Israels
strategi
insperar
eller inspereras
av
Sions
Vises Protokolls politiska
filosofi?I
[JK:s
stämningsansökan: Aktb. 10, p 1,
sändes den 1/10/88, om Sions Vises
Protokoll. SVP är en skrift som liknar
Machiavellis "Fursten". De båda skrifterna
innehåller en viss - amoralisk - politisk
filosofi. SVP:s filosofi kan förklara den
sionistiska rörelsens strategi.]
|
Alla
ingredienser, i Sions Vises Protokoll,
finns redan i de fem Moseböckerna
i den judiska bibeln, Gamla
Testamentet. Ett judiskt
världsherradöme omtalas redan
av den judiske profeten Jesaja i 60:e
kapitlet med rubriken Sions kommande
härlighet (se Jes.
60:10-12)
|
Ständigt ondgör sig Israel och
sionisterna i västvärlden över
att skriften Sions vises protokoll fritt
får saluföras i de muslimska
arabstaterna och att man bland arabiska muslimer
uppfattar denna skrift som intressant och
informativ för att förstå
sionismens starka grepp om politik och
opinionsbildning i västvärlden. Jag
ställer nu en central fråga som jag
så förutsättningslöst och
sakligt som möjligt skall söka
besvara:
Är verkligen Sions Vises Protokoll en
förfalskning av den tsarryska hemliga
polisen Ohkranan som sionisterna ständigt
påstår? Eller är det
också här fråga om en
alltför vanlig sionistisk
lögnpropaganda?
Först bör följande
fastslås: Sions Vises Protokoll utger sig
vara ett hemligt protokoll vid Sionistiska
Världsorganisationens första kongress
i Basel i Schweiz år 1897. Det var hemligt
därför att det endast var avsett
för en trängre krets av sionistiska
ledare och inte avsett för offentligheten,
allra minst för icke-judar.
I detta hemliga Sions Vises Protokoll
redogöres mycket ingående och cyniskt
för hur judiska ledare i olika länder
samverkar för att splittra, söndra och
undergräva samhällsordningen i alla
länder, särskilt i de kristna
länder med betydande judiska
minoritetsbefolkning, för att på sikt
skapa ett judiskt herravälde; för
övrigt helt i överensstämmelse
med vad som framgår mycket klart i den
judiska Bibeln, Gamla Testamentet, till exempel
hos den judiska profeten Jesaja 60:e kapitlet
med rubriken Sions kommande härlighet,
där det i verserna 10, 11 och 12 heter:
"Och främlingar skola bygga upp dina murar,
och deras konungar skola betjäna dig. Ty
väl har jag slagit dig i min
förnöjelse, men i min nåd
förbarmar jag mig nu över dig. Och
dina portar skola hållas öppna
beständigt, varken dag eller natt skola de
stängas, så att folkens skatter kunna
föras in i dig, med konungar i
hyllningståget. Ty det folk eller rike som
ej vill tjäna dig skall förgås,
ja, sådana folk skola i grund
förgöras."
Ett judiskt världsherravälde
där andra folk skall underkuvas och vid
motstånd förgöras eller
förintas är sålunda inget
lögnaktigt och
förrycktpåstående av
illasinnade antisemiter eller judefiender, utan
det är en trosföreställning och
idé i judarnas egen heliga skrift, i
deras Bibel framförd av den störste
och flitigast åkallade av deras judiska
profeter, av profeten Jesaja.
Också i Torah, judendomens allra
heligaste bok, de fem Moseböckerna i Gamla
Testamentet möter vi ofta denna
trosföreställning om ett kommande
judiskt världsherravälde, så t
ex i Femte Moseboken, 33:e kapitlet, vers
29:
"Säll är du, Israel: ja, vem
är dig lik? Du är ett folk som
får seger genom Herren, genom honom som
är din skyddande sköld, honom som
är ditt ärorika svärd. Ja, dina
fiender skola visa dig underdånighet, och
du skall gå fram över deras
höjder. "
[Aktb.10,p49]
Förhärligandet
av judarnas grymhet möter vi också i
judendomens heligast skrift, Torah, t ex i
Fjärde Moseboken, tjugoredje kapitlet,
verserna 22, 23 och 24:
"Det är Gud som
har fört dem ut ur Egypten; deras styrka
är såsom vildoxars. Ty trolldom
båtar intet mot Jakob, ej heller
spådom mot Israel. Nej, nu måste
sägas om Jakob och om Israel: Vad gör
icke Gud! Se, det är ett folk som
står upp likt en lejoninna, ett folk som
reser sig likasom ett lejon. Det lägger sig
ej ned förrän det har ätit rov
och druckit blod av slagna män."
Den blodiga
hämnden och att Israel skall utså
split och tvedräkt hos ett främmande
folk lovprisas också på flera
stället i judendomens Bibel, t ex hos den
judiska profeten Jesaja, kapitel 19, verserna 2,
3 och 4 - och jag citerar där Herren talar
i profeten Jesajas mun till sitt utvalda folk,
judarna:
"Och jag skall uppegga
egyptier mot egyptier, så att broder skall
strida mot broder och vän emot vän,
stad mot stad och rike mot rike. Och egyptiernas
förstånd skall försvinna ur
deras hjärtan, och deras råd skall
jag göra om intet: de skola då
fråga sina avgudar och signare, sina
andebesvärjare och spåmän. Men
jag skall giva egyptierna i en hård herres
hand, och en grym konung skall få
råda över dem, säger Herren,
HERREN, Sebaot".
Och i samma kapitel 19,
verserna 14, 15, 16, och 17 heter det vidare om
hur judarna skall sätta skräck i
egyptierna med Herrens hjälp och
välsignelse:
"Herren har där
utgjutit en förvirringens ande, så
att de komma Egypten att ragla, vadhelst det
företar sig, såsom en drucken raglar
i sina spyor. Och Egypten skall icke ha
framgång i vad någon där
gör... På den tiden skola egyptierna
vara såsom kvinnor, de skola bäva och
förskräckas för Herren Sebaots
upplyfta hand, när han lyfter den mot dem.
Och Juda land skall bliva en skräck
för egyptierna. "
Alltså, av enbart
dessa autentiska citat från judendomens
Bibel framgår det klart och tydligt att
allt väsenligt som sägs i Sions Vises
Protokoll om hur judarna med list och moralisk
upplösning av de icke-judiska folkens
samhällen skall tilltvinga sig ett
världsherravälde, allt detta
återfinns redan som bärande
trossatser i judarnas gamla stamreligion i
judendomens egen Bibel. Idéerna i Sions
Vises Protokoll bygger helt på judendomens
egen bibel och är alltså inget nytt
och absolut inget elakt eller ondskefullt
förtal av de troende judarnas
trosföreställningar och
föresatser!
Detta är viktigt
att ha klart för sig och hålla i
minnet, när sionisterna i sin propaganda
ständigt jämrar sig över att
Sions Vises Protokoll skulle vara en
förfalskning av ondskefulla antisemiter som
endast är ute efter att förtala
judarna för att skapa hets och hat mot dem.
Det ondskefulla och cyniskt makthungriga och
grymma som tillskrivs Israels folk eller
judarna, det framgår klart av judendomens
egen troslära, i judarnas egen Bibel,
där de prisar och tyr sig till en
fasansfullt grym gud som sin Herre! Judar som
klagar och jämrar sig så bittert och
högljutt över Sions Vises Protokoll
som ondskefull antisemitism, borde först
och främst gå till rätta med sin
egen troslära och Bibel och avskriva dem
som en gammal judehetsande dynghög, annars
är de helt enkelt inte trovärdiga utan
framstår endast som cyniska
hycklare.
Låt oss så övergå till
själva Sions Vises Protokoll och
frågan om det är en förfalskning
som sionisterna hävdar alltsedan denna
hemliga skrift blev offentlig och i synnerhet
efter en längre rättegång om
saken i Bern åren 1934 och 1935. Innan jag
berör denna rättegång, låt
mig redovisa hur dessa Sions Vises Protokoll
tillkom, enligt dem som hävdar att det
rör sig om äkta, autentiska judiska
skrifter, som utgivits av en rysk lärd S A
Nilus. Denne Nilus har uppgivit at han fick en
kopia av Sions Vises Protokoll i sina
händer år 1901 med inskriptionen
"Undertecknad av Sions representanter av 33:e
graden", alltså av en judisk
frimurarorden.
Den som först innehade denna kopia,
översatt till franska, var en viss tsarrysk
major och greve och domare vid krigsrätten
i Sankt Petrograd, Alexej Nikolajevitj Suchotin,
hemmahörande i guvernementet Tula i
Ryssland. Nilus bekräftar detta i sin bok
"Det stora i det lilla". Också Nilus' son
har sedan bekräftat saken i en deklaration
år 1936, där han intygar att han var
personligen närvarande, när greve
Suchotin överlämnade dokumentet till
hans far.
En ingift släkting till greve Suchotin,
Madame Antonia Porfyrjevna Manjakowskij,
född Suchotin och änka efter den
tsarryske amiralen Manjakowskij och flykting
på 30-talet i Jugoslavien, har
bekräftat att hon som ung vid många
tillfällen besökte greve Suchotins hem
och att år 1895, alltså redan
två år före Sionistiska
världsorganisationens första kongress
i Basel, var åsyna vittne till att en
kopia av detta hemliga protokoll utfördes
av greve Suchotins syster, Vera Suchotin, och
hans systerdotter Olga Visjnevetskij, sedermera
gift Lotin.
Vera Suchotin dog i samband med de
revolutionära oroligheterna i Ryssland, men
Olga, gift Lotin, levde ännu på
1930-talet som änka i Paris, fast
sinnessjuk på ett nervhem och
otillgänglig för en intervju.
Madame Manjovskij, rysk emigrant i
Jugoslavien på 30-talet, skrev två
böcker, den ena på engelska med
titeln "Waters Flowing Eastward" och den andra
på franska "Le Juif Notre Maåtre", i
vilka ett brev publiceras från Filipp
Petrovitj Stepanoff, som var den heliga synodens
prokurator i Moskva under tsartiden, till en
amerikansk författarinna Louise Fry. I
detta brev till Mrs Fry, daterat den 17 april
1927, hävdar Stepanoff att han redan 1895
hade mottagit en avskrift av Sions Vises
Protokoll från major Suchotin och han
tillfogar att detta skett genom förmedling
av en dam i Paris.
Vem denna dam i Paris var har inte varit
möjligt att fastställa, eftersom de
berörda - Stepanoff och major Suchotin -
lovat att inte yppa hennes namn så
länge hon var i livet. Det synes i alla
händelser uppenbart att en avskrift av
Sions Vises Protokoll fanns i Ryssland redan
1895, två år före
sionistkongressen i Basel.
Den första publiceringen av denna
avskrift skedde vintern 1902/1903 i Moskva,
på förlaget Moskoviskija Vidomosti.
Den 28 augusti och den 7 september 1903
publicerade den ryska tidskriften "Snamja" en
förkortad version av Sions vises protokoll,
och år 1905 publicerade Sergej
Alexandrovitj Nilus hela Sions Vises Protokoll i
sin bok om Antikrist med titeln "Vellkoje v
malom i Antichrist kak bliskaja politisjeskaja
vosmosjnost". (Det stora i det lilla och
Antikrist som politisk möjlighet inom den
närmaste framtiden.) En fjärde upplaga
av denna bok utgavs 1917 med en ändrad
titel till "Blis jest pri dverech" (Han är
utanför portarna).
år 1906 hade den ryske författaren
George Butmi publicerat Sions Vises Protokoll i
sin bok "Oblitjiteljenja rjetsji, vragi roda
tsjelovjetsjeskago" (Tal som avslöjar
sanningen, Mänsklighetens fiender). En
fjärde upplaga av denna bok utkom 1907 i
Ryssland.
I övriga Europa förblev dessa Sions
Vises Protokoll i flera ryska böcker och
tidskriftsartiklar helt okända. Det var
först efter första världskriget
och bolsjevikrevolutionen 1917 som ryska
emigranter spred kännedom om dessa
skrifter, till främst USA och Tyskland och
därifrån till andra europeiska
länder - med påföljd att ledande
judar blev mycket oroade och nervösa.
Blotta tanken att det fanns ett sionistiskt
protokoll som avslöjade en
världsomspännande judisk konspiration
måste till varje pris
misstänkliggöras som skändliga
illdåd och protokollen förklaras vara
förfalskningar och påhitt av
både sjuka och illasinnande hjärnor,
paranoida antisemiter.
Den judiska motoffensiven började med
att den sionistiska USA-tidningen The American
Hebrew den 25 februari 1921 publicerade en
intervju av den judiske reportern Isaac Landman
med den tsarryska prinsessan Catherine Radziwill
som hävdade att Sions vises protokoll var
en förfalskning av den tsarryska hemliga
polisen Ohkranan i avsikt att söka
rättfärdiga antisemitiska
förföljelser.
Den 12 och 13 maj publicerade den i Paris
utgivna ryska tidningen Posljednije Novosti
(Senaste Nyheter) en artikel i två delar
av den franske greven Armand du Chayla, där
det också hävdades att Sions vises
protokoll var en förfalskning.
Samma år, 1921, den 16, 17 och 18
augusti, publicerade ärevördiga
Londontidningen The Times en längre artikel
av journalisten Philip Graves, där det
också hävdades att Sions vises
protokoll var en förfalskning med
följande påstående som
därefter ständigt gått igen hos
sionister och andra tanklösa och okritiska
anhängare till sionismen: "Dessa s k Sions
vises protokoll är ett grovt
bedrägeri, utfört av en skamlös
och oskicklig litterär tjuv, eftersom det
är fråga om en
långtgående kopiering av en bok som
år 1864 utkom i Bryssel under titeln
Dialoger i helvetet mellan Machiavelli och
Montesquieu. Denna satiriska pamflett har en
viss fransk advokat, Maurice Joly, som
författare."
I Times' tre artiklar publicerades flera
spalter med parallella paragrafer, hämtade
ur de båda böckerna. Alltså
dels från Joly's skrift, dels från
Sions vises protokoll, för att påvisa
överensstämmelsen dem emellan och att
den senare utgivna Sions vises protokoll var en
kopia av den tidigare skriften av Joly. Vid ett
ytligt bedömande syntes det klart att Sions
vises protokoll var ett plagiat och därmed
en förfalskning.
Times' tre artiklar slutade med att
säga:
"Det är endast en önskan att
tjäna sanningen som kommit vår
tidning att avslöja bedrägeriet,
eftersom det är av stor vikt att denna
Legend om Protokollen fortast möjligt
utrotas. Nu då förfalskningen blivit
påpekad och bevisad, måste denna
legend nedsjunka i glömskans natt."
Sionisterna triumferade naturligtvis och
envisas med att göra det fortfarande,
när de ideligen påstår att det
skulle vara bevisat att Sions vises protokoll
är en eländig förfalskning av
allmänt sjuka hjärnor och ondskefulla
och fanatiska judehatare. Men så enkelt
löses inte problemet. Här ligger,
för att använda ett populärt
uttryck för skepsis och djupare
sanningssträvan, en hund begraven - och
faktum är att vidare forskningar efter den
verkliga sanningen, inte bara den ytliga,
avslöjar mycket av intresse.
Låt oss granska teorin att Sions vises
protokoll skulle vara en förfalskning:
1. Att just den för sin
vederhäftighet välkända tidningen
The Times så utförligt tog upp
problemet och gick i god för att Sions
vises protokoll skulle vara en förfalskning
kan sammanhänga med att just vid tiden
gör publiceringen, i mitten av augusti 1921
så skaffade sig den mäktiga judiska
bankirfirman Samuel & Samuel ett
avgörande ekonomiskt inflytande över
The Times. Här kan ha funnits vissa
ekonomiska påtryckningar som motiv.
2. Times uppgav, att den föregivna
förfalskningen skulle ha upptäckts av
- vad man kallar - en tillfällighet,
nämligen att en av tidningens
korrespondenter i utlandet, närmare
bestämt i Konstantinopel, av en ren
händelse sammanträffat där med en
ryss, som önskade vara anonym och
därför kallades Mr X. Denne mystiske
Mr X skulle ha gett Times' korrespondent en 57
år tidigare i Bryssel utgiven bok, som
utkom i en liten upplaga på ett
fåtal hundra exemplar. Därefter
skulle Times' korrespondent ha insett att Sions
vises protokoll var en eländig kopia - ett
plagiat. Att en seriös tidning som Times
aldrig klart kunde ange vilka dessa två
nyckelpersoner för gåtans
lösning var - dels tidningens
föregivne korrespondent i Konstantinopel
och dels ryssen Mr X, tyder på att
något är skumt i saken. 3. De
överensstämmande citaten från de
båda skrifterna är till
innehåll och anda identiska men de är
inte bokstavligen identiska, utan i ettdera
fallet är det fråga om parafraser,
vilket inte bevisar att det
nödvändigtvis rör sig om en
förfalskning i fallet Sions vises
protokoll. Att en viss text till innehåll
och anda överensstämmer med en annan
text betyder ju inte att det är fråga
om ett bedrägeri - predikningar som
återgår på något
ställe i bibeln och förtydligas och
vidareutvecklas av en präst kallas vare sig
plagiat eller förfalskning eller
bedrägeri. Så är inte heller
fallet med till exempel tidningsartiklar,
där reportern bygger på uttalanden av
olika uppgiftslämnare.
Bibelkunniga judar borde veta att hela texten
i Första Mosebok 36 kapitlet verserna 31
och 32 är identiskt densamma som texten i
Första Krönikeboken första
kapitlet vers 43. - Är det då
fråga om ett plagiat här eller en
förfalskning eller bedrägeri? Är
det inte rimligare att här tala om
parafraser. Att man vid olika tillfällen
och av skilda författare berättar om
samma sak? Enligt vedertagen judisk uppfattning
skrevs Första Moseboken av Moses medan
Första Krönikeboken skrevs av Esra och
Nehemja efter den babyloniska fångenskapen
och ungefär 860 år efter Mose
död. Om rabbinerna och de troende judarna -
liksom den judiska staten Israel i en offentlig
deklaration av utbildningsministern i
koalitionsregeringen Shamir-Peres hävdar
att Gamla Testamentet, judendomens Bibel,
är skriven av Gud, så måste de
i konsekvensens namn medge att även
identiskt samma texter inte behöver
innebära att en av texterna är ett
plagiat, en förfalskning och ett
bedrägeri! Och då måste de
även medge att de
överensstämmande texterna i Joly's bok
Dialog i helvetet mellan Machiavelli och
Montesquieu och Sions vises protokoll
därför inte betyder att Sions vises
protokoll måste vara en förfalskning,
ett plagiat och ett bedrägeri!
4. Men vem var då denne Maurice Joly,
författaren till boken Dialog i helvetet
mellan Machiavelli och Montesquieu? En fransk
advokat, uppgavs det i Times! En tysk forskare,
Gottfried zur Beck, hävdar att Maurice Joly
var av judisk börd och enligt
hävdvunnen judisk ritual blev han omskuren
under namnet Moses Joel. Han var född 1831
och redan vid 18 års ålder, år
1849, erhöll han en tjänst vid franska
inrikesministeriet, enligt memoarer av
René Mareuil, som var medlem av Polignacs
regering i Frankrike. Maurice Joly, alias Moses
Joel, var intim vän med Adolph Isaac
Cremieux, den ryktbare grundaren av den stora
judiska frimurarorden L'Alliance Israâlite
Universelle. Joly skrev diverse pamfletter, men
inför eftervärlden kom han
alltså att bli ryktbar för sin
satiriska skrift Dialog i helvetet mellan
Machiavelli och Montesquieu, som egentligen var
riktad mot kejsar Napoleon III. Men denna skrift
var faktiskt just ett plagiat efter en parafras
av en fjorton år tidigare på tyska i
Berlin utgiven skrift med samma titel och
författad av juden Jakob Venedey, född
i Köln i maj 1805 och bosatt i Paris sedan
1835, där även han - liksom senare
Maurice Joly - trädde i nära
förbindelse med Adolph Isaac Cremieux.
Denne Venedey var medlem av den av Cremieux
grundade israelitiska världsligan, där
det kungjordes att "ett nytt världsligt
kungadöme, ett nytt Jerusalem skall
härska istället för de
störtade kejsarna och påvarna."
Alltså, de två skrifter vilkas
texter starkt överensstämmer med
texten i Sions vises protokoll är
båda skrivna av sionistiska judar!
5. Cremieux' israelitiska världsliga i
Paris hade en äldre förlaga i
Tyskland, nämligen Das Verein für
Kultur und Wissenschaft der Juden, där en
av medlemmarna var en viss Baruch Levy, som
sökte övertyga Karl Marx, själv
av judisk börd på både
fädernet och mödernet, att ansluta
sig. I ett brev till Marx skriver denne Baruch
Levy följande:
"Det judiska folket är kollektivt sin
egen Messias och skall uppnå
herravälde över alla folk genom
sammansmältning av andra raser och
utplånande av alla gränser - detta
är den sanna internationalismen. En
universell republik skall upprättas och i
denna nya organisation skall Israels folk
utgöra det härskande elementet,
eftersom just judarna förstår att
vägleda och betvinga massorna. Alla folks
regeringar skall så småningom halka
in i judarnas händer genom proletariatets
seger. All enskild förmögenhet skall
på så sätt tillfalla Israels
furstar - de skall besitta nationernas
rikedomar. Detta är uppfyllelsen av en
profetia i Talmud, där det heter att vid
tiden för Messias' ankomst skall nycklarna
till alla folks skattkammare vara i judarnas
händer." Det kan här tilläggas
att detta överensstämmer helt med vad
som sägs hos profeten Jesaja 60:e kapitlet
med rubriken Sions kommande härlighet i
judendomens bibel, Gamla Testamentet liksom det
överensstämmer med
huvudinnehållet i Sions vises
protokoll.
6. Sions vises protokoll torde först ha
nedskrivits på hebreiska och därefter
översatts till ryska och franska, innan de
kort efter första världskriget
väckte sådan våldsam
uppmärksamhet. I amerikanen Fry's bok
Protokollens författare hävdas att det
rör sig om en skrift som i början av
1800-talet utarbetats av Kahal, den hemliga
judiska regeringen, och därefter omarbetats
av den sionistiske juden Ahad Haam eller Ascher
Ginsburg i Odessa i Ryssland. år 1886
grundade denne Ahad Haam ett hemligt judiskt
sällskap, Beni Mosheh, Mose söner -
och inom denna slutna krets av judar var Sions
vises protokoll väl kända. Bland annat
har en till USA flyttad rysk jude, Bernstein,
intygat 1922 för Henry Fords sekreterare,
William Cameron, att han - Bernstein -
själv hade läst Sions vises protokoll
på hebreiska redan år 1895 i Odessa.
Om denna uppgift är riktig, faller det
påstående som först
framförts av prinsessan Radziwill, att
dessa Sions vises protokoll skulle vara en
förfalskning av den hemliga tsarryska
polisen Ohkranan efter 1905 års revolution
i Ryssland.
7. Denna prinsessa Radziwill, vars
vittnesmål domstolen i Bern tog för
gott, var en synnerligen suspekt person, vilket
framkom vid närmare efterforskningar
från svarandens sida men som domstolen
anmärkningsvärt nog aldrig beaktade.
Denna dam som hade gift sig med en prins William
Radziwill, skilt sig från honom redan
1914, därefter ingått ett nytt
äktenskap med en ingenjör, Karl Emil
Kolb, och sedan skilde sig från denne
för att ånyo gifta sig, denna tredje
gång med en viss Danvin. Denna dams
förflutna tyder sannerligen på en
milt sagt tvivelaktig karaktär. Omkring
år 1900 hade hon inlett ett hastigt
förhållande med den stormrike
diamantkungen Cecil Rhodes, innan han begav sig
till Sydafrika och nuvarande Zimbabwe, som
uppkallades efter just denne Cecil Rhodes till
Rhodesia. I Cecil Rhodes anda utgav denna dam en
tidning, kallad Greater Britain, där hon bl
a intervjuade markisen av Salisbury om den
politiska situationen i södra Afrika -
alltså för 88 år sedan! I denna
intervju förklarade Lord Salisbury, att
Cecil Rhodes borde utnämnas till den
dåtida brittiska Kapolonins
premiärminister. Hon visade Cecil Rhodes'
privatsekreterare ett skriftligt utlåtande
om saken, med Lord Salisburys namnteckning
jämte ett telegram som hon skulle ha
fått från honom, där han
inbjöd henne att intervjua honom. Senare
framkom emellertid att telegrammet var falskt;
det var prinsessan Radziwill som sänt
telegrammet till sig själv. Lord Salisburys
namnteckning var en förfalskning och den
publicerade intervjun hade aldrig ägt
rum.
Men detta var ingen enstaka
förfalskningshistoria. år 1901 hade
denna dam förfalskat Cecil Rhodes
namnteckning på en check till ett
värde av 29 000ú sterling, en summa
som idag skulle motsvara c:a 10 miljoner svenska
kronor efter närmare 90 års inflation
eller penningvärdesförsämring.
Saken upptäcktes och hon anhölls och
dömdes till 18 månaders
tvångsarbete för grovt
checkbedrägeri - allt detta återges i
boken Cecil Rhodes, his private life, by his
private secretary, Philip Jourdan, som utkom i
London 1910 och i en annan bok, Cecil Rhodes,
the man and his work by one of his private and
confidential secretaries, Gordon le Seur, vilken
utkom i London 1913.
Men väl ute ur fängelset fortsatte
denna äventyrliga dam med sina
bedrägerier, bl a arresterades hon i New
York för två hotellbedrägerier.
Skall denna dam, fast hon en kortare tid
lyckades gifta sig med en prins, vara ett
vederhäftigt sanningsvittne, när hon
påstår att Sions vises protokoll
är en förfalskning?
8. Beträffande vittnet greve du Chayla
kunde svarandesidan i rättegången
påvisa att denne hade ertappats som
bolsjevikagent hos den vitryske generalen
Wrangel och dömdes till döden för
förräderi, men benådades efter
påtryckningar från franske
ambassadören. Bolsjevikgreven du Chaylas
vittnesmål om att Sions vises protokoll
skulle vara ett bedrägligt hopkok av den
tsaristiska polisen måste starkt
ifrågasättas enbart av den orsaken
att just denna tes om förfalskad
konstruktion tillverkad av den tsarryska
regimens polis var den, då nya,
bolsjevikiska ryska regimens tes - skriften
ifråga brändes också av
bosjevikregimen i samma veva som denna
bolsjevikregim kungjorde dödsstraff
för s k antisemitism och den äldre
professor S Nilus genomgick en
förskräcklig tortyr av bolsjevikernas
hemliga polis, Tjekan.
9. Målsägarna vid
rättegången i Bern - de som anklagade
Sions vises protokoll för att vara en
smutsig förfalskning och som väckt
åtalet mot dem som spred denna skrift och
utgav den för att vara en autentisk judisk
skrift - dessa målsägare var i
främsta rummet Judiska Förbundet i
Schweiz och Berns Judenhet som till sina
experter anlitat en professor i straffrätt
vid Basels universitet, dr A Baumgarten och en
prosionistisk författare C A Loosli.
Först i slutet av oktober 1934, ett
år och fyra månader efter det att
åtalet väckts, kallade rätten 16
vittnen som företrädde de judiska
målsägarna, och den 14 maj 1935
fastställde denna rätt att Sions vises
protokoll var en förfalskning och dessutom
omoralisk litteratur, eftersom rättens
ordförande kategoriskt vägrade att
ingående granska sanningshalten av
prinsessan Radziwills och greve du Chaylas
falska uppgifter utan tog dessa för
trovärdiga och sanna. Därmed var denna
rättegång i realiteten en fars,
vilket ytterligare bekräftades av att
domstolen vägrade att höra
svarandesidans 40 vittnen. De judiska
målsägarna kunde ensamma helt
dominera denna process.
10. Först två och ett halvt
år efter det att domen hade fallit,
närmare bestämt den 27 oktober 1937,
kunde en av de svarande som dömts 1935,
Silvio Schnell, genom sitt juridiska ombud Hans
Ruef få resning i målet, då
appelationsdomstolen i Bern beslöt att
påbörja en prövning av fallet.
De båda försvarsadvokaterna Ruef och
Ursprung kunde bland annat påvisa att
utskrifterna av de vittnesmål som avgivits
från de judiska målsägarna
aldrig hade bekräftats med vittnenas
beedigade namnunderskrifter och vidare, att de
ryska dokument som tillställts rätten
av M Loosli i realiteten var obestyrkta kopior
av originalen och dessutom att ett flertal
fatala felöversättningar gjorts till
de åtalades nackdel. Allmänne
åklagaren Loder erkände till fullo de
båda försvarsadvokaternas
invändningar som fullt berättigade.
Den 1 november 1937 tillkännagav
appellationsdomstolen - alltså den
högre rättsinstansen - i Bern
följande:
"Den åtalade Silvio Schnell
frikänns utan skadeersättning då
det inte föreligger några
bärande sakskäl för den
anklagelse som riktats mot honom."
Kort sagt, presidenten för högsta
domstolen i Bern tillkännagav därmed
att all expertis som kunde intyga att Sions
vises protokoll var antingen äkta eller
falska saknade all betydelse och därmed
framstår det som klart att denna domstol
endast gick den politiska propagandans
ärende, inte rättens. Och observera,
just detta var också de judiska
målsägarnas avsikt; att få den
lagliga rättsapparaten i ett respekterat
neutralt land som Schweiz - vid den tiden
säte för dåvarande Nationernas
Förbund, FN:s föregångare, i
Genéve - så i sina händer att
man inför omvärlden kunde
förevisa sin egen falska propagandaversion
som rättsligt prövad och
bekräftad! Att förstå detta
är oerhört viktigt för att
tillfullo förstå hur stark den
judiska och sionistiska makten är genom
starka påtryckningar - och detta redan
långt före den s k Förintelsen
eller Holocaust under andra världskriget,
varefter denna sionismens makt ökat
ännu mer i Europa och USA!
11. Likväl var den judiska triumfen
ingalunda hundraprocentig, eftersom presidenten
i högsta domstolen i Bern ändå
med kraft underströk, att:
"Domaren i den första instansen inte
hade befogenhet att undersöka och sedan
fastställa om autenticitet eller falskhet i
Sions vises protokoll av det skälet att
denna sak var irrelevant, ovidkommande med
hänsyn till om det rörde sig om en
omoralisk publikation." Alltså, när
den judiska och sionistiska propagandan
ständigt basunerar ut att det
rättsligt kunnat fastställas att Sions
vises protokoll är en eländig
förfalskning och ett brottsligt
bedrägeri av ondsinta antisemiter, så
är detta inte bara ogrundat utan även
bevisligen felaktigt: den högre
rättsinstansen avfärdade ju den
lägre rättsinstansens domslut vad
gäller dessa protokolls föregivna
falskhet! De åtalade frikändes
från att ha spridit ett bedrägeri:
Sions vises protokoll frikändes från
att vara ett bedrägligt falsarium, men inte
för att vara omoralisk smutslitteratur -
men i detta senare fall återfaller
anklagelsen och brottet på dem som skrivit
detta alster!
12. Tre ortodoxa judar har gått i god
för att Sions vises protokoll är
autentiska judiska skrifter. Dessa tre ortodoxa
judar var Rudolf Fleischmann, biträdande
rabbin och slaktare till yrket, bosatt i den
polska staden Skoki och vän med den kristne
allmänne åklagaren M Noskovicz,
inför vilken juden Fleischmann avgivit en
beedigad förklaring om saken redan år
1901. Den andre ortodoxe jude som i sak
erkänt att Sions vises protokoll är
autentiska är rabbinen Grünfeld
från den polska staden Swarzedz. Denne
angav följande förklaring, en typisk
judisk förklaring, beträffande
frågan om Sions vises protokoll är en
förfalskning eller autentisk, när han
tillfrågades av allmänne
åklagaren Noskovicz år 1906:
"Min käre Noskovicz, ni är alldeles
för nyfiken och vill veta alltför
mycket. Vi har inte tillåtelse att tala om
dessa saker. Jag har inte tillstånd att
säga någonting, och ni har inte
fått tillstånd att veta
någonting. För Guds skull, var
försiktig, eller ni kommer att sätta
ert och era anhörigas liv i fara!"
Den tredje ortodoxe jude som medgivit -
direkt eller indirekt - att Sions vises
protokoll är en äkta judisk skrift var
Savelij Konstantinovitj Efron, som hade flytt
från bolsjevikernas Ryssland till
Jugoslavien, där en vitrysk officer,
också emigrant, vid namn Djepanovitj
Gregorij, hade lärt känna honom 1924.
Efron hade varit rabbin i Vilna i Litauen under
tsartiden, men konverterade till kristendomen
och den grekisk-ortodoxa kyrkan, varefter han
utbildades till bergsingenjör i
dåvarande Sankt Petersburg. Han
ägnade sig även åt
författarskap och skrev under pseudonymen
Litwin, bland annat i en monarkistisk tidning,
Ljuset, som han själv redigerade i egenskap
av chefredaktör. Vidare medarbetade Efron i
den tsarryska tidskriften Budbäraren och
gjorde sig relativt känd som
författare till ett drama, Smugglarna,
där judendomen starkt kritiseras. Till
följd av denna sin publicistiska verksamhet
utsattes han för judiska hatkampanjer och
blev även handgripligen misshandlad av
några judar.
När senare bolsjevikerna grep makten och
det judiska inflytandet ökade, kände
Efron oro för sitt liv och flydde
utomlands, till Serbien i Jugoslavien, där
han fick fristad i ett kloster nära
Petkowitze i distriktet Schabatz, där han
dog år 1926. Denne till kristendomen
konverterade jude Efron avgav en beedigad
förklaring till den vitryske officeren
Gregorij, att han - Efron - länge hade
känt till innehållet i Sions vises
protokoll, långt innan de publicerats i
den kristna pressen.
Alla dessa tre judiska vittnesmål om
Sions vises protokolls judiska ursprung och
autenticitet framlades av svarandesidans advokat
Fleischauer inför domstolen i Bern,
alltså tingsrätten, men blev som alla
andra svarandesidans vittnesutsagor helt
nonchalerade av denna domstol. Det har senare
även framkommit, att denne Efron år
1921 skrev ett inlägg i den ryska
emigranttidningen Obsjtsjeje Djelo (Kommunens
Sak), som utgavs i Paris, där han starkt
framhöll att Sions vises protokoll är
autentiska judiska skrifter, varvid han bl a
framhåller en bön som varje trogen
jude måste upprepa tre gånger
dagligen av följande ordalag. "Schaketz
Tischakzenu, Sawe Tissawenu, Ki Cherem, Hu"
på hebreiska. Detta betyder i
översättning: du skall till det
yttersta avsky det (Kristi kors), du skall till
det yttersta känna äckel för det,
för det är något förbannat,
fy! Enligt den till kristendomen omvände
juden Efron är judendomens hat till de
kristna så inpiskat och starkt, att de
troende judarna av sina judiska rabbiner är
beredda att tillgripa alla lögner och
svekfulla trick för att angripa de troende
kristna i första hand, vilket enbart detta
skulle förklara den judiska autenticiteten
i den hätskt antikristna Sions vises
protokoll.
13. Låt mig som exempel citera vad som
står i Sions vises protokoll nummer 7 -
apropos den ständiga kapprustningen i
världen:
"Ändamålet med de intensiva
rustningarna. Intensiteten av rustningarna,
ökandet av polisstaten - allt detta
utgör nödvändiga kompletteringar
till de tidigare framförda planerna. Det
är nödvändigt att komma
därhän, att det utom oss i alla stater
finns endast en massa proletärer,
några oss tillgivna miljonärer,
polismanskap och soldater. Oroligheter,
stridigheter och fiendskap i hela världen.
I hela Europa och med hjälp av dess
förbindelser även på andra
kontinenter måste vi åstadkomma
stridigheter och fiendskap. Däri ligger en
dubbel fördel. För det första
vinner vi därigenom respekt i alla
länder, vilka vet att vi efter gottfinnande
äger makt att åstadkomma oroligheter
eller återinföra ordning. Alla dessa
länder har vant sig vid att se i oss ett
nödvändigt ont.
För det andra trasslar vi till genom
intriger alla trådar, dragna av oss till
alla regeringskabinett genom politik, ekonomiska
avtal eller skuldförbindelser. För att
uppnå detta måste vi väpna oss
med slughet och ränksmideri under
förhandlingarna och avtalen, men i det som
kallas det offentliga språket bör vi
följa en motsatt taktik och visa oss
hederliga och medgörliga. På detta
sätt kommer gojernas - ickejudarnas - folk
och regeringar, som vi lärt att se endast
den ytliga sidan av det som vi visar dem, att
betrakta oss som välgörare och
människosläktets räddare.
Brytandet av gojernas motstånd genom krig
och allmänt världskrig. Varje
motstånd måste vi vara i stånd
att bemöta med krig genom grannarna till
det land som vågar motsätta sig oss.
Men om även vår fiendes grannar
ämnar ställa sig kollektivt mot oss,
så skall vi svara med allmänt
världskrig.
Hemlighetsfullhet - framgång i
politiken. Den huvudsakliga framgången i
det politiska livet betingas av
hemlighetsfullheten i de politiska operationerna
- ordet får inte stämma överens
med diplomatens handlingar. Pressen och
allmänna meningen. Vi måste tvinga
gojim-regeringarna till verksamhet som i stort
gynnar vår uttänkta plan, som redan
närmar sig slutet, genom den allmänna
opinionen, som i hemlighet är inspirerad av
oss med hjälp av den så kallade
STORMAKTEN eller Tredje Statsmakten - pressen,
som på få undantag när helt
är i våra händer.
Amerikanska, kinesiska och japanska kanoner.
Med ett ord, för att sammanfatta vårt
system för tyglande av gojimregeringarna i
Europa, demonstrerar vi för en av dem
vår makt genom attentat, dvs genom terror,
och alla, gojimregeringarna tillsammmans, om man
kunde tänka sig den möjligheten att de
samfällt reste sig mot oss, så svarar
vi med amerikanska, kinesiska eller japanska
kanoner." Detta är alltså skrivet
redan före första världskriget!
Och var och en som läser denna text
måste häpna över hur i stort
sett allt vad som här sägs har slagit
in! Eller är det inte så att
sionismen har lyckats tillskansa sig Palestina
och där bildat en judisk stat, Israel, som
är till ytterlighet krigisk och tyrannisk
under demokratisk täckmantel? Och är
det inte så att detta sionismens Israel
har bundit totalt supermakten USA, oavsett om
det sitter en liberal och demokratisk president
i Vita Huset eller en konservativ och
republikansk president som Ronald Reagan? Och
har inte sionismens Israel med sina sionistiska
femtekolonnare ett oerhört starkt grepp om
de europeiska makterna, också om Sverige,
där alla de fyra demokratiska partierna
inför valet 1988 har avlagt en trohetsed
till Israel via Samfundet Sverige-Israel? Och
vidare, har inte sionismen en stor makt i de
västerländska massmedia och inom film,
video, teater, masslitteratur och annan
underhållningsindustri? Är det en
tillfällighet att Nordens största
dagliga tidning, Expressen, är en så
gott som renodlat sionistisk
propagandapublikation? Och stämmer det inte
- vad som sägs här i Protokoll nr:7 i
Sions vises protokoll - att Israel odlar
stridigheter och fiendskap mellan olika
icke-judiska stater så gott man det
förmår, så t ex har Israel
bevisligen utnyttjat kriget mellan Iran och Irak
till den sionistiska statens fördel liksom
de kalla krigsstämningarna emellan de
båda supermakterna USA och Sovjet för
att få USA:s hjälp med pengar och
vapen i kampberedskap mot en förmenad
sovjetisk framryckning i Mellanöstern? Och
gör inte Israel allt för att på
det lömskaste sätt misskreditera PLO
som förhandlingspartner och håller
därmed krigets låga vid liv? På
nära nog punkt efter punkt visar det sig
att dessa Sions vises protokoll har
bekräftats av verkligheten. Det är
viktigt att informera om dessa fakta eftersom
denna skrift inte är tillgänglig i
Sverige och dessutom i praktiken förbjuden
- varför?
[Utdrag från Sthlms
tingsrätts utskrifter av de åtalade
radioprogrammen. Akt B8-4-89, Aktbil
84]
DETTA
ÄR
SIONS VISES PROTOKOLLS
"MORAL"!
[JK:s
stämningsansökan Aktbil. 10, p 2
från sändning av den
7/10/89]
***
"Låtom
oss utan alla fraser tala om betydelsen av varje
tanke, låtom oss genom
jämförelser och slutledningar belysa
varje omständighet.
Därför vill jag formulera vårt
system såväl ur våra som
gojernas synpunkter.
Vi böra ihågkomma, att människor
med dåliga instinkter finnas vida mera
än goda sådana; därför
uppnås de bästa resultat genom deras
styrande med våld och skräck och icke
genom akademiska resonemang. Varje människa
strävar till makt, var och en skulle
önska bliva diktator, om han endast kunde
det, men då skulle därvid vara
förmögna att uppoffra allas väl
för att uppnå sitt eget.
Styrkans rätt. Vad är det, som har
tyglat de vilda djur vi kalla människor?
Vad har lett dem hittills?
I begynnelsen av samhällslivet underkastade
de sig den råa och blinda styrkan, senare
- lagen som utgör samma styrka, endast
maskerad. Härav drager jag den
slutledningen, att - enligt naturens lag -
rätten ligger i styrkan.
Friheten endast en inbillning. Liberalismen. Den
politiska friheten är en idé, men
icke ett faktum. Denna idé måste
man kunna tillämpa, då det är
nödvändigt att genom ett inbillat
lockbete draga folkkrafterna till sitt parti, om
detta senare har föresatt sig att
störta ett annat, som innehar makten. Denna
uppgift underlättas, om motståndaren
själv smittas av frihetsidén, av den
s k liberalismen, och för idéns
skull ger efter i sin makt. Här visar sig
då vår teoris
överlägsenhet: de lössläppta
regeringstyglarna gripas omedelbart enligt
tillvarons lag och samlas i en ny hand, emedan
den blinda folkmakten icke kan existera en enda
dag utan ledare, och den nya makten intager
endast den gamlas plats, efter det den
försvagats av liberalismen.
Guldet. Tron. Självstyrelsen. I
vår tid har guldets makt intagit de
liberala styrelsemännens plats. Det var en
tid, då tron styrde. Frihetsidén
är ouppfyllbar, emedan ingen kan begagna
sig av den med måtta. Giv åt ett
folk, om ock för en kort tid,
självstyrelse, och denna skall
övergå i självsvåld.
Därefter uppstå inre stridigheter,
vilka snart övergå till sociala
slaktningar, i vilka staterna förbrinna och
deras betydelse förvandlas till aska.
Kapitalets despotism. Utmattas riket i egna,
inre konvulsioner eller överlämna de
inre stridigheterna detsamma i händerna
på yttre fiender, i vardera fallet kan det
anses vara oåterkalleligen förlorat:
det är i vår makt. Kapitalets
despotism, som helt och hållet är i
våra händer, räcker det ett
räddande halmstrå, vid vilket det
måste hålla sig fast emot sin vilja,
i annat fall störtar det i avgrunden.
Den inre fienden. Jag frågar den, som i
sin liberala anda skulle säga, att ett
sådant resonemang vore omoraliskt: om ett
rike har två fiender och om det gentemot
den yttre fienden är tillåtligt och
icke anses vara omoraliskt att begagna vart
stridssätt, som t ex att icke meddela
fienden sina krigsplaner, att anfalla honom om
natten eller med övermakt, så
varför kan man kalla dylika medel i
förhållande till den farligare inre
fienden, försötraren av allmän
ordning och välstånd,
otillåtliga och omoraliska? Folkmassan.
Anarkin. Kan det sunda, logiska förnuftet
räkna på att med framgång leda
folkmassorna med tillhjälp av
förnuftiga förmaningar och
övertalningar under möjlighet av
motsägelse, om ock förnuftsvidrig, men
vilken kan förefalla det ytligt resonerande
folket behagligare? Under inflytande av
låga passioner, fördomar,
seder,traditioner och snetimentala teorier
hängiva sig människorna åt
massorna och massornas individer åt
partisplittringar, som förhindra varje
överenskommelase t o m på basen av
fullt förnuftig färmaning. Vart
folkmassebeslut beror på en
tillfällig eller hopagiterad pluralitet,
som iföljd av okunnighet om de politiska
hemligheterna fastställer ett absurt
beslut, som sätter fröet till anarki i
styrelsen.
Politiken och moralen. Politiken har ingenting
gemensamt med moralen. En regent, som
låter leda sig av moralen, är
därför icke säker på sin
tron. Den, som önskar regera, bör
tillgripa list och hyckleri. Ädla
folkegenskaper - uppriktighet och hederlighet -
äro brister i politiken, emedan de
störta regenter från tronen
bättre och säkrare än den
starkaste fiende. Dessa egenskaper kunna vara
attribut för gojim-regeringarna; vi skola i
intet fall ledas därav. Den starkes
rätt. Vår rätt ligger i styrkan.
Ordet "rätt" är ett abstrakt begrepp,
en på intet sätt bevisad tanke. Detta
ord betyder endast: giv mig det jag önskar,
på det jag därigenom får bevis
på att jag är starkare än du!
Var börjar rätten? Var slutar den? I
ett rike med en dålig organisation av
makten, värdelösa lagar och en svag
regent, försvagad genom en mängd
rättigheter, som uppstått tack vare
liberalismen, hämtar jag en ny
rättighet - att med den starkes rätt
störta mig över och nedslå alla
existerande förordningar och
föreskrifter, lägga vantarna på
lagarna, omskapa alla institutioner och
göra mig till herre över dem, som
överlämnat åt oss sin styrkas
rätt, i det de avstått den
frivilligt, liberalt.
Den frimurar-judiska oövervinneligheten.
Nu, då varje välde vacklar, kommer
vår makt att bliva oövervinneligare
än varje annan, emedan den kommer att vara
osynlig, tills den blir så fast, att ingen
slughet är i stånd att
undergräva den.
Ändamålet helgar medlen. Ur det
tillfälliga onda, som vi nu är tvungna
att utöva, uppstår det goda i en
orubblig regering, vilken
återupprättar den regelrätta
gången i folkexistensens mekanism,
störd av liberalismen. Resultatet helgar
medlen. Låtom oss fästa vår
uppmärksamhet vid våra planer, icke
så mycket vid det goda och moraliska, som
vid det nödvändiga och nyttiga.
Framför oss ligger en strategiskt utstakad
plan, från vilken vi i intet fall bör
avlägsna oss, utan att riskera
tillintetgöra många seklers
arbete.
Folkmassan är blind. För att
utföra ändamålsenliga handlingar
bör man taga i betraktande massornas
låghet, ombytlighet, deras
oförmögenhet att hålla ord och
att förstå och högakta sitt eget
livs villkor, sitt eget välstånd. Man
bör ha klart för sig, att massornas
makt är blind, oförnuftig, oresonlig,
lystrande till höger och vänster. En
blind kan icke leda blinda utan att föra
dem till avgrundens rand. Alltså,
massornas individer, uppkomlingar av folket, om
ock genialiskt kloka, men utan insikter i
politiken, äro icke förmögna att
uppträda som massornas ledare, utan att
bringa hela nationen på fall. Politikens
ABC. Endast den, som från barndomen
uppfostrats till självhärskare, kan
tillfullo fatta de ord, som äro skrivna med
politiska bokstäver.
Partikivet. Folkmassan, överlämnad
åt sig själv, dvs åt
uppkomlingar ur sin egen mitt, tillintetgör
sig själv genom partistrider, som
uppväckas av maktbegär och
popularitetsjäkt samt genom därav
uppstående oordningar. Är det ens
möjligt, att folkmassorna skulle kunna
lungt, utan rivalitet bedöma eller reda sig
med landets affärer, vilka icke få
förblandas med personliga intressen?
Äro de i stånd att försvara sig
mot yttre fiender? Det är icke ens
tänkbart, ty en plan, som är
fördelad i så många delar, som
det finns huvuden i folkhopen, förlorar sin
enhetlighet, och därför blir den
obegriplig och outförbar.
Den mest ändamålsenliga
styrelseformen är
självhärskarväldet. Endast under
ett sådant kunna statsplanerna utarbetas
vidlyftigt tydliga, i ordningsföljd,
fördelande allt i statsmaskinens mekanism.
Härav måste man draga den slutsatsen,
att en ändamålsenlig styrelse, som
skall vara till nytta för landet, bör
koncentreras i händerna på en
ansvarig person. Utan absolut despotism kan en
civilisation icke existera, genomförd, icke
av massorna, utan av deras ledare, vem han
än må vara. Folkhopen består av
barbarer, som visa sitt barbari vid varje
tillfälle. Så snart folkmassan
bemäktigar sig friheten, förvandlas
den till anarki, vilken i sig själv är
höjden av barbari..
Sprit. Klassicism. Liderlighet. Betrakten de av
sprit överlastade djur, som förlorat
förståndet av vin, vars
obegränsade förtärande är
givet samtidigt med friheten! Icke kunna vi
tillåta oss att de våra gå
därhän ... Gojim-folken äro
bortkollrade genom spritdrycker, och deras
ungdom har blivit förslöad av
klassicismen och tidigt liderligt leverne,
vartill våra agenter lockat dem -
informatorer, lakejer, guvernanter i rika
familjer, bodbetjänter och alla våra
kvinnor i gojernas
förlustelseinrättningar. Till dessa
senare räknas s k "damer ur societeten".
frivilliga föregångerskor i
liderlighet och lyx.
Den frimurar-judiska styrelsens princip och
regler. Vår paroll är - makt och
hyckleri. Endast styrka segrar i politiska
saker, i synnerhet om den är dold i de
talanger, som äro nödiga för
statsmän. Våld bör vara
principen och list och hyckleri - reglerna
för regeringar, vilka icke ärna
nedlägga sin spira inför fötterna
på någon ny makt. Detta onda är
det enda medlet att uppnå målet -
det goda. Därför böra vi icke
rygga tillbaka för mutor, bedrägeri
och förräderi, då de kunna
tjäna till att föra oss till
målet. I politiken bör man kunna taga
annans egendom, utan att vackla, om man
därigenom vinner undergivenhet och makt.
Terrorn. Vårt rike, som följer den
fredliga erövringens väg, har
rättighet att förbyta krigets fasor
mot mindre märkbara och mera
ändamålsenliga dödsdomar till
underhållande av en terror, som tvingar
till blind lydnad. Rättvis, men obeveklig
stränghet är den verksammaste faktorn
i statsmakten; icke endast för
fördelens skull, utan även i pliktens
namn, för segerns skull, böra vi
hålla oss till ett program av våld
och hyckleri. Beräkningens doktrin är
lika så stark, som de medel den begagnar
sig av. Därför är det icke
så mycket genom själva medlen, som
genom stränghetens doktrin vi komma att
segra samt underlägga alla regeringar
vår överregering (jmfr AC Schmakoff,
"Den internationella hemliga regeringen".) Det
är nog att man vet, att vi äro
obevekliga, för att varje olydnad skall
upphöra.
Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Redan i
forntiden utslungade vi bland folken orden:
"frihet, jämlikhet, broderskap", ord,
otaliga gånger sedan dess upprepade av de
själlösa papegojor, som från
alla håll flyga till dessa lockbeten. Med
dem har välståndet i världen,
den verkliga personliga friheten, förr
så skyddad mot massornas tryck,
förintats. Man skulle icke tro, att kloka,
intelligenta gojer icke skulle klargjort
för sig den abstrakta beskaffenheten av de
uttalade orden, att de icke skulle märkt
motsägelsen i deras betydelse och i deras
förhållande till varandra, att de
icke skulle sett, att det i naturen icke
existerar någon jämlikhet, icke kan
finnas frihet, att själva naturen har
fastställt olikhet i förstånd,
karaktär och anlag ävensom beroendet
av dess lagar, att de icke skulle insett, att
massan är en blind kraft, att uppkomlingar,
valda av och ur massan för att styra,
på politikens område äro lika
blinda som den själv, att en invigd, om
också enfaldig kan styra, varemot en icke
invigd, vore han ock ett geni, begriper intet i
politiken - allt detta har förbisetts av
gojerna.
Principen i en dynastisk regering. Och det
oaktat har den dynastiska regeringen grundat sig
därpå; fadern anförtrodde
åt sonen kännedomen om de politiska
affärernas gång, så att ingen
skulle känna den utom medlemmarna av
dynastin och därför icke heller kunna
yppa den för det styrda folket. Under
tidernas lopp har emningen med det dynastiska
överlåtandet av politikens verkliga
innebörd gått förlorad, vilket
har länt vår sak till
framgång.
Tillintetgörandet av gojim-aristokratins
privilegier. På alla håll i
världen hava orden "frihet, jämlikhet
och broderskap" ställt i våra led,
genom våra blinda agenter, hela legioner,
vilka med jubel burit våra fanor.
Likväl äro dessa ors maskar, som
undergrävt gojernas välstånd,
överallt tillintetgjort fred, lugn,
solidaritet, i det de förstört alla
deras rikens grundvalar. Framdeles fån I
se, att detta har bidragit till vår
triumf: detta har givit oss möjlighet bl a
att få den viktigaste triumf på hand
- upphävandet av privilegierna eller m a o
grunden för gojimaristokratin, vilken var
folkens och staternas enda försvar mot
oss.
Den nya aristokratin. På ruinerna av den
forna bördsaristokratin hava vi ställt
i spetsen för all intelligens-aristokrati -
penningens. Denna nya aristokratis
värdesättning hava vi lagt i den av
oss beroende rikedomen samt i den av våra
vise utbildade vetenskapen.
Psykologisk beräkning. Vår seger har
underlättats ännu därigenom, att
vi i relationer med för oss behövliga
personer alltid spelat på det manskliga
väsendets känsligaste strängar -
på beräkning och begär, på
människans omättliga materiella behov,
och de uppräknade mänskliga
svagheterna äro, till och med tagna var
för sig, i stånd att döda
initiativet, i det de utlämna
människan till den, som köper hennes
verksamhet.
Frihetens abstraktion har gjort det möjligt
att övertyga massorna om att regeringarna
icke äro annat än förvaltare hos
landets ägare - folket, och att man
därför kan byta desamma som man byter
handskar.
Statsöverhuvudenas avsättlighet har
överlämnat dem i våra
händer och gjort dem till våra
lekdockor."
ISRAELS
POLITISKA FILOSOFI
Detta - ovanstående text - är
alltså protokoll nummer ett, från
Sions Vises Protokoll! Låt oss
rekapitulera huvudteserna här i detta
Protokoll nummer ett i tur och ordning och
pröva om dessa huvudteser eller grundtankar
överensstämmer med dels judedomens och
den på judendomen grundade sionismen, dels
med den judiska staten Israels politik:
Den första huvudtesen eller grundtanken
lyder: "Rätten ligger i styrkan." I den
bibliska judendomens Torah eller Lagen,
alltså i de fem Moseböckerna, är
just detta det mest kännetecknande: att
rätten ligger i styrkan, eftersom man
tillber en gud som inte bara är starkare
än alla andra gudar, utan som också
kan besegra och krossa alla andra folk och
göra sitt utvalda folk, som judarna anser
sig vara, till ett härskarfolk, ett
herrefolk. Det var ju med styrkans makt och
rätt som Israels folk, trots numerär
underlägsenhet och i så kallad
träldom, krossade Farao och egyptierna och
rövade alla egyptiernas dyrbarheter - det
är ju denna händelse som judarna
håller i minnet varje år och firar
som sin Påsk eller Pésach, som
betyder att Herrens mordängel gick
förbi judarnas hus där de hade
målat dörrarna med blod.( Se andra
Mosebok, kapitel 12!) Och sedan erövrade ju
Israels folk Kanaans land, det nuvarande
Palestina eller Israel, genom att deras Gud gav
dem styrkan att förinta eller förslava
de folk som bodde i Kanaans land och i
grannländerna. Låt oss här
endast citera vad Israels Gud säger i sin
profet Moses mun i andra Mosebok, 23 kapitlet,
vers 27:
"Förskräckelse för mig skall jag
sända framför dig och vålla
förvirring bland alla de folk som du kommer
till och jag skall driva alla dina fiender
på flykten för dig." (Se även
femte Mosebok 11: 23, 24 och 25).
Och har sedan kanske inte den politiska
sionismen och dess stat Israel i handling visat
just att ingen annan moral gäller för
sionisterna än just att rätten ligger
i styrkan? Är det inte i kraft av sina
överlägsna stridskrafter genom
stöd från supermakten USA tack vare
de sionistiska eller judiska lobbygrupper som
den judiska staten Israel anser sig ha rätt
att existera i det från palestinierna
rövade landet? Och har inte Israel visat
detta med sina talrika krig mot de arabiska
grannarna? Och har inte Israel genom sitt
innehav av hemliga kärnvapen ansett sig ha
rätt att föra en hänsynslös
politik mot palestinierna genom att skrämma
de arabiska grannstaterna till passivitet eller
eftergivenhet? Och åsidosätter inte
Israel just genom sin militära
överlägsenhet all internationell lag
och alla FN:s deklarationer och resolutioner,
när dessa är riktade mot den judiska
staten? Och anser inte Israel att just denna
styrka ger Israel rätt att
hänsynslöst härska? Visst
stämmer det. Sions Vises Protokolls
första grundsats - att rätten ligger i
styrkan överensstämmer helt med
både den bibliska judendomen och med
sionismen och Israels politik!
Den andra huvudtesen eller grundtanken i
protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll
lyder: "I vår tid har guldets - eller
penningens - makt intagit de liberala
styresmännens plats."
Låt oss först se om detta kan
överensstämma med en bibliska
judendomen. Vi kan då först
konstatera att judendomens Gud, JHV eller Jahve
som man vanligen säger, är
fullständigt besatt av just guld. Han
kräver en särskild tribut eller skatt
av Israels folk, nämligen en Ark, som sedan
kallas för Den heliga Arken, och denna ark
skall vara försedd med guld nära nog
alltigenom, vilket ingående skildras i
andra Mosebok kapitel 25. Denna guldark skulle
byggas av ett nomadiserande folk i öknen,
innan man ännu hade dragit in i Kanaans
land! Denna guldbesatthet kan inte bara tolkas
symboliskt, utan guldet beyder den materiella
välmåga som skall ge judarna
världsherrevälde. Detta framkommer
mycket klart hos den judiske profeten Jesaja i
judendomens bibel, Gamla Testamentet,
nämligen i kapitel 60 som har rubriken
Sions kommande härlighet och är en
vision just om ett världssionistiskt
världsherrevälde, grundat på
penningens eller guldets makt. Låt oss
här citera från Jesaja 60: 10,11 och
12:
"Och främlingar skola bygga upp dina murar
och deras konungar skola betjäna dig ...
Och dina portar skola hållas öppna
ständigt, så att folkens skatter
kunna föras in i dig med deras konungar i
hyllningståget. Ty det folk eller rike som
ej vill tjäna dig skall förgås;
ja, sådana folk skola i grund
förgöras."
Men har då också denna andra
huvudtes eller grundsats i Sions Vises Protokoll
någon förankring och tillämpning
i sionismen och Israels politik? Ja, i hög
grad. För Israel betyder guldets - eller
pennigens eller kapitalets - makt i främst
USA och andra västländer i Europa,
allt: Israels tillblivelse, existens och
överlevnad beror uteslutande på att
denna judiska stat kan pressa ut pengar
från främst USA genom mäktiga
judiska lobbygrupper som påverkar eller
tvingar USA:s regering att skänka stora
bidrag till Israel liksom från
Västtyskland genom så kallad
gottgörelse för de lidanden som det
nazistiska Tyskland vållat judarna under
andra världskriget. Inalles har bara
Västtyskland genom sionistiska
påtryckningar förmåtts
skänka Israel över 150 miljarder
D-mark eller drygt 500 miljarder kronor. Det
är även genom guldets eller kapitalets
makt som sionisterna kan verksamt styra en
opinionsbildning till Israels fördel -
genom massmedia, bokutgivning och
läromedel, dels genom att i många
länder äga viktiga
massmediaföretag, dels genom att
utsätta andra massmediaföretag
för hot om att dra in annonser från
alla judiskt ägda och sionistiska
företag, vilket kan kullkasta tidningars
och etermedias ekonomi, när dessa är
helt eller delvis privatägda. Sionismens
makt vilar på en kombination av kapital -
guldets makt - och målmedveten sionistisk
organisation. Vad stora judiska organisationer
som Världssionistiska organisationen och
Världsjudiska kongressen bestämmer i
samråd med Israel, det styr sedan de
nationella och lokala sionistorganisationerna i
Sverige liksom i alla länder med en judisk
befolkning.
Alltså, både den bibliska judendomen
och sionismen liksom den judiska sioniststaten
Israel lever helt på guldets - eller
kapitalets - makt.
Den andra huvudtesen eller grundsatsen i
Sions Vises Protokoll överensstämmer
sålunda med både den bibliska
judendomen och med sionismens Israel i dess
politik!
Den tredje huvudtesen eller grundtanken i
Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll
lyder:
"Politiken har ingenting gemensamt med moralen
... den som önskar regera bör
tillgripa list och hyckleri."
Låt oss först undersöka om detta
kan överensstämma med den bibliska
judendomen att man där skulle rekommendera
denna förvända moral som vanligen
kallas machiavellisk, uppkallad efter en cynisk
maktfilosof Niccolo Machiavelli i Florens
på 1400-talet.
Vi måste då se efter i judendomens
Torah eller Lag, som omfattar de fem
Moseböckerna i judendomens bibel, Gamla
Testamentet. I andra Mosebok 23: 27 står
följande:
"Förskräckelse för mig skall jag
- (Jahve, judendomens Gud) - sända
framför dig - (Israels folk eller judarna)
- och vålla färvirring bland alla de
folk som du kommer till och jag skall driva alla
dina fiender på flykten för dig."
Lägg märke till vad judendomens Gud
lovar sitt utvalda folk, Israels folk, judarna:
att han skall hjälpa dem att "vålla
förvirring bland alla de folk som du,
alltså judarna, kommer till." Att
vålla förvirring bland folk, det
är ju just att med list och hyckleri eller
med bedräglighet och falskhet skapa
osäkerhet, fruktan och t o m ångest
hos andra för att vilseleda dem och
därigenom lättare kunna styra och
behärska dem! I dessa bibelord
framlägger judendomens Gud Jahve i sin
profet Moses mun den fullständigt cyniska
maktfilosofin, som helt överensstämmer
med den tredje huvudtesen eller grundtanken i
Protokoll nummer ett i Sions Vises
Protokoll.
Men vägleds också sionismen och den
sionistiska staten Israel av denna cynismens
förvända maktmoral att den som
önskar regera bör tillgripa list och
hyckleri? Ingen som sakligt och
förutsättningslöst följt
Israels politik under hela dess fyrtiåriga
existens kan förneka att den utmärks
av just list och hyckleri eller dubbelmoral. Det
är med just list som sionisterna bundit upp
först Storbritannien och sedan USA till att
judarna skulle få tillskansa sig
Palestina, där det i den s k
Belfourdeklarationen 1917 hette att Palestina
skulle bli "ett judiskt nationalhem", inte en
judisk stat, och att palestiniernas nationella
rättigheter aldrig skulle få
kränkas, medan de sionistiska judarna bara
lade ut listens dimridåer för att
föra britterna bakom ljuset. Det var hela
tiden en judisk stat som sionisterna
eftersträvade. Och det var just list som
sionisternas ledare Chaim Weizmann använde
när han lovade och bedyrade, bland annat i
sin självbiografi Ett liv i kamp för
Israel, att det i den judiska staten inte skulle
få finnas ens en tendens till olikhet
eller diskriminering mellan judar och
palestinier (se sid. 556 i C Weizmanns
självbiografi), för hela tiden var det
de sionistiska judarnas avsikt att skapa en
judisk stat Israel där palestinierna
är just diskriminerade som förtryckta
och utsugna slavarbetare, när de inte med
terror och våld dödas, lemlästas
eller fördrivs!
Och det är list, när Israel kallar
sina skändliga övergrepp mot
folkrätten och FN-deklarationen om De
mänskliga rättigheterna för
"ordningens upprätthållande och kamp
mot terrorism." Liksom det just är list och
hyckleri, när sionisterna kallar Israel en
demokrati, när det är fråga om
en rasistisk inkräktar - och
våldsstat som förtrampar alla de mest
elementära demokratiska rättigheter
för den palestinska ursprungsbefolkningen,
när Israel vägrar att låta de
fördrivna palestinierna
återvända till sitt hemland samtidigt
som detta Israel låter hela världens
judar automatiskt få israeliskt
medborgarskap i denna inkräktar - och
våldsstat!
Kort sagt: vad som står i Sions Vises
Protokoll, nummer ett, den tredje huvudtesen
att, "Den som önskar regera bör
tillgripa list och hyckleri",
överensstämmer helt med både den
judiska bibeltron och med sionismen och den
judiska staten Israels politik och med den
sionistiska propagandan! "Vår paroll
är - makt och hyckleri", heter det i Sions
Vises Protokoll, protokoll nummer ett - och
detta stämmer sålunda helt
överens med både den bibliska eller
mosaiska judendomen liksom det helt
överensstämmer med sionismen och
Israels politik!
[Aktb. 10, p2. Sändes deb
7/10/88] Den
fjärde huvudtesen eller grundtanken i
Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll
är en hyllning till terrorn, och den
lyder:
"Vårt rike, som följer den fredliga
erövringens väg, har rättighet
att förbyta krigets fasor mit mindre
märkbara och mera ändamålsenliga
dödsdomar till underhållande av en
terror, som tvingar till blind lydnad."
(Citat från fjärde huvudtesen i
Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll!)
Att detta stämmer helt överens med den
bibliska judendomen, med vad som klart och
tydligt sägs i judendomens Torah,
närmare bestämt i femte Mosebok 20:
10-17, är helt uppenbart. Här i
judendomens Torah, den judiska Lagen, är
det ännu brutalare och ohyggligare:
"När du kommer till någon stad
för att belägra den, skall du
först erbjuda den fred. Om den då
giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina
portar för dig, så skall allt folkket
som finns där bliva arbetspliktigt åt
dig och vara dina slavar. Men om den inte vill
ha fred med dig, då skall du belägra
den. Och om Herren, din Gud, då giver den
i din hand, skall du slå allt mankön
där med svärdsegg. Men kvinnorna och
barnen och boskapen och allt annat som finns i
staden, allt rov du får där, skall du
hava såsom ditt byte: och du må
då njuta av det rov, som Herren, din Gud,
låter dig taga från dina fiender.
Så skall du göra med alla de
städer som är mer avlägsna
från dig, och som icke höra till
dessa folks städer. Men i de städer
som tillhöra dessa folk, och som Herren,
din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du
icke låta något som anda har bliva
vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo
..." (Citat från judendomens Torah eller
Lag, femte Mosebok 20: 10-17)
Alltså, medan Sions Vises Protokoll
inskränker sig till att i allmänna
ordalag förorda ett sionistiskt
terrorvälde, så beskriver judendomens
lag ett detaljerat skildrat terrorvälde som
en från Gud anbefalld plikt, där
våldtäkter, plundringar, massmord och
hela folkmord påbjudes judarna!
Judendomens Bibel, därtill dess allra
heligaste avsnitt, är alltså
långt värre än Sions Vises
Protokoll! När judar förfasar sig
över att Sions Vises Protokoll skulle vara
en fruktansvärd antisemitisk
smädesskrift för att lögnaktigt
förtala judarna, så är detta
rent och skärt hyckleri, eftersom
judendomens Bibel, just dess Torah, i så
fall är en vida värre antisemitisk
smädesskrift och ett mera skamligt
förtal av judarna. [Sthlms
tingsrätts utskrift, Akt B8-4-89, Aktb.
131] Men hur
kommer det sig då att de troende judarna
är så varmt fästade vid sin
Bibel och så ömt och
kärleksfullt vårdar sina
Torah-rullar, där dessa hemska saker
står om vad deras Gud befaller dem att
göra?
Och går vi så till sionismens nutida
judiska stat Israel, tillämpar denna stat
Första Protokollets fjärde huvudtes
om: "underhållande av terror, som tvingar
till blind lydnad."? Nog är i allafall
Israels avsikt just denna, när israeliska
soldater utkommenderas mot de vapenlösa
palestinierna och dödar dem med skarp
ammunition, svårt livsskadar dem med
höghastighetsammunition, misshandlar dem
med battonger och torterar dem i sina israeliska
koncentrationsläger eller när
israelerna flygbombar palestinska
flyktingläger med napalm i Libanon eller
när israelerna sänder ut
dödsskvadroner till avlägsna
länder som Tunisien för att mörda
PLO-män!!! Våld och terrorns
välde, det är Israels
kännetecken, som väl fått sin
kulmen när denna lilla banditstat i
hemlighet tillverkar kärnvapen och
vägrar varje inspektion från FN:s
atominspektion!
Så kommer vi till
den femte huvudtesen eller grundtanken i
Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll,
nämligen att de icke-judiska folkens
bördsaristokrati har ersatts av en
penningaristokrati eller kapitalistklass som
är i judarnas händer och gör den
liberala friheten till en illusion:
" Statsöverhuvudenas avsättlighet har
överlämnat dem i våra
händer och gjort dem till våra
lekdockor."
Låt oss först se om det kan finnas
någon motsvarighet till denna cyniska
tanke i judendomens Bibel i Torah, judendomens
Lag, i de fem Moseböckerna i Gamla
Testamentet. Redan i första Mosebok
berättas om den judiske patriarken Josef,
son till Jakob eller Israel, sonson till Isak
och sålunda sonsons son till
ärkepatriarken Abraham. Denne Josef var en
slug och listig person. Han lyckades ställa
sig in hos Farao, stormakten Egyptens
härskare, och fick företräde hos
honom för att tyda dennes drömmar och
uppmanade därvid Farao att utse honom,
Josef, till Egyptens verklige styresman. I
första Mosebok 41: 33.34 heter det:
"Må nu alltså Faraoutse en
förståndig och vis man, som han kan
sätta över Egyptens land. Må
Farao göra så; må han även
förordna tillsyningsmän över
landet och taga upp femtedelen av avkastningen i
Egyptens land underde sju ymniga åren."
Och Farao, som föll för Josefs listiga
försåt och snaror, lät göra
vad Josef föreslog. I verserna 39 och 40
heter det:
"Och Farao sade till Josef: 'Eftersom Gud har
kungjort för dig allt detta, finns det
ingen som är så förståndig
och vis som du. Du skall förestå mitt
hus och efter dina befalningar skall allt mitt
folk rätta sig: endast däri att tronen
förblir min vill jag vara förmer
än du'."
Stormakten Egyptens mäktige furste, Farao
blev helt som en lekdocka i juden Josefs
händer - och juden Josef utnyttjade
också sin makt som stormakten Egyptens
verklige härskare genom att sko sig
på det egyptiska folkets nöd och
elände. I första Mosebok 47: 12, 13
och 14 heter det:
"Och Josef försörjde sin far och sina
bröder och hela sin faders hus och gav var
och en underhåll efter antalet av hans
barn. Men ingenstans i landet fanns bröd,
ty hungersnöden var mycket svår,
så att Egyptens land och Kanaans land
försmäktade av hunger. För den
säd som folket köpte samlade Josef
till sig alla penningar som funnos i Egyptens
land och i Kanaans land."
Och fortsättningen i verserna 15, 16, 17
och 19 lyder:
"Men när pengarna tog slut i Egyptens land
och i Kanaans land kom alla egyptierna till
Josef och sade: 'Giv oss bröd, inte vill du
att vi ska dö i din åsyn? Vi har ju
inga pengar mer! Josef svarade, För hit er
boskap, så ska jag ge er bröd i
utbyte mot er boskap, om ni inte har några
pengar!' Då förde de sin boskap till
Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot
deras hästar, får, fäkreatur och
åsnor ... Så gick detta år
till ända. Men följande år kom
de åter till honom och sade:'Pengarna
är slut och den boskap vi ägde har
kommit i min herres ägo, inget annat finns
nu kvar än våra kroppar och vår
jord. Inte vill du väl att vi skall
förgås inför dina ögon, vi
med vår åkerjord? Köp oss och
vår jord för bröd, så vill
vi med vår jord bli Faraos trälar, ge
oss bara utsäde, för att vi må
leva och icke dö och för att jorden
icke må läggas öde. Då
köpte Josef all jord i Egyptens land
åt Farao."
Ett annat exempel
på hur judiska ledare härskar
över främmande furstar och
styresmän finner vi i judendomens Bibel i
Esters bok i Gamla Testamentet, nämligen
hur den sluge juden Mordokai skaffade sig totalt
herrevälde över perserkonungen Asveros
genom att låta sin fosterdotter Ester bli
den persiske konungens favorithustru. Därom
kan man läsa i Ester kapitel 9 och 10,
där det berättas hur judarna fick
perserkonungens tillstånd att mörda
75 000 perser och denna berättelse avslutas
på följande sätt:
"Ty juden Mordokai var konung Asveros
närmaste man och han var stor bland judarna
i Perserriket och älskad av alla sina
bröder, eftersom han sökte sitt folks
bästa och lade sig ut för alla sin
alandsmän till deras
välfärd."
I judendomens Bibel, Gamla Testamentet, ser vi
att sluga och lovprisade judar som Josef och
Mordokai får total makt över
främmande stormakters furstar och styr
genom utsugning och terror av folket för
att uteslutande gagna sitt eget folks, judarnas,
intressen! Och det är ju själva
kärnan i den femte huvudtesen i Protokoll
nummer ett i Sions Vises Protokoll.
Och när vi förflyttar oss till
vår tids verklighet, så ser vi ju
att just sionismen i den sionistiska judestaten
Israels tjänst arbetar efter samma
grundprincip med sin sionistiska propagandas
målmedvetet energiska påtryckningar
att främmande makters ledare skall
stödja Israel. I USA är detta mest
uppenbart och påtagligt där varje
ledande politiker och i synnerhet varje
presidentkandidat från de båda
partierna, demokraterna och republikanerna, noga
granskas och förhörs av AIPAC och den
sionistiska spionageorganisationen ADL eller
Antiförtalsligan, innan de får
judiskt godkännande att politiskt göra
karriär. Detta redovisas ingående i
förre senatorn, för republikanska
partiet, Paul Findleys bok They Dare To Speak
Out.
Sammanfattningsvis: Alla de fem huvudteserna i
Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll
visar sig överensstämma med både
den bibliska judendomen och sionismens Israels
politiska gärningar. att rätten ligger
i styrkan, att kapitalet intagit de liberala
styresmännens plats, att list och hyckleri
bör tillgripas av dem som önskar
regera ... att terror bör ske för att
skapa lydnad, och att de judiska eller
sionistiska ledarna skall styra viktiga staters
regeringar - allt detta kegitimeras i
judendomens bibel och allt går igen i
sionismens Israel med dess sionistiska
lobbygrupper och sionistiska infiltration av
viktiga opinionsmedia! Därav kan vi dra
slutsatesen att åtminstone Protokoll
nummer ett i Sions Vises Protokoll är
äkta judiskt!
Ahmed Rami
[ Utdrag från Sthlms
tingsrätts utskrifter av de åtalade
radioprogrammen Akt B8-4-89, Aktb.
131]
|