Förord av Gore Vidal
Det var någon gång i slutet av
1950-talet som John F. Kennedy, denne
skvallermakare i världsklass och
tillfällighetshistoriker, berättade
för mig hur Harry S. Truman hade blivit
övergiven av nästan alla när han
kandiderade till presidentposten. En amerikansk
sionist gav honom då två miljoner
dollars kontant i en resväska ombord
på hans kampanjtåg. 'Det var
därför vårt erkännande av
Israel drevs igenom så snabbt.' Då
varken jag eller Jack var någon antisemit
(till skillnad från hans far och min
farfar), tog vi detta som bara ännu en
rolig historia om Truman och den amerikanska
politikens stillsamma ruttenhet.
Det brådstörtade erkännandet
av staten Israel har tyvärr lett till
fyrtiofem år av mordisk förvirring
och till förstörandet av det som
sionismens medlöpare trodde skulle bli en
pluralistisk stat - ett hemland för
infödda muslimer, kristna och judar liksom
ett blivande hemland för fredliga
europeiska och amerikanska judiska invandrare,
också för dem som låtsades tro
att den store fastighetsmäklaren där
uppe hade givit dem Judéen och Samarien
att evärdligen besitta. Eftersom
många av invandrarna varit goda
socialister i Europa, utgick vi ifrån att
de inte skulle låta den nya staten bli en
teokrati och att de infödda palestinierna
skulle kunna leva samman med dem som
jämbördiga. Så skulle det dock
inte bli. Jag skall inte repetera de krig och
hot om krig som träffat denna olyckliga del
av världen. Men jag skall säga att det
förhastade uppfinnandet av Israel har
förgiftat det politiska och intellektuella
livet i Förenta staterna, Israels
osannolika beskyddare.
Osannolik eftersom ingen annan minoritet i
Förenta staternas historia någonsin
kapat åt sig så mycket pengar
från den amerikanske skattebetalaren
för att investera i ett 'hemland'. Det
är som om den amerikanske skattebetalaren
hade tvingats att stödja påven i hans
försök att återerövra
Kyrkostaten bara därför att en
tredjedel av vårt folk är
romersk-katolska kristna. Hade ett dylikt
försök gjorts, hade det blivit ett
våldsamt oväsen och kongressen hade
sagt nej. Men en religiös minoritet, som
omfattar mindre än två procent av
folket, har köpt eller skrämt sjuttio
senatorer (den två tredjedels majoritet
som måste till för att sätta ett
i och för sig osannolikt presidentveto ur
spel) och äger samtidigt massmediernas
stöd.
På sätt och vis måste jag
beundra det sätt varpå den israeliska
lobbyn har genomfört sitt uppdrag, att se
till att miljarder dollars varje år
anslås till att göra Israel till ett
'bålverk mot kommunismen'. I själva
verket var varken Sovjetunionen eller
kommunismen någon större maktfaktor i
regionen. Vad Amerika däremot lyckades med
var att vända den en gång
vänligt sinnade arabvärlden emot sig.
Under tiden har desinformationen om det verkliga
skeendet i Mellanöstern tilltagit än
mer, och huvudoffret för dessa grannfeta
lögner är - vid sidan om den
amerikanske skattebetalaren - den amerikanska
judenheten, toppriden som den blivit av
yrkesterrorister som Begin och Shamir. Än
värre: Med ett fåtal hedervärda
undantag övergav judiskamerikanska
intellektuella liberalismen till
förmån för en rad svagsinta
allianser med den kristna (antisemitiska)
högern och med det militärindustriella
komplexet, Pentagon. 1985 skrev en av dem
tanklöst att när judarna trädde
in på scenen, 'fann de den liberala
opinionen och de liberala politikerna vara
närmare dem själva i sina
hållningar, mer lyhörda för
judiska önskemål. Men numera ligger
det i det judiska intresset att liera sig med
protestantiska fundamentalister, ty 'vad är
det för mening med att judar dogmatiskt,
hycklande håller fast vid förlegade
åsikter?' I det skedet klövs den
amerikanska vänstern, och de av oss som
kritiserade våra judiska före detta
förbundna för deras vilsegångna
opportunism blev kvickt och rituellt
belönade med epitetet 'antisemit' eller
'självhatande jude'.
Dess bättre lever och hörs
förnuftets röst, och i Israel av alla
ställen. I Jerusalem sitter Israel Shahak
och analyserar oförtrutet inte bara Israels
förskräckliga dagspolitik utan
även själva Talmud, liksom den
inverkan hela rabbintraditionen övar
på en liten stat som rabbinatets
högerflygel avser att förvandla till
en teokrati enbart för judar. Jag har
läst Shahak i åratal. Han har
satirikerns öga för det virrvarr som
uppstår i varje religion som
försöker skapa förnuft ur det
oförnuftiga. Han har forskarens skarpa
blick för texternas egna motsägelser.
Det är roligt att läsa vad han skriver
om den hemske gojhataren doktor Maimonides.
Det behöver väl inte sägas att
det officiella Israel djupt beklagar Shahak. Men
det är inte mycket man kan göra med en
pensionerad kemiprofessor, som föddes i
Polen 1933 och tillbringade sin barndom i
koncentrationslägret i Belsen. 1945 kom han
till Israel, tjänstgjorde i den israeliska
krigsmakten, blev inte marxist när det var
på modet. Han var - och är
fortfarande - en humanist som avskyr
imperialism, antingen det är Abrahams Gud
eller George Bush som motiverat den.
Likaså motsätter han sig, med
briljans och stor lärdom, det
totalitära draget i judendomen. Som en
höglärd Thomas Paine belyser Shahak de
möjligheter som ligger framför oss,
liksom den långa historia som ligger bakom
oss. De som tar intryck av honom blir med
säkerhet klokare och - vågar jag
säga det? - bättre. Han är den
senaste, om inte den siste, av de stora
profeterna.
|