"Alla stora sanningar börjar som kätterier"
- GB Shaw
HOME

Om sionisternas "nya världsordning"

Intervju med den tyske generalen
 Otto Ernst Remer

English

Deutsch

Portugues


Med anledning av årsdagen för det egyptiska folkets resning mot den korrupta monarkin (23 juli 1952) beviljades Ahmed Rami, korrespondent i Europa för den egyptiska tidningen AL SHAAB (Folket), år 1993 en intervju med den nu drygt 80-årige tyske generalen Otto Ernst Remer. Denne var under Andra världskriget en av de yngsta och berömdaste generaler och härförarna, som tillvann sig stor respekt också i motståndarlägret.



Vem är Ahmed Rami

 En presentation av
Magdy Hussein,
chefredaktör för ALSHAAB
 Ahmed Rami, korrespondent i Europa för Alshaab, är en förkämpe för Islam av marockanskt ursprung. Berättelsen om hans liv är i mångt och mycket typisk för hans generation. Som officer i den marockanska armén har han deltagit i den misslyckade statskuppen mot kung Hassan, den 10 juli 1971, dömdes till döden, men lyckades fly utomlands.

 Rami tillhörde dem som beundrade Nassers revolution i Egypten och gör så fortfarande. I dag lever han i Sverige, är svensk medborgare och i sitt nya hemland har han grundat Radio Islam. I den islamiska religionen ser han en möjlighet till den arabiska nationens enande.

 Trots att hans engagemang är grundat i det förflutna, har han blicken riktad mot framtiden. Han menar att den islamiska rörelsen har framtiden. För närvarande fungerar han som vår tidnings europeiske korrespondent, och det gläder oss att ha honom bland våra medarbetare.

 Ahmed Rami har uträttat utomordentliga saker i Sverige. Nästan på egen hand kämpar han mot den sionistiska maktens infiltration i detta land. Sin radiosändare driver han från den egna lilla bostaden på 20 kvadratmeter, och vill inte hyra någon Större med tanke på möjligheten att flytta tillbaka till Marocko eller någon annan del av hans gamla arabiska hemland.

 Han har skrivit fyra större böcker på svenska, i vilka han avslöjar sionismen. Det var svenska kristna, som finansierade deras tryckning! I Sverige känner de allra flesta till Ahmed Rami. Hans politiska åsikter diskuteras i riksdagen och ibland även inom svenska regeringskretsar.

 Av judiska organisationer anklagades han för så kallad "hets mot folkgrupp" - dvs kritik mot judar - och de lyckades få honom dömd till fängelse i sex månader. Även under sin fängelsevistelse organiserade han Radio Islams sändningar utifrån cellen och lämnade fängelset som en okuvlig motståndskämpe mot sionismen.

 Som korrespondent för ALSHAAB fortsätter han nu kampen på en annan nivå. Må Gud välsigna och skydda honom liksom alla människor av hans slag, till välsignelse för vår nation och hela mänskligheten!

Magdy Hussein, chefredaktör för ALSHAAB


Rami: General Remer, vad anser Ni om den "Nya världsordningen"?

Remer: Den "Nya världsordningen" är tyvärr varken världsomspännande eller ny. Det rör sig i det här sammanhanget bara om en ny mask, bakom vilken döljer sig de judiska organisationernas internationella makt. Deras spelregler uppställdes efter Tysklands militära nederlag i Andra världskriget.

I verkligheten var det judeorganisationernas maffia, som utgick som segrare ur denna folkens kamp. Alla nationer, som under Andra världskriget anslöt sig till allianserna mot Tyskland, förlorade kriget tillsammans med dessa. De mot Tyskland mobiliserade staterna tjänade nämligen, medvetet eller omedvetet, judiska intressen och planer, som inte bara riktade sig mot Tyskland utan också mot de islamska och arabiska liksom mot de västliga folken!

Rövarkriget mot Palestina och upprättandet av staten Israel som en följd av Andra världskriget var ingen tillfällighet, utan resultatet av en sedan generationer bedriven, metodisk planläggning. Det av judar grundade Sovjet var den första stat, som officiellt erkände det kolonialistiska Israel. "Sions vises protokoll" avslöjar på det tydligaste de judiska organisationernas planer på att upprätta sin i verkligheten tämligen gamla "Nya världsordning".

Rami: Tror Ni inte, att det har uppstått en helt ny situation efter Sovjetunionens sammanbrott och efter gulfkriget?

Remer: Det nya ligger inte i själva ordningen, utan i en rad utvecklingar, som är oförmånliga för vissa sionistiska krafter. I den situationen har regissörerna för den "Gamla världsordningen" blandat kortleken på nytt, för att kunna utnyttja förändringens vind.

Till nämnda utvecklingar hör, att de båda stora förlorarna i Andra världskriget, Tyskland och Japan, vuxit upp till supermakter, visserligen bara på det ekonomiska området. På grund härav har det uppstått ett slags ekonomiskt krig mellan de båda krigsförlorarna Tyskland och Japan å ena sidan och USA å den andra. Det är något nytt.

Samtidigt har den islamska revolutionen i Afghanistan tillfogat det kommunistiska systemet i det forna Sovjet ett svårt slag. Inför den här revolutionen måste det röda Sovjetimperiet trots sin militära övermakt erkänna sin oförmåga att besegra de islamska mujaheddin.

Ännu en helt ny situation uppstod i Iran genom den islamiska revolutionen, som krossade den sionistiska ledarställningen i själva landet och skakade dess grundvalar i hela regionen. Ayatholla Khomeinys brev till Gorbatjov, i vilket denne uppmanades att gå över till islam, var mycket betecknande.

Något nytt är vidare den islamiska väckelserörelsen och den ständiga maktförlusten för de av Israel fjärrstyrda koloniala ståthållarna i många islamiska länder. Vidare uppstod ett nytt läge, då Irak var nära att göra slut på det israeliska monopolet på atombomben i Främre Orienten och genom brytandet av Israels teknologiska hegemoni kunde hota dess makt över islamiskt område.

I fortsättningen måste utvecklingen av den så kallade "islamiska bomben", som Pakistan lär arbeta med, leda till en helt förändrad konstellation. Som en sista ny utveckling kan jag nämna uppsvinget för några länder, som judeorganisationerna saknar inflytande i.

Alla de här nya fenomenen har försatt de "Gamla världsordningens" manipulerande makthavare i panik. De har reagerat häftigt för att undvika den hotande förlusten av deras makt över folkens öden. Utvecklingarna är inte alls i deras smak.

De islamiska krafternas triumf i Afghanistan skänkte hopp åt de folk, som levde under sovjetisk dominans. Det återspeglades i uppkomsten av revolutionära oavhängighetsrörelser och ledde till det röda imperiets totala sammanbrott, till den tyska återföreningen, liksom till självständighet för de islamiska republikerna i södra delen av det forna Sovjet.

Rami: I dag beklagar många krafter i den så kallade Tredje världen Sovjetunionens upplösning. De tror, att det fortfarande vore bättre - speciellt för de mindre länderna - med två djävlar, som kämpar om makten, än med en djävul, som härskar ensam. Vad anser Ni om det?

Remer: Sovjetunionen var rabiat anti-islamisk. Den hade så när lyckats med att göra ett nytt Palestina av Afganistan, och hade på alla sätt försökt att rensa ut religionen i sina islamiska republiker.

I USA är den judiska lobbyns enorma makt en påfallande realitet. Sedan generationer tillbaka måste alla USA-presidenter tävla om judarnas gunst för att säkerställa sitt val, respektive återval. Läs till exempel sionistiska böcker som "Den judiska paradoxen" av Nahum Goldmann eller "Hammer", den judiske miljardären Hammers självbiografi!

Hammers bolag "Petroleum Occidental" har väldiga arabiska oljefält och oljekällor i sin ägo. Som bekant var den här judiske penningmagnaten nära god vän med Lenin, Stalin och alla de följande sovjetledarna. Som amerikansk jude och kapitalist ägde han väldiga oljefält och oljekällor i Sovjet!

Vet Ni, att under amerikanska inbördeskriget 1861-65 förverkligades en plan, enligt vilken två filialer av samma judiska bank, Rothschildbanken, finansierade båda sidorna? Filialen i Paris finansierade Sydstaterna och filialen i London Nordstaterna!

Målet för den här strategin var att ruinera båda parter genom att de måste bli hopplöst skuldskrivna hos båda bankerna. Chef för filialen i London var juden August Belmont Schonberg. Representant för filialen i Paris var hans onkel, den judiske senatorn från Louisiana, John Slidell. Den senare var samtidigt god vän med dåvarande brittiske premiärministern, juden Benjamin Disraeli.

Det är välbekant, med vilken list de ledande judarna under loppet av sin historia ständigt har förstått att fördela rollerna i och för uppnåendet av samma sionistiska mål. För att inte falla offer för de här judiska intrigerna måste varje land ovillkorligen utveckla sin egen strategi till skydd för sin nationella säkerhet. Den senare får inte vara beroende av någon viss supermakts existens eller sammanbrott.

Tag till exempel Sverige eller Schweiz. Båda länderna betecknar sig som öneutralaö och står inte i konflikt med någon annan stat. Ingen del av deras territorium är ockuperad av någon främmande makt. Inte desto mindre håller sig båda länderna med egna stridskrafter och driver en oberoende nationell säkerhetspolitik, varvid de inte förlitar sig på stöd från någon supermakt.

Sverige blev under båda världskrigen varken angripet eller ockuperat av Sovjetunionen. Inte därför att det var neutralt, utan därför att det på grund av sin militära styrka endast skulle ha kunnat erövras till priset av stora förluster för angriparen.

Den sovjetiska strategin bestod i att få kontroll över de arabiska och islamska staterna genom de därvarande kommunistiska partierna. Deras uttalade mål i Palestina var exempelvis "människans befrielse", vilket på kommunistiskt språk betyder, att människan blir kommunist. Följaktligen skall alltså Palestina bli kommunistiskt, vilket bara skulle innebära en annan form av judiskt fjärrstyre.

Hur som helst så bar Sovjetväldet liksom varje annat människofientligt imperium fröet till sin förstörelse inom sig, något som inte heller de små länder i Tredje världen, som i dag beklagar Sovjets försvinnande, kan ändra på!

Rami: Hur bedömer Ni gulfkriget?

Remer: Vad man kallar "gulfkriget" var inte något krig eller någon strid överhuvudtaget. Det utkämpades inga nämnvärda strider vare sig till lands eller i luften eller på havet. Det som förekom var en barbarisk massaker i form av ett ensidigt angrepp.

Låt oss ta ett motexempel! När Argentina ockuperade Falklandsöarna, släppte Storbritannien löst ett krig för återerövring, men inte för nerslaktning av den argentinska befolkningen. USA däremot intervenerade inte för att "befria" Kuwait, som de påstod, utan enbart för att förstöra Irak, dess armé, stat, civilbefolkning, infrastruktur och ekonomi. Efter "kriget" och "befrielsen" klargjorde USA tydligt sina krigsmål: Iraks ekonomiska, teknologiska och industriella återuppbyggnad måste förhindras för de närmaste årtiondena!

Var och en vet, att Irak inte ens skulle kunna hota Amerika, om det hade kärnvapen. Saddam Hussein hyser varken någon hemlig eller öppet uttalad avsikt att angripa USA, vilket militärstrategiskt vore fullständigt omöjligt.

Det finns i normala fall överhuvudtaget inget konfliktämne mellan Irak och USA. Amerikanska ekonomiska intressen i egentlig mening hotades varken från irakisk eller persisk sida, och hotas heller inte i dag. Irak har inte planerat något krig mot USA, än mindre förklarat något sådant.

Varför har då Amerika mobiliserat sina egna och sina västliga och arabiska allierades krafter mot Irak? Svaret ligger däri, att Israel såg sina intressen, liksom sin ledande maktställning i regionen, hotade av Iraks växande styrka. Av denna anledning slog USA som en tjänst åt Israel till mot Irak. (Betecknande är vad förbundskansler Kohl yttrade vid en presskonferens i Vita husets trädgård den 16 september 1991: "Jag är något förvånad över, att man så angriper just den man (president Bush), som ända till ett krig, (Gulfkriget), som han tagit ansvaret för, har ställt sig och ställer sig solidarisk med Israel.")

Israel såg i Irak ett militärt hot mot sin hegemoni över muslimerna i regionen. Därför mobiliserade det som vanligt sina judiska propagandister, som kontrollerar de västliga medierna. (Detta framgår redan av ett par rader i den israeliska tidningen Ha'aretz den 13 januari 1991: "De judiska lobbyisterna i USA är djupt engagerade i propagandaarbetet för ett krig mot Irak."). Judeorganisationernas propaganda gick mycket skickligt in för att överdriva Iraks militära styrka. Därigenom ville man uppnå, att slaget mot Irak skulle bli så förintande som möjligt.

I dag ser Israel ett ideologiskt och militärt hot i Iran. Judestaten försummar inget tillfälle att hetsa upp USA och Västern överhuvud liksom den kontrollerade allmänna opinionen i de västliga staterna mot Iran. Det är Israels mål att likvidera Iran, för att därigenom samtidigt krossa islam, de islamiska rörelsrna och varje motstånd mot den sionistiska världsordningens tyranni.

Rami: Föreligger det enligt Er uppfattning en plan för att förstöra Iran, precis som skedde med Irak under gulfkriget?

Remer: Som Ni vet, utgör judarna numerärt en rätt så liten minoritet. All deras styrka ligger i deras organisationers makt. Styrkan ligger framför allt i dessa organisationers list och manövreringsförmåga och deras skicklighet att sprida historieförfalskningar med hjälp av sitt inflytande över medierna.

Med de av sionisterna propagerade historieförfalskningarna förslavar de icke-judarna andligen. Därvid utnyttjar de, som jag redan nämnt, de av dem kontrollerade medierna som film, press, TV, nyhetsbyråer, förlag och så vidare. Dessutom kontrollerar de flertalet partier och politiska eller opolitiska organisationer.

I det arabiska samhället verkar de israeliska agenterna ur de judiska församlingarna som mikroorganismer, nämligen inifrån, för att upplösa den folkliga organismen genom att utnyttja dess svagheter. Under nuvarande omständigheter spelar de islamiska rörelserna rollen av antikroppar för att upprätthålla den folkliga organismens hälsa. Den islamiska väckelserörelsen övertar alltså rollen av livbojen, som räddar den islamiska nationen från att drunkna i det judiska upplösningsarbetets hav.

I era länder är det nuvarande politiska, kulturella och opinionsbildande ledarskiktet en produkt av västlig intellektuell och kulturell kolonialism, som är starkt judiskt präglad. De judiska underrättelseorganisationernas hegemoni i väster kan jämföras med sjukdomar som cancer eller aids. (Viktor Ostrovsky, "Mossad", Hoffmann & Campe, 1991, sidan 14: "Den israeliska underrättelsetjänsten kan räkna med en betydande och lojal understödspotential från de judiska församlingarna i hela världen. Detta sker genom det unika systemet med judiska frivilliga hjälpare.") I kroppen har inträngt fientliga celler, maskerade som kroppens egna antikroppar. Organismen förlitar sig på de förklädda försvarscellerna och blir därigenom hjälplöst utlämnad åt virusangreppet. Organismen dör.

Persiens islamiska system är den muslimska världens enda legitima regeringsform, därför att det bygger på folkets tänkesätt och utrycker dess vilja. Sudans regeringssystem är inne på samma väg. Khomeiny kom inte till makten genom någon armékupp, genom det nakna våldet eller genom någon partisanrörelse. Hans trumfkort var hans andliga kraft och det stöd han fick från folket.

Det islamiska systemet i Iran har förblivit stabilt även efter Khomeinys död och växlingen av personer och grupper i ledningen, något unikt i den islamiska världen. I motsats därtill utlöste schahens störtande också ett sammanbrott av hans regim, hans konstgjorda statsform och hans armé. Allt detta hamnade på historiens avskrädeshög, och samma öde kommer också att drabba de andra regimerna, som i dag härskar i den muslimska världen..

Israel är väl medvetet härom. Det försöker förtvivlat att hejda historiens hjul. Men varje slag mot Iran eller de allt starkare islamiska rörelserna kommer att öka de muslimska massornas vrede och få den islamska revolutionens eld att flamma upp. Ingen kommer att kunna hejda denna revolution.

Rami: Hur ser Ni som en av Andra världskrigets stora härförare, som uppmärksamt följer utvecklingen av den militära teknologin och strategin, på framtiden för Islams militära makt?

Remer: De judiska organisationerna med sina statsallianser förödmjukade det återstående Tyskland efter Första världskriget. Vår nation blev lika förnedrad som i dag de islamska folken. Man tvingade på oss Versaillesdiktatet.

De segrar, som i början av 20-talet tillkämpades av Abd el-Krim (1880-1963, ledare för riffkabylerna, kämpade mot de spanska och franska ockupanterna och var från 1926 till 1946 i fransk landsförvisning och i franskt fängelse) i riffkriget mot fransmännen och spanjorerna, kändes som en tröst för vår generation. Jag minns hur min mor svärmiskt talade om Abd el-Krims hjältemod. Han var mycket populär i 20-talets av fransmännen förödmjukade återstående Tyskland. Senare fick jag förmånen och äran att personligen lära känna denne store arabiske hjälte och åtnjuta hans vänskap.

Det tyska folket igenkänner i sina historiska tragedier överensstämmelser med palestiniernas och muslimernas öde. Som ett resultat av Första och Andra världskrigen har miljoner tyskar jagats ut ur sitt land och sina hem. Det återstående Tyskland slets itu.

Än i dag håller speciellt polackerna ockuperade stora tyska områden, som de tillerkändes av de sovjetiska ockupanterna. I västra Polen existerar på sätt och vis ett tyskt Palestina. Det blir kommande generationers uppgift att återvinna de här områdena, precis som det är intifada-generationens uppgift att befria Palestina.

Då Hitler insåg det gemensamma i problem och intressen med de arabiska folken, föreslog han, att muftin i Jerusalem, Mohammed Amin Husseini, skulle förlägga sin uppehållsort till Berlin. Muftin mottogs i Tyskland som ett statsöverhuvud. De förödmjukelser, som tillfogades oss i Första världskriget, sporrade oss till stora ansträngningar, och under Hitler utlöstes en nationell pånyttfödelse. Under Hitler befriades Tyskland från element, som sedan länge varit ansvariga för ett försvagande av Tyskland.

Den tyska nationen hade under sin långa historia ständigt på nytt klarat av att resa sig efter djupa fall. Ända till kapitulationen 1945 kunde de oss tillfogade nederlagen aldrig förstöra vår kulturella, folkliga och civilisatoriska storhet och landvinningar.

Fram till 1945 har vi aldrig förlorat ett krig utan strid. På bara sex år (1933-1939) lyckades vi med en enastående kraftansträngning - uppburen av glädje och tillförsikt - stampa fram en industri, ett lantbruk och ett enat folk ur marken, på ett sätt som världen aldrig förut hade skådat. Jag säger detta, därför att en stark armé inte är möjlig utan en stark ekonomi och industri, utan en avancerad teknologi och utan en legitim, av folket uppbackad stat.

I dagens islamiska värld - bortsett från Iran och Sudan - hotas era citadell inifrån. Ni har knappt några legitima stater och legitima, folkviljan återspeglande konstitutioner. Man skulle kunna säga, att ni lever under den värsta formen av ockupation, den intellektuella, kulturella, mediala och ekonomiska ockupationen. Medvetet eller omedvetet är era ledare rena hantlangare åt den yttre fienden. Era arméer tjänar i dag försvaret av inte den islamiska nationen utan den härskande regimen. Motståndaren till arméerna i de islamska länderna är inte längre någon yttre fiende utan den islamska rörelsen och islam

I Israels ambassad i Tyskland verkar i dag dussintals vetenskapliga och teknologiska öattachéerö, som sysslar med vetenskapligt, teknologiskt och ekonomiskt spionage. Detta tjänar till att trygga den rasistiska judestatens säkerhet i Palestina.

I motsats härtill bedriver i de islamiska staternas ambassader (utom Irans) hundratals polisspioner sitt ofog, som består i att övervaka sina i Tyskland levande landsmän. På så vis skall säkerheten för de härskande regimerna i de islamska länderna garanteras.

De belopp, som ges ut för dylika aktiviteter, skulle räcka till för att hålla en hel palestinsk stad vid liv. Det vore bättre att stänga alla dessa ambassader och i stället använda pengarna till att försörja de fattiga i de islamska och arabiska länderna. Den skada, som de här ambassaderna åsamkar sina länder, överstiger vida nyttan av dem.

Vad beträffar journalisterna och pressen i era länder, så har de tyvärr blivit till papegojor, som bara pladdrar på med den propaganda, som sprids av judeorganisationernas så kallade "internationella agenturer".

Jag talar härvid självfallet som en vän, som önskar den islamiska nationen allt gott. Jag har i ett och ett halvt års tid levt som politisk och militär rådgivare åt det militära överkommandot och presidenten i Egypten, från 1953 till 1955. Jag levde sex år i Syrien och betraktar den islamiska jorden som mitt andra hemland.

Det gör mig ont att behöva vara med och uppleva förnedringen och orättvisorna, som nykolonialismen och de av den installerade regeringarna tillfogar den islamska nationen. För inte så länge sedan läste jag om de militära rådplägningarna mellan USA och Egypten och blev högeligen förvånad över att den egyptiska armén ska köpa begagnad militär materiel från den amerikanska armén.

Det av den egyptiska delegationen framlagda arbetspapperet betonar, att den egyptiska arméns uppgift skulle ligga i att hjälpa USA med att "trygga freden och stabiliteten i regionen"!! Vilken stabilitet?? Alldeles uppenbart är Egyptens motståndare inte längre Israel, utan islam, Iran och Sudan! Hur är det möjligt, att den islamska världen har sjunkit ner till denna låga nivå av dekadans och förnedring?

Ibland kan jag knappt tro på rapporterna om den väldiga klyftan mellan de härskande i de islamska länderna och deras folks ambitioner och strävanden. Den islamska nationen förtjänar en bättre lott, en ärofullare plats bland folken och ledare med större förmåga. De islamska staternas rikedomar ligger i kassaskåp tillhörande de judiska banker, som finansierar Israels statsbudget och näringsliv.

Era hjältar, era stora personligheter sitter i fängelse eller lever i landsflykt. Förrädarna njuter av sin makt och bestämmer över ert öde. Era arméer har blivit till instrument för bibehållandet av "stabiliteten" och "freden", det vill säga för skydd åt de israeliska ockupanterna och turisterna, medan motståndskämparna betraktas som "terrorister" och "extremister". Förräderi omtolkas av era medier till "klokhet" och "diplomati", principtrohet till "extremism".

Framtiden blir frukten av våra handlingar i dag. Därför ser jag ingen annan utväg ur dagens allvarliga läge än upprättandet av ett sant islamiskt samhälle och en islamisk stat i varje muslimskt land, liksom förverkligandet av de islamiska staternas politiska och ekonomiska enhet. Skapandet av en stor och stark stat på grundval av en kulturell och social islamisk revolution är den ovillkorliga förutsättningen för att kunna möta de utmaningar, som ni ser framför er.

Rami: För närvarande kan man i väst se en våg av rasism, som huvudsakligen riktar sig mot araber och muslimer. Hur förklarar Ni detta fenomen, som har tilltagit i häftighet under de senaste åren?

Remer: Först en sak: Jag önskar inte, att våra islamska vänner som papegojor pladdrar efter tramset i de sionistiska medierna. Frontlinjerna går inte mellan den islamska världen och väst. Det är en önskedröm för Israel, judeorganisationerna och deras medier att kunna inbilla den västliga allmänheten, att islam skulle vara en fiende och ett hot mot väst, och att judarna bara skulle vara förtruppen till en anti-islamisk krigsmakt till Västerlandets försvar.

Islam är en världsreligion, som står öppen för alla människor. Judendomen däremot är uteslutande avsedd för judarnas rasistiska folkgrupp, "det utvalda folket". Hetsen mot islam är de judiska organisationernas propagandataktik, som på sin tid tjänade till att vinna allmänheten för ett krig mot Irak. Samma taktik användes i dag för att hetsa mot Iran.

Tyvärr finns det inga islamiska medier, som är jämbördiga med de judiska. Det föreligger ett trängande behov av att skapa ett institut för skolning av islamiska journalister, som har studerat vår epok, den västliga världens geopolitiska karta och våra dagars problem mer än 600-talets. Era institut för journalistutbildning och ert islamiska Al-Azhar-universitet är ännu inte vuxna sin uppgift att smida ihop en bildad islamisk kader.

Kriget mot judeorganisationerna är ett totalt krig, som måste föras på det andliga, mediala, vetenskapliga, kulturella och politiska planet. Judeorganisationernas ledarställning på detta område i väst utgör grundvalen för deras styrka. Judendomen har aldrig själv fört ett verkligt krig och aldrig tillkämpat sig seger med egna medel.

Vid erövringen av Palestina har de kunnat utnyttja Väst, inte därför att människorna i de västliga staterna älskar judarna, utan därför att sionisterna på det noggrannaste har studerat mentaliteten och de politiska systemen i Väst. Det har gjort det möjligt för dem att komma underfund med hur Väst kan låta sig ockuperas och styras. I fråga om de arabiska ledarna (som Anvar Sadat) gick de till väga på samma sätt, varigenom de utan strid fick tillträde till den islamiska världen. De kunde få ett helt land under sin kontroll utan att ens ha avfyrat ett enda skott.

Låt oss inte vilseledas av judeorganisationernas lögnpropaganda. Den verkliga fronten går mellan gott och ont, mellan rätt och orätt, inte mellan islam och Väst. Om de islamiska medierna vore jämbördiga med de judiska, så skulle de flesta människor i Väst vara övertygade om den islamiska sakens rättmätighet. De skulle ställa sig på rättvisans sida, inte på den sionistiska orättvisans.

"Satansverserna" av Salman Rushdie och "Inte utan min dotter" av Betty Mahmoudi är raffinerade propagandaalster. De tillverkades i viss mån på beställning. Båda finansierades och publicerades på judiska förlag. Deras stil är attraktiv och lättbegriplig. De spriddes i Västvärlden i miljonfaldig upplaga och innehåller förljugen propaganda mot islam och muslimerna.

Om en bok med liknande innehåll skrevs mot judarna, skulle författaren och utgivaren omedelbart sättas inom lås och bom. Böcker av det här slaget har tillsammans med den judiska propagandan i medierna spelat en stor roll vid uppammandet av det anti-arabiska och anti-islamiska rashatet.

Mossad-agenterna begår eller organiserar våldsdåden mot utlänningar i Tyskland och på andra håll i Europa för att fläcka ner tyska folkets rykte och odla fientlighet mellan tyskar och muslimer. Jag vill fästa uppmärksamheten på att det i Rostock finns fler judar från före detta Sovjetunionen än turkar, men de våldsamma övergreppen riktar sig inte mot judar. Den rasistiska propagandan är en uppfinning av de judiska organisationerna.

Naturligtvis har den ekonomiska krisen, den grasserande arbetslösheten och inflödet av utlänningar till Europa åstadkommit ett klimat, som gynnar en vaksamt avvärjande hållning från den inhemska befolkningens sida. Det är helt normalt. I det läget ligger den enda lösning, som bevarar muslimernas och arabernas värdighet, i ett återvändande till hemländerna. På det viset kan de sätta punkt för sin ovärdiga landsflykt och medverka till att befria sina hemländer från tyranni och korruption.

De där härskande tyrannerna är huvudorsaken till att miljoner muslimer har flytt från fattigdom, orättvisor och korruption. Emigrationen till Väst är för er en förlust, eftersom också många utbildade och kreativa människor, som ni har stort behov av, går förlorade. Problemet med emigration till Europa är följden av era inre ekonomiska, politiska och sociala svårigheter. Dem kan ni inte bemästra genom att exportera miljoner av era söner och döttrar till Europa.

Intensifieringen av utvandringen till Västeuropa kommer inte att förbättra utan försämra ert anseende och inkräkta på er nationella värdighet. I det förgångna blev ni koloniserade, därför att ni var koloniserbara, på grund av er dekadans och inre upplösning. I dag är det en av era förnämsta plikter att skaka av er kolonialismen och övervinna förnedringen och dekadansen, som nästlat sig in i era hjärtan.

Vad som inträffade i Iran var inte bara en förvandling av regeringsformen utan också en förändring i det iranska folkets medvetande. När det reste sig och övervann sin fruktan och passivitet, flydde schahen omedelbart som en skrämd hund. Era korrupta regimer är bara toppen på en pyramid av korruption och dekadans. Också kolonialismen kunde bara tränga in hos er på grund av er inre murkenhet.

Er svaghet är Israels styrka. Om islam och muslimerna vaknar, kommer jorden att skälva under fötterna på israelerna och de judiska organisationerna i världen och deras herravälde över Väst att skaka i sina grundvalar. Sök efter er styrka i ert eget inre!

Rami: Vilken möjlig lösning ser Ni på det palestinska problemet?

Remer: Er generations huvuduppgift består i att inta en sund och ärlig position i palestinafrågan. Kapitulationen för israelerna är ingen lösning utan ett förräderi mot kommande generationer. Om ni inte kan tillkämpa er segern i dag, då är det minsta ni kan göra att inte villkorslöst kapitulera. I stället för att ge sig gäller det att arbeta seriöst och skapa de ekonomiska, politiska och sociala betingelserna för den framtida segern.

Först gäller det för er att besegra tyranniet och korruptionen i era egna hjärtan! Ni måste veta, att er egen återhämtning betyder Israels svaghet. Sovjetunionen bröt samman som en murken byggnad, medan tyska folkets vitalitet förblev oförändrad i sin kärna och förmådde att leda oss tyskar till ständigt nya framsteg.

Islam började på 600-talet som en kulturell, andlig och reformatorisk kraft gentemot den tidens supermakter. Islams militära styrka blev då en följd av deras andliga styrka. Den enda sanna lösningen på den palestinska frågan ligger i det palestinska folkets återvändande till sitt hemland, i grundandet av ett riktigt Palestina, som kan sätta de judiska usurpatorernas stat på plats. Varje med våld påtvingad lösning, varje orättvis fred kommer att förkastas av framtida generationer.

De härskande regimerna i den arabiska och islamiska världen kan liknas vid ett kadaver. De har gått under på grund av sin svaghet. Framtiden tillhör de islamiska krafterna. Hamas och Jihad (två icke-korrupta islamiska rörelser) utgör det islamiska svaret på den sionistiska utmaningen. Vad som för närvarande sker i era länder är följande: Era ledare är politiskt slut. I stället för att avgå med hedern behåll klamrar de sig envetet fast vid makten och försöker att dra med sig sina folk ned i avgrunden.


Rami: Hur bedömer Ni FN?

Remer: Världen behärskas i dag utan konkurrens av USA. Det betyder, att den som kontrollerar USA, kontrollerar världen. Nu regerar de judiska organisationerna i Amerika. FN i sin nuvarande form är ingenting annat än ett verkställande organ för Israels och de judiska organisationernas världsomfattande strategi. Israel med sin judiska lobby i USA bestämmer över USA:s inre och yttre politik.

Det här verkställande organet ställs nu inför problemet med Japans och Tysklands uppstigande till ekonomiska supermakter, vilket rimligtvis borde säkra dem en ständig plats i säkerhetsrådet. I det fallet uppkommer självfallet också frågan om vetorätten. Kommer Tyskland och Japan att få den eller inte? I varje fall består FN:s roll i sin nuvarande gestalt i att förläna den amerikanska världshegemonin an anstrykning av laglighet.

Jag har läst, att en av de huvudkvalifikationer för posten som generalsekreterare, som Boutros Ghali hade med sig skulle ha varit, att han är gift med en judinna! Om exempelvis Israels direkta intressen i Bosnien hade varit berörda, då skulle de Förenta Nationerna, som ju är underställda USA, ha slagit till för länge sedan, som skedde i gulfkriget. Men eftersom det i Bosnien - liksom i Palestina - enbart handlar om slaktade muslimer, har Förenta Nationerna inte rört ett finger. Jag fick nyligen genom en fransk TV-sändning veta, att 95% av de i hemlighet till serberna levererade vapnen kommer från israeliskt håll!

Vilka ämnen diskuterades vid de sju ekonomiska stormakternas konferens i Tokyo? USA-presidenten Bill Clinton, Israels springpojke, förklarade, att han vid konferensen tänkte ta upp isoleringen av Iran och Sudan, liksom stävjandet av den islamiska faran. Han skulle kräva av Tyskland och Japan, att de deltog i den politiken.

Vad Francois Mitterand beträffar, så tillkännagav denne, att han hade lovat Israel att vid konferensen ta upp frågan om upphävande av den arabiska handelsbojkotten gentemot Israel. Och John Mayor lovade i ett uttalande, att han skulle understödja vilka aktioner som helst mot den islamiska faran!

Man ser alltså, att det i de ekonomiska stormakternas förnäma klubb framför allt rör sig om vasallernas trohetsförpliktelse gentemot Israel och de judiska organisationerna. Denna krypande underkastelse under judendomen tar sig uttryck i bekämpande av islam! Frankrike och USA har helt officiellt tillförsäkrat Algeriets, Tunisiens och Egyptens regeringar, att de skall stödja dem i deras kamp mot islamisterna.

Under Bushs sista ämbetsår skänkte USA Israel ytterligare 10 miljarder dollar, för att finansiera den judiska invasionen från det forna Sovjet till Palestina. Redan sedan lång tid tillbaka ställer USA årligen minst 3,5 miljarder dollar till förfogande, vartill kommer alla dessa militära leveranser, som säkrar Israel en militär överlägsenhet gentemot alla islamiska länder sammantagna!

Som tysk skäms jag över att mitt land böjer sig för det amerikanska trycket och varje år kastar åt en stat, som under Andra världskriget ännu inte existerade och följaktligen på inget sätt led någon skada, ungefär 3 miljarder Mark som så kallad gottgörelse. Enligt de Tyskland ålagda villkoren måste vårt land ända till år 2030 leverera ytterligare 37 miljarder D-mark, för att inte tala om "lånen", som mestadels omvandlas till gåvor!

Tyskland har också till 72% finansierat Israels infrastruktur. Detta bekräftar Nahum Goldmann i sin bok "Den judiska paradoxen". Goldmann var länge president för den judiska världskongressen. I sin bok skryter han fräckt med att ha lurat av Tyskland miljarder D-mark, och det genom list, utpressning och lögnhistorier.

Varje år måste de tyska kommunerna inbjuda och bespisa över 20.000 judar från USA, Israel och andra stater. Varje judisk turist kostar de tyska skattebetalarna gott och väl 20.000 D-mark. Och detta i en tid, då ekonomiska problem och arbetslöshet oroväckande ökar och tyskarna måste lida svårt under lågkonjunkturen!

Rami: Varför beviljar Tyskland Israel och judarna ett sådant ekonomiskt understöd?

Remer: Judarna har berikat sin religiösa skatt av legender med det falska påståendet om mordet på 6 miljoner judar, som till största delen skulle ha avlivats i tyska "gaskamrar". Fastän antalet judar i det område, som låg inom räckhåll för den tyska krigsmakten inte uppgick till mer än 1,5 miljoner, lyckades de judiska organisationerna med hjälp av de av dem kontrollerade medierna förvandla sitt lögnaktiga påstående till "ett allmänt bekant faktum". De påstådda gaskamrarna i Auschwitz är bara en av de många judiska propagandlögnerna mot Tyskland.

Som en av de ansvariga härförarna under andra världskriget fastställer jag kategoriskt, att vår armé aldrig har mördat någon enda människa i gaskamrar. Som välinformerad general fick jag reda på att Hitlers plan bestod i att befria Europa från judeorganisationernas hegemoni.

Judarna skulle överflyttas till Östeuropa och Ryssland, och i Sibirien hade redan en judisk stat bildats. Hitler avböjde bestämt ett förslag från de sionistiska organisationernas sida, som gick ut på att ingå en allians mellan nationalsocialister och judar med syftet att främja judarnas utvandring till Palestina.

Vi får framför allt inte glömma, att det var de judiska organisationerna, som flerfaldiga gånger mellan 1933 och 1939 förklarade Tyskland krig. De värnlösa kvinnornas, barnens och soldaternas förluster i människoliv var mer än hundra gånger högre än judarnas. Under Andra världskriget blev det ungefär 55 miljoner krigsoffer.

Ingen folkgrupp utom judarnas ställer sådana fräcka gottgörelsekrav som judarna. Den judiska utsugningspolitiken gentemot det tyska folket framstår som en fortsatt provokation för våra nationella känslor, liksom för vår mänskliga värdighet, speciellt då vi vet, att hela den hjälp, som vi beviljar Israel, utgör ett bidrag till den israeliska krigsansträngningen mot det palestinska folket och mot den islamiska nationen. I dag har Israel över 200 atombomber, som speciellt framställts för att förinta muslimer.

Finns det i den islamiska världen en ledning, som har utarbetat någon strategisk plan för att garantera den nationella islamiska säkerheten inför denna fara, som hotar varje muslim? På Nassers tid fanns det allvarliga strävanden att utarbeta en gemensam arabisk plan till garanti för den nationella säkerheten gentemot Israel.

I dag däremot ser man inget annat än arabisk osämja och arabiska arméer, som ser sin uppgift i att skydda den härskande regimen till priset av ett samarbete med fienden.Efter Nasser har för första gången ett antal arabiska stater företagit en gemensam militär operation - under amerikansk-judisk ledning under gulfkriget, varigenom ett islamiskt land förstördes!

Där det inte finns någon frihet och ingen av folket legitimerad regering, där inga civiliserade politiska spelregler gäller och där statsterrorismen rasar, där återstår ingen annan väg till förverkligandet av politiska förändringar eller till uttryck för viljan att genomföra dem än att visa det despotiska statsvåldet sin egen spegelbild.

Låt oss ta exemplet Sverige! Den nationen känner inte i lika hög grad till samma svåra problem de i den islamiska världen (dekadans, korruption). Ändå får befolkningen välja sin regering vart tredje år. Den islamiska nationen kämpar med jättestora svårigheter, men har också stora möjligheter.

Problemen måste kunna diskuteras i en öppen, frimodig debatt. En av huvudorsakerna till den hos er rådande dekadansen är nämligen det politiska tyranniet, som undertrycker varje fri diskussion. Ingenting är farligare än en dum tyrann. Hur många sådana dumma tyranner finns det i era länder?

Rami: Vilket personligt budskap har Ni till AL SHAABs läsare?

Remer: Jag hälsar genom tidningen AL SHAAB det sympatiska, storslagna egyptiska folket, hos vilket jag tillbringat en härlig tid som gäst under revolutionsperioden! Sedan de åren har jag alltid uppmärksamt följt Egyptens och dess folks öde.

I Egypten har ingen av de på varandra följande regeringarna fullständigt lyckats undertrycka pressfriheten. Detta inte på grund av de regerandes "människovänlighet", utan därför att friheten inte är något skänkt utan tillkämpat. I Egypten spelar journalisterna - i dag alldeles särskilt AL SHAABs - en oerhört viktig roll i fråga om folkets upplysning, klargörande av begreppen och kampen mot korruption och förräderi.

Till varje frihetligt och legitimt system av regering hör en opposition och en oppositionell press. Den fria pressen kan till och med vara till nytta för en intelligent diktator, genom att den hjälper honom att se de negativa aspekterna av hans regering, vilka skulle förbli dolda för honom utan en modig, öppenhjärtig och konstruktiv opposition.

Existensen av tidningen AL SHAAB, dess åsiktsfrihet och dess fortbestånd är en heder för president Mubaraks styre och bevisar, att det ännu finns hopp om att kunna förbättra situationen i Egypten utan våld och inbördeskrig.

Den islamiska nationens situation är på det intimaste förknippad med Egyptens. Dess framsteg och bakslag återspeglas i hela den muslimska världen. Det egyptiska folket förde från 40-talet till 60-talet den antikolonialistiska kampen från Kairo. Men efter Nassers död och Sadats kapitulation har kapitalismen gripit över på hela den islamiska världen.

I dag håller den islamiska rörelsen motståndets fackla högt. Den facklan lyser klarast i Iran och Sudan. Egypten kommer nog snart åter att inta den position som tillkommer det i kampen för frihet, människovärde och rättvisa!

Rami: Vi tackar vår vän, general Remer för att han beviljat oss denna intervju!

 

General Remer och Ahmed Rami, år 1993

Intervju med general Remers fru
General Remer är död !
Tillbaks till svenska huvudsidan
Till Radio Islams sidor på andra språk