2. FN-resolutionen om Palestinas delning

Vilken antogs av FN:s generalförsamling den 29 november 1947. Vid tidpunkten för detta uppgick judarna till 32% av landets befolkning och var ägare till 5,6% av marken i landet. Sioniststaten tilldelades 56% av territoriet med de mest bördiga landområdena.

Röstningen för denna resolution om delningsplan av palestiniernas land var resultatet av flera tarvliga manövrer. Den 18 december 1947 påminde en medlem av USA:s representanthus, vid namn Lawrence H. Smith, kongressen om vad som pågått:

"Låt oss ta en titt på protokollet, herr talman, och se vad som hände vid FN:s nationalförsamlings möte före omröstningen om delning. Två tredjedelar av rösterna behövdes för resolution. Vid två tillfällen var församlingen på väg att rösta och två gånger sköts röstningen upp... Under tiden finns från säkra källor uppgifter om att hård press sattes på delegaterna från tre små nationer av USA:s delegation och även av tjänstemän "på högsta nivå i Washington"... De avgörande rösterna lades av Haiti, Liberia och Filippinerna. Dessa röster var tillräckliga för att uppnå tvåtredjedels majoriteten. Tidigare hade dessa länder motsatt sig beslutet...
Påtryckningarna från våra delegater, från våra tjänstemän och från judiska privata medborgare i USA utgör ett klandervärt uppförande mot dem och mot oss."16

Drew Pearson avslöjade i sin "karusell-spalt" den 2 december sådana detaljer som t ex följande: "Harvey Firestone, som äger gummiplantager i Liberia, ägnade sig åt Liberias regering."

President Truman utövade exempellös påtryckning på utrikesdepartementet och Sumner Weller, statssekreterare, skrev: "På direkt order från Vita Huset tog amerikanska tjänstemän till alla påtryckningsmedel både direkta och indirekta för att vara förvissade om att den nödvändiga majoriteten till slut skulle vara säkrad."17

James Forrestal, försvarsminister vid denna tidpunkt, bekräftar detta: "De metoder som användes av folk, utanför den exekutiva delen av regeringen, för att utöva tvång och hot mot andra nationer i generalförsamlingen gränsade mycket nära till skandal."18

17. Sumner Welles, "We Need Not Fail", Boston, 1948, sidan 63.

18. "The Forrestal Diaries", New York, 1951, sidan 363.