|
17
DÄRFÖR
ÄR RADIO ISRAM "FARLIG"
Sionisterna är inflytelserika i
svensk opinionsförmedling. Det gäller
framför allt tidningen Expressen, Dagens Nyheters
ledarsida och flera av de stora bokförlagen ...
Många frågar varför sionisterna är
så upprörda över Radio Islam. Det är
främst av följande orsaker:
1. Den skarpa kritiken av Israels
brutala ockupationspolitik på Västbanken och i
Gaza kan möjligen tolereras, sådan kritik
framförs ofta också i massmedia. Men att
själva Israel är en ockupationsmakt, en judisk
stat som stulit de palestinska arabernas land, det
är alltför pinsamt, eftersom man därmed
bryter mot Israels rätt att existera som en judisk
stat. Och så långt är Israel en helig
ko.
2. Att sionismen är rasistisk:
att den judiska staten Israel diskriminerar de
palestinska araberna på samma sätt som
Sydafrika diskriminerar de svarta. Tänk om Israel
skulle bojkottas som Sydafrika! Israels nära
samarbete med Sydafrika söker man också
förtiga.
3. Att Israel genom ständiga
brott mot FN-stadgan om mänskliga fri- och
rättigheter förverkat rätten att vara en
rättsstat i moralisk mening, och sålunda inte
kan räknas till de västliga demokratiernas
krets. Israel befinner sig i
självförvållat permanent
krigstillstånd. Och Israel vägrar att sluta
fred på FNs villkor.
4. Att Israel genom ständiga
brott mot FN-resolutioner om delning av Palestina
förverkat rätten från FN att vara en stat
- dessutom att en majoritet av FNs medlemsnationer i dag
aldrig skulle erkänna Israel som stat. FNs
medlemsstater är i dag mer än dubbelt så
många som 1948, då Israel invaldes med
rätt knapp majoritet.
5. Att de ledande sionisterna som
Theodor Herzl, sionismens grundare, från
början samverkade med antisemiter och ansåg
att antisemiterna var sionismens bästa
stöd.
127
Denna del av sionismens historia har
man sökt förtiga från sionistiskt
håll.
6. Att ledande sionister senare
även samverkade med det nazistiska Tyskland och t o
m anhöll om vapenbrödraskap med Hitler mot
Storbritannien, den dåvarande mandatmakten i
Palestina. Och detta har helt mörklagts av
prosionistiska massmedia.
7. Att Israel är ekonomiskt -
liksom militärt - helt beroende av enormt stöd
från utlandet, främst från USA genom
starka sionistiska lobbygrupper, men även från
Västtyskland genom skadestånd för de
nazistiska judeförföljelserna och judemorden.
Det rör sig om svindlande belopp, hundratals
miljarder kronor som pumpats in i Israel.
8. Att det sionistiska Israel är
ideologiskt helt uppbundet av den bibliska judendomen med
judar som Guds utvalda folk som av Gud utlovats ett
Storisrael från Nilen till Eufrat - och att Israel
aldrig fastställt sitt lands gränser just
för att ständigt kunna expandera. Att det inte
skulle finnas någon sionism utan den bibliska
judendomen. Trots att detta är så tydligt,
vägrar flertalet att se det.
9. Att den sionistiska erövringen
av Palestina i vår tid i stort motsvaras av den
israelitiska erövringen av Kanaans land som omtalas
i Gamla Testamentet. Också detta vill man blunda
för.
10. Att Israel utgör en fara
för världsfreden, dels genom sin utmanande
aggressiva politik, dels genom sitt hemliga innehav av
kärnvapenmissiler (som konstrueras och utprovas i
samverkan med Sydafrika), dels genom sionistiska
lobby-gruppers starka grepp om USAs politiska
ledning.
11. Att sionismen har ett så
relativt starkt grepp om även svensk
opinionsbildning, att den svenska allmänheten i
massmedia inte får en tillräckligt kritisk
rapportering och analys av vare sig själva Israel
eller sionismen som politisk lobbyrörelse. Att det
kaotiska Libanon är en följd av Israels
invasion 1982 och inblandning framgår klart i
massmedia.
128
12. Att en bredare folklig opinion mot
Israel i Sverige liksom i övriga
västländer aldrig kan effektueras, eftersom
sionisterna kan sätta in så effektiva
protestaktioner att massmedierna faller undan och inte
kan stödja en sådan folklig antisionistisk
opinion. Massmedia och politiska ledare utsätts helt
enkelt för utpressning med hotelser av sionistiska
lobbygrupper.
13. Att Sverige liksom andra
västländer för ett dubbelspel om
sionismen: Å ena sidan accepterar man sionismen som
israelisk eller judisk nationalism, men å andra
sidan uppmanar man inte sionisterna att ge sig iväg
till Israel, när de betraktar denna judiska stat som
deras stat med primär lojalitet. Inställningen
till sionismen och Israel är ett enda
hyckleri.
14. Att accepterandet av sionismen
inte är någon solidaritet med judar som
fullvärdiga svenska - eller amerikanska, franska,
sovjetiska o s v - medborgare utan i stället ett
stöd åt antisemitismen, eftersom sionismen
bygger på tesen om att judar inte kan leva fredligt
med andra folk utan måste ha ett eget land på
palestiniernas bekostnad. Också detta vägrar
man att inse. Sionismen ger just judehatet
legitimitet.
Alla dessa 14 punkter som tagits upp
är synnerligen komprometterande för Israel och
sionismen. Om människor i allmänhet blir
informerade om detta i Sverige och andra
västländer, främst förstås USA,
är det slut med Israel och sionismen spricker som en
uppblåst ballong för ett nålstyng. Detta
vet sionisterna, och därför måste denna
information till varje pris stoppas, med alla till buds
stående medel. Folk måste sväva i
okunnighet om detta, det är enda möjligheten
för Israels fortsatta stöd och överlevnad.
När en liten närradiosändare som Radio
Islam gång på gång förmedlar denna
information är det visserligen bara ett
försvinnande fåtal personer som mottar denna
information, men det är tillräckligt allvarligt
för sionisterna för att de skall känna sig
allvarligt oroade. Tänk om exemplet smittar av sig!
Tänk om motsvarande radiosändare börjar
även i USA, England, Frankrike, Västtyskland m
fl länder, då kan också små men
växande rännilar av antisionistiska opinioner
börja
129
trycka på de större
massmedia. När alltfler människor samtalsvis
får klart för sig att de utsatts för en
falsk och skev propaganda och fått historien delvis
förfalskad, blir de misstrogna och hela det
opinionsskapande etablissemanget kommer i en allvarlig
förtroendekris.
I USA, där sionismen är
oerhört stark i opinionsmedia, har allt tydligare
tecken börjat framträda på sionismens
växande kris i och med att Israels vänner -
förutom de sionistiska lobbygrupperna - sedan en tid
främst återfinns bland de konservativa och
inom den kristna fundamentalismen, den s k Moral
Majority. Tidigare har Israel och sionismen alltid haft
sitt främsta stöd hos vänstern, i USA
bland liberalerna (eftersom socialisterna spelar en
underordnad roll i USA). Men sedan en tid har detta
stöd från liberalerna börjat vackla. Ett
intressant exempel, som helt förbigåtts i
svenska media, är fallet Gore Vidal, en mycket
känd ultraliberal amerikansk författare som bl
a skrivit en roman om Justinianus, den östromerske
kejsaren på 500-talet, och en annan roman om
Abraham Lincoln, den förra är översatt
till svenska, men inte den senare. Denne Gore Vidal
medarbetar regelbundet som kolumnist i tidskriften The
Nation, som har en jämförelsevis liten upplaga
men är mycket inflytelserik bland amerikanska
vänsterintellektuella. I det nummer av The Nation
som utkom den 22 mars 1986 publicerade denna veckotidning
en artikel av Gore Vidal, anspelande på
"femtekolonnare", alltså agenter och
provokatörer för främmande makt. I sin
artikel angrep Vidal särskilt Norman Podhoretz,
redaktör för den inflytelserika amerikanska
tidskriften Commentary, som utges av American Jewish
Committee. Denna tidskrift läses alltid noga av
president Reagan och hans stab. Denne Podhoretz var
prosovjetisk under Vietnamkriget och tillhörde den
aktivistiska nymarxistiska vänstern, men när
sedan Israel var mera betjänt av ett
högerorienterat nationalistiskt USA, sadlade
Podhoretz - allmänt kallad "Poddy" - om och blev
Reagan-anhängare. Gore Vidal skrev:
"Under flera år har Poddy,
liksom hans arbetsgivare A J C, förflyttat sig
från liberala ställningstaganden som
traditionellt omfattas av amerikanska judar (och mig)
till den yttersta högern i amerikansk politik.
Orsaken härtill är mycket enkel. För att
få skattepengar för Israel
(förra
130
året 3 miljarder dollar)
måste proisraeliska lobbygupper se till att
ryssarna utgör ett tillräckligt starkt hot
för att skrämma amerikanska folket att offra
enorma summor på det militära
"försvaret", vilket också innefattar stöd
till Israel i dess aldrig upphörande krig. För
att garantera att så gott som en tredjedel av den
amerikanska regeringens budget går till Pentagon
och Israel, måste de proisraeliska lobbisterna
göra gemensam sak med vår galna höger."
Därefter anklagar Gore Vidal den sionistiske
Podhoretz för att "vifta med vår flagga som en
ränksmidare med sin kaftan" och att han "inte ett
dyft tänker på sig själv som amerikan
utan i stället som jude med enda lojalitet till
Israel". Om Podhoretz fru, Midge Decter, ordförande
för den nykonservativa kommittén för den
fria världen, säger Gore Vidal: "Som de flesta
av våra israeliska femtekolumnister är Midge
inte särskilt intresserad alls för vad gojim
hade för sig före Ellis Island" och tillfogar:
"Jag måste bekänna, jag gillar inte alls ditt
land, som är Israel." Vidal summerar sina
klagomål mot de båda liberala
överlöparna till det konservativa lägret
genom att räkna upp den amerikanska högerns
synder i det förflutna: "Vi (amerikaner) stal andra
folks land. Vi mördade många av dessa
länders invånare. Vi påtvingade
vår religion och vårt herradöme på
de överlevande. General Ulysses S Grant (från
det amerikanska inbördeskriget för över
hundra år sedan) skämdes över vad vi
gjorde i Mexiko, och också jag skäms över
det. Mark Twain (en av de mest berömda amerikanska
1800-tals-författarna) skämdes över vad vi
gjorde på Filippinerna, och det gör jag
också. Men Midge Podhoretz skäms inte,
eftersom i Mellersta Östern ett annat rovgirigt folk
är i full färd med att fullfölja
stölden av ett annat folks land i namn av en
utländsk och främmande teokrati. Hon är en
propagandist för dessa rovgiriga plundrare
..."
Så snart Vidals artikel kom i
tryck, "blev det ett herrans oväsen och taket
höll på att ramla ned på tidskriften The
Nations redaktion", enligt en av tidskriftens
medarbetare, som blev förfärad över den
veritabla syndaflod av sionistisk vrede och ursinnigt hat
som östes över tidskriften.
131
Norman Podhoretz själv gick i
svaromål i de spalter som står till hans
förfogande i en mängd dagstidningar genom att
karaktärisera Vidals artikel som "en dy av
kloakvatten" och som "det mest skräniga utbrott av
antisemitism som någonsin framförts i en
anständig amerikansk tidskrift sedan andra
världskriget". Och han anklagade Vidal för att
"ha uppslukats av de mest grymma och vildsinta
antijudiska känslor" och att "varje ord hos honom
är dränkt i hat till judar". Andra sionistiska
författare stämde in i denna klagokör.
William Safire anklagade Vidal för att "hetsa mot
och smäda judar urskillningslöst och
hätskt". Denne Safire skriver regelbundet
krönikor i New York Times och en rad andra ledande
amerikanska dagstidningar.
Men märkligt nog deltog inga
icke-sionistiska liberaler eller moderater i detta
ursinniga skall på Vidal. De föredrog att
ligga lågt och tiga om saken. Podhoretz
organiserade en kampanj med krav på att alla
intellektuella skulle bojkotta The Nation och hans krav
på att denna tidskrift skulle kasta ut Vidal ledde
inte till några framgångar - endast 20% av de
uppvaktade intellektuella svarade positivt på
Podhoretz krav.
Också i en annan amerikansk
tidning i New York den vänster-orienterade och
promarxistiska Village Voice har på senare tid
infört flera artiklar, där det hävdats att
"andra världskrigets historia har
förvrängts av sionister för att gynna
sionistiska intressen" - och naturligtvis har även
detta framkallat våldsamma proteststormar
från sionistiskt håll - men trots allt utan
märkbar effekt.
Kanske är en omsvängning av
opinionen på väg även i USA - och detta
är det viktigaste av allt, ty utan stödet
från USA kan Israel inte fortleva utan går i
kvav inom ett halvår ...
Nästa
sida
|