90
PER
GAHRTON:
OM SIONISTISKA SPÅRET
I PALMEMORDET
AR: Det har spekulerats mycket i vem
som kan ha haft intresse av att mörda Olof Palme.
Det har funnits flera s k spår. I detta sammanhang
har jag i Radio Islam i några programinslag velat
peka på att det kan finnas starka skäl att
granska sionisternas eventuella intresse att röja
Olof Palme ur vägen. Åtskilliga starka
indicier tyder på att en sådan närmare
undersökning skulle löna sig.
Per Gahrton, sionisterna har
många motiv för att mörda Olof Palme. Men
finns det i dag ett sionistiskt spår?
PG: Vi har nu kommit till en
sådan punkt i Sverige, efter att det har gått
ungefär 2 år sedan mordet skedde, att man
släpper loss fria spekulationer, som ändå
bygger på en sorts analys av vad det kan finnas
för motiv. Vem kan ha tjänat på mordet?
Vad kan det finnas för politiska grupperingar i
Sverige och i världen som är kända
för att kunna använda sig av sådana
här metoder? Och i den sortens debatt, där det
ju redan har skrivits flera böcker och mycket av
titlar och annat det senaste halvåret, så har
även jag tillåtit mig att, dels i Aftonbladet
i höstas och dels i en annan tidskrift, som heter
"Etapp" (en sorts gratis tidskrift på hotellen)
skriva om det sionistiska spåret, som man kan kalla
det. Och det bygger dels på vad jag själv vet
om mordet, men också om den sionistiska historien,
och dels också på en rapport som faktiskt en
annan Palestina-förkämpe, Sigbert Axelsson, har
sammanställt. Han är socialdemokrat och har
gått vägen via partiet och tillställt
regeringen en sammanställning, som bygger på
vad man vet om Olof Palme som Socialistinternationalens
aktör för att åstadkomma en
fredsuppgörelse i Mellanöstern.
I korta drag kan man då
säga, att vad man vet om sioniserna och de nuvarande
ledarna i Israel är, att Israels nuvarande
premiärminister, Yitzhak Shamir, själv
offentligt har erkänt, att han var en av de ledare i
den judiska terrorgruppen, Sternligan, som hade det
politiska ansvaret för mordet på Folke
Bernadotte. Den svenske FN-medlaren
mördades
388
1948, dagen efter att han hade lagt
fram en fredsplan, som skulle innebära en
modifiering av FNs delningsplan. Men fortfarande skulle
det bli en judisk och en palestinsk stat och Jerusalem
skulle internationaliseras och inte vara den judiska
huvudstaden. På det svarade Sternligan med att
mörda Folke Bernadotte. Och Israels nuvarande
premiärminister var politiskt ansvarig för det
mordet. Och han har aldrig uttryckt någon
ånger över detta.
Han har alltså en grundideologi,
som av många av hans, även israeliska,
kritiker betecknas som rent fascistisk. Terrormordet
är alltså där tillåtet för att
uppnå de politiska mål han jobbar för.
Och denne Yitzhak Shamir är nu alltså
premiärminister för staten Israel. Vi vet ju
också, att den israeliska staten under sin existens
även före Shamirs premiärministerskap har
använt sig av direkta individuella mord. Man
använde brevbomber mot tyska experter i Kairo
på 50-talet. Det är helt klart och det är
ingenting att diskutera, för det erkänner
även den israeliska historien i dag, att
sådant pågick då. Man mördade
palestinier runt omkring i Västeuropa på
70-talet. Man begick ju t o m det misstaget att man
mördade en marockan i Lillehammer, som man trodde
var en palestinsk ledare, och sköt ned honom
på öppen gata. Så de individuella morden
ingår i en sionistisk strategi.
Mot den bakgrunden säger jag
å ena sidan, att det inte alls är
otänkbart, att man från sionistisk sida kan
mörda en utländsk politisk ledare, om man
upplever honom som ett akut hot emot sina intressen. Och
då är naturligtvis den andra frågan:
Skulle Olof Palme på något sätt kunna
vara ett akut hot emot sionistiska intressen? Ja, faktum
är att Palme hade en stark ställning inom
Socialistinternationalen. Han var ett världsnamn,
när det gällde fredssträvanden. Han var
FN-medlare när det gällde kriget i
Mellanöstern mellan Iran och Irak. Och det
pågick samtal, i socialistinternationalens regi -
det vet vi helt historiskt säkert - mellan
israeliska företrädare och
PLO-företrädare. PLO har ju dessutom en
observatör där. De är inte medlemmar i
Socialistinternationalen, men de har en obseravtör
där. Det israeliska arbetarpartiet är medlem i
Socialistinternationalen.
389
Och även om du och jag vet, att
arbetarpartiet i praktiken ofta är lika mycket
hökar som Likud, så finns det då kanske
grupper inom arbetarpartiet, som under hård press
av situationens allvar, utländska partier och
sådant, skulle kunna ta något steg mot en
förhandlingsuppgörelse. I varje fall
måste nu Shamirs synvinkel ha kunnat te sig
så, att det inom Socialistinternationalen
pågick någonting som kanske skulle kunna
utmynna i förhandlingar mellan en israelisk
regering, kanske t o m en arbetarregering, och PLO. Det
är inte uteslutet. Och i detta arbete spelade
då Olof Palme en framträdande roll. Och att
han gjorde det, har Bruno Kreisky bl a offentligt
bekräftat. Han hade en presskonferens i Alger,
för snart ett år sedan, i samband med
PLO-kongressen där och sade då offentligt att
det var Olof Palme som var den drivande kraften bakom
Socialistinternationalens aktivitet för att
uppnå fred i Mellanöstern och uppnå
direkta förhandlingar mellan PLO och israelerna.
Sedan Palme mördades har det arbetet mer eller
mindre legat i träda. Det pågår inte
aktivt längre.
Ja, det är ungefär detta jag
har framlagt i artiklar och då sagt, att här
finns lika mycket indicier eller mer än då det
gäller kurder eller europeiska arbetarpartier till
höger eller Iran-spåret eller CIA eller vad du
vill. Alla de här andra spåren - men här
finns också en rad skäl, som gör att man
förutsättningslöst borde titta på
det. Och när jag då läste den här
beryktade Holmérserien i DN, där
Holmér fick tala fritt ur hjärtat, då
avslöjade han ju öppet, att inte nog med att
man inte på något sätt har funderat i de
banorna, utan man har ju t o m samarbetat med Mossad.
Alltså, man har inte alls sett israelerna som
möjliga förövare av mordet, utan man har
samarbetat med den israeliska
säkerhetstjänsten. Och det är klart, att
då har ju inte det spåret kunna figurera
överhuvudtaget, i varje fall inte på
Holmérs tid som utredare. Och det gäller
säkert en del andra spår också, som
på det sättet har sorterats bort
därför att man har samarbetat med den
säkerhetstjänsten, som i själva verket
eventuellt kan vara de som har stått bakom mordet.
Det är ju ett av de största misstagen i
Holmérs utredning, att han är - jag skulle
vilja säga - utrikespolitisk "idiot". Han har ingen
som helst känsla
390
för och kunskap om de krafter som
rör sig i världen och som skulle kunna ligga
bakom det här. Det är ett huvudskäl till
att han körde så fullständigt fel. Man
kan inte ha en sådan inskränkt polis som
ledare för en sådan här utredning av ett
mord, som ju med all sannolikhet har en politisk
bakgrund.
AR: Är Holmér en "idiot"
vad beträffar utrikespolitik eller samarbetar han
kanske med israelerna, eftersom man inte behöver
vara så kunnig för att se hur sionisterna har
behandlat Olof Palme i Storkyrkan efter att han hade
inbjudit Yassir Arafat - hur hatisk stämningen var
från sionisternas sida?
PG: Visst var den det. Oh, ja.
Holmér är ju gammal SÄPO-chef. Och
SÄPO har ju länge samarbetat med israelerna. Vi
kommer ihåg från Lillehammer-mordet 1973,
då den norska säkerhetspolisen
överraskade israelerna, därför att dessa
utgick från att det skulle vara fritt fram och att
den norska polisen inte skulle bry sig om vad de sysslade
med. För den erfarenheten hade de gjort i Sverige.
Det var visserligen inte i Sverige de skulle utföra
det här mordet, men de hade haft en
genomgångsstation i Sverige. Och här hade de
fått den erfarenheten, att de kunde agera fritt.
Polisen brydde sig inte om vad de sysslade med. De kunde
t o m samarbeta med svensk polis, medan den norska
polisen då till mångas förvåning
plötsligt agerade som en polis skall göra -
nämligen: de ingrep mot de här mördarna.
Men i Sverige hade de då fått andra vanor.
Och det är klart. Holmér tillhörde den
säkerhetspolis som samarbetar med CIA, Mossad, och
en del s k västliga säkerhetstjänster och
upplever sig som en del av någon sorts samlad
västbastion emot kommunister, barbarer, muslimer och
annat farligt folk, som man skall hålla borta
från Sverige. Så på det sättet
kunde inte Holmér utreda det här. Om de
nuvarande utredarna tittar på det, vet man ju
faktiskt inte.
Mitt syfte med de här artiklarna
är inte något annat än att öppna
ögonen på dem som utreder mordet, för att
detta också är en möjlighet, som kan
finnas och som verkligen måste prövas
seriöst.
391
AR: Har de prövat det
då?
PG: Det vet jag inte. Numera har man
ju inte presskonferens varenda dag och berättar
allting och det är väl kanske bäst
så för utredningen, att man jobbar litet grand
i det tysta. Jag vet inte om man har prövat det, men
jag vet alltså, att Sigbert Axelsson har
lämnat en mycket utförligare rapport än
mina artiklar kring det här temat till regeringen
och även till polisen och myndigheter, som sysslar
med det här. De har ett basmaterial från en
kunnig källa som de sedan kan jobba vidare med rent
polisiärt, om de vill.
AR: Men om man följer det
här spåret, borde man kanske t o m utreda
Holmér själv. Man skulle själv utreda
hans aktiviteter och hans samröre med den israeliska
säkerhets-tjänsten Mossad, israeliska
SÄPO.
PG: Ja, hela den svenska
säkerhetspolisen borde ju utsättas för en
verkligt grundläggande granskning någon
gång. Det skulle vara mig ett sant nöje att
någon gång få politiskt inflytande
så att jag kunde göra något åt
SÄPO. Då skulle vi röja där
ordentligt, ända in i arkiven och bandinspelningarna
och alltihop. Jag har en stark känsla av att det
är ett inferno av olagliga och tvivelaktiga metoder
de använder, såväl mot svenska
medborgare, som anses opålitliga, som mot
invandrare. Deras samarbete med utländska
säkerhetstjänster är fullständigt
ensidigt. De betecknar vissa då som ålitliga
i Väst samt även Mossad. Men andra samarbetar
de då givetvis inte med. Och, jag menar, PLO har ju
också en säkerhetstjänst, som man skulle
kunna samarbeta med, om man vill ha fram vissa uppgifter.
Jag tycker man i vissa fall skall kunna samarbeta med
alla säkerhetstjänster. Men man skall ha
"näsa för" när man skall samarbeta med
vem, särskilt om man är ett neutralt land. pet
är alldeles självklart. Om CIA vet vi
också, att de har använt sig av politiska
mord. Men i Sverige är det bara den sovjetiska
säkerhetstjänsten, som betraktas som en
mördarorganisation. Och den har säkert
många politiska mord på sitt samvete. Men CIA
har det också och som sagt israelerna har det
också. Så sådant skulle man verkligen
vilja "lufta ut" och få en
säkerhetstjänst, som sätter Sveriges
intressen - inte
392
någon viss svensk grupps, utan
Sveriges intressen främst. Det är det de skall
göra och då måste de kolla upp alla
tänkbara spår.
AR: Tycker du att den svenska
utrikespolitiken i Palestina-frågan har
förändrats efter Olof Palmes
död?
PG: Ja, jag tyckte till en början
att det såg ut som om den hade blivit mycket
svagare. Som om den hade passiviserats. Men nu har
väl kanske situationen - alltså palestiniernas
revolt - tvingat fram nya ställningstaganden
från den svenska regeringens sida. Jag tycker
väl, att Anders Ferms tal var ganska hyfsat och det
visar sig ju av att han får så häftig
kritik från sionistisk sida. Så det har
tvingats fram. Men man kan säga, att den svenska
regeringen inte har varit lika spontant aktiv som Palme
var. Men situationen tvingar ändå fram vissa
ställningstaganden. Jag är dock inte nöjd
med den svenska regeringens politik. Jag tycker den
skulle ha gått ännu längre.
AR: Svenska regeringen har snabbt
fördömt den palestinska attacken med
glidflygplan, frots att den här attacken riktades
mot militären och ingår i själva den
motståndskamp som varje folk har rätt till, om
man är under ockupation.
PG: Ja, jag tycker att det är ett
felaktigt fördömande. Vad man kan
fördöma är det som verkligen är
terror, d v s ren, odiskriminerad
våldsutövning mot oskyldiga civilpersoner. Men
när det gäller planerade militärattacker
mot militära mål, så skall de givetvis
inte fördömas. Det är ju legitimt för
de förtryckta att använda sig av väpnat
motstånd. Och det brukar jag alltid påpeka,
att vi svenskar faktiskt har order av vår regering,
att om vi blir ockuperade, då skall vi
fortsätta att göra motstånd, både
civilt och väpnat motstånd, mot ockupanterna
på olika sätt. Det är vad regeringen
säger till oss i det som man kan läsa i alla
telefonkataloger och i broschyren "Om kriget kommer". Och
samma rätt måste vi ju tillerkänna
palestinierna. Så jag tycker att det är fel
att fördöma den sortens palestinska
militära åtgärder. Det är dessutom
fel, att sätta likhetstecken mellan palestinskt
motståndsvåld och israeliskt
393
förtrycksvåld. Det är
två olika sorters våld.
Förtrycksvåldet är det värsta
våldet. Motståndsvåld är legitimt,
i varje fall så länge det riktar sig mot
militära mål.
AR: Anders Ferm har bytts ut i sitt
FN-uppdrag och blivit ambassadär i Danmark. Han
skrev en debattartikel i DN, där han säger att
många undrar, om det inte har skett en ändring
i Sveriges inställning till Palestinafrågan
efter Olof Palmes död. Och jag undrar, om det faktum
att Anders Ferm bytts ut är en del i den
förändring som har skett i Sveriges
inställning? Och att utnämna en sionist, Anita
Gradin, till handelsutrikesminister ingår kanske
också i den här förändringen som
skett efter Olof Palmes död?
PG: Jag tycker det är uppenbart,
att Ingvar Carlssons avsikt har varit att tona ner
utrikespolitiken. Han har inte velat driva en lika aktiv
utrikespolitik som Olof Palme. Han är inte
själv lika intresserad och han är inte lika
kunnig. Han vill inte ha de inrikespolitiska strider, som
utrikespolitiken ofta gav upphov till under Olof Palmes
tid. Han inbillar sig väl, att partiet
förlorade på de striderna och därför
har han velat ha inrikespolitisk fred om
utrikespolitiken. Detta innebär då i hans fall
- profillöshet. Och eftersom Anders Ferm i hög
grad var en Palme-man, så vill naturligtvis Ingvar
Carlsson ha sitt folk på de viktiga posterna. Och
Köpenhamn är mest en honorärspost. Den
är inte politiskt viktig, även om den
står högt på den diplomatiska skalan.
FN-posten är däremot en politiskt viktig post.
Så på det sättet hänger det ihop,
det som du antyder. Men jag tror inte att Ingvar Carlsson
i själ och hjärta tycker särskilt
annorlunda i sakfrågorna gentemot Olof Palme. Det
är snarast en fråga om att vilja ligga
lågt och inte, som Palme, bli ett
världssamvete. Det var väl antagligen det Palme
fick betala med sitt liv för, att han utvecklades
till ett världssamvete. Men jag tycker
ändå att man kan begära en klarare linje
av Ingvar Carlsson. Har man en sionist i sin regering,
vilket han har, så måste han ändå
se till att den sionisten inte får något
inflytande. Det är det minsta man kan begära.
Jag tycker det är beklämmande, att ha en
regeringsmedlem som nyligen blev utsedd till "Årets
Kvinna" av The World Sionist Organization. Tänk om
en
394
svensk regeringsmedlem får en
hyllningsutmärkelse av en sydafrikansk
apartheidorganisation. Det skulle uppfattas som en
förolämpning, en skam. Men samtidigt som
palestinier mördas så tar man alltså
emot en hedersutnämning från en av de
organisationer, som är ansvarig för det
mördandet. Jag tycker det är
skandal.
AR: Har Miljöpartiet, De
Gröna, någon klar inställning när
det gäller Palestinafrågan?
PG: Det finns en mycket klar
inställning när det gäller
Palestinafrågan. Redan 1982, när partiet var
nybildat och israelerna gjorde sin invasion i Libanon,
gjorde vi kraftiga protestuttalanden. När Yassir
Arafat besökte Sverige 1983, skickade vi ett
välkomsttelegram till honom, för att markera
att vi tycker att det är bra, att man samtalar med
PLO och att man respekterar PLO som det palestinska
folkets företrädare. I samband med den
nuvarande revolten i de palestinska områdena,
så har jag sett att den politiska ledningen
för partiet i senaste numret av vår
veckotidning har gjort ett mycket kraftigt
solidaritetsuttalande med den palestinska befolkningen
och den palestinska revolten. Jag kan väl säga,
att i grundhållningen så har partiet samma
uppfattning som jag brukar ge uttryck för.
Palestinierna måste få en egen stat, PLO
måste respekteras som palestiniernas
företrädare, det måste bli
förhandlingar på de villkor som PLO nu har
ställt upp och den israeliska ockupationen
måste upphöra totalt och tveklöst.
Här har Miljöpartiet samma uppfattningar som
jag och det har partiet sagt ifrån
också.
A R: Och andra partier som
Moderaterna, Folkpartiet och Centern - kan du kommentera
deras inställning? Man vet inte ens var de
står i den här frågan.
PG: Folkpartiet känner jag ju
till hur det har varit tidigare. Där har alltid
varit denna oerhört starka sionistiska gruppering
kring Per Ahlmark, Olle Westberg och Ernst Klein m fl och
den finns säkert kvar. Bengt Westerberg känner
jag ju sedan gammalt och det var ju faktiskt så,
att när vi hade våra hårda fighter om
Palestinafrågan i Folkpartiets
395
ungdomsförbund,
så var Bengt Westerberg alltid på min sida.
Redan då handlade det om att acceptera
palestiniernas rättigheter och kräva att
ockupationen skulle upphöra och att palestinierna
skulle få en egen stat. Så vi stod på
samma sida då gentemot Per Ahlmark-grupperingen.
Och jag tror inte att han har ändrat uppfattning i
sak, men han vill väl inte ha någon intern
strid. Han har väl gett sig. För inom
Folkpartiet finns det en ganska stark sådan
här maffia, som är förankrad i
frikyrkorörelsen. Där finns det ju då
denna makabra uppfattning, att Israel är någon
sorts förverk-ligande av en gudsprofetia.
Alltså, kristna människor anammar på
något sätt den sionistisk-judiska
föreställnings-världen. Jag har aldrig
begripit det där, men så är det
alltså. Och på detta sätt så
uppstår en märklig allians mellan rent kristna
religiösa tolkningar och rent politisk-sionistiska
grupperingar. Medan då andra som Bengt Westerberg
brukar välja att inte ta strid. De vill inte ha
något brak. Jag tycker det är fegt, men
så är läget inom Folkpartiet.
Inom Centern är
det väl också litet splittrat. Men jag tycker
att den här kvinnan Gunnel Jonäng, som skrev om
sin rapport. Hon har verkligen gjort en viktig insats.
Jag tror nog, att hon kan få stöd inom stora
delar av Centern - framför allt inom
ungdomsförbundet.
Moderaterna vet jag
inte så mycket om var de står. De har
väl egentligen aldrig varit så involverade
vare sig på den palestinska eller den israeliska
sidan.
***
"Det bästa och
mest effektiva sättet att undanröja minsta
lilla tvekan om vår avsikt att för alltid
behålla Judéen och Samarien, är en
accelererad kolonisation."
Matityahu Drobles,
vice ordförande i Världssionlstiska
Organisationen,
1980.
Nästa
sida
|