Tidskrifter
Introduktion och historik
Bonniertidskrifter:
Åhlén & Åkerlunds FörlagBonniers Litterära Magasin - BLM
Några andra tidskrifter:
Moderna Tider
***
Historiskt perspektiv
I detta avsnitt kommer vi mycket översiktligt att redovisa en del judiska aktörer inom den svenska tidskriftsvärlden.När det gäller dagstidningar har vi gjort en speciell sektion - den judiska makten inom de svenska tidningarna - där vi på ett likartat sätt systematiskt redogör för de judiska maktstrukturer som kan skönjas på flera av Sveriges ledande tidningar. Maktstruktur som utgör en del av det judisk-sionistiska nätverket och som aktiveras när man vill föra fram sin propaganda.
Judiskt inflytande inom veckopressen har ökat gradvis under hela 1900-talet men den riktiga skjutsen framåt kom i och med Bonnier-familjens förvärv av tidskriftsförlaget Åhléns och Åkerlunds 1929.
Därutöver såg man under epoken före andra världskriget judiska aktörer som Jules Bergman i Filmbilden, i facklitteraturen kunde man se personer som ekonomikern David Davidsson skriva i Ekonomisk Tidskrift och Gunnar Heckscher i Svensk Tidskrift och där "Sexuell Tidskrift" stod under den österrikiske juden och redaktören Ernst Báránys styrning.
***
Åhlén & Åkerlunds Förlag Bonniers Tidskriftsförlag
Den judiska familjen äger idag Bonnier Publication, Bonniers Månadstidningar, Bonnier Specialtidningar och Året Runt Förlaget som ger ut populärpress, specialtidningar och månadstidningar som Illustrerad Vetenskap, Damernas Värld, Allt om Trädgård, MånadsJournalen, Vi Föräldrar, Året Runt, etc.Bonniers dominans inom tidskriftsutgivningen grundar sig i familjens förvärv av Åhlén & Åkerlunds Tidskriftsförlag 1929. Genom detta förvärv desarmerade Bonniers en farlig konkurrent och ökade sin monopolställning.
Åhlén & Åkerlunds Förlag ägdes ursprungligen av Johan Petter Åhlén och Erik Åkerlund, men efter att de bägge upplöst sitt kompanjonskap, fortsatte det sedan under Erik Åkerlunds ledarskap, och hade enligt den judiske förläggaren Tor Bonnier, "blivit vår farligaste konkurrent" (Tor Bonniers memoarbok "Längesen", Bonniers, 1972, sid. 203). Bonnier skriver:
"Hans [Erik Åkerlunds] tidskriftsförlag var skickligt, hänsynslöst och ofta överdådigt skött. Och nu på mitten av 1920-talet började han också få lust att utge böcker. Vi å vår sida hade - en smula valhänt - tagit upp en tidskriftsutgivning, men än så länge kostade den mycket mer än den smakade."Dock berättar Tor Bonnier skrytsamt i sina memoarer hur en av hans gamla judiska vänner, advokaten Emil Henriques, söker upp honom, och kommer med högintressanta nyheter. Emil Henriques berättar nämligen för herr Bonnier att han nu är advokat för konkurrenten Erik Åkerlund, och att denne trodde sig vara sjuk och önskade sälja sin firma.
Tor Bonnier ryggade först tillbaka vid köpesiffran åtta och en halv miljoner kronor kontant, men: "Jag var emellertid mycket ivrig på affären, framför allt för att få bort Åkerlund ur 'gamet'." ("Längesen", sid. 204).
Då Bonnier dock inte kunde hosta upp den väldiga summan på en gång fick han sin judevän Emil Henriques, som förutom advokat anges ha varit "nära vän" till Erik Åkerlund, att "vid en lunch [...] övertyga Åkerlund" av fördelen av att inte få alla pengar på en gång utan, snarare - som Tor Bonnier ville - "nöja sig med en mindre summa nu och låta resten löpa några år med en rejäl ränta och bankgaranti".
Tor Bonnier själv fick uppbackning av köpet från Wallenbergs och således kunde den judiska familjen Bonniers år 1929 överta konkurrenten Åhlén & Åkerlunds Förlag.
Enligt Bonnier-chefen Carl-Johan Bonnier var detta förvärv "av avgörande betydelse för den vidare utvecklingen av [Bonnier ] företaget" (se boken "Bonniers - en mediefamilj", Albert Bonniers Förlag, 2001, introduktionen).
Emil Henriques användes också senare av Bonniers som deras agent och ombudsman när de i hemlighet, via ombudet Erik Åkerlund, tog över de två konkurrerande tidningarna Aftonbladet och Stockholms-Tidningen 1933-1936.
Man kan här också notera hur Bonniers, liksom i fallet Göteborgs-Posten använder judar för att gå deras ärenden. I GP:s fall var det bankiren Conrad Pineus och bankdirektören Herman Mannheimer och i fallet Åhlén & Åkerlunds Förlag den judiske advokaten Emil Henriques.
Tor Bonnier och Emil Henriques var gamla skolkompisar och klasskamrater vilket framkommer i Tors memoarbok "Längesen", Bonniers, 1972, sid. 36), där han berättar hur "Bengt Heyman och hans kusin Emil Henriques, båda mina klasskamrater, blev mina första verkliga vänner, sammanförda som vi var därför att vi var judepojkar och slapp morgonbön och kristendomsundervisning".
Här kan vi f.ö. berätta att Emil Henriques´ judiske son Pontus Henriques (1913-1970) senare kom att premieras rikligt av Bonniers då Pontus utsågs till redaktionssekretare på den då nystartade Bonnier-tidningen Expressen. På detta sätt kom Pontus Henriques att erhålla ett avgörande inflytande över den nystartade tidningens redaktion.
***
Åke Bonnier (1886-1979), yngre bror till Tor Bonnier, grundade 1911 en filial till Bonnier-förlaget i New York - Albert Bonnier Publishing House.
Efter Bonniers förvärv av Åhlén & Åkerlunds Förlag AB blev Åke Bonnier Åhlén & Åkerlunds VD under åren 1929-1940, och satt sedan som dess styrelseordförande åren 1940-1957.
Åke Bonnier var troende jude, gifte sig med en judinna Eva Bachner, vars mor var född Goldbaum, och blev sedan efter sin död begravd på den norra judiska begravningsplatsen vid Haga, Stockholm,
Åkes brorson Albert Bonnier Jr. (1907-1989) anställdes redan 1929 som inköpschef vid Åhlén & Åkerlund och några år senare tillträdde han som förlagets tekniske chef.
Albert Bonnier Jr. var VD på Åhlén & Åkerlunds Förlags AB 1940-1957 och därefter styrelseordförande fram till 1982. Han satt därutöver bl.a. som styrelseordförande i Dagens Nyheter AB 1970-1979.
Albert Bonnier Jr. har således kommit att utöva ett stort inflytande på pressen i Sverige och det är inte för inte som han i exempelvis Aftonbladet, 7/8-2001, kallas för "mediemogulen".
Den judiske mediemogulen Albert "Abbe" Bonnier Jr.
Not: Det har senare framkommit att Albert "Abbe" Bonnier hade ett nedtystat amoröst förhållande med Mai Santesson, chefredaktör på Bonniertidningen Damernas Värld och att hennes son Joakim Santesson, är oäkta son till Albert Bonnier (Jr.). Joakim Santesson är den framgångsfulle affärsmannen och läkaren som står bakom bl.a. Vaccinationscentralerna, optikerkedjan Synpunkten, och som 1982 grundade Cityakuten).
I köpet av Åhlén & Åkerlunds 1929 ingick veckotidningar som Husmodern, Allt för Alla och Vecko-Journalen, samt även en jultidningsutgivning som från början var förlagets stomme. Albert Bonnier Jr. drev på och bildade nya tidningar som Vecko-Revyn, Damernas Värld och Året Runt samt specialtidningar som Allt i Hemmet och Veckans Affärer.
När Albert sedan blev koncernchef och VD i Bonnier-koncernen lämnade han över VD-ansvaret för Åhlén & Åkerlunds till sin yngre bror Lukas Bonnier.
Styrelsen för Åhlén & Åkerlunds kom då att bestå av sju platser varav fem var besatt av medlemmar av familjen Bonnier.
***
Lukas Bonnier (född 1922), fortsatte som mäktig chef på Åhlén & Åkerlunds Förlag AB och var där VD under åren 1957-1978 samt 1980-1982, och fortsatte därefter som styrelseordförande 1978-1991. 1984 skedde ett namnbyte där Åhlén & Åkerlund Förlag istället blev Bonniers Tidskriftförlag.
Under Lukas Bonniers epok som chef för Åhlén & Åkerlunds Förlag utvecklades företaget med flera nya områden som utgivandet av specialtidningar, serietidningar och affärstidningar.
Bland koncernens alster fanns då också sextidningen Fib/Aktuellt som inbringade mycket guld till det Bonnierska maskineriet. 1981 gick tidningen "Se" också upp i Fib/Aktuellt.
1982/1983 överfördes Fib/Aktuellt från till ett annat företag, som Bonniers ägde till hälften. På så sätt ökade man avståndet från Bonniers till porrtidningen och sökte på så sätt undkomma kritiken.
Vi kan här tillägga att Lukas Bonnier är en mycket judisk medveten person som t.o.m. är stödmedlem i organisationen Svenska Kommittén mot Antisemitism, ett organ för kväsande av kritik mot sionismen och staten Israel.
Och när det gäller Åhlén & Åkerlund-chefen Lukas Bonniers direkta stöd för den judiska apartheidstaten Israel och den militanta judiska politiska rörelsen sionismen, finns det en hel del att förtälja.
I Judisk Krönika, nr.3-1972, i sektionen för den sionistiska organisationen Keren Kajemet nämns både bokförläggaren Lukas Bonniers och Gerard Bonniers namn bland den långa lista på sionister som för att hylla den då avlidne juden och sionisten Gunnar Josephson "föreslår [...] att en lund planteras i Israel i hans [Josephsons] namn som ett bestående minnesmärke för hans stora insatser under hans innehållsrika liv". Här sällar sig alltså dessa två höga Bonnier-cheferna med de värsta Israelfanatikerna, inklusive Israels dåvarande ambassadör i Sverige, Max Varon.
Och när Israels vice premiärminister Yigal Allon kom på besök till Sverige september 1971, hölls en mottagning för honom där bl.a. Lukas Bonnier medverkade. I samband med denna tillställning publicerade man en bild i Menorah (nr.1-1971) som visade Lukas Bonnier "i livlig diskussion" under mötet.
Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.2-1974, skriver om festligheterna i samband med firandet av Israels 26:e självständighetsdag:
"Samma dag, den 26 april [1974] på eftermiddagen, hade Israels Turistbyrå med chefen, Joseph Shany, i spetsen bjudit på cocktailparty i Mosaiska Församlingens sessionssal. Utöver att hedra Israel samlades man kring ett antal skandinaver som gjort sig förtjänta om utvecklingen av turismen till Israel från Skandinavien.Direktör Shany hade israeliske turistministerns, Moshe Kols, uppdrag att till dessa förtjänta personer utdela Israels turistrnedalj i silver och brons. Ambassadör Avner Idan överlämnade medaljerna bl a till Bokförläggare Lukas Bonnier, redaktör Sven Broman, museichef Olov Isaksson, Reso-chefen Rune Enockson, Resos försäljningsdirektör Folke Mohlin, redaktör Karin Atterling-Wedar, riksdagsman Bo Siegbahn och biskop Ingmar Ström."
Så där dyker Lukas Bonnier upp som en av de lyckligt premierade av Israels turistminister - med medalj till och med!
Artikel från Menorah, nr.4-1972.
Och artikeln intill från Menorah, nr.4-1972, visar att Lukas Bonnier t.o.m. satt i styrelsen för den sionistiska organisationen Tel Aviv Universitetets Vänner. En organisation fylld av Israels främsta supporters i Sverige.
|
|
Lukas Bonniers son Jonas Bonnier (född 1963) har sedan gått i faderns spår, han blev förlagschef för Semic Press 1992 och sedan VD för Bonniers Specialtidningsförlag 1997 och VD för Bonnier Tidskrifter sedan år 2000. Jonas Bonnier är således också VD för tidningar som MånadsJournalen och Vi Föräldrar, men för att dryga ut sina inkomster har Jonas också tjänat sitt levebröd som författare.
Carl-Johan Bonnier (född 1951), numera styrelseordförande för Bonnier-koncernen och familjens ledande personlighet, har också haft ett förflutet på Åhlén & Åkerlunds då han tidigare var ekonomichef på Åhlén & Åkerlunds utlandsavdelning.
Ledande Bonnier-personligheter som Carl-Johan Bonnier, Eva Bonnier och Pontus Bonnier avslöjas här (se högst upp i listan) som donatorer av ekonomiska medel till det främsta organet för pengainsamling till Israel - Förenade Israelinsamlingen.Tackannonsen är publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidskrift "Menorah", nr.1-2001, sid. 23.
***
Andra intressant aktörer inom Bonniers tidskrifter
Helge Heilborn (1897-1960), jude och vice VD och VD på Bonnier-tidningarna Dagens Nyheter och Expressen, satt i styrelsen för det Bonnierska Åhlén och Åkerlunds Förlag fr.o.m. 1949.Juden Bengt Heilborn (född 1926), son Helge Heilborn, arbetade också på Bonnier-företaget Åhlén & Åkerluds Förlag AB 1952-1954 och tillhörde sedan Bonnier-företagens kemisk-tekniska grupp åren 1959-1964.
Mikael Katz (född 1913), var en jude från Libau, Lettland, som invandrat till Sverige och som etablerat sig i medievärlden. Katz arbetade först på Allers Stockholmsredaktion 1936-1944 men gick sedan över till Bonniers och var Expressens film- och teater-kritiker under perioden 1944-1948.
Katz avancerade i det Bonnierska huset och var chefredaktör för Veckorevyn under 1946-1959 och på Damernas Värld åren 1960-1967, för att sedan bli direktör för Åhlén & Åkerlunds Förlags AB. Mikael Katz har också varit konsult för tidskriftförlaget Publications Bonnier Paris.
Förenade Israelinsamlingens tidning "Menorah", nr.3-2000, skryter om honom som "den legendariske journalisten Mikael Katz".
Mikael Katz hade också en celeber storasyster, Marja Entrich (född 1905), känd judisk kosmetolog. När hon avled testamenterade hon c:a 9 miljoner kronor till Israel via Förenade Israelinsamlingen. I Menorah (nr.3-2000), skriver i sin hyllning till henne:
"Hennes judiskhet tog sig, enligt vad en nära vän berättar, icke uttryck i några synagogbesök. Istället visade hon den genom direkta engagemang: personligt stöd till Sverige nyanlända överlevande 1945, ett livligt intresse för Israel, manifesterat bl.a. genom skogsplanteringar, och nu efter sitt frånfälle genom det stora arvet som blir till gagn för invandrarbarn från svåra hemförhållanden."Hennes lillebror Mikael lär inte ha legat efter henne i sionistisk nit.
***
Bland ytterligare aktivister från den pro-israeliska maffian ses:
|
Sven Broman (född 1922), var en sionistisk redaktör som stod nära familjen Bonnier. Sven Broman samarbetade med Albert Bonnier Jr. i utvecklingen av tidningen Året Runt, en tidning som sedan blev Sveriges största familjetidning. Sven Broman var sedan chefredaktör för Teknikens Värld 1948, chefredaktör på Året Runt 1974-1985 och förlagsredaktör Åhlén & Åkerlund 1985-1988.
Som Israel-anhängare har man sett Sven Broman som suppleant i Samfundet Sverige-Israel.Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.2-1974, skriver om festligheterna i samband med firandet av Israels 26:e självständighetsdag:
"Samma dag, den 26 april [1974] på eftermiddagen, hade Israels Turistbyrå med chefen, Joseph Shany, i spetsen bjudit på cocktailparty i Mosaiska Församlingens sessionssal. Utöver att hedra Israel samlades man kring ett antal skandinaver som gjort sig förtjänta om utvecklingen av turismen till Israel från Skandinavien.Direktör Shany hade israeliske turistministerns, Moshe Kols, uppdrag att till dessa förtjänta personer utdela Israels turistmedalj i silver och brons. Ambassadör Avner Idan överlämnade medaljerna bl a till Bokförläggare Lukas Bonnier, redaktör Sven Broman, museichef Olov Isaksson, Reso-chefen Rune Enockson, Resos försäljningsdirektör Folke Mohlin, redaktör Karin Atterling-Wedar, riksdagsman Bo Siegbahn och biskop Ingmar Ström."
Så där dyker Sven Broman upp som en av de lyckligt premierade av Israels turistminister - med medalj till och med!
Sven Broman var gifte sig med Siv Broman (född 1930), som i sin tur var förlagschef på Bokförlaget Viva sedan 1984.
Eva Dickson är en annan f.d. chefredaktör på Åhlén och Åkerlunds Förlag. Eva Dickson är medlem i Svenska Kommittén mot Antisemitism och har bidragit till en av deras propagandaskrifter. Eva Dickson tillhörde som "gäst" WIZO:s Stockholmsdelegation till den nordiska kvinnokonferensen i Oslo, augusti 1988 (se artikel i Judisk Krönika, nr.4-5/1988).
Eva Dickson har skrivit flera gånger i Judisk Krönika, ( Judisk Krönika nr.4-1989, och nr.3-1985) och har medverkat i boken "Glimtar ur judiskt liv i Sverige" (1990).
Sven Sörmark (1923-1987) var en för judarna mycket nyttig individ som alltid varit en stark vän av deras sak. Sörmark var journalist, förlagsdirektör och publicistisk konsult som började som medarbetare och utrikesredaktör på Eskilstuna-Kuriren för att sedan bli medarbetare på Aftonbladet 1952, och sedan tidningens notischef och redaktionssekreterare 1954.1957 gick han över till tidningen Se och blev dess redaktionschef och sedan chefredaktör och ansvarig utgivare. Han återkom en kort stund till Aftonbladet 1960 för att då ikläda sig rollen som redaktionschef och ansvarig utgivare och administrativ chefredaktör 1961-1962. Sörmark gick sedan ånyo därifrån för att förbättra sin Bonnier-träning, nu som direktör på Bonniers Åhlén & Åkerlund Förlag 1962-1965. Därefter återkom han än en gång till Aftonbladet och kunde där fortsätta sprida sin sionistiska desinformation i egenskap av Aftonbladets chefredaktör och ansvarige utgivare under åren1966-1969.
Efter sejouren på Aftonbladet återgick Sörmark till Bonniers och var chefredaktör för Hemmets Journal 1971-1974, förlagschef på Hemmets Journal AB, förlagsdirektör på Allers Förlag AB 1974 och sedan förlagskonsulent på Åhlén & Åkerlund Förlag fr.o.m. 1976.
Sörmark har också samarbetat med Svenska Kommittén mot Antisemitism bl.a. bidragande med ett kapitel i deras propagandabok "Det börjar med judarna".
|
Ian Wiklund, judinna från Bonnier-ägda Åhlén & Åkerlunds Förlag och Femina/Allers, gift med Sveriges Radios forne Israel-korrespondent Åke Wiklund. |
Judinnan och Israel-älskaren Ian Wiklund (avliden 75 år gammal, 2003), var tidigare medarbetare på Åhlén & Åkerlund Förlag. 1957 gick hon över till Femina och Allers. Ian Wiklund var gift med Sveriges Radios forne Israel-korrespondent Åke Wiklund och parets judiska dotter Magdalena Judit Wiklund blev 1991 informationsansvarig för Solidaritetskommittén för Israel samtidigt som sonen Mats Wiklund var chef för en nyhetsbyrå (se Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.1-1991).Ulla Ian Wiklund som hon egentligen hette började som journalist på Blekinge Läns Tidning redan 1947. Hon arbetade i tio år på olika tidningar för att sedan flytta till Stockholm och börja arbeta för Bonniers. Efter anställningen på Åhlén & Åkerlund Förlag blev Ian Wiklund 1957 anställd på Allers som redaktionsekreterare och fortsatte sedan som fast frilans på Femina som bl.a. konsumentjournalist ända till 1990.
I dödsrunan över den numera avlidna Ian Wiklund som publicerades i Dagens Nyheter (20/10-2003), står det:
"Ian bodde under längre perioder med sin make, Åke, journalist på Dagens Ekos utrikesredaktion, i bland annat Paris, London och Jerusalem, där Åke arbetade som korrespondent. Inte minst tiden i Jerusalem var en stark upplevelse för Ian, som var mycket intresserad av Israel och judendomen."
***
Bland andra kända mediesvenskar som varit knutna till Åhlén & Åkerlund Förlags publikationer ses:
Gustaf von Platen (senare chefredaktör för Svenska Dagbladet), Rune Ernestad, Rune Moberg, Kerstin Anér och Bengt Öste
Carl-Adam Nycop arbetade också på Åhlén & Åkerlund Förlag och lärde där känna Albert Bonnier Jr. som då var teknisk chef. Nycop arbetade då på bildtidningen "Se".
En annan Bonnier-tränad chefredaktör på SvD var Bertil Torekull som chefredaktör och ansvarig utgivare på Svenska Dagbladet 1989-1991. Bertil Torekull har ett gediget förflutet inom Bonnier-media. Redan som ung började han på Åhlén & Åkerlunds, gjorde sedan karriär som chefredaktör för Bonnier-tidningar som Vecko-Revyn, Veckans Affärer och Dagens Industri, där han i det senare fallet var med och grundade tidningen 1976 och var tidningens förste chefredaktör. Torekull blev sedan förlagschef och vice VD för Åhlén & Åkerlunds Förlag men har också varit förlagschef på Bonnier s Specialtidnings Förlag AB. Torekull var chefredaktör Östgöta Correspondenten 1981-1989 och satt mellan 1995-1998 som styrelseledamot i Rabénförlagen.
***
(Idun)
På denna Bonnier-tidning har man under åren sett flera sionister verka och där föra propaganda för den judiska ockupantmakten i Palestina.
Erik Wästberg, chefredaktör på "Nya Daglig Allehanda" och gift med judinnan Greta Hirsch, var också skribent i Bonnier-tidningen Vecko-Journalen där Erik Wästberg var nära vän till Albert Bonnier Jr..
Barbro Alving "Bang" var verksam på Vecko-Journalen fr.o.m. 1942, och på DN 1934-1959. Barbro Alving var en typisk Bonnier-korrumperad opportunist och Israel-anhängare. Den sionistiska judinnan Anna Riwkin-Brick hörde till en av Alvings vänner. Anna Riwkin-Brick hade en s.k. soroptimistklubb i Stockholm där hon lät bjuda hem olika kändisar till sitt och maken Daniels hem på Valhallavägen i Stockholm. En av hennes nära vänner från dessa sammanträffanden var den inflytelserika journalisten Barbro Alving, "Bang" (se Judisk Krönika, nr.1-2/1971). Bang skriver i en hyllning till den då nyligen avlidna Anna Riwkin-Brick, i tidskriften "Soroptima", nr.1-1971:
"Vi höll så ofta till på våra kvällar i hennes och Daniel Bricks hem på Valhallavägen, en stor gammaldags våning som var som en öppen famn."Barbro Alving var också en av de många celebriteter, däribland många judar och kända sionister, som skrev under ett upprop publicerat i Judisk Krönika, nr.5-1971, till stöd för den då nybildade "Anna Riwkin-Bricks stipendie- och minnesfond". Bang satt själv med i styrelsen och juryn för denna sionistiska stipendiefond.
Barbro Alving var sedan också med på den sionistiska tillställning som hölls på Judiska Kulturinstitutet 1972, där man delade ut årets "Anna Riwkin-Brick stipendium". En festlighet som enligt Judisk Krönika, nr.5-6/1972, närvarades av Israels dåvarande Sverige-ambassadör Max Varon, det israeliska ambassadrådet Ganor, chefen för Israels turistbyrå, Shany och direktören för israeliska flygbolaget El Al, Bousso.
Barbro Alving har f.ö. sin journalistiska verksamhet på Vecko-Journalen och DN suttit som styrelseledamot i Publicist Klubben (PK) 1947, Fredrika Bremer förbundet 1951-1959, Vietnamkommittén 1967 och var ordförande för Stiftelsen Elin Wägners stipendium 1966.
Cordelia Edvardson arbetade på Åhlén & Åkerlunds Förlag fr.o.m. 1955 och var där bl.a. skribent i Vecko-Journalen. Denna tyskfödda judinna var samtidigt med detta medlem i Samfundet Sverige-Israel.
Björn Fischel skriver om Cordelia Edvardson i introduktionen till hennes bok "Bränt barn söker sig till elden" (Förlaget En bok för alla, i samarbete med Brombergs, 1984):
"Som reporter för Vecko-Journalen rapporterade Cordelia Edvardson från kriget mellan araberna och Israel 1973 (Jom Kippur-kriget). Vad hon upplevde då av lojalitet mot det judiska folket ledde till att hon året därpå tillsammans med ett av sina fyra barn, den då tioårige sonen Simon, bosatte sig i Jerusalem för gott."
Annette Kullenberg, judinna och syster till Kerstin Vinterhed, har också ett förflutet inom Bonnier-media då Kullenberg arbetade på tidningen Vecko-Journalen 1965-1967 och sedan var journalist på tidskriften "Se" 1967-1969.
Cecilia Hagen, judisk journalist sedermera verksam som skribent på Expressen och själv på mödernet bördig från familjen Bonnier, var journalist på Vecko-Journalen 1970-1973.
Rune Pär Olofsson, pro-israelisk skribent och författare som arbetat som frilans, har också varit en ave många från sionistlägret som under åren skrivit i Vecko-Journalen.
Den Bonnier-ägda tidningen MånadsJournalen kom att ersätta Bonniers tidigare guldkalv Vecko-Journalen när denna lades ner. I juli 2002 meddelas det i media att månadsjournalen läggs ned i september 2002 p.g.a. minskad försäljning.
En närmare studie av MånadsJournalens samlade utgivning från starten i 1980-talets början visar hur snedvridet det kan bli när judar är tidningsutgivare, detta med tank på den absurda snedproportionen avseende omnämnandet av judar i nämnda tidskrift.
Trots att judar bara utgör en bråkdel av Sveriges och jordens befolkning lyckas en Bonnier-publikation som MånadsJournalen att fylla sina sidor med omnämnanden av olika judiska celebriteter.
Detta särskilt under juden Stefan Mehrs chefredaktörskap, en period som varade 1991-1996. (Efter sitt pass på MånadsJournalen blev han sedan rektor för Bonniers Medie Institut).
Stefan Mehrs far var den kände judiske socialdemokratiske finansborgarrådet och sionisten Hjalmar Mehr.
|
Stefan Mehr. |
Stefan Mehr medverkar i den judiska boken "Det judiska Stockholm" (Judiska Muséet, 1998) med ett kapitel om sin far Hjalmar Mehr, den kände judiske socialdemokraten. Stefan Mehr skriver (sid. 249) om familjens koppling till det judiska:"Det judiska hade stor betydelse. Dock inte det religiösa. Judiska högtider firades aldrig hemma. På julbordet kastade vi oss skamlöst mellan skinka, grisfötter och gefüllte fisch [det senare en standard judisk maträtt].Det var den judiska samhörigheten som betydde något. Judisk humor odlades friskt, svenska blandades med jiddisch-uttryck."
Och i en hyllning till Stefan Mehr i DN, 11/12-2000, skriver tidningen att "det judiska arvet har kommit att spela allt större roll för honom".
Under Mehrs ledning kunde man se en judaisering av MånadsJournalen, både av innehållet i hans ledare, men även i det redaktionella innehållet. Det gick t.o.m. så långt att man kunde se Månads Journalen annonseras i den sionistiska tidskriften Judisk Krönika (se Judisk Krönika nr.5-1986).
Bland de personligheter från sionistmaffian som setts skriva i tidningen under åren, kan man märka:
Madeleine Kats, sionistisk judinna som varit frilans i tidningen Vi Föräldrar men även i MånadsJournalen.
Jytte Bonnier, änka till den judiske förläggaren och sionisten Tor Bonnier. Regelbunden medarbetare på MånadsJournalen. Jytte Bonnieravslöjar sin sionism när hon exempelvis avfärdade den kände svenske diplomatmästaren Sverker Åström, då hon inte "längre kunde klara av hans proarabiska hållning och allmänna opportunism" (citerat från hennes bok "Manilla - Innanför murarna", Bokförlaget Trevi, 1993, sid. 74).
Janos Solyom, judisk pianist och regelbunden musikskribent i MånadsJournalen, också med en benägenhet att belysa typiska judiska teman, d.v.s. andra judiska musiker och det eviga tjatet om judeförföljelser, "antisemitism" och 1930-talets Tyskland.
Erland Josephson, den judiske skådespelaren som vid ett flertal tillfällen skrivit artiklar i MånadsJournalen.
Veckans Affärer
Veckans Affärer är en Bonnier-ägd affärstidning som utgör ett ypperligt exempel på den judiska snedvridningen under de Bonnierska influenserna. Det är nämligen så att man på denna tidskrift - i ett land där det enligt officiell statistik borde vare 1 chans på c:a 400 att stöta på en jude - har kunnat se inte mindre än tre judiska chefredaktörer sedan grundandet.
Karl Ahlenius (Jr.), jude stammande från den judiska klanen Fränckel och biträdande redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare för DN, var chefredaktör och ansvarig utgivare på Veckans Affärer under åren 1981-1985.
Henrik Frenkel, sionistisk jude och tidigare Aktuellt-chef på SVT, arbetade som på reporter på Veckans Affärer 1976-1980 för att sedan bli tidskriftens redaktionschef 1981-1984. Frenkel var sedan chefredaktör på Veckans Affärer 1985-1989. Frenkel, som skriver i Judisk Krönika är sedan 1997 chefredaktör för tidningen Chef. Henrik Frenkels namn kunde också ses annonseras i "Menorah", nr.1-1995, i en "tacklista" i tidskriften som en person Förenade Israelinsamlingen tackar för bidrag till deras kampanj EXODUS.
Bernt Hermele, från en känd judisk klan och vars föräldrar varit kända pro-Israelaktivister (se annonsen intill), var också chefredaktör på Veckans Affärer. Hermele tvingades sedan avgå efter en intern konflikt inom koncernen, våren 2001. Bernt Hermele har setts arbeta för Judisk Krönika där han för krönikans räkning i dess församlingsbilaga "Magasinet", intervjuade Jerzy Einhorn, om dennes riksdagskandidatur för KDS (se Judisk Krönika nr.2-1991).
Bernt Hermele har också varit journalist på Dagens Industri där han var redaktör för DI Lördag.
I en krönika i Dagens Industri 12/2-2000, skriver han:
"Jag är jude. För övrigt är jag en rätt normal kille. I 1950-talets Stockholm var det fortfarande udda att vara jude. Å andra sidan var en neger på Långholmsgatan en ännu större sensation.[...] Men jag var ingalunda ensam om att vara annorlunda.[...] Men som min judiska mamma ofelbart började gråta av kristen musik blev det inte mycket av den varan i mitt föräldrahem."
Bernt Hermele har också varit reporter på tidningen "Resumé".
Hans bror Kenneth Hermele är en känd ekonom och debattör på vänster sidan.
***
Lena Svanberg, judinna från de judiska klanerna Adelsohn och Lempert och som arbetat på Expressen och kulturradion, var verksam som journalist på Veckans Affärer 1972-1992.
Stefan Mehr, som vi nämnde ovan i avsnittet om MånadsJournalen där han var chefredaktör, var journalist på Veckans Affärer 1986-1990.
Nils Treving, sedan 1975 gift med en judinna Levin, och trogen Bonnier-redaktör var ledarredaktör på Veckans Affärer 1965-1967. Dessförinnan var Treving bl.a. redaktionschef på tidskriften.
***
På Bonniers Litterära Magasin - BLM, har man under åren sett en hel drös judar passera revy.
Vi kommer här att nämna några av de viktigaste namnen samt också namnen på några kända Israelsympatisörer och allierade till den judiska maffian:
Leif Zern, sionistisk jude som numera arbetar på Dagens Nyheter, var 2:e redaktör på BLM 1966-1969.
Harry Schein, österrikisk jude, var filmkrönikör i Bonniers Litterära Magasin 1948-1956.
Lars Gustafsson, också jude, var litteraturkritiker på BLM åren 1960-1972, samt BLM:s redaktör 1962 och huvudredaktör 1966-1972. I BLM, nr.2-1969, skrev Gustafsson en längre artikel till stöd för Israel och dess agerande under Sexdagarskriget under rubriken "En barbar i Asien".
Carin Mannheimer, känd judisk filmskapare och Israelvän, har skrivit artiklar och recensioner i BLM.
Sven Alfons, författaren och gift med den judiske konstprofessorn Ragnar Josephsons dotter, barnboksexperten och översättaren Harriet Alfons, har varit verksam på BLM sedan 1944.
Göran Eriksson, författare och regissör gift med den judiska skådespelerskan Jane Friedmann och f.d. kulturchef på Stockholms-Tidningen, har också varit medarbetare i BLM.
Maria Bergom-Larsson, judisk journalist stammande från familjen Bonniers har också varit medarbetare på Bonniers Litterära Magasin.
Tobias Berggren, poet och ättling till Bonniers samt konverterad till judendomen, är skribent i BLM.
Jörn Donner, arrogant finlandssvensk proffstyckare var under åren 1974-1988 gift med Jeanette Bonnier (-Dahlin) (född 1934), också dotter till bokförläggaren Albert Bonnier Jr.. Jörn Donner har varit filmkritiker på BLM 1958-1961
Jonas Cornell, regissör och son till den Bonniersförlagsdirektör Jan Cornell och gift med den på den Judiska Teatern verksamma skådespelerskan Agneta Ekmanner, var skribent i BLM på 1960-talet.
Författaren Kai Henmark var tidigare skribent i bl.a. BLM. Sedan 1961 var han gift med en judisk redaktör Eva-Britt Lapidus.
Bengt Anderberg, projudisk pro-israelisk författare och skribent i Judisk Krönika, är medarbetare på BLM sedan 1947.
Ola Larsmo, författare och kulturskribent på Dagens Nyheter och aktiv som propagandist mot Radio Islam, var redaktör för Bonniers Litterära Magasin 1984-1990.
Madeleine Gustafsson, kulturjournalist och tidigare gift med juden Lars Gustafsson, var litteraturkritiker på Ord & Bild 1983-1984.
***
Moderna Tider
Den numera nedlagda Stenbeck-ägda kulturtidskriften Moderna Tider, utgör också ett lysande exempel på hur det ser ut när en judisk aktör, i detta fall tidskriftens förste chefredaktör, Göran Rosenberg får makt över ett medieorgan.Rosenberg såg nämligen till att raskt efter sitt tillträde omgiva sig med sionistiska ja-sägare, från samma politiska chattering i det svenska politiska och litterära etablissemanget som han själv. Han kom sedan att med dem använda tidskriften som instrument för att driva judiska frågor.
Rosenberg har aldrig förnekat sin judiskhet, tvärtom! I en lång artikel i Judisk Krönika, nr.4-1996, intervjuades Rosenberg av den judiske bosättaren Jonathan Freud, där Freud skrev följande kommentar:
"Det är som att sitta med en israelisk vän. Inte bara för att han talar hebreiska utan brytning. Kroppsspråket, gesterna och mimiken förefaller också israeliska.""De två tonårsåren i Israel har format honom i en utsträckning som han antagligen inte ens själv är riktigt medveten om."
Isobel Hadley-Kamptz, skribent på Dagens Nyheters ledarsida och som själv betraktar sig som Israel-vän, skriver i Svensk Linje, nr.1-1997, konstaterar att:
"Både [Nathan] Shachar och [Göran] Rosenberg brinner för Israel [...]."
Göran Rosenberg innehade sin chefredaktörpost på Moderna Tider under åren 1990-1999.
En titt på Göran Rosenbergs redaktionsråd, när det sionistiska inflytandet var som mest utpräglad, visar vad vi talar om.
Under en större del av sin period som chefredaktör hade Rosenberg följande besättning:
Författarinnan Agneta Pleijel, vald av judarna till 1993 års sionist-kvinna, tillhörde länge Moderna Tiders redaktionsråd. Pleijel var under en period gift med den från Polen invandrade juden Maciej Zaremba, DN-redaktören som också var redaktionsråd på Moderna Tider. Det var t.o.m. så att paret Pleijel-Zaremba hade sitt arbeten som redaktionsråd på tidskriften samtidigt. Ännu ett fint exempel på vår kulturella inavel.
Zaremba och Rosenberg har annars i andra mediala sammanhang visat att de står varandra nära, och även deras bakgrund som pseudo-kommunister som sedan raskt sadlade om åt höger när det blev inopportunt att tillhöra vänstern, är symtomatiskt för deras modus operandi.
En annan judisk redaktionsmedlem var länge Kaj Schueler. Denne jude varvade sitt engagemang i Moderna Tider med att skriva artiklar i Judisk Krönika och är nära förknippad med denna sionistiska tidskrift. Schueler har också publikationsmöjligheter i Dagens Nyheter där han länge var en av DN:s ständigt växande skara av judiska kulturskribenter.
Den judiske juristen och advokaten Hans-Gunnar Axberger var också redaktionsråd på Moderna Tider under Rosenberg-regimen. Under förundersökningarna mot Radio Islam agerade Hans-Gunnar Axberger som juridisk "expert" för sionistsidan under deras försök att stoppa vår radiostations sändningar.
En person till att nämna från redaktionsrådet är Håkan Arvidsson, en icke-jude är som gjort flera pigtjänster åt sionisterna. Till Arvidssons största bravad är hans bok om "Affären Rami-Bergman", utgiven på Moderna Tiders Förlag. Boken utgör ett led i den judiska hetskampanjen mot den nu framlidne religionsprofessorn Jan Bergman och dennes insats som försvarsvittne under rättegången mot Radio Islam 1989. Som tack för sin propagandabok tilldelades Arvidsson det judiska mecenatparet Kicki och Bertil Neumans judiska pris hösten 1995.
Bland andra redaktionsråd ses den judiske författaren Lars Gustafsson och den trogne Israelanhängaren Kay Glans, den antiarabiske rasisten Erik Hörstadius och propagandisten Bo Schön samt shabbez gojerna Per Svensson och Peter Englund
T.o.m. layouten på Moderna Tider under Rosenbergs styre gjordes av en judinna, Helena Henschen.
Bland övriga skribenter som setts skriva i Moderna Tider under Rosenberg & Co:s redaktionella ledning ses en mängd namn från den judiska minoriteten, namn som Richard Swartz, Oscar Swartz, Per Wästberg (Hirsch), Helle Klein, Jesús Alcalá, Ricki Neuman, Bo Rothstein, Maria Bergom-Larsson, Rita Tornborg, Bengt Jangfeldt, Nathan Shachar, Ernst Klein, Harry Schein, rabbinen Rita Tornborg, Bengt Jangfeldt, Anders J. Carlberg (Göteborgs Judiska Församling), Etienne Glaser, Lars Dencik, Tobias Berggren, Jonathan Freud och Ingmarie Froman.
Man beredde också plats år sionistiska shabbez gojer som Bengt Anderberg, Lars Andersson, Maria-Pia Boëthius, Harald Wigforss, Lars Gyllensten och Ylva Eggehorn.
Och när Rosenberg skulle släppa in skribenter från utlandet för att skriva i hans tidning var det på ett likartat sätt många judar som bereddes plats för att på Moderna Tiders sidor delge de svenska läsarna sina uppfattningar i diverse politiska och samhällsrelaterade frågor.
Judar som Leszek Kolakowski, Jacques Attali, Ivan Klíma, György Konrád, Yoram Kaniuk, Oliver Sacks, Max Jakobson, Marc Almond, Robert D. Kaplan, Jacob Weisberg, Raoul Hilberg, Hannah Krall, Feiwel Kupferberg, Wislawa Szymborska, David Samuels, Umberto Eco, Agnes Heller, Amos Oz och Susanne Brøgger.
Och i Moderna Tiders prisjury för tidskriftens pris på 100 000 kronor för "medborgerligt mod" satt inga andra än Göran Rosenberg, Robert Aschberg, Agneta Pleijel, Maciej Zaremba samt Håkan Arvidsson och Anders Ehnmark.
Efter Susanna Popovas övertagande av Moderna Tider 1999 har tidskriftens judiska profil minskat ganska avsevärt i tidningens redaktionsskikt, men fortfarande hänger ett antal sionistiska skribenter kvar. Bl.a. fortsätter man ha artiklar av den judiske författaren och rasisten Lars Gustafsson och även Erik - "Vad bryr jag mig om hundra tusen döda araber" - Hörstadius bereds utrymme. Mest anmärkningsvärt är dock att man släpper fram en så inbiten sionist som den judiske herr Franz T. Cohn, från Förenade Israelinsamlingen, som fritt får skriva sina absurda påståenden om fruktansvärda arabiska hot mot hans judiska stat (se nr. för 2001).
***
Tidningen VI Denna tidning med intima koppling till socialdemokratin blev tidigt ett instrument i sionismens tjänst och således för pro-Israel indoktrinering .
Nils Thedin, en känd Konsum-man, var chefredaktör för den ledande sossetidningen "Vi" under åren 1945-1958. Denne Thedin var mycket pro-israeliskt aktiv.
Elly Jannes-Höjeberg (född 1907) började på Vi 1936, redaktionssekreterare där 1945 och andre redaktör 1957-1969. Dessförinnan hade hon varit medarbetar på Idun.
Redaktör Elly Jannes-Höjeberg var mycket god vän med Israels rasistiska premiärminister Golda Meir (se tidskriften Shalom, nr.1-1971, en tidskrift som sedan bytte namn till Menorah och som var och är ett organ för Förenade Israelinsamlingen).
Elly Jannes-Höjeberg var en av de många celebriteter, däribland många judar och kända sionister, som skrev under ett upprop publicerat i Judisk Krönika, nr.5-1971, till stöd för den då nybildade "Anna Riwkin-Bricks stipendie- och minnesfond". En fond för att hedra den då nyavlidna sionistiska judinnan och förkämpen för Israel, Anna Riwkin-Brick.
Thomas Hammarberg, folkpartist och sionist, medförfattare till den fanatiskt pro-israeliska boken "Det Hotade Israel" (1970), var utrikeskrönikör på tidningen Vi. 1978-1980.
Lars Dencik, jude som numera tillhör Judisk Krönikas redaktionskommitté.
Ingemar Unge, tidigare gift med Expressen-judinnan Cecilia Hagen skriver i Tidningen Vi (2001)
Erik Sidenbladh, kulturjournalist på Svenska Dagbladet och gift med den judiska förläggaren Eva Bonnier, var skribent på tidningen Vi åren 1983-1987.
Annette Kullenberg, judisk skribent och debattör och syster till Kerstin Vinterhed, var aktiv som journalist på Vi 1969-1977.
***
Ulf Linde, se denne, skriver i sin artikel i boken "Det judiska Stockholm" om Ernest Thiel (sida 126):
"Han finansierade det nya Svenska Dagbladet och Ord & Bild [...]."
Bland aktiva på Ord & Bild ses:
Björn Julén (född 1927) författare från klanen Josephson, var redaktör & ansvarig utgivare för Ord & Bild 1958-1961. Björn Julén är en medveten jude som exempelvis deltog i den judiska kulturveckan 1983 som föredragare om svensk-judiska författare, (se artikel i Judisk Krönika, nr.6-1983).
Maria Bergom-Larsson, judinna från familjen Bonniers, var redaktör på Ord & Bild åren 1975-1977.
Tobias Berggren, poet och ättling till Bonniers samt konverterad till judendomen, är skribent i BLM.
Lennart Josephson, journalist från de judiska klanerna Josephson (på fädernet) samt Fränckel (på mödernet) var redaktör för kulturtidskriften Ord & Bild 1951-1957.
Carin Mannheimer, känd judisk filmskapare och Israelvän, har skrivit artiklar och recensioner i BLM.
Agneta Pleijel, var redaktör för Ord & Bild 1972.
Madeleine Gustafsson, kulturjournalist och tidigare gift med juden Lars Gustafsson, har varit litteraturkritiker på Ord & Bild 1983-1984.
***
Folket i Bild/Kulturfront
Henrik Bachner skriver i en artikel i Judisk Krönika, nr.2-1989:
"Folket i Bild har blivit något av ett forum för antijudiska skribenter."Man räds Jan Myrdal, Jan Guillou, syster Marianne som krönikör i FiB,
Aktörer på FiB/kulturfront:
Leif Zern, tidigare styrelseledamot Folket i Bild/Kultur.
Salomon Schulman, sionistisk jude som bl.a. skriver i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah och Judisk Krönika, tillhör också Folket i Bild/Kultur.
Robert Aschberg, jude och TV-producent, verkar som skribent i FiB/K.
Thure Jadestig, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot och Israelanhängare, också skribent i FiB/K.
FiB/K, Nr 5-1995. Salomon Schulman konstaterar på sitt vanliga lättsamma sätt att judarna är alla icke-judars herrar, att de alltid är överlägsna i det de gör och att de semitofiliska icke-judarna beter sig som papegojor när de lär sina barn hur fint det judiska är.I FiB/K:s upplistning av olika celebriteter som skrivit i tidskriften under perioden 1972 och 1976 som "Folket i Bilds medarbetare" ses ett antal namn från den judiska maffian och till dem nära allierade:
Maria Bergom-Larsson, judinna från familjen Bonnier.
Channa Bankier, judisk konstnärinna med polsk-judisk påbrå,
Ingmarie Froman, judisk journalist, senare på SVT och Ekot.
Peter Mosskin, judisk författare.
Kerstin Vinterhed, judisk kulturjournalist.
Suzanne Osten, judisk teaterkvinna.
Tomas Bresky, judisk TV-man på SVT.
Agneta Pleijel, sionist, författare.
Bengt Anderberg, projudisk och pro-israelisk författare, skribent i Judisk Krönika.
Leif Nylén, Bonnier-förtrogen kulturjournalist och anti-arab.
Nils Bejerot, docent och gift med den sionistiska amnesty-judinnan Carol Bejerot.
Hemming Sten, pro-israelisk TV-recensent.
Tomas von Vegesack, sionistisk Bonnier-redaktör
I samma lista ses också de båda judarna Jan Silbersky och Lars Weiss.
***
Vår Lösen Vår Lösen är en kristen tidskrift och ursprungligen ett barn av ungkyrkorörelsen.
Ylva Eggehorn, "kristen" sionist, skriver i Judisk Krönika och är stödmedlem i Svenska Kommittén mot Antisemitism, fr.o.m. hösten 1998 redaktör på Vår Lösen tillsammans med Lars Andersson.
Ludvig Jönsson, kristen sionist (se exempelvis Judisk Krönika, nr.1-1982), redaktör för tidningen Vår Lösen 1954-1960.
Rune Pär Olofsson, kristen pro-israelisk skribent och författare som bl.a. skrivit i Vår Lösen som redaktionsmedlem på Vår Lösen 1954-1963.
Författaren Kai Henmark var tidigare skribent i bl.a. Vår Lösen. Sedan 1961 var han gift med en judisk redaktör Eva-Britt Lapidus.
Robert Aschberg, som vi berättar mer om i vårt avsnitt om TV-Radio och TV3, och som samarbetat med Judiska Centret i Stockholm (se Judisk Krönika, nr.5-1991) var ställföreträdande chefredaktör på Z Tidningen.Lars Weiss är reporter för affärs- och medietidningen Vision där han skriver krönikor.
Henrik Frenkel, sionistisk jude och tidigare Aktuellt-chef och chefredaktör på Veckans Affärer, är sedan 1997 chefredaktör för tidningen Chef.
Clara Mannheimer, judinna och känd från TV är redaktör på tidningen Atlas.
Desirée Wahren, från den judiska textilfabrikant-klanen Wahren, har bland annat varit chefredaktör för ungdomstidningen Chili. Desirée Wahren ses nu senast (2003) som redaktör på det judiska förlaget Bonnier Fakta.
Kay Glans, sionist och Israel-anhängare, är chefredaktör och ansvarig utgivare för den sedan 2002 nystartade kulturtidskriften Axess, en "humanistisk och samhällsvetenskaplig tidskrift". Joanna Rose, judisk radio kvinna på Sveriges Radio, och redaktör på Forskning & Framsteg tillhör redaktionsrådet på Axess.
Johan Bornstein, jude i redaktionen på tidningen Affärsvärlden.
Helena Klein, journalist och medlem av redaktionen på Viva, en av Bonniers månadstidningar.
Madelaine Levy (född 1976), reporter på SvD, leder sedan 1996 litteraturfanzinet Mono som hon också deläger.
Lotta Lewenhaupt, redaktör för Elle Interiör (2003), visar sitt stöd för den sionistiska läran och dess rasism genom att vara talare för Womens International Zionist Organization, på en av dem arrangerad s.k. "WIZO-kväll", den 13 mars, 2003. Vi har t.o.m. sparat annonsen för detta evenemang, som kan beskådas genom att klicka här. Observera att Lewenhaupts tal sker under pågående israeliska massakrer och utsvältning av den palestinska befolkningen.
Agneta von Schinkel från Svensk Damtidning är enligt vad vi vet inte judinna, men vi kan här nämna att Agneta, bär sitt tyskklingande efternamn från sin make under åren 1962-1981, direktören Fred von Schinkel, själv son till kammarherren David von Schinkel som i sin tur på mödernet stammar från en judinna Lewin, ättling till den (ö)kände döpte juden Adolf Ludwig Lewin (som innan dopet hette Moses Marcus Levi).
***
