|
Semi-Gotha
Från
Ghetton till Riddarhuset
En studie
i förjudningen av det ledande svenska
överskiktet
med förord av
Elof
Eriksson
Stockholm i mars
1939
Mot denna
på skilda vägar planmässigt och
systematiskt bedrivna förjudning av Sverige
och svenskarna, vilken för dagen tager sig
ett markant uttryck i en judeinvasion utan
tidigare motsvarighet, måste äntligen
ett bestämt motstånd
resas.
Asiaten
Mouradgeas
ättlingar
Ätterna v. Dardel, Falkenberg,
Moreno, d'Ohsson, Palin,
Reuterskiöld.
Från Armenien härstammade den i
Istanbul 1721 födde krämaren Ivannes
Muradja eller Mouradgea, vilken blev turkisk
tolk vid k. svenska konsulatet i Izmir, där
han avled 1787. Med Claire Pagy hade han flera
barn, av vilka sonen Ignace, född i
Istanbul 1740, uppfostrades till krämare
liksom fadern. Vid 23 års ålder blev
han emellertld anställd som turkisk tolk
vid svenska legationen. Han gifte sig 1774 med
en dotter av sultanens armeniske hovbankir,
Abraham Coulely, och övertalade sin rika
svärfar att placera sin
förmögenhet i franska skattkammaren,
vilket renderade honom en fransk riddartitel.
Själv erhöll Mouradgea, i anseende
till den lyckliga utgången av hans
negoelationer med turkiska regeringen
rörande en freds- och handelstraktats
avslutande, svenskt adelskap 1780 samt
introduktion å svenska riddarhuset under
nummer 2171, varvid han tillläts antaga sin
farbroders namn Ohsson. Han blev slutligen 1795
svensk minister i Istanbul, men bosatte sig
några år senare i Paris,
ägnande sig åt orientaliska
studier.
Med den turkiske hovbankirens dotter hade
Mouradgea tre barn, av vilka sonen Konstantin
Abraham Mouradgea, född i Istanbul 1779,
sändes till Uppsala att studera och
därefter infördes på den
(153)
diplomatiska banan. Han var 1811-13 svensk
chargé d'affaires i Paris och blev
därefter attacherad hos Bernadotte, som han
följde under den norska kampanjen. År
1815 övergick han från katolska till
lutherska läran och utnämndes
följande år till svensk minister i
Haag. Fortsättande faderns orientaliska
publikationer, blev han preses i Vetenskaps- och
Vitterhetsakademlerna samt fick 1828 svensk
friherretitel, varefter han skrev sig baron
d'0hsson n:r 383. Han gifte sig 1833 med en
nederländsk baronessa, men hade med henne
inga barn. Åren 1835-50 var han svensk
minister i Berlin, där han dog 1851.
Hans syster Claire-Lucie Mouradgea. d'Ohsson,
född i Konstantinopel 1778, blev 1798
hustru åt därvarande svenske
legationssekreteraren Nils Gustaf Palln n:r
2237, son av en möbelhandlare i Stockholm,
vars farfar, östgötiske
bonddrängen Jöns Benktsson, efter
Kärret i Kärna socken kallat sig
först Palunander, sedan Palin.
Legationssekreteraren fick 1814 svenskt adelskap
och blev s. å. svensk minister i Istanbul.
Han ägnade sig liksom svärfadern
åt orientaliska studler och blev slutligen
mördad 1842 i villa Malta i Rom (senast
tillhörande fürst Bülow). Av hans
6 barn blev dottern Amalia hustru åt
spanske ministern don José Moreno y
Landabury (död i Stockholm 1862), medan
sonen Robert Palin, som blev kapten i svenska
armén, med en fröken Koskull fick 4
barn. Av dessa giftes Claire Palin
(154)
med friherre Falkenberg n:r 255,
fideikommissarie till egendomen Lagmansö,
Serafimerordens överofficiant och
ceremonimästare. Deras ende son (död
1918) hade med en ofrälse fröken
Peyron tre barn, av vilka sonen baron Gabriel
Falkenberg är arvtagare till Lagmansö
fideikommiss, som sålunda tillfaller en
ättling av främreasiatisk ras. Den
här ifrågakomna släkten
Falkenberg härstammar från en
märkisk lantbrukare Hans Dietrichssohn,
vars sonson utvandrade till Livland. En den
sistnämndes son gick 1595 i svensk sold och
blev far åt Konrad Falkenberg, som i
egenskap av kapten fick svenskt adelspatent
1625. Barontiteln är av 1733.
Den yngre av kapten Palins döttrar
giftes med ofrälse löjtnanten Georges
»von» Dardel n:o 2217, sedermera major
och kammarherre, och hade med honom 3 barn, av
vilka äldste sonen Georges är arkitekt
och i sin tur har 3 barn. Andre sonen Gustave de
Dardel är kammarherre och svensk minister i
Brüssel. Med en dotter av amiralen Lindman
har han fått 3 barn. Släkten Dardel
har utan bevis sagt sig hava redan på
1200-talet räknats till adeln i
Genéve. Stamfadern Jean Jacques D. var
preussisk tjänsteman i Neuchatel på
1700-talet. Marie de Dardel giftes med
byråchefen Karl Lennartsson
Reuterskiöld n:r 1636 och har skänkt
två manliga medlemmar med asiatiskt
rasinslag åt denna ätt. Densamma
härstammar från vantmakaren,
mjölnaren och fiskaren Hans Leffier,
(155)
som levde i början av 17. seklet vid
Torshälla. En hans sonsons sonson Daniel
Svensson Leffier-»Lagersparre» fick
1719 svenskt adelskap, vilket han dock
fråndömdes 1734 såsom
förskingrare av statskassan. Hans barn
kallade sig då Reuterskiöld.
Som vi se har den armeniske krämaren
Mouradgen, många ättlingar i svenska
riddarhuset och i svenska utrikesdepartementet.
Den bekanta tyska tidskriften
»Weltkampf» innehöll 1925 en
artikel om »Sveriges judiska
diplomati», som i detta sammanhang
ännu i dag är läsvärd. Dock
upptog densamma ingen av de här nämnda
diplomaterna.
|