av Ahmed Ben Bella
ZIP
KAPITEL IX
DEN ARABISKA
UTVECKLINGENS OCH MODERNISERINGENS
YTTRINGAR
- I den arabiska världen har fyra olika utvecklings- och moderniseringsmodeller utexperimenterats: För det första: den algeriska självförvaltningsmodellen; för det andra: den "nasseriska" modellen för arabisk tillämpning av vetenskaplig socialism; för det tredje: den libyska modellen; för det fjärde: utvecklingen grundlagd på oljan.Jag föreslår Er att börja undersöka dem genom den 1 november revolutionen. Hur har idén om självförvaltning framväxt. Vem har Ni inspirerats av?
Självförvaltning i Algeriet är inte någon personlig idé, utan snarare produkten av den folkliga kynnet och stundens behov. Under övergångsstadiet, som hade föregått självständigheten, hade de franska kolonialisterna, de anställda vid den administrativa förvaltningen och anställd personal vid de koloniala "verken" givit sig iväg genast och lämnat allt efter sig. Det var sålunda folket som spontant och på eget bevåg tog hand om alla lediga ämbeten för att förvalta bondgårdarna, lantegendomarna, fabrikerna och de offentliga tjänsterna. På så sätt föddes självförvaltningen i Algeriet. Detta har för övrigt fått mig att fundera över det som hände. Vi skulle i själva verket ha störtat samman såsom den forna kolonisatören hade önskat och planerat, om inte arbetarnas initiativ lyckats komma få hjulen att snurra. Allvarligt talat blev det för mig en sorts andra 1 november då jag såg hur djupt folket hade märkts av detta.
Då jag, dagen efter självständigheten, genomkorsade städer och byar för att ge fart åt självförvaltningsexperimentet svarade massorna ja till självförvaltning men det var nödvändigt att tidigare upplösa partiet och bilda revolutionskommittéer för att på den basen bygga den nya makten.
För övrigt var jag nära att göra det men tyvärr så begick jag det uppenbara misstaget att försena detta.
- Hade Ni tänkt att upplösa (FLN), le Front de libération.
Allt var möjligt eftersom självförvaltning tillät folket att vara den som vill, den som organiserar och fattar beslut. Vad tjänar då en Befrielsefront till? Jag skulle t o m kunna säga, vem skulle fackföreningarna ha tjänat i detta läge? Tyvärr så uppstod en grundlig deviation just i denna period.
För att självförvaltning ska vara riktig så förutsätter den samarbete mellan politik och ekonomi. Det är från det här systemet som producenternas makt uppstår. Då jag talar om producenter så refererar jag inte bara till arbetarna utan till alla producenter, såväl manuella som intellektuella. För att lyckas måste alla strukturer (ekonomiska, sociala, kulturella, sanitära, municipala och alla andra) integreras i självförvaltningssystemet och inte att den begränsar sig till en viss fabrik eller en viss lantgård. Självförvaltning bör innefatta såväl fabriken, lantgården som skolan och administration. Demokratin (eller choura) måste ständigt bevattna och hålla vid liv denna struktur i sin helhet. Självförvaltning skulle förbli en utländsk term för oss om vi inte skulle associera till ordet choura (den islamiska demokratin) i ordets allmänna bemärkelse.
Choura är i själva verket innebörden av självförvaltning. Den ger den dess mening. Den bör vara närvarande jämt. Om vi inte förstår att ta emot självförvaltning på så vis så förblir begreppet något främmande för oss. Lika främmande som tillämpades i Jugoslavien där den har misslyckats p g a enpartisystemet.
- Vilka har reaktionerna varit som uppkommit av självförvaltning under det första året av självständigheten?
Byråkrater skapar skräddarsydda ämbeten, som man säger. Ministrarna som var vid makten tillsammans med mig ville naturligtvis utsträcka sin makt och sina privilegier. När vi började att tillämpa självförvaltning, inom vissa sektorer så innebar det en inskränkning i deras privilegier eftersom besluten kom från "gräsrötterna". Så småningom började ministrarna att klaga om detta. Mina kolleger vid makten kämpade emot självförvaltning och försökte t.o.m. under en viss tid hindra mig från att driva på självförvaltningen.
Den största faran låg inte där; det skulle ha kunnat rättas till efteråt. Det ödesdigra misstaget var att när hela folket hade engagerat sig i en radikal revolutionär förändring så kunde vi inte dra fördel av tillfället för att "rensa upp" och omstörta hela det gamla systemet och institutionerna från grunden. Tack vare stödet från folket som jag drog fördel av, var jag vid den tidpunkten beredd att trotsa vilken kraft som helst, utländsk eller inhemsk, inberäknat armén. Där låg det ödesdigra misstaget. Det var för att man inte kunnat dra fördel av situationen. Då tyckte jag för övrigt att jag var närmare mina bröder på landet än stadsborna. Ungefär en månad före statskuppen i juni 1965 hade jag besökt Souk Ahras, en stad i en trakt känd för sitt ärofyllda motstånd under frihetskampen. På vägen dit, måste jag stanna i byn Sedrata, men till min förvåning blev vår konvoj hejdad av byborna som hade blockerat vägen med sina traktorer. Översten Draia, en av från Souk Ahras' ansvariga som deltog i den officiella konvojen (han deltog förresten i statskuppen statskuppen, men det är en annan historia) föreslog mig att gå bryskt till väga mot dessa bönder. Jag blev inte tacksam för det "vänliga" förslaget och jag steg ur bilen för att diskutera med dem. Ansträngda förebrådde de mig helt enkelt att jag passerade inte långt från deras köping utan att stanna och besöka dem. Jag lovade dem att jag skulle ägna mig åt dem en hel kväll på återresan. Det var sålunda jag fick tillfälle att lyssna på dem på återresan. Deras förslag skilde sig inte på någon punkt från de förslag som jag hade haft tillfälle att lyssna till lite varstans under mina besök hos bönder och åkerbrukare. Det var fortfarande samma försiktighet: "Ahmed, var på din vakt mot dem som omger dig... Det är just de som samarbetade med fransmännen... Det är sant att revolutionen på den tiden inte ännu hade vidtagit säkerhetsåtgärder i det avseendet.
Dessa åkerbrukare krävde dessutom inrättandet av revolutionskommittéer vars medlemmar skulle komma från deras led.
Jag funderade länge på detta och sade mig: "Du bör inte återvända till huvudstaden, du bör stanna med de dina. Varför skall du återvända dit där det finns konsuler, ambassadörer, politiker, handelsmän och byråkrater!"
Varför bestämde jag mig inte snabbt? Varför gav jag inte makten till dessa bönder som på en gång hade kunnat tillämpa rekordsnabbt en självförvaltning inför vilken jag skulle ha blivit förbluffad. Om jag hade släppt dem och beväpnat dem, skulle vi säkert ha varit med om en andra revolution.
1:a novemberrevolutionen hade spårat ur och utgått från dess linje. Makten hade konfiskerats av dessa som bodde i Marocko, Tunisien och annorstädes. Deras politiska idéer och deras uppförande hade gjort dem främmande för 1 november-idealen.
- Mer och mer höjdes rösterna för att kräva tillämpningen av självförvaltning med tanke på att de importerade systemen och arbetssätten från Västerlandet är skadliga för arbetarna.
Det aktuella produktionssystemet är inte heller bra för Västvärlden och det gäller också i Österlandet. I själva verket var den grundläggande idén om de aktuella produktionssätten den som antogs av Lenin. Denna idé tillhör "Taylorismen" som innebär en uppdelning av arbetet i enheter som är ytterst reducerade där varje arbetare utför precisa och monotona uppgifter ofta under en hel livstid. Om det är riktigt att denna metod verkligen är tidsbesparande och ökar produktiviteten, så innebär den en katastrof för människan på det mänskliga planet. Vad blir det av en arbetare som under tjugo år utfört likadana rörelser outtröttligt från morgon till kväll. Genom att koncentrara hela sin psykiska och kreativa energi på den lilla arbetsytan identifierar han sig med sin maskin. Denna upptäckt gjordes av Taylor, en amerikansk ingenjör och antogs av Lenin som trodde att besparad tid kunde användas till arbetarnas utbildning. Men i själva verket ledde resultaten i motsats till vad Lenin hade hoppats. Genom att antaga taylorismen följde socialismen i själva verket en kapitalistisk väg och blev ej "kärnfull". Det är utan tvekan en av orsakerna till att 66% av arbetarna vid Renaultfabrikerna förkastar Lenin och revolterar mot honom genom att göra anspråk på förändringar i sina arbetesmetoder och inte förvandlas till mänskliga robotar.
Erfarenheterna i västvärlden har vittnat om faran i detta system. Därför kräver arbetarna djupa förändringar genom att bl a bryta arbetsgivarnas dominans. Arbetaren skall känna att han är en människa som fullgör sitt mänskliga och kreativa arbete och inte bara är en "kugge" i ett maskineri.
Jag tror verkligen på att självförvaltning är ett system som innesluter en islamisk anda som är antiauktoritär och fientligt inställd mot exploatering. En vers i Koranen som säger: "Deras angelägenheter (de troendes) bestäms genom konsultation dem emellan", kan appliceras på självförvaltning såväl i teorin som i praktiken.
- Det är första gången jag hör den här vackra Koranversen få en ekonomisk tolkning som hittills alltid fått en politisk tolkning!
Det finns ingen skillnad mellan ekonomiska, sociala och politiska aspekter eftersom de är beroende av varandra. Det bör också nämnas att självförvaltning inte bara är en politisk eller ekonomisk angelägenhet, den angår också organisationen av själva livet. Vårt mål är att slåss för ett bättre liv. Vi vill att man diskuterar för att nå fram till passande beslut vad gäller livet, arbetet eller förvaltningen av de offentliga angelägenheterna, det är innebörden av den här versen.
- Vad är resultatet av självförvaltning i Algeriet i dag? Vad kvarstår av den, nu under överstarnas regeringsform?
Genom denna erfarenhet har arbetarna känt att de inte bara är löntagare utan att de också äger något; att bondgården eller fabriken tillhör dem på något sätt. Naturligtvis upphörde den känslan dagen efter statskuppen. Man kan inte säga så mycket om den eftersom den förblev ofullbordad. Men det var en underbar erfarenhet; ädelmodig, iscensatt av folket. Vi kunde bara fortsätta och fördjupa den och kodifiera dess struktur.
I dag efter tjugo år, anser jag att tillämpningen av självförvaltning inte är livskraftig i en värld som den i dag ser ut. Den kan bara utvecklas i ett annat världssystem. Självförvaltning skulle inte lyckas i ett världssystem som styrs av affärs- och vinsttänkande.
- Har Ni inte spelat en viss roll vid självförvaltningens uppsving. Skulle det inte bara vara att ge den sin fulla betydelse och sina teoretiska dimensioner?
Vi har nämnt och studerat hur olika fungerar och konstaterat att de alla på ett eller annat sätt används för exploatering. Det var på så vis vi lutade mot självförvaltning. Redan efter 1956 intresserade jag mig för dessa frågor och studerade dem. Jag kom till den slutsatsen att alla de föregående modellerna och erfarenheterna innehåller följande brister:
- Exploatering som redan finns på arbetsplatsen.
- Frånvaro av demokrati i olika grader.
- Krävde självförvaltningen rasering av alla tidigare administrativa strukturer?
I själva verket kräver självförvaltning nya strukturer; det är en enorm uppgift, den kan t.o.m. kräva åtskilliga decennier, men den är nödvändig och det finns inga andra lösningar. Tillämpningen av självförvaltning på alla områden, i sin fullständighet, leder direkt till en folkets makt.
- Herr President, tror Ni att det här är rätta sättet att uppnå ekonomiskt oberoende i alla länder som tillhör tredje världen?
Den hjälper ändå till utkristalliseringen och förverkligandet av självstän dighetsidén, på samma sätt som den leder till omöjligheten att samexistera med den rådande världsordningen. Så snart som ett folk har vilja till självständighet och försöker bryta de ekonomiska "bojorna" som kväver den, så snart som denna idé börjar att ta form så reagerar den internationella världsordningen automatiskt och avlyfter en sorts järnstängsel runt den, spärrar av och kväver försöket i sin linda. Bankerna, pengarna, världsbanken (FMI) är några av dessa spärrar. Det är orsaken till att självförvaltning inte kan utvecklas i nuvarande världsordning.
Låt oss anta att Algeriet skulle ha givit ut ett myntslag helt oberoende av franska francs, dollar och alla övriga valutor. Denna algeriska valuta skulle förbli svag så vitt vi inte bildar en stark koalition med Egypten, Tunisien, Marocko, Libyen o.s.v.
Självförvaltning leder till oberoende och befriar folkens kraft och uppmuntrar folkets kreativitet.
- Det viktigaste i självförvaltning är väl antagligen att den motarbetar centralisering?
Det är sant. Centralisering är främst en skapelse av de västerländska samhällena. Folkherravälde, enpartisystem, fascism, kyrkan av i går och inkvisitionstribunalerna är västerländska produkter. Jag har haft tillfälle att säga till marxisterna: "Vi är bättre lämpade än ni att acceptera demokratiska idéer för, historiskt sett, har vi haft en social rättvisa och choura och vi har inte lidit av tyranni och kyrkomakt. Förvisso fanns det också försök till centralisering utanför västerlandet - Kina och Egypten till exempel. men det är västerlandet som har drivit på en extrem centralisering vars resultat är stalag och gulag. I sin bok "Surveiller et punir" beskriver Foucault det utmärkt.
Det är förvisso bekant att varje revolution och varje samhälle har behov att ta tillflykt till centralisering under de första etapperna av samhällelig förändring, åtminstone i planeringsstadiet. Hur skall man förlika detta behov och självförvaltningstanken och choura?
Ni säger mig planering. Jag säger nej till "storplanerna" som är utförda av de specialiserade organismer som är fallet i Sovjetunionen t ex. Är det lämpligt att man i ett federalt system med 250 miljoner invånare ska ha ett tjugo-trettiotal personer som bestämmer och planerar allas levnadsvillkor i detta stora samhälle? Jag kallar det inte längre planering. Det är att roffa åt sig och missbruka makten. Jag är emot all sorts planering som kommer uppifrån.
För att den skall ha en mening bör planeringen vara en folkets viljeyttring. Det är på by-, kvartersnivå, ja, t o m fastighetsnivå (hyreshusnivå), i de stora samhällena, som problemen bäst kan begripas och där lösningen står att finna. Syntesen av dessa lösningar skall sedan tjänstgöra som grund för utarbetandet och beredningen av statsplanen på riksnivå. Endast förverkligandet av dessa behov skulle göra rättvisa för en planering på nationell nivå, kanske t.o.m. för ett planeringsministerium. Vi tillbakavisar teknokratin, de ideologiskt inriktade partiernas planering, de tyranniska presidenternas och herrarnas. Detta tillhör det förflutna som begravts i Sabra och Shatila.
Ändå har vi behov av någon sorts centralisering. Men denna centralisering bör vara grundad på åsikter från gräsrötterna, dvs från basen, folket, och inte framtvingade av en man, president eller guvernör, parti eller teknokrater som är övertygade att sitta inne med det absoluta vetandet. Det har för övrigt liten betydelse om dessa tillhör den socialistiska eller den kapitalistiska världen.
Å andra sidan måste vi förkasta de selektiva kriterier av planeringen som råder i dagens världssystem, som grundar sig på principen: produktion för produktionens skull och som styr den internationella marknaden.
Vinst för vinsten, konsumtion för konsumtionen, produktion, planering, utveckling är så många kriterier som vi bör ta hänsyn till för att förstå dess djupa betydelse.
Planeringen, som väsentligen är en fråga om teknik är främst bunden vid betydelsen som man ger utvecklingen. Utvecklingen: är ett ord som ställde till försåt och förödelse. Andra liknande ord som utveckling, produktion e.t.c., som ekonomerna använder är lika många fällor, som har skadat många länders ekonomi i tredje världen under loppet av tre decenniers utveckling som påbörjats av FN år 1960.
Själva ordet utveckling är förenat med de allmänna intellektuella grunder som har begripit det och som är själva uttrycket för europeiskt närmande.Utvecklingen, enligt denna föreställning, är BNP:s utveckling. Och på ett mera generellt sätt en absolut maximalisering av det som är matematiskt, kvantitativt och mätbart. Det är detta närmande som lett till att utnämna matematiken till vetenskapernas vetenskap och ekonomin som något som sammanfattar allt.
"I kärnan av våra utvecklingsstrategier, säger Rickard W Lombardi i sin bok Le piège bancaire , upptäcker vi alltför ofta att de sociala vetenskaperna är förminskade till en samling ekonomiska lagar. Inte bara ekonomin inspirerar utvecklingsprocessen, utan bestämmer den i många fall. Sociologin, vetenskapen, politiken, historien och även psykologin och antropologin är utgjutna i våra ekonomiska modeller vilka, i sin tur, utformar organiseringen av våra samhällen."
Man konstaterar att ordet utveckling, som refererar sig till en hel epistémologie, är oskiljaktig från den och beskriver dess djupaste innebörd. En lång intellektuell väg har lett fram till detta: Descartes påbörjade rationalismen, Hobbes utvidgade den i sina arbeten om de humanistiska vetenskaperna. Människan, påstår han, lever i ett naturtillstånd och konflikttillstånd. I sitt verk "Le Léviathan" är konflikttillståndet och kriget som utgör grunden till den politiska ordningen."Det är människorna och vapnen, inte orden och löftena som utgör lagarnas kraft och styrka". Bacons och Descartes' vetenskapliga metod introducerades på så sätt av Hobbes i studiet om människans livsmiljö. Hobbes tycker att "det är våldet som är ödets seger" och att "det är instinkter som tar intelligensensens plats hos människan". En mot alla och alla mot en, det är det oförsonliga öde som Hobbes ser för oss. Det är sant att, på ett eller annat sätt så är alla politiska eller ekonomiska teorier närda från denna källa. Denna källa har också inspirerat filosofer som Malthus, Adam Smith, Ricardo, David Hume. Och Marx vars klasskamp aldrig var något annat än en spegelvänd koncentration av Hobbes' och Darwins idéer i boken Léviathan överförda på det sociala planet.
Malthus i sin "Essai sur le principe de la population" varnar oss i förväg genom att säga: "Det viktigaste argumentet som jag kommer att föra fram är säkert inte nytt. Principerna som det vilar på har delvis förklarats av Hume och ännu mer ingående av Adam Smith". Genom att beskriva bristens och misärens problem i Europa verkar Malthus inge tanken på att det är detta som är den nödvändiga inledningen till framåtskridandeutvecklingen: "Svälten verkar vara naturens sista utväg, den värsta. Befolkningens dynamism är så överlägsen det som jorden har att producera i livsmedel åt människan, att alltför tidig dödlighet på något sätt bör störta sig ned över människosläktet".
Enligt Malthus skärper den alltför tidiga dödlighet instinkten för människosläktet till överlevnad och utveckling. Han säger att "Nöden denna överlägsna och alltid närvarande naturlag, skyddar de levande inom föreskrivna gränser. Djuren och växterna sammanfattas i denna stora restriktiva lag. Människosläktet skulle inte kunna hur den än försökte med sitt intellekt undslippa det. I djur- och växtvärlden är dess effekter olika: förlust av utsäde, sjukdom och för tidig dödlighet. Undernäring och svält som förkrossar detta tidevarvs samhällen uppfattas alltså som kontroll och utvecklingsfaktorer.
"Kaos stumma ordning utropade Ricardo W Lambardi i en sorts spark i ändan på naturen. För övrigt kommer Ricardos komparativa fördelsteori direkt från Malthus idéer. För Ricardo är det fria individuella fördelningsspelet källan till utveckling. Man vet i dag att detta fria spel, så uppskattat av Reagan och andra "Rambon", leder direkt till logiken av La Fontaine "Vargen och fåret". Det är lagen om den starkaste, djungelns lag.
"Jag började att läsa Malthus texter om befolkningen, eftersom jag fann det roande och jag slutade med att finna en teori som man kan arbeta på", sade Darwin, som inte döljer släktskapet mellan sin bok "Arternas ursprung " och sitt begrepp "det naturliga urvalet". Då Darwin skrev sitt verk "Naturens tänder och klor är röda av blod " kan man utan svårighet förstå hans intellektuella "släktskap".
En annan länk i kedjan: Marx som ville förläna sin bok "Das Kapital" till Darwin, för vilken han hyste stor beundran. År 1860 skrev han till sin vän Engels: "Darwins verk är ytterst viktig och den tjänstgör för mig som en förankring av klasskampen med naturvetenskaperna.
Man skulle kunna citera många andra exempel för att påvisa detta sammanhang som förbinder djupa tänkare /filosofer som Hobbes till Malthus, Ricardo, Hume, Adam Smith, Darwin och Spencer, Nietzche och marx. Det är nödvändigt att känna till detta sammanhang för att bättre förstå betydelsen av ordet utveckling. Om omvägen var för lång, så var den viktig för vår förklaring.
Utvecklingen som den är förstådd i norra Europa är en fälla / har ställt till försåt. Den reducerar södern till existensminimum. 500 miljoner människor, varav 17 miljoner barn, dör av hungersnöd varje år. Skulderna stiger till 1 000-tals miljarder dollar och betungar 3/4 av befolkningen på södra halvklotet, insolventa (???) och hållna /vid slutet av/ på avstånd/ av organ som FMI(???), världsbanken, GATT och FAO som inte är något annat än instrument / som använts / använda / av världssystemet för att påtaga sig sin överlägsenhet och dominans.
Vad kan man vänta sig av en "utveckling" som förstör 17 miljoner hektar skog varje år, som tillåter att torkan / förstör / ruinerar / jordarna på det södra halvklotet och som har frambringat "sura"??? regn och ett virus som förstör träden, (denna fantastiska livssymbol i norra hemisfären), under det att aids och konsumtionssjukdomar hotar livet av dem som just bor där (till skada för södra hemisfären).
Utvecklingen i norra delen av världen är just det och också stress, självmord, pensionärer instängda på åldringsvården, det blinda våldet, bedövningsmedel / narkotika (???), egoism, levnadströtthet, nedsmutsning, så ligger det till.
På frågan om planering (=planification???) svarar jag: vad skall man planera (=planifier???)? Skall vi planera en utveckling som frambringar ödeläggande / effekter / verkan / som jag just beskrivit eller skall vi finna någon annan sorts utveckling, som / ger oss utkomst / med bättre eftertanke, en utveckling grundad på solidaritet och sparsamhet, till exempel, endast då kan vi tala om planering (=planification???).
Om ni vill kan vi nu övergå till en annan / metod / modell / som är speciell för den arabiska delen av världen: den nasserska modellen i Egypten; den arabiska tillämpningen av socialism. Detta "pilotförsök" som har givit massor av hopp för Egypten att förverkliga ett verkligt ekonomiskt oberoende.
Framför allt måste man rätta sig efter ett problem av betydelse. Uttrycket "den arabiska tillämpningen av socialism" förtjänar att man stannar upp vid det en stund. När man talar om vetenskaplig socialism så syftar man till ett exakt begrepp, marxismen. Från filosofisk synvinkel, kan man inte säga att det nasserska /försöket / modellen / blev en marxistisk erfarenhet. Vad gäller det ekonomiska och politiska oberoendet, inte bara i själva Egypten, men också i den övriga arabiska världen, ja t.o.m. i den afroasiatiska (???), har den nasserska modellen (???) varit av betydelse. Likaså fick den inflytande på händelsernas utveckling i den arabiska "orostiden" (=mouvance???). Detta bör omnämnas för det är riktigt att dess betydelse har varit enorm. Det är / otvivelaktigt / obestridligt / att den möjliggjort ett avsevärt framåtskridande, öppnat ett viktigt hål i den imperialistiska muren och världsordningen(???).
En korrekt analys av denna stora / modell /erfarenhet / påkallar / tillkallar/ följande anmärkning:
- Försöket har trots allt utvecklats i själva världssystemet (???). Den har inte lag(???)brutit med sin affärstro(???) och affärsvälde(???). Men nu är det så att vi bevisat att ett sådant företag som bevarar banden med affärsväldet/lagen/ med vinstintressen och exploatering, är dömt att /misslyckas / gå under /. Konkret uttryckt har detta försök fört bort (ärke)biskopen så älskad för sovjetmedborgarna vid skapandet av de materialiska grunddragen som anser att utvecklingen är synonym med stålproduktionen. Le primal-priorité=företräde???
- Denna modell av importerad utveckling / blev / var / inte utmärkande för / en egen bevåvning / större genialitet / men för ett västligt kulturverksamhetsområde som lyder under andra filosofiska och existentiella begreppsfack som har sin grund i kvantitets(principen) läran. En princip som blivit "gjutform" för ett tänkande, för en häftig kamp om vem som skulle nå och gå förbi den andra och till slut, även om man går tillväga på olika sätt, leder det till ett konsumtionssamhälle.
I själva verket så gäller det inte bara den nasserska modellen men också den algeriska och nästan alla i tredje världen med undantag av en enda.
- Men man kan ge en annan förklaring till den nasserska modellen; Abdel Hussein, till exempel har utfört en genom att utgå från en / ide / skapelse / uppfinning / som ligger nära er, dvs enligt ett oberoende kulturellt närmande. Denne forskare har kommit till den slutsatsen att Abdel Nasser fastän han givit uttrycket "den arabiska tillämpningen av socialism" i själva verket gjort ett försök till ekonomiskt och socialt oberoende i förhållande till världsekonomin.
Enligt mig finns det bara en modell (Expérience???) som motsätter sig världssystemet, ett enda försök som är annorlunda, och det är Kinas som ter sig i motsats till Nordkorea som anammat de gängse sovjetiska och socialistiska länders kriterier.(???)
Än en gång vill jag tala om att erfarenheten från revolutionen i juli 1952 förvisso / påbörjat / öppnat / en process till ett stort politiskt och ekonomiskt oberoende till följd av anmärkningsvärda resultat på det kulturella planet såväl som identitetsplanet (???), men denna / modell / förebild / har inte medfört någon brytning med världssystemet (???) och dess lagar.
Ett enda land har försökt att göra det och det är kulturrevolutionen i Kina men tyvärr har kampen om makten förvanskat det goda omdömet och fördärvat den. Den har haft det goda med sig att den belyst viktiga frågor även om de fortfarande kvarstår utan tillfredsställande svar: frågor som de centrala och perifera(???) problemen från landsbygden och staden, från den tredje världen, från vetenskapligt och teknologiskt håll.
Jag tror att den nasserska / jordbruksmodellen / förfarandet / har en gemensam nämnare med er / idé / uppfattning / om självförvaltning. Nasserismen har vägrat att nationalisera jordarna p.g.a. sin / uppfattning / idé / om / sambandet / sammanhanget / förhållandet mellan människan och jorden. Den har raserat de stora och medelstora ägorna för att omvandla dem, med stöd av / lagen om jordreformen / jordreformslagen / , till små gårdar för bönderna och till jordbrukskooperativ.
Ja, nasserismen har fört en djupgående verksamhet i kampen mot människans exploatering av människan (???). Men erfarenheterna (=experiénce???) i Egypten, inskränkt till ledningens spörsmål, blev aldrig någon självförvaltningserfarenhet (???). För övrigt kvarstod den negativa sidan på det ekonomiska och monoculturella (???) planet. Bomullen förblev den huvudsakliga produkten, liksom vinet i Algeriet, fastän vi är ett muslimskt land. Vad beträffar Pakistan är det jute (???), i Senegal är det jordnötter (=l'arachide), på Elfenbenskusten är det kakao, i Tanzania sisal (???), och i Cuba socker. Man skulle kunna fortsätta listan hur långt som helst. Detta (monokultur???) ensidiga användande av jorden, påtvingad av den imperialistiska och koloniala dominansen bör avskaffas i våra länder ty den betyder för oss snarare politiskt beroende, än (???) livsmedelsberoende som det innebär. Revolutionens uppgift är att kämpa mot denna monokultur (???) / ensida utsugning av jorden.
Hur är jordegendomen fördelad i självförvaltning? Är den kollektiv, kooperativ eller privat?
Självförvaltning förutsätter ett kollektivt ägande av jorden. man bör dock inte glömma att känslan för privat ägande, att äga jorden, är en / stark / djup/ känsla hos bönderna. En jordbrukspolitik som främst försöker att tillfredsställa de viktigaste livsmedelsbehoven bör ta hänsyn till böndernas karaktär. Ett kooperativt system på olika stadier bör vara uttänkt att genomgå olika utvecklingsstadier mot ett självförvaltningssystem med /böndernas / jordbrukarnas / samtycke.
Den olyckliga påtvingade kollektiviseringsutvecklingen av jordbruket i Sovjet och i de socialistiska länderna bör hålla kvar vår uppmärksamhet. Den blev överallt ett / fiasko / misslyckande. Detta fenomen / tvingade / förpliktade / de styrande i dessa länder att ta itu med att dela ut enskilda (små) jordlappar som idag tryggar omkring 40% av jordbruksproduktionen.
Har inte den privata äganderätten sina egna brister? Den hindrar moderniseringen och utvecklingen av jordbrukshjälpmedel p.g.a. / otillräckligheten av de individuella / enskilda krafterna / möjligheterna / den enskildes otillräcklighet.
Staten bör träda in på prisnivå (???) och underlätta lån utan ränta. Den bör skapa hinder för bildandet av stora egendomar och tillämpa en systematisk politik för att återuppliva landsbygden med ett vägnät, elektricitet, införa hälso- och fritidscentraler.
- Är inte den kooperativa ägandeformen det bästa alternativet?
Naturligtvis är det kooperativa systemet, i begynnelsestadiet, den mest lämpade. Men det kooperativa systemet kan ha många nivåer, föga eller mycket utvecklade. Personligen skulle jag välja mellan alternativen i begynnelsestadiet för att nå en mellanliggande lösning som garanterar självförsörjning av livsmedel.
Herr president, nu skulle jag vilja fråga Er om utvecklingsresultaten i länder som har enpartisystem som Algeriet, Irak och Tunisen.
Det är ett (allmän) generaliserat / misslyckande / motgång /. / Skulle det finnas / Skulle det för övrigt ha funnits / ett / undantag / en invändning / som passar / kommer till handa / att / stärka / bekräfta / regeln.
Jag har för övrigt sagt och jag upprepar: ett enpartisystem, det är av ondo. Det är i högsta grad av ondo eftersom det steriliserar initiativförmågan och / dödar / tar död på / livsgnistan som finns hos var och en av oss. Det resultat, dvs dess / missgärningar / brott / är / identiska / likadana / på alla platser och på alla latituder, i Moskva, i Hanoi eller i Alger. Den anser alla annorlunda åsikter som / skadliga / angripande / och betraktar sin egen åsikt som den enda sanna. Algeriet är ett upplysande exempel av vilket vi kan dra följande slutsatser:
- Den agrara revolutionen har förvandlats till / ett experiment / en affär / som har lett till stor brist på livsmedel och för majoriteten av bönder till misär. De långa vänteköerna till minsta livsmedelsprodukt har blivit ett alldagligt skådespel som bör beklagas; äggen är importerade från Israel via Spanien som ibland glömmer att utplåna Davidsstjärnan, som är en avslöjande symbol för produktens härkomst. Detta är ännu mer beklagligt då Algeriet äger / resurser till jordbruk / chanser och möjligheter vad beträffar jordbruk /.
- Algeriet har (liksom shahens Iran hade) beslutat sig för en mycket utvecklad industrialisering - /ohanterlig / vild / säger några - och har också givit privilegier till de stora komplexen som har sofistikerad teknologi. Teserna som utvecklats om den "industrialiserande" industrin av den franske ekonomen Destanne de Bernis har starkt inspirerat denna inriktning. De stora enheterna ser ut som riktiga industrikatedraler som uppförts mitt i öknen / under det att den systematiska nedsmutsningen av en hopträngd industrin väv svärtar ner uteblir (???????s 213). Flertalet bland dem har aldrig varit lönsamma och överlever tack vare subventioner som kommer från manna från olja (???) och gas. (Manna som "(är till ytta för) tjänar till att utradera vår gemenhet" säger finansministern)(????s 213)
- Kulturrevolutionen, som är det tredje exemplet, mynnar ut i fiasko. Ett förutsett fiasko eftersom den är oförenlig med de västerländska värdena och vetandet som / "transporterad" / förts framåt / av utvecklingsmodellen som också är inspirerad av västerlandet och som undervisas i skolorna. (???obegriplig översättning!!! s 213) Oförenlig också med den allmänna korruptionen i den algeriska administrationen. Oförenlig med floder av whisky och champagne som de ledande och de höga tjänstemännen badar i.
Den marxistiska modellen (=expérience???) i Jemen / upphäver / nekar / inget i det som vi just har sagt angående enpartiproblemet. För övrigt hyser jag ingen farhåga för Islams framtid i Jemen. Marxismen har blivit en kadaver på sin egen jord, där den sett sin dager: Västerlandet. Förvisso är det inte på Islams jord som den kadavern kan bli återuppväckt.
Hur skall vi lyckas med vår självständighetsutveckling till oberoende?
- Efter denna tur i arabvärldens utvecklingsprocess (=expérences???) så låt mig få återkomma till utvecklingens teoretiska aspekter.
Kan vi i den arabiska delen av världen, så som vi är spridda, / instifta / påbörja / en oberoende utveckling, om det än vore i Egypten med sin befolknings(lära???) börda (???) eller i Saudi-Arabien (=Arabie Saodite???) med sin finansbörda (???).
En originell och oberoende utveckling i världssystemet (=systeme mondial???), och lagarna som gäller för verksamheten är något omöjligt. Uppdelningen av arabvärlden i förminskade väsensheter (???) framhäver denna omöjlighet. Arabvärlden har erfarit två lovande modeller i Egypten och Algeriet: de har dock inte lyckats lösa dessa problem. Villkoren för en självständighetsutveckling enligt de nya kriterierna är:
- Att antaga ett kulturellt och filosofiskt närmande och en annan föreställning om utvecklingen som är annorlunda. En föreställning som inte är baserad på kvalitetsmakt, matematik och ekonomi, /ansedda / skattade / som (???) "vetenskapernas vetenskap som sammanfattar allt" men som gör människan till främste objekt för omtanke i hela utvecklingsgången. man måste vägra att gå vägen som leder till ett konsumtionssamhälle. Den är omoralisk eftersom den tillåter vissa, minoriteten, att överkonsumera till skada för majoriteten som / förgörs / dör / av hungersnöd och som varje år /utrotar / mejar ner / 60 miljoner utblottade, varav 17 miljoner barn.
Konsumtionssamhället som i städernas ståt och prål gömmer medaljens avigsida: föroreningar som förstör skogarna, förgiftar floderna, sjöarna, haven och oceanerna och bildandet av öknar på södra halvklotet. Det är också Sahels (???s 214) ångest, utblottad bland de utblottade, det blinda våldet, användandet av bedövningsmedel, egoism, alkoholism, självmord, misär etc.
- Att förverkliga enheten för att ge / rum / plats / åt en värld dominerad av de stora politiska, ekonomiska och kulturella väsensheterna. Den arabiska enheten, inriktad mot en enhetskonstitution störst i den islamiska världen och mot största solidaritet med den tredje världen är en viktig förutsättning (för allt) framför allt.
- Att grunda ett självförsörjande (=autosatisfaction???) jordbruk som försäkrar ett näringsmässigt och politiskt oberoende. Tillverkning av proteiner, ett ädelt födoämne, med utgångspunkt från olja och gas bör komplettera denna del då hungersnödsproblemet kommer att dominera framtiden.
- Att arbete för att skapa en industrialisering, först en lätt sådan, förenad med jordbruket, och som framför allt tillfredsställer de nationella behoven och som underlättar skapandet av en inrikeshandel. Det är av vikt att befrämja en snabb övergång av industrialiseringen mot informationssamhället (???) och cybernetik (???) som möjliggör att sammanföra de kulturella konstituerandena.
- Att utarbata den vetenskapliga forskningen och de teknologiska valen till förfogande för enbart denna inriktning.
- Att utarbeta ett äkta samfunds- och civilisationsprojekt som gynnar de intellektuella och fackmännens kreativitet och vars olika vetenskapliga riktningar bidrar till projektet.
- Att dra fördel av det arabiska och muslimska fonderna, som är avsevärda, och som är insatta i de västerländska bankerna.
- Att skapa en arabisk myntenhet.
- Återaktualisera begreppet choura för ett effektivt / folk / medborgar / deltagande i detta stora företag.
- Ert närmande att förverkliga en annorlunda utveckling kräver en sann revolution för att förändra, inte enbart en föreställning om utveckling, men tillika en revolutionär vad gäller behov och nödtorft. Kan man t.e.x. förverkliga en utveckling utan att köpa och tillverka bilar, traktorer, kläder och andra viktiga varor vars lista är lång.
Det är just det som gäller behoven som är viktig. För övrigt så tvivlar jag starkt att den regleras riktigt i västerlandet, med sina idéer som hålls vid liv från upplysningstiden (=Le Siecle des Lumieres???) som ansåg att behoven är obegränsade. Vi vet idag att / i betraktande av / i förhållande till / nedsmutsningen och ytterligare många andra tecken att detta är en lockelse, "en spegel vid kransfågelfångst" (???)(kramsfågel???) liksom övertygelsen är att vetenskapen och teknologin skulle kunna bestämma över vår planets problem (och fysiska) gränser / naturen och dess krafter. Le Club de Rome påvisade i sin rapport "Halte a la croissance" faran vid sådan slentrian även om slutsatserna som man drar härav inte /är övertygande / medför övertygelse / till följd.
Vår planets fysiska begränsningar; nedsmutsningar, hälso- och moralfrågorna ålägger en annan / typ av behov / uppfattning om behov /. Två / grundläggande / elementära / förutsättningar bör behärska denna nya föreställning: en viss / sparsamhet / måttlighet / och en verklig solidaritet - antites (???) till barmhärtighet - med dem som fortfarande är utblottade.
Behoven är förbundna med en livs- och värderingsfilosofi (???) som bör vara grundad på en äkta känsla av social rättvisa, likaväl på ett kvalitetsförhållande människa - natur, vars degradering och förorening fortfarande är föregångna av en annan förorening nämligen tankens och samvetets.
Jag vill minnas att jag givit ett lustigt och enkelt exempel för att bevisa det omöjliga för oss att nå en liknande utveckling som i västerlandet som Roston föreslår med sin teori om ekonomiskt uppsving. Det var under en schweizisk televisionsutsändning (???).
På mina argument hade programledarna ställt frågan: Tillbakavisar ni /utvecklingen / framåtskridande /? Borde ni inte inspireras av det som hänt i västerlandet? Jag svarade i huvudsak så här: "Jag förkastar varken utveckling eller framsteg. Jag förkastar den modell som västerlandet följt och jag vägrar att bli, även om det är möjligt, som ni." Ni borde ändå följa de utvecklade ländernas väg", insisterade han. "Jag skall ge er ett mycket enkelt exempel", svarade jag, "som visar er att ni tar miste och kanske det får er att skratta. Tag er utveckling som exempel det vore också att kopiera ert sätt att konsumera. I Frankrike vars siffror jag lagt på minnet lever 9 miljoner familjehundar och 8 miljoner familjekatter. Deras underhållsbudget stiger till 2 300 miljarder gamla francs, / dvs / eller / 14 gånger Somalias budget som har mer än 4 miljoner invånare."
"Låt oss nu anta att Kina beslutar att utvecklas som Frankrike, konsumera som fransmännen och ha lika många hundar och katter som fransmännen multiplicerat med 20: 9 miljonerr hundar gånger 20 och 8 miljoner katter gånger 20, räkna! Låt oss anta att indierna vill göra likadant - och vi talar nu här om endast två länder i tredje världen - vår planet skulle inte klara av det.
Det är kriterierna som är förbundna med värderingarna (???) som avgör all utveckling, ett sätt att konsumera och tillfredsställa vissa behov. I norra delen av vårt klot är det så att ett behov som är tillfredsställt vädjar till tio andra som ej är tillfredsställda, tack vare reklamens hjärntvätt och Paolovs reflex som framkallas inför konsumtionsvarorna. Detta leder konsekvent till en helt avvikande / omständighet / situation / : boskapen i norr konsumerar lika mycket sädeslag som två miljarder människor konsumerar i syd.
Södra halvklotet (???) som är härjat av hungersnöd, insolvent (???) och betungad av skuldbördan, härjad av tropiska sjukdomar som drabbar miljarder människor, torkan tragedin i Sahel (vad är det ???) ??? betalar ett omåttligt pris för norra halvklotets (???) utveckling och dess behov som skall tillfredsställas.
Vissa / tror / tänker / att de vidtagna åtgärderna i arabländerna har komplicerat och deformerat de underutvecklade ländernas problem. Det är svårt att idag påstå att situationen är bättre än för femtio år sedan. Tror ni för er del, att dessa utvecklingsmodeller har varit mer / skadliga än nyttiga/ av skada än nytta / .
Jag genomtränger inte den dynamiska historieframställningen på detta vis. Den utvecklingsfas som misslyckats var en nödvändighet. Vi borde peka på fel för att rätt förstå svårigheterna. Trots misslyckandena har vi inte gått tillbaka och våra möjligheter är fortfarande bevarade. Undervisningen, till exempel, har i arabvärlden gjort ett stort steg framåt, även om dess innehåll ställer till problem och även om många av våra yrken när / underblåser hjärnornas flykt (utomlands???). Vårt territorium har dessutom blivit befriat från kolonialisternas ok. Det är framstegen som tillåter oss att göra landvinningar (???obegriplig översättning, kontrollera!!! s 218) när vi har ledare som är ärliga och rättskaffens.
- Den arabiska oljan - hur skall ni tygla detta svarta monster för att dra fördel av den enligt våra önskemål?
All rikedom som används felaktigt omvandlas till sin motsats. Oljan och gasen tillhör denna kategori. De skulle ha kunnat representera för oss en välsignelse från ovan. Men tvärtom har de blivit / en förbannelse / olycksbringande /. Det råkar vara så att oljan och gasen med hänsyn tagen till kända reserver i världen till största delen är belägen i den muslimska jorden. Tillsammans med de avsevärda reserverna i Saudi-Arabien (=Saodite Arabien) bör man nämna Kuwaits, Quatars, Bahreins, Libyens, Algeriets, Egyptens och Tunisiens, Syriens, Nordjemens, Irans, indonesiens, Nigerias, Azerbadjans i Sovjetunionen och muslimska Sinkiang i Kina.
Västeuropas stora maskin skulle inte kunna /rulla / gå / länge utan denna energi. Under ytterligare tjugo, trettio år / kommer den att / skulle den / vara oumbärlig. Denna rikedom (manna ???) kan och bör förse oss med /nycklarna / lösningarna / till en utomordentlig utveckling. Den bör hjälpa oss att skapa ett jordbruk som försäkrar att tillfredsställa våra behov. Jordbruket borde vara tätt knutet till industrin. Den bör / gynna / vara till nytta för / oss att utbilda en skara vetenskapsmän och tekniker som vore till gagn för en endogen (???) utveckling. Nyckeln till vår välfärd och otaligt många andra folks välfärd i tredje världen ligger i våra händer tack vare olja och gas. ??? denna ("himmelska manna") = kan om den förvaltas illa och placera (???) oss i en liknande situation som Ma'reb (???), som försvann då vattnet i dammen bröt fördämningarna och allt blev torrt.
År 1973 visade oss vägen som vi skulle gå: vi skulle vägra sälja olja och gas om inte hänsyn togs till våra intresssen och vi skulle hota med att sätta eld på våra oljebrunnar vid minsta försök till aggression.
Vi har redan lärt oss att hålla diet. Vi alla kommer ihåg att vi för knappast tjugo år sedan pga brödbrist under frihetskampen åt telghouda, mjöl från rötterna till en vild planta, som framkallar /sår / sprickor / blåsor / i tungan. Vi kan om det behövs återgå till telghouda diet. Den norra hemisfären kan det inte.
Detta skulle ha kunnat vara för tio år sedan, men efter reserverna och / förråden / lagren / samlade av USA och andra länder, är inte oljan nu ett tillintetgjort vapen?
Ingalunda. Det är sant att de har lagrat vissa mängder olja men detta täcker dem inte för mer än sex månader, ett år eller ett och ett halvt år på sin höjd.
För tio år sedan levde vi antagligen i stränghet. Idag däremot tror jag att majoriteten av de oljeproducerande länderna skulle vara oförmögna att / avhålla sig ifrån / undvara / reda sig utan / sina oljeinkomster. De har fått vanan att leva i överflöd och rikedom.
Det skulle vara välgörande om denna kris skulle bli ännu mer / tillspetsad / akut /. (Mannan=) Rikedomarna från oljan och gasen har tillåtit de oförmögna och korrumperade ledarna att fortsätta ostraffade att leda slöseriet. Hädanefter blir det svårare då inkomsterna minskar och då befolkningen fortfarande rusar iväg. Detta förutsäger framtida oroligheter som förorsakar de oförmögna och korrumperade ledarnas uppbrott. Man måste hoppas att nya unga ledare som är ärligare och kapablare efterträder dessa. Det är en fråga om politisk kapacitet och vilja.
Är återgången till jordbruket resultatet av en nödvändighet eller bara en etisk dimension som ibland Era uttalanden antyder om ett samhälle som är grundad på jordbruk?
Återgången till jordbruk rättfärdigas av två orsaker på en gång. För det första därför att jordbruket visar brist överallt och att livsmedelsberoende för med sig politiskt beroende. Algeriet importerar omkring 80% av sina (nödvändighetsvaror ???) livmedelsvaror, i synnerhet sädeslag. USA är den största försäljaren av säd på världsmarknaden och de amerikanska ledarna har ofta deklarerat att försäljningen av säd är underställd politisk strategiska (???) överväganden. I andra termer och för att tala tydligare, måste man vara "snäll" om man vill äta amerikanskt bröd. Nu är det så att man vet att hungerproblemet kommer att vara det största under de kommande årtiondena enligt WHO. Den arabiska sädesbristen kommer att bli en av de största.
I själva verket dominerar återuppbyggnadsproblemet av ett sunt och tillfredsställande lantbruk för nödvändiga livsmedelsbehov.
Lantbruket är för övrigt intimt bunden med den livgivande jorden. Människorna som lever där och som lever av lantbruket vidmakthåller ett djupt förhållande till jorden. Jorden bär på minnen, historia och kultur.
Algeriet räknar med tre olika lantbruksregioner, var och en representerar en speciell kallelse och ett speciellt livssätt.
- Sahara där oaserna, dessa paradisöar, / uppträder / dyker upp mitt i den avklädda oändligheten just då man minst / anat / väntat / sig det. Sand - eller stenrös har där Gud verkar så nära och där människan är så liten, och där livet exploderar fram grönskan, så fort en vattendroppe faller. Sahara är mer än ett landskap eller en geografi, det är filosofi som märker med sitt outplånliga avtryck alla som en eller annan dag beträder dess sand.
- Högplatåerna där stäppen är fårens och hästarnas privilegierade område och där det arabiska språket är det renaste, där poesin naturligt blomstrar på (fåra)herdarnas läppar. På andra ställen har jag aft tillfälle att skriva att denna jord bär på ett kollektivt minne, på tecken som är ankare som håller sig kvar i detta minne. Vem skulle tveka om vad boskapsskötsel betyder för högplatån med dess ålderdomliga historia, dess risknippe, häst. och får-symbolik (???), (hästens fårets ???). Yllets, den mångfärgade mattans, vars teckenbetydelse går tillbaka till urminnes tider. De många sadel- och gevärshantverk, och dolken som är / överklädda / belagda / med pärlemor och silver, kläder med / utsmycknings / broderier / nitar (???) vävda av kamelull och poesi som genomsyrar allt med tradition från "Chaar el-Malhoun (???) som firar den folkliga dikten / geste / och som är där starka doften av malört blandas. (???obegripligt)
En brokig poesi vars rikedom är så intimt förknippad med de vidsträckta slätterna där blicken glider längs horisonten utan att möta det minsta hinder förutom himlens intensiva färg; poesin är så genomdränkt av deras budskap så att den sprids i en evig klingande (???) sång som sjunges av alla dem som / existerar / bor och grubblar där.
- Norra delen, slutligen, har sina berg, sina dalar och skogar, sina höjder där man stått emot kolonistinkräktarna, platser med tjockt och tätt grenverk som skyddat frihetskämparna i de hemlighetsfulla grottorna och klippsprången. Norra delen har också fina kuststränder där jasmin- och apelsindofterna blandar sig. Där går livet makligt fram. Förhållandet med jorden är förvisso av stor betydelse. När jag säger det så ger jag ej vika för en Rousseauisk (???) längtan eller någon som helst förenklad böjelse för lantlig / rustik / lantlighet / fastän den ju har sin charm. Men jorden, med tanke på vad den producerar, och vad den symboliserar, utgör ett /skydd / förskansning /, ett tillflyktsställe / en tillflyktsort / i den tid vi nu lever i. En tid som är markerad av (???) oro och förvirring som anfäktar oss. Vi märker varken maskinen eller industrins vägran men snarare så anser vi detta sätt att gå som något förutbestämt. (???obegripligt och oläsligt, kontrollera översättningen!!!)
- Vad beträffar den tunga industrins, militärindustrin och kärnkraftindustrins problem, tror ni att de är / lämpade / lämpliga / för en utveckling hos oss och för hela tredje världen. Eller anser ni kanske att de är företag som är skickade att försäkra om staternas prestige.
Den tunga industrin är nödvändig / förutsatt / på villkor att / den skonar de mellanliggande / stadierna / etapperna / som / visar sig / tolkas / genom skapandet / av en sund lantbruksbas / ett sunt lantbruk / av grunddragen i iordningsställandet av en lätt industri, främst till förmån för lantbruket och som också bör täcka de nödvändiga behoven, allt medan den gynnar bildandet av en inrikeshandel. Den tunga industrin skulle då framstå som ett tredje försök (???) i en global verksamhet.
Men man måste iaktta en stor försiktighet vad gäller den militära industrin och kärnkraftsindustri. Ett lands försvar är förvisso av stor betydelse, men det effektivaste försvaret är det som man kan förlita sig på, inte den klassiska armén utan ett folk med vapen. Man måste framför allt avhålla sig från den inriktingen som västerlandet följt. Dessa tunga industri är inspirerad av militär-industriella komplex, som utgör en skadlig krigs- och orosfaktor i världen. För övrigt låter detta militär-industriella komplex folket bära en tung börda eftersom den kostar mycket. Dessa pengar skulle kunna användas bättre i en värld där den norra delen är överhopad av sociala /sjukdomar / olägenheter /(???) och där den södra delen skriker av hunger. Det militär-industriella komplexet mobiliserar, å andra sidan mer än hälften av forskare och vetenskapsmän i världen och använder till / sitt förfogande / till sin fördel / 80% av budgeten som ägnats åt forskning och utveckling, under det att endast 10% av denna budget går till sjukvård, byggnation och fritid som trots allt representerar den sanna livskvalitén.
Jag tänkte framför allt på Indien, som äger en atombomb under det att folk dör av hunger och misär!
Den vetenskapliga forskning som leder till tillverkning av atomvapen är farlig. Den vetenskapliga forskningen uppfordrar oss till en väsentlig fråga: vilken vetenskap önskar vi oss? Vilken teknologi? en vetenskapliga forskningen och teknologin är produkter av ett preliminärt val, syften som antagits provisoriskt pga de ansetts värdefulla och som sedan bestämt politisk inriktning och hållning.
Den västerländska vetenskapen såsom den är uttänkt och teknologin som är dess frukt är förankrade i exakta intellektuella grundvalar utmärkande för västerlandet. De har stått i spetsen för exploateringen, för makten, för kolonialismen och för imperialismen. Denna vetenskap och teknologi är dödsbringande instrument. De bär döden i sina sidor.
Det är omöjligt att / förstå / uttänka / en annan vetenskap, en annan teknologi med utgångspunkt från en annan livsfilosofi och andra värderingar. Vi vill ha en proper vetenskap och teknologi, som är i tjänst i ett civilisationsprojekt som är i människans tjänst, i alla människors.
Vad beträffar det centrala problemet i Israels och arabvärldens försvar, så har erfarenheten visat att det inte är de klassiska arméerna som man kan förlita sig på utan tvärtom, en lång folklig kamp. Det arabiska folkets kamp i Libanon bör kommas ihåg och bör tjäna som exempel. Israel skall besegras, det är visst. Tiden och antalet, allierade med en orubblig kampvilja, är våra bästa trumfer. Dag efter dag, outtröttligt, utan vapenvila, genom att slå till där man minst anar. Den folkliga gerillan är i detta sammanhang men effektiv än alla stridsvagnar i en klassisk armé (???).
Här är en sista fråga för att avsluta detta kapitel. man talar mycket om solenergi just nu. Hur kan man enligt Er dra nytta av denna nya energi mot en annorlunda utveckling.
Jag intresserar mig mycket i frågan om solenergi, som jag tror är en energi för framtiden. Vi har tur i vårt land att ha i överflöd av den. Den har många fördelar, främst för att den är outtömlig och ren, tvärtemot vad atomenergin är. Efter alla profeters andliga energi, som har kastat ljus över jorden, efter det svarta guldets flöde, som fått världens maskiner att snurra, så kommer solen, alltid oföränderligt, närmande, som ytterligare en gudagåva.
Men det är i västerlandet som solenergin mest används, liksom i Israel, som är det första landet i världen att använda sig av solenergi. Det visar oss vägen och vi bör göra ett krafttag inom detta område.
Jag är i kontakt med schweiziska forskare och ingenjörer vid Lausanne universitetet, vars höga standard är känt (???) över hela världen. De är benägna att hjälpa de arabiska länderna att använda sig av solenergi.
Användningen av solenergin via solfångare för vattenuppvärmning och husuppvärmning är redan mycket / långt gången / avancerad /. Användningen av denna energi för att få fram salt ur havsvattnet, för att konstbevattna är också möjligt. Havet som täcker mer än 75% av planeten är en fantastisk vattenreservoar som kan göra stora delar av vår vidsträckta öken fruktbar. Det skulle kunna vara en avgörande / vändning / vändpunkt / för vår framtid. Forskningen som pågår om användningen av / väteenergi / fusionsenergi / är för övrigt också lika lovande.
Denna bok kom ut på
arabiska under titeln: "Ahmed Ben Bella, Hadith Maarifi
Shamel" hos bokförlaget "Dar Al Wahda", i Beirut,
1985. Denna bok har även kommit ut på franska
under titeln: "ITINERAIRE" hos : "Editions
Alternatives/El Badil", Paris, 1987 - SVENSK
ÖVERSÄTTNING: av Ahmed Rami och Marie-Louise
Wadenberg -
Kultur
Förlag, Stockholm 1989 - ISBN 91 971094-3-6
- Kultur Förlag,
Box 316, 101 26 Sthlm 1. Tel 0708121240. - Pg 489 90 42-8 -
Boken beställs genom bokhandeln eller genom att
sätta in 100 kr på ovan Pg
MIN VÄG
av Ahmed Ben Bella
|
|
- 1. Förord,
av Ahmed
Rami
- 2. Introduktion
- 3. Åren
av danande
- 4. Om
det förflutna
- 5. Den
nuvarande
världsordningen
- 6. Islam
är vårt svar
- 7. De
islamiska rörelserna
- 8. Den
algeriska revolutionen
- 9. Den
arabiska nationalismen
- 10. Den
arabiska utvecklingen
- 11. Kritik
av den moderna sociologin
- 12. Islamiska
enheten
- 13. Den
palestinska revolutionen
- 14. Ordlista
Vad
är
Israel?
101
fakta
istället för
propagandan
Av A. Rami.
ZIP
Israel
Falsk
Varudeklaration
Judisk myt
om rasen
Av A. Rami.
ZIP
berber-
pojken
Barnbok
av
Ahmed Rami
