av Ahmed Rami
I Svenska Dagbladet söndagen den 22 juli 1990 intervjuades den i Tyskland födde och 1940 till Sverige invandrade Hans W. Levy om judendomen under rubriken "Kärleken till Israel förenar". Levy är numera svensk medborgare och föreståndare för den judiska församlingen i Göteborg (c:a 1.800 personer). Han torde vara mycket representativ för sin folkgrupp, och det kan därför vara av intresse att få veta, vad han har för syn på saker och ting.Frågan vem som är jude lär många ha grubblat över i århundraden, kanske årtusenden. Att definiera olika kategorier av människor så att de bildar en klart avgränsad och lätt igenkännlig grupp, hör inte till det allra lättaste. Kan flera kriterier ligga till grund för definitionen, och blir den i så fall logisk och begriplig? Levy tvekar inte om svaret på denna fråga: "Det är lätt. Jude är var och en som är född av en judisk mor." Samma krav alltså, som man i Israel ställer för att någon automatiskt skall accepteras som medborgare i den judiska staten, eller som man i Sverige och andra länder ställer på medlemmar i de judiska församlingarna!
Visserligen bedyrar Levy, att "med ras har det här ingenting att göra", men hans försäkran kan knappast tas på allvar, eftersom enligt hans uppfattning alla judar utgör ett särskilt folk, utvalt av Gud. Den här definitionen av begreppet "jude" är alltså rasistisk i den meningen, att den bygger på etnisk exklusitivitet.
Hur låter sig då denna rasistiska definition av begreppet "jude" logiskt förenas med definitionen av "judendomen" som en religion? Egentligen inte alls. En verklig religion kan inte begränsas till att höra samman med endast ett folk, som av Gud är utvalt till att härska över alla andra folk, den måste kunna omfattas av vilka människor som helst. Tänk om man sade, att endast den kan vara kristen eller muslim, som har en kristen respektive muslimsk mor!
Levys definition av den judiska "religionen" är också ganska märklig: den kan omfattas inte bara av de judar, som efterlever Torah, det vill säga Moseböckernas stadgar och bud, utan också av de judar, som säger sig vara ateister! Levy hävdar rentav, att ateister med en judisk mor har "sin egen religion". Sådana gudsförnekare skulle alltså vara att betrakta som religiösa personer! Tilläggas kan, att de judar, som av taktiska skäl offentligt övergått till kristendomen, t ex den brittiske premiärminister Disraeli på 1800-talet och den nuvarande katolske ärkebiskopen i Paris, Lustiger, i Israel räknas som judar. Man kan alltså vara en "kristen jude"!
När Levy hävdar något så uppenbart orimligt, som att vissa gudsförnekare kan räknas som judar, är förklaringen till detta skenbara mysterium mycket enkel: judendomen är ingen verklig religion utan en till religion kamoflerad judisk nationalism, grundad på rasistiska lagar och föreskrifter om att judarna inte får beblanda sig med andra folk. (Se 5 Mosebok 7, Esra 9-10 samt Nehemja 13!).
Den judiska församlingen är bara till namnet en religiös församling, för att man ska komma i åtnjutande av den integritet och vördnad en sådan tillkommer. I realiteten är det fråga om en nationaljudisk församling med lojalitet till alla "judar" och "kärlek till Israel"! Kort sagt, judar är religiösa i den mån det passar dem att framstå som sådana. Visst är detta ett bedrägeri eller illusionstrick, men precis som trollkarlen under en föreställning plockar fram en vit kanin ur sin tomma hatt, så är det ett effektfullt nummer, och det inhöstar applåder av åskådarna, som inte upptäcker de flinka tricken, som fört dem bakom ljuset. Att tricksa med ord, att med en rapp tunga utföra allsköns verbala konster, vända ut och in på begreppen och efter behag göra våld på logiken, det är en judisk tradition från århundradens trägna talmudstudier!
I den judiska "religionen" ingår bland annat att fira ett antal judiska helger med en historisk och symbolmättad innebörd, som är av ganska annorlunda slag än innebörden av de i Sverige allmänt firade kristna helgerna jul, påsk och pingst (till minne av respektive födelsen i Betlehem, den korsfästes lidande och den helige andes utgjutelse över lärjungarna). Vad handlar då de judiska helgerna om?
Jo, under den judiska påsken (pesach) firar man minnet av hur forntidens judar först anställde ett blodbad på alla förstfödda egypter (symboliskt utfört av Israels Gud, Jahve) och sedan plundrade sina egyptiska grannar på alla deras dyrbara ägodelar av guld och silver (Se 2 Mosebok 12!). Purimfesten firas till minne av hur judarna i perserriket dödade bland annat 75.000 perser och om hur juden Mordokai, vars fosterdotter Ester hade blivit perserkungens favorithustru, genom intriger blev kungens premiärminister och särskilt gynnade judarna på de andra folkens bekostnad i detta rike (Se Esters bok 9 och 10!).
På "försoningsdagen" skulle judarna försonas med sin Gud för alla missgärningar de begått. Det skulle gå till på det viset, att några kreatur avlivades genom ritualslakt (man skar halsen av dem och lät dem förblöda under en ångestfylld minut). Sedan skulle en levande bock föras fram till översteprästen, som skulle lägga händerna på dess huvud och bekänna över honom alla Israels barns missgärningar, varefter bocken skulle få springa iväg ut i vildmarken. Så var man kvitt skulden för de gamla missgärningarna och kunde lugnt begå nya tills nästa "försoningsdag"!
Enligt Levi kan icke-judar övergå till judendomen, trots att de inte har någon judisk mor. Villkoret för denna - enligt vanlig logik omöjliga! - konvertering är att konvertiten "tre gånger får höra om alla de olyckor, som drabbat judarna", och att han "skall vara medveten om att det inte medför några fördelar att tillhöra det judiska folket". Hur en konvertit kan tillhöra det judiska folket, när hans mor inte är judinna, förklarar inte Levy.
Kanske ligger förklaringen i en fräck bluff: konvertiten intalas, att han kommer att tillhöra det judiska folket, vilket han faktiskt inte kan göra. Det skulle i sin tur förklara, varför det för konvertiten inte medför någon fördel att tillhöra det judiska folket, eftersom vederbörande inte gör det i verkligheten utan bara tror så! På intervjuarens fråga, hur det kan komma sig, att det finns så oproportionerligt många judar som belönats med nobelpriset på senare år, svarar Hans Levy skrattande: "För det första har vi judar haft allmän folkskola för alla pojkar sedan före Kristus...Sedan är det nog så, att folk som måste hävda sig blir särskilt flitiga."
Båda de här påståendena saknar reell grund. Särskilt utvalda pojkar har i forna tider gått i judiska skolor, där de endast fått lära sig att under rituella huvudskakningar läsa avsnitt ur Torah och Talmud. Någon allmänorienterande undervisning i stil med den som ges i våra grundskolor har de däremot inte fått. Varför just judar måste hävda sig gentemot andra, och varför särskild flit måste leda till litterärt förtjänstfulla prestationer, förklarar inte Levy och kan heller inte göra det, eftersom det inte finns något sådant samband!
Orsaken till att påfallande många judar fått nobelpriset i litteratur (särskilt under de senaste 15 åren) är mycket enkel. Sedan ganska länge dominerar judarna inom reklamen, massmedierna och de stora bokförlagen i västvärlden, inte minst i USA. Följden har då blivit, att judiska författare särskilt favoriseras och uppmuntras, bland annat med höga royalties på sina böcker, men också med feta arvoden från judiskt ägda TV-bolag, andra massmedia samt teatrar på Broadway i New York ("Jew York"). Judiska författare gynnas med andra ord i det rådande kulturklimatet!
Eftersom judiska författare lever i olika länder, vars olika språkkulturer de kan anses representera, blir ju inte den oproportionerligt stora utdelningen av nobelpris till judar så uppseendeväckande. Den judiske författaren Boris Pasternak var sovjetisk medborgare och skrev på ryska, om sovjetiska ämnen. Ytligt sett var det alltså rysk och inte judisk litteratur som belönades!
Den tyskspråkige juden Elias Canetti var visserligen starkt präglad av sitt judiska kulturarv och påverkad av sin samtids judiska författare, men när Svenska Akademin gav honom nobelpriset, kunde belöningen på motsvarande sätt sägas gå till den tyskspråkiga litteraturen!
Mest påfallande judisk i både ämnesval och synsätt var väl Isaac Singer, som var helt försjunken i den polska judendomens skrönvärld, fastän han länge hade levt i USA. Hans mest kända bok om USA heter typiskt nog "Vilse i Amerika", trots att han i denna självbiografiska skildring uteslutande umgås med judar.
"Alla judar får genast personlig kontakt med varandra, var de än möts i världen", försäkrar Hans Levy och fortsätter: "Vi judar har så mycket att tala om, först och främst om Israel, centrum för våra drömmar och vår längtan. En jude, som inte bär Israel i sitt hjärta, är en anomali (en onormal avvikelse)", menar han och tillägger: "Kärleken till landet har alltid varit levande hos oss judar, alldeles oberoende av yttre gränsdragningar."
Men om Levy skulle ha rätt i detta, hur kommer det sig då, att judarna i forna tider inte mangrant stannade kvar i detta land, utan till större delen flyttade därifrån eller stannade kvar i de länder, dit de hade fördrivits? Redan för två tusen år sedan bodde flertalet judar utanför själva Palestina. Enbart i Alexandria bodde det då fler judar än i hela den dåtida romerska provinsen Palestina!
Om vi går ännu längre tillbaka i tiden, så vägrade flertalet av de judar,som hade förts till Babylonien att återvända, när de fritt fick göra det, sedan perserna hade störtat det babyloniska riket. När Jerusalem till följd av ett judiskt uppror förstördes år 70 genom romarna under Titus, måste visserligen många judar lämna landet, men när det en tid därefter stod judarna fritt att återvända, ville de flesta inte göra det. Och i dag, när Israel med hjälp av utländska pengar, politiska påtryckningar och allehanda lockbeten försöker få judar i olika länder att bosätta sig i Israel, så tillhör Levy det tiotal miljoner judar, som ändå avstår från att resa dit. Varför detta besynnerliga självplågeri?
När Hans Levy förklarar, att det är typiskt judiskt att ifrågasätta, vilket de judiska barnen uppmuntras till, då kan man tycka, att även icke-judar borde få ifrågasätta judendomen, liksom judarnas förmenta rätt att erövra Palestina från palestinierna, upprätta sin stat Israel och låta judar från hela världen strömma in som israeliska medborgare, samtidigt som fördrivna palestinier förvägras rätten att återvända.
Att ifrågasätta dessa judiska brott och illgärningar stämplas av samma judar som "antisemitism" eller "judehat", varefter all diskussion genast upphör och samma judar gör allt för att få vederbörande ifrågasättare bannlyst från all offentlig debatt och om möjligt åtalad och dömd som "missaktare av den judiska folkgruppen". Representanter för den mest rasistiska av alla läror - judendomen - dömer varje opponent som "rasist"! Detta är en monumental fräckhet och tillhör de judiska illusionisttricken.
Ännu ett judiskt illusionisttrick, som Hans Levy praktiserar i denna intervju i Svenska Dagbladet, är när han slår sig för bröstet med att judarna är så stora och medmänskliga moralister och citerar ur Moseböckerna: "Du skall älska Gud över allting, och din nästa som dig själv!" Det låter mäkta imponerande och storsint, upphöjt och ädelt, men är falskt. För det första kan ju de ateister, som enligt Levy också är judar, inte älska någon som de förnekar, och för det andra betyder ordet "nästa" i Moseböckerna inte varje medmänniska utan varje jude!
Uttalandet ser ut som om det vore fråga om allmän människokärlek, eftersom denna tolkning är kristen, men i verkligheten är det här fråga om inbördes ju ig skall förgås, ja, sådana folk skall i grund förgöras."
Från Ahmed Ramis bok "Judisk häxprocess i Sverige"
Folkhat i judisk religion och politik av Ahmed Rami
"Alla de folk, som Herren, din Gud, ger i din hand, skall du utrota. Du skall inte visa dem någon skonsamhet!" Orden är hämtade från den judiska Bibeln, närmare bestämt 5. Mosebok, 7. kapitlet, och det finns många fler uttalanden av det slaget i den "heliga" skriften, till exempel i Psaltaren, den judiska församlingens sång- och bönbok. Här några citat:"Din hand skall nå alla dina fiender, din högra hand skall träffa dem som hatar dig. Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. Herren skall fördärva dem i sin vrede, eld skall förtära dem." (Ps. 21: 9-10)
"Hoppas på Herren och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet, och du skall se med lust hur de ogudaktiga blir utrotade!" (Ps. 37: 34)
"Herren är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag. Han skall hålla dom bland hedningarna, överallt skall döda ligga. Han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden." (Ps. 110: 5-6)
"Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss. Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan!" (Ps. 137: 8-9)
Hur David med fasansfull grymhet förintade besegrade icke-judar berättas med vällustig åskådlighet i 2 Samuelsboken 12: 29-31: "Då församlade David allt folket och tågade till Rabba och angrep det och intog det. Och han tog deras konungs krona från hans huvud. Den vägde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu på Davids huvud, och han förde ut byte från staden i stor mängd. Och folket därinne förde han ut och lade dem under sågar och tröskvagnar av järn och bilor av järn och överlämnade dem åt Molok. Så gjorde han mot Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem."
Troligen har innehållet i denna "uppbyggliga" skrift inspirerat åtskilliga judar med politiskt inflytande även i vår tid. Redan innan president Franklin Roosevelt hade lyckats manövrera in USA i 2:a världskriget, i några fall ett par tre år före krigsutbrottet, gjordes från det hållet många anmärkningsvärda uttalanden. Här följer några exempel.
"Efter nästa krig kommer det inte att finnas något Tyskland mer. På en från Paris given signal kommer Frankrikes och Belgiens liksom Tjeckoslovakiens folk att sätta sig i rörelse för att rikta ett dödligt slag mot den tyska kolossen. De kommer att skilja Preussen och Bayern från varandra och slå sönder livet i dessa stater." ("The Youngstown Jewish Times", Ohio, den 1 april 1936). "Folken kommer till den nödvändiga insikten, att Nazityskland förtjänar att utrotas från folkens familj." ("The American Hebrew", den 30 april 1937).
I mars 1941, alltså åtta månader före USA:s inträde i kriget, utkom den judiske ordföranden för "Amerikas Fredsförbund", Theodore Nathan Kaufman, en nära vän till Franklin Roosevelt och hans hustru Eleanore, med boken "Germany must perish" ("Tyskland måste förgås"). I sin bok kräver "fredsvännen" Kaufman, att alla tyskar skall tvångssteriliseras (!), för att det tyska folket därigenom skall dö ut!
"Det här är det tyska folkets krig", skrev Kaufman, "och Hitler kan inte mer förebrås för det än förre tyske kejsaren för det förra kriget eller Bismarck för det ännu tidigare. Dessa män var varken anstiftare eller ledare för Tysklands krig mot världen. De var endast spegelbilder för det tyska folkets lystnad efter erövringar och massmord."
En av presidentens närmaste judiska rådgivare, Samuel Rosenman, berättar i sin memoarbok, "Working with Roosevelt", att presidenten ville sterilisera alla tyskar, så att de skulle dö ut. "Han var mycket upprörd och förbittrad. I hans ögon hade tyskarna ådragit sig ett straff som de förtjänade." Han roade sig också med att skissa en apparat, med vilken tvångssteriliseringen kunde utföras.
Hösten 1944, då det började bli alltmer uppenbart,att Tyskland skulle förlora kriget, lade Roosevelts finansminister, juden Henry Morgenthau, fram ett förslag rörande behandlingen av den besegrade fienden, som vittnade om hans omänskliga hat mot det tyska folket. Hela det industriellt utvecklade Ruhrområdet skulle liksom Saarområdet totalförstöras. Kolgruvorna skulle sprängas sönder och sättas under vatten och stålverken demoleras. Tiotals miljoner människor skulle berövas arbete och levebröd och Tyskland för all framtid förvandlas till en fattig understödstagarnation.
Planen vann Roosevelts gillande, och endast på grund av det motstånd den väckte på vissa håll kunde den modifieras. Efter Tysklands villkorslösa kapitulation såg man i varje fall till, att landet styckades och tyskarna tvingades ge avkall på sin nationella suveränitet. De skulle senare tvingas att betala väldiga summor som "gottgörelse" till Israel (!), och det judiska inflytandet över finanserna, mass-medierna och den politiska apparaten tycks i dag vara större än någonsin.
Från Ahmed Ramis bok "Israels makt i Sverige"
"Varje jude en kung -
varje icke-jude en slav!"
Vid ett möte med europeiska rabbiner den 12 januari 1952 i det då stalinistiska Ungerns huvudstad Budapest höll enligt en i tidskriften "Common Sense" publicerad artikel Emanuel Rabinovich följande tal om det framtida judiska världsherraväldet.
"Var hälsade, mina barn! Ni har kallats hit för gå igenom de viktigaste stegen i vårt nya program. Som ni vet, hade vi hoppats att få tjugo år på oss mellan krigen för att konsolidera de stora vinster vi gjorde genom 2:a världskriget, men vårt ökande antal i vissa vitala områden väcker opposition mot oss, och vi måste nu använda alla till buds stående medel för att framkalla 3:e världskriget!
Det mål, som vi gemensamt har strävat efter i tre tusen år, är äntligen inom räckhåll för oss, och eftersom vi uppenbarligen är det så nära, måste vi öka våra ansträngningar - och vår försiktighet - tiofaldigt. Jag kan tryggt lova er, att innan tio år har gått, så kommer vår ras att inta sin rättmätiga plats i världen, och varje jude vara en kung och varje icke-jude en slav! (Applåder från åhörarna)
Ni kommer ihåg vår framgångsrika propagandakampanj på 30-talet, som samtidigt väckte antiamerikanska lidelser i Tyskland och antityska lidelser i Amerika, en kampanj, som kulminerade i 2:a världskriget. En liknande propagandakampanj pågår nu intensivt över hela världen. En krigsfeber arbetas upp i Ryssland genom en oavbruten antiamerikansk spärreld av ord, medan rädslan för kommunismen sveper över Amerika. Den här kampanjen tvingar alla de mindre nationerna att välja mellan ett partnerskap med Ryssland eller en allians med USA.
Vårt mest trängande problem för ögonblicket är att få amerikanernas militaristiska anda att flamma upp igen. Att vi inte fick igenom lagen om allmän militärutbildning var ett stort bakslag för våra planer, men man har försäkrat oss, att ett lämpligt förslag kommer att gå igenom omedelbart efter valet 1952.
Såväl de ryska som de asiatiska folken står gott och väl under vår kontroll och har inga invändningar mot krig, men vi måste vänta ett tag innan vi får amerikanerna i vår hand. Det hoppas vi uppnå med hjälp av antisemitismen, som fungerade så bra för att få amerikanerna samlade mot Tyskland. Vi räknar starkt med att rapporter om antisemitiska illdåd i Ryssland ska hjälpa till att piska upp indignation i USA och åstadkomma en solidarisk front mot sovjetmakten.
För att samtidigt demonstrera antisemitismens realitet för amerikanerna, kommer vi att genom nya källor försträcka stora penningsummor till uttalat antisemitiska element i USA för att öka deras effektivitet, och vi ska iscensätta antisemitiska utbrott i flera amerikanska städer. Detta kommer att tjäna det dubbla syftet att i Amerika exponera reaktionära sektorer, som kan tystas, och svetsa samman USA till en hängiven antirysk enhet.
Inom fem år kommer det här programmet att uppnå sitt syfte, det 3:e världskriget, som kommer att överträffa alla tidigare krigiska uppgörelser i fråga om förstörelse.
Israel kommer givetvis att förbli neutralt, och när båda sidor är förhärjade och utmattade, så kommer vi att medla och skicka vår kontrollkommission till alla de ödelagda länderna.
Vi kommer att öppet avslöja vår identitet med raserna i Asien och Afrika. Jag kan försäkra er, att det är den sista generationen av vita barn, som nu föds. Våra kontrollkommissioner kommer - i fredens intresse och för att utplåna mellanrasliga spänningar - förbjuda de vita att para sig med andra vita. De vita kvinnorna måste sammanbo med sådana som tillhör de mörka raserna, och de vita männen med svarta kvinnor. På det viset kommer den vita rasen att försvinna, för blandningen av svart och vitt betyder slutet på den vite mannen, och vår farligaste fiende blir ett minne blott. Vi kommer att inträda i en ny tidsålder med tio tusen års fred och välstånd, den judiska freden, och vår ras kommer att obestritt härska över världen. Vår överlägsna intelligens skall med lätthet göra det möjligt för oss att behålla herraväldet över en värld av mörka människor."
Fråga från församlingen: "Rabbi Rabinovich, hur blir det med de olika religionerna efter det tredje världskriget?"
"Det blir inga fler religioner. Redan existensen av en prästklass skulle förbli en ständig fara för vårt styre, och dessutom skulle tron på ett liv efter detta ge andlig styrka åt oförsonliga element i många länder och göra det möjligt för dem att motstå oss. Men vi skall bibehålla judendomens riter och sedvänjor, som ett kännetecken på vår ärftliga styrande kast, och vi skall förstärka våra raslagar. Ingen jude kommer att tillåtas gifta sig utanför vår ras, och ingen främling kommer att accepteras av oss.
Vi måste kanske låta de förskräckliga dagarna under andra världskriget upprepas, då vi tvingades att låta Hitlers banditer offra några av vårt folk, så att vi genom adekvat dokumentation och vittnen kan få lagliga motiv för att döma och avrätta ledarna i Amerika och Ryssland, sedan vi dikterat freden. Jag är säker på att ni inte behöver så värst mycken förberedelse för en sådan plikt. Uppoffring har alltid varit ett lösenord för vårt folk, och några tusen judars död i utbyte mot ledarskapet i världen är faktiskt ett lågt pris att betala.
För att ni ska bli förvissade om det ledarskapet, låt mig påpeka för er hur vi har förvandlat alla den vite mannens uppfinningar till vapen mot honom. Hans tryck-pressar och radiosändare är språkrör för våra önskemål, och hans tunga industri tillverkar instrument, som han skickar ut för att beväpna Asien och Afrika mot honom själv. Våra intressen i Washington utvidgar betydligt programmet för industriell utveckling i underutvecklade delar av världen, så att när Europas och Amerikas industrianläggningar och städer har förstörts genom krig med atomvapen, då kan inte de vita längre bjuda motstånd mot de stora massorna av mörka raser, som då kommer att ha en obestridd teknologisk överlägsenhet.
Med denna vision om global seger för ögonen, res därför tillbaka till era länder och intensifiera ert nyttiga arbete, tills den dagen randas, då Israel kommer att avslöja sig i hela sin ärofulla bestämmelse som världens ljus!"
"Nu är vi vid målet. Vi kontrollerar de kristnas ekonomiska liv och har ett dominerande inflytande över politik och seder." Rabbinens hemliga tal
Troende judars idé om att vara ett av sin maktlystna stamgud eller stamdjävul Jehovah utvalt herrefolk framgår redan av åtskilliga ställen i Bibeln. Detta rasistiska storhets-vansinne kommer till ännu tydligare och obehagligare uttryck i Talmud, där icke-judar rent av framställs som en sorts djur i mänsklig gestalt, skapade enbart för att betjäna det judiska herrefolket. Hemliga planer på erövring av det totala världsherraväldet har ledande judar umgåtts med sedan mycket lång tid tillbaka, men först under senare delen av 1700-talet, då huset Rothschilds enorma förmögenhet grundlades, började planerna mogna på allvar. I dag tycks de ha kommit mycket nära sitt förverkligande, speciellt genom den starka judiska kontrollen av massmedia i alla västerländska stater.
Hur världserövringen skulle gå till har utförligt beskrivits i de så kallade Sions Vises protokoll, som färdigställdes till den första sionistkongressen i Basel år 1897. Det var fråga om en systematisk exploatering av icke-judarna i alla länder på Jorden, och till de mest använda metoderna hörde manipulering av valutorna, börspekulationer och fram-kallandet av krig och konflikter stater och befolkningsgrupper emellan. Metodiken hade dock utformats redan tidigare, och mycket intressant är innehållet i ett tal inför en sluten judisk krets, som hölls av rabbinen Reichhorn år 1869 vid en begravning i Prag av överrabbinen Simeon-ben-Ihuda. En av deltagarna vid begravningen hade tagit med sig en god vän, som råkade vara journalist vid namn Readcliffe. Denne tog så illa vid sig, att han beslöt sig för att publicera nedan återgivna delar av talet, en publicering som till slut kostade honom livet.
"En gång i varje århundrade har vi, Israels vise män, brukat mötas i Stora rådet för att undersöka våra framsteg mot det oss av Jehovah utlovade världsherraväldet och segern över vår kristna fiende. I år, samlade vid vår vördade Simeon-ben-Ihudas grav, kan vi med stolthet konstatera, att det gångna århundradet har fört oss rätt så nära vårt mål och att målet snart kommer att nås.
Guldet har alltid varit och kommer alltid att förbli den oemotståndliga makten. I händerna på experter kommer det alltid att vara det mest användbara redskapet för dem som äger det och föremål för avund för dem som inte äger det. Med guld kan vi köpa de mest motsträviga sinnen, vi kan bestämma storleken av alla värden och de löpande priserna på alla varor, vi kan ge lån åt alla stater och därefter hålla dem i vårt våld. Redan nu är de viktigaste bankerna, börserna i hela världen och alla regeringars kreditvärdighet i våra händer.
Den andra stora makten är pressen. Genom att oavlåtligen upprepa vissa idéer lyckas pressen till slut få dem accepterade som faktiska förhållanden. Teatern kan vi betjäna oss av på motsvarande sätt. Överallt lyder pressen och teatern våra order. Genom att utan uppehåll lovprisa den demokratiska styrelseformen skall vi splittra de kristna i politiska partier. Vi skall förstöra enigheten i deras nationer och utså split överallt. Reducerade till vanmakt kommer de att följa påbuden från vår bank, som alltid står enad och alltid är hängiven vår sak. Vi skall tvinga in de kristna i krig genom att utnyttja deras fåfänga och dumhet. De kommer att massakrera varandra och bereda plats för vårt folk på deras mark.
Ägandet av land har alltid fört med sig inflytande och makt. I den sociala rättvisans och jämlikhetens namn skall vi spalta upp de stora godsen. Vi skall ge bitarna till småbönderna, som eftertraktar dem mer än något annat och som snart kommer att vara skuldsatta hos oss på grund av utgifterna för att odla dem. Vårt kapital kommer att göra oss till deras herrar. Vi å vår sida kommer att bli de stora godsägarna, och ägandet av marken kommer att ge oss makten. Låt oss försöka ersätta guldet som betalningsmedel med papperspengar. Guldet kommer att hamna i våra kassakistor, och vi kommer att bestämma papperets värde, vilket gör oss till herrar i alla lägen.
Vi räknar bland oss många vältalare med förmåga att simulera entusiasm och övertala massorna. Vi skall sprida ut dem bland folk och tillkännage förändringar, som de påstår skall säkra människosläktets lycka. Genom guld och smicker skall vi vinna proletariatet, som kommer att dra på sig en förintande kristen kapitalism. Vi skall åt arbetarna utlova löner, som de aldrig har vågat drömma om, men vi skall också höja priset på nödvändighetsvaror, så att våra profiter blir ännu större. På det här sättet skall vi förbereda revolutioner, som de kristna skall göra själva, men som vi kommer att skörda frukterna av.
Genom vårt gyckel med och angrepp på deras präster, kommer vi göra dessa löjliga och förhatliga, och deras religion kommer att verka lika löjlig och förhatlig som deras prästerskap. Sedan kommer vi att behärska deras själar. För vår fromma hän-givenhet till vår egen religion, vår egen dyrkan, kommer att bevisa överlägsenheten av vår egen religion och våra egna själar.
Vi har satt in vårt eget folk i alla viktiga befattningar. Vi måste försöka förse icke-judarna med advokater och doktorer. Advokaterna är insatta i alla angelägenheter av intresse, doktorerna blir biktfäder, som vägleder deras samveten. Men framför allt låt oss skaffa oss monopol över utbildningsväsendet. Härigenom kan vi sprida idéer som är nyttiga för oss och forma barns hjärnor som efter behag. Om någon av de våra olyckligtvis skulle falla i rättvisans händer bland de kristna, så måste vi rusa till hans hjälp och finna så många vittnen han behöver för att klara sig undan domarna, tills vi blir domare själva.
Monarkerna i den kristna världen, fulla av äregirighet och fåfänga, omger sig med lyx och stora arméer. Vi skall förse dem med alla de pengar som deras dårskap kräver, och så kan vi hålla dem i vårt ledband. Låt oss vara noga med att inte hindra våra män att gifta sig med kristna flickor, för genom dem kommer vi att vinna tillträde till de mest slutna kretsar. Om våra döttrar gifter sig med icke-judar, så blir de därför inte mindre användbara, eftersom barnen till en judisk mor tillhör oss. Låt oss uppamma idén om fri kärlek, så att vi bland kristna kvinnor kan förstöra hängivenheten till lära och praxis inom deras religion!
Under långa tider har Israels söner, föraktade och förföljda, arbetat på att finna vägen till maktens boningar. Nu är de vid målet. De kontrollerar de förbannade kristnas ekonomiska liv och har ett dominerande inflytande över politik och seder. När den efterlängtade, i förväg bestämda stunden kommer, skall vi släppa lös revolutionen, som definitivt kommer att göra den kristne till vår slav. Sålunda kommer att uppfyllas Guds löfte till sitt folk!"
Den här i översättning återgivna franska versionen av journalisten Readcliffes 1869 publicerade begravningstal av rabbinen Reichhorn publicerades i utgåvan den 10 mars 1921 av La Vielle France (nr. 214).
