|
|
Mohamed Omar intervjuvar Ahmed Rami |
Ahmed Rami behöver egentligen ingen presentation. I hemlandet
Marocko var han officer i armén, men efter ett misslyckat kuppförsök
mot kung Hassan II flydde han till Sverige där han fick politisk
asyl 1973. Han gjorde snabb karriär, blev kramad av etablissemanget
och startade närradiokanalen Radio Islam med fokus
på Palestinafrågan.
Men när han började
bli alltför frimodig i sin kritik av Israel, lät reaktionerna inte
vänta på sig. År 1989 åtalades han av Justitiekanslern för hets mot
folkgrupp. Anmälan gjordes av ADL:s svenska underavdelning - Svenska
kommittén mot antisemitism.
|
|
|
Ahmed Rami,
i Beirut, med Hizbollahs |
Det blev rättegång
och Rami dömdes 1990 till sex månaders fängelse. Efter tre månader
var han ute och återupptog sin antisionistiska aktivism. I Sverige
har han blivit svartlistad av etablissemangsmedierna, men är trots
detta en efterfrågad föredragshållare vid oannonserade
tillställningar. Han förekommer dessutom flitigt som intervjuobjekt
och kommentator i arabisk och iransk teve. Om sitt dramatiska liv
har han berättat i självbiografin Ett liv för frihet från
1989. Jag läste den innan jag träffade Rami för en fika på Öfre
Slottsgatan i Uppsala.
Ramis journalistiska produktion är enorm och en kort intervju som denna kan inte på något sätt göra honom rättvisa. Den ska snarare ses som en introduktion till Rami för mina läsare. På bilden till vänster ser vi honom samtala med Hezbollahs vice generalsekreterare, Shaykh Naim Qassem, i Beirut.
Intervjun spelades in den 6 juli 2009.
MO: I din självbiografi, Ett liv för frihet, tar du upp detta med att teologisk kritik av judendomen praktiskt taget är förbjuden i Sverige. Judendomen får bara nämnas i positiva ordalag. Jag undrar, är sionismen, som det ibland sägs, en avvikelse från- eller ett uttryck för judendomen?
AR: Det är inte judar som personer jag kritiserar, jag kritiserar själva ideologin, själva budskapet i judendomen, som bär inom sig den antika judendomens barbariska värderingar. Så jag tycker till och med synd om judarna precis, som jag tycker synd om anhängare till Jehovas vittnen eller scientologerna eller någon annan sjuk kult. Jag skämtade en gång i Radio Islam om att jag startat ett avprogrammeringsinstitut i Vaxholm för att hjälpa judendomens offer. Vi har till och med gjort en JK-anmälan mot Gamla Testamentet för hets mot folkgrupp.
Om vi idag vill se judendomen utövas ska vi titta på Palestina. Där tillämpar den judiska staten sina judiska värderingar. Praktisk judendom. Sionismen finns redan i Gamla Testamentet, det finns ett kapitel som heter ”Sions kommande härlighet”, som handlar om ett kommande paradis för judarna, en tid då judarna behärskar hela världen.
Ockupationen av Palestina är bara ett uttryck för den bibliska judendomen. Vad de gör mot palestinierna är att tillämpa sina judiska värderingar, sin judiska tro. Judendomen kan sammanfattas i några grundpelare, och de är; 1) utvaldheten, 2) det förlovade landet, det vill säga att deras gud har lovat dem landet Palestina med rätt att förinta och förslava dess invånare, 3) plikten att återvända, alltså återvända till ett land där de inte hör hemma från början eftersom Abraham själv kom från Mesopotamien.
Om en svensk konverterar till islam fortsätter han att vara svensk, han upplever inte att han lever i förskingringen och måste återvända till Arabien. Men om en svensk konverterar till judendomen blir han schizofren och känner att han inte hör hemma, att han lever i exil, och att han måste flytta ”tillbaka” till ett land där han aldrig varit, samt att han härstammar från Abraham som han i själva verket inte har någon relation till.
En jude måste känna att han är förmer än andra, att han är utvald. Det är rasism. Dessutom är denna rasism legitimerad under religionens täckmantel. Men egentligen är det ingen religion, det är tribalism. Man kan säga så här, apartheidregimen i Sydafrika kamouflerade sig inte som kyrkans tro, som en religion, men judendomen däremot framställer sin rasism som en religion. Men det är ingen religion eftersom du inte behöver vara troende för att vara jude, det räcker om du har en judisk mor.
För att försäkra den judiska rasens renhet har man infört detta villkor, eftersom man ju alltid kan vara säker på vem modern är, men inte fadern. Rabbiner, de är inga fromma eller andliga personer, om du tror det, nej, de är hårdföra etniska aktivister. Dessutom har dessa rabbiner förvanskat profeternas budskap. De betraktar deras profeter som skurkar och lögnare. I stället för att sträva efter att bli lika bra som sina profeter har de gjort dem lika dåliga som dem själva. Enligt islam så har judarna förvrängt Moses, Abrahams och Davids religion. Det är vad Koranen säger.
I deras Bibel beskriver de till exempel Abraham som en skrupellös skurk som försöker infiltrerar faraos hov i Egypten. Han säger till sin hustru att utge sig för att vara hans syster och att hon ska ligga med farao. En profet som agerar hallick åt sin hustru!
En annan sak är att alla judarnas helger är hyllningar över deras massakrer på andra folk. Den största judiska helgen är Purim. Vad är Purim? Det är en judisk slakt av över 75 000 perser. De moderna judiska massakrerna vi ser i Palestina är bara nya uttryck för samma gamla mentalitet.
Det är precis som om tyskarna skulle fira sin påstådda massaker på sex miljoner judar varje år. Hur skulle vi reagera på det? Det vore perverst, inte sant? Och lika perverst är det att fira massmord på 75 000 perser.
När jag var barn på 50-talet jobbade jag i en affär som ägdes av en judisk familj i Casablanca. Du har säkert läst om det i min självbiografi. Det var första gången jag personligen erfor den judiska rasismen. Jag märkte att de bara umgicks med andra judar och jag hörde hur föraktfullt de pratade om icke-judar. De kallade oss icke-judar, goy, för hundar. De såg oss inte som människor. För dem var jag ingenting, jag hade inget människovärde. Det var under denna tid jag kom till insikt om den judiska mentaliteten. Familjen jag jobbade hos skickade deras son till Israel. De upplevde sig inte som marockaner. De såg oss som smutsiga djur. Jag fick inte ens äta med dem.
MO: På sidan 225 i din bok skriver du att ”I Radio Islam har vi ständigt vänt oss mot antisemitism och rasism”. Finns det antisemitism, och om så är fallet, hur skulle du definiera den?
AR: Antisemitism betyder egentligen antijudaism. Som muslim eller kristen tror jag naturligtvis att min religion är den sanna, och därmed följer att jag är kritisk till judendomen. Men detta, att vara kritisk mot den judiska religionen, att ifrågasätta dess moral, det klassas som antisemitism. Jag läste en gång i Göteborgs-Posten, en jude som heter Hans Levy, han skrev: ”Vem som är antisemit, det bestämmer vi”! Antisemitism är således vem som helst som ogillas av judar. Om vi talar om mig, så är jag emot den rasistiska ideologi som kallas för judendom. Jag gör ingen skillnad mellan judendom och sionism, sionismen är bara ett nytt uttryck samma gamla rasism. Dessutom, sionismen vore otänkbar utan judendom. Sionismen ideologiska grund är Tora.
Judarna idag hatar nazismen på grund av vad de påstår att nazisterna har gjort mot dem. På samma sätt hatar jag judendomen på grund av vad den gjort mot palestinierna. Vad de beskyller nazisterna för att ha gjort, de gör de själva i Palestina, och de hävdar att de har rätt att hata nazismen för vad de påstår att de har gjort mot dem. Med samma logik så har vi rätt att hata judendomen, eftersom det är judarna som idag gör vad de påstår att nazisterna gjorde under andra världskriget.
I Västvärlden ses nazismen som det absolut onda, men för mig som kommer från Marocko var inte andra världskriget ett krig mellan det goda och det onda. Om det skulle ha varit det, så skulle för mig inte fransmännen och engelsmännen, som koloniserade Marocko och andra muslimska länder, vara de goda. Tvärtom.
Fransmännen halshögg, slaktade och våldtog muslimer i Marocko. De allierade symboliserar, ur vårt arabiska och islamiska perspektiv, inte det goda. Långt därifrån. Vi muslimer och araber önskade till och med att Hitler skulle vinna kriget. För oss symboliserade Hitler det goda. Han var en hjälte. Och det var en stor besvikelse att han förlorade. Vi stödde helhjärtat general Rommel som skulle befria Nordafrika från våra ockupanter.
Man kan säga så här. Tysklands nederlag var ett nederlag för det goda, för civilisationen, och en seger för barbariet som fortfarande symboliseras av amerikaner, engelsmän och fransmän och de giriga judiska bankirer som står bakom dem.
MO: Det som sägs om muslimer i Europa skulle aldrig kunna sägas om judar och det som sägs om islam skulle aldrig kunna sägas om judendomen. Vilken skuld har judarna för den växande islamofobin?
AR: Du måste förstå att det judiska problemet har funnits långt före ockupationen av Palestina, och kommer att finnas kvar även efter att Palestina blivit fritt. Det judiska problemet är universellt, och det som händer i Palestina är en del av det problemet. I Palestina har judarna demaskerat sig. Där ser vi deras rätta ansikten. I Palestina står kampen mellan ockupationen och motståndet. Judendomen legitimerar ockupationen, folkmord och grymheter. Islam inspirerar motståndet.
Israel, som Golda Meyer säger, är inte några linjer på en karta. Kampen för eller mot ockupationen pågår i hela världen. Så där det finns judar, där finns det stöd för Israel, och där det finns muslimer finns det stöd för motståndet.
Judarna bekämpar nazister var än de finns, i Latinamerika eller var som helst, och på samma sätt är kampen mot ockupationen en världskamp. Den är internationell. Jag vill vara ärlig mot dig. Jag betraktar Hitlers rörelse som en intifada mot den judiska makten i Tyskland. Hitler bedrev en motståndskamp på samma sätt som palestinierna gör det i vår tid. Det är samma kamp.
Nazismen var en reaktion på den judiska rasismen, som kom före den och var mycket värre, på samma sätt som den svarta nationalismen, négritude och black power och så vidare, var en reaktion på den vita rasismen mot svarta. Man försöker återfå sin värdighet, återupprätta sig själv, och en sådan nationalism behöver inte vara negativ. Dåligt blir det när man vill dominera andra.
Egentligen är judarna mycket mer rasistiska än vad Hitler någonsin var. Fransmännen var tusen gånger mer rasistiska i Algeriet än var tyskarna var. Tyskarna var faktiskt mycket humana om man jämför med hur fransmännen uppträdde i Nordafrika. Jag såg själv när jag var barn i Marocko caféer med skyltar med texten ”Förbjudet för hundar och araber”. Det var vårt land, men vi var andra klassens medborgare, vi var knappt medborgare.
Islamofobin som vi ser överallt omkring oss är orkestrerad av judar för att undergräva motståndet mot ockupationen i Palestina och mot den judiska världsmakten.
MO: Stundtals framställs sufismen som en opolitisk, ”moderat” rörelse inom islam. Israel försöker spela ut ”sufier” mot ”islamister”. Men genom historien har sufier många gånger stått i främsta ledet i kampen mot europeisk kolonialism. Hur ser du på sufismens roll?
AR: Det är precis som när vi tar de ortodoxa judar som är emot sionismen, till exempel Naturei Karta, och säger, titta, här har vi bra judar. De har också sina ”bra” muslimer. De kan kalla sig sufier eller vad som helst, det spelar ingen roll.
Sionisterna är varken för eller mot sufismen, de är emot motståndet mot den judiska ockupationen av Palestina, motståndet mot världsjudendomen. De söker endast efter muslimer som är beredda att sälja sig och som de kan utnyttja för att splittra den muslimska gemenskapen.
Islam som ideologi inspirerar motståndet. Det går inte att komma ifrån. Det är Koranen. Men judarna kan alltid hitta några prostituerade muslimer som de kan köpa. Det är betydelselöst om de kallar sig sufier eller något annat. De kan vara shiiter eller wahhabiter också. Vad som helst.
Kungen i Marocko nu använder sig av sufismen för att legitimera sitt styre. Men folk låter sig inte luras. De vet att det sanna islam är dynamit. Vad de vill är att bekämpa islam, men de kan inte göra det öppet, då får de alla muslimer emot sig, det går inte, så de påstår att de är för en grupp och emot en annan. Så de vill besegra islam med islamiska slagord.
Den största islamistiska oppositionsgruppen i Marocko, Al-Adl wal Ihsan, är sufier! Om det hade funnits fria val hade de vunnit direkt. Som överallt annars i den muslimska världen röstar folket fram islamisterna så fort de får chansen. Al-Adl wal Ihsan är islamister, de är sufier och samtidigt politiska radikala. De är emot den korrupte kungen.
Ett annat exempel är Izzedin al-Qassam, den palestinske frihetskämpen som grundade motståndsrörelsen Svarta handen på 1930-talet. Han var en hängiven sufi som stupade som martyr. Qassamraketerna är uppkallade efter honom. Jag är själv gammal nasserist och Gamal Abdel Nasser var en riktig sufi. Nasser stödde och hade god kontakt med sufiordnarna i Egypten. När jag läste hans bok Revolutionens filosofi upptäckte jag att han var en riktig sufi. Hans tolkning av al-hajj, piligrimsfärden, är helt och hållet sufisk. Men man måste dock komma ihåg att ordet inte är viktigt. De flesta muslimer är sufier i den meningen att de ser till de inre innebörderna i islam. Men de kanske inte använder ordet. Sufismen handlar om de inre innebörderna i islams budskap och dessa kommer från Koranen. Så låt oss inte fixeras vid en beteckning, ett namn.
Abd el-Krim el-Khatibi, en sufi, ledde Rif-revolten mot fransmännen i Marocko på 20-talet. Det är intressant att känna till att 1993 intervjuade jag den tyske generalen Otto Remer för Radio Islam (”Om sionisternas nya världsordning”). Han berättade hur tyskarna under Weimarrepubliken, som precis som marockanerna led under fransk ockupation, identifierade sig med Abd el-Krims islamiska kamp. Både nordafrikaner och tyskar var förtryckta av de så kallade ”västmakterna”.
Jag har med mig en utskrift av intervjun. Låt mig läsa upp det relevanta stycket. Så här säger general Otto Remer.
De segrar, som i början av 20-talet tillkämpades av Abd el-Krim (1880-1963, ledare för riffkabylerna, kämpade mot de spanska och franska ockupanterna och var från 1926 till 1946 i fransk landsförvisning och i franskt fängelse) i riffkriget mot fransmännen och spanjorerna, kändes som en tröst för vår generation. Jag minns hur min mor svärmiskt talade om Abd el-Krims hjältemod. Han var mycket populär i 20-talets av fransmännen förödmjukade återstående Tyskland. Senare fick jag förmånen och äran att personligen lära känna denne store arabiske hjälte och åtnjuta hans vänskap.Det tyska folket igenkänner i sina historiska tragedier överensstämmelser med palestiniernas och muslimernas öde. Som ett resultat av Första och Andra världskrigen har miljoner tyskar jagats ut ur sitt land och sina hem. Det återstående Tyskland slets itu.
Än i dag håller speciellt polackerna ockuperade stora tyska områden, som de tillerkändes av de sovjetiska ockupanterna. I västra Polen existerar på sätt och vis ett tyskt Palestina. Det blir kommande generationers uppgift att återvinna de här områdena, precis som det är intifada-generationens uppgift att befria Palestina.
Då Hitler insåg det gemensamma i problem och intressen med de arabiska folken, föreslog han, att muftin i Jerusalem, Mohammed Amin Husseini, skulle förlägga sin uppehållsort till Berlin. Muftin mottogs i Tyskland som ett statsöverhuvud. De förödmjukelser, som tillfogades oss i Första världskriget, sporrade oss till stora ansträngningar, och under Hitler utlöstes en nationell pånyttfödelse. Under Hitler befriades Tyskland från element, som sedan länge varit ansvariga för ett försvagande av Tyskland.
MO: Minoriteter utnyttjas av sionisterna för att splittra den islamiska världen. Kurderna i Irak, kopterna i Egypten, Darfur och så vidare. Du tillhör själv berberfolket, visst har sionisterna även försökt bilda en femtekolonn bland er?
AR: Den franske filosofen Roger Garaudy har avslöjat judarnas plan. Han har översatt en artikel som publicerats i februarinumret 1982 av tidningen Kivounim, utgiven av den Sionistiska Världsorganisationen. Artikeln har rubriken "Israels strategiska planer för 80-talet" och hela texten finns återgiven i Garaudys bok Palestine, terres des messages divins [s. 315]. I den förklarar de hur de har tänkt splittra den islamiska världen genom att satsa på minoriteter och på icke-arabiska folk i Arabvärlden.
Berberna är helt och hållet lojala mot islam. Det är bara ett fåtal köpta individer som spelar sionisterna i händerna. De är prostituerade. Jag skrev en artikel för en marockansk tidning där jag kräver att man ska åtala dessa skurkar för förräderi. Jag är berb själv, alla som har kämpat för islam, revolutionärerna, de är allihop berber. Ahmed Ben Bella var berb. Alla.
MO: Den islamiska revolutionen i Iran 1979 var ett stort nederlag för sionismen, eller hur?
AR: För oss nasserister, som såg Gamal Abdel Nasser som ledare för hela den arabiska och islamiska världen, för oss var Imam Khomeini en efterträdare till Nasser. Han fortsatte bara det som Nasser hade påbörjat. Om Nassers revolution mestadels var en politisk revolution så var Khomeinis ännu djupare – en kulturell och andlig revolution.
När kolonialismen kom till oss var det inte bara en militär ockupation. Den var språklig, kulturell och religiös, ja allt möjligt. De kom med alla deras ideologier – marxism, liberalism och så vidare. Denna ockupation fortsatte även efter att fransmännen lämnat våra länder militärt. Den kulturella, andliga och politiska kolonialismen fortsatte.
Vad Khomeini gjorde var att han befriade oss från denna kolonisering av våra tankar och känslor, våra själar. Titta på hans kläder! Om han hade haft slips så hade han inte varit Khomeini. Fortfarande i Iran har man inte slips, den ses som en västerländsk symbol, en symbol för förtryck och kolonialism.
Imam Khomeinis revolution var total. Det är inte konstigt att han blev hatad. Två år efter revolutionen besökte jag Iran. Det var en fantastisk upplevelse. Alla var så lyckliga och fulla av hopp.
Den islamiska revolutionen i Iran hade en oerhörd betydelse. Det var första gången i modern tid som det bildades en stat som var grundad på islam. Dessutom en stat som fungerade i verkligheten, som har en intelligent politik och som kunde stå som modell för övriga muslimska länder. Den islamiska republiken visade att den islamiska staten inte bara var en teori, något som man läste om i böcker, utan ett realistiskt projekt.
Framgång för den islamiska republiken är en framgång för alla muslimer. Det är därför Iran motarbetas på alla sätt. Om Iran faller kan de säga att ”Titta! Islamismen fungerade inte”. Men så länge Iran finns kvar är hon ett levande bevis på att islamismen fungerar.
Man måste förstå att den islamiska ideologin aldrig kan utrotas. Den är inte som kommunismen, en skrivbordsprodukt för en klass politruker, utan den är en religion som omfattas av hela folket – från arbetarklass till överklass. Den iranska regeringen är den enda i Mellanöstern som är sant representativ eftersom den är islamisk och bygger på folkets islamiska värderingar.
Men, låt oss inte glömma, den viktigaste frågan i dagens värld är Palestina. Imam Khomeini var emot ockupationen. Han var på rätt sida.
MO: Var vänlig kommentera valet i Iran.
AR: Om den sionistiserade västvärlden verkligen brydde sig om demokratin skulle de bli upprörda över situationen i deras lydstater, inte i Iran. Varför är deras blickar inte riktade mot Palestina där människor slaktas dag och natt endast för att de är icke-judar? När palestinierna hade valt Hamas arresterade de alla folkvalda och slängde dem i fängelse. Hur ska vi kunna ta deras prat om demokrati på allvar?
Vi muslimer kan inte ta västvärldens kritik på allvar eftersom vi vet att de är hycklare. Om hederliga människor, som stöder motståndet mot Israel och bryr sig om de som lider under judarnas förtryck, hade kritiserat oss, hade vi kanske kunnat ta kritiken till oss. Men när slaktare, våldtäktsmän, torterare, som håller de arabiska diktaturerna under sina armar, riktar ett anklagande finger mot oss känner vi mest vämjelse. Deras hyckleri tycks sakna gränser. De har ingen skam.
Jag tror att det som retar Mousavi är att Ahamdinejad påminner honom om hans ungdom. Därför att när Mousavi var en ung man hade han samma idéer som Ahamdinejad. Vad Ahmadinejad gör är att han ger revolutionen tillbaka sin ungdom, sin vitalitet. Han har förnyat den islamiska revolutionen. Han vill tillbaka till den rena revolutionen medan Mousavi har blivit gammal och trött. Mousavi, Khatami och Rafsanjani vill börja flörta med Israel. De lovar västvärlden att göra buisness. Rafsanjani är numera affärsman, inte revolutionär.
Dessa ”reformister” vill minska stödet till Hamas och Hezbollah. De säger det till och med öppet. På så vis går de, direkt eller indirekt, Israels ärenden. Jag kan till och med tänka mig att Mousavi är medveten om detta stöd från judarna. Han har till exempel ifrågasatt Förintelserevisionismen. Han gick till val med devisen ”Iran först”. Det är en märklig hållning, att Iran ska vända sig inåt. Varför ska USA som ligger på andra sidan Atlanten helt brutalt få blanda sig i Palestina och Irak medan Iran, som finns i regionen, bara ska sköta sitt?
”Handen som du inte kan kapa, ska du kyssa”. Det är exakt vad dessa ”reformister” håller på med. De är opportunister som vill offra Irans panislamiska uppdrag i den muslimska världen för egna personliga vinningar.
Men de har en hård strid framför sig. Islamisterna i Iran, de som håller på Khomeinis principer, kommer inte att ge upp så lätt. Glöm inte att det finns 8 miljoner frivilliga paramilitärer i Iran, de så kallade ”basij”, som är redo att försvara revolutionen med sina liv. Reformisterna kommer att få en tuff match, för att inte tala om de sekulära. Det är omöjligt att ens tänka sig att sekulära kan komma till makten i Iran. De skulle behöva utrota miljoner människor och det skulle ta många år. Vad de satsar på är att kunna styra genom hycklare, marionetter som utger sig för att vara muslimer, men som är hantlangare åt Israel.
MO: Vissa muslimer säger till mig: ”Bror, glöm Förintelsen, den rör inte oss”. Varför är revisionismen så viktig och på vilket sätt är den relaterad till Palestinafrågan?
AR: Jag brukar säga att en muslim ska tänka globalt och handla lokalt. Vi bor i Sverige här, då ska vi integrera oss genom att delta i debatten, frågor som angår oss. Vi vet att där det finns judar finns det stöd för Israel och där det finns muslimer finns det stöd för motståndet. Svenska muslimer är en del av den världsvida muslimska gemenskapen och det världsvida motståndet mot Israel.
Men debatten är orättvis. Muslimer och judar har inte samma tillgång till media. Sionister har rätt att försvara Israel i SVT, men muslimer har inte rätt att försvara det palestinska motståndet. Det enda sättet att få tillträde till medierna är genom att vara Israelvän. Är man mot Israel, på riktigt, hamnar man utanför. Då vill de inte ha med en att göra.
Förintelsemyten används som ett test. Ska man delta i debatten måste man tro på den, gör man det inte är man uträknad. Man får inte vara neutral. Man tror på den eller så gör man det inte. Jag tycker inte vi muslimer ska undvika frågan, vi ska bemöta den. Alla som stöder Israel använder sig av Förintelsemyten, jag tycker vi ska våga prata om den.
Förintelsemyten är absolut relaterad till Palestinafrågan. I sionisternas argumentering för bildandet av en stat ingår berättelsen om judarnas förintelse under andra världskriget. De säger att om man tillåter kritik av judendomen och av judar då banar man väg för en ny Förintelse. Den finns där som en hotbild för att tysta all kritik. Vad är Förintelsen? Jo, det är en demonisering av tyskarna, Hitler och nazismen. Hitler var egentligen inget annat är tyskarnas Napoleon.
I början struntade jag också i Förintelsen men sen började jag fundera. Jag studerade frågan. Hade 6 miljoner judar verkligen dött? Jag tänkte så här. Idag presenterar judarna sig själva som offer och palestinierna, de verkliga offren, som terrorister. Och så tänkte jag. Om de ljuger så mycket om mig, om de kan skriva saker som helt enkelt inte är sanna bara för att svartmåla mig och gynna sina intressen, ja då kan de också ljuga om tyskarna och om vad som hände under andra världskriget.
Om de kunde ljuga om samtiden, saker som jag visste var falska, då kunde de också ljuga om det förflutna. Så jag började studera och inom kort fattade jag att Förintelsen var en bluff.
När jag såg den falska bild de gjorde av mig i medierna, här och nu, tänkte jag, ja, det är ju så de har gjort med sina fiender förr, de har ljugit om dem. Jag tycker att jag som muslim är förpliktigad att bekämpa lögnen var än man påträffar den. Oavsett om den gynnar mig eller inte. Man ska kämpa för sanningen vare sig man får lida för det eller inte. Därför bör muslimer avslöja Förintelsebluffen, för att den är osann. Det räcker som motiv.
MO: Kontrollerar judarna media?
AR: Så här. Judarna ockuperar Palestina militärt och de ockuperar västvärlden intellektuellt. De kontrollerar opinionen. Eftersom deras makt bygger på en bluff är de väldigt känsliga för avvikande uppfattningar, därför verkar de för att begränsa yttrandefriheten, dels genom lagar och dels genom utsötning, mobbning och så vidare. Sanningen får inte komma fram. Det har gått så långt nu att stora politiska frågor inte längre behandlas i riksdagen, utan i Dagens Nyheter, en tidning som ägs av den judiska familjen Bonnier. Alla som skriver i den tidningen är antingen judar eller judaiserade goy som prostituerat sig för dem.
I Marocko kunde jag kritisera vem som helst, hur som helst, men inte de som hade makten. När jag kom till Sverige insåg jag att samma sak gällde här. Jag kunde kritisera vad som helst, hur som helst, men inte de som har makten, och de är judarna. De har den riktiga makten.
Om du inte ger ut din bok på ett judiskt förlag räknas du inte som en författare. Det är judarna som bestämmer vem som ska publiceras och vem som ska recenseras. När du ger ut en bok på Bonnier får den förstadagsrecensioner i alla tidningar i hela Sverige. Det är likadant i Hollywood. Marlon Brando, han som spelade Gudfadern, han sade i en intervju att judarna styr Hollywood, och genast gick en judisk tidning ut och krävde att Brando skulle bannlysas i filmindustrin. Och det var vad som hände, han fick inga jobb. ”Där ser ni”, sade Brando, ”judarna kontrollerar Hollywood!”
När judarna satte dit mig sade jag samma sak. Jag sade att rättegången mot mig bevisade att jag hade rätt, nämligen att judarna innehar den verkliga makten.
Låt mig säga så här. Judarnas tankemässiga ockupation av Västvärlden är mycket allvarligare och mycket svårare att bekämpa än judarnas militära ockupation av Palestina. Västvärlden lider under en osynlig ockupation medan ockupationen i de muslimska länderna är synlig. Vi muslimer har att ansvar att hjälpa européerna att förstå så att de kan befria sig själva från judemakten.
Judarna undergrävde aktivt kyrkan och kristendomen. Det är de som har drivit på sekulariseringen för att kunna öppna dörrarna till maktpositioner och inflytande. Idén om att skilja på kyrka och stat förfäktades av judar i Europa men när de själva fick tillfälle att bilda en stat gjorde de den till en ”judisk stat”. Tänk om vi skulle ha en ”kristen stat” i Sverige. Judarna skulle gå i taket!
MO: Den iranska kvinnan Neda Agha-Soltan blev skjuten under mystiska omständigheter. Vem dödade Neda?
AR: Judarna dödar, våldtar och torterar flickor i Palestina hela tiden. Ingen vet vad de heter. Och deras ansikten visas inte på några löpsedlar. Hela den här pågående kampanjen mot Iran uttrycker egentligen bara sionisternas önskedrömmar. De kommer inte att lyckas.
Det islamiska systemet är väl förankrat hos iranierna och kommer att fortsätta. Om medierna är ute efter tragiska mord kan de hitta tusentals verkliga och äkta Anne Frank i Gaza. Om de vill, men de vill inte. Flickor som har lidit, som har sårats, som har mördats. De är verkliga, men ingen skriver om dem, ingen bryr sig om dem. Fråga en svensk på gatan: ”Kan du nämna en palestinsk flicka som dödats av judar?” Det kan de inte. Trots att de är tusentals. Men alla känner till Neda.
I stället lyfter man fram skrönor, som den där om Neda. Det är bara ännu en påhittad Anne Frank-historia. Hon är en falsk martyr för den judiska saken. Vem är det som dödat Neda? Det är uppenbarligen någon som delar den sionistiska agendan.
Anne Franks dagbok är ju en förfalskning. Min vän Robert Faurisson, som ursprungligen är litteraturprofessor, han höll på med textanalys. När han analyserade dagboken upptäckte han att den inte kunde ha varit skrivna av ett barn. Vet du vad han gjorde? Han reste till Nederländerna. Där levde fortfarande Anne Franks pappa. Han sa: ”Jag är litteraturprofessor, jag vill bara ta en titt på din dotters manuskript”. Och det fick han!
Han gick sedan direkt till den tyska polisen med manuskriptet för att göra en noggrann undersökning. Då fann man att dagboken var skriven med en kulspetspenna. Men kulspetspennorna började säljas först i oktober 1945, efter andra världskrigets slut! När Faurisson gick ut offentligt med sina upptäckter blev han utsatt för en hatkampanj. Man vill inte veta av sanningen.
Om en palestinsk flicka skrev en bok om vad hon upplevt för hemskheter under den judiska ockupationen skulle den aldrig bli utgiven, och blev den det skulle författarinnan genast bli åtalad för hets mot folkgrupp. Det är nämligen kriminellt att berätta sanningen om vad judarna gör. Om en palestinsk flicka i Gaza, som blivit våldtagen av en judisk soldat, skrev, ”Jag blev våldtagen av en judisk soldat”, så skulle denna enda mening vara nog för att stämpla den stackars flickan som antisemit och dra in hela upplagan av boken.
Sionisternas ansträngningar är förgäves. Den islamiska republiken är inte en person, inte en elit, den representerar massorna. Glöm inte, det finns 8 miljoner basij, som är beväpnade och organiserade, redo att försvara revolutionen.
Men, låt oss säga att de lyckas förstöra den islamiska republiken. Iranierna kommer ändå att vara muslimer och de kommer fortfarande att tro på Koranen. Och Koranen är, det ska du veta, liksom Nya Testamentet, oförenlig med orättvisa och ockupation. Koranen stöder motståndet.
Foto: Mohammad Rabeie Al-Qomi
Övriga intervjuer med Ahmed Rami:
