Barnbok


AHMED
berberpojken
Av Ahmed Rami



 
 

DE UNDERLIGA KRUMELURERNA

 

På lördagen, när Ahmed är ledig, går han hem till farbror Tarik och beklagar sig. Han har diskat, torkat golv och städat hyllor. Han har passat upp. Han har burit hem korgar med varor till kunderna. Han har verkligen ansträngt sig, men inte ett enda franskt ord har madame Simon lärt honom som lön för mödan.

"Du får väl påminna henne," säger farbror Tarik lite frånvarannde, som om det inte angick honom.

Påminna! Det är minsann inte så lätt, när han knappt kan säga en hel mening på arabiska, så folk förstår vad han menar. Och madame Simon kan bara några ord. Och inte är det lönt att be Fatima översätta till franska, för hon verkar fortfarande lika fientlig som i början. Ahmed har kommit underfund med att hon är avundsjuk för att han får sova på en madrass på köksgolvet, medan hon själv måste gå hem till svärföräldrarnas hus varje kväll.

Fatima är nämligen gift, fast hon bara är 16 år. Hennes man är soldat och bor i en kasern i öknen. Hon är mycket stolt över honom. En dag, när hon fått ett fotografi från honom, visar hon det för Ahmed. Hon pekar på en skäggig man i uniform, som står bland andra män i likadana uniformer, alla blickande framåt med stolta och stridslystna miner. Och nu tror Ahmed han vet varför Fatima är så tuff. Det är för att hon vill likna sin man.

Andra veckan hos madame Simon förflyter på ungefär samma sätt som den första, med mycket arbete, men utan den minsta antydan om franskspråkundervisning. Ahmed blir otålig. Den här gången beklagar han sig för Zaid, när han kommer hem till farbror Tariks butik på lördagen. Och Zaid är genast redo att hjälpa. Det är på tiden, att madame Simon får en påminnelse om sina skyldigheter, säger han och lär Ahmed några franska ord.

Ahmed vet inte riktigt vad orden betyder, men han litar på Zaid, när han säger att det är just de rätta. Här är det bäst att gå rakt på sak och inte krusa, säger Zaid. Ahmed tragglar och repeterar, och till slut sitter de franska orden bergsäkert i hjärnan.

Madame ser förbluffad ut, när han upprepar dem på söndagen.

"Ni är skyldig mig lektioner i franska."

Han säger det fort, flera gånger i rad, kan ju meningen som ett rinnande vatten. Madame brister ut i skratt.

"Ser man på. Vad du kan!" säger hon på franska och försöker behärska sin skrattlystnad.

Ahmed förstår naturligtvis inte ett ord. Han fortsätter att rabbla sin mening. Men madames leende stelnar snart och ögonen får ett vasst uttryck. Hon säger något till Fatima, och arabflickan översätter med triumferande min:

"Barn brukar kunna lära sej språk genom att lyssna. Om dom inte är förskräckligt korkade förstås. Se bara på Fatima, så duktig hon har blivit i franska på de år hon har varit här!"

Så var det alltså med den saken! Ahmed ska lära sig franska genom att lyssna. Och lyssna kan man göra samtidigt som man utför praktiskt arbete. Det är så madame har räknat ut det.

Ahmed vill inte verka dummare än Fatima, så han sätter igång och lyssnar alldeles enormt intensivt på madames prat. Det nästan susar i öronen på honom. Men inte fattar han något för det. Och han undrar om han hör till de där korkade ungarna, som inte kan lära sig språk genom att lyssna.

Ibland, när madame är på gott humör, pekar hon ut olika saker i butiken och talar om vad de heter på franska. Ahmed repeterar ivrigt. Men när han ska upprepa orden nästa dag, blandar han ihop dem, och fönster blir dörr, och golvet blir tak, och inte är väl uttalet så bra heller. Madame suckar och skakar uppgivet på huvudet, som om hon aldrig träffat dummare pojke.

Madames döttrar kommer ofta in i butiken på hemväg från skolan. De heter Sarah och Josette och är elva och tretton år. När de öppnar skolböckerna och visar sin mor vad de har i läxa, ställer sig Ahmed så nära som möjligt, för att få en glimt av de underbara kunskaperna. Flickorna märker hans intresse och visar honom bilder. De läser den franska texten under dem, men Ahmed förstår inte. Han är nästan säker på nu, att han tillhör de korkade ungarna.

En dag, när han är ensam med flickorna, säger han den där meningen, som han har lärt sig utantill: "Ni är skyldig mig lektioner i franska." Han vill visa upp det lilla han kan.

Flickorna brister i skratt, som om han sagt något mycket lustigt. De härmar hans uttal, men det struntar han i. Han säger meningen om och om igen. Han kan ju några ord på det fina franska språket! Han vill visa att han inte hör till de korkade. Flickorna skrattar hejdlöst, men han ger sig inte. Envist upprepar han: "Ni är skyldig mig lektioner i franska. Ni är skyldig mig lektioner i franska."

Senare på eftermiddagen kommer de och hämtar honom. Madame ger honom ledigt, och de går hem till vardagsrummet och leker skola. De leker skola med honom varje eftermiddag flera dagar i rad. De kan ganska mycket arabiska, så undervisningen går bra. Det är visserligen mycket jobbigt att vara ensam elev och ha två lärarinnor, men Ahmed är lycklig. Och flickorna tycker leken är rolig.

Han präntar bokstäver varje ledig stund. Han sparar alla pappersbitar han får tag i och fäster ihop dem i sidan med en säkerhetsnål. Det blir som en skrivbok. Sedan skriver han skrivboken full med dessa underliga krumelurer som kallas bokstäver, hemlighetsfulla, magiska tecken, som han inte vet hur de ska användas.

Madame är missnöjd. Det där bokstavs-präntandet tar alltför mycken tid. Ahmed smyger sig undan med sin skrivbok, när han som bäst behövs i affären. Det får bli slut med att leka skola, säger madame. Men hon fortsätter att lära honom en del franska ord, när hon inte är alltför jäktad. Dagarna fylls för övrigt av ännu mer praktiskt arbete. Ahmed får överta Fatimas jobb att bära ut tidningar och mjölk till kunderna om morgnarna.

Han sätter sig i trappuppgången, innan han stoppar tidningen i brevlådan hos familjen Ben Zakin. Han vecklar ut den första sidan och studerar den noga, pekar på bokstäverna och mumlar deras namn. Det finns en del bokstäver som är stora och massor med små. Han hinner bara med de allra största, de som står överst på sidan. Han grubblar över hemligheten, hur de kan bli till ord, till ljudande tal i en människas mun. Men hur han än stirrar på de stora svarta staplarna och försöker få dem att släppa hemligheten ifrån sig, så förblir gåtan olöst. Han går modfälld uppför de sista trappstegen, ställer ner mjölkflaskan utanför dörren och skjuter in tidningen i brevlåde-springan.

Han visar en tidning för Josette, den äldsta av flickorna, och ber henne läsa rubrikerna. Det gör hon, men det är franska ord, ovanliga och svåra ord, som han aldrig hört. Det handlar om politik, säger Josette. Men hon kan inte förklara vad politik är för något, när han frågar.

Madame Simon har fått för sig att hon ska lära Ahmed att uppföra sig. Det tycker hon är viktigare än att lära honom franska. Hon lär honom att ta i hand och bocka och att äta med kniv och gaffel. Han får lära sig att inte stå med munnen öppen och att inte peta sig i näsan. Han får till och med lära sig att säga ett par artiga fraser på franska.

Madame tänker nämligen visa upp honom på en tebjudning, som hon ska ha för sina väninnor. Hon köper en ljusblå, vacker djellabah åt honom och tvättar hans svarta lockiga hår med ett väldoftande schampo.20

Han får bära omkring kakfatet på bjudningen, men är nära att tappa det av förskräckelse, när en av madames väninnor kysser honom på båda kinderna. Det är första gången han blivit kysst. Att dessutom bli det av en främmande, hednisk kvinna känns oanständigt!

"O, så söt! En sån rar liten pojke!" säger väninnorna.

Fatimas ögon gnistrar, när hon hör det. Ute i köket sparkar hon Ahmed på smalbenen och rycker honom i håret.

Hon hittar på lögner, som hon går till madame med. Hon säger att Ahmed stoppar munnen full med sockerbitar, när ingen ser det. Och madame kommer ut i köket och hytter åt honom med fingret och talar förmanande ord. På franska , naturligtvis. Ahmed förstår ändå ganska bra. Det hörs på madames röst att hon anklagar honom för något. Men hur ska han kunna försvara sig?

Han ser att Fatima stoppar ner både sockerbitar och kakor i väskan, när hon ska gå hem om kvällarna. Hon gör det helt fräckt framför ögonen på honom, viss om att han inte är språkkunnig nog att kunna skvallra.

Madames man gör inte mycket väsen av sig. Han sitter på en stol bakom disken i butiken och svarar i telefon. Det är det enda arbete han orkar utföra. Han ser aldrig åt Ahmed. Det är som om han inte upptäckt än, att han finns där. Annars har han ju gott om tid och skulle kunna lära ut många franska ord. Ahmed har nog tänkt på det. Han gör sitt bästa, för att väcka den gamle mannens uppmärksamhet, tassar omkring honom och passar upp, men alla försök till kontakt mottas med likgiltighet.

En dag händer något egendomligt. Den gamle gör en lustig grimas mot Ahmed. Den ena mungipan åker högt upp mot kinden, och ögat på samma sida faller ihop. Det påsiga, rynkiga gammelmans-ansiktet blir alldeles snett. Ahmed tror att madames man äntligen har lagt bort sin avvisande min och vill skoja med honom. Så vad kan han göra annat än le och skratta? Han vill visa sin uppskattning. Vara artig. Han skrattar högt och hjärtligt.

Madame vänder sig om, förvånad över Ahmeds skratt. Hon skriker till, springer bort till sin man och stödjer hans huvud, som är på väg att sjunka framåt. Hon ropar åt Ahmed att hämta Fatima. Fort! Fort! Och Ahmed ränner iväg, snopen, förskräckt. Han har skrattat åt en sjuk människa, åt någon som kanske håller på att dö! Det känns hemskt.

Men fullt så illa är det inte. Doktorn, som har tillkallats, säger att madames man har fått ett lindrigt slaganfall och måste vila en tid. Han är snart tillbaka på sin plats i butiken. Den enda skillnaden mot förr, är att hans röst låter sluddrig, när han talar i telefon, och hans ena mungipa är uppdragen som i ett snett leende, hans vänstra öga är ständigt halvslutet.

Ahmed undviker att se på honom. Det är alltför obehagligt. Han låtsas som om han inte fanns. Han behandlar den gamle på samma sätt, som denne förut har behandlat honom.

 

Föreg. sida

Nästa sida

Index

ZIP

FÖRORD

1. ALI ÄR ETT AFFÄRSGENI

2.
EN TUFF ARABFLICKA

3.
DE UNDERLIGA KRUMELURERNA

4.
MOSKÉBESÖKET

5.
POJKLIGAN

6.
DET ÄR SOM EN SKÖN DRÖM

7.
KAMELEN

8.
DEN VACKRA TUPPKYCKLINGEN

9.
OFFERSLANTEN

10.
EN DYSTER ÅTERKOMST

11.
OFFICEREN

12.
FARMORS MATTA

13.
BRÖLLOPET

14.
ÅSNAN OCH KARTAN

15.
DEN FARLIGA KLYFTAN

16.
UPPDRAGET

17.
SKINNPÅSEN

18.
DEN RIKE ANALFABETEN



Ett liv
för frihet
Självbiografi
Av A. Rami

ZIP



Ahmed Rami´s biograhie in other languages:
French
Russian
Português
Engelsk




Vad är
Israel?
101 fakta istället för
den judiska

lögnpropagandan
---Av Ahmed Rami.

ZIP


Israel
Falsk
Varudeklaration

Den Judiska myten
om rasen
-Av Ahmed Rami.

ZIP


Israels makt
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



Judisk
häxprocess
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



No hate. No violence. Races? Only one Human race.
United We Stand, Divided We Fall.
Know Your enemy

You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late!
Compose your letter online. Write now to Rdio Islam
Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam.
Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address:
Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, Sweden
Phone:+46708121240
Latest additions:
English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi
© No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced
as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned.

HOME