemlästade kvinnor, barn och åldringar för att sedan förevisa stympade människor och förkolnade lik i avsikt att skrämma de kvarvarande palestinierna på flykt ur landet, varefter dessa terrorns ligor och förbrytarband självrådigt utropade "den judiska staten Israel". Än i denna dag, fyra decennier senare, vägrar denna sionistiska stat kategoriskt dessa fördrivna palestinier rätten att återvända till sina hembygder, sina fäders gamla land. I stället måste många av dem, deras barn och barnbarn i decennium efter decennium leva i flyktingläger i Libanon, där de ständigt utsätts för

israeliska raketbeskjutningar och israeliska flygbombardemang - och detta barbariska övermod pågår oavbrutet år ut och år in utan en enig världsopinions fördömanden med kraft att ingripa mot den massmördande usurpatorstaten Israel!

Samtidigt öppnar detta Israel sina portar på vid gavel för all världens judar att strömma in i landet, där de automatiskt erhåller israelsikt medborgarskap, trots att varken de eller deras förfäder sedan över två tusen år satt sin fot tidigare i detta palestiniernas land - och allt detta därför att deras gud ingick ett kontrakt med deras mytiska förfäder i en mycket avlägsen och dimmig forntid om att de är ett herrefolk, "Herrens utvalda egendomsfolk" (2 Mos. 19:5-6) och av honom fick ett löfte att erövra Palestina (Kaanans land), fördriva eller döda dess invånare, röva allt vad dessa byggt och odlat och plundra dem på deras egendomar (5 Mos. 6:10-19). Därmed skulle sionisternas våld och rov få någon slags biblisk sanktion.

Kan detta barbari gälla för upplysta människor och civiliserade stater i vår tid? Kan rättvisa skipas och fredlig lösning av Palestina-frågan uppnås med en grym erövrarstat, som grundar sin existens på en gudom som gett sitt folk rätt att döda och fördriva ett annat folk och röva detta folks land? NEJ och åter NEJ!

6. Radio Islam ansluter sig helhjärtat till den FN-resolution 3375 från 1975 (som antogs av en stor majoritet av FN:s medlemsnationer, men tyvärr inte av Sverige) där sionismen fördömdes som en rasismens ideologi och politik, fullt jämställd med Sydafrikas apartheid (som ju

enhälligt fördöms i Sverige). I den sionistiska staten Israel diskrimineras, terroriseras och förödmjukas palestinierna som Sydafrikas svarta.

7. Radio Islam fördömer sionismen som våldets, terrorns och det brutala förtryckets och skändliga svekets ideologi, en fiende inte bara till det palestinska folket utan till hela mänskligheten, också till alla judar, som bedragits av den sionistiska propagandans hot och hat.

Vi instämmer med vad PLO-ledaren Yasser Arafat sade i sitt stora tal inför FN:s generalförsamling den 13 november 1974:

8. Radio Islam frågar: Hur kan en så stor del av den i övrigt upplysta svenska opinionen svälja den fräcka sionistiska propagandalögnen att motståndet mot sionismen ("antisionismen"), en ideologi som legitimerar det råaste våld och skändligaste förtryck, skulle vara "antisemitism" (hat och förakt till judar), när det är just sionismen som animerar till antisemitism?

9. Radio Islam frågar: Varför håller det demokratiska och frihetsälskande Sverige på den sionistiska erövrar- och förtryckarstaten Israels rätt att existera som "judisk stat" i palestiniernas gamla land, när en enhällig opinion i Sverige fördömt andra kolonialistiska stater och kraftigt fördömer rasismens Sydafrika som ett orättfärdigt statssystem som måste avskaffas? Varför är rasismen avskyvärd och måste avskaffas i Sydafrika men vidmakthållas i rasismens Israel? Är inte detta hyckleri eller "dubbeltänkande" enligt mönstret från George Orwells kusliga skildring av det totalitära förtryckarsystemet i "1984"? Eller tror man på fullt allvar i det upplysta demokratiska Sverige att det sionistiska och krigiska Israel är en uppfyllelse av den bibliska legenden om israeliterna som Guds utvalda herrefolk över alla andra folk: Israel som strider för Gud (1 Mos. 32:28) och har rätt att röva andra folks land, fördriva och förinta dem (5 Mos. kap 6 och 7)?

Och hur kan man okritiskt svälja den fräcka sionistiska propagandalögnen att det rasistiska och stridslystna Israel (som ständigt förses med de mest avancerade moderna vapen från supermakten USA för att

sprida terror och förödelse bland palestinska flyktingar i Libanon, vid ett tillfälle ända bort i Tunisien) är en fredlig liten demokrati - "Mellersta Österns enda demokrati" - och vara en civiliserad småstat som respekterar FN-stadgan om de mänskliga fri- och rättigheterna i likhet med Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island, Holland eller Schweiz (för att nämna några exempel)? Har man totalt glömt att Israel egenmäktigt nonchalerat FN:s resolutioner och stadgar?

10. Radio Islam kan endast finna ett svar på dessa frågor: Den sionistiska propagandamaktens starka genomslagskraft att styra opinionen i önskad riktning, vari ingår att häftigt angripa varje uppdykande opposition som ondskefull "antisemitism" och därmed få all obekväm kritik avskydd och helst lagligen förbjuden. Sionismen utövar sin makt genom en både offensiv och defensiv trumeld av propaganda som skulle gjort den beryktade nazistiska propagandaministern dr Joseph Goebbels grön av avund.

Den sionistiska propagandans grepp om viktiga opinionsmedia bygger på vissa förberedande operationer: att sionisterna skaffat sig nära nog total kontroll över amerikansk film-, TV- press- och bokproduktion som sprids över västvärlden, att sionisterna i bl a Sverige har målmedvetet lyckats placera sina trogna angängare på strategiskt viktiga poster i opinionsmedia som fogar sig efter systematiska sionistiska påtryckningar i samordnade enskilda och kollektiva protestaktioner mot varje uppdykande kritik av sionismen. Sionisternas största personella tillgång är de värvade proselyterna, prosionisterna, vilka alla - de må vara frikyrkliga fundamen-

talister eller liberala ateister - är blint hängivna den sionistiska staten Israel.

Sionismen erbjuder en propagandabild av Israel för alla smakriktningar: det historiska Israel med sina arkeologiska fynd, Bibelns Israel med vandringar i Jesu fotspår, det dygdiga Israel, det tappra lilla Israel som besegrar övermakten, det demokratiska Israel för förföljda judar, det hotade Israel som kräver vårt deltagande och vårt stöd och som bara heroiskt försvarar sig mot lömska arabiska angripare. Samtidigt med dessa alltmer slitna propagandaschabloner om Israel bedriver sionisterna och deras proselyter skamlöst förtal av sina motståndare med smädeskampanjer, där det talas om "antisemitism" och "hets mot judar" för att i opinionsmedia söka stoppa all obekväm sanning om sionismen och dess förehavanden. Sionisterna och deras proselyter är fanatiskt hängivna Israel, en främmande makt (vilket bara detta är skäligen suspekt: att i det neutrala Sverige gå främmande makts ärenden)! Ingen skugga får falla över Israel, och i försvaret för denna sionismens våldsmakt är tydligen alla medel tillåtna!

11. Radio Islam anser det vara en viktig uppgift att avslöja den försåtliga och fräcka sionistiska lögnpropagandan. Den sionistiska propagandan är farlig ur flera aspekter: den sprider inte bara lögner och kan i alltför stor utsträckning i kraft av intensiva och välregisserade påtryckningsaktioner hejda sanningen och driva förtalskampanjer mot sina motståndare, den är dessutom - på de suggestiva mediernas område - psykologiskt och moraliskt destruktiv genom sin våldsfixering med sadistiska och masochistiska inslag i

främst Hollywoods ymnigt flödande produktioner av rafflande och tårdrypande melodramer, s k soap operas.

När sionisterna inte kan försvara den alltför komprometterade israeliska våldspolitiken, väljer de att avleda uppmärksamheten från Israel och fokuserar i stället massornas intresse på annat med full styrka som judeförföljelser och nazistiska judemord i det förflutna och om faran av "nynazism" och "en växande antisemitism", väl medvetna om att sionismen suger sin näring just ur judehatet. Nazismen med dess panoptikon av nazistkoryféer och svartuniformerade SS-bödlar, sataniskt grymma och vällustigt sadistiska är en lika stor tillgång för sionismen som de namnlösa judiska offren: - Utan Auschwitz skulle vi aldrig fått något Israel, sade den store sionistledaren Nahum Goldmann. För sionisterna gäller det därför att ständigt hålla "förintelsen" levande och oavbrutet mobilisera sina kraftresurser i främst amerikansk film och TV för detta ändamål: att aldrig glömma, aldrig förlåta, att om och om igen påminna om omvärldens ondska (alla sionismens fiender är "nazister") och de egna oförskyllda lidandena och tallösa offren.

Vad blir väl följden av denna ständigt återkommande litania om inte att hos alla människor ingjuta missmod, misströstan, fruktan och ångest? Är det inte just ur detta förlamningens och orons psykologiska till- stånd som sionisterna kan tillskansa sig makt och inflytande? De andra folkens skuldkänslor skall odlas så att sionismen ständigt kan skörda de alltid otillräckliga pekuniära och politiska försoningsoffren - utan dessa botgörarnas ständiga offergåvor skulle den

12. Radio Islam anser att sionismen är en säkerhetsrisk för fred och samförstånd mellan folk och stater i Mellersta Östern och i hela världen: att driva propaganda i Sverige och hela västvärlden för en aggressiv militärmakt som ständigt bombar värnlösa flyktingar, förtrycker landets befolkning och ständigt expanderar på andra folks bekostnad, det är att legitimera våld och aggression som - genom sionismens styrning av supermakten USA - lätt nog kan trappas upp till en storkonflikt, ett tredje hett världskrig. Vill vi inte alla förhindra ett världskrig?

13. Radio Islam anser att den sionistiska propagandan ger näring åt just vad den säger sig bekämpa, nämligen antisemitism eller judehat. När sionisterna och deras fanatiska anhängare hänsynslöst exploaterar de förföljelser och lidanden som judar utsatts för i historien, främst av det nazistiska Tyskland, söker de göra hela den judiska historien till en enda oräknelig serie upprörande tragedier med judarna som offer för andra folks grymma övergrepp samtidigt som de heroiserar sina egna brutala hämndaktioner, vilket vi kan läsa om i deras egen bibel, Torah, Gamla Testamentet: deras påsk firar de ännu årligen till minne av hur deras Gud "befriade dem från träldomshuset i Egypten" genom massmord på alla förstfödda egyptier fullständigt urskiljningslöst (2 Mos. 12: 12-13, 29-30), och deras Purimfest, den upprymda glädjens fest, firar de fortfarande varje vår till minne av hur deras förfäder i Perserriket för över 2 500 år

sedan tog hämnd på perserna genom att döda 75 000 av dem (Ester 9:16...10:3).

På detta sätt blir deras historia historien om dem själva som offer för andra folks illvilja och övergrepp mot dem, varefter de utkräver hämnd och åter hämnd: hämndens triumf är för dem - enligt deras egen heliga historia - segerfester som skall ihågkommas och firas i årtusenden, glädjens och tacksamhetens högtider, då fienden krossas och förödmjukas (så även hos deras stora profeter, t ex Jesaja 60: 10-16). Alltid måste påminnas om verkliga eller hopfantiserade gamla oförrätter som begåtts mot dem och aldrig får glömmas, medan de är snara att glömma oförrätter som de begått mot andra och ständigt begår mot palestinierna. Nog kan detta göda misstro och hat till judarna. Kan fred och försoning någonsin uppnås och rättvisa skipas med denna oförsonliga sionistiska inställning? Är inte förutsättningen för fred och rättivsa att alla folk respekterar varandra som jämlika och att inget folk anser sig vara utvalt av Gud och förmer än andra med egenmäktig rätt att påtvinga dem sin vilja?

14. Radio Islam frågar: är det verkligen, som den sionistiska propagandan söker göra gällande, bara judar som hemsökts av lidanden och utsatts för svåra övergrepp som massmord ("folkmord")? Varför heter det jämt och ständigt att de nazistiska judemorden är "unika" och "ojämförliga"? Har inte förfärliga massmord drabbat också andra folk både längre tillbaka i historien och i vårt eget århundrade, bland dem armenierna (i Turkiet), serberna och kroaterna under Balkankriget och sedan under andra världskriget, ryssarna,

ukrainarna, Krimtatarerna och andra folk i Sovjetunionen (under den stora stalinistiska terrorn på 30-talet, som krävde inemot 20 milj människoliv i arkebuseringar och i Gulag-arkipelagens hemska straffarbetsläger), ryssarna, balterna, polackerna och andra folk under andra världskriget (av både stalinister och nazister), de fördrivna tyskarna åren närmast efter andra världskriget (i bl a Tjeckoslovakien, Polen, Sovjetunionen och Jugoslavien), pakistanier och indier i samband med frigörelsen från den brittiska kolonialmakten, ibofolket i Biafra under inbördeskriget i Nigeria, Ugandas folkstammar under Idi Amin och sedan under Milton Obote, khmererna under Pol Pots skräckvälde i Kampuchea och palestinierna alltsedan Israel bildades för snart 40 år sedan...? Visst har allt detta hänt och mycket annat händer alltjämt i världen.

Om vi aldrig får glömma det förflutnas illgärningar därför att de inte får upprepas, varför då inte räkna också andra folks offer och lidanden? Och varför inte protestera än kraftfullare mot de offer och lidanden som sker i samtiden och som vi gemensamt skulle kunna förhindra? Beträffande sionismens ständiga övergrepp på palestinierna kunde Internationella Juristkommissionen i Geneve fastslå i två fristående rapporter att palestinska barn torteras i israeliska fängelser (SvD 5/8 -87)! Var finns här de ljungande protesterna i stora demonstrationståg till Israels ambassad? Varför tiger svenska kyrkan och de olika frikyrkosamfunden som annars är så protestglada? Vad gör Rädda Barnen och Röda Korset? Och framför svenska regeringen ens en liten protestnot till en uppkallad israelisk stockholmsambassadör på Arvfurstens palats?

176

15. Radio Islam frågar: Hur kommer det sig att de resursstarka och väletablerade amerikanska film- och TV-bolagens talrika sionistiska propagandaprodukter så flitigt inköps och visas på den svenska marknaden, på biografer, video och i Sveriges Televisions sändningar? År efter år fabriceras en ständig ström av spelfilmer, TV-serier och s k TV-dokumentärer (t ex "Det judiska arvet" med Israels f d utrikesminister och Washington-ambassadör Abba Eban som speaker) om massförbrytelser mot judar, helst med motiv från nazisttidens Europa, men aldrig några motsvarande skildringar om de fruktansvärda massförbrytelser mot andra folk vare sig i det förflutna eller i samtiden. Man kunde kanske vänta sig att amerikansk film och TV skulle - i f d Hollywoodaktören Reagans antikommunisktiska USA - skildra massförbrytelser i bolsjevismens Ryssland, t ex Gulag-arkipelagens vedervärdiga förhållanden efter nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyns kända böcker. Men så har ej skett. Kan detta möjligen bero på att Stalins handgångna män som organiserade denna ohyggliga fängelseindustri var judar som Naftalij Aronovitj Frenkel, Gulag-chefen Matvej Berman, OGPU-styrkornas nitiske vice befälhavare Lazar Kogan, GPU-chefen Genrich Jogoda och Jakov Rapporport (A. Solzjenitsyn: "Gulag-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden", Sthm 1974, s 72-82)? Och varför försummar man att skildra det palestinska folkets långvariga och ännu pågående lidanden och vanmäktiga kamp mot den brutala sionistiska övermakten, stödd av sionismens lobbygrupper utomlands? Varför är

bara judarna intressanta som offer för den brutala övermakten? Fattar man inte att den amerikanska filmens och televisionens ämnesval tjänar vissa krafters intressen?

16. Radio Islam kan bara finna ett svar på dessa frågor, ett svar som är lika uppenbart som det oskyldiga barnets i H-C Andersens saga "Kejsarens nya kläder": han är ju naken! De amerikanska film- och TV-bolagen styrs av sionister och deras proselyter som går sionismens och Israels ärenden: att tjäna den sionistiska statens intressen, som främst går ut på att legitimera denna orättfärdiga stats existensberättigande och överlevnad, som i sin tur kräver ett obetingat politiskt och ekonomiskt stöd från USA och de andra rika västländerna.

Därför måste opinionen i dessa stater ständigt påverkas till Israels förmån:

Den sionistiska propagandan måste oavbrutet indoktrinera massorna att det bara eller främst är judarna som ständigt lidit under förtryck och grymma förföljelser av andra folk, att judarna därför måste vara skyddade i en egen "judisk stat". Därmed vinner sionisterna också ett annat syfte, nämligen att odla ett kroniskt skuldmedvetande hos andra folk, särskilt i den kristna västvärlden (som påstås ha blankt struntat i att rädda nazismens judiska offer), ett skuldmedvetande som endast kan gottgöras med ytterligare ekonomiska bidrag (miljarder och åter miljarder dollar) så länge Israel som den orättfärdiga stat den är utsätts för "hot om förintelse", vilket ytterligare späder på skuldmedvetandet hos de kristna folken i USA och övriga västliga demokratier i ett ändlöst kretslopp som leder till en fortgående psykisk upplösningsprocess.

178

SIONISMENS BIBLISKA FÖRANKRING FÖR ATT INJAGA KOLLEKTIVT SKULDMEDVETANDE HOS DE KRISTNA

Det ligger i sionismens intresse att härska genom andras söndring: att genom ett inpiskat kollektivt skuldmedvetande hos andra folk för begångna oförrätter eller försummelser mot judarna angripa själva livsnerven och tågan hos andra folk: att de skall känna avsky för sin egen historia, förlora all självaktning och därmed bli så förvirrade och försvagade att de kan manipuleras och styras av sionisterna. Detta är inte något påfund från "Sions Vises Protokoll", som Expressens sionistiska propagandaskribenter typ Per Ahlmark eller Jackie Jakubowski med alltid samma uppsyn av fasa kommer dragande med.

17. Radio Islam vill erinra om att alla sionistledare har åberopat sin sionistiska stat i Palestina på bibliska anspråk, att deras gud skall ha lovat dem detta land.

Den store sionistledaren Chaim Weizmann, som sedan blev Israels förste statspresident, säger i sina memoarer att den sionistiska rörelsen hade sitt bibliska valspråk från Psaltaren 137:5:

Det spelar ingen roll om sionistledarna är vänster eller höger, tillhör arbetarpartiet eller Likud, de är ändå blint övertygade om att deras gud har gett dem rätt att erövra palestiniernas land.

SIONISMENS LÖFTE FRÅN GUD - LEGITIMERAR SIONISTISKA ÖVERGREPP OCH ISRAELS EXPANSION

När Menachem Begin, Israels premiärminister under den sionistiska invasionen av Libanon sommaren 1982, mottog Nobels fredspris (!) i Oslo hösten 1978, sade han: "Detta land (dvs Palestina)har lovats oss av Gud och vi har rätt till det." (Davar 12/12 -78). Och den sionistiske härföraren och politikern Moshe Dayan, starkt glorifierad som ett slags hjälte à la kung David i Israel, sade i augusti 1967: "Om man har bibelns bok och bibelns folk, då har man ju också bibelns land - domarnas och patriarkernas i Jerusalem, Hebron, Jeriko och runt där omkring som naturligtvis är vårt." (Jerusalem Post 10/i -67).

I den påkostade sionistiska kvartalstidskriften Menorah, utgiven av Förenade Israelinsamlingen i Stockholm, publiceras i nr 4, 1985 en artikel med rubriken "Israels sanna rätt till sitt land", där författaren, en viss Lubavitcher Rebben skriver följande, som går helt i stil med ovannämnda sionistledaren bibliska sionism:

Som vanligt när sionister är i farten är det angivna bibelcitetet stympat - fortsättningen lyder (och är återgivet i Knesset, Israels parlament):

Den sionistiska staten Israel, som ju aldrig fixerat sina landgränser, håller enligt detta heliga bibelord på att Israel skall omfatta hela Sinaihalvön, hela Jordanien, en bra bit av Saudiarabien, hela Libanon och hela Syrien och en bra bit även av Irak fram till Eufrat - och detta utöver det Palestina som man redan rövat till sig!

Den sionistiska expansionen på allt fler folks bekostnad skall uppenbarligen fortgå. Sionisterna räknar med att kunna mobilisera sitt folk för nya härnadståg: "deras styrka är som vildoxars... ett folk som står upp liksom en lejoninna, ett folk som reser sig

likasom ett lejon. Det lägger sig ej ned förrän det har ätit rov och druckit blod av slagna män" (4 Mos. 23: 22,24).

Eller kanske skall man lyssna till deras profet Mika som utropar: "Hedningarna (icke-judar) skola komma på skam med all sin makt... De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar och städer. Med förskräckelse skola de söka Herren, vår Gud: ja, för dig skola de frukta." (Mika 7: 16-17).

Eller skall vi tro på "Sions kommande härlighet" hos deras profet Jesaja: "Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras." (Jes. 60:12).

Eller skall vi tro på deras profet Sefanja att deras gud skall ödelägga hela världen, varefter alla folk slaviskt skall tillbedja honom: "Ty mitt domslut är, säger Herren: jag skall församla alla folk och hämta tillhopa konungariken, för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd: ty av min nitälskande eld skall hela jorden förtäras. Se, då skall jag giva åt folken nya, renade läppar, så att de allesamman åkalla Herrens namn och endräktigt tjäna honom." (Sef. 3: 8-9).

Eller skall vi mera tro på de förbannelser som skall drabba de arma judarna själva i deras heliga Torah: "Ock det skall ske, att likasom Herren förut fröjdade sig över eder, när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall Herren nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning." (5 Mos. 28:63).

18. Radio Islam frågar: - Hur kan förnuftiga svenska politiska ledare - liksom

politiska ledare i andra västliga demokratier som säger sig respektera rationella argument - vänta sig att de fördrivna och förtryckta palestinierna skall kunna uppnå några rättvisa resultat i förhandlingar med sionismens ledare, som helt försvurit sig åt en barbarisk gammal stamreligion med en helig bok, där det står att dessa sionister är ett utvalt folk, som genom ett kontrakt fått löfte av sin gud om att med våld erövra andra folks land? Måste inte en upplyst opinion i Sverige och övriga västvärlden med skärpa vända sig mot sionisternas bibliska anspråk som fullständigt löjeväckande, hårresande egenmäktigt och fullkomligt irrelevant i vår tid, som för länge sedan lämnat bakom sig en vilt barbarisk forntid?

19. Radio Islam föraktar inte judar vare sig enskilt eller kollektivt. Vi respekterar dem som våra medmänniskor, och vi hyser en särskild medkänsla med dem, ty det tragiska är att just judarna är de främsta offren för sionismen med dess frenetiska propaganda och gränslösa maktsträvanden som i historien och i denna dag framkallat denna antisemitism, denna misstro som kulminerar i förakt och hat till judarna för deras arrogans att anse sig vara förmer än andra folk, ett utvalt folk, ett herrefolk, Guds egendomsfolk, som civiliserade s k assimilerade judar för länge sedan övergivit men som sionisterna väckt till liv. Förstår man inte att sionismen är oerhört provocerande med allt detta delirerande prat om Guds löfte till det utvalda folket?

Gud har inte utvalt något visst folk framför andra, han - eller hon - är alla människors Gud; jude, grek, turk, arab, svensk eller vad vi må vara. Vill ett folk tillbe en särskild gud må så vara, men det får inte och kan inte

gå ut över andra folk utan vara en rent intern angelägenhet i bönehus, inte i världspolitiken med godtycklig rätt att erövra ett annat folks land och för- trycka det!

20. Radio Islam anser att den orättfärdiga och hänsynslöst listiga och brutala sionismen måste lugnt och sakligt avslöjas som en hotfull fara för alla folk, främst för de grymt drabbade palestinierna: Sionismens rasism, grundad på ett mytiskt förbund mellan en viss dunkel stamgud och hans utvalda folk, måste påtalas och fördömas, sionismens välregisserade och världsomfattande maktapparat i Världssionistiska Organisationen, Judiska Världskongressen och ADL (Anti Defamation League/Antiförtalsligan) måste skärskådas och dess makt och inflytande måste kartläggas liksom varje internationell maffia.

Varför bevakar inte TV, Riksradion och de stora tidningarna dessa världssionistiska organisationers kongresser och redovisar deras öppna och hemliga aktiviteter som är av minst lika stor världspolitisk betydelse som toppmöten mellan stormakternas ledare eller som arabstaternas liksom PLO:s officiella kongresser? Varför tar den lovprisade undersökande journalistiken aldrig itu med sionismens verksamheter på såväl det nationella som det internationella planet? Varför undersöks inte i våra massmedia om Israel som främmande makt genom världssionismen bedriver fientlig agent- och spionageverksamhet i Sverige liksom i USA och andra västliga demokratier?

184

21. Radio Islam anser att den sionistiska propagandatekniken måste uppmärksammas och analyseras som exempel på försåtligt lurendrejeri, vari ingår bl a den fräckaste historieförfalskning. Ett exempel härpå må nämnas, som torde vara helt okänt för också flertalet i politisk samtidshistoria bildade personer, nämligen det väldokumenterade faktum att sionisterna både i Tyskland och dåvarande Palestina utvecklade ett nära samarbete med ledande tyska nazister redan kort efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 och hela tiden fram till ett stycke in på 1941, alltså under andra världskriget, ja, en sionistisk delegation anhöll till och med om ett vapenbrödraskap mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland i januari 1941. Av det nazistiska Tysklands efterlämnade arkiv, som utforskats av den tyske historikern dr Klaus Polkehn, framgår att representanter för de sionistiska organisationerna Lohamei Herut Israel (Kämpar för Israels frihet), gemenligen kallad Sternligan, och Irgun Zwai Leumi i januari 1941 uppvaktade marinattachén vid tyska ambassaden i Istambul, som var ansvarig för speciella tyska uppdrag över hela Mellersta Östern. I ett specialmeddelande till den tyska riksregeringen i Berlin framhålls särskilt följande förslag från sionistgruppen Lehi med huvudkvarter i det dåvarande brittiska mandatet Palestina, daterat den 11 januari 1941:

(Citat från professor Israel Shahak i den israeliska tidningen Zo Haderekh, 2 september 1981).

Till Sternligans aktivister hörde Itzhak Shamir, som sedemera blev Israels premiärminister. Till Irgun Zwai Leumi hörde bland andra Menachem Begin, som också han blev Israels premiärminister. Man kan sålunda inte avfärda dessa sionistiska organisationer som extremistiska, stående utanför det "demokratiska" israeliska politiska etablissemanget. Till Sternligans många bravader i terroristbranschen hörde till exempel mordet på den svenske FN-medlaren Folke Bernadotte, densamme som tog initiativet till och genomförde den stora svenska Röda Korsräddningen av tiotusentals judar från de tyska koncentrationslägren i andra världskrigets slutskede!-

Samarbetet mellan ledande tyska nazister och ledande sionister inleddes emellertid på ett tidigt stadium, som tidigare nämndes kort efter Hitlers makttillträde, genom ömsesidiga närmanden mellan den nazistiska elitorganisationen SS och ledande tyska sionister. Den 13 juni 1933 skrev den tyska sionismens huvudorgan "Jüdische Rundschau" i en ledare: "Sionismen erkänner existensen av ett enda judiskt folk. Att lösa detta problem innebär att samarbeta med alla länder - med dem som är vänligt inställda likaväl som med dem som är fientligt inställda till judar." Rabbinen Jakob Agus har i sitt omfattande verk "The Meaning of Jewish History" (Abelard-Schuman, New York 1963, Vol. II, s. 391) i 5 satser framhållit vad som kännetecknar sionismens politiska inställning:

B. Judarna kan i Europas länder endast fungera som ett sönderfrätande element socialt och kulturellt.

C. Judarna kan - till skillnad från andra europeiska folk - inte assimileras, de kommer alltid att bibehålla sin särart och vara främlingar i Europa.

D. Alla världens judar utgör ett enda folk, oavsett var de bor och vilka språk de talar.

E. Antisemitismen var och är det naturliga uttrycket för de europeiska nationernas folkliga medvetande, därför är antisemitismen outrotlig.

Denna grundinställning, som man möter ideligen hos de ledande sionisterna, t ex hos den moderna sionismens grundare Theodor Herzl, överensstämmer helt med den klassiska

antisemitismens inställning till judarna. Detta insåg tidigt några framstående SS-män, däribland Leopold von Mildenstein, som med SS-ledaren Heinrich Himmlers samtycke, for två gånger - 1933 och 1934 - i sällskap med sionistiska funktionärer till Palestina, varefter han i den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels tidning "Der Angriff" skrev flera reportage om de judiska bosättningarna och sionismens kampvilja i de mest hänförda ordalag. Förbrödringen mellan de ledande nazisterna och de aktivistiska sionisterna var stor och hjärtlig: nazisterna såg en fin möjlighet öppnas att skeppa i väg sina judar och sionisterna såg naturligtvis en möjlighet att få fart på invandringen till Palestina samtidigt som de kunde få bättre kontroll över motspänstiga judar som betraktade sig som tyskar...

Den 23 december 1935 publicerade Goebbles tidning "Der Angriff" en intervju med ordföranden för den tyska statssionistiska föreningen, Georg Kareski, där denne sionistledare i varma ordalag hälsade de nazistiska Nürnberglagarna välkomna som en uppfyllelse av sionismens önskemål. Särskilt glad och tacksam var Kareski över att Nürnberglagarna strängt förbjöd sexuella förbindelser mellan "arier" och "judar", eftersom blandrasigt folk är ett sådant otyg och en sådan olycka. Det hör till saken att den kanske mest aggressiva av alla nazistiska antisemiter, Julius Streicher - densamme som senare dömdes för brott mot mänskligheten i segermakternas Nürnbergprocess till döden genom hängning - ägnade ett helt nummer av sin tidning "Der Stürmer" åt att prisa de antisemitiska Nürnberglagarna av år 1935 som en uppfyllelse av "judiska önskemål" genom att citera långa passager från de judiska lagstiftarna Esra och Nehemja i Gamla

Testamentet. Den ledande tyske antisemiten och den ledande tyske sionisten var sålunda hjärtligt överens. Också Alfred Rosenberg - han hängdes också för brott mot mänskligheten i Nürnbergprocessen - uttryckte sin förtjusning i sin bok "Blut und Ehre", en av nazismens kampskrifter "Sionismen", förklarade riksledaren Alfred Rosenberg med kraft, "måste i handling understödjas för att vi årligen skall kunna få i väg ett visst antal judar till Palestina eller över huvudtaget få i väg dem över gränserna."

År 1933 slöts ett särskilt avtal mellan den tyska nazistregeringen och den sionistiska centralorganisationen, den så kallade Haavara-överenskommelsen, där alla judar som var villiga att utvandra från Tyskland erbjöds att utföra ur Tyskland en större del av deras förmögenhet till just Palestina. För detta ändamål inrättade det nazityska finansdepartementet i Berlin en särskild Palestinabyrå, kallad Paltreu, vilket ledde till att den judiska utvandringen från Tyskland till Palestina steg så brant, att många araber började allvarligt misstänka att Hitler själv var jude och förtäckt sionist.

I slutet av februari 1937 sammanträffade Feiwel Polkes, en representant för Haganah, den största sionistiska kampgruppen som utgjorde kärnan till den israeliska armén, med Leopold Mildensteins efterträdare Herbert Hagen och dennes medarbetare inom SS, en viss Adolf Eichmann. Mötet ägde rum på en vinrestaurant Traube i Berlin under hjärtlig samvaro, varvid främst diskuterades hur man bäst skulle kunna överlista de brittiska mandatmyndigheternas stränga lagliga inskränkningar i invandringen till Palestina.

Polkes föreslog att den judiska utvandringen från Tyskland skulle uteslutande ske till Palestina, inte till något annat land. Som motprestation erbjöd sionistiska Haganahs representant Polkes att förse SS:s säkerhetstjänst, SD under chefskap av Himmlers förtrogne Reinhard Heydrich med "alla tänkbara hemliga uppgifter och samtidigt i hela Främre Orienten verksamt främja Tysklands intressen". På hösten samma år - alltså 1937 - begav sig Hagen och Eichmann till Kairo för att fortsätta förhandlingarna med Haganahs representant Polkes. Att förhandlingarna strandade berodde främst på att flertalet tyska judar föredrog att utvandra till andra länder, vilket sionisterna ogillade.

Det kan dock vara av intresse att nämna, att SS:s ledande organ, veckotidningen "Das Schwarze Korps" av den 15 maj 1935 skrev på ledande plats: "De dagar är inte långt avlägsna förrän Palestina kommer att hälsa välkomna sina förlorade söner. Vi önskar dem lycka till, och den nya tyska statens välvilja är med er!" (Litteraturen om detta ämne är redan ganska omfattande, utöver skrifter av Klaus Polkehn, Heinz Höhne och Jakob Agus kan nämnas Andreas Bliss: "Der Stopp der Endlösung", Seewald, Stuttgart 1966, och Jörg von Uthtmann: "Doppelgänger, du bleicher Geselle", Seewald 1976).

Det står utom varje skymt av tvivel att nazismen och sionismen inte bara är ideologiskt nära befryndade utan de har även politiskt samverkat för gemensamma mål: att särskilja judar från sina frändefolk i olika länder och att upprätta en särskild judisk stat i Palestina! Alltså, när sionismen i sin propaganda söker framställa sig som nazismens värsta fiende är detta bara en av sionismens

22. Radio Islam erinrar om att sionismen inte endast är en intern nationell angelägenhet för den sionistiska staten, detta Israel som med list, våld och terror har lagt beslag på palestiniernas land. Sionismen är världsomfattande med Världssionistiska Organisationen, Judiska Världskongressen och talrika sionistiska underorganisationer i olika länder. Sionismen är Israels förlängda arm som ständigt utövar påtryckningar på allmänna opinionen och på partier och regeringar i olika länder. Sionismen eftersträvar sionistiskt herravälde i världen, inte blott i själva Israel. Denna konstanta sionistiska inblandning i andra staters interna angelägenheter utgör en fara.

23. Radio Islam hävdar att den sionistiska propagandan är en ständig utmaning mot fred och samförstånd mellan folken och olika stater, främst därför att sionismen kunnat tillskansa sig ett grepp om supermakten USA:s högsta ledning som i stort för sin utrikespolitik efter israeliska agenters och inhemska amerikanska sionisters diktat. Därför måste den sionistiska propagandan blottställas inför opinionen i Sverige liksom i alla länder, så att sionismen kan oskadliggöras och Israel isoleras som ett hot mot världsfreden.

24. Radio Islam vill fästa uppmärksamheten på att sionismen i sin propaganda vänder sig främst till två viktiga opinionsbildande

målgrupper i Sverige liksom i andra västerländska demokratier: den religiösa bibelpropagandan till de kristna, och den moraliska och politiska propagandan till de skuldtyngda liberalerna, vari ingår både de partilösa och personer från alla de etablerade demokratiska partierna. I Sverige är folkpartiet sionismens parti framom alla de andra partierna. De sionistiska propagandisterna har insett att om de kan dupera de viktiga målgrupperna, så har sionismen ett fast grepp om det demokratiska samhället. Resultatet blir att Gud, Moralen och Demokratin står på Israels sida och att sionisterna och deras proselyter framstår som oförvitliga och aktningsvärda, att den sionistiska staten Israel blir okränkbar. Denna propagandamyt måste avslöjas.

25. Radio Islam hävdar att den sionistiska propagandan har lyckats indoktrinera flertalet opinionsbildare att acceptera så gott som alla sionismens grundsatser om judarna som ett Guds herrefolk eller ett överlägset folk som alltid måste visas särskild beundran och ett särskilt överseende. Den sionistiska propagandan och dess eftersägare framhåller eller antyder ständigt följande:

1) Judarna är ändå "Guds folk", "Biblens folk" och "Jesus var jude" - och eftersom Jesus enligt kristen tro var Gud i människogestalt, måste väl judarna vara nära Gud, rentav just "Guds folk".

Att kritisera judarna är att kritisera Gud, en hädelse. Och än värre är det då att ifrågasätta judarnas rätt till en egen stat, det är ju att kullkasta Gud, hela Skapelsen! - Detta bitande argument är förstås särskilt avpassat till de fromt kristna, de

bibeltrogna. Men även de kristet påverkade sekulariserade människorna, de som är ljumma i tron, påverkas ändå något av detta tal om judarna som "Guds folk" och "Bibelns folk". Ock de tror att Israel skulle vara Guds löfte.

2) Judarna har varit i hela historien förföljda och de är alltjämt hotade, i Israel är judarna utsatta för ständiga krigshot - därför måste vi känna särskilt medlidande med judarna och hysa stor fördragsamhet med dem, detta bjuder all anständig moral! - Detta argument är avpassat till både de troende (kristna) och till alla humanitärt sinnade. Att mera närgånget efterforska om inte åtminstone många judeförföljelser har varit till stor del självförvållade och inte varit vare sig kvalitativt eller kvantitativt värre än vad många andra minoritetsgrupper utsatts för i historien avfärdas som synnerligen opassande, nära nog som ett helgerån. Tige i församlingen!

3) Judarna har utsatts för "Förintelsen", något som är helt "unikt" och alltså inte kan jämföras med de massmord som andra folk har drabbats av - därför måste vi inte bara uttrycka vårt medlidande med de överlevande, vi måste även påta oss skulden för denna "Förintelsen", likgiltigt om vi aldrig varit nazister och inte ens var födda när de nazistiska bödlarna verkställde denna "Förintelsen". - Detta argument är också avpassat till envar och det mest dräpande av alla och gör självfallet judar till ett fridlyst folk både kollektivt och enskilt: uttalat eller underförstått innebär "Förintelsen" i den ständigt pågående sionistiska propagandan att varje kritik av judar eller

något judiskt bär fröet till nya gaskammare och nya förintelseläger, vilket är den sionistiska propagandans oslagbara trumfkort: att tysta munnen på varje opposition, hur välgrundad och moraliskt rättfärdig den än är. "I skolen vara ett heligt folk." (2 Mos. 19:6)

4) Judarna är känsligare, mera själsfina än andra därför att de har lidit mer än andra, ja, därför att det är deras öde i vår onda - eller bristfälliga - värld att lida, kanske därför att judarna står Gud närmare än andra - därför måste vi beundra och vörda dem mer än andra. - Detta argument är särskilt avpassat för ömsinta liberaler, i synnerhet de poetiskt finstämda och djupsinniga kulturknuttarna som läser eller i varje fall skriver och talar om den fina litteraturen och är med och bestämmer vilka författare som är stora och fina. Judarna som kulturens blå blomma! Andakt!

5) Judarna är mycket intelligenta, nog bra mycket inteligentare än andra, de återfinns ju i alla intellektuella yrken som forskare, läkare, advokater, filmregissörer och författare och journalister. Tänk bara på nobelpristagarna, judar nästan allesamman! - Detta argument är särskilt väl avpassat för journalister och andra opinionsbildare, de som imponeras av framgångar och uppmärksammar rekordhållare inom alla branscher, och det ger sionismen god PR. Bara de surögt avundsjuka, de småsint tarvliga kan mot dessa "solklara fakta" bestrida att det är något extra märkligt med judarna.

6) Judarna är dugligare än andra - just därför att de är mer intelligenta. Överallt

utmärker judarna sig - sällan eller aldrig hör vi i varje fall talas om judar som är utslagna eller som det går dåligt för i samhället, inga judar är hamnsjåare, alkisar eller nedknarkade eller förbrytare, åtminstone syns de aldrig som sådana i pressen. - Detta argument är avpassat för både eliten och massan, det argumentet tar kål på alla som sticker upp. Bara den tarvliga avundsjukan kan här protestera!

7) Judarna är demokrater, mera demokratiska än andra - titta bara på våra liberala opinionsledare i pressen, är de inte själva av judisk härkomst så hänvisar de till liberala statsvetare i USA och annorstädes som nästan alla är judar, de må heta Erich Fromm, David Riesman, Daniel Bell, David Halberstam, Ishiah Berlin, Herbert Marcuse eller vad det nu kan vara för särskilt betydelsefulla demokratiska banbrytande idégivare, och i lilla Sverige har vi ju Joachim Israel, Ernst Klein, Harry Schein, Robert Rock och andra oöverträffade demokratiska snillen. Sedan har vi "den judiska staten Israel, Mellersta Österns enda demokrati"! - Detta argument är avpassat för de välvilligt inställda opinionsbildarna som en garantiförklaring till att judarna tillhör den demokratiska västvärldens avantgarde. En Per Ahlmark och en Hagge Geigert vittnar därom.

8) Judarna är världsmedborgare, de bryter de trånga och inskränkta nationsgränserna och står som ojämförliga kulturförmedlare över hela världen. Därför är de omistliga både för kulturen och för en värld som måste överbrygga motsättningar och konflikter. Detta

argument är avpassat för alla oupplysta och tanklösa som inte känner till judendomens etnocentriska religionsitet ("Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min; och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn." (2 Mos. 19: 5-6) och sionismens chauvinistiska rasism.

9) Judarna måste ha ett eget land där de kan vara trygga mot alla förföljelser som de under hela sin historia har varit utsatta för. Judarna har rätt till ett eget land som alla andra folk. Detta argument, som ytligt sett verkar så bestickande, ger sionisterna en särskild kraft med tillägget: - Aldrig mer skall judarna underkasta sig ännu en Förintelse! Att upprättandet av denna judiska stat skett genom erövring av landets egna inbyggare, palestinierna, undanskyms inför den ständigt framvältrande propagandafloden om judarnas "unika" lidanden och offer som kulminerade med Hitlers judemord. De sionistiska propagandisterna kalkylerar kallt med att alltför få genomskådar denna ut- pressningstaktik för att legitimera egna rov på oskyldiga staters och individers bekostnad, främst på palestiniernas bekostnad.

10) ISRAEL är heligt och okränkbart som judisk stat - alla Israels fiender förklaras vara i grunden mänsklighetens fiender, antisionisterna blir eländiga antisemiter. Denna tes är avsedd att vara på en gång religiöst sakrosankt och ett maktpolitiskt faktum, den oåterkalleliga sanningen som är oupplösligt förbunden med hela världens

övelevnad. Hotas Israel släpps de israeliska kärnvapnen - utom all internationell kontroll - lös och världen må gå under i ett Harmagedon enligt den judiske profeten Jesaja:

26. Radio Islam anser att den sionistiska propagandans grundteser och argument är inget annat än fräcka lögner som måste avslöjas:

1) Det finns inget "Guds utvalda folk" annat än i mycket inbilska människors fantasi, närd av den judiska bibelns skrönor, som sionisterna åberopar sig på för att röva palestiniernas land:

Denna folkmordens Gud måste tillbakavisas, det bjuder humaniteten, civilisationen och rättvisan.

2) Judar har förföljts främst därför att deras tro att vara "Guds utvalda egendomsfolk" som står över alla andra folk verkar utmanande:

Ett folk med en sådan tro framkallar misstro, motstånd och även avsky. Högmod går före fall!

3) Holocaust (eg. brännoffer) eller Förintelsen ingår i judendomens mosaiska tro:

Folkmord är något som judendomens gud JHV ger order om till sitt utvalda folk att begå. Så t ex anbefaller han midjaniterna, ett gästfritt folk där Mose uppehöll sig i 40 år och hämtade sin brud Sippora, skall mördas - utom de orörda flickorna:

Ett folk som tillber en sådan Gud kan inte påräkna någon särskild sympati för sina lidanden och offer i historien, i varje fall inte mer än talrika andra folk som drabbats av stora oförrätter och svåra lidanden. Att dra politiska och ekonomiska fördelar för det egna folkets lidanden i historien - dessa lidanden och offer må vara verkliga eller mytiska - är sionismens specialitet, ett lika oblygt som suspekt geschäft, utan vilket den judiska staten Israel aldrig tillkommit och aldrig kunnat upprätthållas.

SIONISTER ORGANISERADE GULAG-ARKIPELAGEN I STALINS SOVJET OCH ANDRA MORDPROJEKT

4) Sionisterna bör påminnas om att deras egendomsfolk i vårt århundrade har stått bakom fanatiska förföljelser av de kristna i Sovjet, så t ex ledaren för De gudlösas liga, Jelmaljan Jaroslavskij alias Minej Izrailevitj Kubelmann (Efraim Briem: Kommunism och religion i Sovjetunionen, N o K, Sthlm 1945, s. 236).

Det var också sionister som organiserade dödsarbetslägren i Stalins Sovjet, däribland Naftali Aronovitj Frenkel, Jakov Rappoport, Matvej Berman, Lazar Kogan och GPU-chefen Henrich Jagoda (Alexander Solsjenitsyn: "Gulag-arkipelagen Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden", W & W, Sthlm 1974, s. 71-80).

En ledande amerikansk sionist och tillika ordförande för Amerikas Fredsförbund, Theodor Nathan Kaufman, som var nära vän till president Franklin D. Roosevelt och hans hustru Eleonore, utgav i mars 1941 en bok "Germany Must Perish" (Argyle Press, Neward, New Jersey), där denne Kaufman framhöll att det endast finns en lösning på "det tyska problemet": att alla tyskar utrotas genom

tvångssterilisering av alla män under 60 år och av alla kvinnor under 45 år samtidigt som hela Tyskland skulle uppslukas av grannländerna. Detta radikala förintelseprogram (som framfördes nio månader före USA:s inträde i andra världskriget mot Tyskland, Italien och Japan) lovprisades av de stora prosionistiska amerikanska tidningarna TIME, Washington Post och New York Times: "En plan för permanent fred bland civiliserade nationer", skrev New York Times. Vidare kan man erinra om Roosevelt's sionistiske finansminister Henry Morgenthau Jr, som under andra världskriget framlade en plan - Morgenthauplanen - för att förvandla hela Tyskland till ett enda agrarland utan några industrier, vilket skulle ha lett till att minst 20 miljoner tyskar hade svultit ihjäl. Förintelsen är en judisk tradition (1 Mos. 6:7).

5) Naturligtvis finns det inga belägg för att judar skulle vara vare sig känsligare eller intelligentare än andra folk - annat än i deras egen propaganda, ett skäligen banalt fall av nationellt självförhärligande, ett föga aktningsvärt skryt. En sak synes vara ganska uppenbar: på konstens område - detta gäller inom arkitektur, bildhuggarkonst och målarkonst - har judarna inte utmärkt sig i jämförelse med de stora kulturfolken annat än som mer eller mindre talangfulla eklektiker. Bortsett från enstaka stycken i Bibeln har judarna inte heller åstadkommit några högklassiga verk inom litteraturen, det finns ingen judisk Homeros, Sofokles, Euripides, Platon, Dante, Li Po, Ibn Khaldun, Shakespeare, Moliére, Goethe, Balzac eller Dostojevskij, inte heller någon judisk Plutarchos, Thukidedes, Tacitus, Snorre Sturlason,

Några epokgörande vetenskapsmän - utöver Einstein och den mycket kontroversielle Freud - kan judarna heller knappast uppvisa trots många briljanta begåvningar. Om den judiska litteraturen - med ett fåtal undantag (Heine, Kafka och kanske några till) - är fäsörernas litteratur, så gäller i stort detsamma inom de vetenskaper där judar främst gjort sig gällande, inom psykologi, sociologi och statsvetenskap liksom nationalekonomi.

6) Visst hävdar sig judar ofta mycket väl i västerländska konkurrenssamhällen, fast inte med uteslutande så lysande bedrifter som den prosionstiska pressen gör gällande, eftersom det där råder en oskriven publicistisk sed att endast omnämna personer som judar i positiv mening, t ex som nobelpristagare (Canetti, Singer m fl) eller som populära sångare (Bob Dylan egentligen Fred Zimmermann, Leonard Cohen m fl), aldrig i negativ mening, t ex som maffialedare (Meyer Lansky m fl), knarkkungar, porrfilmare, barnporrspridare osv.

Att judar så påfallande väl kan hävda sig i det kapitalistiska samhället torde till stor del kunna förklaras av dess konkurrensvillkor: judar som den ojämförligt bäst sammanhållna minoritetsgruppen som drivs av ett starkt socialt självhävdelsebehov - det utvalda folket - har ett övertag, i synnerhet om man förfogar över mycket kapital och har kontroll över reklambranschen och viktiga opinionsmedia som i sin tur utövar ett stort inflytande över hela affärsvärlden, vilket särskilt gäller USA, vars inflytande är enormt. Omfattningen av den judiska makten i

Det är dock anmärkningsvärt att för internt bruk - i den judiska pressen, i Israel liksom i USA - försöker man inte undanhålla de mindre smickrande sidorna av judiskt/sionistiskt liv. Så t ex i den digra "THE JEWISH ALMANAC", redigerad av Richard Siegel och Carl Rheins och utgiven av Bantam Books i New York, october 1980, där ett helt kapitel på sju tvåspaltiga sidor ägnas åt "THE JEWISH UNDERWORLD: AMERICAN JEWISH GANGSTERS", där det bl a sägs:

Här nämns och avporträtteras ett flertal av de mest beryktade judiska gangsterledarna alltifrån Moses L. Annenberg, Louis "Lepke" Buchalter, Jake "Greasy Thumb" Guzik till Meyer Lansky och Benjamin "Bugsy" Siegel.

7) Om judar är varma anhängare av demokrati, har detta i varje fall inget att göra med judisk tradition eller judendom. Demokrati kommer från grekiskan och är en tradition från Hellas, närmare bestämt från Aten och från den romerska republiken. Demokrati är vidare en nordisk tradition (alltinget) och en brittisk tradition (parlamentarismen), medan den gammaljudiska statsformen var strängt teokratisk, inte republikansk utan ett kungadöme, ett utpräglat orientaliskt självhärskardöme (Saul, David, Salomo).

Under sin månghundraåriga ghettotillvaro utvecklade judarna aldrig något demokratiskt

styrelseskick. Att de emanciperade judarna senare blev anhängare av både kapitalistisk demokrati och bolsjevism (majoriteten av kommissarierna i Lenins och även Stalins Sovjet var judar) torde främst sammanhänga med oanade möjligheter att kunna hävda egna gruppintressen. Det finns i alla händelser goda skäl att ifrågasätta den demokrati, som sionisterna genomfört i "den judiska staten Israel" på den infödda palestinska befolkningens bekostnad - ett hån mot själva den demokratiska idén om lika respekt för människovärdet och vilja till internationellt samförstånd.

Ingen stat har så självsvåldigt och tjurnackat trotsat FN som Israel. Ingen stat utom Israel vägrar att fastställa sitt lands gränser. Inget land utom Israel besitter i vårt århundrade rövat land och åkallar härför sin Guds vilja. Enda parallellen är det forna rasistiska vita Sydafrika, som också var en "demokrati"- för den ena befolkningsgruppen. Om detta är demokrati, så är demokrati - "made in Israel" - ett skämt, ett gyckelspel för narrar och en grym drift med godtrogna människor!

8) Cyniskt bedrägeri kännetecknar sionisterna redan från början, när de genom Lord Rothschild lurade till sig Palestina av den brittiske utrikesministern Lord Balfour - den så kallade "Balfourdeklarationen" den 2 november 1917 under första världskriget för att "ententen" (Storbritannien och Frankrike) därmed skulle kunna dra in det sionistiskt infekterade USA i kriget mot Tyskland och mot Turkiet (som då behärskade bl a Palestina).

Sionisterna sade sig endast önska Palestina som "ett judiskt nationalhem", inte som en judisk stat. Lord Curzon, Balfours eftert-

rädare som Storbritanniens utrikesminister, anade emellertid - fastän alltför sent - ugglor i mossen och skrev den 26 februari 1919:

I mars 1921 sände sionismens dåvarande huvudorgan Judiska Nationalrådet ett memorandum till Winston Churchill, som då var koloniminister: "Vi kan inte uthärda misstanken att vi (sionister beträffande Palestina) skulle förneka en annan nation dess rättigheter." När senare sionisterna med svek, våld och terror etablerade sin judiska stat Israel har varje israelisk ledare frankt deklarerat att alla tidigare löften om att i Palestina skapa blott "ett judiskt nationalhem för judisk kultur och judisk religion" var inget annat än bluff, att avsikten istället var att skapa en judisk stat. Den 25 juni 1969 proklamerade dåvarande israeliska premiärministern Golda Meir i Knesset: "Jag vill ha en judisk stat med en klar och beslutsam judisk majoritet... Jag har alltid utgått från att detta var den rena sionismen."

Sionismen vägleds av den mest cyniska maktfilosofi och förlitar sig i sin diplomati på Machiavellis ord i "Il principe", "Fursten": "Folk är så enfaldiga och så kuvade av dagens tunga, att en bedragare alltid finner någon som låter lura sig." Men sionisterna borde besinna vad den insiktsfulle florentinaren Machiavelli säger på ett annat ställe i sin

ryktbara bok: "un popolo che può fare ciò che vuole non è savio." (Ett folk som kan göra vad det vill är dåraktigt.)

9) Judar är inga "världsmedborgare", inga sanna internationalister, bara därför att de är medborgare i många olika länder, talar olika språk och har tillägnat sig olika länders kultur där de bor och verkar. Som bekännare av den etnocentriska judendomen och som anhängare av den chauvinistiska sionismen kan judar inte vara världsmedborgare, lika litet som en dövstum kan vara operasångare. För sådana judar existerar ingen verklig förståelse och humanitet för alla medmänniskor, endast för andra judar. När har väl Världsjudiska Kongressen eller Världssionistiska Organisationen ägnat den ringaste omsorg om andra folk i världen än judar? När har väl Israel bett att få ansluta sig till Röda Korset eller Röda Halvmånen och medverkat i internationella räddningsaktioner? Intresset för andra folk - kollektivt liksom enskilt - inskränker sig hos dem uteslutande till andra folks inställning till judar. Världsmedborgare är sådana som inte bara kan göra sig väl hemmastadda bland alla folk utan som även ser alla människor, oavsett deras ras, nationalitet eller religion, som sina bröder och systrar.

10) Varför skall judar, som i årtusenden levt bland andra folk, ha ett eget land på bekostnad av detta lands egna ursprungliga invånare med hänvisning till att detta land, Palestina, en gång för bortåt 2 800 år sedan skall ha varit ett judiskt rike? Detta

* Det sionistiska kravet på Palestina som judiskt land återgår på deras egen bibelhistoria - men denna historia är inte ens judisk, inte israelitisk, inte hebreisk, utan den är till större delen lån från babyloniska myter och sägner, som judarna under den s k babyloniska fångenskapen snappade upp och sedan fritt spann vidare på. Det var först i Babylonien som judarna lärde sig skriva.

*Därtill kommer att den bibliska historien - i Gamla Testamentet - om judiska riken ISRAEL och JUDA och kung Salomos enade judiska rike aldrig kunnat bekräftas av den historiska och arkeologiska forskningen. Man har i Palestina inte funnit några lämningar av en judisk kultur, däremot av fenicisk, kananeisk och filisteisk. Inte ens en sten från Salomos ryktbara tempel har kunnat påträffas - trots att arkeologerna grävt ihärdigare i Palestina än kanske i något annat landområde i över 150 år. Med all sannolikhet fanns det endast smärre judiska kolonier och vissa små vasallfursentdömen, helt beroende av kringliggande stormakter som Egyptien, Babylonien, Assyrien, Fenicien och senare Persien. Kanske låg forntidens Israel i Asir i sydvästra Saudiarabien, som prof Kamal Salibi i Beirut hävdar i en bok?

* Judar fanns aldrig uteslutande i själva Palestina, de fanns spridda i alla angränsande länder. Efter den babyloniska fångenskapen på 500-talet f Kr valde senare flertalet judar att stanna kvar i det babyloniska riket som erövrats av perserna, och på Jesu tid var den judiska kolonin i Alexandria (i Egypten) större än den judiska befolkningen i hela Palestina. Därtill kom

att judarna vid denna tid fanns i hela det östra Medelhavsområdet, ja, också i själva Rom, huvudstaden i det dåtida romerska riket. Det är sålunda inte sant, att den judiska diasporan (förskingringen till andra länder) började med Jerusalems förstörelse år 70 e Kr genom romarna. Palestina har aldrig varit judiskt.

* Dagens judar, inklusive de israeliska judarna, är inte alls ättlingar till forntidens judar i Palestina, ty judarna bedrev en omfattande missionsverksamhet både före och efter Jesu tid i de olika länder där det fanns judiska kolonier, vilket betyder att mycket tidigt uppblandades de semitiska judarna med olika icke-judiska (ariska eller indoeuropeiska) folk, även om de troende judarna höll på Mose lag att inte beblanda sig med andra folk. De s k östjudarna eller ashkenazim, de övervägande ryska och polska judar som utgör kärntruppen inom sionismen och i staten Israel, härstammar inte alls från forntidens palestinska judar, utan de härstammar från kazarerna i södra Ryssland som på 700-talet e Kr övergick till judendomen. (Se bl a Arthur Koestlers väldokumenterade bok "The Thirteenth Tribe"!) Plalestinierna kan i högre grad göra anspråk på att vara biologiska ättlingar till forntidens judar än dagens judar.

* I denna härva av sionistiska absurditeter är kanske ändå det mest absurda sionisternas självsvåldiga vilja att veva tillbaka historien 2 800 år eller så och sudda ut allt vad som hänt sedan dess. Vad skulle konsekvensen bli om andra folk reste samma anspråk som sionisterna - om indianerna krävde tillbaka sina stora betesmarker och i

Latinamerika ville återupprätta Mayariket och Inkariket och därför beslutsamt körde ut alla invandrarfolk som upprättat USA, Canada och de olika latinamerikanska staterna, eller om svenskarna krävde tillbaka hela nordvästra Ryssland, därför att en vikingahövding från Uppland, Rurik, på 800-talet grundade ett rike där osv?

11) Att som sionisterna förklara sin stöld av ett annat folks land med åtföljande sionistisk terror för något heligt och okränkbart, är att bita huvudet av skammen. Det är att utmana all rättfärdighet och att göra sig till den fredsälskande och civiliserade mänsklighetens fiende. Detta kan inte tolereras, det kan endast fördömas och bekämpas!

12) När det lilla Israel, som livnär sig genom sionistiska femtekolonnares utpressning av andra nationer, främst av USA, tillskansar sig kärnvapen och hotar hela omvärlden med total eller partiell förintelse, så är detta kulmen på den permanenta sionistiska utmaningen mot civilisationen som en enad världsopinion äntligen måste resa sig emot. Det gäller de skändade palestiniernas rätt till deras bortrövade land, ytterst gäller det hela världen, ja, kanske dess överlevnad.

27. Radio Islam hävdar att den sionistiska propagandan är fullständigt samvetslös, en bottenlös moralisk utpressning: sionisternas fräcka lögner förklaras vara sanning, deras brutalitet förklaras vara rättfärdighet, deras övermäktiga statsterrorism förklaras vara försvar mot internationell terrorism, deras listiga intrigeranden förklaras vara normal diplomati, deras åsiktsterror

förklaras vara åsiktsfrihet, deras förtryck förklaras vara frihet, deras maktfullkomlighet förklaras vara högsta moral, deras hån och smädeskampanjer förklaras vara försvar för tolerans och demokrati - idel fräcka bortförklaringar och perfida sofismer. Kanske är allt detta bara en reflex av deras egen gudom och fruktan att inte lyda denna GT-guds skräckinjagande hämnd i budorden:

De som skapat ett vidunder som de sedan själva tillber har blivit vidunder bortom sanningssträvan och moral - eller hur skall man annars förklara detta amoralismens fenomen?

SIONISTPROPAGANDANS METODER: INDOKTRINERING, SJÄLVMEDLIDANDE OCH SMÄDESKAMPANJER

28. Radio Islam vill fästa uppmärksamheten på den sionistiska propagandans tre metoder för att nå avsedd effekt:

* Indoktrinering genom att oupphörligt upprepa sionismens tio falska grundteser ända tills folk- genom vanans tillvänjning - tar lögnerna för sanning:

* Självmedlidandets sentimentalitet genom att oupphörligt framhålla sig själva som offer för andra folks illasinnade förföljelser och förtryck alltifrån "träldomshuset i Egypten" och "den babyloniska fångenskapen" i de bibliska legenderna till de nazistiska judeförföljelserna kulminerande i "Förintelsen", dels för internt bruk att framhålla sig själva som "det stora miraklet", som det enda överlevande martyrfolket från forntiden in i våra dagar med idel nya tillfälliga

uppkomlingsfolk, dels för att väcka andra folks medkänsla och skuldmedvetande, som de endast kan sona genom tillbedjan av och offergåvor till "det utvalda egendomsfolket";

* Slutligen de systematiska smädeskampanjerna, där man lyckats hamra in i allmänna medvetandet att den som brännmärks som "antisemit" (judehatare eller judefiende) gjort sig skyldig till det mest vanhedrande och nesliga av allt, värre än att smäda Gud, värre än att begå lagens värsta brott, ty gudsförnekare kan vara goda människor och brottslingar kan alltid förlåtas och bli väl omhändertagna för social återanpassning, aldrig "antisemiter". Detta visar sionismens oerhörda grepp om själarna.

SIONISTISK KONTROLL ÖVER VIKTIGA OPINIONSMEDIA I USA OCH STYRNING AV "AMERIKANSK KULTURIMPERIALISM"

29. Radio Islam vill framhålla att förutsättningen för den sionistiska propagandans breda genomslagskraft är sionistisk kontroll över alla viktiga opinionsbildande instrument: reklamindustrin, pressen, de stora bokförlagen, teater och showbusiness, film, TV, video och radio samt tillräckligt många företag, vilkas annonser behövs för opinionsmedias finansiering med möjligheter att i samlade (sionistiska) aktioner hota med annonsbojkotter mot de obstinata mediaföretag, som framför farlig fundamental kritik av den sakrosankta sionismen och dess förehavanden. I USA gäller detta i extrem grad, vilket får stor inverkan på även Sverige och andra länder - genom den amerikanska kulturimperialismen. Den påstridiga vulgäriteten i den ständigt forsande och skummande flod av amerikansk skräpkultur - flabbhumorn, den tårdrypande

sentimentaliteten, hårdrockgalorna, de larviga och fjantiga ungdomsmodena, porren och våldsporren - är till övervägande del styrd av sionister och deras medlöpare eller tjänar i varje fall sionismens intressen att förråa och fördumma massorna till att bli allenast konsumentfixerade idioter, oförmögna till varje självständigt kritiskt tänkande och därmed lättfångna byten för sionismens politiska ambitioner att topprida och behärska opinionsinriktningen i åtminstone den teknologiskt avancerade och rika västvärlden. Att blottställa sionismen och dess propaganda för att få våra lyssnare att tänka efter och reagera, det ser Radio Islam som en viktig och angelägen uppgift.

30. Radio Islam hävdar att judehatet eller antisemitismen var - och alltjämt är - sionismens grogrund och förutsättning: utan antisemitism ingen sionism. För sionisterna är den judiska assimileringen den huvudfiende som främst måste bekämpas, eftersom assimilerade judar upphör att vara judiska nationalister och därmed kan de inte bli sionister eller värvas för sionismen. Den judiska sammanhållningen över nationsgränserna och myten om ett enat judiskt folk som skiljer sig från alla andra folk är ju sionismens förutsättning. Denna judiska sammanhållning kräver ett gemensamt hot: judehatet, antisemitismen. Utan ett sådant hot från omvärlden underlättas och påskyndas i de sekulariserade moderna samhällena judisk assimilering, och sionismen blir bara en generalstab utan soldater, ett huvud utan kropp. Därför blir antisemitismen nödvändig, räddaren i nöden. Här några uttalanden av framstående sionister:

Dr Leo Wertheimer säger i sin bok "Der Judenhass und die Juden", som utkom 1918:

(citerad av dr Franz Scheidl: "Israel - Traum und Wirklichkeit", Wien, 1962, s. 18)

Den store sionistledaren dr Nahum Goldmann sade i sitt inledningsanförande vid Judiska Världskongressens möte i Géneve den 23 juli 1958:

Och prof Jeshua Goldmann förklarade vid den 26:e Världssionistiska Organisationens möte i Israel den 30 december 1964:

Det står utom allt tvivel att sionismen är oupplösligt förbunden med antisemitismen och inte kan leva den förutan. Sionisterna framhåller ständigt sin fruktan och avksy för antisemiter - men man vill inte bli av med dem utan ständigt väcka den till liv. Antisemitismens död blir sionismens död.

31. Radio Islam hävdar att det finns fundamentala överensstämmelser mellan sionismen och den antisemitiska nazismen, det är två i stort sammanfallande ideologier: Tron eller föreställningen att det egna folket är ett utvalt folk som har rätt att härska över andra folk, att det egna folket måste bevaras och inte får beblanda sig med andra folk, och slutligen att det egna folket skall besitta det historiskt givna landet. Hos sionismen möter vi dessa föreställningar redan i den judiska bibeln, i GT; så här lyder trosbekännelsen i Torah:

Här är alltså det utvalda herrefolket som andra folk skall frukta. Det understryks även att detta folk skall behärska andra folk:

Och att det utvalda herrefolket har rätt att fördriva andra folk och underlägga sig dem framgår av följande:

Att folkmord välsignas som en Gudi behaglig gärning och att det stadgas om strängt förbud mot ras- eller folkblandning framgår av följande bibelord:

Att ledande israeliska politiker legitimerar sionismens rov av palestiniernas land, sionismens rasistiska och expansionistiska politik med hänvisning till bibeln framgår av följande:

"Detta land existerar till följd av ett löfte av Gud själv. Det skulle vara löjligt att be om erkännande av dess legitimitet", sade dåvarande israeliska premiärministern Golda Meir i ett tal i knesset i oktober 1971(Le Monde, 15 oktober 1971).

"Detta land var ett löfte till oss, och vi har rätt till det", sade premiärminister Menachem Begin i december 1978 i Oslo, när han mottog Nobels fredspris (Dabar, 12 december 1978).

32. Radio Islam ifrågasätter den ständigt återkommande tesen att judar i historien alltid utsatts oförskyllt för förföljelser: att judehat eller "antisemitism" skulle vara en närmast kronisk företeelse hos alla folk. Typiskt är följande utlåtande i boken "Why the Jews? The Reason for Antisemitism" (Simon and Schuster, New York, 1983, s. 17) av de båda judiska författarna Dennis Prager och Joseph Telushkin: "Hatet till judarna har varit mänsklighetens stora hat. Medan hatet till

andra grupper alltid förekommit, har inget hat varit så universellt, så djupt eller så varaktigt som antisemitismen."

Detta tema går ständigt igen, inte bara i polemiska tid- ningsartiklar av judar utan också i större verk med seriösa anspråk om judarnas historia och om antisemitismen - verk som så gott som alltid är skrivna av sionister, i Sverige t ex framlidne prof Hugo Walentin, i Frankrike Leon Poliakov, tillika chef för judiskt dokumentationscentrum i Paris, i USA bl a Max I Dimont. Det är alltså genomgående fråga om partsinlagor - ungefär som om nazismen uteslutande skulle behandlas av nationalsocialister och alla antinazisters skrifter om detta ämne skulle åsidosättas.

Det kan därför finnas skäl att erinra om en saklig bok som professor Efraim Briems "Antisemitismen genom tiderna" (Natur och Kultur, Sthlm 1940) och citera några valda stycken ur den om antisemitismen under antiken i Romarriket:

"förintelsen"	Karrikatur	Fakta	Nytt	Nyheter	Email	2:a världskriget
Sverige faller	Bilder	France	Forum	Islam	Links	Ahmed Rami
Revisionism	foto	Maroc	debatt	Morocco	Search	radioislam.org

Fakta om Israel	104
Saklig kritik av Israel är nog drabbande	110
Radio Islam: information eller "hets"?	117
Därför är Radio Islam "farlig"	126
Israelälskare eller judehatare?	132
JKs beslut om Radio Islam 1987-08-24	134
JKs beslut om Radio Islam 1988-02-10 (förundersökning)	137
JKs beslut om Radio Islam 1988-03-30	138
JKs dom utan rättegång 1988-03-30 (kommentarer)	141

"Israel är ingen demokrati"	152
Israel är en polisstat	154
Plikten att fördöma judisk nazism	156
Föraktfulla uttalanden om palestinier och araber	158
Skall vi lita på vad sionistledarna har sagt?	160
Skall vi tro på vad sionistledarna har sagt	163

Om sionismen, judendomen, Israel	165
Mot sionismens rasism och imperialism	166
Har Israel "rätt att existera som judisk stat"?	169
Den sionistiska propagandateknikens effekter	171
Sionismen - en säkerhetsrisk för världsfreden	173
Amerikanska filmer i sionismens tjänst	176
Sionismen och skuldmedvetandet hos de kristna	178
Sionismen måste avslöjas	183
Israels ledare, f d nazikollaboratörer	185
Sionismen legitimerar antisemitism	186
Sionismen exploaterar andras medlidande	192
Är sionister demokrater och världsmedborgare?	194
Måste judar ha ett eget land?	195
Sionister organiserade Stalins terror	198
Sionistpropagandan och kulturen	199
Det finns en "judisk maffia"	200
Hur sionisterna lurade till sig Palestina	202
Den sionistiska chauvinismen	204
Judar har i alla tider levt i olika länder	204
Dagens sionister är inte ättlingar till forntidens judar.	206
Sionistiska lögner och utpressningar	207
Sionistpropagandans smädeskampanjer .	208
Sionistisk kontroll över opinionsmedia i USA	209
Antisemitism - sionismens grogrund	210
Den sionistiska herrefolksmyten	212
"Det utlovade landet" legitimerar rovet av Palestina .	213
Har judarna alltid utsatts för förföljelser?	214