Pax
Judaica
"Fredsprocessen" som syftar till att rättfärdiga
och legitimera judarnas annekterings- och
expansionspolitik
Låt oss presentera de
viktigaste "arrangemangen" i denna karikatyr av ett
israeliskt föreslaget "självstyre", den plan som
Begin bearbetade och som Shamir aktualiserade som "bot" mot
det palestinska upproret - en plan som Netanyahu nu driver
vidare. Begin och Shamirs ursprungsplan bestod av en samling
regler vilka, likt den nuvarande "fredsprocessen" bara
syftar till att rättfärdiga och ännu mer
legitimera sionisternas annekterings- och expansionspolitik.
Deras plan fastställde att efter en
övergångsperiod på fem år för
iordningsställande av administrationen i
självstyret kommer Israel att tillförsäkra
sig sina andra ytterligare "rättigheter till
suveränitet" över Västbanken och i
Gaza-remsan. Denna regel förklarar allt övrigt.
"De judiska nybyggarna och de judiska innevånarna
kommer att stå under israelisk lag och israelisk
administration". "Rätten" att fortsätta att
bosätta sig i "de områden som står under
självstyresregimen skall säkerställas: land
ägt av regeringen (av Israel) och icke odlad
mark"28 kommer att tas i besittning av den judiska
ockupationsmakten. Sioniststaten "kommer att ta ansvar
för fördelningen av vattentillgångar och
kommer endast att rådfråga administrativa
rådet". Statens beväpnade styrkor "kommer
att vara stationerade på vissa platser i de distrikt
som lyder under självstyresregimen", och dess
säkerhetsstyrkor "kommer att ta ansvar för
intern säkerhet" i det ockuperade området.
Vad gäller administrativa rådet, ser Israels plan
till att "militären ställer sina styrkor till
självstyrets förfogande. Man kommer att
förhandla om det antal medlemmar som bör
väljas och hur många departement som ska knytas
till det". I ett appendix till planen finns upplysningen
att sionistledarna aldrig kommer att tillåta att en
palestinsk stat skapas på Västbanken och i
Gaza!!29
Begins plan som sedan
förvaltades av hans efterträdare Shamir fick
titeln "Regler för fullständigt administrativt
självstyre för arabiska innevånare i
Judéen, Samarien och Gaza och för närvaron
av judiska nybyggare i dessa områden" och skulle
vara utgångspunkten för varje eventuell
föreslagen israelisk "förhandling" om
självstyre.
De israeliska rekommendationer
för tillämpande av denna plan framhöll att
ytterligare restriktioner skulle läggas på
självstyrets auktoritet som komplement.
På det ekonomiska planet
blir "självstyrets" administration inte bemyndigade att
utställa valuta, att upprätta en central bank
eller att pålägga indirekta skatter. Den ska inte
ha någon makt att kontrollera import och export eller
cirkulation av valuta. Vad beträffar intern
säkerhet gäller ska "politiska fångar
hållas fängslade under israelisk lag och Israels
regering ska bemyndigas att inlägga veto vid varje
amnestiansökan".
Judisk ockupering av land ska
intensifieras. "727 000 dunam"31 ska avdelas till
läger för judisk militär träning och
till förläggningar. Så har vi det
landområde som behövs för vägbygge.
"Mer än tio motorvägar" ska byggas på
Västbanken och ytterligare en i Gazaremsan som
komplement till en motorväg avsedd att leda förbi
de viktigaste städerna. "Kommunikationsnätet i
territorierna kommer att stå under israeliska
transportministeriets övervakning."
Ockupationsmakten ska dessutom "kontrollera
vattenförsörjningen i Gazaremsan och
förbehåller sig rätten att planera
exploatering av vattenresurser på
Västbanken". Och så ytterligare ett
påbud: "Nybyggarna ska etablera en lokal
polisstyrka och bära vapen varje gång de är
på uppdrag."!32
Som synes utgör den
nuvarande "fredsprocessen" inget annat än en logisk
fortsättning på Begins ursprungsplan som hans
efterträdare Shamir sedan lade fram och som vi ovan
gått igenom. Pax Judaica innebär en total
kapitulation av det palestinska folket, att de skall
göra nationell harakiri. Det är inte konstigt att
sionisterna mycket riktigt kallar Arafats
knäböjande för ockupationsmakten Israel
för "sionismens andra stora seger" - den första
segern var sionismens erövring av Palestina och
grundandet av Israel på dess ruiner.
Innebörden av detta
sionistiska agerande summerades långt i
förväg på ett utmärkt sätt av den
sydafrikanska tidningen Die Transvaler, en expert på
rasdiskrimineringsfrågor: "Är det verkligen
någon skillnad på det sätt på vilket
Israels folk försöker hävda sig bland en
icke-judisk befolkning och sättet på vilket
Afrikaanern försöker bibehålla sin
ställning?"33
Israelerna grundar sig på
Bibeln, då de förklarar sig ovilliga att blanda
sig med andra folk. Afrikaners gör likadant. Och den f
d rasistiske sydafrikanske premiärministern Verwoerd
konstaterade själv att "judarna tog Israel
från araberna sedan araberna levt där i tusen
år. Jag stödjer dem. Israel liksom Sydafrika
är en apartheid-stat."34
Begin och Shamirs fantastiska
plan för palestinsk underkastelse, de judiska
arrangemangen för s k "självstyre" som
applåderades av apartheid-rasismens
förkämpar i Sydafrika, samma plan drivs nu av
Benjamin Netanyahu och hans bödlar Ariel Sharon,
infrastrukturministern och Rafael Eytan, jordbruksministern;
kända judiska krigsförbrytare som ostraffat brutit
mot varenda krigslag och internationell konvention som den
civiliserade världen satt upp.
Etnisk rensning är en metod
som dessa judiska ledare alltid omhuldat. I samband med
massakern på kinesiska demonstranter på
Himmelska Fridens Torg hade Israels nuvarande
premiärminister Benjamin Netanyahu, som då var
vice-utrikesminister, ett genialt sionistiskt
förslag:
"Israel borde ha utnyttjat
det tillfälle som gavs när demonstrationerna i
Kina slogs ner och världens uppmärksamhet helt var
fokuserad på dessa händelser, och passat på
att massdeportera araber från [de
ockuperade] territorierna. Tyvärr fick jag inte
stöd för min då föreslagna plan, men
jag kommer fortsätta propagera för att den
genomförs."35
Finns det någon anledning
att tro att Netanyahu har ändrat sig?
28. Planens förslag angående land på
Västbanken har följande lydelse: "Land ägt
av regeringen och som är obrukat ska på anmodan
användas för säkerhetsändamål,
för judisk bosättning och för rehabilitering
av judiska flyktingar. Land, som inte lagligen registrerats
som privatägt men som icke desto mindre brukas av
privatpersoner, ska på anmodan användas endast
för säkerhetsbehov. Likaså ska land, som
är lagligen registrerat som privatägt men som inte
odlas, användas för säkerhetsbruk om så
erfordras. I detta fall kommer landområdet att tas i
anspråk. Privatägt och brukat land skall inte
utnyttjas om det inte blir oundvikligt av
säkerhetsskäl eller p g a vägbygge."
(Jerusalem Post, 18 maj 1979).
29. Ha'aretz, 22 maj
1979.
30. Ma'ariv, 22 maj
1979.
31. En dunam = 1000
m2.
32. Ha'aretz, 21 maj
1979.
33. Citerad av H. Katzew, "South
Africa: A Country Without Friends", Midstream, våren
1962, sid. 73 och reproducerad i Richard P. Stevens' och
Abdelwahab M. el Messiris bok, "Israel and South Africa: The
Progression of a Relationship", New Yersey, reviderad
utgåva 1977, sid. 66.
34. Rand Daily Mail, 23 november
1961.
35. Uttalande av Benjamin
Netanyahu den 24 november 1989 återgivet i den
israeliska tidningen Yediot Aharonot.
|