Holocaustmyten

För att ersätta denna totala avsaknad av verklig grund för sina anspråk på "historiska rättigheter", använder - och missbrukar sionisterna ett annat argument: nazismens övergrepp mot judarna.

Man kan mycket väl förstå den äkta omsorgen hos dessa "sionister", vilka inte försöker rättfärdiga sin ideologi enbart med mytologiska medel, att finna en tillflyktsort för förföljda offer. Men detta problem kan inte lösas genom att hämnas en orättvisa med att begå ännu en - genom att driva ut ett annat folk, palestinierna, och ta deras land, fast dessa inte hade någon del i hitleranhängarnas politik mot judarna.

En del människor anser, och politiska judiska sionister med dem, att den enda lösningen på "säkerhetsproblemet" för judarna är skapandet av en judisk stat. Men det är inte alls självklart. Vilken stat, under historiens gång, har gått säker för förstörelse? Minst av allt de koloniala "imperier" som, liksom sioniststaten, grundats mot och på bekostnad av det infödda folkets vilja: inte ett enda av dem, hur stark, rent militärt, ockupationsmakten än varit, har lyckats överleva. Erfarenheten av det kolonialistiska initiativet att skapa en sioniststat i Palestina - vilken för att vinna "livsutrymme" för att bereda plats för obegränsad judisk immigration - har visat att detta kräver ett permanent krigstillstånd och ännu större oro för framtiden. Så till den grad, verkligen, att den del av världen där judar i dag är minst trygga och säkra är i staten Israel. Den stora majoriteten judar (80%) är fullt medvetna om detta, eftersom de har föredragit att stanna i sina ursprungsländer.

Men även om man skulle hålla med, om att skapandet av en judisk sioniststat vore enda möjliga lösningen, så varför inte låta judarna som "upprättelse" få ett område i det tyska riket subventionerad av de européer som hade sett genom fingrarna med naziövergreppen. Sionismen som en modern politisk judisk ideologi och politik är ju född i Europa och inte i Palestina eller i den islamiska världen. Det övergrepp som begicks mot judarna bildar en del av Europas historia och av nazi-tiden och inte en del av den islamiska världen eller av Palestina.

Att effektivera "upprättelsen" för nazismens handlingar på bekostnad av araberna, som inte hade något med det att göra, är ett rent kolonialistiskt förfarande som man försöker rättfärdiga med en påstådd "historisk kontinuitet" mellan Bibelns Israel och den nuvarande staten Israel, en kontinuitet som, har vi visat, är helt och hållet av mytologisk karaktär.

Sådan är den grundläggande bedrägligheten hos det egendomliga argumentet om Holocaust ("brännoffer"), med vilken man försöker legitimera upprättandet av staten Israel i ett land som man stulit från palestinierna. "Brännoffren (Holocaust) och upprättandet av staten Israel", skriver juden Gerschom Scholem, "är två sidor av en enda lång historisk händelse".38 Staten Israel, säger en annan judisk författare, "gör det möjligt för oss att uthärda smärtan från Auschwitz utan fullständig förtvivlan".39

Man har utnyttjat detta Holocaust ("brännoffer"), i vilkets namn man har sökt legitimera inte bara existensen av staten Israel utan också varje politiskt krav från dess ledare på ett sådant sätt att det bör ge oss en ordentlig tankeställare.

För det första har just ordet "brännoffer" (Holocaust) en judisk religiös klang: det betyder ett judiskt religiöst offer, som innebär att man offrar en eller två personer till någon Gud. Detta är inte bara en fråga om vokabulär: det grundade ett politiskt problem som utgör en del av en större helhet.

Att tala om judiskt "brännoffer" (Holocaust) betyder ännu en gång att man skiljer ut judarna från en större massa av 2:a världskrigets offer - ett krig som kostade mer än 50 miljoner män och kvinnor livet. Speciellt bland civilbefolkningen dödades tre miljoner icke-judiska polacker och över sex miljoner andra icke stridande slaver. Är judarna verkligen själva intresserade av att särskiljas från den mängd människor, som fick lida för den hitlerska fascismen och som stred mot den? Varför skulle döden äga en "helig" innebörd endast för en viss del av mänskligheten (judarna)?

Vidare döljer detta sätt att särskilja den sanna naturen i de hitlerska förehavandena som om nazism kunde definieras med bara den ena av dessa aspekter: anti-judisk rasism. När hungern drabbade Etiopien och medan hela världen försökte hjälpa alla offer ägnade Israel sin styrka för att rädda enbart de Etiopiska judarna som om hungern hade en speciell effekt enbart när den drabbar de "utvalda" folket judarna!! Det var inte bara judar som var internerade i de nazistiska koncentrationslägren. Det var inte enbart judar som led under den nazistiska ockupationen.

Att kalla det som hände med judarna under kriget för "brännoffer" (Holocaust), betyder inte bara att särskilja judarna från hela massan av 2:a världskrigets 50 miljoner offer och att dölja det hitlerska företagets sanna natur. Det betyder också att man vill poängtera att denna händelse, genom sin quasi-mytiska natur, bildar en del av endast judisk historia, som ett moment i en evig förföljelse, vilken beror på en evig gudomlig utvaldhet, och vilken skiljer den från Europas historia. Det är - som professor Hjärpe säger - "att göra förintelsen till en religiös dogm", en helig judisk ritual! Man glömmer att de imperialistiska nazi-brotten mot judarna och mot så många andra var en fortsättning på Väst- imperialismen som helhet, från rasförföljelserna av tio miljoner amerikanska indianer eller dömandet av mer än tio miljoner negrer i Afrika till deportationen som slavar i Amerika. Den rasförföljelse som Hitler genomförde var inte det första imperialistiska brottet och inte heller det som drabbade flest offer. Att skilja ut judarna i ett judiskt rituellt "brännoffer" som är ett "undantag" betyder att gömma grundorsakerna till dessa rasförföljelser och att misslyckas med att hjälpa judarna och med dem alla andra offer för dessa brott att kämpa mot grundorsakerna. Det enda man kan lära sig från historien är att inte upprepa samma orsaker som leder till samma effekter.

Det är signifikativt för det sionistiska tricket att skära av Israel från världshistorien och speciellt då att skilja det från tredje världen. Ariel Sharon som Israels försvarsminister proklamerade i ett tal till judiska utländska delegater vid ett möte i Gush Etzion: "Vi har rätt att begära vad vi vill av världen. Som judar är vi inte skyldiga någon något medan resten av världen är skyldig oss en hel del."

Boaz svarade40 i det att han protesterade mot den barriär som åter sätts upp av judarna själva mellan judarna och "de andra", vilket betyder alla andra och att "resten av världen" skulle slå tillbaka mot Israel:

"Problemet var mellan er och vissa Europeiska folk och inte mellan er och hela världen.

I Kina, Japan och Indien, i Afrika och delar av Latin- Amerika där tre fjärdedelar av världens befolkning lever, har ytterst få människor någonsin hört talas om er. Ni har varken förföljts eller förintats där och ingen är skyldig er någonting. Dessutom har ni, för att vara ärlig, alltid stått på de vitas sida i dessa trakter, och varit med kolonialisterna. Ni deltog också i exploateringen av de svarta, asiaterna och indianerna. Om man ska göra upp några räkningar i dessa delar av världen, blir det troligen ni som står i skuld... Diskutera med dem vilkas kultur ni delar. Lämna oss barbarer i fred. Men apropos, om vi nu talar om rättigheter och skyldigheter, vad gör era Uzis- och Galilvapen i händerna på förtryckarna i El Salvador?

Och vad beträffar européerna", fortsatte Boaz Evron, "kanske dessa svarar (alltså europeerna):"Ni måste komma ihåg, att miljoner ryssar, britter och fransmän dödats i detta krig. De besegrade Tyskland och räddade därigenom er... Om de inte hade kämpat hade det i dag inte funnits några spår efter er."41

Politisk judisk sionism insisterar till stor del på "avskildhet" och delning för att stödja resonemanget att judar inte kan finna säkerhet i "Diasporan" (utanför Israel) utan endast i en separat rent judisk stat - som om stater och t o m imperier, hur mäktiga de än är, inte alla utan undantag till slut blivit invaderade och förstörda och deras innevånare kommit i erövrarnas våld. Det är inte sant att politisk judisk sionism varken som plan eller satt i verket som stat har räddat judarna. Judarna räddades verkligen från nazism. Men det var i Stalingrad och i El Alamein. Och utan dessa bakslag för Hitlers framfart mot Östern hade Palestina, med eller utan sioniststat, kommit under nazistisk kontroll.

Den anledning som ligger bakom denna sionisternas judiska falsifiering av historien, är politisk. Vad de siktar till är inte att genom denna "exceptionalism" skilja staten Israel från den internationella gemenskapen och att med andra länder skapa inte normala relationer grundade på förståelse, gemensamma intressen och fredliga kreativa mål att uppfylla tillsammans, utan på "skuldrelationer" (à la Pavlov-effekten), så att det ska räcka att nämna "brännoffret" (Holocaust), utplockat ur hela sitt historiska sammanhang, för att allt ska vara tillåtet för "de exceptionella offren". Detta ska inkludera att göra geschäft av det och att profitera på denna tidigare ogärning så till den grad, att i dag "utrikeshjälpen" från enbart Förenta Staterna uppgår till mer än 750 dollar per capita av Israels befolkning42 - d v s två gånger nationalinkomsten per capita i de afrikanska länderna. Hur skulle det se ut om Amerikas indianer skulle tvinga "resten av världen" att på detta sätt betala för de rasförföljelser de varit utsatta för? Eller om de svarta i Afrika skulle göra anspråk på återbetalning för "skulden" till de hundra miljoner offren för slavhandeln?

Resultatet av den judiska politiska sionismens hängivelse att sprida myten om exceptionalism kommer att bli total isolering. Israels isolering i FN är snarast en spegelbild av detta och den judiska staten Israel kan födas som ett stort internationellt socialfall endast tack vare det ovillkorliga och obegränsade stöd den fått av USA, Västtyskland och andra Västländer. Om detta stöd en dag skulle upphöra (vilket hände korsfararna beträffande vapen och pengar) är sioniststatens finansiella och militära beroende sådant att politisk judisk sionism skulle bli avslöjad som förberedare av den värsta katastrofen för judarna själva. För att dölja denna fruktansvärda sanning tar de judiska israeliska ledarna till alla medel för att man ska tro att de varje dag står på randen av utrotning ("det nya brännoffret", Holocaust). För detta behöver de antisemitism utomlands och spöket "arabhotet" i Mellanöstern. Medan det är de själva som från Deir Yassin till Sabra och Shatila, har massakrerat tiotusentals araber, d v s har begått brott som står utanför all jämförelse med de palestinska motståndsattacker som provocerats fram genom deras kolonial- ockupation av Palestina, om man antar enligt folkrätten: att göra motstånd är en plikt och en rätt för varje folk (som palestinierna) som utsätts för ockupation.

Kort sagt denna exceptionalism och detta pseudoheligförklarande av sin politik har hindrat sionistledarna från att nå det de påstår vara deras mål, nämligen att möjliggöra för judarna att "leva i en stat som andra folk".

Detta visas ännu tydligare genom det försök som av judarna görs för att legitimera sionisternas aktioner i Palestina genom den pseudobibliska myten om "det förlovade landet".

39. Abraham Heschel, "Israel: an Echo of Eternity", New York, 1969, sid. 115.

40. Yediot Aharaonot, 27 november 1981.

41. Ibid. Låt oss tillägga att förföljelse har, under historiens gång, inte varit endast judarnas lott. Vi har förföljelsen av de kristna under Nero och Diocletianus. Vidare t ex förföljelsen av "kättare" - de blodiga orgierna i samband med förintandet av catharerna i Languedoc, förtrycket av hussiterna i Böhmen, slakten på waadtländare, inkvisitionen i Spanien, St Bartholomeinattens massakrer och dragonaden mot hugenotterna - dessa är endast några exempel på den intolerans som inte enbart judarna men många andra grupper blivit offer för.

42. Amerikanska senaten har nämligen (då den 1983 ökade hjälpen till Israel, enligt Vita Husets förslag) ökat underhållet till 850 miljoner dollar på den ekonomiska sidan, och till 910 miljoner dollar för inköp av vapen. Dessa siffror inkluderar inte bidragen från judar i "Diasporan".