HOME

Tage Lindbom
Blågul islam?

Tage Lindbom
Tage Lindbom

 

 



Tage Lindbom (Sidi Zayd)
i muslimsk dräkt (Foto: Pierre Durrani)
Tage Leonard Lindbom, född 24 oktober 1909 i Malmö, död 2001, fil.dr, författare, chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 1938-1965, muslimsk mystiker och företrädare för philosophia perennis. Han har kallats "the grand old man" av svensk konservatism.

Tage Lindbom växte upp som fosterson till bokförläggaren Carl Thomas Lindblom och Anna Sprinchorn. Han studerade vid Uppsala universitet där han tog fil.kand. 1931, och doktorerade vid Stockholms högskola 1938 med en avhandling om den svenska fackföreningsrörelsens uppkomst och tidigaste historia. Samma år utsågs han till chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Lindbom genomgick under den senare delen av sitt chefsskap för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek en personlig väckelse, som fick honom att bli djupt religiös och starkt konservativ. Han konverterade till islam, blev sufier och invigdes i Shadhiliyya-orden. Genom sitt möte med den schweiziske sufimästaren Frithjof Schuon (Isa Nur al-din) kom han i personlig kontakt med företrädare för den traditionella skolan, däribland Martin Lings, Titus Burckhardt och Seyyed Hossein Nasr. Lindbom utgav en rad böcker med traditionella och konservativa teman, ofta på bokförlaget Norma i Borås. Det klara avståndstagandet från socialismen kom i "Sancho Panzas väderkvarnar" (1962). Han publicerade sig även i tidskrifter utgivna inom den moderata sfären och i Samtidsmagasinet Salt.

Lindbom levde i slutet av sitt liv alltmer tillbakadraget och ägnade sig åt andlig undervisning. Han lämnade efter sig ett antal lärjungar som för hans arv vidare. I boken I Frithjof Schuons fotspår som publicerades efter hans död presenterar han grunddragen i philosophia perennis (den tidlösa filosofin) och detta verk kan ses som en hyllning till hans andliga mästare, Frithjof Schuon. Till denna bok har Ashk Dahlén skrivit ett fylligt förord om Lindboms idéhistoriska utveckling och om philosophia perennis. Lindboms essäer om islamisk andlighet, Möte med Koranen, gavs ut i Svenska islamiska akademiens tidskrift Minaret år 2003.


Tage Leonard Lindboms Verk i urval

  • "Möte med Koranen", Minaret, 2003, nr. 3–4
  • "Ljus i mörkret", Minaret, 2004, nr. 3–4 
  • Efter Atlantis, Stockholm, 1951
  • Sancho Panzas väderkvarnar, Stockholm, 1962
  • Otidsenliga betraktelser, Stockholm, 1968
  • Mellan himmel och jord, Stockholm, 1970
  • Agnarna och vetet, Stockholm, 1974
  • Myt i verkligheten : en studie i marxism, Uppsala, 1977
  • Människoriket : Tankar om Västerlandets sekularisering, Uppsala, 1978
  • Jakobs dröm, Stockholm, 1978
  • Är religionen en socialutopi?, Borås, 1980
  • Riket är ditt, Stockholm, 1981
  • Tankens vägar, Borås, 1982
  • Omprövning, Borås, 1983
  • Den gyllene kedjan : falsk och äkta gnosis, Borås, 1984
  • Roosevelt och det andra världskriget, Borås, 1985
  • Bortom teologin, Borås, 1986
  • Fallet Tyskland, Borås, 1988
  • Mystik, Borås, 1990
  • Demokratin är en myt, Borås, 1991
  • Före solnedgången, Borås, 1993
  • Ett är nödvändigt, Borås, 1994
  • Modernismen, Borås, 1995
  • Konservatism i vår tid : Åtta idéhistoriska essäer, Borås, 1996 (Essäerna hade tidigare publicerats i tidskriften Jakobs Stege.)
  • Västerlandets framväxt och kris, Skellefteå, 1999
  • I Frithjof Schuons fotspår, Stockholm, 2003 ISBN 91-518-4138-X
     

En av Tage Lindboms  Böcker:

  • Vänbok till Tage Lindbom, 1999, ISBN 91-7217-021-2, Jonas De Geer (red.)

 

Tage Lindboms politiska uppgörelse
22 september 2006

Under en varm sommardag för ca tolv år sedan introducerade min vän, Jonas DeGeer, mig för författaren och idéhistoriekrn Tage Lindbom.  Jag minns Tage för hans glöd och genuint Traditionalistiska kritik av modernismen, för hans djuplodande kunskaper om den socialdemokratiska arbetarrörelse han en gång varit med om att bygga upp och för hans ständigt återkommande tema: när människan förlorar den vertikala dimensionen där Gud står överst i en hierarki, hänfaller hon åt den horisontella tillbedjan av sig själv och egalitära strävanden. Hon byter ut Gud, sin skapare, mot det skapade och börjar till sist att dyrka sig själv.   

Tage Lindbom var under sin intellektuella uppväxt  bekännande ateist, socialist, medlem av Clarté och  blev sedermera chef för arbetarrörelsens arkiv. Tage Lindboms utveckling från radikal vänster till en traditionell livssyn[1] gav honom unika insikter i de bakomliggande orsakerna till ideologiernas uppgång. Det är framförallt med boken: ”Sancho Panzas väderkvarnar” som Lindboms stora uppgörelse sker.[2] Lindbom spårar här orsakerna bakom västerlandets nuvarande kris till renässansen där fröet till människans utveckling mot autonomi och hennes självöverskattning såddes - en utveckling som kulminerade i 1789 års deklaration om de mänskliga rättigheterna. Efter 1789 utvecklar sig dessa idéer i två huvudsakliga riktningar, en liberal och en socialistisk.[3] Båda dessa tankeriktningar utgår från föreställningen om att det onda i tillvaron ligger utanför människan och att hennes självförverkligande hindras av en orättvis yttre ordning som måste stöpas om eller enligt vissa t.om. omkullkastas. Människan uppfattas här som en bärare av ett intresse genom vilket hon skall uppnå friheten och lyckan i och av världen. I socialismen är det kollektivet som är bärare av detta intresse, i liberalismen är det individen.
 

Enligt Lindbom har den västerländska arbetarrörelsen styrts av huvudsakligen två psykologiska drivkrafter: hatet mot en förtryckande överklass och en strävan att återvinna den trygghet som gick förlorad i samband med industrialismens uppbrytande av det traditionella samhället.[4] Dessa två drivkrafter har försvarats och utnyttjats av socialistiska tänkare i olika grad, ibland enbart med sikte på trygghetsskapande (välfärdsbygge), ibland främst revolutionen och klasshatet i åtanke (Karl Marx). Marx förstod, menar Lindbom, att arbetarklassen inte primärt var intresserad av sociala experiment. Marx kunde dock inte förutse den reformistiska socialismens genomslag just eftersom han förbisåg att människan inte bara kan hata. Reformismen blev för Lindbom en politisk manifestation av arbetarklassens trygghetslängtan, kommunismen av det proletära hatet. [5]  I ”Omprövning” hade Lindbom kommit fram till fyra viktiga insikter:
 

I) De socialistiska visionerna inom socialdemokratin och de mer vänsterradikala akademiska kretsarna utgick från en naiv föreställning om den självförverkligade och mogna människa som skulle ”växa fram” till följd av sociala reformer, ABF lyft eller en nödvändig historisk utveckling. Denna vision havererade efter det andra världskriget till följd av en allt mer konsumistisk och materialistisk kultur. Den människa som växer upp i denna kultur är inte beredd att genomföra eller vara en beståndsdel av olika sociala projekt utan nöjer sig med mat för dagen, en trygg tillvaro och en vegetativ livsstil. I arbetarrörelsen mötte Lindbom en medlemskår som visade ingen eller lite entusiasm för det löftesrika socialistiska framtidssamhället ”…men som var desto angelägnare om att få veta, när de skulle få råd att skaffa bil, när den där utlovade extra semesterveckan skulle införas, och varför det inte spelades mer dragspelsmusik i radio.”   

II) Den moderna människan lider väsentligen av brister som aldrig kan kompenseras av materiella standardförbättringar, ekonomisk jämlikhet eller en större allmän välfärd. Dessa brister behöver inte vara synliga för henne själv, men framstår bl.a. tydligt vid en betraktelse av den växande infantilism som genomsyrar hela den moderna människans tillvaro. I ”Den Nya Fronten” kallar han en del av detta fenomen för amerikanism. Amerikanism är enligt Lindbom en självisk karriärism med yttre, kvantitativt mätbara framgångar som det enda kriteriet på lycka, den naiva dyrkan av allt som är stort och snabbt, och den moderna masskulturen bestående av bl.a. actionfilmer, lättsmälta tv-program, veckotidningar och tecknade serier för vuxna.   

III) Lindboms analys av vad han kallar folkrörelsernas kris ger även en djupare förklaring till massornas uppslutning bakom en politisk ideologi eller ett politiskt parti. Lindbom menar t.ex. inte att nykterhetsrörelsernas förmåga att attrahera människor var att de genom en sådan anslutning skulle få bukt med superiet, utan för att människorna här fick ett djupare innehåll i sina liv, ett ideal och ett mål. Den sk. ”klassmedvetenheten” förekom främst hos en intellektuell elit i de socialistiska partierna. I Den nya fronten kom Lindbom att kalla massanslutningen till folkrörelser och partier ett kompensationsfenomen. De uppkom: ”…som en reaktion mot den rotlöshet som drabbade människor när revolutionerna inklusive den industrikapitalistiska revolutionen ryckte upp dem från deras hembygd, ryckte bort deras band till kyrka och Gud och det patriarkala samhällets organiska gemenskaper.”[6]
 

IV) Socialismens visioner om människan och samhället kunde kvävas till följd av att lidelsen för social rättvisa inte enbart bottnade i ett moraliskt pathos. Bakom retoriken dolde sig (och döljer sig) en avundsjuka mot en borgerlighet man faktiskt velat och kommit att efterlikna. Det borde här påpekas att borgerlighet för Lindbom inte var ett klassbegrepp utan en mentalitet som kännetecknas av materialism, karriärism och självtillräcklighet. Detta kan idag, efter Lindboms död, jämföras med den europeiska socialdemokratins ideologiska glidning mot socialliberalism och marknadsekonomi (den s.k. Blairismen som även allierat sig med sionismen i kampen mot andra traditionella religioner än judendomen och andra former av nationalism än den sionistiska) 

Det intressanta med Lindboms analys är att han kommit fram till dessa slutsatser genom egna erfarenheter och en för vår tid häpnadsväckande intellektuell ärlighet. Det borde i detta sammanhang påpekas att Lindbom under sin vänsterradikala tid var en av de mer namnkunniga intellektuella inom arbetarrörelsen i Sverige. Efter sin omprövning blev han raskt degraderad och utfryst från den politiska debatten. Det Alexis de Tocqueville i detta avseende med träffsäker blick kunde se i den Amerikanska kulturen är kanske idag ännu mer aktuellt för de västerländska liberala demokratiernas sätt att i tysthet stänga ute vissa åsikter från offentligheten:
 

I Amerika drager majoriteten en fruktansvärd cirkel kring tanken. Innanför dessa gränser är författaren fri, men ve honom, om han vågar träda över gränserna. Det är inte så, att han behöver frukta en autodafé, men han blir utsatt för alla slag av avsky och ständiga förföljelser. Den politiska karriären är stängd för honom, ty han har smädat den enda makt, som har möjligheten att öppna dörren för en sådan karriär. Han förvägras allt, till och med äran. Innan han offentliggjorde sina åsikter, inbillade han sig att han hade anhängare, men nu, när han är avslöjad, ser han att han inte har några. Ty de som smädar honom, gör det öppet, och de som tänker som han men utan att besitta hans mod, tiger och gömmer sig undan. Han har endast att ge vika, böja sig, och han drar sig tillbaka till tystnaden, som om han förebrådde sig själv för att ha sagt sanningen.
 

Alexis de Tocqueville, Demokratin i Amerika.

På en utvald hylla i mitt bibliotek har jag Tage Lindboms samlade böcker. Många av dem är förvånande lika varandra till tema och argumentation. Men detta är Lindboms stil. Han är, som Jonas DeGeer korrekt säger, en förkunnare och inte en debattör. Lindbom vill få läsaren till förståelse för sin historiska situation och de krafter som fört henne dit hon är idag. Krafter han sammanfattar under begreppet: Modernism. Till Lindboms bättre böcker rekommenderar jag framförallt Sancho Panzas väderkvarnar (hans uppgörelse med liberalismen och socialismen) och essäsamlingen i Jakobs stege om konservativa tänkare (bokens titel är Konservatism i vår tid).

[1] Med traditionell livssyn menar jag en insikt om att Gud, traditionella gemenskaper och värden utgör en nödvändig förutsättning för ett människovärdigt liv och samhälle; liksom tron på att människan framförallt är en religiös varelse som naturligt söker trygghet i tillvaron genom auktoriteter - oavsett om dessa är idéer, människor eller något annat.
[2] Sancho Panzas väderkvarnar gavs ut första gången 1962 och kan rekommenderas för den som vill fördjupa studiet av ideologierna och den moderna kulturens kris.
[3] Sancho Panzas väderkvarnar sid 12-52.
 
[5] Lindbom, Efter Atlantis 1951, sid 73-94. .
[6] Den nya fronden sid 40-46.
 

Blågula Frågor
Intervjuvar Pierre Durrani :

Blågul islam?

Det svenska samhället har nu problem med etniska och sociala motsättningar, brottslighet och otrygghet. I det sammanhanget framstår islam för många som en del av problemet, men så skulle det inte behöva vara. Islam kunde lika gärna - precis som kristendomen - vara en del av lösningen.

Så tänker Pierre Durrani, svensk muslim. Blågula Frågor har fått en intervju.

Av det vi i Sverige uppfattar som utslag av islam, vad är egentligen religion och vad är kultur?

Den kulturella faktorn blir ju eliminerad om man talar med svenskar som är muslimer. Sådana finns nämligen, och till dem kan räknas Pierre Durrani.

Pierre Durrani föddes i Stockholm 1972, med en svensk mor och en afghansk far. Däri ligger dock inte orsaken till att Pierre nu är aktiv muslim. I tonåren var han inte muslim, utan kristen - hans mor var pingstvän. Sin nuvarande islamska övertygelse har han kommit fram till själv.

Pierre har ett förflutet inom Fältbiologerna och även Grön Ungdom, men fann den politiska korrektheten där alltför kvävande. Sitt miljöintresse hade han dock kvar och Koranen är, framhåller han, en "grön" bok. Inte bara råkar islams färg vara grön, där finns också en ekologisk grundsyn:

- Människan är en gäst på jorden, med uppgift att förvalta tillgångarna. Vi ska vara som trädgårdsmästare. Vi får bruka, men inte förbruka.

Rovdrift, liksom högmod, går enligt Pierre emot islams idéer:

- Vi är alla en del av skapelsen, och ingår i ett ekologiskt sammanhang.

Pierre Durrani är ingen vän av nyliberalismen:

- Den förstör alla identiteter, som religion, etnicitet, stam, hembygd.

Pierre refererar till Nietzsche. I boken "Om moralens härstamning" ställde han frågan "Vad är det som skiljer människan från djuren?" och kom fram till att det är förmågan att hålla tillbaka sin lustar, vara asketisk och sätta gränser:

Nyliberalismens budskap är, säger Pierre, "Konsumera mera!"

- Köpmanin har blivit ett sätt att hålla ångesten ifrån sig, den ångest som skapas av den andliga tomheten i vår kultur. Identitetslösheten gör att vi behöver något annat, vi behöver bekräftelse, vi behöver synas.

- Att bryta ned traditionella kulturmönster och kollektiva gemenskaper passar turbokapitalismen, Om alla är bara individer blir vi som får, som vargen lätt kan sluka.

Varuhus och stormarknader har, tycker Pierre, blivit som vår tids tempel.

- Nu dyrkas ungdom, snabbhet, förändring, "utveckling". Allt som är motsatsen till eftertanke och lugn, att värdera sin tradition och sitt ursprung, värdera fina kulturmöten och lugna samtal.

- Vi har fått en blippande, atomistisk, fragmenarisk kultur, där människor inte hinner tänka efter. Många i vårt samhälle har blivit som levande döda zombies. Man går från sängen till arbetet och från arbetet till teven.

- Som aldrig har tid.

- Men som egentligen har all tid i världen, men som fyller sina liv med oväsentligheter.

Vi springer alla runt i ett ekorrhjul, menar Pierre:

- Allt ska snurra allt snabbare, människans kropp mår inte bra av detta. Det avspeglas också på moderna sjukdomar, på allergier. Det är en konsekvens av det här plastlevernet som vi har idag.

I det här sammanhanget passar invandringen in "nästan som en pusselbit", säger Pierre Durrani:

- Ta hit människor från hela världen, då blir den svenska situationen än mer splittrad.

Folkomflyttningar har alltid funnits, konstaterar han, men nu är omfattningen en helt annan än tidigare. Det gör det svårt att behålla kontinuitet och tradition.

- Det är nästan som om det skulle vara planerat, för vad händer med både svenskar och invandrare i Sverige i framtiden? De flesta bli rotlösa och utan identitet, vilket gör dem till lätta offer.

Invandringen, som varit "på tok för stor", hade kanske inte detta som syfte men har fått det som konsekvens.

- Man säger ofta att invandrarna behåller sin kultur, men det är inte sant. Man skapar sig ofta en ny identitet, som är plastig halvmesyr, de flesta förlorar sin religion och blir sekulära när de kommer till Sverige. Eller börjar titta på TV och glömmer bort sin omvärld, längtar hem och köper en parabolantenn.

Det blir inte en arabisk eller turkisk kultur utan bara fragment av en sådan, anser Pierre.

- Likaså har svenskarna blivit alltmer ifrågasatta. Det är fult att vara svensk, nästan. Det har blivit ett folk som... framförallt sossarna har läxat upp, man får inte tycka det är bra med sin egen kultur.

- Det är fint med turkisk och kurdisk och chilensk... alla möjiga kulturer ska man bejaka och tycka det är så roligt med deras flaggor, maträtter och så vidare, men det svenska ska vara litet åthutat.

- Det har gått för långt med politikernas förljugenhet, massmediernas hysteri och oviljan att på ett verkligt sätt ta itu med de problem som har kommit av det så kallade multikulturella samhället.

- Jag är inte säker på att vi kommer att kunna skapa ett samhälle där olika folkgrupper kan leva sida vid sida, det har nästan gått för långt i Sverige. Det finns spänningar mellan olika invandrargrupper, det finns många invandrargrupper som avskyr svenskar, många svenskar avskyr invandrare.

- Det kommer självklart att bli en motreaktion och det håller på att ske. Man får bara hoppas att det inte slår över, till att bli en väldigt exkluderande och aggressiv nationalism. Även om det kan bli så, jag tror till och med att det är sannolikt.

Alla problem ska dock, tillägger Pierre Durrani, inte relateras bara till invandringen. Det har mycket att göra också med "moderniteten":

- Moderniteten bryter ned ett folks religiositet, skapar den här konsumtionskulturen, överhuvudtaget en materialistisk kultur. Invandringen är bara en del av det urspårade moderna projektet.

Invandringen har spätt på problemen ytterligare, blivit en katalysator.

Fastän Pierre Durrani själv är muslim - eller kanske just därför - har han en aning kärv attityd till de människor från muslimska länder som kommit till Sverige:

- Jag tror inte det var särskilt religiösa människor som kom till Sverige. I många fall tappar man det man haft av religiös förankring sedan man kommit hit.

- De flesta muslimska invandrarungdomar blir så småningom sekulära. Och det är dåligt. Vad är en människa utan rötter? Det blir som en buske som blåser bort vid minsta vindpust.

- Har man rötter så har man möjligheter att få näring och sträcka sig uppåt, att växa. De här små buskarna är vad som orsakar många av våra problem i förorterna.

Om fler familjer tog sin religiositet på allvar - vare sig de är katoliker, muslimer eller något annat - så skulle det hålla många ungdomar "i schack", tror Pierre.

Många invandrarungdomar som "begår knäppa gärningar" skyller på islam, men det vet i själva verket "ingenting om islam", förklarar Pierre. De kör med kulturargument därför att det lärt sig att det går hem i Sverige.

- Hade dom levt i ett muslimskt land, våldtäktsmän och hustrumisshandlare, skulle dom att fått stränga straff.

Pierre berättar om en kunnig och religiöst lagd muslim från Kuwait som besökte Sverige för 20 år sedan, och som reagerade starkt:

- Han var förskräckt över kvalitén på de muslimska invandrare som fanns i Sverige, men också för att han aldrig varit i västerlandet förut och såg det moraliska förfall som finns i vårt samhälle. "Ni bör inte stanna kvar här, åtminstone inte om ni har barn! Återvänd till era muslimska länder!" var hans uppmaning. Hellre vara fattigare och ha materiellt lägre livskvalitet än att förlora sina barn.

- De flesta barn här är förlorade, men inte till europeisk kultur eller svensk kultur, utan till MTV, amerikansk gettokultur, till TV, pornografi, dataspel, till hjärntvättande och bedövande diskodunkande. Sjuka identiteter är vad som rövat bort många invandrares barn.

Pierre Durranis recept för att minska ungdomsbrottsligheten är entydigt:

- Bästa sättet är att göra dessa ungdomar till troende muslimer. Kanske till och med så troende att de flyttar härifrån.

- Det skulle vara en stor samhällsekonomisk vinst, om många muslimer blev religiösa. Goda medborgare, ansvarsfyllda och plikttrogna, som framförallt ser sina skyldigheter i samhället. Istället för att självömkande tala om sina rättigheter, som många invandrare har lärt sig av sossarna.

- Både islam, kristendomen och andra religioner har ett altruistiskt perspektiv, inte ett egoistiskt. Där man ska ge och hjälpa sina medmänniskor.

Tidigare handlade arbetarrörelsens kamp om solidaritet, menar Pierre. Nu har det vänts, till att bli en täckmantel för en egoistisk kultur, där man spelar ut grupper mot varandra och alla känner sig konstant kränkta. Inget samhälle kan fungera på bara rättigheter!

Många av de invandrare som kommit hit har alltså skolats in i felaktiga attityder. Samtidigt handlar det alltså om urvalet av vilka som kommit hit:

- Det finns också många med en strandraggarmentalitet... lycksökare, människor som varken varit speciellt religiösa eller hyst någon särskild människokärlek som dygd.
Bara en minoritet av dem som officiellt är muslimer är i själva verket genuint religiösa, menar Pierre.

- Det du säger nu skulle kunna ge dig en stämpel som allt möjligt fult, eller hur?

- Jovisst. Men de flesta troende muslimer säger samma sak.

- Det innebär inget människoförakt?

- Nej! Ingen är förtappad för evigt. Även strandraggaren kan bli en rättskaffens människa.

Pierre menar att människor kan ändra sig, och de måste ges nya chanser. Men vi måste kunna se verkligheten klart och vara ärliga nog att säga vad vi ser.

Åter till islam. Många svenskar förknippar nu islam med hustrumisshandel, knivmord på systrar som sökt ett svenskt liv. Hur ser Pierre på det?

- Det är svårt att dra en gräns mellan religion och kultur, men det finns en gräns. I Mellanöstern finns en patriarkal tradition, där mannen har ett större värde än kvinnan. Islam säger inte det, men deras arabiska, iranska, turkiska eller kurdiska kultur gör det.

- Just det faktum att även kristna syrianer i Södertälje har samma synsätt visar just på det. Det har inte med religion att göra.

- Det är trots islam, inte på grund av islam, som sådana våldsbrott sker. Islam har en del hårda straff som väntar förövarna av grova brott.

Man kan också gå till islams källor:

- Profeten Muhammed - frid vare med honom - slog aldrig någon av sina fruar. Ett av det sista han sa innan han dog var att "den främste av er är den som behandlar er fru bäst".

- Däremot har ju islam en mer traditionell syn på familjen och på mannen och kvinnan. De har olika funktioner, kvinnan har ett större ansvar för barnen. Det finns olika sfärer. Mannen och kvinnan kompletterar varandra, men det betyder inte att det finns ett förtryck.

När det gäller syn på familjen och åsikter om familjepolitik finns enligt Pierre en samsyn mellan muslimer, kristna och politiska värdekonservativa.

- Ett samhälle går under, när familjen går under. Någon måste vara hemma med barnen. Det behöver inte nödvändigtvis vara mamman, men någon måste ta hand om barnen!

Man kan, menar han, inte placera islam i ett höger- eller vänsterfack, men det finns en del idéer inom islam som ligger till höger, andra som ligger till vänster.

- När det gäller vänster så är det islams emfas på att samhället måste vara rättvist. Rättvisa är vad islam sätter högst, till och med högre än kärlek.

- Solidariteten och att man ska tänka på sin nästa är andra grundtankar i Koranen. Därför har vi inte rätt att samla pengar på hög.

- Samtidigt finns det många tankar som stöder eget ägande. Islam är nog rätt värdekonservativ.

Pierre Durrani ser allvarliga problem för Sverige:

- Man har redan brutit ned den traditionella kristenheten i Sverige. Kyrkan, bygemenskapen... det har gjort att den traditionella folkgemenskapen är inte så given längre.

- Det måste till en förändring i människors syn på sig själva. Enda sättet, för att få Sverige på köl, det är att svenskarna blir kristna. Folk måste ha en gemensam utgångspunkt. Jag tror att många muslimska invandrare skulle må mycket bättre om svenskarna själva tog sin religion på allvar.

- Du ser det som ett steg framåt, om man blir religiös överhuvudtaget. Det är en andrahandsfråga om man blir muslim eller kristen? Det viktiga är att man har någon tro?

- Det är klart att jag som muslim tycker att islam är den bästa av vägar. Men alla religioner har en gemensam kärna, som går ut på att ta hand om sin nästa, ta vara på din skapelse, det finns ett liv efter döden - förbered dig inför det genom att göra goda gärningar här och nu.

- Tio Guds bud har en motsvarighet inom islam?

- Självklart! Det finns liknande formuleringar inom alla religioner.

- Är Koranen detsamma som Gamla Testamentet?

- Nja, det finns många berättelser från Gamla Testamentet även i Koranen, i litet annorlunda versioner. Koranen är den sista uppenbarelsen från Gud. Men man kan säga att judendomen, kristendomen och islam bygger på ett gemensamt abrahamitiskt arv.

- Gamla Testamentet är ju väldigt judiskt och kristendomen har Nya Testamentet som en korrektion till det. Koranen kommer som ett korrektion till båda och säger att man ska balansera lagen och kärleken.

- En annan parallell är väl att Jerusalem är en helig stad för alla dessa tre religioner?

- Javisst. Jerusalem var islams första böneriktning. Nu är islams främsta heliga städer Mecca och Medina i Saudiarabien.

- Islam är en yngre religion är judendomen och kristendomen?

- Ja, och det betyder att den har en mer inklusiv syn på de andra två. Judendomen accepterar inte någon av de andra två. Kristendomen accepterar judendomen som sin äldre kusin, och vet att den bygger på en judisk tradition. Men accepterar inte islam, som kommer efter.

- Kan en muslim vara klädd hursomhelst?

- Så länge det är anständigt.

- Måste en muslimsk kvinna bära slöja?

- Det är tillbörligt att hon täcker sitt hår. Men det måste hon avgöra själv, det finns olika tolkningar, men en absolut majoritet av de muslimska lärde anser att en kvinna måste bära huvudduk.

- Men det är inget speciellt muslimskt. Inom både kristna och judiska grupper täcker kvinnorna sitt hår. Hinduiska kvinnor, buddistiska kvinnor, och... min mormors mormor. Hela det gamla bonde-Sverige täckte sitt hår, är det så märkligt då?

- Du känner till den här unga iranskan, som kräver förbud mot slöja?

- Asrin. Det finns många iranier i Sverige med lustiga idéer om islam. Dom förknippar islam med den här regimen i Teheran, vilket inte är synonymt. Men för dom är det så.

- Man kan se många iranier i Sverge som skadade små fåglar...dom behöver lugna ner sig! Jag har aldrig träffat så anti-islamska människor som iranier i Sverige.

- Det vore ju ena extremen, att förbjuda slöjan. Andra extremen är ett fall i Skåne, där en muslimsk kvinna DO-anmälde en hälsoanläggning för att hon inte fick ha slöjan på sig i gymnastiksalen. Det var en allmän regel, som funnits sedan länge och gällande lika för alla. Men nu yrkade hon skadestånd på 350.000 kronor för att den regeln skulle gälla även henne.

- Slöjan har blivit en stark symbolfråga, både för många muslimer och många icke-muslimer, och fått överdrivna proportioner. Tvingar man någon att ha slöja är det fel, men tvingar man att ta av slöjan är det också fel.

- Men de flesta konflikter går att lösa pragmatiskt, det går att hitta kompromisser.

- Med förtroende går det nog, men skadestånd på 350.000...?

- Javisst. Det kan bara förvärra.

- Där undrar man ju vad egentligen var fråga om. Var det verkligen så viktigt för just henne med slöja, eller var det någon som hade skickat fram henne, i politiskt syfte, för att flytta fram positioner?

- Det skulle vara intressant att se vem som drev processen. Jag är övertygad om att det hänger ihop med vad vi talade om tidigare - ett sätt som många invandrare har lärt sig av sossarna, att alltid vara missnöjda...

- Vilket är det bästa islamska landet? Kan du utnämna något?

- Det finns inget ideal.

- Finns det några avskräckande exempel bland länder som utger sig för att vara islamska?

- De flesta är ju avskräckande. Men det är inte på grund av islam utan trots islam. Nästan alla dom här länderna styrs av militärdiktaturer eller kungafamiljer eller presidenter, utbildade i väst.

- Tag Afghanistan.

- Där är det ingen västerländsk elit som styr, men talibanerna är också ett implantat av USA och Saudiarabien.

Islam är, anser Pierre Durrani, väldigt mycket utsatt för nidbilder och stereotyper:

- Man kan nästan säga att islam är det som folk har mest åsikter om, men minst kunskap om. Alla har en ryggmärgsreflex. Det är media som ligger bakom detta, nästan allt som skrivs om islam är negativt.

- Och om det kombineras med påtagliga saker som det här skadeståndskravet på 350.000 kronor... det kan bli effektivt...

- Visst, visst.

Förutsättningen för att islam ska ha något att bidraga med och lösa mycket av invandrarnas problem i Sverige är, anser Pierre, att det utvecklas en lugn, svensk islam, en blågul islam:

- Lojalitet till Sverige är väldigt viktig.

Och moskeer behöver inte se ut som i arabländerna, tycker Pierre:

- De behöver inte ens ha bönetorn, minaret. Vi bör ha muslimska helgedomar som ser svenska ut. Det följer en islamisk tradition. I Kina ser moskéerna ut som kinesiska pagodor och i Mali som lerslott. Böneutrop är ofta inte nödvändigt, för de flesta muslimer bor ju inte i området där moskén står. Man gör ett lokalt böneutrop i själva lokalen.

Hur många muslimer finns det i Sverige? Antalet människor med muslimsk kulturbakgrund är nog över 300.000, men siffran för antalet troende och utövande muslimer blir betydligt lägre. Pierre uppskattar den siffran till cirka 50.000.

Hur många etniskt svensk muslimer finns? Där har Pierre en exakt siffra: 5.000, varav de flesta är kvinnor.

- När svenskar konverterar till islam brukar de i regel bli rätt goda och förståndiga muslimer, eftersom det finns mycket i den svenska kulturen som är i linje med islam. Till exempel måttfullhet, flit, förnuftstänkande och naturkärlek.

- Som svensk muslim har man självklart kontakter med de invandrade muslimerna från världens alla hörn. Islam uppmuntrar att bedöma en människa efter dennes goda gärningar och närhet till Gud, inte efter hudfärg eller etnicitet.

 Sharia?

1. Vad innebär Sharia?
2. Är det något som ska införas i Sverige?
3. Ska samma lag gälla för alla medborgare i Sverige?

Pierre svarar:

Med shari'a menas den islamiska lagen. Ordagrant betyder shari'a vägen till vattenkällan, och avser de yttre regler och förhållningsätt som den utövande muslimen ska leva efter för att därigenom på bästa sätt tjäna Gud och bidra till ett gudfruktigt och rättvist samhälle. Lagens främsta källor är Koranen, profetens traditioner (det han sade, gjorde och godkände) samt de tidigaste muslimernas konsensus.

Lagen delas in i ibadat (dvs det personliga gudstjänstlivet, såsom bönen, fastan osv) och muamalat, dvs det samhälleliga (brott och straff, giftermål, skiljmässa, arvsregler mm). Det är ingen helt kodifierad lag, och inte heller en vanlig lag i ordets vanligaste bemärkelse eftersom de innefattar gudstjänstregler och liknande. En del av lagen är fast och orubbligt, annat är kontextuellt beroende på tid, rum och omständigheter.

Till vardags följer den vanlige praktiserande muslimen shari'a i så stor utsräckning som det går, i det att han eller hon ber, undviker otillåtet kött osv. På frågan om det är någon lag som skall införas i Sverige: nej. För det första är majoriteten av svenskarna inte muslimer, för det andra skall en muslim följa de lagar som råder där han bor, såvida lagarna inte förbjuder en att utöva bönen, vilket inte är fallet i Sverige. Det är inga muslimer som tycker att sharia skall införas i Sverige, förutom någon enstaka ogenomtänkt icke-representativ muslim.

Islam uppmanar muslimer till att vara goda laglydiga medborgare som inte tar lagen i egna händer. Tål man inte att leva i Sverige, så kan man alltid lämna landet.

Sharia är inte etablerad i många muslimska länder så varför skulle den införas här?


 Anpassning?

Vilken anpassning krävs från det svenska samhällets sida gentemot islam?

- ska särskild mat erbjudas muslimer i skolor, på sjukhus och i fängelser?

- ska muslimska elever ha ledigt från skolan på andra tider än svenska?

- ska man inte längre sjunga "Du blomstertid nu kommer" vid skolavslutningarna?

- ska passfoton för kvinnor godkännas, där de skyler ansiktet?

På en islamsk hemsida (islamiska.org) lades ganska nyligen ut en slags krav- eller önskelista. Har du några kommentaren till dessa krav och/eller de organisationer som står bakom dem?

Pierre svarar:

Visst kan särskild mat tillredas för utövande muslimer på skolor och andra institutioner, det sker redan lite överallt. Det är inget problematiskt med det. Ofta finns det vegetariska alternativ och de kan muslimerna äta. Ledighet under de två största högtiderna 'Eid al-Adha och 'Eid al-Fitr vore att föredra eftersom dessa motsvarar jul och påsk på ett ungefär, men det kan föräldrar ofta ordna med rektor och lärare.

Kontroversen kring skolavslutningen i Uddevalla för några år sedan hade inte med islam att göra utan några klåfingriga vänsterpartister och miljöpartister som i multikulturell blåögdhet gick ett steg för långt och ville införa ett förbud mot en för kristen avslutning.

Passfoton där de skyler ansiktet: nej, men däremot om man vill ha en huvudduk sk. hijab. Det är väldigt sällsynt med muslimska kvinnor med slöja för ansiktet, vilket traditionell islam inte sanktionerar.

"Islam.org." är ingen officiell hemsida. Internet gör det möjligt för vem som helst att säga vad som helst, och för en enskild att verka som ett samfund. Sidan domineras av ett obalanserat rättighetstänkande, när islam står för skyldigheter och givande. Men särdeles anmärkningsvärd är den inte.

 FAKTARUTA:

Islam betyder: hängivenhet, lydnad inför Gud, yttre fred och inre frid, fredsstiftande.

Ett intryck som många fått är att islam framförallt finns i arabiska länder. Sant är att arabiska är islams sakrala språk, att islams heliga platser ligger i Saudiarabien samt att profeten Muhammed kom från det området. Sant är också att samtliga arabländer är muslimska.

Ändå är bara en fjärdedel av alla muslimer araber. De flesta muslimer lever i Sydostasien. De länder som har flest muslimer är Indonesien, Kina, Indien, Bangladesh, Pakistan, Iran, Turkiet och Malysia. Det folkrikaste arablandet är Egypten.


 


 


Ivan Aguéli 



Kurt Almqvist
 

 


H.S. Nyberg


Adolf Hitler 


Ahmed Rami


HOME