French English Svenska Deutsch Russia Arabic Portug. Spanish Italian Norsk Israel? 101 facts instead of the Jewish propaganda Books, online, by Ahmed Rami German , French , Portugues , English Vad är Israel? 101 fakta istället för den judiska lögnpropagandan av Ahmed Rami

81 

DEN LISTIGE WIESEL
WIESEL OCH LIKGILTIGHETEN 

 

1900-talet har av flera samtida historiker kallats "Taggtrådens århundrade", "Massförintelsens århundrade" och många andra saker i samma stil. Och visst har 1900-talet varit ett sekel med många katastrofer och gigantiska brott. 

Några av de värsta brotten i detta århundrade är: 

Fransmännens massakter på algerier under det algeriska frihetskriget; mer än en miljon algerier dödades. Israels terror mot palestinierna och sina arabiska grannar som kostat över en miljon människor livet. 

I Afghanistan har de ryska trupperna dödat över en miljon människor och drivit 6 miljoner i landsflykt. I de tre baltiska staterna mördades 600 000 människor av Stalins hejdukar i början av fyrtiotalet. Hiroshimabomben som på ett ögonblick brände ihjäl 150 000 åldringar, kvinnor och barn och lämnade kvar ytterligare 150 000 kvinnor och barn svårt bränn- och strålningsskadade i ett obeskrivligt lidande. De amerikanska bombningarna av Tokyo l945 som brände och kvävde 600 000 människor, åldringar, kvinnor och barn till döds. De amerikanska bombningarna i Vietnam som dödade 7 miljoner människor, de allra flesta civila, under fruktansvärda lidanden. Engelsmännens bombningar av Hamburg och Dresden som brände ihjäl över en halv miljon människor. 

55 miljoner människor dog under andra världskriget. I Hitlerregimens koncentrationsläger dödades ett stort antal judar och zigenare. Just dessa brott har räknats som de värsta genom offrens antal. 

Som vi emellertid strax skall se har det förekommit massakrer som kvalitativt är likvärdiga dessa brott. Det är nämligen diskutabelt om man kan betrakta ett brott som värre enbart för att antalet offer är större. Är en mördare som dödat 90 000 människor en mindre brottsling än en som dödat 100 000? 

Ett av ovannämnda brott, d v s massakern på judarna under andra världskriget, har som bekant blivit mer omtalat än de andra. Det har beskrivits i otaliga filmer, böcker, biografier och TV-serier. Beskrivningarna har varit så detaljerade och ingående att varje människa (åtminstone i Väst) känner dess gräsliga detaljer. Förutom dessa filmer, böcker, radio-och TV-program, har otaliga föreläsningar och dylikt hållits om detta ämne. 

Man frågar sig: Vad är det som gör detta brott så till den grad unikt, att alla proportioner lämnats därhän i förhållande till de andra ovannämrria botten? Svaret brukar som regel bli följande: 

Hitlerregimens utrotning av judar är unik så tillvida att den strävade till en total utplåning av alla judar utan undantag. Det är detta som, enligt sionisterna gör det till "världshistoriens värsta brott". Det är alltså avsikten bakan brottet, tillika med den kalla industriella planeringen, som gör brottet enastående. Enligt de som framför den åsikten, till den grad att alla andra brott skall och bör döljas. Men zigenarna då? Var inte avsikten också här? TOTAL UTROTNING! Utfördes inte dödandet av dem med samma iskalla industriella planering? Med samma avlivningsmetoder? 

Var finns filmerna, böckerna, TV-serierna om denna fruktansvärda tragedi? 

Här faller påståendet om brottets unicitet platt till marken. Som Jan Myrdal påpekade en gång i en skriftställning, så är inte Holocaust något som stiger fram gåtfullt och ondskefullt ur världshistorien. 

Vi måste alltså söka en förklaring till denna fokusering på Holocaust och ha civilkurage nog att föra fram obekväma sanningar! 

En del av svaret är att mycket av ovannämnda mediaflöde emanerar ur judiskt ägda filmbolag, bokförlag etc, då främst i Amerika. Sionistiska judar finns ju i stor utsträckning i massmedia och det finns säkerligen sådana också i Sveriges radio och TV. Om en sådan sionist kan påverka etablissemangets inköp förstår man ju det hela bättre. Ty det är ju naturligt att Förintelsen är ständigt smärtsamt närvarande för en jude och att han inte vill låta mänskligheten glömma. Rätt så! 

MEN VARFÖR GLÖMMA DE ANDRA? VARFÖR DESSA GROTESKA DISPROPORTIONER?!! 

Det är helt enkelt så att förintelsen använts - och används, ogenerat och skamlöst. Används för att utöva moralisk utpressning på länder och regeringar. Används för att tysta obekväm kritik. Används för att skaffa pengar från Väst speciellt från Tyskland. 

Ty, om judarnas lidande ständigt vilar på folks näthinna och ett anklagande finger ständigt pekar och frågar, "Varför gjorde du ingenting? Du visste ju!", då kan obekväm kritik mot ekonomisk maktkoncentration i sionisternas händer, inblandning i andra länders inre angelägenheter, kolonialism och sist men inte minst sionisternas ständigt pågående fördrivning och terror mot det palestinska folket och dess ständiga aggressioner mot sina arabiska grannar tystas. 

Detta utnyttjande pågår oavbrutet i våra media. När TV uppmärksammande 40-årsminnet av andra världskrigets början och 50-årsminnet av Hitlers makttillträde, framträdde KZ-offer, som med lidande ögat stirrade in i TV-kameran och sade: "Hotet mot det judiska folket är inte över. Nu hotar araberna att kasta ett helt folk i havet. Men aldrig att TV skulle nämna ett ord om bomberna mot arabiska sjukhus, flyktingläger, daghem, skolor och andra civila institutioner utförda av sionistiska judar. Inte ett ord om Deir Yassin, Sabra och Shatila och alla de otaliga terrordåd som sionisterna utfört. 

Vad är detta om inte likgiltighet? Och när man en gång upptäckt Sionisternas likgiltighet, rullas sanningen så småningom fram i sin fullhet. 

Vi upptäcker att deras likgiltighet för andras lidanden är FUNDAMENTAL - TOTAL!!! 

Det är tack vare modiga enskilda debattörer som Verges i Frankrike (Barbies försvarsadvokat), Per Gahrton, Jan Myrdal och Gunnel Jonäng, som enstaka ljus av motstånd tänts mot den sionistiska världsmakten. Några som lever fångade i den sionistiska propagandans mörker. 

Låt oss ta en närmare titt på två av dessa sionistiska propagandans främsta fackelbärare; Elie Wiesel och Simon Wiezenthal. Deras ord har varit lag. Ingen kan kritisera dem - ty de är ju offer - de har ju lidit. Så slår media upp sina vida portar för dessa herrar. Helsidor i kvällstidningar, timslånga program i TV. Upprepade gånger. Priser och utmärkelser regnar över dem. Lidandets rätt. 

Elie Wiesel åkte förresten direkt till Israel efter det andra världskrigets slut och blev där medlem av terrororganisationen Irgun. Men ingen palestinier, ingen amerikansk indian, inget offer för Hiroshimabomben skall drömma om att erhålla ens en tusendel av dessa herrars utrymme i media. 

Elie Wiesel som fick Nobels Fredspris 1986 har enligt hans propagandister (han har ett antal sådana i varje land centralt placerade inom administration och media) predikat mot rasism och förtryck. 

Så kan han då till Sverige och framträdde i Berwaldhallen. Var annars? Endast det bästa duger! De finns gott om pengar. Reportrar gick lydigt i den sionistiska lobbyns ledband och berättade om hur Elie Wiesel tittade på "med en blick så fylld av smärta att det gjorde ont". 

Men när sionisten Wiesel fick en mycket enkel fråga om den israeliska ockupationen då började blicken flacka som hos en tjuv tagen på bar gärning. "Ni frågar mig sådan fråga bara för att jag är jude", svarade han slutligen undvikande. Och reportrarna lät honom undslippa med detta. 

Det värsta som finns är likgiltighet har han tidigare förklarat. Men har han någonsin skrivit, hållit föredrag eller talat om några andra än sin egen grupp, judarna? När han talar emot likgiltigheten är det en uppmaning till världen att uteslutande strunta i alla andras lidande och enbart ägna sig åt judarna. Det är detta han menar. 

1942 dog 7 miljoner bengaler av medvetet förorsakad svält. Brittiska armén förstörde systematiskt alla åkrar och alla livsmedelsförråd för att bereda svårigheter för den framryckande japanska armén. 

Har Wiesel någonsin talat om dem? Aldrig! Och denna skojare som aldrig höjt ett finger mot de israeliska massakerna på spädbarn, gravida kvinnor, mödrar och åldringar, har mage att tala om likgiltighet. 

Men det är de utvaldas rätt. Simon Wiezenthal heter en annan sionistisk superkändis som gjort sig känd som nazijägare. Han har alltså jagat en viss förbrytare. Och han har då lyckats trumfa igenom den sionistiska tolkningen av brottsrubriceringen "Naziverbrecherung". Denna tolkning är nu allmänt accepterad. 

Enligt denna tolkning är inte massmord utförda mot civilbefolkning specifikt... en brottslig handling. Endast om ovanstående brott har blivit begånget mot en utvald grupp, judarna, klassas det som "Naziverbrecherung". 

Alltså massmord på zigenare, jugoslaver. greker, polacker och tyskar som inte tillhör det utvalda judiska folket räknas inte. De är preskriberade. 

Och det säger sig självt: Skulle Simon Wiezenthal börja jaga också de som ledde zigenare och sinnessjuka så skulle den snäva gettoiseringen till en folkgrupp upphöra. Han skulle då tvingas jaga alla som begått brott mot mänskligheten under en viss period i alla länder som befann sig i krig alltså även Palestina där de judiska terrorligorna förutan att massakrera den arabiska befolkningen på samma sätt som nazisterna massakrerade deras trosfränder (för övrigt med hjälp av europeiska sionister) också döda tillfångatagna brittiska soldater med bestialisk grymhet. Judiska terrorister i Palestina var en mot de allierade stridande part och borde rätteligen ha behandlats därefter. Då skulle även Elie Wiesel jagas som terrorist och Begin som fortfarande finns i Interpols register över förrymda. Därför denna Lidandets utvaldhet. Därför detta bedrägeri. Därför detta döljande av sanningen. 

Skulle man jaga brottslingar mot mänskligheten, så skulle man tvingas begära Likudgänget som styr Israel utelämnat. (Shamir, Israels premiärminister t ex, som gav order om mordet på Folke Bernadotte). Att utlämnas då enligt deras egen logik att ställas inför en palestinsk domstol för brott mot mänskligheten och att dömas i enlighet med Nürnbergprejudikatet med galgen väntande. 

Men han är slug Wiezenthal, slug och taktisk. 

Efter att i två decennier endast ha talat om de sex miljonerna judar ändrade så Simon Wiezenthal taktik och bad sina judiska vänner att börja tala pm de fem miljoner andra som mördats - "annars kan vi förlora 'goy' vänner som är viktiga. Så det var inget annat än en slug taktisk fint. "De Andras" liv var inte värda ett vitten; - INTE ETT VITTEN!!! 

Samma sak är det med Elie Wiesel. Wiesel hade upptäckt att japanerna tyckte att Hirochima var den största katastrofen någonsin. Det går inte för sig tyckte Wiesel. Det är antisenitism! 

Japanerna skall liksom européerna och amerikanarna anse att endast ett folk har lidit. Och att alla skall känna skuld för detta. Så nu flänger han omkring i Japan på en mycket påkostad föredragsturné. 

Men den Tredje Världen har inte varit mottaglig för dessa skenheliga kolportörer. Det kan till klart uttryck under Barbieprocessen tidigare i år. 

I denna process, där de franska myndigheterna hade ställt Lyons tyske kommendant Klaus Barbie inför rätta, för att på så vis döma den nazistiska förbrytelsen som specifik och enastående, ställde istället den lysande advokaten hela den sionistiska lobbyn inför rätta. 

Med sina brilliant utförda analyser visade han att de förbrytelser som fransmännen begått i Algeriet. INTE PÅ NÅGOT SÄTT STOD DE NAZISTISKA EFTER i grymhet och sadism. 

Den multiraciella försvarssidan malde sönder åklagarsidans argumentation till grus och aska. 

Advokaten M'bemba från Kongo refererade till Frankrikes byggande av den kongolesiska järnvägen på 30-talet och de fruktansvärda massakrer Frankrike utförde i Madagaskar 1947. 

Den algeriske advokaten Houaita sade att Israel planerade och uppmuntrade den massaker som falangisterna i Libanon anställde på palestinska kvinnor och barn i flyktinglägren Sabra och Shatila 1982. 

Claude Lantzmann har med sin film Shoah åstadkommit ett mästerverk. Det är ett fasans mästerverk. Men återigen; detta får inte få oss att falla på knä inför honom som en moralisk rättfärdig person. Hans moraliteter och moralism skall just därför granskas med den största noggrannhet. 

På en fråga vad han ville säga dem som inte ville se filmen "Shoah" svarade han "att de borde piskas in, precis som judarna piskades in i gaskamrarna". Alltså: de hade ingen rätt att visa likgiltighet. Men om vi följer detta till sin yttersta konsekvens borde också Claude Lanzmann piskas in i ett palestinskt flyktingläger - för att tvingas lyssna till vittnesmål hur arabiska barn ständigt bränns ihjäl av fosforbomber och napalm, om fördrivningar, hussprängningar och tortyr av barn. Och detta har pågått sedan 40-talet och fortsätter i dag månad efter månad, dag efter dag. 

Var är nu Sveriges Radio och TV? Vem i Sveriges Radio och TV är det som stoppar informationen om denna fruktansvärda terrorism?