av Ahmed Ben Bella
ZIP
KAPITEL III
DEN NUVARANDE VÄRLDSORDNINGEN
- Hur ska man definiera världssituationen? Hur ska man förstå världsordningen? Hur ska man bedöma dess historia och vilka är möjligheterna att befria sig från dess hegemoni och dess ekonomiska, kulturella och juridiska inflytande och alla de relationer av dominans och tyranni som den utövar på oss?
Vi måste verkligen omvärdera denna realitet på allvar och definiera den historiskt, annars kommer vi inte att kunna bemästra den effektivt.
Detta system vi nu lever i, den nuvarande världsordningen, domineras av Västvärlden. Den tog sina första steg i och med korsfararkrigen och gjorde definitivt sin debut med erövringen av Amerika 1492. Det är nödvändigt att uppehålla sig vid detta årtal, ty det markerar, också för oss araber, slutet på en epok och början på en annan. Det markerar slutet på Islams högt stående politiska inflytande. Grenadas fall 1492 blev symbolen för detta och födelsen av en ny ordning: kapitalismen. Faktum är, att 1492 blev året då materialismen segrade över en civilisation som, mer än någon annan, företrätt de andliga värdena.
Hur kan man förklara världsordningen? Nyckeln till detta finner vi i dess initialstadier i olika skeden i dess historia och den logiska kedja som styrt dess utveckling, etapp för etapp. Den främsta grundorsaken till att detta system kom till har varit en skurkaktig ideologi. En "enkel" idé på vilken - ända in i våra dagar - världssystemets enorma uppbyggnad kom att vila. Denna ideologiska tanke, det är profiten, profiten till varje pris och med vilka medel som helst. I klartext betyder detta: exploatering, behärskande av andra, strid, våld och massaker.
Detta innebär illgärningar som folkmordet som utrotade amerika-indianerna. Det innebär slaveriet som mer än 100 miljoner afrikaner föll offer för. Detta slaveri som till sin natur och omfattning saknar motstycke i historien och inget har gemensamt med "riq" dvs den typ av tjänare i hemmen som förekom i den islamiska världen.
Profiteringen alstrade även en annan monstruös avkomma, nämligen kolonialismens hydra, ett sannskyldigt gissel vars inflytande ingen del av vår planet undsluppit. Denna hegemoni fortsätter förresten att utöva sina illgärningar ända in i våra dagar, även om metoderna och de skepnader den tar sig skiljer sig från gårdagens. Profiteringen alstrar även religionskrig och inbördeskrig, inkvisitionens domar som fick en stor del av Europa att darra och de stora världskrigen 1914 och 1939, där 60 miljoner människor föll offer i det sista av dem.
Detta system har framkallat män som Stalin, Hitler och Mussolini. Den har förstört jordbruket i åtskilliga av världens länder som idag lider hungersnöd p g a dess konsekvenser. Den har allmänt utvecklat en farlig typ av utveckling, jag menar industrin, som bl a har en pervers effekt att förvandla sådant som skulle kunna varit en källa till välfärd för människor - olika resurser och rikedomar i våra länder - till något som ger upphov till svårkalkylerade olyckor och katastrofer. Ett exempel är oljan hemma i våra länder.
Den har drivit oss in i en orättvis värld där tre fjärdedelar av mänskligheten har berövats det väsentligaste för att överleva medan den resterande minoriteten har överflöds- och matsmältningsproblem. Framtidsperspektiven ser ännu dystrare ut för de missgynnade. Deras proportion växer oupphörligt och kommer snart att från 3/4 av jordens befolkning uppgå till 4/5 sedan 5/6 osv.
Den har orsakat föroreningar av luften, vattnet och naturen, och har förstört den organiska balansen mellan människan och hennes miljöelement.
Den ligger bakom idén om det rådande arbetssystem som gör människan till en del av produktionsmaskineriet för att maximera profiten.
Den har alstrat främlingskap alienation bland människor. T ex i Algeriet, speciellt under glädjefesten som följde självständigheten, var vi inte alls medvetna om alienationens negativa effekter på det sätt som vi är idag. Det är sant att oljan och gasfyndigheterna inte exploaterades då som man gör idag, när vi ser vår självständighet reducerad till endast en flagga och en nationalsång.
- Fenomenet att vissa länder går bankrutt och blir oförmögna att betala sina skulder är något nytt. Detta är förmodligen en följd av den världsekonomis hegemoni som bygger på ocker.
De s k "underutvecklade" länderna kommer att misslyckas i sina ansträngningar så länge de är kvar inom ramen och spelreglerna för denna hegemoni.
Av tredje världens 123 länder är idag 41 stater i ekonomisk bankrutt och kan inte ens betala räntan på sina skulder. Det gäller folk och stater som tvingas att leva som tiggare och som försörjer sig bara tack vare de förödmjukande internationella nödhjälpsorganisationernas välgörenhet. Dessa länders belägenhet får mig att tänka på situationen av en människa som håller på att drunkna och som man håller huvudet ovanför vattnet på. Jag svartmålar inte situationen. Rapporterna från FN:s internationella organisationer och världsbanken bekräftar mina uppgifter. 41 länder står på randen till bankrutt. Bland dem Brasilien, Mexiko, Philippinerna, Argentina och Zaire vilka, märk väl, är stora länder i tredje världen, vilket också visar att problemet inte beror på ett enkelt "misstag" i den ekonomiska förvaltningen. Denna situation tenderar att växa och sprida sig till ytterligare flera andra länder, av vilka är även Algeriet och åtskilliga andra länder. Detta p g a skuldernas stora volym och den snabbt växande inflationen.Världsbanken förutspår t o m att siffran 41 länder inom kort kommer att öka och passera 100-talet. Det är bittra framtidsutsikter för tredje världen!
En annan sida av denna situation, som är ännu mer tragisk, är hungersnöden som varje år skördar 50 miljoner offer varav 15 miljoner är barn. En hungersnöd som, på ett tragiskt sätt, förvärras av skövlingen av jordbruket. Och därför USA:s hungersutpressning, med vete som instrument, mot tredje världens länder som i USA:s ögon inte är tillräckligt "vänliga". USA är den största exportören i världen av vete. Hör vad Kissinger, Reagan, Schultz och de andra s k "ansvariga" amerikanerna säger! Deras hotfulla uttalanden är tydliga nog och kan inte misstolkas.
P g a miljöföroreningen och miljöförstöringen är vi i den sorgliga situationen där vi upplever en ekologisk tragedi utan tidigare motstycke, vars effekter blir allt tydligare för varje dag som går. 17 miljoner hektar skogsmark skövlas varje år trots att skogen utgör vår främsta ekologiska jämviktsfaktor. 40 procent av skogen i ekvatorialområdena är förstörd. Tyskland kommer att kanske inom högst tio år få se sin berömda "Svarta Skog" försvinna, säger de "gröna" tyskarna, om inte radikala åtgärder vidtas. Och med Schweiz är det likadant: Skogarna där är redan svårt angripna av skogsdöden. T o m Amazonområdet, denna otillgängliga och orörda skog, känd som syrereserv för vår planet (den förser vår jord med 40% av syrebehovet), är svårt angripen av de multinationella agro-business.
Enligt min uppfattning är detta länkar i samma kedja sammanflätad av samma logik. Från bankrutterna i tredje världens länder till den ekologiska krisen och öknarnas utbredning (i Algeriet lägger öknen under sig 2 km per år och i Senegal på andra sidan Sahara har vi den skrämmande sifferuppgiften på 70 km per år) och till detta tusen offer dagligen för hungersnöden i Sahel... alla dessa fakta är väl sammanflätade. Det är alltså en snabb överblick över tillståndet i världen, liksom vissa siffror säger med relevanta källor från internationella organisationer som är beroende av denna världsordning själv.
I situationer av ekonomisk kris, ingriper världsordningens organismer och tvingar regeringarna att utfärda hela raden av välkända åtgärder, med konkreta hot att upphöra med all hjälp om de inte lyder: de måste upphöra med prissubventionerna till basvaror i dagligkonsumtionen, höja priserna och devalvera valutan. Dessa åtgärder har, överallt där de tillämpats, framkallat dramatiska kriser och förtvivlan. Mängder av hungerplågade kroppar, dödade av diktaturstaternas kravallsoldater, markerar vägen där den ökända världsbanken (FMI) har varit. I Sudan, i Marocko, i Egypten, i Tunisien och på många andra platser... brer världsordningen, representerad av de internationella organisationerna, ut sig. Och direkt eller indirekt tvingar till ett visst system en viss gruppmakthavare som är tillräckligt korrumperad och samarbetsvillig för att hjälpa till i tillämpningen av denna logik.
Det är denna demoniska logik som förklarar varför Nasser dog i sorg, varför Sukarno föll offer för en militärkomplott liksom Modibo Keita, N'Krumah, Lumumba och ... Ben Bella. Det räcker att analysera denna period i historien under vilken 24 statskupper ägde rum bara i Afrika, om man vill försöka förstå vad som verkligen hände. Detta var slutet på en historisk uppgångsperiod med dess segerrika befrielsekamper. En ny historisk fas av stagnation och återtagande av positionerna började sedan. Vi befinner oss på nytt i en tillbakagångsfas på en slirig väg kantad av Camp Davidavtalet, av de horder av sionister som omringar Beirut, av tillkomsten av förrädiska regimer och av andra händelser som det skulle föra för långt att ta upp här.
Suharto, Moussa Traoré, Boumediènne är bara bleka symboler för denna tillbakagång. Även om Boumediènne inte hade funnits för att utföra samma smutsiga uppdrag kunde imperialismen lätt hitta tusen Boumediènne, ty det behövdes sätta ett dödligt stopp för en uppgångsfas som hotade att angripa världssystemet i dess grunder.
- Men är allt i denna världsordning av ondo, sjukligt, perverst och avskyvärt? Måste vi nödvändigtvis bekämpa den? Hur ska vi betrakta de vetenskapliga framstegen och civilisationsprodukterna som har blivit hela mänsklighetens tillgångar och egendomar?
Otvivelaktigt har den hemburit mången "seger". Den har gjort vetenskapen tillgänglig för alla, erövrat världen med dess symboler och dess stora verktyg: erövringen av rymden, människans resa till månen, Boeing-planen, dataelektroniken... och andra väsentliga ting... Men vid sidan av allt detta kan man skönja oroande skuggor. Ta t ex Sverige, ett land som nämns som modell inom sociala reformer. Detta land innehar även världsrekord i antal självmord. Dessutom, vilket är allmänt i västvärlden, så har Sverige stora problem med alkoholism, drogmissbruk, psykiska sjukdomar. T ex i USA har man den skrämmande uppgiften om att två tredjedelar av Amerikas sjukhusplatser upptas av mentalsjuka! Detta bör också nämnas bland de negativa effekterna. Liksom även denna egoism som får människan att inte ens kunna ta hand om sina föräldrar utan förvisar dem till långvården - dödens väntrum - där de får sluta sina dagar i sorg, ensamhet och tristess. Inte ens Mme de Gaulle undkom detta. Hon dog i tysthet på ett religiöst vilohem.
Samtidigt ersätts kärleken mellan människor av kärlek till djur. Människors hem fylls av katter, hundar, reptiler, tama råttor och andra djurarter vilka framdeles kommer att utgöra en del av Västerlandets sociala liv i det västerländska samhället. Detta faktum är ett skriande uttryck för deras känslomässiga misär. I Frankrike konsumerar nio miljoner välfödda hundar och åtta miljoner välfödda katter tio gånger mer än det somaliska folket äter...
Vi kan inte särskilja alla dessa negativa effekter från de positiva i denna civilisation, eftersom de är organiskt bundna inom samma logik. Det är vetenskapens och civilisationens utveckling i västerländsk mening; dvs i överensstämmelse med profitens filosofi, med exploateringen, med konsumtionen och med den perversa rationalismen. Så långt har den västerländska världen, förblindad av sina egna intressen och mål, förvandlat världen till en stor marknadsplats, där man kan finna allt utom en lag eller ideologi som är giltig också för majoriteten av mänskligheten.
Detta system har reducerat andra länder till bleka dåliga kopior av detta konsumtionssamhälle (fast sanningen är att man där konsumerar mindre, ibland inget alls, men viljan och mentaliteten där är alienerade). Dessa s k "självständiga" länder har, i verkligheten, inte lyckats erhålla något annat av Västerlandet än rätten att hissa en flagga och att ha en nationalsång medan hela livet där har Västerlandets stämpel på sig. Vi, som folk, har inget skapat, inte uppfunnit något men vi konsumerar och proppas fulla med (också med mera amerikanskt vete om vi är snälla) deras idéer, deras "modeller", deras ideologier, deras musik kryddad med coca-cola osv.
Allt detta uttänkt, utarbetat och tillverkat någon annanstans av ett annat samhälle, vars kynne är helt annorlunda än vårt.
Dessa samhällen har förvisso producerat mängder av underbara materiella ting, men till vilket pris för den förkrossande majoriteten av människor och till vilket pris också för naturen?
- Om vi tar upp den nuvarande verkligheten och framtidens verklighet, på vilket sätt kan man bemöta denna världsordning och bryta dess hegemoni på ett radikalt sätt? Något som säkert måste inbegripa minst tio olika områden, varav det främsta, tycks det mig, bör vara på det inre planet och att fordra en politisk och intellektuell revolution och även en definition av de medel, som bör användas för att sätta den i verket: vilka ska dess riktlinjer vara, vilka dess begrepp, dess prioriteringar och dess stegvisa förfarande, inte minst på det kulturella planet?
Som jag ser det så finns det vissa grundläggande punkter på vilka man måste vara överens.
För det första: vi kan inte överleva inom den nuvarande världsordningen. Allt tal om Islam, arabismen, enigheten eller Nahda blir tomt prat och förefaller grundlöst utan praktisk tillämpning om man inte inser nödvändigheten - och sättet - att gå ur den nuvarande världsordningen.
Hur ska man kunna tala om självständighet och utveckling i detta system då allt vi ser och erfar från detta system pekar i förväg mot misslyckande?
För det andra: denna världsordning har visat oss att det, idag, bara är de stora blocken som kan leva och de små länderna är dömda att försvinna på samma sätt som skedde med de små emiraten som blomstrade i Andalusien ända fram till "reconquistadorernas tid". Det är fakstiskt så att ännu idag har vi inga riktiga stater, inte en republiks presidenter, inga riktiga kungar, bara olika "klan"-ledare, distriktshövdingar om de inte är mindre än så! Detta visar hur akut och nödvändigt det är med den islamiska enheten. Nu mer än någonsin har det blivit en fråga om liv eller död, och vi måste välja!
Man kommer att svara med att säga: ja, men enheten misslyckades ju mellan Syrien och Egypten och med allt annat tomt prat. Till dessa ska vi svara: vi måste göra ett nytt försök till enheten. Vi har inget annat val.Vi bör igen försöka med Syrien och med andra - 40 gånger om det är nödvändigt - ty vi måste förverkliga det. Annars försvinner vi i det historiska förfallet. Vi kan misslyckas fyrtio gånger om, men detta bör inte förlama eller skrämma oss och hindra oss från att försöka om och om igen.
Efter arabernas enhet måste vi diskutera det islamiska enheten. Ty, för att ta ett exempel, innan Algeriet förenar sig med Iran måste man först göra det med Marocko, Tunisien, Libyen och Egypten osv. Det är alltså uppenbart att det islamiska enandet kommer som en följd av att araberna först enar sig. Det är uppenbart att ett enhet är nödvändigt; men hur skall man realisera det?
Jag tror att vi måste börja med att förverkliga vissa steg som grund till den arabiska enheten. Vi bör skapa:
a) En gemensam arabisk valuta
b) En gemensam arabisk marknad utanför världshegemonin
c) Till följd av detta måste vi återta våra placeringar och penningtillgångar som investerats i utlandet. Saudi-Arabiens tillgångar, vilka bara de och bara i USA, uppgår till den astronomiska summan av 150 miljarder dollar.
370 miljarder dollar från arabländerna finns placerade i Västerlandet. Dessa ger - som ockerränta för sina ägare (muslimer) de smutsiga ockerräntor, alltså till hycklare som säger sig vara de heliga platsernas "väktare"! Med dessa tillgångar förstärker vi den nuvarande världsordningen, vi hjälper den till att hålla våra fötter och händer ännu hårdare fastlåsta. Vi bidrar till Västerlandets hegemonianspråk över den arabiska och islamska världen och över alla förtryckta på vår jord.
För det tredje: efter den arabiska enheten kommer problemet att infinna sig hur man kan finna en global vision för civilisationen. Man måste komma fram till en vision av alla utgångspunkter och inte bara nöja sig med snabba teoretiska uppläggningar - som i denna intervju. Vi måste noga smälta dessa utgångspunkter från vetenskapen och dess kriterier, teknologin eller filosofin. Våra ambitioner behöver andra vetenskaper, andra teknologier, ty vetenskapen och teknologin är alltid knutna till en viss syn på civilisationen. Hur går man då till verket?
Vi behöver tänkare och nya idéer.
För det fjärde: en nytolkning av Islam, Islams kärna och inte "skalor", är nödvändig. En modern tolkning som handlar om dagens problem - och inte det förflutnas. Våra intellektuella och vetenskapliga ansträngningar för att förnya oss och komma fram till kreativa idéer som måste handla om frågor och utmaningar av typen:
a) Hur ska vi förverkliga enheten?
b) Hur ska vi driva förnyelsen, skapa nya vetenskaper och ny teknologi?
c) Hur ska vi dra oss ur industristadiet (allt pekar på att världen redan har börjat den processen) utan att behöva offra så mycket som Västerlandet har fått göra?
d) Hur ska man planifiera och återuppliva jordbruket, ty det är vår enda chans att slippa vara beroende när det gäller livsmedel och försäkra oss om en självförsörjning som passar våra behov?
e) Hur ska vi förhålla oss till data och elektronikrevolutionen?
f) Hur bekämpa imperialism och rasism?
g) Hur definiera en annorlunda väg till utveckling än den endimensionella och destruktiva vi nu känner?
h) Hur undvika den kommande hungersnöden?
Så lyder, i kort sammanfattning, några av de allmänna frågor som vi ställs inför.
Därför måste man klart definiera målsättningen, göra nödvändiga efterforskningar och finna pedagogiska och adekvata metoder att förverkliga våra förhoppningar.
Detta fordrar först att man radikalt ändrar metoderna för undervisning och pedagogik i våra skolor och universitet, vilka nu syftar till att fostra våra ungdomar i västerländsk anda och forma dem till västerländska hjärnor och tänkande; vi använder den västerländska teknologin, som representerar en annan syn på världen än vår och därmed inte alls ger uttryck för vår tradition och vår kultur...
Kort sagt, vi spenderar förmögenheter och vi slösar bort enorma kraftresurser, som i verkligheten bara tjänar till att ytterligare sätta fart på processen som leder till västerländsk livsstil. Tyvärr måste jag säga att så vitt jag vet har ingen ännu tagit sig an dessa vitala huvudfrågor.
- Men innan man kan ta itu med världsordningen så finns det väl vissa hinder som börjar med de nuvarande politiska arabregimerna och som slutar med Israel?
Utan tvivel. Vi har att kämpa med två hinder: det första är världsordningen. Det utgörs av de lokala krafter som arbetar i den världsordningens intresse och som representeras av de lokala regeringarna och regimerna. Hur ska vi egentligen kunna bemöta USA då vi ju deponerat miljarder dollar i deras bank? Denna situation tvingar t ex Saudi-Arabien att försvara detta amerikanska system och dess välfärd ännu mer brinnande än amerikanerna själva, ty dollarns baisse eller hausse återspeglar sig direkt på Saudi-Arabiens tillgångar. Det är därför vi i första hand måste ta itu med det andra hindret för att kunna "förklara krig" mot det första. Att förändra de arabiska regeringarna och regimerna är förvisso absolut det första vi måste göra, före t o m problemet Israel! Ty Israel finns först och främst närvarande i våra hjärtan, i våra tankar och i våra förorenade idéer. När vi har gjort oss av med denna "förorening" kommer Israel att vara ett lätt problem att lösa.
Se på det lilla Libanons heroiska folk hur det ensamt har kunnat bekämpa Israel! Det är inte genom en klassiskt ordnad och avgörande strid som Israel ska besegras. Denna typ av slag kommer att sluta till Israels fördel. USA är där med sitt stöd för att se till att det blir så. Nej, Israel ska besegras i en kamp utan förbarmande, som den i Libanon, blodsdroppe för blodsdroppe. Och om det behövs, trettio blodsdroppar av vårt blod mot en enda av deras.
- Jag kan minnas att Ni, på den "afroasiatiska" nivån, ända från början av 60-talet, har förespråkat nödvändigheten av att förändra den nuvarande världsordningen och att försöka finna en ny.
Ja, det var efter självständigheten som vi kände det som om denna självständighet måste fullbordas med en befrielse av alla de förtryckta folken och att man måste ändra de lagar som styr den internationella verkligheten och världsordningen. Det var vad vi började arbeta på i den afro-asiatiska planen. Det program som vi hade utarbetat, för den konferens som skulle ha ägt rum i juni 1965, hade som första punkt förändringen av världsordningen och skapandet av en ny världsordning. Denna idé var resultatet av diskussioner och möten med bröderna Nasser, Sukarno, Nyerere, Modibo Keita, Kenyatta, N'Krumah, Chou en Lai och andra... Förut var vi överens om att varken framgången i Kina eller Korea eller Egypten skulle kunna utgöra verkliga framgångar så länge som de lagar som styr världsordningen består och ingriper i våra öden. Vår allmänna övertygelse var därför att man måste börja och skapa en världsordning som är helt annorlunda än den nuvarande. Det är sant att vi därmed drog upp riktlinjerna för en ambitiös och tidskrävande arbetsuppgift. Men vi var överens om att samarbeta och påbörja vår uppgift, för att rensa bort den förgiftande idé som härskar i hjärtat av den nuvarande världsordningen; denna idé, som är källan till allt ont som anfäktar världen, nämligen exploateringen och profiten, inget annat än profiten. Profit med alla medel och till varje pris!
|
Denna bok kom ut på arabiska under titeln: "Ahmed Ben Bella, Hadith Maarifi Shamel" hos bokförlaget "Dar Al Wahda", i Beirut, 1985. Denna bok har även kommit ut på franska under titeln: "ITINERAIRE" hos : "Editions Alternatives/El Badil", Paris, 1987 - SVENSK ÖVERSÄTTNING: av Ahmed Rami och Marie-Louise Wadenberg - Kultur Förlag, Stockholm 1989 - ISBN 91 971094-3-6 - Kultur Förlag, Box 316, 101 26 Sthlm 1. Tel 0708121240. - Pg489 90 42-8 - Boken beställs genom bokhandeln eller genom att sätta in 100 kr på ovan Pg |
MIN VÄG
av Ahmed Ben Bella
|
|
- 1. Förord,
av Ahmed
Rami
- 2. Introduktion
- 3. Åren
av danande
- 4. Om
det förflutna
- 5. Den
nuvarande
världsordningen
- 6. Islam
är vårt svar
- 7. De
islamiska rörelserna
- 8. Den
algeriska revolutionen
- 9. Den
arabiska nationalismen
- 10. Den
arabiska utvecklingen
- 11. Kritik
av den moderna sociologin
- 12 Islamiska
enheten
- 13. Den
palestinska revolutionen
- 14. Ordlista
VARFÖR BEHÖVS EN ISLAMISK REVOLUTION?
Vad
är
Israel?
101
fakta
istället för
propagandan
Av A. Rami.
ZIP
Israel
Falsk
Varudeklaration
Judisk myt
om rasen
Av A. Rami.
ZIP
berber-
pojken
Barnbok
av
Ahmed Rami
