Kungafamiljen
Kungafamiljen
Index
Det nutida kungahusets förhållande till den judiska makten
***
Introduktion
Bland de första judar som kom till Sverige, var flera involverade i aktiviteter hos kungamakten.
Bland de första kända judar som beträtt svensk jord fanns en berömd sefardisk jude från Hamburg, som blev drottning Kristinas livmedikus på 1600-talet, Benedictus de Castro eller som hans hebreiska namn lydde, Baruch Nehemias.
Abraham de Texeira var en portugisisk sefardisk jude, boende i Hamburg, som blev hovbankir åt drottning Kristina. Vid hans död tog sonen Isak Manoel Texeira över rollen som drottning Kristinas hovbankir.
Judarnas egentliga historia i Sverige börjar egentligen med Gustav III. Denne Sveriges förste upplyste despot tillät judisk bosättning i landet, och detta skedde på inrådan av hans mor Lovisa Ulrika. Änkedrottningen hade nämligen under ett besök i Berlin hos sin bror Fredrik den Store, i december 1771 träffat en judisk köpman som låtit henne förstå att hans folk gärna ville slå sig ner i Sverige. Kungen delade sin mors åsikt och han befästes i sin övertygelse, när hans finansminister Johan Liljencrantz försäkrade monarken om judarnas riksnyttighet. I ett brev daterat februari 1772 skrev Gustav III: "Det är visst att det skulle vara en mycket stor fördel för riket om ett så idogt folk som judarna kunna bosätta sig här."
Två år senare anlände en judisk sigillgravör från Mecklenburg, Aaron Isaac, till Stockholm. Denne Aaron Isaac redogör vi för mer i vårt introduktionskapitel, men kan här berätta att han medvetet gick in för att ställa in sig hos kungahuset, för att få tillgång till privilegier och underlätta vidare invandring av sina judiska trosfränder.
Eskil Olán redogör i sin bok "Judarna på svensk mark" (sid. 55-56) hur Aaron Isaac även var "mycket väl sedd på slottet, där han särskilt hos hertig Carl funnit en gynnare och vän, som ofta befodrade hans önskningar".
Olán (sid. 151):
"Denna [judiska] vördnad [för det kungliga och hovet] torde i många fall hava vilat på egoistisk grund, vilket även förklarar den servilitet, som stundom utvecklades, och "hovjudarna" bildade fordom lika väl som andra hovmän en krets av folk, vilka förstodo att taga var på de gyllene smulor, som föllo från furstarnas bord."
Den judiske författaren C. Vilh. Jacobowsky, skriver i boken "Göteborgs Mosaiska Församling 1780-1955", (Orstadius boktryckeri, 1955, sid. 19) berättar om Carl XIV Johan som "gjort sig känd för judevänlighet, något som sedan så att säga blivit tradition inom bernadotteska ätten".
Det har t.o.m. ryktats att självaste Bernadotte-släktet skulle ha judiskt påbrå.
Efter stenkastningen mot judarna i Stockholm hösten 1838 gav Aftonbladet spridning åt ett rykte att judarna hade för avsikt att i sin synagoga uppställa två statyetter av sina gynnare, den ena föreställande statssekreteraren Skogman, den andra "en person av israeliternas egen nation", såsom det sades. Denne omnämnde person skulle vara Bernadotte (enligt Oláns bok om "Judarna på svensk mark"). Från judehåll höras ofta insinuationer om Bernadottes judiska börd.
Även konung Carl XIII synes ha haft denna uppfattning. I sitt bekanta örebrobrev av 1810 till överståthållaren Skjöldebrand i Stockholm skrev han: "För tusan djävlar! On veut mettre à ma coté le nommé Bernadotte, juif de naissance et jacobin à bonnet rouge. Au diable tous les jacobins!"
Michael Benedicks (1768-1845). Invandrade till Sverige som handelsbetjänt ihop med brodern Wilhelm 1793, från Tyskland. Blev upptagen som kompanjon till Aaron Isaac, i dennes nipperhandel. Benedicks lyckades ställa in sig hos den tyskbördige hertig Carl (v. Oldenburg) och fick leverera allt nipper till hovet och närstående kretsar.
Michael Benedicks bildade handelshuset Michaelson & Benedicks ihop med Isaac Michaelson i början 1800-talet.
Michael Benedicks hade nära kontakt med både kung Gustav IV Adolf och efterträdande Karl XIV Johan (Bernadotte).
***
Till hovet knutna judar
Under åren har en mängd judar knutna till hovet passerat revy. Några namn från högen:
Läkaren Philip eller Philipus Wulff - Gustav Wasa
Läkaren Benedictus de Castro - Drottning Kristina
Hovbankiren Abraham de Texeira (bodde i Hamburg) - Drottning Kristina
Kristnade Hovjuden Adolf Ludwig Lewin
Kunglig assessorn Aaron Isaac - (Gustav III)
Hovjuveleraren Aaron Isaacs son Nathan - (Gustav III)
Elias Magnus - med stöd av 1775 års protofrancoförordning slog han sig 1780 ned i Marstrand som krämare och drottningens hovfaktor, enligt Riksmarskalksämbetets utnämning samma år.
Hovjuveleraren Benedicks
Hovjuveleraren J. Hirschler. Hans dotter Georgie gift med Erik Hyllner, se denne.
Hovlitografen I. F. Meyer.
Hovjuveleraren och guldsmeden Férons dotter var gift med den judiske professorn Henrik Schück.
Hovgravör S. Salmson, inflyttad till Sverige från Prag, blev hovgravör i Sverige. Dennes son Johan Salmson kom att bli en av sin tids mer framstående gravörer som bl.a gjorde medaljer åt de högre stånden i Sverige men där han också utrikes, i Paris, arbetade för kung Ludvig Filip och Napoleon III.
Hovdentisten Joel Assur, "Sveriges förste tandläkare". Han var en kort tid delägare i en kattunfirma ihop med juden Aron Elias Weslig, men Assur efterträddes 1808 av juden Heyman Schück.
Hovfotograf (och vitsmakaren) Aron Jonason (1838-1914). Aron Jonason var sonson till den Judiska Församlingens i Göteborgs religionslärare Moses Jonas (död 1842). Judisk hovfotograf och vän till kung Oscar II (se boken "Judarna på svensk mark", av Eskil Olán (sid. 198). Han skall enligt artikel i Judisk Krönika, nr.1-1996, vara den s.k. Göteborgsvitsens fader.
Hovfotograf Benkow.
Kunglig Hovoptikus Benjamin Leja.
Hovoptiker Preisler. Hans dotter var gift med direktör Folke Thulin.
*** Därtill har man sett flera personer med koppling till den judiska gruppen som haft viktiga positioner inom kungahuset och hovet:
Carl-Fredrik Palmstierna var H. M. Konungens handsekreterare 1951-1975. Carl-Fredrik Palmstierna var son till den socialdemokratiske politikern och juden samt Sveriges f.d. utrikesminister Erik Kule Palmstierna (1877-1959). Denne stammade från den judiske affärsmannen Michael Benedicks.
Till saken hör att veta att Carl-Fredrik Palmstierna själv var aktiv för Israel och tillhörde den sionistiska stiftelsen "Israelhjälpen" på 1970-talet (se Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.4-1975). En stiftelse för insamlande av ekonomiska medel till Israel.
När så den unge konungen besökte synagogan i Göteborg 1975 skrev Menorah, (nr.2-1975), en artikel om det hela (se nedan).
I följande nummer av Menorah, (nr.3-1975) återger man så kungens sekreterare Carl-Fredrik Palmstiernas tackbrev till Menorahs redaktör, Robert Rock, för att de i sin tidskrift uppmärksammat besöket och att kungen där burit den judiska kalotten:
" Herr Redaktör,På uppdrag av H. M. Konungen har jag äran tacka för Edert brev av den 1 ds samt för numret av Menorah, med Eder uppsats om jubileumshögtidligheten i Synagogan den 4 maj d. å.
Hans Majestät kände i förväg till att huvudbonad där bäres och hade hatt i beredskap men föredrog givetvis den vackra kalott som församlingen så älskvärt förärade honom.
Iakttagelserna beträffande det goda, lojala förhållande som alltid bestått mellan vårt konungahus och Edra trosförvanter, kan förvisso vitsordas. Tilläggas bör, att Hans Majestät uppskattat samt tar fasta på vad Redaktör Rock anför om hans bemötande i framtiden även av andra "främlingar".
Med utmärkt högaktning
C. F. Palmstierna "
Här ser vi ju ett falskspel på hög nivå då judarna mycket väl vet att Palmstierna som den Benedicks-ättling han är, själv tillhör deras grupp och där Palmstierna t.o.m är aktiv för den judiska staten Israel.
Carl-Fredrik Palmstierna gifte sig 1959 med hovmarskalken Wilhelm Thams dotter, Elisabeth Tham.
Elisabeth var anställd på UD 1940-1950 (tjänstgöring beskickningarna i Helsingfors, Warszawa och Rom), Bofors och Sveriges Kreditbank, 1950-talet. Elisabeth Tham tillhörde därefter H. M. Konungens hovmarskalkämbete 1953-1961, sekreterare till H.K.H. Hertigen av Halland sedan 1962, hovintendent 1974, 1:e hovintendent 1979, och hovmarskalk 1991.
Niklas Åkerman Jr., kunglig sekreterare. Judeättling från den döpta tysk-judiska familjen Kalm (i Sverige "Calms").
Sture H. Gadd (född 1880), överste och överadjutant hos Konungen. Gadd var halvjude via modern, Ida Benedicks, som härstammande från ovannämnde businessjuden Michael Benedicks.
Också kvinnliga ättlingar till juden Isaac Michaelson har setts vid hovet en bl.a. som hovfröken hos kronprinsessan Louise.
Per Santesson (född 1892) var hovråd 1930, justitieråd 1939-1957 och avdelningsordförande i i Högsta Domstolen 1955-1957. Styrelseledamot av Gustaf V:s jubileumsfond och Gustaf V:s 80-års fond 1939-1972. Per Santesson var jude på både fädernet (den döpta tysk-judiska släkten Kalm, i Sverige "Calms") och mödernet (den judiska klanen Fränckel).
Fredrik von Dardel, ledamot av överstyrelsen för Konung Oscar IIs jubileumsfond 1942-1967, styrledamot i Gustaf V:s 80-års fond 1941-1973. Gift 1918 med en kvinnlig judeättling, Maria Sophia (Maj) Wising, som var sondotterdotter till juden Michael Benedicks.
Den judeättade upptäcksresanden Sven Hedin (1865-1952) var en av de båda författarna till Gustav V:s kända "borggårdstal" (den andre var en officer). Ett tal som Gustaf V läste inför den högerinspirerade demonstrationen den 6:e februari 1914, (en manifestation riktad mot regeringen Staaffs försvarspolitik), och som ledde till regeringens avgång den 10:e februari.
Den sionistiska folkpartisten Ingrid Gärde-Widemars dotter med direktören Sven Widemar, Mari Widemar, var f.ö. gift med hovmarskalken Claes Nordström. Således en direktlänk från sionismen till hovet.
Det nutida kungahusets förhållande till den judiska makten
Trots att den judiska maffian till hundra procent är ansvarigt för mordet på DN-medlaren och Röda Kors-chefen Folke Bernadotte 1948, har de svenska judarna ändå på sedvanligt smart sätt lyckats binda det svenska kungahuset till det sionistiska projektet.
Bland den sionistiska organisationen Keren Kajemets (KKL, Judiska Nationalfondens) trädplanteringar i Israel finns det åtminstone tre hela skogar för att hylla svenska kungahusmedlemmar:
Konung Gustaf V - i Shaar ha'Gaiskogen.
Konung Gustav VI Adolf - i Shaar ha'Gaiskogen.
Greve Folke Bernadotte - i Neve Ilan.
Att man från sionistiskt håll ordnat med en skog i Folke Bernadottes namn är en oerhörd fräckhet då Israels ledande män idag erkänt att det var de som anstiftade mordet.
Men så ser den judiska fräckheten - chutzpah - ut i sin ohämmade tillämpning.
Geskel Saloman (1820-1901 eller 1821-1902) var en jude född i Schleswig, som 1871 flyttade till Stockholm där han blev känd som konstnär och professor vid Konstakademin. En av hans elever var Prins Eugen.
Prins Eugen hade kontakter med den judiska gruppen och var också värvad av sionisterna från organisationen KKL att exempelvis närvara vid deras galaföreställning 1943 på Kungliga Teaterns lokaler. Han "ställde beredvilligt upp", enligt sionisten Simon Brick i en intervju i Keren Kajemets tidskrift (nyårsnumret, 8/9-1991). Brick fortsätter:
"Året därpå inbjöd KKL till fest på Konserthuset i närvaro av prins Carl."KKL - Keren Kajemet Leumi - är den Judiska Nationalfonden och en av de främsta organisationerna för att skapa sionistiska "fakta på marken" i det arabiska Palestina.
Bland judarnas nära i kungahuset på senare tid måste man räkna Sigvard Bernadotte. Sigvard Bernadotte enrollerades när han var ung konststudent av juden och NK-chefen Sachs att börja arbeta för honom.
Det gick t.o.m så långt att Sigvard Bernadotte formgav judiska objekt.
Den sionistiske ledaren Simon Brick uppges i Judisk Krönika, nr.2-1991, ha donerat "en modern kidushbägare, formgiven av Sigvard Bernadotte" till den Judiska Kvinnoklubben (JKK). Judisk Krönika fortsätter: "Denna bägare donerades sedan till Stockholms Synagoga till minne av Jennie Brick, en av grundarna av JKK."
Sigvard och Marianne Bernadotte var också några av de många celebriteter, däribland många judar och kända sionister, som skrev under ett upprop publicerat i Judisk Krönika, nr.5-1971, till stöd för den då nybildade "Anna Riwkin-Bricks stipendie- och minnesfond".
I Judisk Krönika, nr.7-1972, nämner man just Sigvard och Marianne Bernadotte som några av många kända personligheter däribland stora delar av sionistmaffian i Sverige, som besökt utställningen av den framlidna sionistiska fotografen Anna Riwkin-Bricks fotografier, en utställning som hölls till hennes minne i Stockholm 1972.
Om kungavännen och miljonären Aje och hans Grete Philipson kommer från den gamla judiska klanen Philipson (också med enkel-"s"), det är inte riktigt klargjort.
Not: Aje Philipson har en yngre bror Thomas Philipson som också är miljonär och känd då han 1980 utsattes för ett misslyckat kidnappnings försök.
Paret Aje Philipsons dotter Nina Philipson är f.ö. gift och har barn med den kände videoregissören Jonas Åkerlund. Nina är känd för klädbutiken "Nina P" i Stockholm.
Enligt uppgift i MånadsJournalen är prinsessan Christina Magnusons make avlägset släkt med den judiske och supersionistiske pianisten Staffan Scheja, mannen som nu t.o.m. gift sig med den israeliska ambassadens kulturattaché i Stockholm, Lizzi Oved.
Not: Huruvida även denne Magnuson också är besläktad med den judiska klanen Magnuson (också med enkel-"s") vet vi ej heller här.
När Israel firade 50 år med stor fest i Blå Hallen i Stockholms Stadshus, var det också prinsessan Christina - fru Magnuson - som representerade kungahuset och till sitt bord hade Israels dåvarande Sverige-ambassadör Gideon Ben-Ami (se Menorah, nr.2-1998, specialbilagan).
***
Därtill finns det ett symbios mellan Bonnier-pressen och kungahuset, vilket Jan Guillou tar upp i sin bok "Journalistik 1967-1976" (Oktoberförlaget, 1976) där han skriver om Bonnier-pressens "beroendeförhållande till kungahuset" (sid. 102):
"Om Bonniertidningarna [som Damernas Värld och Året Runt] föll i kunglig onåd så skulle det betyda ekonomisk katastrof för Bonniers. Inför detta realpolitiska förhållande blir varje journalistisk och pressetisk princip söndersmulad."
Kerstin Bernadotte var redaktör på 1930-talet för den av juden Albert Bonnier Jr. startade tidskriften Vecko-Revyn.Kerstin Bernadotte, född Wijkmark var gift med Carl Johan Bernadotte af Wisborg, son till Gustav VI Adolf.
***
När det gäller drottning Silvias härkomst har det väckts en hel del spekulationer. Oftast brukar det vara att hon skulle ha ett nazistiskt påbrå.
Uppenbarligen finns det dock i den judiska gruppen spekulationer att hon skall ha s.k. marrano-påbrå, d.v.s. vara besläktad med de judiska pseudokonvertiter i Spanien som officiellt gick över till den kristna tron men som i lönndom förblev troende judar.
Den judiske journalisten på Svenska Dagbladet, Ricki Neuman, skriver i Judisk Krönika, nr.4-1984, under rubriken "Är Nils Poppe jude?":
"I min egen släkt har den stora avgörande frågan varit 'Är Nils Poppe jude?'- Men, för tusan, han heter ju Jönsson i efternamn!
- Jo, jo, men det är lite mer komplicerat än så, säger de som vet - och så nickar de vetande med huvudet.
På senare år har frågan om drottningen allt mer kommit att dominera. Enligt vissa rykten är hon nämligen marrano, d v s ättling till en mycket gammal grupp spanska judar."
Huruvida det finns något judiskt hos Silivia lämnar vi därhän, även om vi noterat hur sionisterna glatts åt hennes debila uttalanden om de palestinska barnen och den palestinska motståndskampen mot den judiska ockupationen i samband med den pågående intifadan.
Sveriges konung i synagogan med judisk kalott på huvudet - "en gest som uppskattades varmt av församlingsmedlemmarna". Artikeln ovan från Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.2-1975.
*** Prinsessan Madeleine hade hösten 2001 en romans med den unge juden Pierre Ladow, enligt tidningen Se och Hör (nr.34.-2001), och Aftonbladet, 23/8-2001) där man t.o.m. publicerar bilder där prinsessan hånglar med judeuynglingen ombord på en båt i Saint Tropez.Pierre Ladow är son till den judiske slipsfabrikören Allan Ladow, mannen bakom företaget Atlas Design och dennes likaledes judiska fru från den judiska klanen Fibert. Båda familjerna tillhör den Göteborgsjudiska socitén och namnen Ladow och Fibert figurerar flitigt i olika sionistiska sammanhang.
Exempelvis så annonserar Allan Ladow regelbundet för sitt företag Atlas Design i den sionistiska tidskriften Menorah, ett sätt att överföra pengar till staten Israel.
En släkting, Dan Fibert, ingår i styrelsen för Förenade Israelinsamlingen (se "Menorah", nr.3-1999) och en annan, Susanne Ladow, var ordförande för den kvinnliga sionistorganisationen WIZO i Göteborg (se Judisk Krönika, nr.6-1991).
Prinsessan Madeleine och juden Pierre Ladow.
Rubrik samt bilder från "Se & Hör", nr. 34, 15/8-2001.
***
