Semi-Gotha
Från
Ghetton till Riddarhuset
En studie
i förjudningen av det ledande svenska
överskiktet
med förord av
Elof
Eriksson
Stockholm i mars
1939
Mot denna
på skilda vägar planmässigt och
systematiskt bedrivna förjudning av Sverige
och svenskarna, vilken för dagen tager sig
ett markant uttryck i en judeinvasion utan
tidigare motsvarighet, måste äntligen
ett bestämt motstånd
resas.
Juden
Salomo Kalms
ättlingar
Ätterna Airth, Arrhenius v.
Kapfelmann, Bagge, Barelay, Barnekow,
Beck-Friis, Bennet, Bratt, Dickson, Falkenberg,
Fleetwood, Freidenfelt, de Geer, Gren af
Rossö, Hallencreutz, Hamilton, von Hofsten,
Holst, von Horn, Hästesko, von Jacobson,
Kuylenstierna, König, Lagerhielm,
Löwenhielm, Mörner, Naucler, von
Otter, Ouchterlony, Palmstierna, Posse,
Printzen-sköld, Röhss, af Sandeberg,
von Seth, von Sydow, Tamm, Tham, Uggla,
Wachtmeister, Weidenhjelm, Wijk, af
Wingård, Wrede, Åkerman m.
fl.
Från den döpta judesläkten
Kalm i Braunschweig härstammade enligt
Vadstena-arkivarien och hovintendenten
Örnberg en Salomo Calms, vars sonson
Heinrich Joachimssohn Calms var borgare i
Hamburg. Den sistnämndes son Hans Calms
invandrade till Göteborg, där han dog
som krämare 1710.
Med ofrälse Kajsa Seth (vars moder var
dotter av en göteborgskrämare
Fistulator, jude enligt överstelöjtn.
Fröding) hade han en son och fyra
döttrar. Dorotea Calms var hustru åt
ofrälse An-
(15)
dreas Heger, ofrälse krämaren
Niklas Matsen och ofrälse
räntmästaren Per Silvander i
Göteborg. Av hennes sex barn hade Niklas
Matsen en dotter Dorothea, som med krämaren
Anders Oterdahl i Göteborg hade dottern
Ingeborg. Denna äktades av ofrälse
kamreraren Fredrik Åkerman i
Göteborg. Dennes äldste kände
stamfader Erik Åkerman, död som
svensk tullnär och borgmästare i
Viborg 1739, har falskeligen utgivits vara en
ättling av Revalbiskopen Kristian
Mikaelsson Agricola, som 1584 adlades. Av
judemestisen Oterdahls åtta barn giftes
Fredrika Åkerman med herr af Wingård
n:r 2159, ärkebiskop i Uppsala, adlad 1799
för sin faders förtjänster. Denne
officierade nämligen vid kronprins Gustafs
dop. Allmogesläkten Wingårds
första namnkunnige stamfader var pastor i
Krokstad i Bohuslän, död 1645 »av
trolleri».
Judemestisen Anders Åkerman, handlande
i Göteborg, hade en dotter, som giftes med
ofrälse häradshövdingen K.
Ekström.
Judemestisen Filip Åkerman, handlande i
Göteborg, hade fyra barn, av vilka en
dotter giftes med ofrälse borgmästaren
L. Dahlström i Oskarshamn, medan Wilhelm
Å. blev handlande i Göteborg och
fader till tre barn. Av dessa blev Rikard
bokhållare i Chicago (och fader till
två barn) och Hedvig hustru åt
handlanden Kristian Röhss i Göteborg
av en ofrälse tysk släkt, som
falskeligen utgivits för adlig och tillagt
sig ett vapen, bestående av en
förgylld ros i blå sköld. Att
släkten skulle ha
(16)
kommit »från Finland eller
Holland» är en ostyrkt uppgift.
Äldste kände stamfadern hette Roijss
och levde omkring 1700 i Kleben, Sachsen. Av
judemestisen Åkermans tre barn giftes
Sigrid Röhss med friherre Falkenberg n:r
255, försäkringsman i Göteborg,
som hon skänkte en dotter. Ätten
Falkenberg räknar sina anor från en
brandenburgare Hans F., som levde i femtonde
seklets senare del. En hans ättling fick
1625 svenskt adelspatent såsom kapten vid
Sörmlands fotfolk, och dennes sonson fick
titeln »friherre till Trystorp» 1733.
Judemestlsen Eva Falkenberg äktades 1927 av
ofrälse löjtnanten Wenne vid
Livregementets grenadjärer.
Niklas Åkerman, borgmästare i
Mariestad, hade fyra barn, av vilka Niklas blev
kungl. sekr., Alexis, konduktör, Selma
hustru åt ofrälse borgmästaren
Anders Lang i Mariestad och Emilie hustru
åt ofrälse handlanden Sven Teodor
Bergman i Skövde.
Judemestisen Fredrik Åkerman n:r 2320,
gift med en judinna Benedicks, blev i egenskap
av landshövding adlad 1843, men dog
barnlös. Hans ofrälse broder
»smidesdirektören» August
Åkerman hade åtta barn, av vilka
Gustav blev överdirektörsassistent i
Järnvägsstyrelsen och Viktor handlande
i Stockholm. Den senare var fader till Gunnar
Å., kansliråd i
försvarsdepartementet, och Helena A. gift
med ofrälse geologi-professorn Holmquist
vid tekniska: högskolan i Stockholm.
»Smidesdirektörens» yngste son
Henrik Åkerman blev diplomat och var bl.
a. svensk-norsk envoyé i London. Av hans
tre
(17)
barn blev Gustaf professor i nationalekonomi
i Göteborg och Johan docent i
nationalekonomi i Lund, medan Lisa blev hustru
åt greve Mörner n:r 60,
löjtnant, kammarherre och godsägare
å Sonstorp i Östergötland,
vilken hon skänkt sju judemestiser. Denna
ätt säger sig härstamma
från en romersk borgare, och
ättevapnet. skulle tillagts en krona av den
rödskäggige Fredrik v.
Büren-Staufen. Den till svenska riddarhuset
inlämnade genealogien börjar dock
först i femtonde seklets mitt med en
brandenburgare Mörner. Stellan Mörner,
vilken begynt sin bana såsom dräng i
Carl IX:s tjänst, fick såsom
ståthållare å Åland
svenskt adelspatent 1627. Från honom
härstamma alla nu levande svenska
släktmedlemmar. En hans son fick i egenskap
av landshövding titeln »friherre till
Morlanda» 1674 och en dennes son
erhöll såsom generalguvernör
grevetitel 1716.
Slutligen blev
»smidesdirektörens» dotter
Johanna Åkerman hustru åt kamreraren
Julius von Sydow. I Tyskland har det funnits
flera adelsätter med namnet Sydow, men den
sedan omkring 1730 i Sverige levande familjen S.
har här icke erkänts såsom adlig
(en släktmedlem blev i egenskap av
landssekreterare adlad 1830 i primogenitur,
vadan han förut var oadlig). De oadliga
släktlinjerna återfinnas i Gerbers
och Klebers privata »adelskalender».
Den till Sverige invandrade stamfadern var
saltkokare i Kalmartrakten.
(18)
Judinnan Dorotea Calms son
göteborgskrämaren Harder Matsen hade
en dotter, som giftes med handlanden Gustav
Santeson. Denne hade börjat sin bana som
handelsbiträde i Göteborg och
därpå sysslat med sillsaltning i ett
litet skjul på Björkön och
slutligen tjänat en förmögenhet.
Liksom hustrun tillhörde han den
herrnhutiska sekten. Småländska
ofrälse soldatsläkten Santeson
räknar sina anor från en underofficer
som levde i sjuttonde seklets mitt. Av
judemestisen Matsens åtta barn giftes
äldsta dottern med handlanden Olof Bredberg
i Göteborg, och hennes broder Benkt Lars
Santeson, generalauditör vid livbrigaden,
måste, ruinerad av spel, ge sig av till
S:t Petersburg, där han livnärde sig
såsom språklärare, medan
brodern Sante Johan blev handlande i
Göteborg och fader till tre döttrar,
av vilka en såsom sinnessjuk intogs
å Växjö hospital.
Elisabet Ulrika Santeson giftes med
bryggarsonen professorn Elias Björck i
Göteborg av en ofrälse
västgötisk allmogesläkt
från Vedum. Hennes son Gustav Björck
blev biskop i Göteborg och fader till sju
barn. Av dessa var Ernst komminister i
Göteborg och poet, Ludvig pastor i Vinberg.
Av hans åtta barn blev Ernst pastor i
Gräsgård och Gustav assessor i
Göteborg samt Sven och Karl präster i
Göteborgs stift.
Biskopsdottern Ellse Björck giftes med
ofrälse pastorn Karl Heuman i Morlanda av
en ofrälse tysk djäknesläkt,
invandrad till Sverige i början av
(19)
1700-talet. Av hennes sex barn var Elis
Heuman kungl. hovpredikant och fader till 5
barn. Av dessa är en son litteratör i
Paris. Sigrid K:dotter H. hade barn med
ofrälse pastorn Söhrman i
Värö; Agnes R. hade barn med
ofrälse komministern Rextus i
Göteborg; Hedvig H. hade barn med
ofrälse komministern Törnqvist i
Fjärås.
Biskopsonen Karl Björck hade sex barn,
av vilka Harriet giftes med organisten Otto
Ullman i Uppsala av en ofrälse släkt
från Kristinehamn; Anna Björck giftes
med ofrälse fängelseläkaren
Uddenberg i Varberg och Ida B. med ofrälse
vanföreläkaren Holmdahl i
Hälsingborg. Karl Björck blev assessor
i Göteborg och brodern Erik blev
läkare i Mölndal.
Biskopsdottern Amalia Björck blev hustru
åt friherre Fleetwood n:r 49, som av en
sjökapten och själv handlande i
Göteborg (hennes fars mors morbrorsdotters
son, alltså även han
judeättling). Ätten Fleetwood
härstammar från Miles Williamsson F.,
en borgare i Southampton, vilken blev
uppbördsman I London och vars son George
tog svensk sold och tjänade sig upp till
generalmajor. Såsom sådan fick han
1654 titeln »friherre till
Jälunda». (Hans broder uppges ha varit
en upprorsmakare mot kungahuset Stuart och gift
med en dotter av usurpatorn »Cromwell»
av krögarsläkten Williams). Av
judeättlingen Björcks sju barn är
Harald Fleetwood hovceremonimästare,
kammarherre, »rechtsritter» av den
privata johannitorden, serafimeror-
(20)
dens registrator, m. m. Brodern Gustav har
varit jordbrukare och är ävenledes
privat johannitriddare. Brodern Georg är
amanuens i Livrustkammaren och Karl-Mårten
kammarherre och landskamrer, f. d.
serafimerordenskanslist och privat
johannitriddare samt änkling efter Sophie
Bernadotte, comtesse de Visborg (luxemburgisk
titel av 1892), sondotter av konung Oscar
II.
Någon romantiskt anlagd panegyrist har
sökt leda Bernadottes anor tillbaka till
»de till Sydfrankrike invandrade babylonska
sarerna» (sic!). Greve Wrangel trodde honom
härstamma från en oadlig
småborgare Jean de Pouey. Emellertid
är den förste säkre stamfadern en
senare Jean Bernadotte, vilken i slutet av 17.
seklet levde som vävargesäll i Pau
(Basses-Pyrenées)*.
Judinnan Dorotea Calms sondotter Dorotea
Eli-
* Efter stenkastningen mot
judarna i Stockholm hösten 1838 gav
Aftonbladet spridning åt ett rykte att
judarna hade för avsikt att i sin synagoga
uppställa två statyetter av sina
gynnare, den ena föreställande
statssekreteraren Skogman, den andra »en
person av israeliternas egen nation»,
såsom det sades. Denne omnämnde
person skulle vara Bernadotte (enligt
Oláns bok om Judarna på svensk
mark). Från judehålI höras ofta
insinuationer om Bernadottes judiska
börd.
Även konung Carl XIII
synes ha haft denna uppfattning. I sitt bekanta
örebrobrev av 1810 till
överståthållaren
Skjöldebrand i Stockholm skrev han:
»För tusan djävlar! On veut
mettre à ma coté le nommé
Bernadotte, juif de naissance et jacobin
à bonnet rouge. Au diable tous les
jacobins!»
I övrigt hänvisas
till »Semi-Gotha» 1913. sid.
106. Familjen Bernadotte
har intet som helst samband med den
judisk-itallenska krämarsläkten
Ponte-Corvo, vars namn man kan se på
butikskyltar i Rom och annorstädes i
Italien.
(21)
sabet Matsen hade med krämaren Gustav
Santeson sonen Karl Gustaf. Denne blev
komminister i Örgryte och fader till 6
barn, av vilka en dotter giftes med
krämaren Johan Olof Gullbransson i Varberg
och en annan med stadsläkaren
Kapfelman-Arrhenius i samma ort. Denne
räknade sina anor från en redan i
sextonde seklets slut till Sverlge invandrad
fanjunkare Kapfelman, död 1607 i
Linköping, där sonen blev
krämare. Släkten har falskeligen
utgetts vara en bayersk adelsätt.
Örgrytekomministerns yngsta dotter giftes
med apotekaren Gren i Göteborg, som hon
skänkte två döttrar, av vilka
den ena giftes med jordbrukaren Broberg i
Änggården vid Göteborg.
Släkten Gren uppger sig härstamma
från en dansk skeppare, vars sonson 1487
skulle ha fått adelskap av kung Hans II v.
Oldenburg. Ättlingarna ha uppgått i
skärgårdsallmogen på svenska
västkusten. Riktigheten av den i Tersmedens
apokryfiska adelskalender införda
stamtavlan har icke kontrollerats. (Den store
vetenskapsmannen Svante Arrhenius tilIhörde
en svensk släkt, som på intet vis
är befryndad med den ovannämnda
Arrhenius v. Kapfelman).
Av örgrytekommunistern Santesons
söner blev Gustav disponent för Surte
glasbruk och Bernhard apotekare i Varberg. Av
den senares tio barn giftes Maria med handlanden
Broberg i Göteborg och Margareta med
stadsnotarlen Sandegren och läkaren
Lindholm. Karl S. blev bolagsingenjör,
brodern Bernt läkare och Göran
bolagsdirektör i
(22)
A.B. Curator samt fader till tre barn,
därav en dotter gift Vranér. Henrik
S. blev kemist och fader till tre barn, vilka
Gösta är statsopograf vid rikets
allmänna kartverk och Karin gift med
kaptenen Elis Thuresson i Byggnadskåren
samt Märta med generalen Sylvan. Denne
tillhör en ofrälse skånsk
allmogesläkt från Löderup.
Örgrytekomministern Santesons yngste son
Karl var professor och överkirurg vid
Serafimerlasarettet samt fader till fyra barn.
Av dessa blev Harder jordbrukare i Forsby,
Södermanland, och fick med judinnan Ida
Philipson två söner, av vilka Karl S.
är amanuens i Nobel-biblioteket. Den
sistnämndes farbroder Henrik Santeson var
vice häradshövdIng,
riksgäldsfullmäktig och direktör
för Nobelstiftelsen. Av hans fyra barn med
judinnan Fränekel blev Per S. assessor i
Svea hovrätt och Karin S. har två
barn med regementsintendenten kaptenen S. E:son
von Hofsten n:r 1794. Denna
värmländska allmogesläkt är
från Hofsten i Köla socken, varefter
namnet tagits. Bengt R. blev som sekreterare i
kommerskollegiet adlad 1726.
Överkirurgen Santesons yngste son Gustav
blev professor vid Karolinska institutet i
Stockholm. Av hans fyra barn blev en son
lektor.
Judinnan Dorotea Calms sondotter Dorotea
Elisabet Matsen hade med handlanden Gustav
Santeson sonen Bernt Harder Santeson. Denne, som
uppfostrats hos herrnhutarna, var en
vittfamnande köp-
(23)
man men förlorade större delen av
sin förmögenhet på spekulation
med Götakanalaktier. Trots sitt judeblod
var han nog patriotisk att till riksdagen
inlämna en motion, vari föreslogs att
den franskfödde arvprinsen borde uppfostras
av svenska lärare, vilken motion
väckte sådant misshag, att man
från kungligt håll rent av fordrade
Santesons huvud! Han hade med Johanna Dorotea
Matsen sex barn, av vilka en dotter giftes med
lantbrukaren Adolf Andersson i Dämman och
en annan med friherre von Otter n:r 150,
överstelöjtnant vid flottan. Denna
ätt räknar sina anor från en i
trakten av Bremen av okända
föräldrar född Kasten Otter som
invandrade till Sverige, där han
började sin bana som hovbetjänt. Han
dog 1657 såsom handlande i Örebro.
Hans son Salomo tjänade sig upp från
skrivbiträde till amiralitetskamrerare och
fick såsom sådan adelskap 1691 och
såsom landshövding friherretitel
1719.
Av judemestisen Santesons åtta barn
blev Karl Gustav Otter viceamiral och
marinminister samt fader till fyra barn. Dottern
Anna giftes med friherre Beck-Friis n:r 278,
förvaltare i Harg och preses i
Lantbruksakademien. Denna danska bondeätts
äldste kände stamfader Lasse Beck
levde omkr. 1500 såsom
klosterföreståndare i Slagelse.
Korfitz Ludvig Beck blev svensk major och fick
1723 svensk adelsintroduktion under namnet Beck,
vartill han senare lade Friis. En hans son fick
i egenskap av riksråd barontitel 1770, och
i denna
(24)
baronisering inneslöts även en
annan son, stamfader åt den nu levande
ätten.
Av judeättlingen v. Otters fyra barn
blev Karl Beck-Friis fideikommissarie till Harg
i Roslagen, Jockum ryttmästare vid
Livregementets dragoner och Johan sändebud
i Shanghai samt innehavare av ett dussintal
ordensdekorationer. Deras syster Eva Beck
är gift med ofrälse amiralen Tamm,
innehavare av ett dussintal dekorationer. Denna
ätt räknar sina anor från
ofrälse borgaren Sebastian Tham i
Landsberg, Sachsen, vilkens son Vollrat blev
handlande i Göteborg och fader till
Sebastian Tham. Denne arbetade sig upp
från handelsbetjänt till
kommerseråd och fick som sådant
adelskap 1716. En ättling förklarades
av k. m:t (14/8 1800) adelskapet förlustig
men blev ånyo adlad 1826 och fick 1843
barontitel, allt i primogenitur.
Judemestisen Elsa v. Otter giftes med
viceamiralen Dyrssen, tillhörande en
ofrälse holsteinsk jordbrukarsläkt,
vars stamtavla börjar med en Hans Dirssen
(= Didriksson), död 1587. En ättling
blev 1840 jordbrukare i Västergötland.
Av Elsa Ton Otters sex barn äro två
söner sjöofficerare och två
kaptener i Göta livgarde. En deras syster
är gift med ofrälse kaptenen
Looström, kanslisekreterare i
finansdepartementet, av en uppländsk
allmogesläkt, som tagit namn efter
Lohärads socken. Hennes yngre syster
är gift med ofrälse ryttmästaren
Francke.
Marinminister v. Otters son Kark.blev
artilleri-
(25)
major och privat preussisk johanniterriddare
samt fader till tre döttrar, av vilka
Elisabet är skild från en
ofrälse tysk och omgift med en ofrälse
köpman Sucksdorff. Hennes syster Maud har
två barn med generalstabskaptenen Karl
Karlsson v. Horn vid Livgardet till häst,
vars tyska släkt räknar sina anor
från en handlande i Hamburg, vars sonson
såsom köpman slog sig ned i Sverige.
Släktbeståndet återfinnes i
Gerber's och Kleberg's kalendrar.
En av överstelöjtnanten von Otters
döttrar giftes med herr Printzensköld
n:r 478, ryttmästare vid Smålands
husarer. Denne räknar sina anor från
den av okända föräldrar
födde tysken Johan Printz, vilken
tjänade sig upp från gemen
musketör till svensk major och som
sådan fick adelskap 1649; han
mördades 1658 å Bornholm.
Judemestisen Santesons son Bror Salomo v.
Otter var major och fader till fyra barn, av
vilka Salomo är överstelöjtnant,
arméfördelningsintendent och riddare
av den privata Johanniterorden. Av hans
två barn är sonen köpman och
dottern har två söner med herr Tham
n:r 1508, jordbrukare i Getinge. Denne
räknar sina anor från ofrälse
borgaren Sebastian Tham i Landsberg, Sachsen,
vilkens son Vollrat blev handlande i
Göteborg och fader till S. Tham, som
arbetade sig upp från handelsbetjänt
till kommerseråd och fick adelskap
1716.
Judemestisen Santesons son Fredrik Vilhelm
von Otter blev amiral och statsminister. Av hans
sju
(26)
barn är Kasten kammarråd,
sekreterare i Nobelstiftelsens styrelse, Fredrik
är överstelöjtnant och Oskar
är f. d. kapten i Kongo. Statsministern v.
Otters dotter Helja Sofia giftes med
viceamiralen Alarik Hansson greve Wachtmeister
n:r 25. - Av dessas tre barn är Alarik
Waehtmeister kommendörkapten. Ebba
Wachtmeister har två döttrar med herr
Uggla n:r 100, kapten vid Livregementets
grenadjärer. Denna ätt härstammar
från bonden och rusttjänaren Klas
Hansson i Bosgård i Söderköping
i sextonde seklets början. Elsa
Wachtmeister har 3 söner med kaptenen Fritz
Henriksson v. Hofsten n:r 1794 i Örebro.
Släkten Wachtmeisters uppgivna
härkomst från tyskordensriddare har
numera avförts såsom ohållbar.
Transbaltiska genealoger tro släkten vara
ursprungligen svensk. Soldaten och
förmannen Axel »Wallmeister»
(vallmästare) var 1515-20 wachtmeister i
Arensburg å ösel och tros ha varit
farfader åt Hans Wachtmeister, som dog i
Reval 1590 såsom svensk kapten för en
fänika tyska ryttare. Själv skrev han
sig något oblygt »Kungl.
Majestäts till Sverlge fältmarskalk
och ryttmästare». I egenskap av kapten
hade han adlats 1578. En hans sonson fick titeln
»friherre till Björkö» 1651.
Titeln »greve till Skunkenberg»,
senare kallat »Johannishus», är
av 1687.
Den värmländska allmogesläkten
von Hofsten är från Hovsten i
Köla socken, varifrån namnet tagits.
Benkt Hofsten blev som sekreterare i
kommerskollegiet adlad 1726.
(27)
Judemestisen Santesons dotter Augusta v.
Otter giftes med ofrälse vice
häradshövdingen Kugelberg, vilken
räknade sina anor från finske
soldaten Lasse Olsson i Kullo by, Borgå
socken, varefter namnet Kul(l)berg, senare
Kugelberg, antagits. Av v. Otters tre barn
giftes Lotten Kugelberg med brukspatronen Anton
Olsson i Gisslarbo, svensk, österrikisk och
italiensk ordensriddare. - Vilhelm Kugelberg
blev direktör för Ackumulatorfabriken
Tudor i Stockholm och fader till Bertil,
direktör i bankernas
förhandlingsorganlsation i Stockholm. -
Anna Kugelberg giftes 1889 med
hovrättsassessorn Laurell.
Judemestisen Santesons yngsta dotter Aurora
v. Otter giftes med ofrälse majoren Tisell,
direktör vid tvångsarbetsanstalten i
Karlskrona. Han härstammade från en
smed i Tisareboda i Hallsbergs socken i
Närike, varefter namnet Tiselius, senare
Tisell, tagits. - Av majorens tre söner
blev Ivan Tisell läkare i U.S.A. och M. A.
C. Tisell bokhållare i
Järnvägsstyrelsen. Av den
sistnämndes fyra barn blev en dotter gift
med en ofrälse dansk konsul Holst och en
annan dotter har varit gift med herr v. Seth n:r
1505, regementsintendent vid Livregementets
husarer, vilken hon skänkt en judemestis,
som efter sin fader blir ättens huvudman.
Ktten von Seth härstammar från en av
okända föräldrar född
skattfogde Boman, vars son Johan B. adopterades
med namnet v. Seth och fick introduktion i
riddarhuset 1809.
(28)
Av major Tisells söner blev Henrik
stationsinspektor i Mörbylånga och
fader till Elsie, som har ett barn med herr
Freidenfett n:r 1102, byråingenjör i
RiksförsäkrIngsanstalten. Denne
härstammar från en av okända
föräldrar född Freudenberg,
vilken tjänade sig upp från gemen
dragon till officer och vars son Göran Hans
Kristoffersson kallade sig Freldenfelt och 1686
såsom regementskvartermästare
adlades.
Judinnan Kajsa Calms hade fem barn med
handlanden Johan Brulin och Hieronymus Nissen i
Göteborg. Den sistnämndes dotter Lisa
Nissen blev hustru till handlanden Niklas
Sahlgren och kaptenen Karl Hästesko.
Judinnan Maja Calms hade med handlanden Erik
Nissen i Göteborg fem barn, av vilka en
dotter gifts med Niklas von Jacobsson n:r 2121,
handlande i Göteborg och på
finansiella grunder adlad 1756. Hans farfars
fader, Nils Jakobsson »Jyde»
från Malmö, var tullnär i
Landskrona. - Av judemestisen Nissens fyra barn
blev Jakob von Jacobsson kansli e. o. notarie i
utrikesexpeditionen.
Sofia Nissen hade tre barn med Petter Teodor
König n:r 1481, handlande och kargör i
Göteborg, en sonson av en i Bremen
född jordbrukarson Henrik König,
vilken blivit krämare i Stockholm och
på »finansiell väg»
förvärvat adelskap 1714. - Av
halvjudinnan Nissens barn blev Henrik König
kargör och hade med en kusin (judemestis)
en son som blev hovrättsauskultant.
(29)
Elsa Nissen hade ett barn med sin
svåger Henrik König n:r 1481,
handlande i Göteborg.
Judinnan Anna Greta Calms hade med handlanden
Lorentz Bagge i Göteborg fjorton barn.
Ofrälse släkten Bagge, som på
intet vis sammanhänger med de adliga
släkterna Bagge, räknar sina anor
från pastorn Nils Bagge i Krokstad,
vilkens son Fredrik Nilsson blev krämare i
Marstrand. Av judinnan Calms söner blev
Gotthelf Bagge handlande i Hamburg, Emanuel
handlande i Varberg (han hade nio barn),
Benjamin handlande i Göteborg (hans son
Lorentz Petter blev hovråd), och Johan
Fredrik handlande och senator i Lübeck. Av
den sistnämndes sju barn giftes en dotter
med sockerbagaren Gravenstein på
Klingenberg och en annan med predikanten Hertel
i Lübeck.
Judemestisen Traugott Bagge blev bodexpedit
hos mähriska brödraförsamlIngen i
Salem, Nordamerika, och hade med Rachel
Nicholson fyra barn, av vilka en dotter liktades
av Samuel Benjamin Vierling, läkare i
Salem; sonen Charles Frederick Bagge blev
krämare i Salem och fader till sju barn. Av
dessa blev Rebecka hustru åt biskopen
Shultz i de mähriska församlingarna i
Nordamerika, och en annan åt en
sadelmakare Brietz i Salem.
(30)
Judemestisen Ehregott Bagge blev
generalsuperintendent och överpastor i
Koburg; av hans fem barn blev Ehregott
skolrektor i Frankfurt am Main. Av dennes fem
barn blev Hermann Bagge
skolföreståndare i Friedriebsdorf vid
Homburg v. d . H., och en hans dotter
äktades av pastorn Fritsch i Ruppertsburg i
Hessen. Frankfurterrektorns andre son Harald
Bagge blev stadsfysikus i Frankfurt a. M.,
där en av hans döttrar blev
målarinna och en son handlande, medan en
annan son blev maskiningenjör i Kassel.
Judemestisen Elieser Bagge blev handlande i
Göteborg; av hans nio barn blev en dotter
hustru åt handlanden Sernström i
Göteborg och Elieser Bagge blev adjunkt i
Meeder vid Koburg. Den senare hade tio barn, av
vilka en dotter äktades av professorn
Schubert i Vachdorf, Meiningen och senare av
skolläraren Immler i Koburg; en annan
dotter giftes med pastorn Sinnhold i
Tröchtelborn och en tredje med pastorn
Lommer i Heilingen, medan de två yngsta
döttrarna blevo gifta med Study och
Lippold. Av sönerna blev Wilhelm Bagge
revisor i Neustadt och hade åtta barn.
Döttrarna äktades av dockafabrikanten
Mittlacher i Sonneberg, krögaren Mönch
i Sonnefeld, filmakaren Fromann i Koburg, smeden
Buhmann, stadskassörsbiträdet Straib
och bagaren Sollmann. Sonen Karl Bagge blev
hovskådespelare i Koburg och av hans barn
blev en son agent i Hamburg och en annan
sadelmakare i Koburg.
(31)
Meederadjunkten Elieser Bagges son Ehregott
blev rektor i Koburg och fader till tre barn, av
vilka en dotter giftes med kammarmusikanten
Moericke i Koburg, medan en son blev
musikdirektör i Basel och en annan pastor i
Weissenbrunn. Av den sistnämndes fem
döttrar blev en hustru åt
skriftställaren Heinrich Schaumberger, en
annan hustru åt handelsskolläraren
Röttger i Danzig, och en tredje åt en
apotekare Dolpmann, och en fjärde hustru
åt handlanden Junghans. Meederadjunktens
son Christian Bagge blev överpastor i
Meeder och hade sex barn, av vilka
döttrarna giftes med professorn
Wächter i Rudolstadt, räntkommissarien
Müller i Koburg, pastorn Kuntz och pastorn
Immler i Ahorn (en kusin), medan Ralmund Bagge
blev pastor i Gauerstadt och fader till fem
barn. Av dessa blev en son inspektor i Lorrach,
Baden, en annan farmare i Texas och en tredje
bryggare i Rodach, medan en dotter blev hustru
åt pastorn Zorn i Betwar vid Rothenburg a.
d. Tauber.
Ernst Bagge blev läkare i Philadelphia
och hade med ett okänt fruntimmer en
dotter.
Meederadjunktens son Karl Bagge uppges ha
blivit jägmästare i Rossach och ha
haft åtta barn, av vilka en dotter giftes
med smeden Müller i Koburg, medan en son
var bokhandelsbiträde och en annan
kassör i Koburg; en tredje son blev
tenngjutare i Koburg, vilket hantverk även
utfördes av hans två söner,
medan döttrarna blevo
(32)
gifta med resp. korgmakaren Wagner,
ingeniören Brose i Elbing och
bankbokhållaren Krauss i Paderborn. En
fjärde son blev bleckslagare i Sonnenfeld
och fader till sex barn, av vilka två
söner blevo handlande och två
döttrar gifta med resp. postassistenten
Sauer i Hildburghausen och elektroteknlkern
Leise i Koburg.
Om den tidigare omnämnde
Göteborgshandlanden Elieser Bagges nio barn
må vidare nämnas, att en son blev
provisor i Lübeck, en annan matros, en
tredje revisor i Ostindiska kompaniet och en
fjärde, Benjamin, kateket i Göteborg.
Den sistnämnde hade nio barn, av vilka en
son blev bokhållare i Göteborg, en
annan bodbiträde i Kristinestad, Finland,
en fjärde vice häradshövding och
en femte, Jonas, föreståndare
för svenska riksbankens sedeltryckeri. Av
dennes sex barn blev en son bibliotekarie i Kgl.
biblioteket i Stockholm, en annan kamrer i
svenska musikaliska akademien, samt Per Jakob
föreståndare för riksbankens
sedeltryckeri.
Per Bagge hade fyra barn, av vilka en dotter
blev målarinna och en annan giftes med
pastorn Wessberg i Gustavs pastorat, Lunds
stift; Otto Bagge blev auditör vid
Karlskrona grenadierer och fader till åtta
barn.
Jakob Bagge hade sju barn, av vilka Nils blev
boktryckare och Börje handlande i Stockholm
(han fick med en gymnastikdirektör fyra
barn) ; Märta blev hustru åt med.
lic. Göran Nordensson i Stock-
(33)
holm och Sigrid åt handlanden Axel
Beskow i Saltsjöbaden, vilken hon
skänkt fyra barn, bland dem
marinlöjtnanten Kurt Beskow och dottern
Karin Beskow, gift med köpmannen Otto
Kottmeier i Buenos Ayres. Ofrälse
hantverkssläkten Beskow torde ha tagit sitt
namn efter byn Beskow i Preussen och räknar
sina anor från en skräddare B.,
död 1790 i Stralsund. -
Tora Bagge är hustru åt handlanden
Harald Frestadius i Stockholm (firma
Borgenstjerna & C:o) och har skänkt 3
judemestiser åt denna från Fresta i
Alunda socken härstammande
allmogesläkt, vars förste kände
stamfader var klockare i Närtuna.
Elisabet Bagge är hustru åt
översten Lagerhielm n:r 792 och har med
honom sju judemestiser. Ätten räknar
sina anor från klockaren Björn
Hansson i Stafnäs, Värmland, vilkens
son tog namnet Staffander innan han kallade sig
Lagerhielm. Den sistnämnde fick såsom
häradshövding adelskap 1668. -
Vidare må nämnas, att Lina
Jonasdotter Bagge var hustru åt
direktören Nauclér i Koltransport
A-B. i Stockholm och att en hennes syster blev
hustru åt riksbankkommissarien
Törnblom. Ofrälse
handlandesläkten Nauclér utger sig
för att vara en gren av »den gamla
adliga ätten Vergen i herredömet
Justingen i Schwaben», men härstammar
i verkligheten från en till börden
okänd handlande Olof Nauclér, som
levde i Stockholm i slutet
(34)
av sextonde seklet. Lina Bagge begåvade
släkten Nauclér med talrika
judemestiser.
Den förutnämnde
Göteborgkateketen Benjamin Bagges dotter
Malin äktades av komministern Emanuel
Svensson i Tegnaby; Pella äktades av
Kongahäradskrivaren Lundblad och Lotta av
herr Kuylenstjerna n:r 1304, f. d. fänrik
vid Hallands bataljon, senare lantbrukare i
Sotanäs, Gunnarps socken. Denna
nederländska hantverkarsläkt
räknar sina anor från Jan Jakobszoon
Kuyl, som fick arbete vid slussbygget i
Göteborg, där han omkom 1661. Dennes
sonson Jan Willemszoon Kuyl ändrade namnet
till Kuylenstjerna och tjänade sig upp
från kajutvakt till officer; såsom
överstelöjtnant vid flottan fick han
adelskap 1693. - Judemestisen Lotta Bagge hade
med Kuylenstjerna åtta barn, av vilka
äldsta dottern äktades av pastorn
Johan Karlsson Stenhufvud i Okome, torparson
från Krogsered, vilkens barn kallade sig
Kuyler. En annan dotter äktades av
ofrälse missionären Ouchterlony i
Ostindien av en falsk adelssläkt, som
räknar sina anor från skepparen John
Thomasson Ouchterlony från London,
död i Karlshamn 1778. Förgäves
har släkten sökt härleda denne
från den redan på 1200-talet
florerande ätten Ouchterlony de Kelly,
»som enligt traditionen härstammade
från det på 800-talet störtade
piktiska kungahuset i Scotland».
Av judemestisen Lotta Bagge-Kuylenstjernas
söner överflyttade en till Mexico och
en annan blev
(35)
handlande i Kristinehamn. 'Av den senares
fyra barn är Olga Kuylenstjerna
folkskollärarinna i Stockholm, Adolf blev
bokhållare i Lübeck och Teodor
är maskiningeniör i Pittsburg,
där han kallade sig »Uhr», och
fader till en son, Ivar.
Lotta Bagge-Kuylenstjernas yngsta son blev
stationsinspektor vid
Halmstad-Nässjö-banan, och av hans tre
barn är jägmästaren Gösta
Kuylenstjerna generaldirektör i
domänstyrelsen och fader till fyra
barn.
En hans dotter är hustru åt
artillerikaptenen W. E:son Centerwall, vars
stamfader var kyrkovaktmästare i Lund och
påstås ha varit av en belgisk
färgarsläkt Croy. En annan dotter
är hustru åt en friherre Palmstierna.
n:r 220, av en släkt som uppgivit sig vara
av »norsk uradel» men som i
verkligheten härstammar från Per
Persson Kula i Södermanland, vilkens son
kallade sig Nycopensis efter Nyköping. Den
sistnämnde blev pastor i Stigtomta, efter
vars prästgård Skillra barnen kallade
sig Schiller(us) och Schillerfelt. Måns
Månsson Schiller kallade sig Palmstierna.
Såsom kommissarie fick han adelspatent
1692, och hans son Nils Månsson
Kula-Schiller-Palmstierna fick barontitel
1747.
*
Judinnan Anna Greta Hansdotter Calms
äldsta dotter Kajsa Lisa Lorentzdotter
Bagge blev hustru
(36)
åt de tre ofrälse
Göteborgskrämarna Danlel Runge, Johan
Jenssen och Henrik Henriksson Bratt, handlande i
Uddevalla, mördad 1763. Denna
Bratt-släkt, - som ej äger känt
samband med varken den adlade ätten n:r 49
eller de falska »adelsätterna»,
riktigare krämarsläkterna
Bånge-Bratt från Brätte, och
Bratt i Mariestad, - räknar sina anor
från handlanden Arvid Johanson Bratt i
Uddevalla (i slutet av sjuttonde seklet). Dennes
sonson hade med judeättlingen Kajsa Lisa
Lorentzdotter Bagge sonen Benjamin, som blev
direktör för Grönländska
kompaniet i Göteborg. En hans son blev
handlande i Helsingfors och fader till vice
häradshövdlngen Bratt, sekreterare hos
Stockholms
överståthållareämbete. Av
den sistnämndes döttrar giftes Natalia
med ofrälse vice häradshövdingen
K. M. Florman och telegrafkommissarien Gerhard
Ericsson i Gävle. Gurli Bratt äktades
av ofrälse överstelöjtnanten Axel
Åkerman och hennes syster Harriet av vice
häradshövdingen O. L. Rhodin i
Göteborg, som hon skänkt tre
judeättlingar, av vilka sonen Karl-Filip
blev forstmästare. Ofrälse
västgötiska allmogesläkten Rhodin
härstammar från Rudet i
Åsbräcka socken. Torparsonen Jonas
Hans son Rhodin blev bohuslänsk pastor i
Solberga och äktade ofrälse Johanna
Maria v. Schmeerfelt, vars farfars fader
krögaren v. Schmeer i Stockholm uppges ha
varit en son av den katolske kommendanten Hans
v. Schmeerfelt, Burggraf von Sons am Rhein,
vilken borg tillhörde den katolske
ärke-
(37)
biskopen i Köln. Hon är stammoder
för allmogesläkten Rhodin från
Rudet.
Slutligen blev Brita Bratt hustru åt
brukidkaren Aug. Lundeberg i Gävle av en
från Botkyrka socken härstammande
ofrälse allmogesläkt. Av hennes sju
judiskt betonade barn giftes Else Lundeberg med
bankkassören Sveu Harald Petterson i
Gävle. Filip Lundeberg blev officer,
brodern Knut forstmästare, Birger
handlande, Lars vägingenjör.
Om vi nu återgå till judemestisen
Benjamin Henriksson Bratt, är att anteckna,
att hans dotter Vilhelmina giftes med
ofrälse Göteborgshandlanden David
Airth, med vilken hon hade sonen William Airth,
död 1876. Han brukade skryta med att han
när som helst kunde återvända
till Skottland och bära titeln »earl
of Airth».
Vilhelmina Bratt var även hustru
åt handlanden Robert Jamesson Dickson i
Göteborg och blev därigenom stammoder
för hela den nu florerande äldre
grenen av denna ofrälse
hantverkarsläkt, som falskeligen utgivits
såsom »en gren av den skotska
uradliga släkten Keith». Två
söner av en Järnhandlare Dickson i
Montrose i Skottland inflyttade i 1800-talets
början till Göteborg, där de
blevo handlande. Den äldre hade med
judeättlingen Wilhelmina Bratt fyra barn,
av vilka handlanden Edvard Robertsson Dickson i
sin tur hade tretton barn. Isabel Dickson blev
hustru åt vice häradshövdingen
Faxe, auditör vid Jönköpings
regemente. Den
(38)
ofrälse skånska
allmogesläkten Faxe har tagit namn efter
Faxö på Själland.
Wilhelmina Dickson giftes med ofrälse
handlanden G. S. Barclay i Göteborg. Denne
har utgivits vara skotsk adelsman, men
återfinnes icke på stamtavlan
över Barelay baronets of Pierston (titel av
1668). Ej heller har uppdagats något
samband med den 1648 i Sverige adlade och
för länge sedan utgångna
släkten Barelay n:r 562 eller med
Fitzhardinge earls of Berkeley (titel av 1679).
M. Lagerberg har i sin okritiska bok
»Göteborgare» omnämnt den
ofrälse handlandesläkten Barelays
pretentioner på härstamning
från normandiska vlkingar.
Judinnan Anna Greta Hansdotter Calms dotters
sondotters sonson, ofrälse George
Edwardsson Dickson, först bokhållare
i London, sedan nämndeman och ägare av
Kolboryd i Västergötland, blev
Vasakommendör och styrelseordförande i
Göteborgs bank och Göteborgs
Inteckningsgaranti A.-B. Av hans fyra barn
är Florence gift med kammarherren greve
Posse n:r 51, som hon skänkt två
judeättlingar. Släkten Posse, som
givit sig själv ett mycket
förnämligt ursprung, kan möjligen
räkna sina anor från väpnaren
Jöns Lagesson i Nordankärr i Dalsland
(omkring 1450). Grevetiteln är av 1706.
Jane Edvardsdotter Dickson giftes med herr af
Sandeberg n:r 2094, kapten vid
Västgöta-Dals regemente. Denna
västgötiska allmogesläkt
räknar sina
(39)
anor från jordbrukaren Jonas Benktsson
i Sandhem i Börstig s:n, vars son efter
födelsebyn kallade sig Arenius och blev
fader åt Göteborgshandlanden G.
Sandberg, vilkens son, ävenså
handlande, förskaffade sig adelskap 1772
och kallade sig »af Sandeberg». Den
senares svärmoder Sarah Pinkow tros ha
varit skotsk judinna. Upplysning därom vore
av värde.
Av judeättlingen Jane Dicksons sju barn
hade Edward af Sandeberg
»ingeniörsaffär» i Portland
i U. S. A. och en son David, som blev advokat i
Oregon.
William af Sandeberg, är major i
Göta artileriregemente och fader till tre
barn, av vilka en son är
sjöofficer.
Fredrik af Sandeberg-, reservkapten i
Västgöta regemente, är
kammarherre och fader till två barn.
Isabella af Sandeberg är änka efter
ofrälse läroverksadjunkten fil. kand.
Kristian von Sydaiv i Vänersborg, som hon
skänkt två judeättlingar, av
vilka en son blev hovrättsnotarie och
advokat i Göteborg, och en annan son
länsnotarie i Vänersborg. I Tyskland
har det funnits flera adelsätter med namnet
Sydow, men den sedan omkring 1730 i Sverlge
levande familjen Sydow har här icke
erkänts såsom adlig (en
släktmedlem blev i egenskap av
landssekreterare adlad 1830 i primogenitur,
vadan han förut var oadlad). De adliga
släktlinjerna återfinnas i Gerbers
privata »adels-
(40)
kalender». Den till Sverige invandrade
stamfadern var saltkokare i Kalmartrakten.
Judeättlingen Jane af Sandeberg giftes
med läkafen Gershom W. Guinness i London,
död 1927, och Eleonora af Sandeberg med d:r
med. Lundblad, f. d. bataljonsläkare,
lasarettsöverläkare i Vänersborg,
vilken hon skänkt 5 barn. Ofrälse
västgötiska allmogesläkten
Lundblad härstammar från
ödegården i Ugglums socken, och
namnet antogs av Jonas Pettersson L., död
1824 som underofficer vid Västgöta
kavalleri.
*
Emily Dickson blev hustru åt
Göteborgshandlanden Erik Olsson Wijk av en
från Viken å Hisingen
härstammande ofrälse
allmogesläkt. Familjenamnet antogs av
sjömannen Erik Olsson Wik, död
1818.
Av judeättlingen Emily Dicksons
döttrar har Mary Wijk tre barn med
ofrälse f. d. statsmiulstern,
göteborgslandshövdingen och
riksmarskalken Oskar von Sydow av samma
såsom adlig icke erskända släkt
som i detta kapitel redan omnämnts.
Gerda Eriksdotter Wijk har varit hustru
(skild 1924) åt herr Weidenhjelm n:r 1314,
ättens huvudman, f. d.
överstelöjtnant i Svea livgarde, f. d.
adjutant hos kung Oscar II,
kabinettskammarherre, riddare av den privata
preussiska johanniterorden m. m. - Denna
allmogeätt räknar sina anor
från
(41)
smålandsdrängen Arvid Laksson, som
öppnade handelsbod i Söderköping
och vars sonson Lars Larsson Weidman
tjänade sig upp från gemen soldat
till kapten och som sådan fick adelskap
1694.
Av judelätlingen Gerda Wijks fyra
döttrar är Agnes Weidenhjelm
biträde hos Biografiskt lexikon i
Stockholm, och Märta har två
söner med Bernhard Ewerlöf,
underlöjtnant och direktör i
Stockholms Kexfabrik. Sistnämnda
ofrälse allmogesläkt tror sig
härstamma från Gästrikland men
har sitt namn efter Everlövs socken i
Skåne.
JudeättlIngen Gerda Weidenhjelm har tre
söner med kammarrättsnotarien friherre
de Geer n:r 312, son av f. d. statsministern och
landshövdingen i Kristianstad.
Släkten har påstått sig vara
»en urgammal brabantlsk ätt, utgrenad
i husen Hanial, Brialmont, Geer», men detta
påstående kan icke urkundligen
styrkas och betvivlas t. o. m. av den eljest
rätt godtrogne Elgenstierna. Greve Wrangel
omskar och förkastade utan vidare de tolv
första generationerna på familjens
till riddarhuset inlämnade genealogi. Till
Finspång i Östergötland
inflyttade omkring 1620 Louis de Geer, vars
antavla på mödernesidan torde uppvisa
judiskt inslag. Namnet »De Geer», som
betyder kilen, gaffeln eller ljustret, torde ha
tagits efter släktmärket, eller vice
versa. »De» är
nederländskans bestämda artikel och
ingalunda ett adelspredikat. Den till Sverige
invand-
(42)
rade Louis de Geer var en typisk
industririddare, för vars metoder hans
processer med Norrköpings borgerskap
äro belysande. Synnerligen olycklig är
ur rashygienisk synpunkt hans import av
vallonska arbetare, vilkas blod i stor
utsträckning inficierat förut rasrena
nordiska släkter. Louis de Geer adlades
1641 och en gren av släkten fick 1797
titeln »baron till
Finspång».
I samband med ättens förmodade
juderelationer må nämnas att svenske
adelsmannen B. J. L. De Geer, nederländsk
baron van Jutphas (död 1903), var professor
i hebreiska och österländska
språk, och av hans tolv barn giftes en
dotter 1878 i Utrecht domkyrka med Henry van
Son, född 1856 i Patti på Java,
död i Amsterdam 1914 (från vilken hon
blev skild). En skriftlig förfrågan
om hans eventuella släktskap med
judefamiljen van Son eller von Son i Hamburg har
icke besvarats.
Judemestisen Vilhelmina Bratts son Charles
Dickson blev läkare i Göteborg. Han
har låtit avmåla sig iklädd
frimurarekostym och krönt tavlan med sitt
»adelsvapen». Han var riddare av Carl
XIII:s orden, nordstjärnekommendör och
hade sju barn. Hans dotter Harriet giftes med
ofrälse jordbrukaren Henning Schale, vilken
hon skänkte fyra judemestiser. Av dessa
blev Henning Schale överstelöjtnant
och Sten Schale kapten i I.4 samt
svärdsriddare. Släkten, som utan bevis
förmenar sig kommen från Holland,
fanns redan i sjuttonde
(43)
seklets mitt bland Onsala sockens allmoge i
Halland.
Robert Dickson blev
överståthållare i Stockholm.
Hans utseende var tydligt judiskt. Han var
riddare av Carl XIII:s orden. Hans äldste
son jur. kand. Charles D. blev direktör i
Svenska bankförenlngen och Karl XIII:s
riddare samt gift med Ida Saphira Theel. Hans
syster Eliza Dickson är hustru åt
friherre Barnekow n:r 230, kapten i N.
Skånska Infanteriregementet, kammarherre,
riddare av den privata johanniterorden m. m.
Släkten är ej, såsom
påståtts, identisk med den gamla
mecklenburgska adelsätten Barnekow, varav
medlemmar på 1300-talet invandrade till
Sverige, utan uppträder tidigast å
Rügen. Från Danmark invandrade en
medlem till Skåne, och Kristian Hansson
Barnekow fick 1664 introduktion i svenska
riddarhuset. En hans sonson fick i egenskap av
landshövding och generalmajor barontitel
1750.
William Dickson, styrelseledamot av
Skaraborgsbanken i Stockholm, fick fem barn, av
vilka äldste sonen blev löjtnant, den
andre, Patrik, har varit österrikisk
ryttmästare och Hedvig är hustru
åt greve Hamilton n:r 86, f. d.
ryttmästare vid Smålands husarer,
vilken hon skänkt tre judemestiser. Denne
påstår sig vara av samma släkt
som de engelska hertigarna av Abercorn och
direkt härstamma från de franska
hertigarna av Chatelherault, vilkas nordiske
stamfader med Gånge-Rolf skulle ha kommit
till Normandie, där hans ättlingar bl.
a.
(44)
burit titlarna »sire de Beaumont, comte
de Mellent» m. fl. En famlIjemedlem skulle
1066 med Guillaume-le-bastard ha kommit till
England, där han begåvats med 91
län och grevskapet Leicester!!... Allt
detta vidkommer icke den till Sverige invandrade
familjen Hamilton, vilken räknar sina anor
från irländaren Hugh Johnsson H. av
osäker härkomst, vilken tog svensk
sold 1680. Hans broder Malkolm hade redan i
svenska hären tjänat sig upp
från pikenerare till major och såsom
sådan fått begärt adelspatent
1664. Som överste fick han 1689 titeln
friherre till Hageby, och brodern Hugh blev
delaktig av baroniseringen. En den
sistnämndes son fick 1751 såsom
generalmajor titeln »greve till
Barsebäck». Stammodern för hela
greveätten var en ofrälse
handlandedotter i Göteborg. - - -
Agnes Marika Charlesdotter Dickson hade sju
barn med herr Mörner n:r 91,
ryttmästare vid Kronprinsens husarer. Denna
släkt säger, att den härstammar
från en romersk borgare och att
ättevapnet tillagts en krona av den
rödskäggige Fredrik v.
Büren-Staufen. Till svenska riddarhuset har
dock inlämnats en geneaologi, som
börjar först i femtonde seklets mitt
med en brandenburgare Mörner. En Stellan
Mörner, vilken börjat sin bana
såsom dräng i kung Karl IX:s
tjänst, fick såsom
ståthållare å Åland
svenskt adelspatent 1627. Från honom
härstamma alla nu levande Mörner i
Sverige.
Av judeättlingen Dicksons sju barn blev
Krister
(45)
Mörner hovrättsråd i Svea
hovrätt, Karl Mörner ryttmästare
vid Skånska kavalleriet, Marianne
Mörner lärarinna, Greta Mörner
omgift med ofrälse översten
Tarras-Wahlberg vid Smålands artilleri,
överadjutant hos konungen, innehavare av 14
dekorationer, och Ebba Mörner har tre barn
med baron Wrede n:r 44, agronom i Lund och
broder till släktens huvudman. Ätten
Wrede har falskeligen uppgivit sig vara en gren
av italienska furstehuset Colonna!
Livlandssoldaten Henrik Kaspersson Wrede
»frälsade 1605 vid Kyrkholm kung Karl
IX:s liv, i det han lämnade denne sin
häst men blev själv av polackerna i
stycken sönderhuggen, varför hans barn
begåvades med Elimä fjärding
samt i skölden en häst med kunglig
krona». Titeln »friherre till
Elimä» är av 1653. - - -
Judemestisen Karl Fabian Wrede är
artllleriofficer i Kristianstad, och systern
Elsa har en dotter med reservlöjtnanten
friherre Bennet n:r 154, (=
»Benktsson»), av en skotsk släkt,
som 1650 inkom till Sverige och där fick
adelspatent 1675. Barontiteln är av
1719.
Marianne Wrede har en son med
garveriverkmästaren Kuylenstjenta n:r
1304.
Emmy Charlesdotter Dickson giftes med Fredr.
And. Lor. Hallencreutz, ryttmästare vid
Kronprinsens husarer, adjutant hos konungen,
svärdsriddare m. m. Han återfinnes
icke å riddarhusets stamtavla över
adliga ätten n:r 2015, en allmogesläkt
från byn Hallen vid Umeå, adlad
1756. - - -
(46)
Maggie Charlesdotter Dickson blev hustru
åt herr Löwenhjelm n:r 1791,
överste och chef för Norrlands
dragoner, kammarherre,
svärdsordenskommendör m. m. Denna
hantverkaresläkt räknar sina anor
från en vallon, vilken som tornbyggare
fått arbete i Sverige, där han dog
omkring 1560. Hans son blev pastor i Nor i
Värmland, varefter ättlingarna kallade
sig Norenius, senare ändrat till Nordberg.
Gumme Gummesson N. antog namnet Löwenhjelm;
såsom assessor i Göta hovrätt
fick han 1725 adelskap.
Av judemestisen Dicksons fem barn är
Karl Löwenhjelm överläkare i
Löt, Malmby, Wilhelm L. ryttmästare
vid Livregementet till häst, Crispin L. f.
d. ryttmästare och direktör, och
Amelle L. har fem barn med handlanden Oskar
Dickson i Stockholm av sistnämnda
släkts yngre gren, som hittills icke
behandlats i denna utredning.
Slutligen hade jordbrukaren James Henry
Dickson fem barn, av vilka Harriet blev gift med
ofrälse jordbrukaren Kristian Thesen
från Norge och Kate med ofrälse
handlanden Tidholm i Örebro, medan Rolf
blev advokat i Örebro.
*
Det har stundom sagts att semialliansernas
fara överdrivits, »enär
fortplantningen upphör redan inom de
första generationerna». Denna
uppfattning är falsk. Föreliggande
studie visar
(47)
att ensamt göteborgsjuden
Hans-Heinrichsohn Kalm-Calms representeras i
svenska riddarhuset (och bland pretentionsadeln)
av ätterna Airth, Arrhenius von Kapfelmann,
Bagge, Barelay, Barnekow, Beck-Friis, Bennet,
Bratt, Dickson, Falkenberg, Fleetwood,
Freidenfelt, de Geer, Gren »av
Rossö», Hallencreutz, Hamilton, von
Hofsten, Holst, von Eorn, Hästesko, von
Jacobsson, Kuylenstjerna, König,
Lagerhjelm, Löwenhielm, Mörner,
Nauclér, von Otter, Ouchterlony,
Palmstierna, Posse, Printzensköld,
Röhss, af Sandeberg, von Seth, von Sydow,
Tamm, Tham, Uggla, Wachtmeister, Weidenhjelm,
Wijk, af Wingård, Wrede, Åkerman
etc.
|