86
SAMMANFATTNING:
BUFFENS SJU
PELARE
Jag skall här ge en
sammanfattning av sionismem lögner, som
utförligt redovisats i denna bok.
När vi säger att Israel
är en lögn, en bluff, så bemöts vi
ibland med protester, att den judiska staten Israel
faktiskt existerar och därför inte kan vara
någon lögn eller bluff. Självfallet
är det inte detta vi menar när vi säger
att Israel är en lögn och en bluff. Vad vi
menar är att den sionistiska staten Israel bygger
på lögner och bluff och att denna sionistiska
stat upprätthåller sin existens och sin makt
på lögner och bluff. Israel vädjar om
stöd och sympati i omvärlden med lögner
och bluff. Låt oss gå igenom sionismens och
Israels lögner i tur och ordning:
* Den första stora lögnen
är sionismens tes att Palestina skulle vara judarnas
historiska hemland, deras förfäders land som
hela världens judar skulle ha s k historisk
rätt till.
Detta är faktiskt en trefaldig
lögn, tre lögner sammanvävda i en stor
lögn: dels kan den historiska vetenskapen endast
fastställa att judarna härstammar från
hebreerna som var en av flera nomadiserande stammar av
fåraherdar på den arabiska halvön som
möjligen kom till Egypten och därifrån
drog vidare till Kanaans land, nuvarande Palestina,
där de låg i strid med de bofasta kananeiska
folken och samtidigt antog en del av den
kananéiska kulturen och även beblandade sig
med dessa folk. Framlidne professor H.S. Nyberg
säger i sin uppsats Gamla Testamentets urkunder, att
den israelitiske kung Davids kungadöme är till
sitt väsen rent kananéiskt: "David
tillägnade sig hela den kananéiska
kungaideologin, som på samma gång är
allmänt främreorientalisk, och denna ideologi
blev bestämmande för hela det israelitiska
kungadömet så länge det varade."
Alltså, det gamla bibliska Israel var inte alls
judiskt. Dels är det även en lögn att
Palestina skulle vara judarnas historiska hemland enligt
judarnas egen bibel, Gamla Testamentet, som Israel i dag
använder som sitt historiska rättesnöre
och lagfart för
355
sitt maktinnehav över Palestina,
eftersom det står i judendomens Torah, deras
lära och lag, nämligen i Första Moseboken,
11:e kapitlet, vers 31, att judarnas ättefader
Abraham härstammade från Ur i Kaldeen eller
Babylonien, d v s nuvarande Irak, varifrån han med
hela sitt följe skall ha begett sig först till
Kanaans land och därifrån - för att
undvika hungersnöd - till Egypten. För det
tredje uppges i judarnas bibel att Israels folk aldrig
behärskade hela det dåvarande Palestina utan
endast delar därav och dessutom ständigt
bröt mot sin stam gud Jahves bud och stadgar och
därför saknade den hemortsrätt till detta
land som de nu åberopar sig på.
* Den andra stora lögnen är
sionisternas huvudtes att alla judar i hela världen
är ett enda folk. Den sionistiska staten Israel har
ju högtidligt förklarat i Lagen om
återvändande från 1950 att denna
inkräktar- och ockupationsstat i Palestina är
alla judars hemland där de automatiskt får
medborgarskap, israeliskt medborgarskap, medan de, av
detta Israel, fördrivna palestinierna och deras
bortåt tre miljoner barn och barnbarn inte
tillåts återvända till sina fäders
hemland. Det är en uppenbar lögn att judar
skulle utgöra ett enda folk, eftersom judar finns i
många olika länder över hela världen
där de är medborgare. Det finns inte bara
amerikanska judar i USA, franska judar i Frankrike,
svenska judar i Sverige, sovjetiska judar i Sovjetunionen
och så vidare, utan det finns också arabiska
judar i Västasien och Nordafrika, svarta judar, s k
fallascher, i Etiopien, bruna judar i södra Indien,
persiskaojudar i Iran, mongoliska eller gula judar i
Sydostasien och så vidare - och alla dessa judar
har under årtusenden uppblandats med de omgivande
folken som judarna i vissa fall omvänt till
judendomen, så till exempel fanns det ett judiskt
kungarike i Yemen på 400-talet efter Kristus; och i
södra Ryssland mellan Svarta havet och Kaspiska
havet fanns på 700-talet ett stort Kazarrike som
övergick till judendomen - i valet och kvalet mellan
kristendomen och islam valde kazarernas härskare det
tredje alternativet, judendomen som det kraftfullaste
medlet att hålla sina undersåtar i styr och
injaga respekt hos en fientlig omvärld. Den
framlidne i England verksamme judiske författaren
Arthur Köstler har skrivit en dokumentär bok om
detta på engelska. Den trettonde stammen, där
han alltså kallar kazarerna för den
trettonde
356
stammen efter Israels tolv stammar, av
vilka ju judarna skall vara ättlingar till Israels
eller Jakobs son Juda, medan de andra elva stammarna
försvunnit. I Andra Konungaboken, 17:e kapitlet,
verserna 16, 17 och 18 i judendomens bibel, Gamla
Testamentet, heter det:
"Israels barn hade ju syndat mot
Herren, sin Gud ... De övergav Herrens, sin Guds,
alla bud ... Och de lät sina söner och
döttrar gå igenom eld och befattade sig med
spådom och övade trolldom. De sålde sig
till att göra vad ont var i Herrens och
förtörnade honom därmed. Därför
blev Herren också mycket vred på Israel och
försköt dem från sitt ansikte, så
att inte något annat blev kvar än Juda stam
allena."
Men det stora flertalet judar är
inte alls ättlingar till denna Juda, utan de kommer
från andra håll. De europeiska s k
öst-judarna, som ofta kallas askenaser eller
askenazjim, alltså de ryska och polska judar som
utgör eliten i det judiska eller sionistiska Israel
är huvudsakligen ättlingar till dessa kazarer
som alltså omvände sig till judendomen
på 700-talet efter Kristus. Hela det sionistiska
ledargarnityret var från början askenaser,
så t ex David Ben-Gurion, som kom från Polen
och egentligen hette Grün, Golda Meir, som kom
från Ryssland och egentligen hette Meyersohn,
Menachem Begin som kom från Polen, Shimon Peres som
också kom från Polen, Yitzhak Shamir, som kom
från Polen och så vidare. Det ironiska
är sålunda att den judiska staten Israels
främsta ledare som åberopar denna
inkräktarstats legitimitet på att judarnas gud
i Bibeln utlovat deras ättefader Abraham Palestina
som deras land inte är ättlingar till Abraham
utan till kazarerna i södra Ryssland vilka aldrig
satt sin fot i Palestina eller Kanaans land som det heter
i judarnas bibel, Gamla Testamentet! Det är
alitså en stor lögn att de ledande sionisterna
i Israel - liksom utanför Israel -gör
anspråk på att besitta Palestina med biblisk
legitimering, eftersom de härstammar från
kazarerna och - historiskt sett - hör hemma i
södra Ryssland.
*Den tredje lika stora som fräcka
lögnen som sionisterna prånglar ut till en
vilseledd och lättrogen kristen allmänhet i
västvärlden är att judarna skulle ha s k
gudomlig rätt att besitta Palestina, eftersom det
står i judendomens
357
bibel, Gamla Testamentet, att deras
gud, Jahve, lovat dem som ett utvalt herrefolk detta
land, ja, till och med ett mycket större
landområde som sträcker sig från Nilen
ända till Eufrat i Irak. Detta är en lögn
och en bluff eftersom det inte finns någon
religiös rätt för ett folk att med list,
våld och terror lägga under sig ett annat
folks land. Det finns bara en rätt mellan
civiliserade folk och stater, och det är
folkrätten. Och enligt folkrätten har de
sionistiska judarna ingen rätt alls till
palestiniernas gamla land Palestina. Så enkelt
är det, fast alltför många tycks ha
så svårt att fatta detta, indoktrinerade
eller förvirrade som de är av sionisternas
propaganda.
Dessutom är det en lögn
enligt den bibliska judendomen att sionisterna skall ha
rätt att besitta Palestina, eftersom deras gud Jahve
lovade dem detta land på villkor att de
strängt höll sig till hans bud och stadgar,
vilket endast ett fåtal judar gör, d v s de
strängt ortodoxa judarna, och just dessa judar
protesterar mot staten Israels existens som dessa
ortodoxa eller rättrogna judar tror skall komma
först när judarnas frälsare, Messias,
kommer någon gång, vilket han ännu inte
har gjort. I väntan betraktar de dagens Israel som
"Djävulens skapelse" eller självaste
"Satan"!
* Sionisterrws fjärde stora
lögn är att den judiska staten Israel i
Palestina skulle vara judarnas enda trygga värn mot
vad sionisterna kallar "antisemitism", alltså
judehat och judeförföljelser som judar i andra
länder alltid måste utsättas för,
enligt sionisterna. Men det är ju en uppenbar
lögn att staten Israel är en trygghet för
de israeliska judarna. Just i Israel drar ledarna in sina
judiska undersåtar i krig efter krig, eftersom de
kommit dit som inkräktare och erövrare och
tyranniserar den palestinska befolkningen. Just i Israel
är judarna otryggare än någon annanstans
i världen. I andra länder - det må vara
USA, Sverige, Norge, Danmark, Frankrike och även
Sovjetunionen - lever judarna som likvärdiga
medborgare och skyddas av statsmakten på alla
sätt. Ja, i flera länder är judar ofta
privilegierade. Så till exempel har judarna varit
privilegierade i Sovjet under Lenin- och Stalintiden
där det var dödsstraff på antisemitism
och synagogor skyddades medan kyrkor brändes ned
eller förvandlades till garage, simhallar och
partilokaler för kommunistpampar. Om den judiska
staten Israel verkligen
358
vore den enda trygga vistelsen
för judar, skulle väl den stora massan av
världens judar bege sig dit. Så sker inte. I
stället föredrar de att bo i sina
hemländer utanför Israel, i diasporan eller
exilen, som det felaktigt heter, alltså i USA,
Sverige och andra länder. Dessutom är det ett
faktum att långt fler judar lämnar Israel
än kommer till Israel, utvandringen är
större än invandringen, också bland de i
Israel födda judarna, de s k sabras, dels av
ekonomiska skäl, dels och framför allt av just
säkerhetsskäl: Israel upplevs alltmer som ett
otryggt land av alltfler. Israel är en
inkräktarstat och en av hela den omgivande
arabvärlden hatad stat. Israel har under sin
40-åriga existens fört fem krig och har
förvandlats till en fästning där man
misstror och spionerar på varenda icke-jude. I
Israel har judarna återskapat ofrihetens och
fruktans gettotillvaro.
*Sionisternas femte stora lögn
är att Israel från början skulle ha varit
en löftesrik stat präglad av demokrati och
humanitet och social rättfärdighet. Detta
är en propaganda-lögn, en myt och en lögn.
Den judiska staten tillkom genom list, våld och
terror, när de sionistiska judarna med utpressning
och terror först tvingade judar från olika
länder att bege sig till Palestina i stora skaror
efter andra världskrigets sönderhärjade
Europa liksom senare i arabvärlden där
sionisterna provocerade antisemitiska stämningar
genom att låta sina agenter hota och även
döda vissa judar och skylla ifrån sig på
"muslimska eller arabiska fanatiker". Sedan organiserade
sionisterna väpnade terrorband i själva
Palestina under den brittiska mandatperioden att
utöva en fruktansvärt blodig terror mot
palestinier som ledde till att bortåt halva den
palestinska befolkningen, ca 750 000, d v s hälften
av det dåvarande palestinska folket, drevs bort
från sina urgamla hembygder. Sionistledare som
Menachem Begin i en judisk gangsterliga som hette Irgun
Zwai Leumi begick fasansfulla illdåd, bland annat
sprängde denna mördarliga - på order av
Begin - en hel arabisk by med bortåt 350
människor i luften. Begin blev sedan partiledare,
aktad medlem av den israeliska folkförsamlingen
Knesset och därefter Israels premiärminister
med ännu flera massmord på sitt samvete
så till exempel skedde den israeliska invasionen av
Libanon sommaren 1982 på dåvarande
premiärminister Begins order. En annan judisk
terroristledare var Yitzhak Shamir, en av toppmännen
i den judiska Sternligan som
359
mördade FN-medlaren och tidigare
juderäddaren greve Folke Bernadotte. Shamir är
idag Israels premiärminister. Terrorister och
mördare gör lysande politisk karriär i
Israel.
Den judiska staten Israel var
alltså från första början en
utpräglad terrorstat som inte hade ett dyft att
göra med demokrati eller humanitet. Israels s k
demokrati med olika judiska partier är alla
underkastade den totalitära chauvinistiska
sionismen, där palestinier är diskriminerade
och förtryckta. Det är självfallet ingen
verklig demokrati utan en skendemokrati, en demokrati
för syns skull, för propagandans skull. Inte
heller yttrandefrihet finns i israel utan
åsiktscensur - för palestinierna vilkas
tidningar och litteratur ideligen dras in av de
israeliska militärmyndigheterna. Och någon
rättssäkerhet existerar inte i detta Israel
där palestinier ideligen fängslas utan
rättegång eller i rättsprocesser som
är rena farsen, parodier på verklig
demokratisk rättspraxis. Israel tillämpar de
militära undantagslagarna som infördes av
britterna under mandattiden i Palestina, vilket då
väckte sionisternas vrede och gränslösa
indignation. När de sedan själva kom till
makten tillämpade de samma lagar - på
palestinierna! Allt detta är sedan decennier
väl dokumenterat och helt klarlagt. Men
ändå talar svenska politiker och publicister -
efter diktamen från den sionistiska propagandan -
om Israel som en demokrati, Mellanösterns enda
demokrati! Det är ett hån mot sanningen, mot
verkligheten, mot offren för detta Israels
systematiska tyranni som seglar under falsk flagg som
demokrati!
*Den sjätte stora lögnen i
sionistpropagandan som är särskilt avsedd
för västvärlden, bl a Sverige, är att
Israels s k arbetarparti med ledare som David Ben-Gurion,
Moshe Sharett, Levi Eshkol, Moshe Dayan, Golda Meir,
Yitzhak Rabin och i dag Ben-Gurions elev Shimon Peres
skulle vara ett särskilt fredligt, fridsamt och
demokratiskt parti som vill och kan föra en human
eller humanistisk politik. Denna lögn och bluff
borde ha kunnat genomskådas från första
början. Israels arbetarparti och dess ledare är
lika sionistiskt och militaristiskt och aggressivt som
det mera rättframt chauvinistiska högerpartiet
som letts av Menachem Begin och Yitzhak Shamir. Israels
angreppskrig som Suezkriget hösten 1956 och
Sexdagarskriget i juni 1967 skedde då
Israel
360
leddes av arbetarpartiet, av
Ben-Gurion och Levi Eshkol. Den stora terrorn, då
Israel med våld och terror fördrev 750 000
palestinier (hälften av det dåvarande
palestinska folket) skedde under arbetarpartiets ledning,
även om de värsta sionistiska terrorligorna
Irgun och Sternligan leddes av högersionister. Men
Jon Kimche, en ledande sionistisk författare
säger i sin bok The Seven Fallen Pillars om det
israeliska arbetarpartiets general Moshe Dayan: "Med full
fart for Moshe Dayan med sin kolonn rakt in i staden
Lydda den 11 juli 1948, sköt besinningslöst
på allt som rörde sig och skapade fullkomlig
förvirring och terror. Stadens arabiska befolkning
på 30 000 antingen flydde eller drevs i väg
till Ramallah. Nästa dag kapitulerade också
Ramallah och dess befolkning för samma vanvettiga
terror. Båda dessa arabiska städer
föröddes och plundrades av de segerrika
israeler. " Sionister - vare sig de tillhör ett
höger- eller vänsterparti i Israel - är
och förblir sionister först och
främst.
Låt oss här citera
uttalanden av några ledande sionister. Först
David Ben-Gurion, Israels förste
premiärminister i flera år och ledaren
för Israels s k arbetarparti. I sin till svenska
översatta bok I krig och fred, utgiven på
Askild och Kärnekulls förlag 1970, säger
David Ben-Gurion:
"För flertalet judar är
Israel Sion. Sion betyder något särskilt
få de våra, var de än vistas. I grund
och botten betyder det hem. Israel är alla judars
hem. Lika mycket som det är deras hamn. Men det
är också ett lönsamt företag, som
har en uppgift att fylla och en framtid att erövra.
Och vad är vår uppgift här? Vad har det
judiska folket att uträtta i Israel? För
omkring 3 300 år sedan levde en jude, den
störste av alla judar, och det var han som
bestämde vad vi har att göra här. Hans ord
är lika goda i dag som när de först
yttrades. Jag syftar naturligtvis på Moshe, Mose.
Berättelsen om Moshe (Mose) är alltså en
guldgruva när man vill få kunskap om judarna
och de attityder som de har upprätthållit och
som ha upprätthållit dem under
årtusendenas lopp."
Alltså, Torah, de fem
Moseböckerna i Gamla Testamentet med Mose i
huvudrollen är själva grundvalen för
sionismen!
361
David Ben-Gurion sade i Knesset den 11
oktober 1961 om de palestinier som sionisterna
fördrivit och förslavat:
"Israel kommer aldrig att kunna
acceptera att de arabiska flyktingarna
återvänder. Israel tillbakavisar bestämt
och kategoriskt de lömska förslag om valfrihet
för dessa flyktingar. Israel är av den
bestämda övertygelsen att dylika förslag
om repatriering av de arabiska flyktingarna är
cyniskt kalkylerade för att förstöra
Israel och förinta judarna ... Det finns bara en
lösning på det arabiska flyktingproblemet: att
få dem att bosätta sig bland deras eget folk i
länder som har gott om plats för dem ..." (New
York, 12 oktober 1961)
I den israeliska tidningen Ha-Haretz
den 16 februari 1960 sade Ben-Gurion:
"Vi bryr oss inte om vad gojim,
alltså icke-judar, säger och tycker. Vi bryr
oss bara om vad de gör, om deras agerande är
till vår fördel eller kan skada
oss."
En annan sionistisk ledare för
Israels s k arbetarparti och i USA och även i
Sverige starkt glorifierad israelisk politiker var Golda
Meir. Också Golda Meir har uttalat sig i Knesset om
de palestinska flyktingarna i oktober 1961, då hon
sade följande i den israeliska tidskriften Ner
september/oktobernumret 1961:
"Var och en som talar till
förmån för att de arabiska flyktingarna
skall återvända måste också tala
om hur han eller hon skall ta ansvar För detta, om
staten Israel skall kunna överleva. Det är
bättre att klart och tydligt en gång för
alltid säga ifrån att vi aldrig skall
låta detta ske!"
Den 8 november 1961 rapporterade den
för övrigt sionistvänliga New York Times
följande:
"Knesset står fast i
flyktingfrågan. Knesset röstade med en
överväldigande majoritet för
arbetarregeringens inställning att de arabiska
flyktingar som flytt eller drivits iväg inte skall
kunna få återvända till det territorium
som sedan dess blivit staten Israel. Rösterna var 68
mot 7. I samma motion gav Knesset sitt fulla samtycke
till premiärminister
362
Ben-Gaions tillkännagivarde den
11 oktober, där han tillbakavisade FN-förslaget
att de palestinska flyktingarna skall efter eget fritt
val ges möjlighet att återvända till sina
hembygder i nuvarande Israel."
Alltså, redan 1961, för 27
år sedan, var det Israels arbetarregering under
ledning av David Ben-Gurion som beslutade att de
palestinska flyktingar som sionisterna med våld och
terror fördrivit från deras hemland Palestina
aldrig skall få återvända utan helst,
som Ben-Gurion sade, drivas ytterligare iväg till
främmande länder!
När i dag den s k höken, den
supernationalistiske premiärministern Yitzhak Shamir
kategoriskt avvisar varje fredsuppgörelse med
palestinierna, som givetvis även måste
innefatta möjligheter för de fördrivna
palestinierna att återvända hem, så
är detta inget nytt och inte heller något som
särskilt utmärker den s k högern i Israel.
Exakt samma inställning intogs från
början även av den s k vänstern i Israel,
av det sionistiska arbetarpartiet!
Om de 1967 av Israel ockuperade
Västbanken och Gazaremsan uttalade sig redan
från början ledare för det israeliska s k
arbetarpartiet. Så här sade Moshe Dayan i den
sionistiska tidskriften Jewish Chronicle, utgiven i
London den 9 februari 1968:
"Israels gränser måste
omfatta Judéen och Samarien (alltså
Västbanken) som utgör den historiska vaggen
för den judiska nationen."
Generalen, knessetmedlemmen för
Israels arbetarparti, senare Israels premiärminister
och i dag Israels försvarsminister Yitzhak Rabin
sade så här i Jewish Chronicle den 15 december
1967:
"Upprättandet av staten Israel,
som innefattar Judéen och Samarien, är
judenhetens största bedrift efter det andra templets
förstörelse år 70."
Den 28 juni, alltså kort efter
Israels seger i Sexdagarskriget 1967, sade den
dåvarande israeliske USA-ambassadören Yitzhak
Rabin i den kända Samväldesklubben i San
Francisco,
363
uppblåst av samma skrytsamhet
som tidigare generalen Moshe Dayan och senare generalen
Sharon, Beiruts slaktare: "Israel kan besegra 60 till 100
miljoner araber. Vi har förmågan och
motivationen att vinna."
Rabin hade till och med
fräckheten att i detta tal i USA säga till sina
åhörare:
"Vi ber inte om utländsk
hjälp. Vi klarar oss själva." Sanningen är
ju den att Israel inte gör något annat än
organiserar sina sionistiska lobbygrupper för att
utöva utpressningar på utlandet, främst
USA, att ge miljarder och åter miljarder dollar
årligen till Israel och dessutom med lock och pock
tvingar USA att leverera de mest avancerade amerikanska
vapnen till denna sionistiska inkräktar- och
ockupationsstat!
*Den sjunde stora lögnen som
sionistpropagandan sprider är att sionismen skulle
acceptera judars lojalitet till de stater där de
är medborgare utanför Israel. Alla
sionistledare från Israel reser omkring bland olika
judiska församlingar i olika länder och
håller eldande tal där de manar till yttersta
och främsta lojalitet med den judiska staten Israel
och avvisar att judendomen skulle vara uteslutande en
religion. Den yiddischspråkiga tidningen Daily
Forward i New York rapporterade den 9 januari 1959 om
Världssionistiska Organisationens dåvarande
ordförande Nahum Goidmanns stora tal bland
amerikanska judar:
"Doktor Goldmann utmanade Amerikas och
andra länders judar att samla mod och öppet
förklara en dubbel lojalitet, en lojalitet till
landet där de bor och en annan starkare och
avgörande lojalitet till Israel. Judar får
aldrig falla för patriotiskt prat om att vara lojala
endast och främst till det land där de bor och
lever. De skall endast vara fulla patrioter till den
judiska staten israel."
I Jewish Newsletter den 9 september
1957 hette det:
"Doktor Goldmann samtyckte med
Ben-Gurion att alla judar i diasporan, alltså
utanför Israel, är i landsflykt och endast kan
befrias och fullkomnas i Israel. Men den praktiska
överföringen av alla judar i exil till Israel
var något som
364
de båda inte var överens
om. Medan Ben-Gurion yrkar på att denna
överföring skall ske så snabbt som
möjligt, menar Goldmann att det här blir
fråga om en långvarig utvecklingsprocess. Men
under tiden kan och skall diasporasionisterna hjälpa
Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt
lika mycket om inte mer som om de bodde i Israel. Ty
israeler och diasporajudar är ett och samma
folk."
Världssionistiska Organisationen,
Den Judiska Agenturen och staten Israel utgör ett
gemensamt komplex som bildat "Judisk Uppfostran för
Aliah" eller "Återvändande", alltså till
Israel. I alla länder där det finns ett
större antal judar, också i Sverige, verkar
denna organisation för att hos de judiska barnen
inplantera bundenhet och lojalitet till Israel som
judarnas verkliga fosterland - och detta sker i
långt högre grad än vad det nazistiska
Tyskland på 30-talet kunde åstadkomma
för att utbilda tyskar eller tyskspråkiga
minoriteter i olika länder till lojalitet med
Tyskland!
Men det stannar inte vid denna
utbildningspropaganda för sionismens Israel bland
judiska barn och ungdomar i olika länder.
Också på det juridiska området är
sionisterna ivrigt verksamma för att skapa ett
särskilt lagrum i internationell rätt för
det judiska folket. En sådan sionistisk jurist,
Nathan Feinberg har skrivit en avhandling med titeln
Erkännandet av det judiska folket i internationell
lag, där det bl a heter: "Rätten till ett
nationellt hem har tillerkänts det judiska folket
som helhet, och inte endast till en del av det; det har
tillerkänts inte bara till sionister eller judar som
bosatt sig i Palestina eller som kommer att bosätta
sig där, utan till alla judar var de än
må vara."
Nästa
sida
|