as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned. HOME |
OM JUDENDOMEN
[JK:s stämningsansökan: Aktbilaga 2, punkt 8 och punkt 15 från sändningen av den 9/9/88. Detta här fällda uttalande av Karl Marx har - i en annan sändning - aktb. 10 p.21 - frikänts av juryn!!]
När argumenten tryter hos sionisterna,
i sakfrågorna, tillgriper de invektiv och slag under
bältet i den politiska debatten, som ett debattrick. Genom att
kalla sina motståndare för "antisemiter" så tror
sionisterna att de kan sopa under mattan dagens verkliga problem.
För de sionistiska judarna är Jesus, profeten Muhammed,
Luther, Marx och alla som har haft kritiska åsikter, mot
judendomen, "antisemiter". För de sionistiska judarna är
kristendom, Islam, höger, vänster och alla andra ideologier
och religioner, i sin kritik mot judarna, antisemitiska. Den judiska
sionistiska tidskriften "Judisk Krönika" hade förra
året publicerat ett temanummer som ville göra Karl Marx
ansvarig för en påstådd förment antisemitisk
tradition inom vänstern. Man ska också lägga
märke till att sionisterna aldrig har försökt ta reda
på om orsaken till judefientlighet inte har sin grund i
själva den judiska läran och traditionen. Judemdomen,
själv, är antikristen, antiislamisk, antipalestinsk och
antimänskligheten. Den är rasistisk, chauvinistisk och
intolerant. Ska inte toleransen vara ömsesidig mellan
människor och grupper? För att avfärda Karl Marx, som
själv var jude men kritisk mot den judiska traditionen, och det
får man ju inte vara, så publicerade "Judisk
Krönika" ett utdrag ur Karl Marx bok, som har titeln "Om
judefrågan".
Judisk krönika (organ för de judiska församlingarna i
Sverige i septembernumret 1987). Detta utdrag publicerades
också i tidskriften Clarté nummer 4, 1987. Här
följer Marx' åsikter om judendomen:
"Frågan om judens förmåga
att frigöra sig blir för oss frågan vilka
särskilda samhälleliga element som måste
övervinnas för att judendomen skall kunna avskaffas.
Förmågan hos dagens judar att frigöra sig avspeglar
nämligen judendomens förhållande till
frigörelsen i dagens värld. Detta förhållande
är med nödvändighet en följd av judendomens
särskilda ställning i dagens förslavade
värld...
Låt oss inte söka judens hemlighet i hans religion utan
låt oss söka religionens hemlighet i den verklige
juden.
[Aktb.2, p8, 9-9.88] Vad är judendomens världsliga
grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan. Vilken är judens
världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans
världslige Gud? Pengarna. Nåväl? Frigörelsen
från schackrandet och pengarna, alltså från den
praktiska verkliga judendomen vore hela vår tids
frigörelse.
En organisation av samhället, som
skulle upphäva förutsättningarna för
schackrandet, alltså möjligheterna till schackrande,
skulle göra judendomen omöjlig. Judendomens religiösa
medvetande skulle upplösas som en fadd lukt i samhällets
verkliga livsluft. Men när juden å andra sidan betraktar
detta sitt praktiska väsen som ett intet och kämpar
för att bli det kvitt, strävar han efter att komma
från sin tidigare utveckling och arbetar blott och bart
för sin mänskliga frigörelse. Därmed strävar
han mot det högsta praktiska uttrycket för människans
alienation från sig själv.
Vi ser alltså i judendomen ett allmänt nutida antisocialt
element, som genom den historiska utveckling, som judarna på
detta olyckliga sätt med iver deltagit i, drivits till sin
nuvarande extrem, till en extrem som med nödvändighet
måste leda till detta elements undergång.
Judarnas frigörelse är i sista hand mänsklighetens
frigörelse från judendomen...
Vilken var den djupaste grunden för den judiska religionen? Det
praktiska behovet, egoismen.
Judens monoteism är därför i verkligheten de otaliga
behovens polyteism, en polyteism som t o m gör skithuset till
ett objekt för den gudomliga lagen. Det praktiska behovet,
egoismen är det borgerliga samhällets princip och
framträder i ren form så snart som det borgerliga
samhället fullständigt avskilt den politiska staten
från sig. Det praktiska behovets och egennyttans Gud är
pengarna. Pengarna är Israels nitälskande Gud, som inte
tål några gudar jämte sig. Pengarna förnedrar
alla människors gudar - och förvandlar dem till
handelsvaror. Pengarna är det allmänna, för sin egen
skull instiftade värdet på alla föremål. De har
därför berövat hela världen, människornas
värld såväl som naturen, deras egenvärde.
Pengarna har blivit det mänskliga arbetets och hela den
mänskliga tillvarons väsen, och de har gjort människan
främmande för sig själv och andra. Men detta
främmande väsen behärskar människan, och hon
tillber det.
Judarnas gud har sekulariserats, han har blivit en Gud för denna
världen. Myntet är judens verklige Gud. Hans himmelske Gud
är bara ett nödmynt.
Den åskådning, enligt vilken naturen skall läggas
under privategendomens och pengarnas herravälde, innebär
det verkliga föraktet, den praktiska nedvärderingen av
naturen. Nedvärderingen av naturen förekommer förvisso
i den judiska religionen, men där får den inga praktiska
konsekvenser... Vad som är abstrakt i den judiska religionen,
föraktet för teori, konst, historia, för
människan som självändamål, det har blivit
penningmänniskans verkliga medvetna ståndpunkt och hennes
dygd. T o m de närmaste relationerna mellan människorna,
mellan man och kvinna o s v blir till en handelsvara! Kvinnan
schackras bort. Judens chimära nationalitet är
köpmannens, överhuvud penningmänniskans
nationalitet...
Kristendomen har uppstått ur judendomen. Den har åter
upplöst sig i judendomen.
Den kristne var från början den teoretiserande juden,
juden är därför den praktiske kristne och den
praktiske kristne har åter blivit jude.
Kristendomen hade bara ögonskenligen övervunnit den
verkliga judendomen. Den var för förnäm, för
spiritualistisk för att kunna besegra det praktiska behovets
råhet, och den dunstade bort i den blå rymden.
Kristendomen är judendomens sublima tanke, judendomen är
den gemena nyttoanvändningen av kristendomen. Men denna
nyttoanvändning kunde bli allmän först sedan
kristendomen som den färdiga religionen teoretiskt hade
fulländat människans alienation från sig själv
och naturen... Den kristna salighetsegoismen slår i sin
utvecklade praxis med nödvändighet över i den judiska
kroppsegoismen, det himmelska behovet i det jordiska, subjektivismen
i egennyttan. Vi förklarar inte judarnas seghet ur deras
religion utan tvärtom ur deras religions mänskliga grund,
ur det praktiska behovet, egoismen.
Eftersom judens verkliga väsen allmänt förverkligats
och förvärldsligats i det borgerliga samhället,
så kan det borgerliga samhället inte övertyga juden
om overkligheten i hans religiösa väsen, som ju inte
är mer än den ideala utformningen av det praktiska behovet.
Vi finner alltså den nutida judens väsen inte bara i
Moseböckerna eller i Talmud utan i dagens samhälle, inte
som ett abstrakt utan som ett högst empiriskt väsen, inte
bara som judens inskränkthet utan som samhällets judiska
inskränkthet.
Så snart som det lyckats samhället att bli kvitt
judendomens empiriska väsen, schackrandet och dess
förutsättningar, så blir juden otänkbar eftersom
hans medvetande inte längre har något objekt, eftersom
judendomens subjektiva basis, det praktiska behovet,
förmänskligats, eftersom konflikten mellan människans
individuellt mänskliga och hennes samhälleliga existens
upphävts."
Det var Karl Marx' syn, på judendomen, som det publicerades i Judisk Krönika och i Clarté 1987. Det gäller nu att diskutera om Marx har rätt eller fel, och inte bara att avfärda honom som en "antisemit". Ordet "antisemit" har blivit bara ett sionistiskt vulgärt skällsord eller ett judiskt listigt debattrick. I boken, "Vad är Israel?", avslöjas bl a hela den judiska bluffen och debattricket. Boken avslöjas också hela den sionistiska komplotten mot Palestina, mot det palestinska folket och mot världsfreden. [Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen Akt B8-4-89, Aktbil. 77].
