David Irving om Leuchter-rapporten
Den första rättsmedicinska undersökningen av Auschwitz
Kemin är till skillnad från historieskrivningen en exakt vetenskap. Gammaldags historiker har alltid fört ändlösa debatter om meningar och tolkningar, och de mer ondolenta har utvecklat en sorts svartkonst i att "läsa mellan raderna", detta för att slippa drunkna i dokumenten från andra världskriget vilka man nu har tillgång till i överflöd.
Helt nyligen har emellertid djärvare moderna historiker börjat använda sig av rättsvetenskapens metoder - 14C-metoden, gaskromatografi och enkla tester för att fastställa åldern på bläck - för att undersöka och inte så sällan förjaga några av de mer hårdnackat fasthållna myterna i detta århundrade.
Ibland är allmänheten mottaglig för resultaten, ibland inte. Ett exempel är den berömda svetteduken i Turin: den är måhända inte en avsiktlig förfalskning, men är inte tillnärmelsevis så gammal som prästerna i århundraden har intalat lättrogna turister att den är.
Det är dock inte troligt att världsopinionen kommer att vara mottaglig, än så länge, för resultaten av den professionella och opartiska kemiska undersökning av resterna av koncentrationslägret Auschwitz som står i fokus i denna rapport.
Ingen tycker om att bli lurad, speciellt inte när det rör sig om väldiga summor perngar. (Sedan 1949 har staten Israel erhållit 90 miljarder D-mark från Förbundsrepubliken Tyskland, huvudsakligen som gottgörelse för gaskamrarna i Auschwitz). Och denna myt kommer inte att dö så lätt. Alltför många hundratals miljoner hederliga och intelligenta människor har blivit duperade av den mycket välfinansierade och enastående framgångsrika efterkrigskampanjen som utvecklades ur British Psychological Warfare Executives (PWE) geniala plan att sprida en propagandahistoria runt världen att tyskarna använde "gaskamrar" för att döda miljoner judar och andra "icke önskvärda".
Så sent som i augusti 1943 sände chefen för PWE en hemlig promemoria till den brittiska regeringen där man frankt förklarade att det, trots de propagandahistorier man spred runt, inte fanns det ringaste bevis för att sådana anordningar skulle existera i verkligheten och han fortsatte med en varning att historier från judiska källor var särskilt suspekta i detta sammanhang.
Som historiker har jag vid olika tillfällen haft möjlighet att anlita laboratorier för att kontrollera autenticiteten hos vissa kontroversiella dokument. I slutet av 60-talet förkastade jag dagböcker som skulle ha skrivits av amiral Canaris sedan Messrs Hehner & Cox Ltd. avslöjat för mig att bläcket till en av signaturerna inte existerade under krigsåren. Det var jag som avslöjade "Hitlers dagböcker" som förfalskningar under Sterns berömda internationella presskonferens i Hamburg i april 1983.
Och ändå måste jag medge att det aldrig skulle ha fallit mig in att underkasta Auschwitz' gaskamrar - den allra heligaste av kultplatserna för denna nya tjugonde århundradets religion - en kemisk undersökning för att se om det fanns rester av cyanid i väggarna.
De häpnadsväckande resultaten i rapporten är att medan relativt stora kvantiteter cyanid hittades i avlusningskammaren där det dödliga patentpreparatet Zyklon B användes - vilket alla är överens om - för att avlusa de personers kläder vilka anlände till detta brutala slavläger, så hittades ingen cyanid alls i de byggnader som den internationella opinionen - ty mer än så är det inte - har utpekat som de ökända gaskamrarna. Och - som denna rapports författare slår fast - så kunde dessa byggnader till sin konstruktion och design under inga som helst omständigheter ha använts för massavlivning medelst gas.
Dessa bevis i form av laboratorieprov, som jag för första gången såg då jag medverkade som expertvittne vid Zündel-rättegången i Toronto i april 1988, gjorde ett djupt intryck på mig. Det kunde inte råda några som helst tvivel om deras äkthet. Videofilmerna som tagits under provtagningarna ger ett övertygande bevis på den noggrannhet och vetenskapliga ackurans med vilka provtagningarna skedde.
Det kommer, fram till slutet av detta tragiska århundrade, att finnas historiker, publicister och statsmän som kommer att fortsätta att tro eller inte ha något ekonomiskt alternativ till att tro att nazisterna använde gaskamrar i Auschwitz för att avliva människor. Men det är upp till dem att förklara för mig som är en kritisk vetenskapsman i modern historia varför det inte finns det minsta spår av cyanid i väggarna på de s k gaskamrarna.
Rättsvetenskaplig kemi är en exakt vetenskap. Bollen ligger nu hos dem.
David Irving
David Irving är författare till "Hitler's War", "Churchill's War", "Göring" och en rad andra högt kvalificerade verk om Tredje Riket, utgivna på Macmillan Ltd och Hutchinson Ltd, London.
• Leuchter-rapporten
Radio Islams revisionistiska arkiv
innehåller ett stort antal relevanta dokument