Bokförlag och bokhandelsbranschen
Bokförlag och bokhandelsbranschen
IndexDet judiska bokdistributionsföretaget Seelig
Judar från bokförlagens värld - en kortare historik
Josephsons och Sandbergs bokhandel
Seligmanns förlag, Gebers förlag
Albert Bonnier Förlag AB och Bonnier-relaterade förlag
Förlaget Wahlström & Widstrand
Bonniers - separat dokument
***
Rubrik och artikel tagna direkt från Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.1-1974, sid. 59. En större del av Sveriges förläggarkår avslöjar sig här som sionister - människor som aktivt stödjer ockupationsmakten Israel. |
Att ha makten över det skrivna ordet är förstås ett privilegium och ger en möjlighet att besluta vad som skall skrivas och vad som inte skall skrivas. Detta är ett välkänt faktum bland forna och nutida totalitära regimer och diktatorer.Även i ett land där kontrollen av bokutgivning och försäljning inte är centralt statsstyrd, blir det förstås också intressant och klart värt att diskutera om anhängare av en icke viss politisk rörelse, ideologi eller liknande skaffar sig en oproportionerligt stor makt inom detta område.
Som vi redan tidigare i vårt introduktionskapitel resonerat är det alltid intressant att notera judisk makt inom det icke-judiska samhället då judarna mentalt alienerar sig från sin omgivning; kallar sina icke-judiska medmänniskor för "gojim" (synonymt med "boskap"), omhuldar en särkilt militant etnocentrism och, sedan 1948, till största del även stödjer en stat på andra sidan Medelhavet som upprätthålles med terror, vapenmakt och utövar ett nukleärt och biokemiskt hot mot sin omgivning.
Den judiska etnocentrismen är så genomsupen i det judiska kynnet att det alltid i mer eller mindre omfattande grad spiller över på deras värv i det icke-judiska samhället.
När det gäller bokbranschen anser vi att det kan ses i premierandet av just judiska författare, eller författare som skriver på ett sätt eller med ett innehåll i sina verk som gynnar judar, judendomen, den judiska saken och den judiska staten Israel.
På samma sätt anser vi att dessa förlags judar motarbetar de krafter som verkar åt andra hållet, d.v.s. som arbetar för ett tänkande som judarna anser vara ett hot mot deras mer eller mindre långsiktiga planer, både i Sverige, Europa och i Mellanöstern. Denna negativa makt används genom att refusera dissident-författare, trakassera dem så fort de visat sin "antijudiska" färg och på så sätt ställa dem utanför den offentliga debatten.
Ett bra exempel utgör den till Sverige invandrade palestinske läkaren, Mufid Abdulhadi, flykting från den judiska ockupationen av hans hemland 1948, och som i Sverige förgäves försökte få den palestinska sidans röst i konflikten hörd. Han skrev en bok på svenska, "Arabernas äganderätt till Palestina", där han sammanställde dessa för den projudiska västvärlden okända fakta och argument för det ockuperade och fördrivna palestinska folket sak. Men när Abdulhadi sedan skulle försöka få sitt verk publicerat - ja, då märkte han bittert det kompakta projudiska censurfiltret i den "svenska" förlagsvärlden. Ett filter som gör att hans verk blir refuserat på inte mindre än nio förlag - trots dess högintressanta och aktuella innehåll. Och vi kan lovas att det inte var för att boken var sjabbigt skriven eller innehöll faktafel. Till slut tvingades Abdulhadi ge ut boken på eget förlag, året var då 1962.
Om detta kan man bl.a. läsa i Per Wirténs bok "Berättelserna - Mellanöstern efter kolonialismen" (Norstedts Förlag, 1996). Politikern och Mellanösterndebattören Per Gahrton tar också upp denna händelse i boken "Kampen om Palestina" (Prisma-debatt, 1970). Per Gahrton skriver där (sid.19):
"Det är ingen tvekan om att det avgörande skälet [till att boken blev refuserad] var politiskt: man vågade inte ge ut en bok som på avgörande punkter anlade ett 'proarabiskt' perspektiv på Palestinakonflikten."
Självklart kan man förstås försöka förlägga sig själv eller bilda en liten kulturförening och ge ut sina böcker men detta har föga påverkan på den allmänna opinionen då dessa alster måste distribueras internt och inte får en chans att komma ut i mainstreambokhandlarna.
***
Att judarna motverkar för dem misshagliga opinioner är ett faktum men föga känt för allmänheten.
Vår store icke-judiske författare August Strindberg hade många konflikter med sina judiska förläggare Hugo Geber, Joseph Seligmann och Isidor Bonnier, personer som denne till yrket författare förstås var helt beroende av. I början av hans karriär kunde man läsa flera tankeväckande rader som Strindberg skrivit om judarna och observationer av deras beteenden, rader som idag avfärdas som "antisemitiska" bara för att Strindbergs slutsatser inte följer de av överheten utstakade riktlinjerna. Men vi lever väl i ett "fritt samhälle", där tanken är fri?
När det gäller Strindberg kan man också se en dämpning i hans kritik av judendomen under hans fortsatta skrivande som vi snarare ser som ett utslag av hans beroendesituation gentemot sina judiska förläggare mer än att han skulle ha kommit till insikt att judar faktiskt är ena fasligt gulliga, hyggliga och generösa prickar.
Att det finns ett just judiskt övertag när det gäller bokförlagsbranschen i Sverige är bara ett historiskt och modernt faktum som man kan konstatera, även om det i det närmaste aldrig dryftas.
Trots att judarna bara utgjort en bråkdel av Sveriges befolkning kom de tidigt att dominera denna bransch.
Docent Gunnar Broberg skriver i den projudiska boken "Judiskt liv i Norden" (Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Multiethnica Upsaliensia nr.6, Uppsala, 1988, sid. 226-227):
"Den roll judiska förläggare och judiskt bokfolk spelat i svenskt kulturliv har väl aldrig riktigt uppmärksammats. Det är inte bara firman Bonnier under nu etthundrafemtio år som man ska komma ihåg. Hugo Geber var vid sekelskiftet Schücks, Lamms och andras förläggare. Sonen Nils Geber var f.ö. licentiat i litteraturhistoria för Schück. Gebers hade i sin tur utgått från Joseph Seligmanns förlag, välkänt i samband med Strindberg och andra svenska klassiker; i sinom tid uppgick det i Wahlström & Widstrands förlag. Isaac Marcus' flitigt utnyttjade tryckeri inkorporerades i Norstedts, vars kapacitet därmed väsentligt ökade. Musikalier tryckte man vid den här tiden gärna hos Abraham Hirsch, och böcker distribuerades sedan av firman Seelig - och gör så fortfarande.På samma sätt var bokhandeln i Sverige till sitt ursprung mer tysk och judisk än svensk. Förhållandet kan vara svårt att få överblick över, eftersom Isidor Bonnier i sin bokhandlarhistorik utelämnar härkomst. Samson och Wallin, som sedan blev Nordiska bokhandeln, var till hälften judisk. En annan viktig bokhandel var och är Gumperts i Göteborg, skött av grundaren och hans systerson Oscar Lamm. Även Bonniers höll boklådor, vilket kan studeras i Karl Otto Bonniers stora krönika över familjen. Själv hörde han vid sekelskiftet utan tvekan till landets mest inflytelserika män genom köpet av Dagens Nyheter 1907."
Man talar här i denna mycket projudiska bok att även "bokhandeln i Sverige" var "till sitt ursprung mer tysk och judisk än svensk".
Den numera framlidne judiske bokförläggaren Carl-Olof Josephson, skriver i inledningsraderna (sid. 142) i sitt bidrag om judiska bokförläggare i boken "Det judiska Stockholm":
"Att på några få och dessutom helt läsvänliga sidor försöka beskriva det judiska inslaget i Stockholms bokhandels- och förlagsvärld under de två senaste seklen är en nästintill omöjlig uppgift. Det hade säker varit enklare och dessutom mindre utrymmeskrävande att skildra de icke-judiska inslagen."Josephson skriver (på sid. 152) också skrytsamt om: "[...] ämnet om lyckosamma och dominerande judiska bokhandlare i kungliga huvudstaden under det innevarande seklet, [...]."
Och Carl-Olof Josephson, skriver vidare i sitt bidrag (sid. 156):
"[...] om det är den judiska familjen Bonnier som styrt framförallt bokförläggarvärlden sedan 1830-talet, så är det två andra judiska familjer, Hirsch och Josephson, som varit tongivande på bokhandelssidan i Stockholm, åtminstone i vårt sekel [1900-talet]."Här använder den kände judiske bokmalen Josephson termer som att judiska bokhandlare "dominerade" och varit "tongivande" och att Bonniers "styrt" bokförläggarvärlden sedan 1830-talet. Dessa citat får tjäna som bra bevis för att man faktiskt tillstår detta judiska inflytande.
Vi kommer nu att göra en historisk överblick och även en analys av den nutida judiska makten och inflytandet inom bokförlag-, bokhandels och bokdistributionsvärlden.
Därtill kommer vi, som på de andra avsnitten av denna framställning om judisk/sionistisk makt i Sverige, att också nämna om personer som är nära allierade med judarna och den judiska saken och som finns verksamma på tunga poster inom bokbranschen.
En lite överblick på judiskt inflytande i Svenska Bokförläggarföreningen det senaste århundradet kan ge en vink:
Juden Joseph Seligmann var Svenska Bokförläggarföreningens ordförande 1890-1904.
Juden Nils Geber (Hugo Gebers son) var vice ordförande i Svenska Bokförläggarföreningen.
Juden Kaj Bonnier var ordförande i Svenska Bokförläggarföreningen 1955-1960.
Juden Gerard Mortimer Bonnier var vice ordförande i Svenska Bokförläggarföreningen 1960-1972 och ordförande 1972-1980.
Juden Adam Helms var styrelseledamot i Svenska Bokförläggarföreningen 1962-1971.
Juden Per Gedin (Israel) var ordförande Svenska Bokförläggareföreningen 1990-1993.
Noter: En annan ordförande för Svenska Bokförläggarföreningen 1980-1984, Per Sjögren, var tidigare gift med judinnan Suzanne Bonnier, dotter till bokförläggaren Kaj Bonnier.
Förläggaren Gösta Åberg, gift med den judiska förläggaren Stina Hammarström (Lamm), har suttit som styrelseledamot i Svenska Bokförläggarföreningen åren 1974-1979 och 1990-1991.
Bonnier-mannen Per-Olov Atle, som helt vigt sin karriär för denna judiska familj, var ordförande för Svenska Bokförläggarföreningen 1986-1990.
Boken i Sverige utgiven av Norstedts.
***
Det judiska bokdistributionsföretaget Seelig
Bokdistributionsföretaget Seelig som distribuerar böckerna i Sverige har också från början en judisk bakgrund.I och med att bokutgivningen ökade på 1800-talet, startade icke-juden Johan Ulric Burström 1848 en speditionsanstalt för böcker till landsorten, då det fanns stora problem att föra ut böcker från städerna till läsarna på landsbygden - J U Burströms Expeditions-Contor. Verksamheten växte snabbt och väckte intresset hos de judiska entreprenörerna. 1857 övertogs således speditionsanstalten av judarna Axel Ivar Seelig (1820-1901) och Abraham Hirsch (1815-1900), båda väl etablerade i bokhandeln: Axel Ivar Seelig drev Holmbergska Bokhandeln på Stora Nygatan i Stockholm, men hade också ägnat sig åt förlagsverksamhet och var medlem av Förlagsföreningen, juden Abraham Hirsch var en känd judisk musikförläggare som vi skriver mer om nedan.
Den 1 september 1857 bytte speditionsanstalten namn till Seelig & Co, vilket bekräftade judaiseringen av företaget. 1916 ombildades Seelig till ett aktiebolag.
Seelig har därefter vuxit avsevärt och beräkningar från 2001 talar om att varje år drygt 25 miljoner böcker från olika förlag ut till återförsäljare i Sverige och övriga Norden via BTJ Seelig.
BTJ Seelig ser idag till att förlagens böcker når bokhandlarna i hela Sverige.
Då den judiska dominansen av detta centrala organ ej längre är nämnvärd, skall vi inte ödsla mer tid på det mer än att påpeka att det faktum att företaget har bibehållet sitt judiska namn, enligt vår erfarenhet är något som våra svenska judar måste känna sig smånöjda med, och gotta sig åt.
***
Judar från bokförlagens värld En kortare historik
Bland de judar i bokbranschen vi här ska ta upp kan vi börja med juden Laseron som startade ett förlag 1836 som gick i konkurs 1842, efter att ha gjort stort geschäft på bl.a. Love Almqvists arbeten, särskilt "Törnrosens bok". Laseron gav därpå litteraturen på båten och drev längre fram "en rätt blomstrande affär i korta varor". Efter konkursen förvärvade juden Adolf Bonnier en del av det Laseronska bokförlaget, men inte de Almqvistska böckerna, vilka emellertid också kom i judehänder, nämligen till grosshandlaren och bokförläggaren Simon Magnus. Också dennes geschäft slöt med konkurs 1859, sedan även han haft samarbete med en celeber men även besvärlig klient, Crusenstolpe. Även skalden och komministern Dahlgrens litterära alstring hade han utnyttjat, men sålt förlagsrätten till den tysk-födde juden Philip Joseph Meyer, som vi berättar mer om nedan.
Den driftige juden Meyer gav sig dock ut på en solokarriär 1850 och förlagde på egen hand bl.a. "Tusen och en natt" och skaffade sig 1853 utgivningsrätten till hela Bellmans produktion! Denna rätt transporterade han dock därefter över till Adolf Bonnier, sannolikt av ekonomiska skäl.
Philip Joseph Meyer blev efter grosshandlaren och bokförläggaren Magnus´ konkurs ägare av Dahlgrens produktion och visade en för en jude så sällsynt generositet som att till den nyssnämnde skalden Dahlgrens änka utbetala hela 100 riksdalers "påbröd". Meyer var den förste, som kom på idén att ge Sverige vårt första s.k. konversationslexikon. Tyvärr spekulerade han inte bara i litteratur och böcker, utan också på börsen i spannmål och sprit, misslyckades och dog endast 35-årig 1861, enligt vad Karl Otto Bonnier gör gällande "för egen hand". Av Meyers kvarlåtenskap övertog Adolf Bonnier från dödsboet konversationslexikonet för en "pillig penning", och även det övriga kom längre fram att via det Beijerska förlaget uppslukas av det Hirschel-Bonnierska geschäftet.
Juden Philip Joseph Meyer var dramatiker vid sidan om och hans judiske vän Ludvig Josephson, som vi skriver mer om nedan och som Meyer lärt känna som arbetskamrat från arbetet hos Adolf Bonnier, sätter som regissör senare upp Meyers versdrama "Cids döttrar" på Kungliga Teatern, sex år efter Meyers död.
En medlem av den judiska Josephson klanen, Ludvig Josephson (född 1832), var också mellan 1847-1850 juden Adolf Bonniers medhjälpare i Adolfs bokhandel i Stockholm.Som många andra judar utnyttjade han sina lärdomar hos sin judiske frände för att själv ge sig i kast med egen business-verksamhet. Således startade och drev Ludvig Josephson ett förlag och bokhandel i Stockholm tillsammans med sin judiske svåger, författaren Martin Schück. Men de samarbetade bara under åren 1855-1858 och bröt sedan sitt kompanjonskap varpå de aldrig hann bli några riktiga konkurrenter till Bonniers.
Efter sin avbrutna förläggarkarriär började Ludvig Josephson en karriär som skådespelare och teaterchef verksam bl.a. på Operan och Dramaten som vi berättar mer om i vårt avsnitt om judar och teatern.
Som flera rika judar på den tiden hade han redan då förgreningar in i det svenska kulturlivet. Ludvigs bror Semmy Josephson var exempelvis far till den kände judiske konstnären Ernst Josephson, och Ludvigs syster Wilhelmina gift med ovannämnde Martin Schück, var en på sin tid känd konsertpianist som bl.a. ackompanjerade Jenny Lind.
Aron Samson fick därefter blodad tand på bokhandelsaffärer och öppnade ihop med en annan f.d. medhjälpare hos Adolf Bonnier, den icke-judiske Erik Wallin, upp en egen bokhandel i Stockholm - bokhandeln "Samson & Wallin". Den blev mycket framgångsrik och vi återkommer till den alldeles strax nedan.
***
Juden Abraham Hirsch (1815-1900) var en känd judisk musikförläggare och hade startat ett framgångsrikt musikförlag. Han hade redan känningar med den judiska förlagsvärlden då hans syster Sophie Hirsch (1811-1874) var gift med förläggaren Adolf Bonnier som således var hans svåger.Abraham Hirschs son Otto Hirsch (Sr.) (1858-1945), inträdde senare vid 17 års ålder i faderns förlag, och tog 1884 över förlaget vilket han sen drev t.o.m. 1943. Dessutom övertog Otto Hirsch (Sr.) också år 1901 det ovannämnda och av de framlidna Aron Samson (jude) och Erik Wallins (icke-jude) grundade bokhandeln som då hette "Samson & Wallin", i Stockholm. Den blev nu omdöpt till AB Nordiska Bokhandeln och Otto Hirsch (Sr.) blev dess ägare och VD åren 1901-1920. Bokhandeln utvecklades sedan till att bli landets omsättningsmässigt största.
Den judiska förläggarfamiljen Hirsch grundades för övrigt av stamfadern David Hirsch (1752-1811), en förmögen jude som kom till Sverige 1792, från Strelitz. David Hirsch började som tobaksarbetare hos juden Elias Magnus och fick snart skyddsbrev för att handla med nipper, skospännen och tobaksvaror. 1801 startade han ett kattunstryckeri i Stockholm och blir framgångsrik. 1807 var firman "David Hirsch & Söner" störst i sin bransch i Stockholm.
Den driftige juden Otto Hirschs (Sr.) kusin var den kända judiska konstnärinna Hanna Pauli (Hirsch).
Sonen Olof Hirsch fortsatte efter fadern Otto Hirsch (Sr.) som chef för Nordiska Bokhandeln och lämnade sedan i sin tur över till sin son Otto Hirsch (Jr.) (född 1935) som var aktiv på Nordiska Bokhandeln fr.o.m. 1965 och dess VD och styrelseledamot. Dock bryts slutligen familjeägandet 1974 då Nordiska Bokhandeln såldes till Esselte.
Här kan också nämnas A.B. Svenska Böcker, där två av de tre styrelseledamöter var judar, nämligen. S. Hirsch och O. Hirsch.
Hjalmar Bratt (född 1861), vars mor var en judinna från den judiska klanen Pineus, var verkställande direktör i Bonniers tryckeri AB 1893-1909.
1899 bildade Hjalmar Bratt tidskriften Hvar 8 Dag och senare Förlags AB Hvar 8 Dag. Bratt var från början tidningens utgivare, huvudredaktör och verkställande direktör.
Hvar 8 Dag var en s.k. illustrerad veckotidskrift.
1891 gifte Hjalmar Bratt sig med en judinna Lilly Hartvig, på mödernet från den judiska klanen Davidson. Hennes judiske bror Eduard Hartvig (född 1872), grosshandlare och vice ordföranden för Göteborgs Konfektions- och Manufakturgrossister och tidigare verksam på den judiska firman August Abrahamson & Co, blev sedan styrelseledamot i sin svågers Förlags AB Hvar 8 Dag.
Så här ser man också hur två judar - ofta just svågrar - går ihop kring en affärsidé, snabbt etablerar först en tidning och sedan ett förlag.
Hvar 8 Dag höll sig väl in på 1930-talet.
Josephsons och Sandbergs bokhandel
En annan medlem av den judiska Josephson klanen, den driftige juden Viktor Josephson (1861-1898), började som sextonåring arbeta på ovannämnda bokhandel "Samson & Wallin".1885 startade han en egen bokhandel i Stockholm tillsammans med Ernst Nordin (icke-jude) - denne också f.d. kollega från "Samson & Wallin", ovan. Den nya bokhandeln hette "Nordin & Josephson". Både Viktor Josephson och Ernst Nordin avled dock rätt snart och bokhandeln togs då över av Viktors farmor Ann-Sofi (född från den judiska klanen Valentin). Hon innehade affären t.o.m. 1908, då den också gick upp i Otto Hirschs AB Nordiska Bokhandeln.
Viktor Josephsons son, Gunnar Josephson (1889-1972), gick det dock bättre för. Efter handelsstudier och utlandspraktik inträdde han 1911 i Otto Hirschs Nordiska Bokhandeln och avancerade där till att bli dess vice VD 1916.
1920 startade Gunnar Josephson Sandbergs bokhandel, som han blir ägare till. Bokhandeln blir en av de ledande i Stockholm.
Gunnar Josephson var en på sin tid framträdande judisk aktivist som var ledamot i nämnden av Statens flyktinghjälp och under andra världskriget ledde en kommitté för judiska flyktingar. Han var först föreståndare och sedan under 26 år (1936-1962) ordförande för den Mosaiska (judiska) Församlingen i Stockholm.
När Gunnar Josephson avled är det mycket talande att hans dödsruna i Judisk Krönika skrivs av ingen annan än Israels dåvarande ambassadör i Stockholm, Max Varon (i Judisk Krönika, nr.1-1972). Ambassadör Varon hyllar i sin artikel Gunnar Josephson, "ättling till en av de äldsta och mest framstående, helt assimilerade judiska familjerna i Sverige". Varon, representant för förtryckarstaten Israel skriver om Josephson:
"Jag såg honom, åttioåringen, som en ledande medlem av Keren Hayesod-Magbit [den sionistiska organisationen Förenade Israelinsamlingen] och som aktiv i många andra aktioner för Israel [...].""[...] av hela sitt hjärta gladde han sig med oss i känslan av förlossning genom Israels pånyttfödelse och dess kamp för framåtskridande."
I en annan artikel om Gunnar Josephson i samma nummer av Judisk Krönika (nr.1-1972) citerar man överrabbinen Morton Narrowes tal på Gunnar Josephsons begravning på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm:
"Hans hjälpinsatser för staten Israel, som han kom att uppskatta högt, var stora och betydande."Och Judisk Krönika fortsätter i samma hyllningsartikel:
"Efter det att Mosaiska Församlingens direktör David Köpniwsky framfört ett tack å sina egna och kollegernas vägnar gick ordet till Keren Hajesods europadirektör Jaacov Gilead. Han betonade att Gunnar Josephsons död var en stor förlust både för de svenska judarna och Israels folk. Som ingen annan förstod denne att förena värdighet med osjälvisk hängivenhet för Israel, och han hade alltid varit beredd att ge sitt bästa i det praktiska arbetet.Till slut framförde Gilead hälsningar från Keren Hajesods president, Ezra Shapiro, dess generaldirektör, Shai Kreutner, samt organisationens presidenter i Stockholm, Karl Steinmann och Paul Fränkel."
Här der man hur gräddan av sionister från det internationella sionistiska nätverket hyllar denne "kulturjude".
I Judisk Krönika, nr.3-1972, hyllar den sionistiska organisationen Keren Kajemet och ett antal framträdande sionister den avlidne Gunnar Josephson och skriver:
"I arbetet för staten Israel tog han aktiv och skapande del från det den etablerades och ända in i sina sista dagar.För att hedra minnet av Gunnar Josephson föreslår vi att en lund planteras i Israel i hans namn som ett bestående minnesmärke för hans stora insatser under hans innehållsrika liv."
Hyllning till den avlidne svensk-judiske ledaren och sionisten Gunnar Josephson, publicerad i Menorah, nr.1-1972.
Gunnar Josephson var gift med judinnan Maud Boheman som på mödernet kom från den judiska Abrahamson-klanen. Maud var i sin tur syster till den likaledes judiske Erik Boheman, inflytelserik kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet. Gunnar Josephsons bror var Ragnar Josephson (1891-1966). Ragnar är begravd som jude på den norra judiska begravningsplatsen vid Haga, i Stockholm, och var på sin tid författare och professor i konsthistoria i Lund 1929-1957 samt chef för Dramaten 1948-1951 och ledamot i Svenska Akademin fr.o.m. 1960.Gunnar Josephsons kända söner är de två judarna Erland och Carl-Olof Josephson. Carl-Olof Josephson var också den som sedan tog över efter fadern som VD för Sandbergs bokhandel. Carl-Olof har också varit chefredaktör för tidningen Svensk Bokhandel, och är allmänt känd från sina bokstunder på "Läslustan", TV2. I ett TV-program om honom och hans bror Erland - "Syskon" för några år sedan - betonade Carl-Olof att den judiska identiteten var stark hos honom och exempelvis påverkade hans sätt att bedöma en arabledare som Saddam Hussein. Carl-Olof Josephson har också samarbetat med Förenade Israelinsamlingens (se Menorah, nr.1-1995).
Skådespelarbrodern Erland Josephson är Ingmar Bergmans favoritjude och har haft ett stort inflytande över kulturlivet då han varit, likt sin farbror, chef för Dramaten (1966-1975) samt ordförande för teaterförbundet. Vi berättar mer om Erland Josephson i vårt avsnitt om teatern i Sverige.
***
Seligmanns förlag, Gebers förlag
Joseph Seligmann (1836-1904), son till rabbinen Löb Seligmann, insåg att andlighet ej var tillräckligt lukrativt varpå han 1864 öppnade en bokhandel på Drottninggatan, Stockholm.Hans judiske medarbetare Hugo Geber (1853-1914), från den till Göteborg invandrade tysk-judiska ätten med samma namn, avancerar till att bli Josephs kompanjon fr.o.m. 1878, varpå bokhandeln/förlaget ändrade namn till "Jos. Seligmann & Co".
Förlaget gav ut August Strindbergs "Röda rummet" (1879) och bland andra kända svenska författare som förlagts ses Carl Snoilsky, Viktor Rydberg och Gunnar Wennerberg.
1887 separerade de två förlagsjudarna där Hugo Geber helt tog över Seligmanns gamla förlag, varpå det byter namn till "Hugo Gebers Förlag".
Joseph fortsatte dock på egen hand och gav ut Karl-Axel Karlfeldts debutdiktsamling 1895, sedan den refuserats av Bonniers.
Rabbin-sonen Seligmann hade ett typisk judiskt hätsk inställning mot kritik. Exempelvis så skriver den världsberömde icke-judiske svenske författaren August Strindberg, som gav ut "Röda rummet" på Joseph Seligmanns förlag, om sin judiske förläggare Seligmann, i ett brev till juden Karl Otto Bonnier: "Jag lemnade Seligmann derför att han klådde mig på Gamla Stockholm" (efter "Röda rummet"). Joseph Seligmann hindrades dock inte av sin intoleranta attityd mot omgivningen utan innehade den inflytelserika positionen som ordförande för Svenska Bokförläggarföreningen under åren 1890-1904.
Den liberale tänkaren Viktor Rydberg (1828-1895) känd för bl.a. "Prometeus och Ahasverus" (1882), "Singoalla" (1857), var också i sitt skrivande beroende av juden och rabbinsonen Joseph Seligmann då denne var hans förläggare. Detta kan delvis förklara Rydbergs "engagemang" för att judarna i Sverige skulle få "fulla medborgerliga rättigheter" i landet under den s.k. emancipations-debatten i slutet av 1800-talet.
Hugo Geberts son Nils Geber (född 1878) fortsatte sin faders värv med Gebers Bokförlag och blev efter faderns död ensam ägare till förlaget. Hugo Geber blev begravd som troende jude på den norra judiska begravningsplatsen vid Haga, Stockholm.
Även i Gebers fall ser man spår av det judiska inflytandet, exempelvis då man på Gebers Förlag år 1935, gav ut juden och den sionistiske propagandisten Hugo Valentins bok "Antisemitismen i historisk och kritisk belysning".
F.ö. kan vi här nämna att Hugo Gebers hustru var en judinna från den judiska familjen Lamm och hennes bror var den liberale politikern Herman Lamm, handlande, stadsfullmäktig och liberal riksdagsman, som bl.a. hade den upphöjda positionen som 1:a kammarens vice talman, riksbankfullmäktig och under flera år Stockholms stads finansminister, och en hennes syster Lamm var gift med den världsbekante målaren Anders Leonard Zorn.
Hugo Geberts dotter, Magda Geber, gifte sig med den judiske professorn vid Göteborgs Högskola, Ernst Nachmanson.
Sonen Nils Geber å sin sida var under sin livstid vice ordförande i Svenska Bokförläggarföreningen.
Bland Nils Gebers nära vänner räknas den judiske "filantropen" Axel Hirsch (1879-1967), släkt med våra tiders Olle och Per Wästberg. För att visa på korruptionen inom den judiska gruppen var f.ö. Nils Geber licentiat i litteraturhistoria för juden Schück, samme person som fadern Hugo förlagt.
Bokförläggaren Nils Gebers dotter, judinnan Lisbeth Geber, är gift med direktör Jan Ollner, en man som haft höga positioner på ASEA och som var VD på Standardiseringskommissionen SIS, president för European Committee for Standardization - CEN och vice president för International Organization for Standardization - ISO.
***
Juden Nathan J. Gumpert övertog 1834 den 1808 år grundade bokhandeln i Göteborg och drev den till sin död 1854, där änkan Edla fortsatte rörelsen. Nathan J. Gumperts systerson Oscar Lamm var också aktiv i rörelsen, som senare köptes upp av det likaledes judiska Bonniers.
***
Den judiske och sionistiske aktivisten Josef Riwkin (född 1909), spelade under en period på 1930-talet en viss roll både i de s.k. intellektuella-radikala kretsarna och även inom förläggarvärlden.För att rekapitulera släktförhållandena var Josef broder till den judiska fotografen Anna Riwkin, som sedan kom att gifta sig med grundaren av Judisk Krönika, Daniel Brick. Paret Brick anses av judarna ha varit några av sionismens främsta förespråkare och aktivister i Sverige.
Annas bror Josef Riwkin var med och startade den radikala kulturtidskriften "Spektrum", 1931, bl.a. med författarinnan Karin Boye, där Riwkin var en av redaktörerna. Josef var dessutom Boyes älskare under en period och anses ha haft en djup påverkan på henne. I sammanhanget kan vi också nämna att den sedermera Svenska Akademie-ledamoten Gunnar Ekelöf (1907-1968), också anslöt sig 1932 till "Spektrums" redaktion. (Tidskriften "Spektrum" fanns mellan 1931-1933.)
Josef Riwkin var därutöver bokförläggare för bokförlaget "Spektrum", ett förlag som gav ut Gunnar Ekelöfs poetiska debut "sent på jorden".
Den judaiserade Gunnar Ekelöf bodde efter sin första skilsmässa en tid i Anna och Josef Riwkins lägenhet på Upplandsgatan i Stockholm.
Vi berättar mer om Ekelöf och hans kontakter med det judiska i vårt avsnitt om författarvärlden.
***
Albert Bonnier Förlag AB och Bonnier-relaterade förlag
När det gäller Bonniers går vi in mer utförligt på denna judiska familj i ett särskilt avsnitt.
Albert Bonniers Förlag, Sveriges största och mest betydande bokförlag, ägs av "Huset Bonnier". Bonnier hade innan andra världskriget slagit under sig bl.a. följande förlag: Flodins, Billes, Normans, Beijers (som dessförinnan lagt under sig Gemandts förlag), Haeggströms, Looströms, Oscar Lamms (f.d. det judiska Gumperts förlag), H. Klemmings, Palmqvist (som hade katekesen som sin främsta förlagsartikel!) Pro Fide et Christianismo, Hansellis, Lundequists. Bonniers ägde även tillsammans med Norstedts skolboksförlaget A.B.
På senare tid har man även förvärvat Förlaget Wahlström & Widstrand (1962), Centerförlaget (1969) och Bokman (1979) Calsen If (1980) Trevi (1991) för att bara ge några exempel.
1904 köpte dessutom Karl Otto Bonnier upp farbrodern Adolf Bonniers Förlag av sin kusin Isidor Bonnier och inlemmade det med Albert Bonniers Förlag AB.
Man har således ätit upp sina konkurrenter, men ändå är man inte nöjd.
Bonniers kontrollerar flera olika bokförlag som betraktas som dotterbolag till Albert Bonniers Förlag AB. Förlag som Bonnier Alba, Forum, Bonnier Lexicon, Bonnier Carlsen, Trevi, Bonnier Utbildning. Även bokförlaget DN som tillhör denna Bonniertidning står förstås under deras kontroll.
Bonniers har också kontrollen över flera bokklubbar som Bonniers Bokklubb, Svalan/Sköna Böcker, Stora RomanKlubben, Underhållningsbokklubben, Stora Familjebokklubben, Litterära Klubben, Månadens Bok (56%).
Flera medlemmar från släkten Bonniers är direkt verksamma i förlagsverksamheten. Den öppet judiska bokförläggaren Eva Bonnier är VD för Albert Bonniers Förlag AB sedan 1992.
Eva Bonnier var en av deltagarna i ett möte i "Göteborgs Gamla Mosaiska Församlings Vänners" regi, där man skulle diskutera den svensk-judiska identiteten av idag. I en artikel i Judisk Krönika, nr.6-1998, skriver man om Eva Bonniers tal inför mötesdeltagarna:
"Eva Bonnier berättade att hon har vuxit upp i ett oreligiöst hem. Hennes far Gerhard var den ende bland kusinerna som var medlem av judiska församlingen, medan hennes mor kommer från en prästfamilj och hennes bror Åke är präst i Svenska kyrkan. Men pga. hennes intresse för familjens historia och tradition samt samhörighetskänslan med det judiska folket, beslutade hon sig för att bli medlem i Stockholms judiska församling, utan att konvertera. Hon vet att i allmänhetens ögon, trots familjens nästan fullständiga assimilation betraktas de som "den judiska förläggarfamiljen". Och som konsekvens av detta bär hon medvetet sin judiska identitet."
En annan Bonnier-jude, Albert Bonnier (den yngre) är verksam på Bokförlaget DN (1997) där han inlett samarbete med judinnan Clara Mannheimer och den judiske Bonnier-mannen Stephen Farran-Lee, och bl.a. gjort en hyllningsbok till den judiske festfixaren Micael Bindefelds ära
***
Förlaget Wahlström & Widstrand
Förlaget Wahlström & Widstrand är ett bokförlag i Stockholm som stiftades 1884 av icke-judarna Per Karl Wahlström (1860-1932), och Wilhelm Widstrand. Förlaget ombildades 1923 till ett aktiebolag.Torsten Wahlström (född 1891), fortsatte i fadern Per Karl Wahlströms spår och blev verkställande direktör i aktiebolaget fr.o.m. 1932. Samtidigt var Torsten Wahlström gift med judinnan Ruth Pauli, dotter till judinnan och konstnärinnan Hanna Pauli (-Hirsch) och hennes man Georg Pauli. Således fanns tidigt ett indirekt judisk inflytande i förlaget.
Att säga så är inte uttryck för någon pervers paranoia. Som vi visar på många andra ställen i detta arbete är det judiska väldigt starkt, d.v.s. Torsten Wahlströms fru måste räknas som även tillhörande den ideologiska delen av den judiska gemenskapen. Historiskt sett har judarna värdesatt att judinnor gift sig med inflytelserika icke-judar (se bara "Esters Bok" i judarnas egen bibel) då de har sett detta som en ypperlig möjlighet till påverkan i en mer pro-judisk riktning.
Den totala judaiseringen av förlaget kom dock först senare då Wahlström & Widstrands Förlag förvärvades 1962 av Bonniers och således blev ett av deras dotterbolag och som numera utgör en del av Bonnierförlagen AB.
Förlagshustrun Ruth Pauli kommer f.ö. från till Bonniers mycket närstående kretsar, där modern Hanna Pauli (-Hirsch) hörde till Karl Otto Bonniers närmaste vänner.
När det gällde val av bokförläggare till det nyförvärvade förlaget valde Bonniers en jude, den tyske juden Per I. Gedin (där I:et står för hans egentliga efternamn "Israel").
Gedin var chef för Bonniers bokklubb Svalan 1953-1960 och VD för bokförlaget Aldus åren 1960-1962. På Wahlström & Widstrands bokförlag var Gedin tongivande under åren 1961-1986, och det var han som representerade förlaget W & W på Bonniers företagsmöten.
Efter alla dessa år i Bonniers sold ville sedan Gedin pröva på att flyga på egen hand varpå han 1987 startade Gedins Bokförlag.
Bland viktiga poster som denne jude under åren innehaft ses posten som styrelseledamot i Svenska pennklubben 1967-1974 och som ordförande för Svenska Bokförläggarföreningen 1990-1993.
Åren 1954-1983 var Per I. Gedin gift med författarinnan Brigitta Gedin, som bl.a. skrivit boken "Vi bor i samma hus" tillsammans med Anna-Lena Wästberg, juden Per Wästbergs f.d. hustru.
Camilla Nagler är dotter till det kända judiska paret Gerald och Monica Nagler.
Gerald Nagler berättar vi mer om under kapitlet Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, där han är mångårig ordförande, och kulturjournalisten på Sveriges Radio, Monica Nagler, redaktionsmedlem i Judisk Krönika och f.d. ordförande för Svenska PEN, tar vi upp i kapitlen för dessa organisationer.
Camilla Nagler är gift med den judiske bankdirektören Karl Ahlenius som tidigare bl.a. var biträdande redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Dagens Nyheter. Han är son till den öppet judiske Holger Ahlenius (se exempelvis boken "Judiskt liv i Norden", sid. 226 och 229).
Karl Ahlenius var tidigare gift med den numera ökända departementssekreteraren och generaldirektören för Riksförsäkringsverket Inga-Britt Ahlenius.
***
P.A. Norstedt & Söner är Sveriges äldsta bokförlag, grundat 1823 av Per Adolf Norstedt och har tillsammans med det heljudiska Bonniers tillåtits spela en central roll i det svenska kulturlivet.
Tidigt kom den judiska faktorn att spela en roll även för detta förlag. Juden Isaac Marcus' flitigt utnyttjade tryckeri inkorporerades i Norstedts, vars kapacitet därmed väsentligt ökade.
Idag har P.A. Norstedt & Söner en ny och utvidgad roll i den svenska bokbranschen p.g.a. den monopolisering av bokmarknaden som sker där mindre förlag ätits upp. P.A. Norstedt & Söner är numera moderbolag i en förlagsgrupp där flera av de mest välkända svenska bokförlagen finns samlade. Förlag som ger ut romaner, faktaböcker, referensverk och barnböcker.
P.A. Norstedt & Söner omsätter ungefär 400 miljoner kronor per år (2002).
I P.A. Norstedt & Söner ingår (år 2002):
Norstedts Förlag
Norstedts Ordbok
Prisma
Rabén & Sjögren
Tiden
ePan
Tivoli
PanP.A. Norstedt & Söner ingår tillsammans med Akademibokhandelsgruppen, KF:s Tidningsförlag och Pan Interactive i KF Media.
En starkt sionistisk person från P.A. Norstedts & Söners Förlag med starka vänskapsband med sionistmaffian är Thomas von Vegesack.Thomas von Vegesack har haft en gedigen karriär inom det svenska kulturlivet. Han var exempelvis biträdande kulturredaktör på Stockholms-Tidningen åren 1960-1966 där han arbetade tillsammans med den tyske juden Erwin Leiser. Sedan gick von Vegesack över till Albert Bonniers Förlag AB där hans sionistiska uppfostran finslipades.
År 1968 gick von Vegesack till Norstedts Förlag och blev där förlagsdirektör. Med tanke på denne persons starka band med den pro-israeliska maffian, så till den grad att man undrar om han inte själv är jude, så måste hans centrala maktställning i det svenska kulturlivet varit något man glatts åt från sionistiskt håll.
Vegesack har exempelvis också varit starkt involverad i Svenska PEN-klubben där han t.o.m. var ordförande åren 1978-1987, liksom judarna och sionisterna Per Wästberg, Gabi Gleichmann och Monica Nagler.
Thomas von Vegesack var också en av grundare av Helsingforskommittén för Mänskliga Rättigheter en sionistisk organisation, där andra medgrundare var judarna Gerald Nagler (make till Monica Nagler, ovan), Inga Fischer-Hjalmars, samt Per Wästberg, f.ö. ett gäng som också samarbetar med Svenska Kommittén mot Antisemitism.
Om man jämför namnen på kretsarna i dessa ledande organisationer ser man idel samma namn, samma vänskapsband, och som sammanfaller med de som i detta land mer eller mindre öppet stödjer den judiska ockupant- och apartheidstaten Israel.
T. Stälmark, Lasse Bergström och Sven Granath, samtliga förläggare på Norstedts, var några av de många svenska förläggare som skrev under ett uttalande till stöd för Israel i samband med bokmässan i Frankfurt oktober, 1973 (se Menorah, nr.1-1974, sid. 59). Även Norstedts Thomas von Vegesack var en av medsignatörerna.En annan person från den sionistiska maffian, Svante Weyler, är en jude som 1995 tillträde den höga posten som förlagschef och litterär chef för Nordstedts Förlag. I denna roll verkar Weyler även för KF Media.
Weyler har också, liksom von Vegesack, suttit i styrelsen för den sionistinfiltrerade organisationen Svenska PEN, då Weyler där var organisationens sekreterare.
Weyler var före Norstedts-jobbet under länge Berlin-korrespondent på Sveriges Radios Eko, P1, och vi har också sett Weyler skriva i Bonnier-tidningen MånadsJournalen.
Svante Weyler var f.ö. en av de personer som var uttänkt som kandidat till posten som ny VD för Sveriges Radio, våren 2003.
***
Dan Israel är den judiske förläggaren som tidigare kallade sig radikal och utgav sig för att vara kommunist, och som var med i Ordfront Förlag, (se nedan) där han var förlagschef.1995 blev han förläggare på det mer kapitalistiska och monopolistiska Norstedts Förlag och visade således hur mycket hans "kommunistiska" ideal var värda.
Under tiden på Norstedts var Dan Israel förläggare för boken "Ombud för de tystade" en biografi om den judiske professorn emeritus i rättsmedicin, Jovan Rajs, den judiske professorn emeritus i rättsmedicin, en bok skriven av Kristina Hjertén.
Lördagen den 28 april 2001 ordnade Akademibokhandeln i Stockholm ett författarmöte kring boken där bl.a. Dan Israel var inbjuden, och där man bl.a. tog upp avsnitten där Rajs uttalade sig om rättsfallet med det uppmärksammade styckmordet på Catrine da Costa och där en av Rajs kolleger utpekats som medskyldig. Under mötet på Akademibokhandeln reagerade flera på Dan Israels försök att tysta sina kritiker på mötet då Dan Israel.
Som Maria Wilhelmson, redaktionssekreterare på Moderna Tider, skriver i en upprörd debattartikel i Aftonbladet, 30/5-2001:
"Då journalisten och författaren Per Lindeberg, som granskat rättsfallet, begärde ordet förbjöds han av förläggaren Dan Israel att tala. Inga fler frågor om fallet da Costa fick ställas.
Att Norstedts representant kan ge en journalist yttrandeförbud vid ett författarmöte i Akademibokhandeln är anmärkningsvärt."2001 meddelades det att Dan Israel, tillsammans med den kände författaren Henning Mankell, vänner sedan epoken på Ordfront, tillsammans startar ett nytt förlag, under namnet "Leopard".
En annan aktör är juden Håkan Josephson som varit huvudredaktör på P. A. Nordstedts & Söners Förlag och där ansvarig för Nordstedts Uppslagsbok (2000).Josephson är också Svenska PEN:s "internationelle sekreterare" så sent som 2002 .
Den sedermera professorn i nordisk litteraturhistoria och Svenska Akademie-ledamoten Knut Ahnlund var under åren 1947-1950 litterär rådgivare på P. A. Norstedts & Söners Förlag. Som vi berättat tidigare är denne Ahnlund en av de främsta företrädarna för sionisterna i Sverige då han varit ordförande i Rikssamfundet Sverige-Israel och stödmedlem i Svenska Kommittén mot Antisemitism. Ahnlund har också en son, Nathan Shachar, som konverterat till judendomen och blivit DN:s Israelkorrespondent.
Översättaren Jan Stolpe (född 1940), son till Birger Stolpe och brorson till den kände författaren Sven Stolpe, var Bonnier-tränad som tillhörande Bonniers Litterära Magasin - BLM åren 1964-1971, och blev senare litterär rådgivare på P. A. Norstedts Förlag 1974-1984. Jan Stolpes band till sionisterna är ej uppenbart direkta även om farmodern hette Schwartz och mycket väl skulle kunna varit judinna. Farbrodern Sven å andra sidan kallar sig för katolik men hans dotter Lisette Schulman gifte sig med den judiske propagandisten och TV-producenten Allan Schulman och tillsammans med denne har Lisette engagerat sig starkt i propagandaarbetet för Israel.
Som parentes kan f.ö. nämnas att den "propalestinske" Jan Guillous sambo Ann-Marie Skarp, var förlagsdirektör på Norstedt, det förlag som under 28 års tid utgivit 23 stycken av Guillous böcker.
År 1998 beslutade dock Guillou och Skarp att lämna Norstedts.
***
Rabén och Sjögren Bokförlag Rabén & Sjögren grundades 1941 och uppkallades efter sina två grundare Hans Rabén och Carl-Olof Sjögren. Båda hade varit verksamma i bokbranschen under flera år innan de tog steget att själva bli förläggare.
Förlaget svarat för en stor utgivning av barnböcker och av fack- och skönlitteratur och är idag Sveriges ledande barn- och ungdomsbokförlag.
Rabén & Sjögren ingår sedan 1998 i KF Media-ägda P.A. Norstedt och Söner tillsammans med Prisma, Norstedts samt Norstedts ordbok.
Vid en närmare titt på de ledande personerna på Rabén och Sjögren bokförlag finner vi direkt en tongivande person med kopplingar till den judiska maffian.
Bokförläggaren Per Sjögren (född 1921, son till hovrådet John Sjögren) började sin karriär som anställd på Albert Bonnier Förlag AB 1946-1955, och gifte in sig i denna judiska familj då han blev gift med den judiske förläggaren Kaj Bonniers dotter Suzanne Bonnier. Äktenskapet med judinnan Bonnier tog dock slut, och fr.o.m.1952 var Sjögren gift med en annan kvinna.
Under förhållandet mellan Per Sjögren och Suzanne Bonnier fick de en son, som enligt judiska regler skall betraktas som tillhörande det självutnämnt "utvalda folket". Denne Peter Sjögren (född 1944), blev anställd som förlagsredaktör på Bonnier Fakta och arbetade där 1979-1991. Han fortsatte sedan som anställd på Bokförlaget Bra Böcker 1991-2000, och driver därefter egen verksamhet. Viktigt att notera är att denne de facto jude har varit huvudredaktör för Nationalencyklopedin (NE) sedan 1992, något som är värt att hålla i minnet om man undrar över vissa inslag av censur i detta viktiga standardverk. Peter Sjögren sitter också i Svenska språknämnden sedan 1995 och är dess vice ordförande sedan 1999. Han är gift med en kvinna född Krausz, sannolikt också från den judiska gemenskapen
Suzanne Bonnier gifte sig efter sitt äktenskap med Sjögren istället med den sionistiske juden och direktören Frans Arnheim (1909-1971), en ledande person inom Samfundet Sverige-Israel. Arnheim var själv sedan 1964 chef för Sveriges Industriförbunds förlagsverksamhet.
För att återgå till R&B-förläggaren Per Sjögren, kan vi också berätta att hans syster är gift med den judiske chefredaktören på Upsala Nya Tidning, Lennart Hirschfeldt, en man som således är svåger till Per Sjögren.
Det är intressant att följa den Bonnier-tränade bokmannen Per Sjögrens vidare karriär efter sitt äktenskap med en medlem från den Bonnierska huset. Per Sjögren fortsatte som vice VD på Rabén och Sjögren Bokförlag 1969 och var dess VD under åren 1970-1982. Därutöver var han delägare och styrelseordförande på Askelin & Hägglund Förlag AB 1983-1987.
Han har också varit ordförande för Sveriges försäljnings- och reklamförbund på 1960-talet, president för International Publishers Association 1975-1980 och ordförande för Svenska bokförläggarföreningen 1980-1984. Sjögren har också varit ordförande för Samfundet Sverige-Finland, Almqvist-sällskapet, Sveriges humanistiska förbund och även varit förbunden med Ordfront Förlag AB.
Om självaste Hans Rabén själv vet vi inte mer om än att judarna gladde sig åt hans besök på utställningen av den framlidna sionistiska fotografen Anna Riwkin-Bricks fotografier som hölls till hennes minne i Stockholm 1972 (se Judisk Krönika, nr.7-1972). Ett jippo som frekventerades av personligheter från sionistmaffian som Bernhard Tarschys, Simon Brick, David Köpniwsky och självaste bokförläggaren Per Sjögren - Hans Rabéns kollega på förlaget. Per Sjögren tillhörde nämligen styrelsen för det sionistiska gäng som startade en stipendie- och minnesfond för Anna Riwkin-Brick efter hennes död (se Judisk Krönika, nr.5-1971).
På denna utställning på Galleri Heland hade just förlaget Rabén & Sjögren enligt Judisk Krönika ett särskilt bord där förlaget "ordnat med en specialutställning av Annas sexton barnböcker".
Anna Riwkin-Brick och hennes man Daniel Brick var sannolikt de främsta propagandisterna för Israel i det svenska samhällslivet, Daniel blev t.o.m. det nybildade Israels förste diplomatiske representant i Sverige.
Not: Per Sjögren var också en av de många svenska förläggare som skrev under ett uttalande till stöd för Israel i samband med bokmässan i Frankfurt oktober, 1973 (se Menorah, nr.1-1974, sid. 59).
***
En annan viktig aktör på Rabén och Sjögren är judinnan Stina Hammarström (född 1945). Hon är dotter till judinnan Karin Lamm, som i sin tur var dotter till den judiske litteraturprofessorn Martin Lamm (1880-1950) i dennes äktenskap med en judinna Wavrinsky. Stina Hammarströms fader var den kände läkaren Sven Hammartsröm.
Stina var förlagsredaktör för Bokförlaget Prisma 1970-1979 och var delägare i Hammarström & Åberg Bokförlag 1979-1990. Hon var förlagsredaktör på Rabén & Sjögrens Bokförlag 1990-1993 och därefter verksam på Rabén Prisma sedan 1994 och på Prisma Bokförlag sedan 1998.
Stina Hammarström är gift med bokförläggaren Gösta Åberg (född 1927) i dennes andra giftermål.
Gösta Åberg har bl.a. varit förlagsredaktör på Bokförlaget Forum AB 1954-1956, Natur och Kultur AB 1956-1959, Bokförlaget Prisma AB 1959, redaktionschef där 1962, vice VD 1966, och slutligen förlagschef och VD på Prisma åren 1973-1979. Gösta Åberg är delägare i Hammarström & Åberg Bokförlag sedan 1979 och dess VD sedan 1986. Han har därutöver suttit som styrelseledamot i Svenska Bokförläggarföreningen åren 1974-1979 och 1990-1991.
Här ytterligare ett exempel på en sionistallierad på viktiga poster inom etablissemanget.
Bonnier-mannen Bertil Torekull som vi berättar mer om i avsnittet om tidskriftsvärlden och det Bonnierska Åhlén & Åkerlunds Förlag, satt mellan 1995-1998 som styrelseledamot i Rabénförlagen.
***
Förlaget Prisma
Tillhör förlagskoncernen P.A. Norstedt & Söner.Se avsnittet ovan om Rabén och Sjögren förlag där vi nämner de båda aktörerna på Prisma, judinnan Stina Hammarström (Lamm) och hennes make Gösta Åberg, två individer som haft mycket att säga till om på detta förlag.
Tidens Förlag tillhör numera förlagskoncernen P.A. Norstedt & Söner.
Åke Meyerson, son till judiske överstelöjtnanten Alfred Meyerson, var chef förlagsredaktionen på förlaget Tiden åren 1946-1960.
Således många år som denne jude hade på sig att sprida sådant som passade hans tycke och smak.
Meyerson var därefter anställd på Almqvist & Wicksell/Geber 1960-1963, då han sedan blev sakkunnig Ecklesiastikdepartementet och departementssekreterare 1965.
Juden Åke Meyerson hade dessförinnan varit konstkritiker på Morgon-Tidningen 1946-1956, bl.a. under den tyske juden Erwin Leisers ledning på kulturredaktionen. Meyerson har senare gjort sig känd som överintendent och museiboss. Bl.a. var han föreståndare på Livrustkammaren 1968-1978 och satt även i styrelsen för Stiftelsen Thielska Galleriet.
***
Almqvist & Wicksell Almqvist & Wicksell som innan andra världskriget utbrott hade som styrelseordförande halvjuden och professorn Henrik Schück (1855-1947), sammangick 1928 med judiska Hugo Gebers Förlag och bildade Hugo Gebers Aktiebolag där ordföranden i detta sistnämnda var professor Schück och verkställande direktör juden Nils Geber.
Åke Meyerson, son till judiske överstelöjtnanten Alfred Meyerson, och som var chef förlagsredaktionen på förlaget Tiden, åren 1946-1960, var också anställd på förlaget Almqvist & Wicksell/Geber åren 1960-1963. Därefter blev Meyerson sakkunnig på Ecklesiastikdepartementet och departementssekretare 1965 för att sedan bli känd överintendent och bl.a. styrelseordförande för Stiftelsen Thielska Galleriet sedan 1971. Hans judiske son Björn Meyerson blev läkare och professor i klinisk smärtforskning, styrelseledamot av flera internationella vetenskapliga organisationer och var i sitt först giftermål gift med generaldirektören Anita Werner, se denna.
Sven Lidman (Jr.), son till Bonnier-vännen och författaren Sam Lidman och dennes andra, icke-judiska, hustru Otterdahl (Sven Lidman (Sr.) var ju först gift med en judinna Thiel), denne Sven Jr. var anställd på Almqvist & Wiksell under åren 1955-1963. Dessförinnan var anställd på på förlaget Natur och Kultur 1947-1955.
Efter sejouren på Almqvist & Wiksell gick Sven Lidman (Jr.) till Förlagshuset Norden 1963-1973 för att sedan bli chef för Lidman Production AB och konsult för Bonnier lexicon AB efter 1991.
Lennart Wolff, född 1935 och son till judarna Abel Wolff och Ella Levy, började sin karriär på Svenska Bokförlaget AB på 1960-talet, för att sedan fortsätta på Almqvist & Wicksell Förlag under åren 1962-1979. Därefter gick han över till Natur och Kultur Förlag där han blev förlagschef och vice VD, se nedan.
***
Sven Lidman (Jr.), son till Bonnier-vännen och den sionistkristne författaren Sam Lidman och dennes andra, icke-judiska, hustru Otterdahl, denne Sven Jr. var anställd på förlaget Natur och Kultur under åren 1947-1955.Som vi berätta på andra ställen var fadern Sven Lidman (Sr.) i sitt första giftemål gift med en judinna från klanen Thiel.
Sven Lidman (Jr.) gick över till Almqvist & Wiksell 1955-1963, för att sedan fortsätta på Förlagshuset Norden 1963-1973 och sedan bli chef för Lidman Production AB och konsult för Bonnier lexicon AB efter 1991.
Här har vi ännu en jude på absoluta topp-positioner inom den svenska bokvärlden.
Judarna påstår alltid att deras motståndare i sin kritik mot judisk makt aldrig ger några konkreta exempel - här har vi ett!
Herr Wolff har även kunnat utöva inflytande i egenskap av ledamot av Bokbranschens Finansieringsinstitut AB fr.o.m. 1989, och han har också varit styrelseordförande för Böckernas klubb sedan 1990.
Lennart Wolff satt tidigare i styrelsen för Förenade Israelinsamlingen (se Menorah, nr.2-1972).
I kärlekslivet var Wolff först gift med en judinna från klanen Székely, och var därefter fr.o.m. 1982 under en period sambo med redaktionschefen Gunilla Widengren.
Judinnan Vera M. Nelhans har arbetat på Natur och Kultur Förlag som förlagsredaktör.
Hon skriver själv en recension i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.4-1994, som är ganska avslöjande och som vi här citerar:
HAROLD KUSHNER: TILL LIVET! JUDISK TANKE, TRO OCH TILLVAROÖversättning av Svante Hansson. Natur och Kultur. Cirkapris 253:-
Redan i 12 - 13-årsåldern fattade jag ett livsavgörande beslut: "Jag tror inte att det finns någon Gud, men om jag någonsin skulle ändra mig, vore det den judiska Guden jag skulle tro på!" Varför ett sådant beslut? Jo, i skolan lärde jag mig om den kristne Guden och Jesus, i religions skolan om hur annorlunda judarna såg på sin Gud. Judarna hade inget helvete, ingen arvsynd, man behövde inte heller tro på Gud för att bli accepterad som jude. Och det var mycket annat som föreföll mig sympatiskt med judendomen.
Nu har jag äntligen hittat en bok som enkelt reder ut begreppen för mig: den amerikanske rabbinen Harold Kushners senaste. Till livet! heter boken, "I'chaijim" på hebreiska. Precis som det judiska skålandet över ett glas vin vill Kushner förmedla judendomens livsglädje och vilja att njuta av den här världens goda - utan varje antydan till synd.
"Till livet! är inte en faktabok i traditionell mening", säger överrabbinen i Stockholm, Morton H Narrowe, i sitt förord. "I mina ögon är den i stället något mycket viktigare. Till livet! är en inspirationskälla." Och han fortsätter: "Här presenteras en oberoende, självständig judendom, som inte spelat ut sin historiska roll, och vars innehåll gestaltar ett liv som är värt att leva."
För Menorahs läsare är det säkert intressant att ta del av vad Kushner säger om judarna och Israel. Bland annat påpekar han att han inte känner till något annat folk som faktiskt vaknar nästan varje dag och undrar om världen skall låta det leva. Fördenskull är "Israel viktigt för oss judar därför att det är den enda plats där det är normalt, inte sällsynt, att vara jude."
Vera M. Nelhans
Förlagsredaktör på Natur och Kultur
Not: Översättaren "Svante Hansson" som nämns i artikeln ovan är en aktivist för Svenska Kommittén mot Antisemitism.
Vera M. Nelhans stod också för projektidé och förlagsredaktion, för boken "Judisk identitet" med Jackie Jakubowski som redaktör. Boken gavs också ut på just Natur och Kultur, 1993.
Och när Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah utlyste en skrivartävling för sina läsare där man skulle skriva under temat "Mitt starkaste Israel-minne", satt samma Vera M. Nelhans med som "sakkunnig finaldomare" tillsammans med den judiske bokförläggaren Carl-Olof Josephson och Per Ahlmark (se Menorah, nr.1-1995).
Vi har också noterat att en Susanna Romanus, från den judaiserade Romanus-klanen, är litterär chef på Natur och Kultur Förlag. Dessförinnan arbetade hon på Albert Bonniers Förlag.
***
Brombergs Förlag Brombergs Bokförlag AB är det bokförlag som grundare av den polske juden Adam Bromberg 1974 tillsammans med hans dotter Dorotea. Förlaget ägs av Stenbeck-koncernens Kinnevik.
Adam var en judisk aktivist som i Polen var förlagsredaktör, direktör, f.d. ordförande för polska bokförläggarföreningen och som arbetade med utarbetandet av polska nationalencyklopedin. Då det framkom att juden Bromberg i sitt arbete med encyklopedin missbrukade sin post för att föra fram en förvrängd och helt judaiserad version av händelserna under andra världskriget och att han även hade kontakter med den judiska ärkekapitalisten och mediemogulen Robert Maxwell, vände sig den kommunistiska staten mot herr Bromberg och denne sökte sig till Sverige för att starta om sin karriär.
Adam Bromberg drev sitt företag med ett stort engagemang, specialinriktad som han var på att nosa upp judiska författare världen över. Efter hans död har dottern Dorotea Bromberg (född 1952) helt tagit över förlagets verksamhet.
Brombergs är nära knutna till den sionistiska maffian i Sverige. Exempelvis har Dorotea Bromberg suttit med i den sionistiska tidskriften Judisk Krönikas redaktionskommitté (se Judisk Krönika 1984) och hon skriver även i tidskriften. Den sionistiska judinnan Viveca Heyman som arbetat på tidningen Arbetaren och t.o.m. varit anställd Israels legation i Stockholm, har på Brombergs Förlag arbetat som översättare.
När den "Judiska Kulturkonferensen" hölls i september 1999, var Dorotea en av de judiska celebriteterna som närvarade där, och hon har även framträtt på det Judiska Muséet i Stockholm.
Och när Samfundet Sverige-Israels lokalsamfund i Gävle-Sandviken, höll möte våren 1990 var Dorotea Bromberg inbjuden för att där hålla tal under rubriken "Den judiska litteraturen i världsperspektiv" (se Menorah, nr.2-1990).
I den sionistiska tidskriften Menorah (nr.4-1978) hyllas Dorotea Bromberg, som "varit i Israel många gånger och har många släktingar där" och som "beundrar israelerna".
"Dorotea följer med litteraturen i Israel och skulle gärna vilja ge ut en bra israelisk författare", skriver man i samma artikel.
Och i Brombergs val av författare man förlagt ses mycket riktigt den vanliga judiska selektiva preferensen.
Det illustreras av deras konsekventa förläggning av judiska författare som Natalia Ginzburg, DN:s Israelkorrespondent Nathan Shachar, SvD:s Israelkorrespondent Cordelia Edvardson, Suzanne Osten, jiddish-författaren Isaac Bashevis Singer, den israeliske David Grossman, den jugoslavisk-judiske Danilo Kis, den fransk-ryske juden Romain Gary, Lynne Alexander, Susanne Gottfarb, Judisk Krönikas Jackie Jakubowski, Erland Josephson, stressforskaren Aleksander Perski och Rose Lagercrantz.
***
|
Som vi berättade i avsnittet ovan om Wahlström & Widstrands Förlag var den tyske juden Per I. Gedin, tongivande på detta Bonnier-ägda förlag under åren 1961-1986.Gedin var chef för Bonniers bokklubb Svalan 1953-1960 och VD för bokförlaget Aldus åren 1960-1962. På Wahlström & Widstrands bokförlag var Gedin tongivande under åren 1961-1986, och det var han som representerade förlaget W & W på Bonniers företagsmöten.
1987 ville Per I. Gedin (där I:et står för hans egentliga efternamn "Israel") pröva på egen verksamhet varpå han startade sitt eget förlag, Gedins Förlag.
Bland viktiga poster som denne jude Gedin innehaft ses posten som styrelseledamot i Svenska pennklubben 1967-1974 och posten som ordförande för Svenska Bokförläggareföreningen 1990-1993.
Åren 1954-1983 var Per I. Gedin gift med författarinnan Brigitta Gedin, som bl.a. skrivit boken "Vi bor i samma hus" tillsammans med Anna-Lena Wästberg, juden Per Wästbergs f.d. hustru.
MånadsJournalen, nr.10-1997.
Bokförlaget T. Fischer & Co.
Tomas Fischer är den judiske finansmannen med starka sossesympatier som 1987 gick in i förlagsbranschen genom förvärvet av det forna Författarförlaget och skapandet av Bokförlaget T. Fischer & Co.Förlaget som ger ut fack-litteratur och även skönlitteratur väckte en hel del uppmärksamhet i samband med utgivandet av boken "Döden är en man" av journalisten Per Lindeberg som handlar om det uppmärksammade styckmordet på Catrine da Costa 1984.
Svensk Damtidnings VD Agneta von Schinkel har suttit i styrelsen för T. Fischer & Co. Vi kan här nämna att Agneta, född Odhnoff, bär sitt tyskklingande efternamn från sin make under åren 1962-1981, direktören Fred von Schinkel, själv son till kammarherren David von Schinkel som i sin tur på mödernet stammar från en judinna Lewin, ättling till den (ö)kände döpte juden Adolf Ludwig Lewin (som innan dopet hette Moses Marcus Levi).
***
Som vi berättade ovan såldes 1974 det judiska företaget Nordiska Bokhandeln som legat i händerna på den judiska klanen Hirsch, till Esselte.
Helge Heilborn (1897-1960), jude och bl.a. vice VD och VD på Bonnier-tidningarna Dagens Nyheter och Expressen, satt också i styrelsen för det Bonnierska Åhlén och Åkerlunds Förlag sedan 1949. Innan sin karriär inom Bonnier-koncernen var Heilborn anställd på Esselte under åren 1920-1925, på olika befattningar.
Herbert Friedländer (född 1913) där modern kom från den judiska klanen Sachs, var en känd ordboksredaktör. Han började som anställd på bokförlaget Forum 1947-1949 för att sedan arbeta på AB Nordiska uppslagsböcker 1949-1960. Därefter var juden Friedländer anställd på Esselte Studium (tidigare Svenska Bokförlaget och Läromededelsförlagen) och redaktör för "Ord för ord". Under åren 1954-1960 var denne jude frilans på Radiotjänst.
Juden och direktören Hans Josephson (född 1927) och som var anställd inom Bonnier-koncernen 1953-1961, var sedan också verksam vid Esselte AB under åren 1964-1968. Därefter gick han över till järnvägsbranschen och blev sedan VD för GKN-Stenman AB och Assa-Stenman AB.
När det gäller judiska namn så kan man också undra om Esselte-direktören Nils Olof Aurelius, anställd sedan 1946 och direktör för företaget 1960-1978 i sitt sista giftermål som varade 1965-1974 var gift med en judinna, då hans fru Suzanne de Kispéczy på mödernet var född Fischer, ett efternamn som ofta pekar på judisk härkomst.
Svenska Bokförlaget - Läromedel
Förlagschefen Birger Beckmans dotter, bibliotekschefen Ingar Beckman-Hirschfeldt, är gift med juden Johan Hirschfeldt, Sveriges forne Justitiekansler (JK) och tillika son till juden Lennart Hirschfeldt, den senare tidigare chefredaktör på Upsala Nya Tidning.
Birger Beckman är gift med författarinnan Gunnel Beckman
***
Ordfront Förlag Ordfront Förlag är ett vänstrigt pseudoradikalt förlag som startade 1969 i samband med Vietnamkriget och sedan, till stor del tack vare utgivandet av Henning Mankells Wallander-böcker, kom att bli ett av de etablerade förlagen. Förlaget har till och från haft ekonomiska trubbel och var exempelvis från 1988 delägt av Rabén & Sjögren Förlag men lyckades 1997 slutligen köpa ut Rabén för 2,2 miljoner kronor.
Den judiske redaktören Dan Israel var under många år tongivande förlagschef på Ordfront Förlag då Israel kom till förlaget 1976. Dessförinnan hade han gjort sin karriär inom den s.k. "revolutionära vänstern" där Dan Israel inlett i den s.k. Provierörelsen, mest känd när de stoppade vaktparaden i Stockholm.
Dan höll sitt grepp över Ordfront Förlag under en mängd år. 1995 var det år som den s.k. "kommunisten" Dan Israel visade sitt riktiga, opportunistiska, ansikte, då han plötsligt gick över som förläggare till etablissemangs-jätten och monopolbolaget Norstedts Förlag. F.ö. en förlagsjätte där den likaledes judiske Svante Weyler är förlagschef.
Själv kommer Dan Israel från det svensk-judiska etablissemanget, med starka band till sionismen. Hans far var den numera avlidne judiske sociologiprofessorn Joachim Israel, en tyskfödd jude som kom till Sverige 1938 som en s.k. "chalutzim", d.v.s. en sionistisk pionjär. Men istället för att kolonisera Palestina stannade Joachim i det nya "förlovade landet" Sverige och blev här en känd debattör, proffstyckare och sionistpropagandist.
Dan Israels mor, Mirjam Israel (1920-1996), var å sin sida född från den kända judiska klanen Valentin och är begravd som troende judinna på den norra judiska begravningsplatsen vid Haga, Stockholm. Mirjam Israel var en på sin tid lanserad och känd barnpsykolog.
 Den judiske förläggaren och f.d. förlagschefen på Ordfront Förlag, Dan Israel (till vänster), poserar med icke-juden Gunnar Fredriksson. |
Sionisten Per Sjögren som vi berättade mer om i avsnittet om Rabén & Sjögrens Förlag och som tidigare arbetat för Bonniers och t.o.m. varit gift med judinnan Suzanne Bonnier, har också tidigare arbetat för Ordfront Förlag.
***
Som vi berättat ovan meddelades det 2001 att den f.d. förlagschefen på Ordfront Förlag och Norstedt, juden Dan Israel, tillsammans med den kände författaren Henning Mankell - vänner och partners sedan epoken på Ordfront - tillsammans startar ett nytt förlag, under namnet "Leopard".
***
På detta förlag har den prosionistiske förläggaren Kjell Peterson varit VD sedan 1977.Han började som anställd på Albert Bonniers Förlag AB 1961-1971 där han lärde sig de judiska spelreglerna. Därefter var han VD på Bokförlaget Forum AB 1971-1976, innan han blev VD på Atlantis.
Han har en mängd andra positioner i det svenska kulturlivet; ordförande för Konstnärshusets grafikgrupp 1970-1978, styrelseledamot i Föreningen för bokhantverk 1970-1992, Bokbranschens Finansieringsinstitut AB 1977-1996, ledamot av uppslagsverkskommittén 1977-1980, Bokhandelsrådet 1981-1992, Nationalbibliografiska rådet 1986-1994, ordförande för CLIO Den historiska bokklubben sedan 1991, styrelseledamot i De svenska historiedagarna sedan 1993, och på Kungliga Biblioteket sedan 1994.
Kjell Peterson är den judiske terroristen Elie Wiesels bokförläggare i Sverige, och enligt Judisk Krönika, nr.1-1988, har Peterson "i många år engagerat sig i frågor som rör mänskliga rättigheter och givit ut många judiska författares verk".
Därför är det föga förvånande att i samma nummer av Judisk Krönika (nr.1-1988) läsa att Peterson blivit ordförande för Elie Wiesels Fond För Förföljda Judar. En sionistisk fond där man förutom Peterson också i styrelsen ser Per Ahlmark, Ivar Müller, Göran Nisell, Gunnel Vallquist och dåvarande Expressens kulturredaktör Leif Zern och som suppleanter har Stig Gustafson och Hans W. Levy (B´nai B´rith) samt Jan-Erik Levy, Ralph Frenkel och Tomas Thorsén. Sekreterare i fonden är judinnan Lena Posner-Körösi, som senare blivit ordförande för Stockholms Judiska Församling.
Nordiska Uppslagsböcker AB Lennart Josephson från de judiska klanerna Josephson samt Fränckel (på mödernet), var först journalist på Upsala Nya Tidning på 1930-talet och sedan anställd på Bonniers konversationslexikon 1943, innan han gick över till Nordiska Uppslagsböcker där han verkade under åren 1943-1947.
Efter sin sejour där blev Lennart Josephson teater- och litteraturkritiker i Sydsvenska Dagbladet - SDS.
En annan jude från den judiska klanen Gumpert (en familj som tidigare ägde Gumperts Förlag), Jan Gumpert (född 1922), arbetade först Albert Bonniers Förlag 1948-1951. Jan var sedan anställd på AB Nordiska Uppslagsböcker fr.o.m. 1951 där han var VD åren 1952-1964. Han hade således gott om tid att sätta sin judiska prägel på företaget.
Efter Nordiska Uppslagsböcker gick Jan Gumpert över till att arbeta på Bibliotekstjänst AB i Lund sedan 1965.
***
Askild & Kärnekull Förlag
Timo Kärnekull (född 1936), förläggare på Askild & Kärnekull Förlag, har alltid varit en stark anhängare av sionismen. Han fick sin träning på Gebers för att sedan vara biträdande förlagsdirektör på Bonnier-ägda Åhlén & Åkerlund 1968-1969.Timo Kärnekull blev VD för Askild & Kärnekull Förlag 1969 och var dess delägare 1977-1981. Därefter har han bl.a. drivit Timo Förlag AB.
Denne sionist var styrelseledamot i Svenska bokförläggarföreningen 1974-1982 och satt i Bokbranschens Finansieringsinstitut 1974-1976.
Timo Kärnekull var en av de många svenska förläggare som skrev under ett uttalande till stöd för Israel i samband med bokmässan i Frankfurt oktober, 1973 (se Menorah, nr.1-1974, sid. 59).
Likaså gjorde Barbro Stenström, också förläggare på Askild & Kärnekull Förlag.
Och i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.2-1978, intervjuas Timo Kärnekull i samband med Israels 30-års jubileum.
***
Under denna rubrik samlar vi diverse namn från det judisk-sionistiska etablissemanget som haft göranden i bokbranschen och som i sammanhanget är värda att nämna.
Judinnan Greta Wästberg-Hirsch, sedan 1932 gift med Nya Dagligt Allehanda redaktören Erik Wästberg och mor till de bägge judarna Olle (generalkonsul New York, folkpartiet, f.d. chefredaktör Expressen) och Per Wästberg (Svenska Akademien) har också haft ett förflutet inom förlagsvärlden.
Greta var VD för Rekolid AB 1955-1982 och bokförläggare på Rekolid AB sedan 1983. Därutöver var hon ledamot av VU i Stockholms Handelskammare och också på sin tid styrelseledamot i den judiska Stiftelsen Isaak Hirschs minne åren 1963-1984.
Gretas judiska syster Margot Hirsch, gift Höjering, hade också ett eget bokförlag. Systrarna Hirschs far var den judiske direktören Erik Hirsch, modern var Lisa, född från den judiska klanen Sachs.
Den judiska skådespelerskan Viveca Lindfors far var bokförläggaren Torsten Lindfors (född 1884), som var son till professor Otto Lindfors. Torsten var major i det militära, men blev sedan distriktschef för Svensk Bokhandelcentral AB 1926-1929, drev Lindfors Bokförmedling 1929-1932, därefter sitt eget Lindfors Bokförlag sedan 1932.Viveca Lindfors var gift med den ungerske juden, dramatikern och författaren George Tabori.
Bokförläggaren Adam Helms (1904-1980), vars mor var judinnan Meyer, byggde upp Bonnier-förlaget Forum med till en början årsboken "När Var Hur". Han var förlagschef för bokförlaget Forum AB 1944-1971 och sedan bokförläggare på Trevi efter 1971. Han var också med i Svenska bokförläggarförening 1962-1971 och ledamot av Näringslivets opinionsnämnd 1962-1971.Adam Helms hustru i andra giftermålet, Greta Helms, var också en trogen Bonnier-anställd. Hon var försäljningschef och försäljningsdirektör på Albert Bonniers Förlag AB åren 1937-1968 och Bonnierförlagets representant vid Svenska bokförläggarföreningen 1940-1968. Därutöver var hon styrelseledamot i Albert Bonniers Förlag 1964-1968. Hon hann därefter vara förlagschef för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle 1968-1969, och sedan VD och ägare för Bokförlaget Rediviva efter 1968.
I Judisk Krönika, nr.7-1972 rabblar man upp just Adam Helms som en av de många personligheter från sionistmaffian som besökt utställningen av den framlidna sionistiska fotografen Anna Riwkin-Bricks fotografier, en utställning som hölls till hennes minne i Stockholm 1972.
Adam Helms var också en av de många svenska förläggare som skrev under ett uttalande till stöd för Israel i samband med bokmässan i Frankfurt oktober, 1973 (se Menorah, nr.1-1974, sid. 59).
Solveig Nällinge, också förläggare på Trevi, var en av de svenska förläggare som skrev under nämnda uttalande till stöd för Israel, liksom Adam Helms ovan.
Även Inger Wahlström, förläggare på "B. Wahlström Förlag", gjorde likadant.
Herman Stolpe (född 1904) från den judaiserade familjen Stolpe och bror till Sven och Birger Stolpe och farbror till Jan Stolpe, var förlagsdirektör under åren 1948-1961 på Kooperativa Förbundet (KF). Herman var sedan direktör på Kooperativa Förbundet åren 1961-1970, men har också gjort sig känd som en av grundarna av Utrikespolitiska Institutet.
Expressens sionistiske f.d. redaktionschef Carl-Adam Nycop, som satt i arbetsutskottet för den supersionistiska organisationen Svenska Israelhjälpen, var åren 1966-1971 förlagschef på Fackpressförlaget, ett förlag som stod under juden Lukas Bonnier.
Juden Jan Stiernstedt (född 1925 och på mödernet stammande från den judiska klanen Abramson/Abrahamsson) var förlagsredaktör på bokförlaget Facta 1952.Jan Stiernstedt har därefter varit aktiv bl.a. som ombudsman och på utrikesavdelningen på Sveriges Förenade Studentkårer på 1950-talet, sakkunnig på Ecklesiastikdepartementet 1959, 1:e kanslisekreterare 1960, budgetsekreterare 1962. byråchef 1963, departementsråd 1965, expeditionschef Utbildningsdepartementet 1969-1979, ordförande och chef statliga delegationen för rymdverksamhet 1979-1989, överdirektör där 1985-1989, ledamot olika statliga och nordiska utredningar, exempelvis nordiska kulturfonden 1972-1979, Svenska rymdaktiebolaget. Institutet för rymdfysik, Nobelstiftelsens revisorer 1969-1990, Finsk-svenska utbildningsrådet 1976-1981 och styrelseordförande Konstnärsnämnden sedan 1988.
Bokförläggaren Bengt Forsberg (född 1921) tidigare kommunalpolitiker för folkpartiet, och filmproducent och tillhörande Piratensällskapet, har egen förlagsverksamhet i Malmö sedan 1944. Bengt Forsberg är medlem i Samfundet Sverige-Israel och sågs exempelvis i en "tacklista" som person Förenade Israelinsamlingen tackar för bidrag till EXODUS (se "Menorah", nr.3, 1999).Sven Sörmark var en stor Israelvän. Han började 1957 på tidningen Se och blev dess redaktionschef och sedan chefredaktör och ansvarig utgivare, därefter direktör på Bonniers Åhlén & Åkerlund Förlag 1962-1965, chefredaktör för Hemmets Journal 1971-1974 och därefter förlagskonsulent på Åhlén & Åkerlund Förlag sedan 1976.
Därutöver har han varit redaktionschef och ansvarig utgivare och administrativ chefredaktör och chefredaktör på Aftonbladet.
Sörmark har samarbetat med Svenska Kommittén mot Antisemitism och bl.a. bidragande med ett kapitel i deras propagandabok "Det börjar med judarna". Han var gift med en Elisabeth Reich, sannolikt en judinna, vilket förutom hans Bonnier-samarbete skulle förklara hans pro-israeliska engagemang.
Lennart Schönkopf (född 1930) var en jude på mödernet stammande från den judiska klanen Deutsch, som hos Bonniers verkade på tidningen Se 1950-1952 och sedan som reklamchef på Albert Bonniers Förlag AB 1952-1958.Innan Bonniers hade Schönkopf varit journalist på den sionistinfiltrerade tidningen Arbetet. Efter karriären hos Bonniers fortsatte han som VD för Svensk Bokreklam AB, sedan som VD för Schönkopf och Westrell reklambyrå AB 1963-1980 och blev sedan VD för Informationsförlaget 1980-1985.
Schönkopf är korrespondent för FLT Press sedan 1986. Som fru har han tagit en förlagsredaktör Kerstin Ahlqvist.
Siv Broman (född 1930), var förlagschef på Bokförlaget Viva sedan 1984. Hon var gift med Sven Broman (född 1922), en sionistisk redaktör som stod nära familjen Bonnier. Sven Broman samarbetade med Albert Bonnier Jr. i utvecklingen av tidningen Året Runt, en tidning som sedan blev Sveriges största familjetidning. Sven Broman var sedan chefredaktör för Teknikens Värld 1948, chefredaktör på Året Runt 1974-1985 och förlagsredaktör Åhlén & Åkerlund 1985-1988. Som Israel-anhängare har man sett Sven Broman som suppleant i Samfundet Sverige-Israel. vi berättar mer om Sven Broman i vårt avsnitt om Åhlén & Åkerlund.
Jan-Erik Wikström, sionistisk politiker från folkpartiet var litteraturchef på Gummessons Bokförlag 1961-1963 och var dess förlagschef 1963-1976 och samtidigt styrelseledamot av Gummessons grafiska klubb AB 1963-1976.
Sionistpastorn Einar Rimmerfors hyllar Gummessons bokförlag för deras utgivning av den israeliska boken "Krigsmans erinran", med vilken enligt Rimmerfors förlaget "onekligen gjort både oss och Israel en tjänst" (se hans recension i Judisk Krönika, nr.6-1971).
Gummefors Bokförlag gav senare också ut Einar Rimmerfors´ egen memoarbok "Årsbarn med seklet".
Wikström var Sveriges utbildningsminister åren 1976-1982. Som en del av hans engagemang för Israel är han stödmedlem i den sionistiska organisationen Svenska Kommittén mot Antisemitism och i den sionistiska tidningen "Menorah" - nr.3, September 1994, organ för Förenade Israelinsamlingen kan man läsa hur de stolt berättar att just Jan-Erik Wikström valts till att bli riksordförande i Samfundet Sverige-Israel - vänskaps och stödorganisationen för Sveriges sionister!
Den prosionistiske författaren Rune Olausson var styrelseledamot i Förlagshuset Hagaberg AB åren 1983-1989. Han hustru, inredningsarkitekten och SvD-medarbetaren Ingrid Olausson var t.o.m. VD för detta förlagshus under samma period som sin make. Vi berättar mer om honom i vårt avsnitt om litteraturen i Sverige.
Hans [Nelsons] engagemang för Israel är djupt och han har företagit ett tjugotal resor till detta land med skissblocket i hand. Det vackra träddiplom som KKL, Judiska Nationalfonden, översänder vid gåvor är ett verk av Nelsons hand."
Henrik Frenkel (född 1949) jude som t.o.m. skriver om sin judiska identitet i Judisk Krönika, var förlagschef för Affärsförlaget 1990. Frenkel är också känd då han var chef för SVT:s Aktuellt 1990-1993. Annars så har han gjort karriär som chefredaktör på Bonnierska Veckans Affärer.
Oscar Swartz är en annan jude som gjort sig känd som debattör och IT-guru. Swartz är också medgrundare av QX Förlag, via Bahnhof inblandad i Periskop Förlag och nu nedlagda webbyrån Komintern.
Juden Jan Lapidoth är också ansvarig för det svenska förlaget BookHouse Publishing som specialiserat sig på affärslitteratur. För mer om honom se sektionen om Israels makt inom affärsvärlden.
Den judiske skådespelaren Johan Schildt driver förlaget Inova sedan 1978. Förutom att ge ut Inovas böcker gör Schildt även uppdrag åt andra förlag.
Schildt är besatt av det judiska. och ser till att konsekvent omgiva sig med likasinnade. När han dök upp i Söndagsöppet, SVT1, var det tillsammans med just den judiske komikern Adde Malmberg. På senare tid har Johan ett teatersamarbete med samme Adde Malmberg och Robert Sjöblom, där den senare också är jude.
Schildt är förstås också gift med en judinna, danspedagogen Mirjam Grocher Schildt, tillsammans med vilken han också driver "Schildt und Grocher Handelsbolag".
Som en del av den judiska propagandakampanjen för påverkan av icke-judar i en pro-judisk/pro-israelisk riktning är även Johan Schildt involverad i det så lukrativa "förintelse" gebitet där han står bakom en bok som handlar om ingen annan än hans egen svärfar, den polske juden Mietek Grocher. Boken om Grocher, "Jag överlevde!" (2001) skall enligt reklamen utgöra "ett fasansfullt vittnesmål som på ett mycket personligt sätt berättar om ett liv i förintelsens mörkaste skugga".
Mietek Grocher är aktivist för Israel och ingår i styrelsen för Förenade Israelinsamlingen 1999 (se "Menorah", nr.3-1999, sid. 14).
På "Israel-festivalen" på Nalen i Stockholm, 21:a mars 2004, var Johan Schildt konferencier. Hans judiske vän komikern Adde Malmberg var samtidigt på samma tillställning en av underhållarna av det sionistiska auditoriet (se "Menorah", nr.2-2004).
I november 2001 rapporterade media att den judiske mediemannen Robert Aschberg, känd från TV3 och delägare i bolaget Strix Television ska starta ett eget förlag.
Robert följer i sådanafall bara en familjetradition då hans släkting Ragnar Aschberg redan 1988 gav ut sin bok "Följ med till Bari" på sitt egna "R. Aschberg Förlag".
Mats Johansson, propagandist för ett judisk apartheidsystem i Mellanöstern och politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, är förlagschef och VD för det Moderatnära förlaget Timbro.Johansson var tillsammans med bl.a. TV-profilen Siewert Öholm en av flera deltagare på Förenade Israelinsamlingens årliga "Israelfestival", som hölls på Nalen i Stockholm, 24/3-2002.
***
