Ska historien vara en helig Bibel? [JK:s stämningsanökan Aktb. 10, p 26. Uttalande som sändes den 11/12/88] "De flesta av oss har helt enkelt accepterat en allmänt etablerad version av vad som hände under nazismen. En del sådana etablerade sanningar om historiska händelser har visat sig vara myter. Människor med inflytande, även intellektuella, har fått många att tro på grova historieförfalskningar. Varför kan då en endast måttligt historiekunnig person känna sig säker på att Förintelsen ägde rum? Det kunde ju röra sig om en myt. Om endast en version av det historiska förloppet är tillåten, har folk inget starkt skäl att tro på dess sanningshalt. Ett påstående som behöver lagens skydd kan man misstänka är en myt." Svante Nycander (DN:s chefredaktör), DN 18/4-1992. "Om man inte får diskutera och ifrågasätta förintelsen så upphör den att vara ett historiskt faktum, då blir det som en dogm och överförs till den mytologiska sfären." (professor Hjärpe: under hans vittnesmål i rättegången mot Radio Islam.) Revisionister, det är sådana som i ljuset av nya eller förbisedda fakta omprövar vedertagna uppfattningar. Alla seriösa historiker går emot opportunism och propaganda och därför är de naturligtvis obekväma sådana som makten vill tysta ned när man inte kan likvidera dem eller spärra in dem. Det måste särskilt framhållas att den s k revisionistiska historieuppfattningen om andra världskriget, alltså där man starkt ifrågasätter den ständigt återkommande sionistiska propagandatesen, att 6 miljoner judar, och ytterligare ett okänt antal miljoner andra, kallblodigt mördades av nazisterna - huvudsakligen i gaskammare, det måste framhållas att denna revisionistiska historieuppfattning inte avfärdas i den muslimska arabvärlden som vanvettig, vilket är fallet i Sverige och i övriga västvärlden på grund av det synnerligen starka sionistiska greppet om opinionsbildningen. I den muslimska världen, som omfattar bortåt 900 miljoner människor, större delen av tredje världen, utanför Kina alltså, har man frigjort sig från den sionistiska maktapparaten. Där är man sunt skeptisk till sionistiska judar och deras propaganda, väl medveten om att de ljuger alltför ofta i egen sak och använder sig av skamlöst förtal mot sina meningsmotståndare. Av bitter erfarenhet vet man i den muslimska världen att den sionistiska staten Israel och hela den världssionistiska organisationen som stöder denna inkräktarstat är byggd på lögner. Därför menar man, i de muslimska arabstaterna, är det inte alls på något sätt osannolikt att sionisterna ljugit när de ständigt talar om att det nazistiska Tyskland under andra världskriget förintade 6 miljoner judar. Varför skulle de tala sanning om det, när de bevisligen ljuger om så gott som allt annat? Också sioniststaten Israels egna dokument har ju visat hur sionisterna har ljugit. Om det inte skulle räcka med vad vi i den muslimska arabvärlden ideligen kunnat påvisa och även flera seriösa västerländska forskare har påvisat. Detta är ju skälet till att vissa seriösa västerländska revisionisters verk ges ut fritt i arabländerna och där läses och studeras med intresse. Liksom att man också läser Sions Vises Protokoll för att bättre förstå de sionistiska maktsträvandena i hela världen. I den muslimska världen förekommer ingen sionistisk inpiskad censur och inga sionistiska pekpinnar om vad man skall tycka eller bli upprörd över. Man beklagar endast att västvärlden med sin betydande kultur och avancerade vetenskap på många områden har sjunkit så i djupaste förnedring, att man där låter sionistiska propagandacentraler styra människornas åsiktsbildning med massor av lögner och fantastiska uppgifter om hur miljoner judar skall ha viljelöst, likt beskedliga får förts till gaskammare i tron att dessa skulle ha varit duschrum. Att de därefter skulle ha förintats i krematorieugnar utan att de väntande judarna anat något ont. Och sedan att många av dem, över etthundratusen enbart i Israel, skulle ha överlevt enbart från ett av dessa s k förintelseläger, nämligen Auschwitz. Vi i arabvärlden som gärna berättar sagor om de mest fantastiska levnadsöden och mirakulösa räddningar undan faror och försåt - man kan bara tänka på Tusen och En Natt vi tycker att det hela verkar minst sagt föga trovärdigt. Därför tycker vi att det är intressant när vissa västerländska revisionister i grunden avslöjar denna gigantiska sionistiska propagandasvindel. Vi blir inte förvånade. Vi får bara bekräftat vad vi från början starkt misstänkte, nämligen att här var det en hel del skumma saker begravda redan från början. Det stank lögner och bluff om det hela och vi kände lukten i våra näsborrar - den sionistiska propagandans illaluktande stank. FRåGOR OM HOLOCAUST När vi här i Radio Islam nu ingående har redovisat den revisionistiska kritiken av sionistpropagandans tal om den s k förintelsen eller Holocaust, så har vi alltså valt att återge den i Australien välkände och respekterade juristen och medborgarrättskämpen John Bennetts sammanfattande uppsats (publicerad i boken Israels makt i Sverige av Ahmed Rami, Sthlm 1989, sid 461-482) jämte den därpå följande kompletterande redovisningen av historierevisionisternas kritiska granskning.Var och en som, utan förutfattad mening, uppmärksamt lyssnat på dessa anföranden (och vi hoppas att flera av våra lyssnare har bandat dessa anföranden, då vi nu sänt dem i repris) [Aktb. 10, p 27, 11/12/88] alltså var och en måste rimligtvis inse att den s k nazistiska massutrotningen av 6 miljoner judar och flertalet i gaskammare - är ingen annat är än en väldig propgandabluff, som de sionistiska judarna kunnat mångla ut på grund av sin oerhörda makt över västvärldens opinionsförmedling, i undervisning och utbildning, liksom i massmedier, press och radio, TV, filmindustri och i hela underhållningsindustrin. Denna makt utövas med moralisk, psykologisk och även social terror. Det innebär att den, som inte tror på det otroliga och osannolika, avfärdas som moraliskt onskefull, psykologiskt farlig eller sjuk och blir helt totalt socialt utfrusen. Denna vedervärdiga och ytterst försåtliga terror (som beskrivs ingående i Sions Vises Protokoll) och med genialt kuslig skarpsynthet beskrevs av den framlidne engelske författaren, George Orwell, i dennes välkända bok "1984", måste vi alla ovillkorligen frigöra oss ifrån, annars är vi inte fria människor och vår demokrati är då bara ett narrspel av en demokrati, en demokrati endast till namnet. I själva verket endast en rädslans och fruktans skendemokrati, där människorna aldrig vågar tänka fritt och ännu mindre vågar tala ut och stå för sin åsikt. Ett samhälle med medborgare som är antingen totalt okritiska och osjälvständiga eller som är alltför rädda att utöva sitt kritiska intellekt och stå för sin uppfattning. Att ett sådant samhälle inte är en fullmogen demokrati utan bara en skendemokrati, det inser nog var och en efter en stunds eftertanke. Låt oss erinra på nytt om några av de viktigare frågorna som John Bennett ställt. 1 - Varför skall vi tro på något som aldrig har bevisats utan bara på partsinlagors påståenden. Ingen domstol i ett rättssamhälle fäller en misstänkt för t ex mord utan att bevis föreligger mot den åtalade misstänkte förövaren att han verkligen begått mordet. Faktum är att när det gäller ett så gigantiskt brott som att ha mördat 6 miljoner judar och dessutom ytterligare ett antal miljoner andra människor, som den tyska statsledningen skulle ha begått under andra världskriget, så föreligger det faktiskt inga bevis, endast påståenden och vissa indicier som aldrig skulle ha varit tillräckliga för en fällande dom i ett rättssamhälles domstol. Det bör tilläggas att segermakternas tribunal i Nürnberg, som dömde den nazi-tyska statsledningen, inte var en opartisk domstol och heller aldrig framlade några bevis. 2 - Det finns inga dokument på att den nazistiska ledningen gett order om att avliva judar enbart därför att de var judar. Ändå beslagtog de allierade segermakterna efter kriget hundratals ton av tyska dokument som visar att all ordergivning i Tyskland var skriftlig. Chefen för judiskt dokumentationscentrum i Tel Aviv, dr Arjek Probovi, medgav i samband med Eichmann-processen i Jerusalem 1960 i den judiska tidningen La Terre Retrouvée, i Paris den 15 december 1960, följande: "Det finns inget dokument, undertecknat av Hitler, Himmler eller Heydrich, som talar om utrotning av judar. Ordet utrotning eller förintelse finns inte i de brev från Göring till Heydrich beträffande den slutliga lösningen i judefrågan." - Varför? - Det enda rimliga svaret är att Tysklands ledning aldrig hade gett någon order om judarnas fysiska likvidering eller förintelse. PROPAGANDA ISTÄLLET FÖR BEVIS 3 - Inför detta dilemma försöker den sionistiska propagandan intala oss att Hitler skall ha gett en order muntligt om judarnas förintelse till Göring och att denne i sin tur till SS-ledaren Heinrich Himmler skulle ha gjort detsamma. Varefter denne skulle ha muntligt gett vidare denna order till sina underlydande hela vägen ned till varje SS-man och att den s k Wannsee-konferensen i Berlin kallade denna order om judarnas fysiska förintelse för "förflyttning av judarna österut i avvaktan på krigets utgång". Protokollen från denna Wannsee-konferens den 30 januari 1942 finns bevarade och där används detta uttryck. Nu påstår den sionistiska propagandan att detta var ett kodord för att inför omvärlden dölja vad man egentligen ville och också genomförde - dvs det gigantiska massmordet på judarna. Men hur skulle detta kunna vara genomförbart när det gällde en så enormt stor operation utan någon skriftlig order. Vilken fientlig agent som helst skulle ju kunna under sådana förhållanden sprida de mest fantastiska rykten till SS-officerare och säga t ex: 'Döda alla försvarsmaktens generaler. Det är en muntlig order från Führern (underförstått som det är strängt förbjudet av sekretesskäl att efterforska och den som inte lyder order avrättas ögonblickligen. Hela idén om en muntlig order från Hitler är här fullständigt idiotisk. Så fungerar bara inte en välordnad auktoritär stat, allra minst i krig. Det säger minsta eftertanke. Men detta begär man alltså att vi skall tro på. 4 - Hur kommer det sig att de tyska motståndsgrupperna mot Hitler och hans regim, motståndsgrupper som omfattade flera högt kvalificerade generaler med nära kontakt med Hitler och hans stab, däribland chefen för den tyska försvarsmaktens underrättelsetjänst, amiral Wilhelm Canaris - hur kommer det sig att de inte kände till denna gigantiska operation att mörda flera miljoner judar och att de inte inhämtade bevis som genast kunde ha stoppat massmorden eller i varje fall givit de allierade bevis? Svaret på den frågan ger sig själv - det förekom aldrig något planmässigt gigantiskt massmördande av alla judar och inte heller av andra människor. 5 - Hur kom det sig att inte heller Vatikanen, den katolska kyrkans ledning, kände till denna gigantiska massmordsoperation på judar och andra i de tyska koncentrationslägren i det ockuperade Polen med en polsk befrielserörelse som hade kontinuerliga kontakter med Vatikanen? Varför kände inte internationella Röda Korset i Genäve till denna väldiga massmordsoperation? Sedan internationella Röda Korset 1944, efter ihärdiga rykten från judiska organisationer, sände en särskild inspektionsdelegation till det tyska koncentrationslägret Auschwitz i det ockuperade Polen, kunde man endast från Röda Korsets sida konstatera att det förekom rykten om massmord - men inga som helst bevis. Svaret är väl här lika givet - man kunde inte finna några som helst bevis på någonting som faktiskt inte förekom annat än i den sionistiska propagandans upphettade och hatiska hjärnor. EN JUDISK "RELIGIÖS" MYT:HOLOCAUST [JK:s Aktb. 43, p 1. Sändes den 16/12/88]   SVAR SOM FÖDER HUNDRATALS FRåGOR! Det är oerhört viktigt, att den gigantiska förintelsemyten avslöjas, dvs den sionistiska svindeln att 6 miljoner judar skulle ha gasats ihjäl under andra världskriget. Radio Islam har här gjort en ovärderlig insats. I Radio Islam har en lång rad förhållanden redovisats, vilka vart och ett, för sig, vederlägger den så omhuldade myten om Holocaust. Var och en av dessa punkter kräver en ingående analys. Här skall bara en grundläggande fråga beröras. Efter krigsslutet 1945 hävdades det att alla - eller i varje fall de mer betydande - tyska koncentrationslägren hade varit utrotningsläger, där judar hade avlivats i gaskammare eller liknande inrättningar. Denna linje drevs också vid Nürnbergrättegångarna. Tusentals s k bevis, vittnesmål och framför allt bekännelser från tyska SS-män stödde synbart denna tes om massmord på judar i alla koncentrationslägren. SS-män och andra tyskar dömdes på löpande band för dessa s k krigsförbrytelser. Många av dem dömdes till döden och avrättades. Under åren som följde kom emellertid nya fakta i dagen, som visade att underlaget för domarna i Nürnberg var minst sagt bräckligt. Bevismaterialet var värdelöst eller fabricerat. Vittnesmålen var helt irrelevanta eller motstridiga. Bekännelser från SS-männen hade pressats fram under svår tortyr. Det finns t o m fall, där torteraren öppet framträtt och skrutit med att han torterat den senare dömde och avrättade fången. Detta gäller t ex i Höss', kommendanten i Auschwitz, vittnesmål. Således det mest avgörande vittnesmålet av alla. Behöver det sägas, att hela Nürnberg-processen var en sionistisk affär? På 60-talet hade så mycket fakta kommit i dagen, att situationen blivit ohållbar för sionisterna. De tvingades erkänna felaktigheterna. Men nu komer ett av dessa fullständigt häpnadsväckande sionistiska lappkasten. Jovisst, sade de, allt som sagts om utrotning av judar i gaskamrar i läger inom de områden som idag ligger i de tyska staterna samt Frankrike och Österrike, det var fel. Men - och nu kommer det häpnadsväckande - allt som sagts om dödsläger, vilka låg inom det område som idag tillhör Polen, är sant!! Sionisterna erkänner således att allt i krigsförbrytarprocesserna, som berörde nuvarande västländer, var ren humbug. Liksom att rader av oskyldiga människor dömdes, därav många till döden och avrättades,med denna humbug som grund. Samtidigt ska vi då tro, att det som gäller områden under senare sovjetisk kontroll är oemotsägbara fakta. Det sionisterna kräver av oss är ju fullständigt absurt. I många fall gällde ju anklagelserna, mot en och samma person, i Nürnberg påstådda brott begångna såväl i öst som i väst. Hur ska vi kunna tro att samma procedur leder helt rätt beträffande öst, när den gick helt snett vad gäller väst? Sionisternas ståndpunkt föder hundratals frågor, som kräver svar. Att vi ska tro, att allt som gäller nuvarande Polen är korrekt, innebär det t ex att den sovjetiska rättvisan vore långt överlägsen den västliga? Vi skall alltså förbehållslöst tro på Stalintidens sovjetiska rättsapparat - detta efter allt vad vi idag vet om Stalins skådeprocesser, t ex i Moskva mot sina motståndare strax före kriget, liksom liknande tillställningar efter kriget i Östeuropa. Bl a blev ju många judar offer för denna stalinistiska inkvisition. Ingen vettig människa, vare sig inom eller utom kommunistländerna fäster ju någon som helst tilltro till Stalins s k rättsväsen.   SIONISTERNA HAR SJÄLVA REVIDERAT DELAR AV EGNA PROPAGANDATESER Men då det gäller tyskar, som anklagas för s k krigsförbrytelser, då skall vi se denna sovjetiska rättsapparat som plötsligen ofelbar. Situationen är ju helt fantastisk. När det gäller den tidigare påstådda judeutrotningen i gaskamrar utanför det nuvarande Polen, har ju sionisterna själva konstaterat , att påståendena var falska. Om det nu är utslag av antisemitisk hitlerism att ifrågasätta förekomsten av gaskamrar för systematisk judeutrotning, är då inte dessa sionister själva antisemitiska hitlerister? De har ju förklarat, att allt tal om gaskamrar i de områden som bildar nuvarande Tyskland, var ren bluff. Alla auktoriteter - judiska såväl som icke-judiska - är ense om att påståendena om gaskamrar för människoutrotning i nuvarande Västtyskland saknar grund. Varför är det då absolut förbjudet att ifrågasätta samma sak beträffande påstådda gaskammare i nuvarande Polen? I Västtyskland är det ett lagbrott att ställa en sådan fråga och man frågar sig onekligen varför. Om sionisterna försöker slingra sig undan alla andra besvärande frågor om sin Holocaust, så måste de ändå förklara sin egen omsvängning från tidigare hävdade ståndpunkter. När det gäller att avslöja de sionistiska myterna om den s k Holocaust, har ett pionjärarbete gjorts i USA av ett forskningsinstitut med namnet "Institute for Historical Review (IHR). IHR ger ut tidskriften "The Journal of Historical Review. Framstående forskare från olika delar av världen har där i artiklar i denna tidskrift fullständigt demolerat myten om den s k förintelsen. The Journal of Historical Review, liksom annan grundläggande litteratur i ämnet kan beställas på adress: Institute for Historical Review, PO, box 1306, Torrence, California, 90 505 USA. Allt fler seriösa historiker och andra forskare menar att historieskrivningen om den s k förintelsen måste omprövas, dvs revideras. Dessa forskare kallas vanligen revisionister. Finns det då något försök från sionistisk sida att på ett sakligt sätt bemöta avslöjandena om Holocaust? Svaret är entydigt: nej! Inte på någon enda punkt har sionisterna kunnat tillbakavisa de hundratals fakta, som avslöjar Holocaustbluffen. Allt man har åstadkommit är en bok med titeln "The Holcaust Denial". Den är utgiven på ett judiskt förlag i England. Författaren Jill Seidel, är varken historiker eller jurist och saknar varje porfessionell kunskap inom relevanta områden. Stilenligt är Jill Seidel lärare i "discourse studies", något som kan översättas med debatteknik eller på ren svenska - ordvrängeri. Boken, som han skrivit, gör inte ens en ansats att sakligt bemöta de fakta, som slår hål på Holocaustmyten, utan är en osammanhängande tirad om antisemitism och hemska nynazister. Sanningen är, att sionisterna aldrig försökt bemöta de revisionister, som framför tvivel på gaskammarmyten, med sakliga argument. Däremot söker man hysteriskt att tysta alla dessa röster även i de många fall då det är fråga om tidigare aktade och respekterade forskare. Smädeskampanjer, fysiskt våld och misshandel, t o m mordbrand, hör till dessa judiska kampgruppers arsenal. Givetvis försöker man och lyckas vanligen med att få revisionisten sparkad från sitt arbete. En omtyckt metod är att släpa sina motståndare inför domstol och där få dem dömda till oerhört höga bötesbelopp. Det kan röra sig om miljontals kronor. Något som givetvis ruinerar den drabbade. Sionisterna har dock aldrig i sak lyckats med att visa att deras motståndare skulle ha fel. Rättegångarna mot revisionisterna brukar utvecklas till svidande nederlag för sionisterna moraliskt och i sakfrågorna. Men en sionist ger sig ju inte så lätt. Genom diverse juridiska finter och fabricerade anklagelser har man fått revisionister fällda för helt andra brott än dem de stod anklagade för. Den som vill studera litet juridiskt finteri, kan i sitt Nya Testamente, studera hur det judiska Stora Rådet förfor mot Jesus. Det kanske förvånar Radio Islams lyssnare, att juridiskt tricksande mot revisionister också förekommer här i Sverige. De revisionistiska författarnas slutsatser efter 30 års forskning är följande: 1 - Hitlers gakamrar har aldrig existerat. 2 - Folkmordet, eller försöket till folkmord, ägde aldrig rum. Med andra ord - Hitler gav aldrig order om att någon skulle dödas på grund av sin ras eller sin religion. 3 - Lögnen om det påstådda folkmordet och de påstådda gaskamrarna är en och samma lögn. 4 - Denna lögn är av sionistiskt ursprung och har möjliggjort ett gigantiskt politiskt och finansiellt bedrägeri och det är Israel som skördat frukterna av detta bedrägeriet. 5 - De främsta offren för denna lögn och detta bedrägeri är det tyska folket, men inte de tyska ledarna, samt hela det palestinska folket. 6 - Den officiella sionistiska informationstjänstens enorma makt har hittills lyckats säkra detta bedrägeris framgång mot dem som försöker bekämpa det. 7 - Bedrägeriets tillskyndare vet, att dess dagar är räknade. Därför förvränger de avsikten med den revisionistiska forskningen. De sätter på den etiketter som "pånyttfödd nazism" eller "förfalskning av hsitorien". De sätter sådana etiketter på det som i själva verket är sanningskärlek och värn om den historiska sanningen och rättvisan. [Sthlms tingsrätts utskrifter av de fällda radioprogrammen. Akt B8-4-89, Aktb. 125]