Forum Add New Subject

Ahlmarks lag håller inte, när den behövs som bäst!

Om man följer den senaste händelseutveckling i relationerna mellan Iran och US, förstår man Per Ahlmarks desperation på DNs debatt-spalter. Genom att tugga igen gamla rutten skåpmat om den extremt utsatta israeliska demokratin, som omgiven av arabiska diktatorer och galna ayatollor måste ha rätten att värja sig mot sina osympatiska odemokratiska grannar, försöker han återigen vinna sympati för den allmänt avskydda Israel. Han fortsätter att vädja till den civiliserade liberala västvärldens s k moraliska medvetande för att utverka nya gröna ljus från moralidkare i västdemokratier för den judiska statens framtida våldsaktioner mot skurkstater. Detta ska naturligtvis och i sedvanlig ordning ske i preventivt syfte: Israel ska ha optionen eller rätten till spontana försvarsreaktioner så att man hinner före sina ondsinta motståndare! Kan inte Ahlmark komma på något nytt och mindre uttjänta argument? Problemet är att det 'extremt farliga' Irak är redan utbombad och satt ur spel för all överskådlig framtid. Det finns inga fler ställen att bomba, och varje bombning eller anfallshot tjänar inga andra syften att försvaga Irak som nation och förstärka Saddam Husseins tyranni. ƒr det kanske det han innerst inne vill? En ny serbien som ständigt skapar besvä för sina grannar i hjärtat av Mellanöstern, som ska skydda mot islamiska influenser? Men USA och speciellt dess s k europeiska allierade drar sig för att tillfoga Irak nya slag, som skulle tvinga Saddam att ännu mer närma sig Iran. T o m den sekulära världen har insett riskerna för att låta Babylon falla I Persiens händer! Skillnaden mellan Irak och Iran är att USA kan men inte vill bomba Irak, men USA kan inte bomba Iran även om den ville det (utan att riskera sina egna vitala intressen). Något som t o m Israel har insett. Nu när Irak är bortas ur bilden och Afghanistan har ruinerats av den amerikansk utrikespolitik, återstår Iran som enda alternativ för Europa och Ryssland att hävda sig i den framtida internationella konkurrensen och kampen mot USA:s strävan till absolute världsherravälde. Särskilt orolig är han för EUs kraftiga politiska närmanden mot Iran och utsikterna för nya samarbetsprojekt i Persiska viken. Något som tidigare var helt förbehållen anglosaxiska oljeintressen och som markerar ett strategiskt skifte som bäddar för en allvarlig konkurrens mellan å ena sidan det fransk-tysk dominerad EU och å andra sidan USA/UK. Inte överraskande framhåller han patetiskt sin tes om att demokratier inte går i krig med varandra och vädjar till EU att inte offra Israels strategiska säkerhetsintressen, för sina egna intressens skull. Vad Ahlmark begär av EU-länders politiker är inte att de ska älska Israel mer än vad de gör idag. För det gör EU-länderna, även om alla vet att Israel aldrig är intresserad av fred, demokrati och frihet och att palestinierna har absolut ingenting att hämta ur en fredlig samexistens med den cancersvulst som drabbat dem. Det propageras för den s k Förintelsen som aldrig förr och pengar regnar över dess påstådda offer. Nej, vad Ahlmark och andra AIPAC-inspirerade debattörer vill är att EU ska hata Iran mer än vad de gör idag! T o m USA trycker på EU för att acceptera Turkiet som en fullvärdig medlem av den Europeiska gemenskapen, ett Turkiet som helt ställts sig till Israels förfogande för att tjäna dess säkerhetsintressen och föra Israel närmare (närings)livet vital källor vid kaspiska havet oljefält i Azerbajdan. Problemet med de europeiska demokratierna är att de älskar sina egna intressen mer än något annat, och för chansen att få en plats i solen (dvs vid persiska vikens oljekällor) är inga offer för stora! På ett märkligt sätt har Europa och Israel startat en kapplöpning mot Kaukasus och persiska viken som starkt påminner om målen med Hitlers krigssträvanden. Att Israel kan hysa nazistiska drömmar kan gå an, men att det nya enade Europa ska hysa samma drömmar är oanständigt och moraliskt förkastligt, ska man förstå. Europa vägran att lyssna på och ta till sig vädjanden från Uncle Sam och Uncle Menachim och den oroliga 'opinion' som dessa farbröder talar igenom äro en odemokratisk handling, som eftervärlden (om det kommer att finnas av det slag som Ahlmark vill) aldrig kommer att förlåta! Man kan undra vad Europa har att säga till sitt försvar, speciellt när den väljer "den västerländska civilisationens och demokratins värsta fiende" (för att citera Leif Zern och andra Isreal -och Rushdiefanatiker) före ett Israel som är demokratins och civilisationens föredöme! De kan höja ett pekfinger och i bäste kristlig anda tala om för våra demokratiska farbröder att: "Man ska älska sin näste" eller "Att man ska älska sin fiende", eller åtminstone dess oljekällor när den behövs som mest. Och om någon mot förmodan frågar den nya moderna hyper-sekulära frigjorda Europa, hur den kan hemfalla åt förlegade närmast medeltida och oliberala värderingar, skulle den svara: "Jo, vars, Kristna värderingar är bra att ha." och tillägga efter en viss eftertanke: "Ibland." Vad Turkiets lönlösa bankande på den vita rikemansklubben EUs dörr beträffar svarar Europa i samma kristna anda: "Det är lättare för en rik att komma till himlen än för Turkiet att komma in i EU-gemenskapen". Och Ahmed Rami skulle instämt betänkligt i Israels anklagelser om europeisk dubbelmoral och rasism och tröstat de "behärskat rasande" sionisterna med att tillägga: "Det är lättare för en Kamel att gå igenom en nålsöga än att se sin egen puckel". Och så fortsätter den andaktsfulla debatten om det moraliska dilemmat kring, i vilka situationer högt stående demokratier bedrar och sviker varandra för några oljekällors skull. Undrar vad Ayatollah Khomeini, som ytterst bär ansvaret för att ställa civilisationerna i denna prekära situation, sagt om han hade levat idag? Att Israel förblir en stackars jävel bland de stora satarna! Fast Netanjahu försöker bevisa motsatsen genom att sätta Washington i brand om Vita Huset gör allvar av sina hot att sätta Israel under press. Fast som det märks av dagens nyheter, så verkar också Onkel Sam gå en annan väg än Onkel Menachim, och sträcka ut en olivkvist till Iran för förbättrade förbindelsen, trots Irans vidhållande av sin Palestinapolitik. Inte nog med det. Självaste andliga ledaren för Hamas Schejk Ahmed Yassin kunde efter sitt besök nyligen i Iran, konstaterade han inte bara Irans fortsatta beslutsamhet att stödja palestiniernas krav, utan häpnades över det faktum att Iran intar en hårdare ståndpunkt mot Israel än vad Hamas gör! I ärlighetens namn ska sägas att också Israel har försökt med olika trevare för att blidka Iran, dock utan någon framgång. Hursomhelst, framstår Israel och Europa som två grenar (eller drakhuvud om man föredrar den liknelsen) som fortsätter växa ur den träd (eller monster) som de allierade trodde sig ha huggit ner våren 1945. Att den 'fria' Israel och den nyss frigjorda Europa tänker samma drömmar som annars endast är förbehållen de allierade!!? Exakt vilka åtgärder behöver man sätta in för att dessa två ska lära sig sin historiska läxa och hålla sig på plats? Vill man använda en snäll liknelse kan deras strävanden liknas med könsmogna laxar som måste simma uppströms tillbaka till livets oljekälla, för att trygga en framtid i solen. Man får hoppas att de ser upp med den ryska björnen som står och väntar där på vad den alltjämt tror som sina egna jaktmarker, och det på ett inte tillräckligt obehörigt avstånd. ƒven där får de europeiska demokratierna anledning att anlita Iransk hjälp att hålla den ryska demokratins tassar borta. Slutsatsen blir alltså att demokratier går inte i krig med varandra, så länge deras vitala särintressen inte står på spel. Och det pinsamma faktum är att den Allsmäktige har skapat världen så att de står på spel när det handlar om Iran och oljan i dess omedelbara närhet. En annan slutsats är att om de amerikanska, europeiska och ryska demokratierna inte ska råka in i luven på varandra, så lär de behöva medling från företrädare från den Islamiska Republiken Iran. Och den tredje slutsatsen blir, följaktligen, om Ahlmark absolut insisterar på sin lag eller tes hållbarhet, borde han och andra sionister inse det enkla faktum att det vore omöjligt utan Iran. Fiffigt, va? 

Dr Spiegel 

• Datalagen -Vems lag?
  
  
• "Vi har bombat oskyldiga irakier
  för att de är svaga och vi är starka..."
  David Irving
  
  
• Den judiska maffian
  utmanar biljättarna
  Anna Erikson
  
  
• Låt oss ta tag i kunskapern
  
  
• Förslag till Ahmed Rami
  
  
• Inga handikappade proffsöverlevande
  åker runt i skolor och och kräverpengar!